Robin Enander

img_1066-900x520

Historiskt rättsfall om rasistisk hets på Facebook belyser oprövad strafflag

Av , , Bli först att kommentera 1

Som flera medier rapporterat senaste veckan har en av personerna bakom en av Sveriges, under de senaste åren, största nationalistiska Facebookgrupper åtalats för brott mot lagen (1998:112) om ansvar för elektroniska anslagstavlor, även kallad BBS-lagen. Huvudförhandling äger rum vid Eskilstuna tingsrätt i maj.

Åtalet (som är resultatet av bl.a. en anmälan jag gjorde 2017) grundar sig i att den tidigare administratören, enligt gärningspåståendet, underlåtit att gallra rasistiska kommentarer och inlägg, som medlemmar i gruppen lagt upp, som skulle kunna utgöra hets mot folkgrupp.

Målet rör alltså inte sådant personen i fråga själv skrivit utan om vilket ansvar hen haft som administratör. En fråga som är av stor betydelse i dessa sociala medie-tider.

Detta är ett historiskt rättsfall, eftersom det i hög grad saknas praxis för tillämpningen av BBS-lagen och eftersom ingen hittills dömts för brott enligt denna lag. Detta trots att lagen är mer än två decennier gammal. Oavsett utfall kommer detta mål att få stor betydelse för regleringen av s.k. näthat.

Facebookgruppen bildades ursprungligen som en stödgrupp till örebropolisen Peter Springare (som sedermera tog avstånd från gruppen) som uppmärksammades för ett antal kontroversiella uttalanden för ett par år sedan.

Därefter har gruppen haft många olika namn, men har blivit mest känd som ”Stå upp för Sverige”. Gruppen har över tid samlat flera hundra tusen medlemmar och profilen på inläggen i gruppen är tydligt nationalistisk.

Gruppens medlemmar har bestått av alltifrån förmodade sympatisörer med Sverigedemokraterna till personer med uppenbara nazistiska eller rasideologiska sympatier.

Två av de åtta åtalspunkterna härrör från en anmälan som jag gjorde, i april 2017, under min tid som ordförande för den ideella föreningen Juridikfronten. I förundersökningen anges min anmälan som ursprungsanmälan. 

Därefter tillkom ett stort antal anmälningar från en annan organisation, vilket lett till ytterligare sex åtalspunkter.

Jag uppmärksammade administratören på ett antal inlägg som jag menade kunde omfattas av BBS-lagens tillsynsansvar. Jag fick dock till svar att ”Du kan väl gå in på några vänstersidor och påtala det fina hatet istället. Hejdå”.

De åtalspunkter som härrör från min anmälan rör dels ett inlägg där ”turkar, [..]människor från mellanöstern och afrikaner” utmålas som ”lågbegåvade djur” vilka inläggsskrivaren menar borde ”samla[s] ihop” och ”avrätta[s]”. Dels ett inlägg som gör gällande att muslimer är ett virus som bör utplånas. Dessa inlägg menade jag var sådan uppenbar hets mot folkgrupp som administratören måste ta bort. Inläggen togs dock inte bort trots mitt meddelande till administratören. 

BBS-lagen tillkom i slutet av 90-talet för att reglera ansvaret för brottsligt material som spreds via s.k. BBS:er, ”elektroniska anslagstavlor”. Lagen gör det möjligt att åtala blogginnehavare och moderatorer som låtit bli att ingripa mot brottsliga bloggkommentarer bl.a. Dess tillämplighet på Facebookväggar, vilka troligen är att betrakta som elektroniska anslagstavlor i lagens mening, har ännu inte prövats.

Lagen föreskriver att den som tillhandahåller en elektronisk anslagstavla har en viss uppsiktsplikt. Hen är skyldig att ta bort meddelanden som ”skickas in” till anslagstavlan och som uppenbart är straffbara som olaga hot, olaga integritetsintrång, uppvigling eller hets mot folkgrupp m.m.

Om innehavaren av den elektroniska anslagstavlan inte gallrar sådana brottsliga inlägg, uppsåtligen eller till följd av grov oaktsamhet, kan hen dömas för brott mot BBS-lagen till böter eller fängelse i högst sex månader eller, om brottet är grovt, till fängelse i högst två år. I ringa fall utgår inget straff.

Just kriteriet ”uppenbart” har ansetts vålla bekymmer vid tillämpningen av lagen. När ska det anses uppenbart att ett meddelande är brottsligt och administratören således har en skyldighet att ta bort det? En annan knäckfråga är omfattningen av administratörens/moderatorns uppsiktsplikt.

Lagen har såvitt känt aldrig lett till någon fällande dom och praxis på området är sparsam. Ett av få fall som rör BBS-lagen är ett avgörande i Högsta domstolen från 2007 som dock inte ledde till att någon dömdes för brott mot just den lagen.

Föreningen Juridikfronten, i vilken jag är verksam, har under lång tid försökt bekämpa brott mot den BBS-lagen. En medlem i Juridikfronten hjälpte i slutet av år 2012 Aftonbladet Kultur att granska de högerextrema sajterna på nätet, och Aftonbladets uppmärksammande av BBS-lagen ledde till att en då stor extremnationalistisk sajt ändrade sina kommentarsregler, något som noterats i Statens medieråds rapport ”Våldsbejakande och antidemokratiska budskap på internet” (s 79, not 61).

År 2013 gav Juridikfronten ut en skrift om brottsliga inlägg i kommentarfält på dåvarande Avpixlat, och anmälde två dåvarande riksdagsledamöter för Sverigedemokraterna för brott mot BBS-lagen (personer som slog ifrån sig och inte blev åtalade).

Föreningen anmälde samma år även personerna bakom nazistsajten Nordfront, för brott mot BBS-lagen genom underlåtenhet att ta bort hundratals fall av hets mot folkgrupp och även fall av uppvigling, och en förundersökning inleddes till slut. Denna ledde dock inte till åtal, eftersom dåvarande utgivare för Nordfront dömdes för andra brott, också efter föreningens anmälningar.

År 2016 anmälde Juridikfronten en person som enligt egen utsago underlåtit att ta bort ett missaktande inlägg om araber från sin Facebookvägg – ett inlägg han sade sig inte ha skrivit själv.

Det nu aktuella åtalet är det första för brott mot BBS-lagen på många år och kommer sannolikt att kasta nytt ljus över lagstiftningen.

Jag vill slutligen betona att detta åtal på intet sätt innebär att den tilltalade ska betraktas som skyldig till brott. Alla ska betraktas som oskyldiga tills dess att det finns en fällande, lagakraftvunnen dom i domstol. Syftet med denna text är att uppmärksamma ett för svensk rättspraxis betydelsefullt mål. Oavsett utfallet så kommer detta rättsfall sannolikt att få stor betydelse för framtida rättstillämpning, eventuell ny lagstiftning och arbetet mot brott i sociala medier. 

banana-342677_1280

Moderat dogmatism om Fairtrade

Av , , Bli först att kommentera 5

Moderaterna i Umeå har i dagarna, genom en motion till kommunfullmäktige, begärt att Umeå kommun säger upp sitt avtal med Fairtrade och alltså slopar satsningen på Fairtrade City. En satsning som Umeå genomför jämte mer än 70 andra svenska kommuner med syftet att bidra till uppfyllande av FN-organet ILO:s konventioner om arbetares rättigheter och rättvis handel. Om detta skriver det moderata kommunalrådet Anders Ågren på sin blogg

Moderaternas resonemang genomsyras av en slags antifacklig dogmatism. Eftersom Faritrade Sverige AB ägs till 50 procent av LO ser umemoderaterna omedelbart rött.

Fairtrade är i själva verket en lobbyorganisation för facket och produktmärkningen har dessutom ingen gynnsam effekt på vanliga arbetares villkor, menar Moderaterna. Den moderata fullmäktigeledamoten Madelene Nord skriver i sin motion att ”Märkningen använder fattiga människor för att bedriva opinionsbildning för fackföreningsrörelsen”.

Moderaterna i Umeå tycks vara en världsomspännande socialistisk konspiration på spåren.

Eller?

Till att börja med kan man konstatera att bakom Fairtrade International står politiker från höger till vänster, intresseorganisationer, flera miljoner konsumenter och inte minst de omkring 1,6 miljoner odlare och anställda som äger 50 procent av Fairtrade international.

I Sverige ägs Fairtrade Sverige AB, som ingår i Fairtrade International, till 50 procent av LO och till 50 procent av Svenska kyrkan. Detta motsvarar en röstandel i Fairtrade International om cirka 2 procent totalt.

Moderaterna förefaller mena att ”fattiga människor”, alltså de arbetare och bönder som själva äger hälften av Fairtrade International, utnyttjas av svenska LO som har en röstandel på omkring 1 procent i Fairtrade International. 

Det är ett sensationellt påstående som implicit uttrycker ringaktning för de bönder och arbetare som äger stora delar av Fairtrade International. De är ”fattiga” och saknar agens, så de vet inte bättre än att bli nyttiga idioter för LO och Svenska kyrkan, verkar Moderaterna uttrycka mellan raderna.

Fairtrades kriterier grundar sig på FN-organet ILO:s konventioner rörande arbetsförhållanden och rättvis handel. Men ILO är kanske också i själva verket en lobbyorganisation för LO, det skiljer ju bara ett I mellan respektive akronym?

Både Anders Ågren och den moderata motionären hänför sig också till ”studier” som påstås utvisa ”att vanliga arbetare inte alls gynnas av fairtrademärkningen, som varken leder till högre löner eller stärkta arbetsvillkor”. Motionären anför att Fairtrade ”vilar på minst sagt skakig vetenskaplig grund”.

Ingenstans redovisas den metaanalys av den vetenskapliga litteraturen som Moderaterna ger sken av att ha gjort.

Det dunkelt sagda är ofta det dunkelt tänkta. I det här fallet är det dock svårt att avgöra om Moderaterna är medvetet diffusa på grund av insikten om att de inte kan backa upp sina påståenden. Det tyngsta skälet till deras motstånd till Fairtrade tycks nämligen vara kopplingen till LO. Påståendena om ”studier” tycks kastas in för att dölja de ideologiska motiven till motståndet mot märkningen.

En av de senaste studierna av effekterna på arbetsvillkor av Fairtrade-certifieringen kommer från Harvard university (Dragusanu, R & Nunn, N, The Effects of Fair Trade Certification: Evidence From Coffee Producers in Costa Rica, 2018).

Forskarna tittade på Fairtrade-certifieringens effekt på arbetsvillkoren för kaffearbetare i Costa Rica. Resultaten är inte odelat positiva men i genomsnitt leder Fairtrade-certifieringen, enligt forskarna, till högre inkomster för kaffeproducenter och deras familjer. Dessutom har Fairtrade-certifieringen positiv effekt på utbildningen i lokalsamhället för ungdomar i gymnasieåldern. Detta beror sannolikt, menar forskarna, på förekomsten av stipendier (scholarships) som finansieras av Fairtrade-premier.

Det finns ett antal andra studier som kommit fram till liknande resultat. CEval-institutet vid Saarland universitet kom i en studie från 2012 bland annat fram till att

It was generally ascertained that, in the cases studied, the Fairtrade Premium income is often used for projects in the communities, thus benefitting the wider population and having an impact that extends beyond the members and workers of the certified organisations.

I en annan studie publicerad i den vetenskapliga tidskriften World Development 2015 (Chiputwa, B, J. Spielman, D & Qaim, M, Food Standards, Certification, and Poverty among Coffee Farmers in Uganda, World Development, Vol. 66, pp. 400–412, 2015) dras bland annat slutsatsen att: 

Using survey data and propensity score matching with multiple treatments, we find that Fairtrade certification increases household living standards by 30% and reduces the prevalence and depth of poverty.

Som påpekas av Center for Global Development är det dock oerhört svårt att utforma studier som möjliggör generella slutsatser kring Fairtrade-certifieringens effekter. Studierna är beroende av vilken del av världen som studeras, klimatförhållanden och ett antal andra faktorer som kan påverka utfallet av både Fairtrade-certifierad odling och den ”konventionella” odling man jämför med. Det finns dock gott om evidens som tyder på positiva effekter av Fairtrade i flera delar av världen. Detta utelämnar Moderaterna, såklart mot bakgrund av att det egentliga skälet till motståndet mot Fairtrade är att LO finns med i bilden.

Jag emotser en redogörelse från Moderaterna rörande den lobbyverksamhet för LO som Fairtrade påstås ha bedrivit samt på vilka grunder man menar att de arbetare och bönder (benämnda som ”fattiga människor” i den moderata motionen) helt saknar agens och endast är nyttiga idioter för LO och Svenska kyrkan.