Har inte skrivit här på länge, jag vill skriva men jag vet inte vad. När jag tänker så blir det rätt, men hur ska jag få ut det i text som jag vill? 

Allt är fortfarande som de brukar.Står och stampar, på samma plats. Jag tar mig ingenstans. Jag mår inte bättre, jag känner fortfarande inte mig själv. Jag vet inte vad jag vill, jag vet inte vad som är fel. Och framför allt så vet jag inte vad jag behöver.

Jag är så otroligt less på att det är så här, varför tar jag mig ingenstans? 

Vad är det som krävs för att jag ska känna mig lycklig för en längre stund? åtminstonde få känna mig lite glad.  Jag är så otroligt less på att så fort jag börjar känna en liten gnutta glädje så kommer det någonting i vägen och trycker ner mig under jorden igen. Kan jag inte få känna glädje? vad gör jag för fel? vad har jag gjort för att förtjäna detta? 

Det sägs att "Gud har en tendens att förstöra då man väl blir glad, det sägs även att Gud väljer dom han vet klarar av det,dom han vet är starka nog för att orka med" . Det kanske är sant, vad vet jag? 

Men jag är så otroligt less på att vara stark.

Jag är less på att mitt humör svänger och svajar värre än en kurvig skogsväg. Det känns verkligen som att "jag är en bil", som kör efter världens dåligaste skogsväg. Kan ni tänka er? Den dåligaste skogsväg ni känner till?  Smal,full med gropar,guppig och även ibland väldigt hal,kurvor över allt,mörker och hinder ni kan krocka med är det enda ni ser.

Så känns mitt liv,så känns min vardag. 

Ni kan inte slappna av,andas ut, för när som helst så kan det komma ett gupp,det kan bli halt, det kan komma en kurva, och fortare än vad ni hinner med så ligger du där,bilen är krockad i ett träd och ditt huvud har krossat framrutan. 

Kan ni tänka er att ni aldrig kan känna er säker,och att ni är så grymt åkrädda att ni skriker inom er, ni kan aldrig andas ut och njuta av den lilla glädjen ni kanske någon gång kommer åt pågrund av att det är kul att köra fort? Kanske är omgivningen så fin att ni vill stanna upp och njuta, vad vet jag, ni kanske behöver en kaffe/rökpause eller gå på toa?   Kan ni tänka er att det går så fort att ni bara ser allt svischa förbi i bakspegeln?  Och det värsta av allt, ni kan inte bromsa, ni kan inte säga stopp, och ni tar er inte ur bilen på något sätt, utan ni är bara tvungen att åka med. Och ni kan inte heller sova, eller stanna för att tanka bilen, För vad som helst kan hända. Bara på någon sekund kan allt ta slut, allt kan gå åt helvette. Bara för att du inte var på din vakt. 

Detta är mitt liv, jag är denna bil. Fast i min egen kropp, tar mig inte ut, jag är trött, helt slut, jag har ingen ork, ingen kraft att ta mig vidare, jag är livrädd. 

Jag vet inte vad jag ska göra för att komma på en fin och rak väg, jag vet inte vad jag ska göra för att kunna hålla den hastighet jag känner mig säker i. 

Överhuvudtaget så vet jag inte hur jag ska leva. 

(ja denna text kanske är konstig.. men jag skriver för mig själv. )