Ellinor Petersen (KD)

För frihet i mitt land

Avdrag är inte subvention

Av , , Bli först att kommentera 6

Åsa Linderborg blandar ihop vem som betalar städhjälpen. Det är inte en subvention när någon får göra avdrag på skatten. Det är passande när någon ger jobb åt någon annan, att det gynnas skattemässigt. Självklart blir jobben fler när vanliga människor ges mer utrymme att handla utan att staten lägger sig i, mellanhänder och byråkrati ger färre jobb.

Bokslukartävling i Nordmaling

Av , , Bli först att kommentera 1

Biblioteket i Nordmaling har, åtminstone de tre senaste åren (varje år vi har bott här) anordnat en bokslukartävling. ”Läs minst tio böcker i sommar så har du chans att vinna en bok!” Senast den 31 augusti ska man ha lämnat in tävlingsformuläret till biblioteket, och ”[t]jugo böcker lottas ut bland de inlämnade bidragen. Alla åldrar är välkomna att delta!”

Jag bestämde mig för att försöka, jag också. Nu i mitten av augusti har jag läst ut den tionde boken. Eftersom det har varit en spännande resa tänkte jag berätta kort om böckerna jag läst.

1. Oui, chef! av Marcus Samuelsson. En bok om att följa sin dröm om att laga mat på riktigt fina krogar och hitta på sina egna maträtter. Jag är också matintresserad och tyckte det var roligt att läsa om hans äventyr.

2. Taxi av Alexandra Pascalidou. En samling korta livsberättelser om att hamna i taxi-branschen. Inblick i hur det är att vara migrant, bland annat.

3. 40: constant reader av Linda Skugge. Jag gillar hennes stil. Hon läser hemskt mycket, och det var roligt att läsa vad hon skrev, bland annat om läsandet.

4. Google-koden av Andreas Ekström. Det finns mycket att tänka på när det gäller informationsjätten och företagskultur, bland annat. Vad är privat, vad ägs av någon firma, vad har andra makt över, vad har jag makt över, osv.

5. Edward Tulanes fantastiska resa av Kate DiCamillo. Min dotter hade fått den läst för sig i skolan och tyckte den var bra, och rekommenderade den. Tja, det var en intressant berättelse med fina bilder också.

6. Taekwondo-provet av Lise Blomquist. Med tanke på att jag själv genomgick ett Taekwondoprov i slutet av maj var det faktiskt kul att läsa om några andra flickor som gjorde det (Ja, jag fick gult bälte).

7. Medan körsbärsträden blommar av Jeanette Neij. Jag hade läst om hennes familj i en föräldratidning och var intresserad av att förstå sorgen en familj har efter att ha förlorat ett barn.

8. Guldsot: berättelsen om Röda Korset-bedragaren Johan af Donner av Bernt Hermele. Välskriven och intressant om en angelägen historia.

9. Les Miserables: Samhällets olyckbarn av Victor Hugo. Min man hade läst boken för några månader sen och rekommenderade den. Jag slukade den på två veckor. Uppskattad berättelse från romantiken, med dramatiska känslor och hjälteporträtt.

10. Nedkopplad: En familj. Ett experiment. Ett liv utan teknik. av Susan Maushart. Ytterligare en bok som belyser problem vi stöter på i den digitala världen. Inspirerad av Walden av Henry David Thoreau (som jag läste i tonåren och uppskattade då).

 

Hurra för biblioteket! Alla dessa böcker har jag lånat från antingen Nordmalings eller Umeå bibliotek.

Svar till ”En grön bostadspolitik”

Av , , Bli först att kommentera 5

Nasser Mosleh skriver på VK debatt idag om hur han tycker bostadsfrågan ska lösas i Umeå. Jag har några spontana reaktioner på hans artikel.

Han skriver att en bostad är en mänsklig rättighet. Detta stämmer inte. Klart att man behöver mat, vatten, bostad, kärlek, men det är inte en mänsklig rättighet. Mänskliga rättigheter är sådant som rätten till liv, frihet, och att kunna söka sin egen lycka. Mänsklig rättighet är att få säga vad man tycker. När något är en mänsklig rättighet kan det inte vara förknippat med någon annans ansvar att förse dem med något som kostar pengar. Det skulle vara att legalisera rofferi och stöld. Alltså kan vi inte säga att det är en mänsklig rättighet att ha internet, mobiltelefon, eller att man ska kunna äta på en god restaurang, eller att man ska få en egen bostad.

Vi har problem i Sverige, inte minst för att vi har alldeles för många skatter och för mycket avundsjuka. Jag tycker att Moslehs förslag att låta hyresrätter också ska kunna utnyttja ROT-avdraget är utmärkt. Eftersom en ägare kanske vill upprusta fler bostäder kanske man till och med måste utöka det på något sätt. Hur det kommer se ut vill jag överlåta åt mer sakkunniga att arbeta ut.

Det där med parkeringsnormen är också ett klokt förslag. Till exempel levde vi i lägenhet utan bil i fyra år. Det funkade bra när man bodde nära bussar och tåg, mindre bra i lilla Rundvik. Även här skulle det funka bättre om vi hade bussturer på kvällar och helger, men underlaget är kanske för litet i dagsläget. Vi skulle alldeles säkert få fler inflyttare om vi hade bussturerna dock, ett Moment 22.

Sen tror jag också att politiker ska lägga sig mindre i hur bostäder ser ut. Man måste inte ha en särskild standard, huvudsaken är att försäkringsbolagen godkänner bygget, om de sedan är mindre än dagens minimum, men folk är villiga att bo där, borde det inte vara ett problem för någon annan. När jag var student bodde vi fem tjejer i en lägenhet med tre sovrum och det var inte så hög standard. Vi bodde nära campus och flera av oss hade inte bil. Detta var i USA. Inte allt funkar bra där, men att låta folk bo med lägre standard räddade mina möjligheter att studera utan att dra på mig stora studieskulder.

Jag tror att om det råder bostadsbrist, och man sänker kraven från politiskt håll hur det ska se ut, låter marknadsekonomin avgöra hur det blir, kommer vi till en mer hållbar bostadspolitik.

 

Kvinnans ställning i samhället

Av , , 1 kommentar 3

Ja, vi har kanske en annan syn på detta inom Kristdemokraterna. Vi tycker att kvinnor själva kan bestämma om de vill vara hemma med barnen eller om de vill dela upp tiden mer med papporna eller med far- och morföräldrar eller grannar eller förskolan eller daghemmet. Vi tycker inte att det är statens roll att gå in och mäkla mellan jämställda parter som är med varandra av egen fri vilja.

Vi nedvärderar inte det obetalda arbetet som kvinnor gör när de tar hand om sina barn och sina gamla anhöriga. Tvärtom vill vi uppmuntra detta, och vi vill också erbjuda anhörigstöd för att underlätta för dem. Vi menar att det obetalda arbetet också är ett värde, om än det inte räknas i pengar, så kan man faktiskt räkna ut att det skulle kosta ganska mycket att ersätta med ”professionella”. Vi är illa ute som samhälle om ingen längre gör något utan betalning.

Vi i Kristdemokraterna tycker att kvinnodominerade yrken borde värdesättas liknande mansdominerade yrken. Till exempel, om mansdominerade yrken oftast har arbetskläder, tycker vi det är rimligt att kvinnodominerade yrken också har detta. Som inom omsorgen eller hemtjänsten eller förskolan. Om mansdominerade yrken tillåts göra vinster när de bygger en väg eller renoverar en byggnad på kommunens bekostnad, borde det inte vara uppe för diskussion att kvinnodominerade yrken som skolor och vårdcentraler också kan göra vinster.

Ja, vi har en annan kvinnosyn. Vi tycker att kvinnor och män kan få liknande villkor. Däremot om en kvinna blir utsatt för misshandel (eller en man för den delen), och har gått igenom normaliseringsprocessen, behöver hon (eller han) vårt stöd. I första hand från civilsamhället, de som känner personerna, men såklart om det inte räcker till gör vi det som inte känner dem.

Rättssamhället ska stå på den utsattes sida. Om en kvinna blir förföljd, hotad, och/eller misshandlad, då ska det tas på allvar. Oavsett var det kommer fram. Vi som får höra om detta måste vara tydliga med att sådant inte är acceptabelt, och att personen som är utsatt kommer att få stöd.

Däremot behöver inte staten alltid agera förälder åt kvinnor. Vi kan mer än detta. Låt oss äntligen få vara vuxna.

Attraktivt Nordmaling med ordentlig kollektivtrafik

Av , , 2 kommentarer 2

Nej, jag pratar inte om att försöka göra Nordmaling till en storstad med tunnelbana eller annat, om någon nu trodde det. Jag läste Moster Maggans insändare i tidningen idag (finns endast i pappersversionen) och blev väldigt irriterad över att Norrtåg inte har något smidigt sätt för sällanresenärer att köpa biljett på. Det är hög tid att en biljettautomat installeras på resecentrum. Jag har kontaktat SJ om detta och väntar på svar.

För er som inte läst insändaren går den i korthet ut på att man inte kan köpa några biljetter på resecentrum, och straffas med en 50 kr avgift för att köpa en 50 kr-biljett på tåget (alltså skulle det kosta 100 kr att åka enkel väg till Umeå). Man kan visst köpa en biljett på en privat turistbyrå inne i centrum, en god promenad bort, men då kostar det 70 kr i alla fall. Vi behöver kunna köpa biljett på stationen!

Om vi menar allvar med att göra Nordmaling till en attraktiv kommun att bo i måste vi satsa på att folk kan ta tåget, köpa biljetter på ett rimligt sätt, och även att busstidtabeller finns uppsatta runt om i kommunen. Jag skrev ett medborgarförslag i december 2012, fick äntligen svar i november 2013, och då sa alltså Kommunfullmäktige och trafiksamordnaren att de skulle sätta upp tidtabeller på stomlinjen längs Kungsvägen i Nordmaling under 2014. Jag har inte sett några busstidtabeller någonstans. En gång gick jag in på kommunkontoret för att få en busstidtabell, och de hade bara gamla tidtabeller, så de hade slängt dem, utan att skriva ut några nya. På begäran fick jag i alla fall en tidtabell.

Varför ska det vara så svårt att ordna något så enkelt som aktuella tidtabeller på resecentrum, utanför kommunhuset, vid skolan, etc? Jag hoppas att detta åtgärdas snart.

 

Uppdatering: Det var alltså en privat turistbyrå hon gick till för att köpa sin biljett, ingen kommunägd turistinformation, som man kunde ha trott utifrån min ursprungliga text. Jag har ändrat så att det ska bli tydligare nu. Turistinformationen på resecentrum säljer inga biljetter till tåget.

Den självklara lösningen på SVT:s finansiering

Av , , 3 kommentarer 4

Alltså, jag tycker så bra om VK:s Ingvar Näslunds vinkling av den här frågan. Han talar om en sund konkurrens. SVT kan jobba på som de vill utan att bekymra sig om vad folk vill ha, eftersom folk är tvingade att betala för deras tjänster, medan samma människor kan välja om de vill köpa en tidning eller prenumerera på betal-tv.

Istället för att politiker ska s. k. ”säkra” finansieringen till SVT, borde de uppmana dem att sluta uppvakta riksdag och regering om sina problem, så att de kan vara självständiga och oberoende, och granska utan att oroa sig om sin finansiering från politikerna som de granskar. Den självklara lösningen är givetvis att släppa dem fria, att låta dem skapa en inloggning till deras tv-innehåll så att folk som vill ha tillgång till deras material får betala för att kunna få åtkomst. Precis som VK själva erbjuder ett endags-abonnemang borde SVT kunna erbjuda något liknande för en symbolisk summa (VK: 19 kr för en dag).

Det är så enkelt, till och med vackert. Lita på att om folk tycker det är viktigt med public service kommer de betala för den. Men tvinga inte folk som har dator och möjlighet att titta på den att betala för något de aldrig bett om.

Ta det varsamt när musikskolan omorganiseras

Av , , 2 kommentarer 1

Jag pratade häromdagen med Duncan Kemp, som är musiklärare i Storumans musikskola. Deras musikskola drivs främst genom ABF, ett studieförbund, alltså inte genom kommunen som huvudman. Detta inleddes efter att musikskolan hade lagts ner och de startade från noll efter något eller några år, för nu femton år sedan. Det tog flera år innan de hade stabiliserat läget, och ganska många elever gick miste om minst ett års undervisning, och många slutade också spela.

Nu har tydligen Nordmalings BU-nämnd funderat på att lägga ner musikskolan i kommunal regi, för att istället låta Studiefrämjandet erbjuda musikundervisning. Detta hörde jag igår senast, och fick veta att de dock inte skulle kunna erbjuda fiol som instrument.

Studiefrämjandet har alltså inte tänkt anlita dem som redan undervisar barnen, utan de kommer i så fall köra ett eget koncept. Så mycket om detta har jag inte fått veta, men jag befarar att det kommer vara katastrofalt om kommunen bestämmer att tvärt sluta med musikskolan för att låta studieförbundet fortsätta. Om en omorganisering ska göras, krävs en inkörsperiod, och de behöver samverka mer, för att barnen ska kunna få en bra utbildning i musik. Och de bör fundera på om det inte är bättre att försöka bibehålla så mycket som möjligt av nuvarande struktur istället för att plötsligt ta in en ny aktör.

Något som är mycket positivt i Storuman är deras hundratals konserter de har anordnat för att få in fler intäkter. De ordnar också workshops och annat under sommaren, vilket kommunala musikskolan i Nordmaling inte gör. Det kanske går att uppmuntra!

Vad Nordmaling verkligen skulle behöva se över är sina interndebiteringar. Hur är det möjligt, att fyra rum ska kosta 25 000 kr per månad i hyra (=300 000 kr på ett år)? Även under sommaren. Alltså, på en budget på 1,5 miljoner går 20% i hyra. Och BU-nämnden har pratat om att halvera budgeten, men inte genom att minska deras interndebitering, utan på personal (då skulle alltså istället 40% gå i hyra). Hur tänker folk på samhällsbyggnadskontoret egentligen?

Och jag undrar fortfarande, hur kommer det sig, att vi inte utnyttjar rummen på Kyrkovallen som det var meningen att musikskolan skulle ha? De trängs i ett väldigt litet rum. Jag vet att storleken på rummet gör jätteskillnad. Står jag i ett litet rum och spelar måste jag ha en sordin på för att inte få hörselskador, men står jag i ett stort rum försvinner ljudvågorna ut i rummet och studsar inte runt lika mycket.

Nej, nog kan det vara positivt att byta huvudman till någon i civila samhället, men se till att det görs på ett bra sätt, som inte slår sönder allt som redan byggts upp. Ta det varsamt, Nordmalings kommun!

Föräldrar är viktigare än kompisar

Av , , Bli först att kommentera 4

Jag läste i VK om barnen som inte längre får gå på fritis, eftersom deras föräldrar var föräldralediga.

Värt att ta upp i sammanhanget är att de fortfarande tillbringar åtskilliga timmar i skolan, och därför får chans att träffa sina kompisar och leka åtminstone under rasterna. Säkert finns det några kompisar som inte heller går på fritis som de kan träffa i sina hem. Kanske till och med kan något fritisbarn komma hem till dem ibland och leka.

För ett barns hälsosamma mognadsutveckling är det viktigt med hierarkier. Vi är inte skapta att vara på lika plan när vi är barn. Vi ser upp till vår första och sekundära vårdgivare som spädbarn, och detta växer inte bort särskilt snabbt, om någonsin. Istället lär vi oss hur vi kan leda och följa, men innan vi är vuxna har vi inte mognaden att leda. När vi har en grupp barn som har ett större eller mindre vakuum av vuxet ledarskap, kommer de att inordna sig i hierarkier, och några hamnar i topp, som de oftast inte är mogna att hantera, och några hamnar på botten, och de far illa när de omogna ledarna trampar på dem.

När våra barn istället knyter an till sina kompisar får vi en så kallad jämnårigorientering, vilket innebär att de försöker vara lika sina kompisar istället. De försöker inte längre göra som vi säger, utan blir svårfostrade. När det inträffar behöver vi vinnlägga oss om att knyta an till dem igen, så att vi kan återta ledarrollen för dem. Det måste göras varsamt, för relationer kan vara bräckliga i det läget.

När barn hellre vill vara med kompisar än med sina föräldrar, kan det innebära att de börjar knyta an till kompisar mer än till sina föräldrar. Vi bör ta det som en varningssignal och göra vad vi kan för att samla in dem, som Gordon Neufeld säger (”collect” Läs gärna mer om detta i ”Våga ta plats i dina barns liv” av Gordon Neufeld och Gabor Maté).

Det är inte heller konstigt att kommunen bestämmer att de inte ska subventionera barnpassning (s k skolbarnomsorg eller i dagligt tal fritis) åt barn som inte behöver detta eftersom deras föräldrar är tillgängliga att se efter dem. Helt rätt, Umeå kommun.

Fristående och självständig kultursektor

Av , , Bli först att kommentera 1

Som tonsättare får jag hem STIM-magasinet fyra gånger per år. Nu när det är valår har de frågat samtliga partiledare hur de ställer sig till upphovsrätten, hur de vill ”säkra jobb och tillväxt för musikskapare”, och hur de vill främja ett rikt kulturutbud i Sverige.

Jag känner mig glad att vara kristdemokrat när jag läser Göran Hägglunds ord: ”vi [vill] ytterligare stimulera alternativ finansiering av kulturen. Om vi menar allvar med en fristående, och självständig, kultursektor så kan en situation där den står och faller med skatteresurser inte sägas vara tillfredsställande. Här måste vi göra mer för att skapa skattetekniska incitament för kultursponsring. I och med budgeten från i höstas så slipper kulturstiftelser betala skatt på sin avkastning, det var ett viktigt steg. Nu måste vi se hur vi kan gå vidare.”

Jag skrev för snart fyra år sedan ett inlägg på min gamla blogg om förslaget Lars Eklund (KD i Östergötland) lämnat om att jämställa kultursponsring med idrottssponsring. Jag vidhåller min position. Om företag vill sponsra en idrottsklubb är det lätt för dem, och om samma företag vill sponsra en musikförening eller ett evenemang eller liknande, borde det vara lätt för dem att göra avdrag på skatten på samma sätt.

Det är viktigt att vi behåller musikskolan och att vi får möjlighet att både spela, sjunga, och lyssna på musik. Det ska inte stå och falla med om politiker tycker att det är något att satsa på. Hur ska de kunna avgöra detta? Det är bättre om vi gradvis hittar människor som vill vara med och betala för detta på frivillig basis, genom att deras företag sponsrar, till exempel.

Stockholms läns landsting har helt missförstått kvinnorna

Av , , 1 kommentar 3

Jag läste på Vårdförbundets hemsida att de kvinnor som tagit med sig egen barnmorska till landstinget kliniker inte längre skulle kunna låta sin medföljande barnmorska bistå vid förlossningen.

Jag var fram till förra året ordförande för Föreningen Föda hemma, och har själv fött två barn hemma också. Jag vet, för jag har träffat en del av kvinnorna och har haft kontakt med barnmorskor som stöttar oss som inte tycker om landstingets rutiner att, som de säger,

  • ”All vård ska utföras av anställd personal som är schemalagd och avlönad av förlossningskliniken.”

Det finns anledningar till att kvinnor inte känner sig trygga med den rutinen. Just när en kvinna ska föda sitt barn vill hon omge sig med människor som ger henne den tryggheten som gör att hon kan slappna av, låta oxytocinet flöda, – det hormon som också kallas lugn- och ro-hormonet, det som gör att livmodern drar ihop sig och släpper ut barnet – eftersom hon annars kan få blockeringar av det adrenalin som kommer när någon hon inte känner kommer in i rummet.

Det hade varit önskvärt att de som beslutar om förlossningsvård hade satt sig in i problematiken med sina egna rutiner istället för att sätta tvärstopp för allt som gör att kvinnor kan föda på sina egna villkor

Jag kan också se problemet med att kvinnorna tvingas betala dubbelt, dels via skattsedeln, och dels till den privata barnmorskan. Varför erbjuds inte alla kvinnor att ha kontakt med två barnmorskor som kommer vara dem som assisterar när hon föder? Varför har vi delat upp vården av gravida i mödravård som sker på en mottagning, och förlossningen, som sker på sjukhusen? Varför har vi inte kontinuitet i vården? Det är en av de saker som skulle leda till större trygghet för kvinnorna, mindre stress, och säkert mindre interventioner, eftersom det inte blir lika mycket adrenalin som hämmar förlossningens naturliga förlopp.

Men att kvinnorna har betalat för sin egna barnmorska privat ser inte jag som en anledning till att stoppa verksamheten. Bättre vore väl att landstinget tog till sig av kvinnornas önskan om egen barnmorska, och samarbetade med dessa så kallade frilansande barnmorskor?

Eller måste de starta sin egen klinik? Säkert är det många som skulle föda hellre på en lågteknologisk klinik om möjligheten fanns. Men det borde inte vara nödvändigt att sätta upp fler hinder i vägen för mer valfrihet och mer flexibilitet i hur vården utformas. Visst finns det ibland problem med att se alla patienter som kunder, men å andra sidan är faktiskt en förlossning inte nödvändigtvis ett medicinskt event, det är en livshändelse där hon borde kunna bestämma vem som får vara i samma rum.

Vad ska det till för att landstingets beslutsfattare ska se att kvinnorna måste få säga till om vem som är med och assisterar vid hennes barns födelse? Det borde inte heller vara så att man måste betala dubbelt för detta.