Allt vi ville var att säga: Jag också. Jag vet hur det känns, du är inte ensam, vi är så många som har samma upplevelser. Så många.
Det var syftet när upprop efter upprop bildades inom olika branscher och tillhörigheter.

Från insidan kan jag berätta, för er (män) som inte tillhörde någon grupp den här gången, att inom de cirka 60-talet svenska slutna facebookgrupper som bildades när Metoo-uppropen publicerades fanns i stort sett inga namngivningar på förövare. Det hände säkert vid enstaka tillfällen, men det var generellt något som poängterades skulle undvikas. 

Metoo har aldrig handlat om att publikt namnge förövare, även om det skedde under hösten 2017, och har skett flera gånger efter det. Metoo handlar om att synliggöra maktstrukturer som gör alltifrån att minska kvinnors levnadsutrymme till att döda kvinnor. Att som kvinna röra sig i de här strukturerna känns ofta som att gå i djup och kletig lera. Det är tungt och det är väldigt svårt att ta sig ur och bli av med. Rör vi oss där hela tiden är det lätt att tro att leran är det normala. Vi märker inte ens att vi är där. Men när ett fåtal personer stannar upp och ifrågasätter varför vi går nere i leran, samtidigt som andra hälften av befolkningen går torrskodda på vägen, sprider sig snabbt missnöjet. 

Varför i hela friden går vi här? Varför får inte alla människor gå på den torra vägen? 

Ett stort kollektivt vrål kom hösten 2017. Hjälp oss upp ur leran! 

När vi vrålat en stund, och inget märkbart hände så började vi släpa oss upp för kanten, puttade på varandra underifrån, tog tag i varandras händer och drog. Vi såg samtidigt alla de torrskodda fortsätta spatsera på vägen utan att nämnvärt ägna oss någon uppmärksamhet. Sträcka ut en hjälpande hand? Nja, alltså det är fördärvligt att ni är där nere, det är inte okej, men jag måste skynda vidare. Lycka till! 

Och där! Där går han som fick mig att dra kallsupar i leran. Du där! Du som tryckte ner mitt huvud under leran, flera gånger!!!  Alla leriga människor reagerar på min höjda röst och ser åt det håll jag pekar. Den utpekade tittar bekymmersamt tillbaka men skyndar vidare. Jag får hyschningar från andra leriga människor, han har nämligen rätt att putta tillbaka mig i leran om jag skriker för högt.

Alla är vi lika inför lagen, heter det. Ändå tvingas hälften av befolkningen trampa runt i djup lera när andra hälften går torrskodda. Samtidigt ska vi bedömas och dömas i rättssalen på samma grunder, utifrån att vi har samma rättigheter och skyldigheter. Och förutsättningar. 5% av alla anmälda våldtäkter går till fällande dom. Ett väldigt svårt brott att utreda sägs det, detta trots att målsägande i stort sett alltid kan peka ut förövaren. 

Umeå är en unik kommun på så sätt att här finns ett monument som ska påminna oss om allt detta, nämligen ”Listen”. Det ska påminna oss om att kampen för kvinnors och flickors rättigheter inte ska tystas. Att vi har fört den här kampen under troligen tusentals år, och att de som utfört kampen ofta genom historien har setts som radikala, tokiga och besvärliga. Det är ingen idag som höjer ögonbrynen åt att vi inte får våldta inom äktenskapet. Att vi har allmänna förskolor, eller att vi har en samtyckeslag.

Listen påminner oss om kampen vi för just idag.

Den påminnelsen vill Sverigedemokraterna ta ifrån oss. Och jag säger: Be aware! Steg för steg vill de begränsa vissa gruppers utrymme, backa in i framtiden och ta ifrån medborgarna påminnelsen om vilka kamper vi vunnit.

USA har en hel del ideal att brottas med. Det var hit svenskar flydde undan svälten och fattigdomen under århundraden för att bygga sig ett liv som präglades av frihet och företagsamhet. Ett land av frihet är något som USA länge velat förknippas med, något som inte minst symboliseras i Frihetsgudinnan. Men vi ser hur snabbt friheten kan nedmonteras. En bit i taget. Det räcker med en missnöjd president i fyra år så riskerar landet under många år framöver nedmontera demokrati, frihet och rättigheter för sina medborgare.

I och med att högsta domstolen i USA rev upp domen Roe mot Wade kan nu varje delstat själva bestämma hur abortlagstiftningen ska se ut. 13 delstater, alla republikanska, hade redan så kallade triggerlagar färdiga, de blev verkliga i samma stund som domen revs upp. Missouri var den snabbaste delstaten. Där får ingen abort utföras på en kvinna, utom i medicinska nödfall. Det vill säga, om kvinnans liv är i fara. Ingen våldtäkt eller inget incestscenario kan stoppa en graviditet. Hon ska bära och föda barnet.

Men det är inte bara många kvinnor som ser sin frihet begränsas. Även minoriteter som transpersoner, homosexuella och queerpersoner hukar sig. Dessa personer ser nämligen samband mellan att begränsa kvinnor rättigheter och att begränsa minoriteters rättigheter. Att begränsa vissa grupper för att ge mer makt åt andra. Eller sig själva. Det är vad som händer i landet i väst.

Miljöpartiet bildades ur freds- miljö- och kvinnorörelsen. Det finns ingen tvekan om var vi står och för alltid kommer att stå. Andra partier i Sveriges riksdag har däremot vacklat mer hit och dit. Inte minst Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna. Det är dessa partier som är alternativet till en rödgrön regering i höst.

Det är 73 dagar kvar till valet.

Miljöpartiet i Västerbotten vill bygga en spetsvård för sexuellt våldsutsatta inom Centrum mot våld i Umeå, Skellefteå och södra Lappland.

Mäns våld mot kvinnor och barn är ett av våra största samhällsproblem. Att mer än halva befolkningen har anledning att vara rädda eller vara på sin vakt i så många sammanhang att vi inte ens tänker på det, det är något som vi i Miljöpartiet aldrig kommer att acceptera.

Det sexuella våldet är utbrett. Nästan var tionde person i Sverige uppger att hen har blivit utsatt för sexuella övergrepp. De allra flesta är kvinnor och flickor. Under år 2020 anmäldes 9 360 våldtäkter, men eftersom mörkertalet är så oerhört stort så räknar organisationer som arbetar med detta, med att det sker cirka 100 våldtäkter om dagen i Sverige.

Vi har träffat många i Västerbotten som arbetar och är engagerade inom arbetet mot det sexuella våldet. Och vi kan konstatera att skulle alla som har blivit utsatta vara öppna med det, så skulle det bli tydligt att detta kan liknas vid en folksjukdom. Gruppen är så mycket större än vi kan ana. Det handlar om människor som allt ifrån har blivit utsatt som barn till att ha tvingats till sex mot betalning, levt i en destruktiv relation eller helt enkelt blivit utsatt av en bekant på en fest eller liknande.

Många av de här personerna lever med upplevelsen, som ofta blivit ett trauma, i hemlighet. Det trycks ner, bort, och vill inte på något sätt återupplevas igen. Det kan med stor risk leda till att traumat gör sig påmint på andra sätt. Genom depression, oförmåga att vara en god förälder, fibromyalgi eller annan fysisk smärta, oförmåga att ingå i en partnerrelation, olika tecken på psykisk ohälsa, kronisk smärta i underlivet. De fysiska symptomen kan personerna senare i livet söka hjälp för, och inte sällan krävs långa utredningar och stort behov av sjukvård. Det krävs en uppmärksam sjukvård för att förstå vad i problemen grundar sig. Den här vården skulle kunna ha undvikits om personen fått hjälp i tid.

Vi saknar spetsvård och behandling för de personer i Västerbotten utstått trauma på grund av sexuellt våld. Den spetskunskapen vill vi i Miljöpartiet bygga upp inom Centrum mot våld genom att tillsätta de resurser som krävs. Jag hoppas, och tror, att alla andra partier håller med oss i det här förslaget.

Ingen tjänar på kring. Verkligen ingen. Och så finns det sedan tidigare sårbara grupper som drabbas än värre. Detta utnyttjar vissa människor.

Sedan kriget bröt ut 24 februari har vissa sökord ökat på en av världens största porr-hemsidor Pornhub, med 120 miljoner användare dagligen. ”Ukrainian” och ”ukrainian girl” är sådana ord. Enligt Google trend är också ”ukrainian porn”, ”ukrainian teen porn” och ”ukrainian porn star” sökningar som ökat den senaste veckan. Detta skriver Göteborgs-Posten.

Kriminologen Nina Rung skriver också om detta på sin Instagram. Utan att jag kan garantera att detta är 100% sanning så är det mycket relevant att diskutera fenomenet. Vare sig det handlar om att det finns män som tänder på kvinnor som är på flykt från krig, eller om att det finns porrproducenter som utnyttjar människor i kris är detta ett fenomen som är slående i bekämpningen av sexhandeln.

Människor som blir sexuellt utnyttjade är väldigt ofta människor som redan har ett svagt nätverk omkring sig, som redan till viss del är nedbrutna eller befinner sig i en svår ekonomisk situation. De som behöver människor att handla med, att producera porrfilm med eller att utnyttja för egen njutning, funderar inte en minut på hur de förstör en annan människas liv. Förstör för alltid.

Och vare sig en sitter vid sin dator och runkar till en bild eller video på en person i det krigshärjade grannlandet, eller producerar porrfilm, så bidrar en till den värld som växer, och växer. Gränser skjuts fram. Om det var en 18-åring på bilden i går, så kan en 16-åring vara nästa gräns att gå över. Den här världen är så lättillgänglig, bara ett par knapptryck bort för att beställa just en ukrainsk tjej att titta på. Som ska vara 18 år. Eller, nej föresten, 16. Idag. I morgon kanske 14. Det något oerhört sjukt i att tända på maktlöshet.