En fredag som den 8 Oktober är inte många som upplevs, speciellt på en ny plats för mig som Krogen krogen. Jag må snart vara tjugotvå, men dit måste jag nog fler gånger gå.. Om min plånbok tillåter det vill säga. Rätt mysigt ställe de har.

Fredagen som jag nu pratar om, hade som hedersgäst och underhållning Ye Banished Privateers! De är Umeås bästa piratband; Ni som inte sett eller hört dem har missat något tycker jag, speciellt live. 

Jag hade själv blivit inbjuden på ett Event och hade siktet inställt redan i början på veckan. Kläder, rekvisita, pirater, en kväll ej att förglömma! En miss i planeringen var dock kameran, vilket man ångrar i efterhand.

Kvällen startades med lite lätt stress, när man under dagen pysslat med att sy klart en slags underbust/livrem till min klädnad och sedan fått ihop någorlunda inspererande piratkläder. Bäst skulle barfotabarn vara, men ute bland sedvanligt folk är det ej att rekommendera. 

När man fick tag i alla sina saker, lämnat av det man skulle och tagit med sig det man tänkt ha: Bar det iväg. En kompis efter vägen plockades upp och vi drog iväg för att börja samla upp oss i en lägenhet på Ålidhem. Fyra pirater satt sedan och stojade och gjorde oss klara för utgång, det skrattades och smyckades ut två landkrabbor som kommit outklädda. 

När alla var klara och timmen nalkades började vi dra oss iväg. När vi kom fram till entrén var där knappt en kö utan bara vi som kom dit som knallade in och där inne satt piratbandet vid ett bord och sjöng. Vilken stämning! När jag skulle hänga av mig jackan träffade jag på en bekant och vi pratade lite, sedan i nästa vända träffade jag på fler vänner och glada bekanta. Åh vad jag saknat att var ute och träffa folk. 

(Bandet Ye Banished Privateers)

På insidan kände jag att själen log och att det fanns folk man kände igen lite här och var. Ingenstans var man ensam och musiken satte stämningen. Mycket prat och kramar hit och dit, skratt och kommentarer man sent kommer glömma. 

Maria, William, Bea, Alexander, Adam, Johanna, Jesper, Evelina, Oscar och alla ni andra.. Tack för att ni var med och delade min kväll. Det var länge sedan jag hade såhär roligt och kunde skratta och fnittra bäst jag ville. Sedan alla andra människor som stannade upp en och pratade, undrade vem man var och var man fick ideén att klä upp sig. 

Även ni som stannade upp mig och kanske hoppades på att få sig ett ligg – tack ändå – för uppmärksamheten. Det kändes bra att få prata om allt och inget, ubåtspizza på röbäck och lära känna tyskar eller scottar från andra delar av världen. Att försöka prata tre olika språk och förstå varandra var helt klart kul. 

Ja tack till fler kvällar som denna! Vi kanske ses igen, på en plats inte alltför långt borta. Sätt segel! Adjö landkrabbor.