Nu ska hela rasket rivas – lazarettet i himlen in

I måndagens VK kunde man läsa om landstingets planer för ett nytt psykiatrihus på NUS-området och att arbetsutskottet i landstingsstyrelsen förordar rivning av några kulturhistoriskt värdefulla byggnader – det ursprungliga lasarettet – som sakkunniga bedömer ha rent omistliga värden.

Tack vare en omfattande kritik förra året mot planerna, beställdes en kulturhistorisk inventering utförd av byggnadsantikvarierna vid Västerbottens museum. En riktigt intressant läsning:http://www.vll.se/Sve/Centralt/Standardsidor/Politik/ProtokollOchHandlingar/SidorMedDokumentlista/Landstingsstyrelsen/Punkt%206%20-%20Kulturhistorisk%20utredning.pdf

Landstingsrådet Peter Olofsson kommenterar i VK (10 nov) ärendet; ”det här är det mest beredda ärendet under min tid i landstinget”. När jag själv läst både inventering och förstudie/arkitektutredning, tycker jag varken förslagen eller möjligheterna är helt uttömda eller fullt redovisade. Olofsson påpekar vidare att ”…utvecklingen av Norrlands universitetssjukshus måste gå i första hand, men det har varit ett politiskt dilemma”.

Ibland måste man skärskåda vad meningar verkligen betyder när de kommer från politiker. För det första: Ett dilemma brukar i vanligt språkbruk avse en valsituation där alla alternativa valmöjligheter får negativa konsekvenser. Får då alla alternativ lika stora negativa konsekvenser? Med vilka måttstockar? För det andra: Vad är det som då gör att man inte kan spara, använda, återrestaurera (tänk ett återställande av alla fönster som idag är rent anskrämliga med dithängda ”ovanluckor”) det gamla sjukhusområdet med tillhörande park och samtidigt låta utvecklingen av NUS gå i första hand?

Saken är ju den, att ett nytt psykiatrihus är en nödvändighet, stötestenen är var man ska förlägga byggnadskomplexet eller tillbygga vid befintlig. Men rent spontant upplever jag att Barn- och Ungdomspsykiatrins (BUP) verksamhet i Umedalen idag verkar vara en välfungerande verksamhet i ändåmålsenliga lokaler i en god miljö. Samordningsideologi driver dock vidare. Att geografiska avstånd avgränsat samverkan idag (inom Umeå) ter sig snarast märkligt sett till upptagningsområdet. De flesta större städer kan hantera saken. Småskalighet vägt mot storskaliga institutioner ska inte underskattas, i ett terapeutisk sammanhang, hur moderna lokaler man än bygger. Sjukhusområden kan vara betydligt mer ångestskapande än vad verksamhetsutvecklare tror. En välkomnande entré kan av patienter upplevas som en fallucka.

Så handlar det verkligen om att utvecklingen måste gå i första hand? Synen på utveckling är sällan entydig. Inte heller synen på en centralisering av psykiatri. Är de ekonomiska incitamenten överordnade? Det är svårt som skattebetalare och kulturhistoriskt engagerad, att syna och ta ställning. Å ena sidan återspeglar Olofssons retorik, att skaka fram ett och endast ett alternativ som varandes oundvikligt. Det blir enklast så. Å andra sidan finns orden att hämta i förstudien. Hur granskar man slutsatser i ett utredningsmaterial som inte går att läsa sig till i detalj? Förstudiens styrgrupp är till merparten verksamhetsansvariga inom en mängd områden vid NUS. Förstudierapporten är främst en sammanfattning, inte utredning. Hur kan och hur tar då politiker ställning i dylika ärenden?

Är det verkligen ett dilemma eller har man i landstingstyrelsens beredning helt enkelt skapat för få handlingsalternativ genom avgränsningen av utredningsuppdraget? Om bara ett konkret förslag nu presenteras, så innebär en omfattande rivning negativa följder för det ursprungliga lasaretts- och sjukhusparkområdet. Om fler alternativ konkretiseras, kan då färre negativa konsekvenser identifieras, värderas och ställas mot varandra? Ingången för mig, är förstudiens skrivning om ursprungsbyggnaderna, att de kan ha bevarandevärde. När de uppenbarligen har det.

Jag minns en massmediatur kring vaktmästarbostaden. Från VLL syntes den varken ha kulturhistoriskt värde eller intresse att bevaras. Att sjukhusområdet har en mängd social- och kulturhistoriska kvalitéer verkar mer en belastning än en tillgång. Rationalitet, storskalighet och modern fastighetsförvaltning är överordnat. Parkeringsöknarna kring köksvägen och Landstingshuset får en dock att undra vilken förvaringsplats man hamnat på. Oavsett behov.

För att i grunden försöka värdera förslaget rekommenderar jag en läsning av förstudie som presenterats av VLL/White Arkitekter AB http://www.vll.se/Sve/Centralt/Standardsidor/Politik/ProtokollOchHandlingar/SidorMedDokumentlista/Landstingsstyrelsen/Punkt%206%20-%20F%c3%b6rstudie%20lokaler%20psykiatri%20Nus.pdf

Vad som först slår mig direkt, är att ingen aktuell översiktsbild eller flygplansvy åskådliggörs för att visa befintligt och tänkta framtida lösningar, vilka kan ställas jämte varandra. Som beslutfattare tycker jag det borde vara självklart att skåda före och efter. Tomtutredningens plankartor är svåra att få en områdes- eller lägeskänsla av, inga perspektivbilder i flygplansvy presenteras heller. Flygfoto (hybridkarta) ovanifrån hade hjälpt väsentligt. Liksom tredimensionella vyer. Här kommer därför flygbilden (VLL, foto: Lars Bygdemark ©).

Naturligtvis vill man inte heller visa några idylliska befintliga inslag: vy sjukhusparken umeå nus (foto, Västerbottens museum).

Återkommande retorisk argument för lägesplacering, är för ”sjukhusets strategiska, långsiktiga utveckling och förnyelse”. Det låter slagkraftigt, men vad är innebörden och tolkningsmöjligheterna? När det gäller alternativet ny byggnad öster om sjukhuset, skrivs endast att ovannämnda kvalitéer hindras. Av vilka skäl? Argumenten står inte att finna. Räcker endast själva slutsatsen för alla förstudieläsare och politiker? Förmodligen. Övriga nackdelar tydliggörs, men inte möjligheterna att ta tag i hela området i öst för en större helhetssyn, strategiskt med förnyelse. Parkeringsöknar, brist på utemiljöer mm, kan omdanas, ytor frigöras, fler baksidor bli framsidor och bilda en mer gedigen helhet av sjukhusområdet i stort.

Ett antal nackdelar räknas upp vid Whites enda konkreta förslag (rivning av by 9A och 9B, de äldsta lasarettsdelarna). Rivningar och omgörning hus 7 kräver lokalersättning, brist på besöksparkering och uppställning leasingbilar kräver utredning. Läget är bullerstört av Blå vägen, Botniabanan, ambulans- och helikoptertransporter, kräver utredning. Begränsad tomtmark pga befintliga byggnader och ambulansinfart. Begränsad bygghöjd pga inflygningsområde. Endast angörning till byggnaden från norr. Somt går att åtgärda, somt inte. Men när man läst den kulturhistoriska inventeringen, så känns det som om landstingets politiker borde stanna upp. Se sig om. Och uttömma möjligheterna fullständigt, innan man går vidare med rivning, i del eller helhet, eller inte alls.

Eftersom Umeå kommun avgör rivningslov är det minst sagt troligt att det blir överklaganden och att saken går i långbänk. Att utreda alternativ, inte bara ett (1) förslag, utan minst ett alternativ, för offentlig visning, debatt och ställningstagande, vore det klokaste i mitt tycke. Då man verkligen kan värdera alternativen mot varandra i grunden. Då tror jag också ett psykiatrihusprojekt, egalt placering, snabbare kan komma igång.

Utdragna processer är självgenererande när man undviker alternativen i värdeladdade fall och beslutsfattarna endast har en väg för ögonen. Det här beslutet är betjänt av en fördjupad beredning, där White Arkitekter ges uppdraget att ta fram minst ett konkret alternativ i österläge. Och som beslutsstöd, rentav ta in en ”second opinion” på de förslag som framlagts. Med varför inte riktigt djärva lösningar. Där man på allvar även tar hänsyn till den kulturhistoriska inventering som nu utförts. Det gamla lasaretts- och sjukhusparkområdet förtjänar en verklig chans. Alla förtjänar en andra chans, inte sant?

Sist men inte minst. De ekonomiska aspekterna är helt utanför bilden i förstudien. Men presenteras bara ett förslag så slipper politiken även den värderingen och dimensionen. Även här gör man det väldigt enkelt för sig. En prissättning av olika förslag borde vara intressant, för alla.

[Efter att detta skrivits, läser jag rivningsbeslutet på webben, men jag lägger in inlägget som det var. Rivningsplanerna löper vidare. Fortsättning följer i Angels flight (arbetsnamn)]