Så blir en bild till…

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag gör alla illustrationerna till min bok. Ibland vet jag direkt vad jag vill ha, och ibland har jag ingen aning. Då brukar jag antingen plocka fram mina Kalle Anka tidningar, bläddra, kolla och låta mig inspirerars av minspel, färger eller roliga figurer.

Ett annat alternativ är att sätta på någon låt som jag verkligen gillar, spela högt och ta en sväng i lägenheten. Att röra på sig gör att man blir mer flexibel i sina tankar. Det brukar funka för mig. Nu ska jag visa hur jag jobbar med mina bilder.

 

Den här bilden ska vara med i avsnitten där jag skriver om beslutsångest. Jag börjar alltid med att skissa i blyerts, fyller i med tusch.

Jag teckar enkelt med några små detaljer som ska ge det där lilla extra till bilden, och hjärtat som alltid är med. Dax att skanna in bilden.

Klickar på skanna bild.

Gör de inställningar jag vill ha.

Vips så har jag bilden på min skärm. Dax att färglägga. Jag har valt ut ett antal färgkombinationer som jag använder till alla bilder i boken för att få en röd tråd och en igenkännande känsla.

Ett rött hjärta, röda läppar och klänningen fick bli olivgrön.

Nästan klar. Det blev lite skugga på bilden så ansiktsfärgen blev lite tokig.

Jag la till ett antal frågetecken för att förstärka känslan av tvivel när man har beslutsångest.

Storleken på bilden är nu anpassad efter texten på sidan och jag ser till att det rent layout-mässigt ser balanserat ut. Ja, så går det till när en bildillustration blir till.

Idag torsdag har jag varit upptagen med en massa möten. Passar på när jag har en ledig dag. Det tar tid och energi, så det blir endast en liten stund med skrivandet. (en timme eller så)

Jag fick mail i morse från Daniel på Umeå Tidning att artikeln om mig och min bok kommer nästa torsdag. Jag ser fram emot det med lite pirr i magen. Dax att jobba. Hej svejs, återkommer i morgon med den utlovade sammanställningen av veckans händelser.

Intervju nummer två

Av , , Bli först att kommentera 0

Idag har jag träffat Anna Bergman från Totalt Umeå. Intervju om mitt bokprojekt kommer nästa vecka. Åh, så spännande. Intressant att läsa vad hon tycker är det viktiga av allt jag berättade och vad hon lyfter fram. När det var dax för min fotografering bad jag om att få ta en bild av henne först som jag skulle ha här på bloggen.

Promenerade till bussen när jag plötsligt ser denna fantasiska bild framför mig. Jag måste  bara föreviga det. Tackar mig själv för att jag har kameran med.

Visst är det fint!

Hemma väntade katterna – hungriga. Nu sitter jag vid datorn för att fortsätta mitt skrivarbete. Jag återupptar avsnittet om att fatta beslut. Jag funderar också på en bra fråga som Anna ställde till mig och som jag faktiskt inte hade något svar på; – Varför är det ingen som har skrivit en sådan här bok tidigare?

Kvällens skrivmusik blir Tityo, här en gungig och skön soullåt.

 

 

I morgon ska jag sammanställa vad som hänt under veckan.

Skriver om att fatta beslut…

Av , , Bli först att kommentera 0

Kvällens arbete avslutat. Det började bra, jag valde att påbörja avsnittet som handlar om Att fatta beslut. Det flöt på, samtidigt som mina katter ville visa sitt deltagande och ha sin beskärda del av min uppmärksamhet eftersom de varit själva hela dagen.

Den lilla grå har hittat en liten julprydnad i lådan med julsaker som fortfarande står kvar på mitt kontor. Han hade så roligt med den så jag lät han hållas.

Olle som alltid övervakar mitt arbete. Speciellt när jag tecknar tycker han det är roligt att styra ner sudd och annat löst som ligger på skrivbordet. Men lika ofta ligger han bredvid och gärna på mina papper.

Den lilla gula, även kallad lilla Kärleken kollar in sin bror (lilla grå) som leker, naturligtvis ville deras mamma också vara med på bilden.

OBS! Katternas brunröda tassar. Nyinköpt kattsand som jag INTE kommer att köpa igen.

En timme in på mitt skrivande började jag att fundera på upplägget, var det för krångligt skrivit, kanske väl mycket upprepningar och otydligt vad jag ville ha fram. Istället för att sjunka in i för mycket funderingar beslöt jag mig för att ta en promenad. På med täckbyxor, mössa och varma vantar. Visst blåste det snålt, men det var otroligt skönt ändå. Tankarna fick vandra fritt och när jag kom hem igen efter ca 40 minuter visste jag hur jag skulle göra, vad som skulle bort och vad som skulle förtydligas. Det blev en kopp ingefärte och skorpor med sockerfri fikonmarmelad. (jag fick nog med socker av min godispåse)

Här skriver jag om vilka komponenter en bra beslutsprocess innehåller. Tanke(förnuft) – Känsla – Handling. Beroende på dina tidigare erfarenheter, vad beslutet handlar om och vilken typ av person du är, grundar du dina beslut på någon av dessa. Vilka steg som kommer sen ser också olika ut. Intressant att fundera över. Hur ser det ut för dig?

Ja, nog om detta. Känns skönt att ha spenderat dessa timmar med mitt arbete och ett steg närmare en färdig bok.

God natt.

 

Att bli intervjuad…

Av , , Bli först att kommentera 0

Hej hej till alla er som läser min blogg. Idag var det dax för min första interjvu om boken jag skriver, och idag hade jag kommit ihåg:

– Kameran

– Pressmeddelandet

– Bilder

När jag sitter på bussen på väg från jobbet och ner till centrum funderar jag lite på det här med fotograferingen som det troligtvis blir. Jag skulle behövt jämna ut tonerna i ansiktet – men jag har inget med mig. Vad gör man då? Mamma naturligtvis… som tur är bor hon precis i centrum. Jag hoppar av bussen strax intill hennes ingång, småspringer upp för trapporna, väl medveten om att tiden är knapp till jag ska träffa Daniel Brännlund från Umeå tidning. Som tur var är mamma hemma, plockar snabbt fram det jag behöver, jag fixar lite, och min mamma önskar mig lycka till när jag i nästa andetag säger hejdå. mammor kan man alltid lita på 🙂

Med några minuter tillgodo kliver jag i på Costas. Daniel är redan där med sitt block och penna redo. Lite småprat och sen tar jag fram min demonstrationsbild för att tydliggöra vad min bok handlar om.

Jag pratar på, Daniel frågar, jag svarar, han antecknar. Det flyter på. Samtidigt funderar jag om jag får med det väsentligaste, om jag är otydlig, kanske är jag för ivrig… men den tydligaste känslan är i alla fall att jag verkligen brinner för det jag gör. Jag får positiv feedback från Daniel som själv har erfarenhet av att vara arbetslös och känner igen det jag beskriver. Efter ca 1 timmes samtal känner Daniel att han fått med det han önskat. Dax för fotografering. För att köpa mig lite mental tid (eftersom jag tycker det är lite halvjobbigt) tar jag upp min kamera, frågar om jag får fota honom till min blogg. Det är okej.

Jag gör mitt bästa för att se så naturlig ut som möjlig, tänker: -har jag någon bästa-vinkel? (Kanske ska jag undersöka det vid tillfälle.) Jag känner mig nöjd med vårt samtal/intervju. Naturligtvis kommer jag på en grej när jag sitter på bussen hem som jag vill ha med. Ska maila Daniel om det ikväll.

Nu känner jag mig fylld av energi och förbereder en kväll framför datorn. Jag håller på med ett avsnitt som jag inte får till, kanske ska jag lämna det ett tag och påbörja nästa. Jag har "brottats" med det här avsnittet ett par dagar nu och kommer inte vidare.

Vet inte vad som inte stämmer. Innehåll är bra och det är bra skrivit – men nåt som inte stämmer. Jag fortsätter nog med nästa istället för att slösa energi på det som inte funkar just nu.

Kvällens skrivmusik blir Erik Hassle. Här en superbra låt att njuta av.

 

Lite skrivargodis har också inhandlats.

Imorgon dax för intervju nr. 2. Hoppas att det går lika bra som idag.

Gokväll på er.

Det blev inget…

Av , , Bli först att kommentera 1

Jag lider ibland av något som jag kallar för en "galopperande hjärna". Fenomenet inträffar oftast på kvällen när jag ska sova. Jag är verkligen trött och är inställd på att sova, men min hjärna vägrar att varva ner. Den går på med turbofart. Den scannar igenom alla tänkbara tankar jag haft de senaste dygnen. Allt ifrån vilken typ av kattsand jag ska köpa, bilder till boken, en mening i boken som inte blev bra, till Tv-program jag sett. Sista gången jag såg på klockan var den 0.3.15. När klockan ringde 0.6.30 var det segt – så otroligt segt att kliva upp. Låg kvar till 07.15.

Detta innebar en start på dagen som inte var optimal. Jag gjorde frukost och läste igenom frågorna och svaren jag skrivit ner inför dagens intervju kl.15.00. Åkte iväg till jobbet, väl framme upptäcker jag att jag glömt min matlåda hemma. Som tur är finns det gott om mat på jobbet eftersom jag jobbar i ett skolkök.

Allt eftersom timmarna går och jag befinner mig i min egen tankebubbla av mentala förberedelser kommer jag på att:

– Glömt visningsbilder hemma

– Glömt pressmeddelandet hemma (bra att läsa igenom för att påminna sig vad som väckte journalistens intresse.)

– Glömt kameran hemma

Hm… mina förberedelser kvällen innan och på morgonen får inte godkänt.

Men jag tänker som så… det får bära eller brista. Jag vet ju vad jag vill ha sagt och är bra på att improvisera om det skulle krisa. När det var dax för lunch kollar jag mobilen. Ett missat samtal och ett meddelande. Jag slår 133 till min röstbrevlåda. Det är Anna – journalisten jag ska träffa – hon vill boka om tiden till senare i veckan. Så perfekt, tänker jag. Ringer upp henne och bestämmer att vi ses på onsdag istället. Detta innebar att jag kunde vara med på vår APT (arbetsplatsträff med chefen) utan att behöva gå tidigare.

På väg hem ser jag att jag har ytterligre 2 missade samtal och ett meddelande. Tänkte först att det tidigare meddelandet kanske låg kvar. Jag ringer upp min röstbrevlåda133 en gång till och en trevlig röst tillhörande en Emeli presenterar sig och berättar att hon tagit del av mitt pressmeddelande. Hon ringer från TRR – Trygghetsstiftelsen. Hon vill gärna ta del av min bok, för att sen ev. göra en intervju till deras tidning. Jag ringer upp henne, berättar att boken är endast halvfärdig, och att jag måste fundera om jag kan lämna ut något material innan den är helt klar. Jag berättar vad den handlar om, syftet med den och föreslår att: Varför inte göra en intervju nu för att väcka ett intresse och lyfta frågor som jag skriver om. Vi bestämde att fundera på varsitt håll och jag ringer henne nästkommande vecka. Oj, va kul. Det verkar finnas ett intresse och mitt pressmeddelande går fram. Det gäller bara att ha tålamod. I morgon har jag en intervju kl. 15.30. Dax att plocka fram kamera, pressmeddelande och bilder för att packa ner i väskan.

För dig som är intresserad av att själv skriva pressmeddelanen, klicka in på denna länk. Bra, tydlig och givande. http://www.backendmedia.se/2009/03/15/sa-skriver-du-ett-pressmeddelande/#comment-82208

För att summera dagen så var den bra, trots för lite sömn och ombokning av intervju. Det enda jag inte är nöjd med att jag inte skrivit en rad på boken i dag. Hjärnan har varit allt för trött. I kväll blir det en tidig kväll med förhoppning om att vakna utvilad.

Önskar er en skön och avkopplande fortsättning på kvällen.

Att skicka pressmeddelanden

Av , , 2 kommentarer 0

Boken börjar ta form, jag har skrivit ungefär hälfen. Det var bara mina närmaste som visste vad jag höll på med på min lediga tid. För några veckor sedan bestämde jag mig för att nu var det dax att börja berätta och skapa ett intresse för min bok.

Jag tog kontakt med min vän Susanne som driver företaget www.tuttifruttikompetens.se för att få hjälp med ett pressmeddelande att maila ut till media. Visst skulle jag kunna skriva det själv, men, det kan vara svårt att beskriva vad man håller på med på ett objektivt och intressant sätt. Susanne vet vad som bör vara med för att väcka intresse.

I torsdags skrev jag en lista på tilltänkta tidningar, tog jag ett djupt andetag och började maila iväg mitt pressmeddelande, lite läskigt men spännande.

Tänk om ingen nappade!!!

Jag hade lite flyt och nu har jag två intervjuver inbokade till veckan.

 

De som inte svarat under den kommande veckan får ett till pressmeddelande – jag ger mig inte. Efter jag skrivit klart detta inlägg ska jag förbereda mig för morgondagens intervjuv. Välja kläder, skriva ner frågor jag tror de kommer att ställa och fundera på om jag ska ta med material att visa, i så fall vad.

När det gäller det här med frågor som kommer att ställas vill jag att det ska bli genomtänkt från min sida. Som person är jag ofta eftertänksam och behöver ibland lite tid, så därför vill jag vara väl förberedd. Sen vet man ju aldrig vilka frågor som kommer.

Så har vi det här med fotografering. Troligtvis vill dom ta en bild eller två, skitjobbigt tycker jag men naturligtvis nödvändigt att lära sig acceptera och göra det bästa av situationen. Men, kommer jag att hinna fixa till mig så jag är nöjd med frisyren och make-up. Jag slutar mitt andra jobb kl. 14.30 och jag ska träffa journalisten kl. 15.00. Ganska snålt om tid! Håll tummarna att det går bra. I morgon kväll berättar jag hur det gick. Ha en avkopplande söndag.