Ellinor Petersen (KD)

För frihet i mitt land

Den självklara lösningen på SVT:s finansiering

Av , , 3 kommentarer 4

Alltså, jag tycker så bra om VK:s Ingvar Näslunds vinkling av den här frågan. Han talar om en sund konkurrens. SVT kan jobba på som de vill utan att bekymra sig om vad folk vill ha, eftersom folk är tvingade att betala för deras tjänster, medan samma människor kan välja om de vill köpa en tidning eller prenumerera på betal-tv.

Istället för att politiker ska s. k. ”säkra” finansieringen till SVT, borde de uppmana dem att sluta uppvakta riksdag och regering om sina problem, så att de kan vara självständiga och oberoende, och granska utan att oroa sig om sin finansiering från politikerna som de granskar. Den självklara lösningen är givetvis att släppa dem fria, att låta dem skapa en inloggning till deras tv-innehåll så att folk som vill ha tillgång till deras material får betala för att kunna få åtkomst. Precis som VK själva erbjuder ett endags-abonnemang borde SVT kunna erbjuda något liknande för en symbolisk summa (VK: 19 kr för en dag).

Det är så enkelt, till och med vackert. Lita på att om folk tycker det är viktigt med public service kommer de betala för den. Men tvinga inte folk som har dator och möjlighet att titta på den att betala för något de aldrig bett om.

Ta det varsamt när musikskolan omorganiseras

Av , , 2 kommentarer 1

Jag pratade häromdagen med Duncan Kemp, som är musiklärare i Storumans musikskola. Deras musikskola drivs främst genom ABF, ett studieförbund, alltså inte genom kommunen som huvudman. Detta inleddes efter att musikskolan hade lagts ner och de startade från noll efter något eller några år, för nu femton år sedan. Det tog flera år innan de hade stabiliserat läget, och ganska många elever gick miste om minst ett års undervisning, och många slutade också spela.

Nu har tydligen Nordmalings BU-nämnd funderat på att lägga ner musikskolan i kommunal regi, för att istället låta Studiefrämjandet erbjuda musikundervisning. Detta hörde jag igår senast, och fick veta att de dock inte skulle kunna erbjuda fiol som instrument.

Studiefrämjandet har alltså inte tänkt anlita dem som redan undervisar barnen, utan de kommer i så fall köra ett eget koncept. Så mycket om detta har jag inte fått veta, men jag befarar att det kommer vara katastrofalt om kommunen bestämmer att tvärt sluta med musikskolan för att låta studieförbundet fortsätta. Om en omorganisering ska göras, krävs en inkörsperiod, och de behöver samverka mer, för att barnen ska kunna få en bra utbildning i musik. Och de bör fundera på om det inte är bättre att försöka bibehålla så mycket som möjligt av nuvarande struktur istället för att plötsligt ta in en ny aktör.

Något som är mycket positivt i Storuman är deras hundratals konserter de har anordnat för att få in fler intäkter. De ordnar också workshops och annat under sommaren, vilket kommunala musikskolan i Nordmaling inte gör. Det kanske går att uppmuntra!

Vad Nordmaling verkligen skulle behöva se över är sina interndebiteringar. Hur är det möjligt, att fyra rum ska kosta 25 000 kr per månad i hyra (=300 000 kr på ett år)? Även under sommaren. Alltså, på en budget på 1,5 miljoner går 20% i hyra. Och BU-nämnden har pratat om att halvera budgeten, men inte genom att minska deras interndebitering, utan på personal (då skulle alltså istället 40% gå i hyra). Hur tänker folk på samhällsbyggnadskontoret egentligen?

Och jag undrar fortfarande, hur kommer det sig, att vi inte utnyttjar rummen på Kyrkovallen som det var meningen att musikskolan skulle ha? De trängs i ett väldigt litet rum. Jag vet att storleken på rummet gör jätteskillnad. Står jag i ett litet rum och spelar måste jag ha en sordin på för att inte få hörselskador, men står jag i ett stort rum försvinner ljudvågorna ut i rummet och studsar inte runt lika mycket.

Nej, nog kan det vara positivt att byta huvudman till någon i civila samhället, men se till att det görs på ett bra sätt, som inte slår sönder allt som redan byggts upp. Ta det varsamt, Nordmalings kommun!

Föräldrar är viktigare än kompisar

Av , , Bli först att kommentera 4

Jag läste i VK om barnen som inte längre får gå på fritis, eftersom deras föräldrar var föräldralediga.

Värt att ta upp i sammanhanget är att de fortfarande tillbringar åtskilliga timmar i skolan, och därför får chans att träffa sina kompisar och leka åtminstone under rasterna. Säkert finns det några kompisar som inte heller går på fritis som de kan träffa i sina hem. Kanske till och med kan något fritisbarn komma hem till dem ibland och leka.

För ett barns hälsosamma mognadsutveckling är det viktigt med hierarkier. Vi är inte skapta att vara på lika plan när vi är barn. Vi ser upp till vår första och sekundära vårdgivare som spädbarn, och detta växer inte bort särskilt snabbt, om någonsin. Istället lär vi oss hur vi kan leda och följa, men innan vi är vuxna har vi inte mognaden att leda. När vi har en grupp barn som har ett större eller mindre vakuum av vuxet ledarskap, kommer de att inordna sig i hierarkier, och några hamnar i topp, som de oftast inte är mogna att hantera, och några hamnar på botten, och de far illa när de omogna ledarna trampar på dem.

När våra barn istället knyter an till sina kompisar får vi en så kallad jämnårigorientering, vilket innebär att de försöker vara lika sina kompisar istället. De försöker inte längre göra som vi säger, utan blir svårfostrade. När det inträffar behöver vi vinnlägga oss om att knyta an till dem igen, så att vi kan återta ledarrollen för dem. Det måste göras varsamt, för relationer kan vara bräckliga i det läget.

När barn hellre vill vara med kompisar än med sina föräldrar, kan det innebära att de börjar knyta an till kompisar mer än till sina föräldrar. Vi bör ta det som en varningssignal och göra vad vi kan för att samla in dem, som Gordon Neufeld säger (”collect” Läs gärna mer om detta i ”Våga ta plats i dina barns liv” av Gordon Neufeld och Gabor Maté).

Det är inte heller konstigt att kommunen bestämmer att de inte ska subventionera barnpassning (s k skolbarnomsorg eller i dagligt tal fritis) åt barn som inte behöver detta eftersom deras föräldrar är tillgängliga att se efter dem. Helt rätt, Umeå kommun.

Fristående och självständig kultursektor

Av , , Bli först att kommentera 1

Som tonsättare får jag hem STIM-magasinet fyra gånger per år. Nu när det är valår har de frågat samtliga partiledare hur de ställer sig till upphovsrätten, hur de vill ”säkra jobb och tillväxt för musikskapare”, och hur de vill främja ett rikt kulturutbud i Sverige.

Jag känner mig glad att vara kristdemokrat när jag läser Göran Hägglunds ord: ”vi [vill] ytterligare stimulera alternativ finansiering av kulturen. Om vi menar allvar med en fristående, och självständig, kultursektor så kan en situation där den står och faller med skatteresurser inte sägas vara tillfredsställande. Här måste vi göra mer för att skapa skattetekniska incitament för kultursponsring. I och med budgeten från i höstas så slipper kulturstiftelser betala skatt på sin avkastning, det var ett viktigt steg. Nu måste vi se hur vi kan gå vidare.”

Jag skrev för snart fyra år sedan ett inlägg på min gamla blogg om förslaget Lars Eklund (KD i Östergötland) lämnat om att jämställa kultursponsring med idrottssponsring. Jag vidhåller min position. Om företag vill sponsra en idrottsklubb är det lätt för dem, och om samma företag vill sponsra en musikförening eller ett evenemang eller liknande, borde det vara lätt för dem att göra avdrag på skatten på samma sätt.

Det är viktigt att vi behåller musikskolan och att vi får möjlighet att både spela, sjunga, och lyssna på musik. Det ska inte stå och falla med om politiker tycker att det är något att satsa på. Hur ska de kunna avgöra detta? Det är bättre om vi gradvis hittar människor som vill vara med och betala för detta på frivillig basis, genom att deras företag sponsrar, till exempel.