Skulle gå in och fixa med lite bilder, min kusin skulle skicka på henne och hennes familj. Sen blev det nått med datorn. Den hittade inte åt några bilder, inga alls!!! Paniken växte och jag fick nästan svårt att andas. Har nästan brännt alla bilder och alla filmsnuttar, men dom nyaste har jag inte hunnit med. Vad skulle jag göra om alla var borta?? Jag skulle gå och lägga mig tidigt ikväll, men nu sitter jag och bränner bilder istället. Kan inte riskera att några försvinner. Om det skulle börja brinna i huset, då är det datorn och fodralet med alla skivor som jag skulle rädda först. Självklart så fixar man ju ut barnen först av allt. Men av alla de oändliga ting som man äger. Allt och mycket går att ersätta, men försvinner bilderna försvinner dom för gott. Ska bränna allt klart nu och sen lugna ner mig lite. Sen hoppar jag isängen.

Min moster kom och hämtade sitt godis idag, tyvärr va jag inte hemma så att jag fick se hennes reaktion. Men jag har förstått att det va av det bättre. Sådant värmer verkligen i ens hjärta. Man snappar dagligen upp saker om andra personer, om man försöker att komma ihåg även dom små sakerna så kan man göra många glada. Man behöver verkligen inte ge bort guld och gröna skogar, bara det är något som kommer ifrån hjärtat. Det är det som värmer bäst.

Tänk på det alla ni som springer runt och letar julklappar till era nära och kära, lite omtanke och kärlek bakom julpapperet uppskattas mer än saker som köps i all hast.
Ta hand om era nära och kära. I nästa ögonblink så kan deras dagar, timmar, minuter och sekunder vara över. Vi har alla en tid på denna jord, och ingen vet hur länge den varar. Säg inget imorgon som du kan säga idag, imorgon så kan det vara försent.

Sitter och väntar på att bullarna ska svalna så att man kan stoppa dom i påsarna. Mellan jäsning och gräddning hann jag även göra lite godis. Men det är inget godis till mig själv. Det är till en väldigt speciell person i mitt liv. Jag är sån till naturen att jag tycker om att göra saker för andra, och att ge bort saker. Tex i flera år så bakade jag varje jul lussebullar av 4 liter. Sen gav jag bort till nästan hela släkten, men det tog slut med det när jag gick med Ludwig i magen. Hade gärna fortsatt, men någonstans måste man börja på att ge sig. Älsklingen komme precis upp och frågade om jag aldrig skulle sova. Spelar det någon roll om jag är uppe och dolar i på, eller om jag ligger i sängen och stirrar på tvn? Ja kanske kroppen får lite mer vila om man ligger ner, men vissa dagar är det bara så att man måste få röra på sig. Håller tummarna att det inte ska snöa så mycket imorgon, eller att det är super kallt. Syrran ska följa med mig och barna ut en sväng så att dom får kolla på tomten och annat roligt på samhället. Så vi håller tummarna. Annars får vi sitta inne och baka hela dagen.

Jag har bara mig själv att skylla på, men ingen första advent utan lussebullar. Så nu är klockan 23.15 och jag väntar på att degen ska jäsa. Vet att jag inte kommer att va så pigg innan slutet, men men. Nästan så att jag känner lite panik över att jag inte har bakat nått än. Nån kaka och så har det ju blivit, men långt ifrån allt som ska göras. Allt ska dock vara färdigt senast den 10 december. Sen åker man till Umeå och blir borta i 2 dagar. Tror inte att jag efter det är så sugen på att stå vid bänken och baka i flera timmar, inte med mitt onda knä. Skickade iväg alla (nästan då) julkorten, även en liten sak till ett helt annat land. Vet inte alls hur lång tid det tar att skicka till henne, så det är väl lika bra att skicka det nu. Vet att hon inte kommer att kunna hålla sig från att öppna det innan jul. Nej nu ska jag ta på mig förklädet och börja göra i ordning. Snart ska det kavlas och rivas mandelmassa.

Ja nu måste jag bara börja med allt julbak, kan ju inte fira första advent utan lite julkakor och lussebullar. Självklart så måste vi även fixa lite jul godis. Hann med att köpa några julklappar idag, så nu är det inte alls många kvar. I år så ska det verkligen bli jul. Att få våra egna traditioner, som barna kan ta med sig i livet. Nog kan vi alla tänka tillbaka på jular när vi va små. Hur man längtade och man visste precis hur dagen skulle bli. Man fikade, man ska självklart så Kalle och hans vänner, äta lite mat och tills slut det alla väntat på, JULKLAPPARNA. Nu ska jag skynda mig och leta rätt på några recept och fortsätta med bakningen.

’Barnmorskan, som utgår från Vilhelmina, har kunnat följa med och bistått med hjälp till blivande mammor i ambulansen på väg till BB i Lycksele. Orsaken till att man nu tar bort beredskapen är landstingets beslut om prioriteringar inom vården.’
(Taget från vk.se)

Vart i detta finns det någon logik?

Av egen erfarenhet så vet jag vilket stöd det är att kunna ha med en barnmorska till Lycksele. Har fått två väldigt snabba pojkar, både i tiden för förlossningen och ’bak’ tiden. Båda är alltså några veckor förtidigt född. Vi i Vilhelmina har den turen att ha en utbildad barnmorska inom ambulansen. Det är inget som säger att han är i tjänst den dagen du åker in. Misstror inte alls ambulanspersonalens utbildning, men en barnmorska är dock en barnmorska. När jag föddes hade dom med sig en barnmorska i bilen, jag föddes efter Medelås vägen på väg till BB. Inget talat för att det skulle ha slutat illa om hon inte varit med, men i dom banorna vill man inte ens fantisera om.
Senast idag förlöstes det ett barn i en bil på väg till Lycksele, som tur va hann ambulansen dit just innan. Alla föräldrar är inte kalla och klarar en sådan uppgift. Därför ska en utbildad och erfaren person finnas vid deras sida.

Snälla, ta inte detta stödet ifrån oss föräldrar.

Prioriteringar i all ära, men vet ni igentligen vart prioriteringar bör göras?
Varför inte ge ett par chefer vanliga svensson löner, då skulle säkert beredskapen få finnas kvar. Säkert så skulle det även säkerställa något annat också.

Nej jag säger bara det, ta er en riktig tankeställare om detta. Låt inte det mest dyrbara vi har bli drabbat.

Behöver verkligen nått att göra, och det är nu. Har till och med suttit och kollat upp olika tidningar, kanske dom behöver någon som skriver åt dem. Kanske som som kan ge råd, eller bara skriva om ett speciellt ämne. Började leta lite smått, men tankarna är inte med mig ikväll. Är nog lite för trött skulle jag tro. Men jag lovar, man blir inte piggare av att bara gå hemma med samma rutiner varje dag. För många tomtar börjar vandra omkring på loftet innan slutet. Hoppas verkligen att man får sig ett jobb snart.

Gårdagen va inte att leka med. Tack och lov så va det bättre idag. Men helt bra kan man inte säga att det är, eller om det kommer att bli. Sådant kan bara tiden utvisa. Ett liv utan honom kan inte bli bra, men vi kanske kan försöka att göra det bästa av situationen. En vacker dag ser vi säkert det, men idag är det alldeles svart.

Den nyinköpta overallen till Liam satt perfekt. Så nu kan vi klä honom hur mycket som helst under den, det kunde vi inte med den andra. Ska börja göra kväll nu, måste bara packa lite badkläder till mig och barna. Imorgon blir det lek å plask igen. Lite av detta kan få vilken dag som helst att bli bra. Bara inte dom bråkar allt för mycket med mig under påklädning osv.

Om mindre än en timme tog han sitt sista andetag. Känns som att någon står och håller för, håller för så att jag inte ska kunna andas. Varje andetag är en kamp. Känns som att bröstkorgen sjunker ihop för mycket. Bultandet i huvud är också tillbaka. Under en tid nu har jag nästan varje kväll fått en konstig värk bak i huvudet. Lite snett på höger sida. Ibland sträcker sig värken ut i högra armen också, nästan som att den dommnar. Tycker inte alls om det, men det är säkert något som går över om man bara får ordning på vardagen igen.

Idag fick jag kallelsen för operationen. 12 december bär det av, hoppas att denna operationen hjälper. Är inte så sugen på att göra en omfattande ombyggnad av mitt knä.

Så nu funkar varken kropp eller hjärna, dags för mig att sova en stund. Håller tummarna att det blir fler timmar denna natt. Har dock inga stora förhoppningar.

Hela dagen har igentligen flytit på rätt så bra. På hem vägen så började kroppen skaka. Stannade till vid olycksplatsen och tände 7 ljus, ett ljus för varje år som vi fick med honom. När man står och tittar på dessa träd så kan man inte förstå varför dom står just där. Varför han hittade åt just dom, det fanns ju inga andra träg igentligen där. Sen blev det graven. Vi styrde bort allt snö och fixade till. Återigen så tände vi 7 ljus. Ett ljus brann redan, tillsammans med 2 röda rosor. Allt gick bra, tills vi startade låten Jag fick låna en ängel med Shirley Clamp. Benen vek sig på oss. Satt på knä och grät och höll om varandra. Nu ska man bara försöka att ta sig igenom kvällen, och hoppas på att man får sova lite mera inatt.

Allt är bara alldeles tomt. Denna dagen är mörk. Hjärnspökena har varit framme sen igår morse. Vill inte se dom längre, vill inte vara med längre. Men vad göra?????

Sitter i syrrans lägenhet och väntar på att åka ut. Tänkte försöka hinna göra några ärenden innan jag ska hämta henne på skolan. Får se hur det går, allt känns som i en dimma. Del pga den dagen det är, och sen blev det alldeles för få timmar i natt. Väglaget gjorde inte det hela lättare. Plogbilarna har varit ute sedan 05 fick jag till svars, men inte va vi hjälpta av det. Vissa partier av vägen hade drevat igen helt. Hoppas det blir bättre på hemvägen.