Vårsol över Gubbseleforsen.

Innan jag skulle åka och hämta äldsta sonen tog jag mig en vända med bilen igenom Vilhelmina. Allt är så lungt och harmoniskt nu, det märks att våren är på ingång. Alla människor verkar mycket gladare. Trots att minuterna tickade iväg så va jag ändå tvungen att ta en tur ner till Gubbseleforsen. En dag som denna så skulle man nog kunna sitta där hur länge som helst. Att höra vattnet strömma förbi en och knastret under skona. Att så smått börja känna solens värmande strålar, då är det vår.

Igår blev det en full späckad dag. Raggade runt och hälsade på folk, handlade lite å så medans jag väntade innan jag skulle hämta Ludwig. Sen va det gärnet hem och försöka få i båda pojkarna lunch innan vi skulle iväg på Föräldraträffen. Denna gången komme det ingen lekkamrat till Ludwig, men han roade sig lika bra i alla fall. Det är lite ålders skillnad mellan barna i Liams grupp. Liam är född först, den 7 sep, och den yngsta är född den 26 okt. Så Liam ser ut som en jätte, men dom kommer ikapp med storm steg. Är lite facinerad över att Ludwig höll sig vaken hela tiden, sen åkte vi å hälsade på nere på pappas garage. När vi sen skulle åka hem så somnade han äntligen i bilen. Sen va den dagen över. Idag va vi så trötta allihopa att vi stannade hemma. Vi låg i sängen till nästan halv tio, å va skönt det va. Va så laddad när vi klev upp, vi skulle städa och fixa här hemma. Jag började lite smått, men krafterna som bara försvann. Alla bilderna komme svischande förbi, försökte trycka bort dem men det gick inte.

Från att ha varit så full av energi och ork, till inget på bara ett par sekunder. Så nu sitter man här igen, dammtussar och hundhår fulla golven och dammsugaren bredme. Kanske i morgon att man har lite mera ork och att man slipper bilderna för en dag.

Ja till slut så insåg jag att jag kommer inte att kunna göra klart soffan här hemma. Måste vänta tills gubben kommer hem så att man får ta den ner på pappas garage och hålla till där. Om man fick bara ägna sig åt det skulle det gå jätte snabbt, men när man har tusen saker som man ska göra samtidigt så är det inte så lätt. Ja så nu känns det lite som en arbetsplats här hemma. Måste ta mig i kragen och städa upp allt, men det får bli i morgon. Nu ska vi krypa ner alla i sängen och bara ha det mysigt. Titta på Göta Kanal som går på fyran. Gubben tar nog hem guldet i att somna först. Sen kommer Liam på en stark andra plats. Sen var det då jag och Ludwig kvar, vem som blir först det vet vi nog i morgon.

Gog natt på er där ute!

Stämmningen lättas med det samma upp av det vackra solskenet. Igår tog jag pojkarna i vagnen och tog mig en promenad. Så otroligt skönt. Idag ska vi ta oss en promenad igen. Denna gången får minstinen ligga i vagnen medans storebror åker spark med mormor. Att man kan bli så lycklig över lite sol.

Ja nu sitter man här med både förväntan och glädje, och samtidigt med en klump i bröstet. Fick ett sms av en vännina i eftermiddags. Nu va dom äntligen på väg på BB. Så nu sitter man som på nålar innan man får veta vad det är för en liten klimp som efter 8-9 dagar över tiden tittar fram. Ska bli roligt.

Nu är det snart på klockslaget två månader sedan han rycktes bort från oss. Har sprungit runt hela kvällen för att inte hinna tänka så mycket. Slipen står framme i köket och jag slipar allt vad jag bara orkar och hinner på den gamla soffan. Ja ’Herrens vägar äro outgrundliga’, som dom säger. Men vad kan man göra.

Tror helt klart på att vi alla föds med våra dagar, timmar och minuter. När dom är slut så är det så. Det är ju bara synd att vissa inte har dagar för ett helt liv, ett liv som räcker i 80 år. Det är ju så det ska vara.

Nu ska jag och den större prinsen kryper ner under täcket och bara rå om varandra, han är rätt så trött så det blir nog en kort stund. Men varje minut med dom små lindar jag in och stoppar djupt inom mig. Det är dom man lever för, det är dom man skulle dö för.

Jag borde ha förstått vad som skulle komma. Pratade med gubben igår efter att han åkt, och det va rena rama snöovädret neröver. Tänkte inge mer på det. Att det alltid ska passa på å snöa när man är ensam. Klev upp i morse och såg ut på dagens arbete. Efter att ha varit ute och handlat lite och hämtat Ludwig från dagmamman så va det bara att börja. Gav pojkarna mat och la isäng dom. På med kängorna och hanskarna och ut. Nu hade förvisso traktorn tagit det jobbigaste på infarten, men det är en gode plätt på baksidan att skotta också. Så nu har man fått bort all snö, och pojkarna ligger fortfarande och sover. Då får man en liten stund för sig själv. Har lånat hem en slip och hade tänkt mig att slipa några saker trärena för att sedan lacka dem. Har man inte råd att köpa nya saker så får man försöka piffa upp dem man har.

Jag undrar ibland vad det är för mening med saker och ting. Allt gott för något ont med sig, och allt ont för något gott med sig. Jag kan inte ens i min vildaste fantasi se något gott i att mista en i familjen. Man blir ständigt påmind om denna saknad, inte minst alla små saker som finns runt om kring en. Men min snart 2 åriga lilla son som helt plötsligt börjar prata om honom. Han pratar om himlen och att han spikar där uppe. Vad vet dom igentligen? Men jag är glad för varje minut som han minns honom. För oss andra så kommer han för alltid finnas inom oss, men hos en sån liten människa som Ludwig så kommer han att glömmas bort.

Ja nu va man då återigen ensam med barna i en vecka, man får som lära sig två roller. En roll där man kan dela alla sysslor med sin sambo. Och sen den andra rollen där man ska klara allt själv. Innan man just så pass har hunnit ställa om sig på den andra rollen så är det dags att byta igen. Man ska nog som kvinna, och framförallt mamma, kunna klara av allt mellan himmel och jord.

Ja efter en förfrågan om att skriva och dela med mig av mina tankar så är jag då här…
Idag har det varit en av de slöaste dagarna på länge..
Jag och Ludwig tog oss en tur på Folkets hus och badade, sedan lyxade vi till det med lite fika.
En del dagarn är det bara så att allt klaffar.
Ludwig fick mat och ville sen sova, Liam åt sin mat och somnade på en gång. Så jag såg som ingen idé att vara vaken jag heller. Nu kanske man får sota för det ikväll när natten kryper på.
Men det va bara så skönt att få koppla bort allt och ligga bredme prinsarna och ha det gott.
Så nu är man uppe på benen igen och full rulle som vanligt.

Här kommer jag då att dela med mig om min vardag och alla tusen tankar som cirkulerar i mitt huvud.