Det blåser koskitsvindar i Umeå! Men, undrar jag, vart är alla kossor? Det stinker hit och dit och överallt och VARFÖR DÅ! Det svider i näsan och vänder sig i magen. Kan aldrig vara nyttigt, tänker jag. Metangas (finns i kofis) är hemskt dåligt för miljön. Ju.

Battlade i ’spasm eller orgasm’ mot Malin Norgren ang. balen. Här är min del:

Vad vore en bal på slottet… Har vi verkligen inte kommit längre än Askungens trånande efter bakelseliknande klänningar, juvelprydda frisyrer och vackra prinsar och prinsessor? Studentbalen är gymnasietidens mest överskattade event. Sen när tycker tonåringar att vals, bordskick, artighetsfraser och salongsberusning är roligare än festivalgegga och ravepartyn? Tycker ni redan det är dags att glömma den förträffliga pubertetsrevolten? Jag trodde vi bestämt oss för att förkasta allt som har med klädkodex och propra välkomsttal att göra. För att inte tala om att det finns så mycket viktigare saker att lägga tid och pengar på i stället för röda mattor och hårförlängningar. Skit i balhysterin och höj näven i stället. Fortsätt å fortsätt å va’ rebell!

KRÖNIKA

Jag läste någonstans att människor har en benägenhet att vänta på att något positivt ska hända dem, och att de genom detta väntande går miste om en hel del. Det tror jag på. Att må bra, att vara tillfreds och lycklig, är ingen självklarhet i dagens samhälle. Det är till och med riktigt svårt. Unga lider av prestationsångest (ju fler möjligheter desto högre förväntningar), äldre drabbas av åldersrasism och vi har ett kroppsideal som påminner om retuscherade barbiedockor. Detta är sannerligen besvärliga hinder, men de är fortfarande utomstående svårigheter. Vi glömmer alltför ofta att genuin glädje kommer inifrån oss själva, att vi är vår egen lyckas smed, och tillåter oss hela tiden att skylla på yttre omständigheter. Det är då det blir fel och farligt. När vi låter vårt eget välmående styras av andra människor och oförutsägbara händelser. Tillslut har man ingen kontroll överhuvudtaget – och vem skyller man det på?

Jag brukar säga att osäkra människor kan vara bland de mest egocentriska människorna. Då rynkar folk på näsan. Men visst är det rätt egotrippat att envisas med att andras liv handlar om att göra just dig arg och besviken? Att andra människor alltid granskar just dig – hur du klär dig, vad du säger och hur du beter dig. Att det alltid är dig de viskar om när du går förbi. Självklart har de annat för sig än att rannsaka dig. Om inte annat så borde de åtminstone ha det.

Du kan aldrig förändra en annan människa men du kan alltid göra något åt dig själv. För att må bra krävs det att du bestämmer dig för detta, och ibland kanske du måste ta i med hårdhandskarna för att lyckas. Du måste vara medveten om att det inte alltid blir som du önskat dig och samtidigt orka fortsätta att anstränga dig för att dina önskningar ska gå i uppfyllelse. Tillslut gör dem det. Det hävdar i alla fall min blåögda, rödnästa tonårssjäl.

Jag tänker ägna mitt liv åt Dig. Åt planeten Jorden, och allt fint och fult som finns här. Har just prylat lite med min universitetsanmälan och ändrade i rangordningen. Nu står ’Den Globala Utvecklingen’ som nummer 1. Första plats. Kan inte bli mycket bättre än så. Eller jo, det kan det visst. Kursen i humanekologi börjar inte förrän vårterminen 2010. Vad är det för skitigt påhitt? Jag vill ju läsa den redan i höst.

Förhoppningsvis hittar jag nått dödshäftigt korridorsboende där livet leker och människor är snälla. Gärna nära Coop Forum på Ålidhem. Där kostar krav-märkta bananer lika mycket som ’vanliga’ bananer och de har aldrig slut på sojamjölk.

Till gnällkärringarna där hemma, som skvallrar festhistorier till min alkoholkänsliga mamma, vill jag meddela att jag faktiskt ska jobba i sommar. På ett riktigt jobb med extrema mängder av felplacerade kisspölar och bajshögar. Sen ska jag ut och rädda världen. Sådetså.

Har varit på miljödebatt på stadsbiblioteket ikväll, där åtta lokala kandidater till EU-departementet medverkade. Med endast två veckor kvar till valet tänkte jag att det, minst sagt, var på tiden att lägga in någon slags högre växel. Men jag kan väl knappast påstå att valkvalet försvann efter två timmars diskussioner. Har en hel del påläsning kvar att göra innan valsedeln ska postas. Är det någon som har givande och utvecklande hemsidor för ovetande ynglingar, tipsa vettja!

Efter debatten skyndade jag mig till O’Learys tillsammans med Oskar för att insupa lite fotbollsglädje; Champions League-final och fullt med folk. Sittplatser fick vi först efter andra halvlek. Men det var trevligt och bra och det och sånt och ett alldeles utmärkt avslut på en redan trevlig onsdagskväll. Hooray

Eftersom jag gärna uppmuntrar trädkramare och allehanda miljömänniskor som väljer att bojkotta onödigt pappersmissbruk, till exempel dagstidningar, har jag bestämt mig för att även nätpublicera mina inslag i Västerbottens Kuriren. Inte för att mina inslag är särskilt matnyttiga, men eftersom jag har hört att ni bloggläsare är ganska lättroade tycker jag att det åtminstone är värt ett försök.

Krönika: Fredag Hela Veckan

Vintern har sedan länge lagt beslag på detta avlånga land, men i Stockholm dyker man i lövhögar i stället för att snömjöla grannen. Det är helg och människor runt stan förbereder sig inför den ständigt återkommande dricka-ragga-ligga-proceduren som visst kallas meningen med livet. De som misslyckas avslutar ofta kvällen med att besvära folk på tuben. Käften går i ett. Stureplan har öppet hela natten. Alla som inte dansar är våldtäktsmän.

Själv föredrar jag mörka källarpubar med tung, fast gärna upplyftande, musik där de serverar ale i stället för öl. Men grejen är den att det på sådana ställen mest hänger medelålders kåkfarare. Tja, jag bärsar hellre med långhåriga MC-knuttar än stelbenta kontorsnissar men – ändå. Vad hände med min årskull? Om man inte hobbyknarkar på någon VIP-klubb går man runt och är alternativ bara för sakens skull. Eller så blir man Blondinbella och byter sitt intellekt mot en guldstjärna i bloggsfären.

Nåväl, ta det lugnt, jag dömer bara lite grand. Jag är så förbannat uttråkad. På grund av en redan barskrapad plånbok sitter jag kvar i förorten och lyssnar på kommersradio i stället för att gå ut och träffa vänner. Britneys Womenizer tränger sig in i hjärnkontoret och jag konstaterar, högt för mig själv, att denna skräpkultur är ett oerhört waste av både tid och pengar. Retuscherad till förlamning. Plastikopererad. Jag lyssnar på en topplista med silikonbröst och ingen dansar någonsin nykter i en musikvideo.

Jag säger inte att det är fel. Men det är det.