Nu är det dags igen…..

Av , , Bli först att kommentera 7

 

 Nu är det dags igen att tala om utförsäkringarna, och vad fattigdom gör med människor, det är också dags att tala om de skyldiga till det helvete vi lever i !
 

Det finns känslor som vi inte gärna pratar om i detta numera positivitetsknarkande land, nämligen ilska, frustration och vanmakt! Jag drömmer mardrömmar numera, det var många år sen sist, min drömmar är fyllda av ilska, och frustration, känslor jag inte klarar av att bära på dagtid! På dagen har jag nämligen fullt upp med att överleva.

Det går inte förklara vilka känslor som finns i själen när man är sjuk, och kallas Parasit, arbetskygg,och bidragstagare! När det omöjligt finns tid för att bli frisk, när det inte finns pengar till att bli frisk, när det inte finns pengar till bussbiljetten när du har ett läkarbesök! 

Alla lögner, alla NEJ du hela tiden måste säga för det går inte att dag efter dag förklara att du inte har råd, att skylla på biverkningar när du måste fasa ut mediciner som inte ingår i högkostnadsskyddet, som man förövrigt passat på att höja nu i Januari! 

Det prats om utanförskap…………… För mig är det numera att stå utanför allt som andra tar förgivet, då menar jag allt annat! Det handlar om att stänga av sig, det handlar om att ljuga, det handlar om att titta på när ni som inte är drabbade lever era liv! Det handlar om att på morgonen inse att du inte längre kan göra något åt din situation, att låtsas, att låtsas att du har ett liv, om ilska som du inte vet vart den kommer ifrån, plötsligt slår till, att backa från mänsklig gemenskap, för att du inte längre vet vad som skall ske om du får en kram, brister det då?? Är det då det brister för dig? Att hela tiden stå i tacksamhet, att höra " Men vi bjuder! Att inte orka förklara att det är just de orden som skär som en kniv i dig, "Men vi bjuder"………… Tacksamhet, är det det jag förmodas känna då?

Det äcklar mig också att ett samhälle skall behöva Välgörenhet, smaka på ordet Välgörenhet…… Välgörenhetsföretagen är enbart ett sätt att få er att slippa sätta sig i i de problem som faktiskt finns, välgörenhet, när ni skänker till det funderar ni någonsin på hur mottagaren känner sig? Istället för att skänka til dessa företag, sätt er in i hur verkligheten ser ut!
Tänk !

Vilka håller jag då skyldiga till detta helvete med ökade klassklyftor, utförsäkringarna,fattigdomen och savarbetet i Fas 3. Vilka är skyldiga, vår Regering naturligtvism men jag håller var och en som röstade på denna Regering skyldig!

Var av en av er håller jag skyldig!

 

Bli först att kommentera
Etiketter:

Robotiserad!

Av , , 3 kommentarer 2

 

 Det är den tiden på månaden när ansökan om bidrag för min överlevnad skall fyllas i, när varje transaktion på mitt konto skall redovisas, kopieras, och skickas in.
När kvitton skall letsas fram, när jag förtvivlat om tio dagar skall titta på mitt konto och undra om jag blir godkänd, om jag har det så svårt att jag får hjälp med min hyra! 

Jag känner mig som en arbetslös bidragstagare, en som inte vill jobba, en som lever som en parasit på andra…………………

Jag är i total beroende ställning…………. 

Till mig har man rätt att säga meningar som "Sluta röka så får du det bättre ställt" som om det vore en lösning på min fattigdom, som om andra plötsligt få ta sig rätten att tala om för mig vad jag måste göra, på mig har man rätt att slänga andra länders fattigdom och andra människors lidande, som en jämnförelse, lite sådär bara……… lite sådär bara i förbifarten……Jag får berättat för mig hur fattigdom verkligen ser ut, samtidigt som min kyl är helt tom, jag får berättat för mig hur svält ser ut……,Detta av människor som verkligen INTE har en aning, möjligen bara dåligt samvete!

Sanningen är att jag har ett arbete, sanningen är att jag aldrig i hela mitt liv haft en enda arbetslösa dag, sanningen är att jag arbetat i 38år, sanningen är att jag gjort det trots min sjukdom, Det är sanningen!

Sanningen är att min läkare INTE kan ängna sig åt att försöka få mig på banan igen, utan har fullt upp att hålla mitt huvud ovanför ytan efter min utförsäkring, har fullt upp att skriva intyg, som sedan avslås av en kontorist på FK, sanningen är att det skulle löna sig för mig att säga upp mig………………..

Sanningen är att jag har blivit en robot som gör det jag tror måste göras, för jag vet inte längre, känner inte igen mig själv…..

Sanningen är att jag och mitt mals sönder, dag efter dag, timme efter timme…….

Sanningen är att jag blivit Robotiserad, jag har inte längre ett jag……

 

3 kommentarer
Etiketter:

Det mest…

Av , , 4 kommentarer 4

 

 Nedlåtande du kan säga till en sjuk, fattigjord, utförsäkrad, kämpande människa om du själv inte är drabbad är: "Jag förstår"

Det mest nedlåtande du kan säga till en människa som befinner sig i slaveriets Fas 3 om du själv inte är drabbad är : "Jag förstår"

För hade DU verkligen förstått hade det varit Du som stod på gator och torg och kämpade för vår sak, det hade varit Du som som hade varit vår röst, när vår brast!

Ett faktum är också att av de utförsäkrade är 71% kvinnor, det får mig att fundera över hur många kvinnor som nu tvingas leva i förhållanden som inte fungerar, bara pga ekonomin! Var är din röst som kvinna då värd, är det inte så att den tystnar, att det blir tyst!

Förtroendet för vårt sjukförsäkringssystem sjunker och bakom knuten står de stora försäkringsbolag och väntar, detta är naturligtvis en Höger strategi, var är din röst då värd när vårt trygghetssystem töms på all rättfärdighet, var är din röst då värd, när du skräms till tystnad!

Så tro aldrig att vi drabbade tystnat, vår röst har bara blivit hesare, och vår kamp handlar nu om ren skär överlevnad, både ekonomisk och känslomässigt!  

Så det är nu DU som" förstår" måste agera! Om DU nu verkligen förstår!

4 kommentarer
Etiketter:

”Gäst i verkligheten”

Av , , 1 kommentar 3

 

 Det händer att jag tar på mig mitt gamla jag och hälsar på i verkligheten. Lördagen var en sådan dag.  Fredagskvällarna är sådan kvällar då jag kan känna mig ganska stark, då väntar nämligen två dagars andrum från Post, och uppringningar från "dolda nummer"! Det är på fredagskvällarna jag får ideer, anmäler mig på kurser, ringer vänner, tror att jag kommer orka delta, jag har nästan "normala" mänskliga känslor, och mänskliga råttigheter på fredagskvällarna…… Skickar iväg ett sms, och föreslår Bondensmarknad, så blir det, vi är tre vänner som bestämmer tid, vi syns imorgon kl 12, toppen. Det är med sådanna vänner jag kan gå, vet att jag har en arm att ta tag i om ångesten slår till, för jag vet aldrig när det smäller!

 Lördagen kommer, jag gör det jag måste göra för att passa in, lite smink, lite piff,lite god doft, kedjeröker och funderar på att ställa in, tittar i plånboken fast jag vet att det bara ligger två kronor i den,,,, Äh, det är ju gratis, och fika blir jag bjuden på, bort med den förtvivlan, Poff!!! Nu är jag normal! Nu har jag ett mänskligt värde, stänger av och tar på mig mig själv, provler framför spegeln, det funkar….nästan! 

Underbart att se alla människor, vackra ekogrönsaker, jag provsmakar, skrattar, kollar priser, varför jag nu gör det??? Bryr mig inte om att jag inte kan köpa, det berör mig faktiskt inte längre, jag tar på bröden, smakar på rökt Björn, dissar en dålig ost, fast jag deltar inte, inte alls, det ser bara så ut, jag spelar mig själv i en film från det som var, jag spelar mig själv, vill vara kvar i det. Det känns som jag går vid sidan om, och ser mig själv delta i verkligheten. Men sanningen är att jag bara "Gästar verkligheten" Några timmar!

Jag ser på när de andra står i kö på fiket, med en självsäkerhet som faktiskt inte beror på att man kan köpa en kaka och en kaffe, inte alls, det är inte det det handlar om. det handlar om självklarheten att tillhöra, att vara delaktig.

Jag vet att jag inte kan spela mig själv mer än några timmar längre, jag tvingar mig att njuta, jag kallar det att "lådsasnjuta" som att tvinga sig att känna smaker, se det vackra och goda!

Jag är baar en "gäst i verkligheten"

För  i mig rasar det, vill elda bilar, vill skrika, vill skaka om, vill att ni skall förstå vad som händer med oss, när vi inte längre finns i er verklighet! Vi är dom som fyller i papper, sitter i eviga telefonköer, tigger, ber skriker, fyller i nya ansökningar, skaffar nya intyg, uppreper vår historia, upprepar vad vi lider av för sjukdommar, om och om igen, fortsätter det! Ni maskerar det ni raserat, med en "ansvarkofta" Titta, nu hjälper vi det sjuka, de som vi tidigare knäckt!

Titta på mig ber Reinfelt, titta på mig "Jag tar ansvar" För de snart 70 000 enskilda fallen, för det 26 000 slavarbetarna i Fas 3, Jag för en ansvarsfull politik, vi i Alliansen tar Ansvar! Ansvar!

Vi är sjuka, vi står i kön på socialen, vi kämpar för oss, vi kämpar för att inte bara behöva "Gästa verkligheten"

 Vad gör du?

 

 

 

 

 

1 kommentar

Vikten av att förstå att du fortfarande är en människa!

Av , , 1 kommentar 7

 

 Andra överlämningsmötet!

 " Det räcker nu" ekar i min lägenhet, ilskan har tagit över, alla jävla intyg ligger klara, jag är förberedd!!!! När Eva kommer för att hämta mig är kamplusten på 10poäng, nu är det nog!!!!! Det är fan imig nog nu!!!

Hundra meter ner på gatan är den kamplusten helt slut, börjar skaka, kan inte fokusera, ljuden från bilarna skär i mitt huvud, gatan reser sig mot mig, måste ha vatten…..När jag försöker hitta flaskan upptäcker jag att jag glömt alla intyg hemma. Jag skiter i det Eva, jag skiter i det bara jag får det här överstökat. "NEJ Ann, jag springer tillbaka, vänta här" Får tag i ett staket att hålla mig i, har ingen aning om hur lång tid det tar,…. Fokuserar på att andas, andas, andas…… Eva kommer springande med alla förberedda papper, tar mig i handen, och så halvspringer vi mot mötet, det är som en film som spelas upp från förra mötet, hånet jag mötte, kränkningarna som stod som spön i backen, framför allt hur man talade till mig som jag var mindre vetande……. Du vet så där i tredje person….!

Naturligvis är vi lite sena, och där står Handläggaren från AF och ler, vad fan ler han för undrar jag, men hälsar på honom med svettig hand, Nog nu! Det får gå som det går, tänker jag, orkar inte mer!

   Fyra våningar upp placerar vi oss, jag känner Evas parfym och hennes närvaro precis bakom ryggen. Tack! Vi är två mot två! Det är en helt annan stämmning än förra gången i Stockholm, jag känner att handläggarna faktis skäms, skönt, då blir också de människor! Precis just då släpper ångestattacken…. Jag tar upp mina intyg, och säger " Detta är mitt andra överlämningsmöte, jag vet vad reglerna säger, vad som kommer att ske, vad ni måste säga enligt regelverket, jag vet att ni är tystade, men jag vill börja med att läsa upp mitt sista läkarutlåtandet och även vad min handläggare från arbetsförmedlingen skrivit, OCH hur avslaget motiverades från FK"

Jag fortsätter " Jag vill också att vi kallar saker för var det är, det är ingen rehabkedja, det är tre karnesmånader, och jag behöver inte introduseras till arbetslivet efter 38 år i just arbetslivet, jag tänker inte heller träffa någon 26 årig arbetscoach" Jag tar tillbaka min rätt att vara människa, precis så känns det! Jag tar tillbaka just det!

Mötet flyter på, och jag känner faktiskt att båda Handläggarna är på min sida! Når båda dessutom enhälligt slår fast " Att detta är vansinniga politiska beslut, som kostar så mycket männskligt lidande, och i längden kommer att kosta samhället mer än man nu anar" Jag vet att det är något de inte får säga, men de gör de!  Får också berättat att Umeå kommun, nu strtar ett samarbete mellan vården, socialtjänsten, FK och AF, inser jag att jag inte längre bor i Moderaternas Mecca Stockholm. Tack Gode Gud!

Det förändrar inget praktiskt eller ekonomiskt för mig, men det förändra min syn på mig och rätten jag har att vra en människa igen, jag är inte naiv och vet att det kommer att ta tid! Men jag blir faktiskt behandlad som en person, som en människa! Det ger mig kraft att kämpa vidare för att förändra, det gör också att jag inte kommer att tystna

Det sista jag hör är AF handläggare som säger, "du kommer inte att behöva medverka i Arbetslivsintroduktionen, du kommer att bli kallad hit, men det kommer att ta lite längre tid, för nu faller också handläggarna här som käglor, en efter en går i väggen, det där med coacher är nog ett Stockholmfenomen, det slipper du också"

Kanske precis det som behövs " Att handläggarna faller som käglor"

Så är jag då åter en människa, jag tog tillbaka min rätt till det!

Kampen fortsätter, vi tystnar aldrig! Ta matchen med oss, för vi är förberedda!

 

 

 

 

 

1 kommentar
Etiketter:

Fem timmar kvar…….

Av , , 2 kommentarer 2

 

  Då är dagen här, fem timmar kvar och jag vill bara krypa ihop i fosterställning, och lyssna på regnet som slår mot rutan….

Vaknade kl 6 efter fyra timmars sömn, går inte att somna om, går inte att gå upp, går inte att äta frukost, men det gick att kräkas….

Man kallar det "överlämningsmöte", som om  vi är saker som man lämnar över…

Man kallar det "Arbetslivsintroduktion", som om att man inte vet hur arbetslivet ser ut efter 38år, utan en enda arbetslös dag…

Jag är så fruktansvärt arg, frustrerad, hjälplös, har tänkt ut frågor att ställa, kommer inte ens ihåg var jag la det pappret, det har försvunnit bland blanketter och intyg som ligger och vänta på hallbyrån, jag tror att jag gjort allt klart vad det gäller intyg och blanketter, men vet inte ser inte riktigt vad det står, får inte ihop meningarna, så blir det för mig när jag står vid "stupstocken" förstår inte det jag läser…

Jag la fram kläder igår, för jag vet att jag inte skulle kunna få ihop det idag, tänker att en svart sopsäck skulle vara bättre, det skulle jag velat ta på mig i protest, fast det går ju inte, jag måste vara medgörlig….

Blir hämtad kl 13…… kl 14 börjar det…..kl 15.30 är det över, och tre månaders "karens" börjar……………………………………..

2 kommentarer

Nedräkningen har börjat………..

Av , , 6 kommentarer 6

 

Man kan tro att det blir lättare andra gången, den myten kan jag slå hål på direkt! Det är värre!

Den 12 sept 14.00 är det dags igen, möte med FK och AF, omutförsäkras! Jag vet nu vad det betyder, tre månader absolut helvete, tre månaders förnedring. Jag önskar att jag inte visste hur det går till, jag önskar att jag slapp höra ord som "frivilligt" .

 Jag orkar inte höra ord som " Det kommer att gå bra" " Du är stark" " Det här fixar du"

Nej, det kommer inte att gå bra, för jag vet vad som väntar, jag vet att jag måste vara medgörlig fast jag vill skrika rakt ut, jag vet att jag måste behålla lugnet fast jag vill riva hela rummet. Jag vill slåss, jag som inte ens kan trampa på en myra! 

Fyra dagar kvar och mitt enda försvar är att stänga av mig, något jag lärt mig tidigt! Poff, inga känslor! Iskall yta, tom blick, statisk röst! Rör mig inte, rör mig inte! Stå upp för mig istället, var min röst, säg det jag inte klara säga!  Ytan är perfekt, måste vara det !

Känns som att vänta på ett nackskott! 

Så Herr Reinfelt ser det ut, kan du föreställa dig vad som händer de människor som inte längre har någon röst? Kan du det?

Mitt i detta måste jag vara rationell, försöka förstå hur jag skall få pengar till hyran, hitta utvägar, be om hjälp, be om lån för min överlevnad, tillhöra samhället!

Mitt i detta har jag väntat nio månader på att få träffa en läkare, inte för att läka och bli stark, utan för att få korrekta utlåtanden!  Intyg handlar det numera om! Det är allt! Rätt intyg!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Nedräkningen har börjat…….

 

 

6 kommentarer
Etiketter:

Förlåt, förlåt, förlåt, förlåt……

Av , , 5 kommentarer 3

 

Förlåt snälla människor som försörjer mig….. 

Förlåt för att jag köpte en Korsordstidning!

Fölåt för att jag köpte tre Gröna växter för 100kr!

Förlåt för att jag valde en Prästost istället för Euroshoppers Gouda ost, trots att det var röd lapp på den!

Fölåt för att jag röker, detta är ju helt oförsvarbart!

Förlåt för att jag inte köpte köttfärsen som gått ur datum, utan tog ett paket Sej istället!

Förlåt för att jag hänger fast vid min lägenhet, och vägrar ta en källarlägenhet!

Förlåt för att jag inte sålt min älsklingstavla, allt annat av värde är ju sålt, kan ju vara en liten ursäkt, kanske?

Förlåt för att jag sköt upp min läkartid en fjärde gång för att överleva, förlåt för det, för mitt fokus måste ju vara att bli frisk!

Förlåt mig!

 

Glömde säga att jag arbetat 41 år, trots sjukdom!

Glömde säga att jag inte klarade det längre än till 2005!

Förlåt mig för att jag bara klarade arbeta 50%

Förlåt mig för att jag inte klarar av att  överleva, betala alla räkningar, mat, hygien, kläder osv på 3200kr. detta är vad som är kvar när hyran är betald!

Framför allt förlåt mig för att jag inte bara är sjuk, utan har en kronisk sjukdom!

Förlåt!

Fast det kanske kan vara förmildrande att jag är med och betalar ditt Jobbskatte avdrag, med det överskott från socialförsäkringarna som är öronmärkta till just det sen 2008! Kanske borde de pengarna gått till det de skulle?? 

 Förlåt för den tanken!

 

 

5 kommentarer

Vi behöver precis just…… DIG!

Av , , Bli först att kommentera 4

 

   Jag har tidigare skrivit om att vi utförsäkrade är gårdagens nyheter, så är det utan tvekan! Vi är snart 70 000 drabbade som behöver dig som är odrabbad, eller snarare tror att du aldrig kommer att drabbas, vi behöver din styrka, din tro att allt går att lösa med positivt tänkande, lite Jävlar anamma och RYCK UPP DIG! Vi behöver just DIG!

Vi behöver din tro på systemet, dina enkla lösningar, din ovilja att se och lära dig om vad som händer i Sverige 2011! Vi behöver ditt Fredagsmys istället för att fruktlöst stå på gator och torg och ropa, din Söndagspromenad istället för att kämpa på Sergels Torg på Sönd! Vi behöver din kunskap om hur man gör prioriteringar i ekonomin, vi behöver all din tro på hur lätt det är att få ekonomisk hjälp från socialen! 

Vi behöver din tro på att det bara är att rycka upp sig!

 

Precis just DIG behöver vi!

Vi behöver DIN tro att vi inte lever i utanför all rimmlig värdighet !

 

 

Bli först att kommentera

Gårdagens Nyheter?

Av , , Bli först att kommentera 2

   

    Sommaren lider mot sitt slut, jag tycker det är skönt för då kommer inte alla frågorna. Skall du med, kommer du med, vi skall, vill du följa med, skall du till Pride, kommer du ner till Stockholm, vad skall du göra i sommar, vill du följa med???

 Jaaaaaaaaaaaaaaaa, skriker det i hela mig, jaaaaaaaaaaaaaaa jag vill med! Jag hör mig själv komma med massa ursäkter, för varmt, målar om, måste det, måste fixa!

Men sanningen är att det finns inte en enda krona över, allt kostar, precis allt kostar!  Det är så otroligt mycket lättere på hösten, Volontärandet börjar, Partiet har möten, jag kan delta, Vara med människor som vill det jag vill! Kampen för Solidaritet är viktigare än någonsin, vi ger oss inte ALDRIG!

Problemet är bara att vi utförsäkrade är gårdagens nyheter, media är inte längre intresserade, inte på något sätt. det blir svårare och svårare att nå ut! Vi som utförsäkrades redan i första skovet börjar slitas ut, vi går inte längre på knäna, vi kryper!

Men det finns ljus i tunneln, nya utförsäkrade och drabbade gör uppror har kraften, får med oss i matchen igen! Vi behöver odrabbade, vi behöver er!

När en spermie och ett ägg kan få 18sidor skulle vi kanske kunna få en notis? Några rader……………………

 

 

Bli först att kommentera
Etiketter: