KRÖNIKA

Jag läste någonstans att människor har en benägenhet att vänta på att något positivt ska hända dem, och att de genom detta väntande går miste om en hel del. Det tror jag på. Att må bra, att vara tillfreds och lycklig, är ingen självklarhet i dagens samhälle. Det är till och med riktigt svårt. Unga lider av prestationsångest (ju fler möjligheter desto högre förväntningar), äldre drabbas av åldersrasism och vi har ett kroppsideal som påminner om retuscherade barbiedockor. Detta är sannerligen besvärliga hinder, men de är fortfarande utomstående svårigheter. Vi glömmer alltför ofta att genuin glädje kommer inifrån oss själva, att vi är vår egen lyckas smed, och tillåter oss hela tiden att skylla på yttre omständigheter. Det är då det blir fel och farligt. När vi låter vårt eget välmående styras av andra människor och oförutsägbara händelser. Tillslut har man ingen kontroll överhuvudtaget – och vem skyller man det på?

Jag brukar säga att osäkra människor kan vara bland de mest egocentriska människorna. Då rynkar folk på näsan. Men visst är det rätt egotrippat att envisas med att andras liv handlar om att göra just dig arg och besviken? Att andra människor alltid granskar just dig – hur du klär dig, vad du säger och hur du beter dig. Att det alltid är dig de viskar om när du går förbi. Självklart har de annat för sig än att rannsaka dig. Om inte annat så borde de åtminstone ha det.

Du kan aldrig förändra en annan människa men du kan alltid göra något åt dig själv. För att må bra krävs det att du bestämmer dig för detta, och ibland kanske du måste ta i med hårdhandskarna för att lyckas. Du måste vara medveten om att det inte alltid blir som du önskat dig och samtidigt orka fortsätta att anstränga dig för att dina önskningar ska gå i uppfyllelse. Tillslut gör dem det. Det hävdar i alla fall min blåögda, rödnästa tonårssjäl.