”Gäst i verkligheten”

 Det händer att jag tar på mig mitt gamla jag och hälsar på i verkligheten. Lördagen var en sådan dag.  Fredagskvällarna är sådan kvällar då jag kan känna mig ganska stark, då väntar nämligen två dagars andrum från Post, och uppringningar från "dolda nummer"! Det är på fredagskvällarna jag får ideer, anmäler mig på kurser, ringer vänner, tror att jag kommer orka delta, jag har nästan "normala" mänskliga känslor, och mänskliga råttigheter på fredagskvällarna…… Skickar iväg ett sms, och föreslår Bondensmarknad, så blir det, vi är tre vänner som bestämmer tid, vi syns imorgon kl 12, toppen. Det är med sådanna vänner jag kan gå, vet att jag har en arm att ta tag i om ångesten slår till, för jag vet aldrig när det smäller!

 Lördagen kommer, jag gör det jag måste göra för att passa in, lite smink, lite piff,lite god doft, kedjeröker och funderar på att ställa in, tittar i plånboken fast jag vet att det bara ligger två kronor i den,,,, Äh, det är ju gratis, och fika blir jag bjuden på, bort med den förtvivlan, Poff!!! Nu är jag normal! Nu har jag ett mänskligt värde, stänger av och tar på mig mig själv, provler framför spegeln, det funkar….nästan! 

Underbart att se alla människor, vackra ekogrönsaker, jag provsmakar, skrattar, kollar priser, varför jag nu gör det??? Bryr mig inte om att jag inte kan köpa, det berör mig faktiskt inte längre, jag tar på bröden, smakar på rökt Björn, dissar en dålig ost, fast jag deltar inte, inte alls, det ser bara så ut, jag spelar mig själv i en film från det som var, jag spelar mig själv, vill vara kvar i det. Det känns som jag går vid sidan om, och ser mig själv delta i verkligheten. Men sanningen är att jag bara "Gästar verkligheten" Några timmar!

Jag ser på när de andra står i kö på fiket, med en självsäkerhet som faktiskt inte beror på att man kan köpa en kaka och en kaffe, inte alls, det är inte det det handlar om. det handlar om självklarheten att tillhöra, att vara delaktig.

Jag vet att jag inte kan spela mig själv mer än några timmar längre, jag tvingar mig att njuta, jag kallar det att "lådsasnjuta" som att tvinga sig att känna smaker, se det vackra och goda!

Jag är baar en "gäst i verkligheten"

För  i mig rasar det, vill elda bilar, vill skrika, vill skaka om, vill att ni skall förstå vad som händer med oss, när vi inte längre finns i er verklighet! Vi är dom som fyller i papper, sitter i eviga telefonköer, tigger, ber skriker, fyller i nya ansökningar, skaffar nya intyg, uppreper vår historia, upprepar vad vi lider av för sjukdommar, om och om igen, fortsätter det! Ni maskerar det ni raserat, med en "ansvarkofta" Titta, nu hjälper vi det sjuka, de som vi tidigare knäckt!

Titta på mig ber Reinfelt, titta på mig "Jag tar ansvar" För de snart 70 000 enskilda fallen, för det 26 000 slavarbetarna i Fas 3, Jag för en ansvarsfull politik, vi i Alliansen tar Ansvar! Ansvar!

Vi är sjuka, vi står i kön på socialen, vi kämpar för oss, vi kämpar för att inte bara behöva "Gästa verkligheten"

 Vad gör du?