Skulle gå in och fixa med lite bilder, min kusin skulle skicka på henne och hennes familj. Sen blev det nått med datorn. Den hittade inte åt några bilder, inga alls!!! Paniken växte och jag fick nästan svårt att andas. Har nästan brännt alla bilder och alla filmsnuttar, men dom nyaste har jag inte hunnit med. Vad skulle jag göra om alla var borta?? Jag skulle gå och lägga mig tidigt ikväll, men nu sitter jag och bränner bilder istället. Kan inte riskera att några försvinner. Om det skulle börja brinna i huset, då är det datorn och fodralet med alla skivor som jag skulle rädda först. Självklart så fixar man ju ut barnen först av allt. Men av alla de oändliga ting som man äger. Allt och mycket går att ersätta, men försvinner bilderna försvinner dom för gott. Ska bränna allt klart nu och sen lugna ner mig lite. Sen hoppar jag isängen.

Min moster kom och hämtade sitt godis idag, tyvärr va jag inte hemma så att jag fick se hennes reaktion. Men jag har förstått att det va av det bättre. Sådant värmer verkligen i ens hjärta. Man snappar dagligen upp saker om andra personer, om man försöker att komma ihåg även dom små sakerna så kan man göra många glada. Man behöver verkligen inte ge bort guld och gröna skogar, bara det är något som kommer ifrån hjärtat. Det är det som värmer bäst.

Tänk på det alla ni som springer runt och letar julklappar till era nära och kära, lite omtanke och kärlek bakom julpapperet uppskattas mer än saker som köps i all hast.
Ta hand om era nära och kära. I nästa ögonblink så kan deras dagar, timmar, minuter och sekunder vara över. Vi har alla en tid på denna jord, och ingen vet hur länge den varar. Säg inget imorgon som du kan säga idag, imorgon så kan det vara försent.

Sitter och väntar på att bullarna ska svalna så att man kan stoppa dom i påsarna. Mellan jäsning och gräddning hann jag även göra lite godis. Men det är inget godis till mig själv. Det är till en väldigt speciell person i mitt liv. Jag är sån till naturen att jag tycker om att göra saker för andra, och att ge bort saker. Tex i flera år så bakade jag varje jul lussebullar av 4 liter. Sen gav jag bort till nästan hela släkten, men det tog slut med det när jag gick med Ludwig i magen. Hade gärna fortsatt, men någonstans måste man börja på att ge sig. Älsklingen komme precis upp och frågade om jag aldrig skulle sova. Spelar det någon roll om jag är uppe och dolar i på, eller om jag ligger i sängen och stirrar på tvn? Ja kanske kroppen får lite mer vila om man ligger ner, men vissa dagar är det bara så att man måste få röra på sig. Håller tummarna att det inte ska snöa så mycket imorgon, eller att det är super kallt. Syrran ska följa med mig och barna ut en sväng så att dom får kolla på tomten och annat roligt på samhället. Så vi håller tummarna. Annars får vi sitta inne och baka hela dagen.

Jag har bara mig själv att skylla på, men ingen första advent utan lussebullar. Så nu är klockan 23.15 och jag väntar på att degen ska jäsa. Vet att jag inte kommer att va så pigg innan slutet, men men. Nästan så att jag känner lite panik över att jag inte har bakat nått än. Nån kaka och så har det ju blivit, men långt ifrån allt som ska göras. Allt ska dock vara färdigt senast den 10 december. Sen åker man till Umeå och blir borta i 2 dagar. Tror inte att jag efter det är så sugen på att stå vid bänken och baka i flera timmar, inte med mitt onda knä. Skickade iväg alla (nästan då) julkorten, även en liten sak till ett helt annat land. Vet inte alls hur lång tid det tar att skicka till henne, så det är väl lika bra att skicka det nu. Vet att hon inte kommer att kunna hålla sig från att öppna det innan jul. Nej nu ska jag ta på mig förklädet och börja göra i ordning. Snart ska det kavlas och rivas mandelmassa.

Ja nu måste jag bara börja med allt julbak, kan ju inte fira första advent utan lite julkakor och lussebullar. Självklart så måste vi även fixa lite jul godis. Hann med att köpa några julklappar idag, så nu är det inte alls många kvar. I år så ska det verkligen bli jul. Att få våra egna traditioner, som barna kan ta med sig i livet. Nog kan vi alla tänka tillbaka på jular när vi va små. Hur man längtade och man visste precis hur dagen skulle bli. Man fikade, man ska självklart så Kalle och hans vänner, äta lite mat och tills slut det alla väntat på, JULKLAPPARNA. Nu ska jag skynda mig och leta rätt på några recept och fortsätta med bakningen.

'Barnmorskan, som utgår från Vilhelmina, har kunnat följa med och bistått med hjälp till blivande mammor i ambulansen på väg till BB i Lycksele. Orsaken till att man nu tar bort beredskapen är landstingets beslut om prioriteringar inom vården.'
(Taget från vk.se)

Vart i detta finns det någon logik?

Av egen erfarenhet så vet jag vilket stöd det är att kunna ha med en barnmorska till Lycksele. Har fått två väldigt snabba pojkar, både i tiden för förlossningen och 'bak' tiden. Båda är alltså några veckor förtidigt född. Vi i Vilhelmina har den turen att ha en utbildad barnmorska inom ambulansen. Det är inget som säger att han är i tjänst den dagen du åker in. Misstror inte alls ambulanspersonalens utbildning, men en barnmorska är dock en barnmorska. När jag föddes hade dom med sig en barnmorska i bilen, jag föddes efter Medelås vägen på väg till BB. Inget talat för att det skulle ha slutat illa om hon inte varit med, men i dom banorna vill man inte ens fantisera om.
Senast idag förlöstes det ett barn i en bil på väg till Lycksele, som tur va hann ambulansen dit just innan. Alla föräldrar är inte kalla och klarar en sådan uppgift. Därför ska en utbildad och erfaren person finnas vid deras sida.

Snälla, ta inte detta stödet ifrån oss föräldrar.

Prioriteringar i all ära, men vet ni igentligen vart prioriteringar bör göras?
Varför inte ge ett par chefer vanliga svensson löner, då skulle säkert beredskapen få finnas kvar. Säkert så skulle det även säkerställa något annat också.

Nej jag säger bara det, ta er en riktig tankeställare om detta. Låt inte det mest dyrbara vi har bli drabbat.

Behöver verkligen nått att göra, och det är nu. Har till och med suttit och kollat upp olika tidningar, kanske dom behöver någon som skriver åt dem. Kanske som som kan ge råd, eller bara skriva om ett speciellt ämne. Började leta lite smått, men tankarna är inte med mig ikväll. Är nog lite för trött skulle jag tro. Men jag lovar, man blir inte piggare av att bara gå hemma med samma rutiner varje dag. För många tomtar börjar vandra omkring på loftet innan slutet. Hoppas verkligen att man får sig ett jobb snart.

Gårdagen va inte att leka med. Tack och lov så va det bättre idag. Men helt bra kan man inte säga att det är, eller om det kommer att bli. Sådant kan bara tiden utvisa. Ett liv utan honom kan inte bli bra, men vi kanske kan försöka att göra det bästa av situationen. En vacker dag ser vi säkert det, men idag är det alldeles svart.

Den nyinköpta overallen till Liam satt perfekt. Så nu kan vi klä honom hur mycket som helst under den, det kunde vi inte med den andra. Ska börja göra kväll nu, måste bara packa lite badkläder till mig och barna. Imorgon blir det lek å plask igen. Lite av detta kan få vilken dag som helst att bli bra. Bara inte dom bråkar allt för mycket med mig under påklädning osv.

Om mindre än en timme tog han sitt sista andetag. Känns som att någon står och håller för, håller för så att jag inte ska kunna andas. Varje andetag är en kamp. Känns som att bröstkorgen sjunker ihop för mycket. Bultandet i huvud är också tillbaka. Under en tid nu har jag nästan varje kväll fått en konstig värk bak i huvudet. Lite snett på höger sida. Ibland sträcker sig värken ut i högra armen också, nästan som att den dommnar. Tycker inte alls om det, men det är säkert något som går över om man bara får ordning på vardagen igen.

Idag fick jag kallelsen för operationen. 12 december bär det av, hoppas att denna operationen hjälper. Är inte så sugen på att göra en omfattande ombyggnad av mitt knä.

Så nu funkar varken kropp eller hjärna, dags för mig att sova en stund. Håller tummarna att det blir fler timmar denna natt. Har dock inga stora förhoppningar.

Hela dagen har igentligen flytit på rätt så bra. På hem vägen så började kroppen skaka. Stannade till vid olycksplatsen och tände 7 ljus, ett ljus för varje år som vi fick med honom. När man står och tittar på dessa träd så kan man inte förstå varför dom står just där. Varför han hittade åt just dom, det fanns ju inga andra träg igentligen där. Sen blev det graven. Vi styrde bort allt snö och fixade till. Återigen så tände vi 7 ljus. Ett ljus brann redan, tillsammans med 2 röda rosor. Allt gick bra, tills vi startade låten Jag fick låna en ängel med Shirley Clamp. Benen vek sig på oss. Satt på knä och grät och höll om varandra. Nu ska man bara försöka att ta sig igenom kvällen, och hoppas på att man får sova lite mera inatt.

Allt är bara alldeles tomt. Denna dagen är mörk. Hjärnspökena har varit framme sen igår morse. Vill inte se dom längre, vill inte vara med längre. Men vad göra?????

Sitter i syrrans lägenhet och väntar på att åka ut. Tänkte försöka hinna göra några ärenden innan jag ska hämta henne på skolan. Får se hur det går, allt känns som i en dimma. Del pga den dagen det är, och sen blev det alldeles för få timmar i natt. Väglaget gjorde inte det hela lättare. Plogbilarna har varit ute sedan 05 fick jag till svars, men inte va vi hjälpta av det. Vissa partier av vägen hade drevat igen helt. Hoppas det blir bättre på hemvägen.

Håller nog på att bli galen. Har ständigt ett flimmer med ljus i det högra ögats vrå. Men jag ser det inte, det bara är där. Ska försöka att ha en riktig barn dag i dag. Sitter och fikar med barna nu, sen så ska vi packa ner lite korv och ficka lite pinnbröd. Hoppas bara att vädret håller i sig, i Grundsjö snöar det tydligen för fullt. Ja vi får se vad det blir av denna dagen.

Idag är det ett år sedan vi pratades vid sist. Nått så löjligt som våran bil, hur jag svor över den. Tänk om man visste, tänk om man sagt något annat. Ser framför mig när jag går mot bilen och vänder mig om, ser hur han står på trappen in till domus helt klädd i svart. Och självklart med jackan öppen. Det va sista gången, sista gången som jag såg honom andas.

I natt fick jag besök, i drömmarnas värld. Det va så otroligt länge sedan han hälsade på sist. Denna gången satt han lugnt vid köksbordet och tittade på mig. Han följde med mig under en dag, på dagis, på affären och alla andra saker som jag gjorde. Ser det hur klart som helst framför mig, hur jag sitter och ger barna mat vid bordet, han sitter tyst och lugnt och tittar på oss. Tittar på honom efter varje tugga och ler. Efter maten sitter vi och tittar på varandra en stund, frågar honom varför allt blivit som det blivit. Med en lugn röst svarar han mig; Allt har en mening och med tiden så ser man det. Fäll inga sorgens tårar över mig, låt det istället vara tårar av glädje. Varför vara ledsen, vi kommer ju alltid att vara tillsammans. Dessa ord ekar i mitt huvud, precis som han verkligen suttit här och sagt det. När jag vaknade kände jag för en kort sekund ett lugn, ett lugn som jag aldrig känt förrut. Nästan som en befrielse. I nästa sekund va det borta, och sorgen va återigen här.

Nu har man sprungit runt hela dagen och plockat och satt upp gardiner. Måste väl erkänna att det inte har blivit så mycket mat under dagen, jag vet fy på mig. Gjorde egen pizza och bjöd in Sotarn å barna. Så nu är man el feto. Fredrik tycker att jag ska hoppa in i duschen så att vi kan åka ut en sväng. Har inte tid att åka ut, vet inte hur jag ska slingra mig ur detta. Imorgon är man själv och så åker vi bort på kvällen. Söndag är jag själv, måndag är jag borta och sen va det bara tisdag kvar. Mycket som ska göras men ingen tid.

Älskade morbror svetsade ihop en ställning som man kan hänga lyktorna på på graven igår. Lämnade barna, handlade lite och sen åkte jag ut dit. Temperaturen varierade verkligen efter vägen. Väl framme så lastade jag ut ställningen, ljusen, lyktorna och yxan. Det skulle ju inte vara några problem att slå ner den i backen, om man nu hade en yxa som satt ihop. Varje gång som jag slog till så höl jag på att få den i huvudet. Men jag fick ner den så pass att den står, får göra ett bättre jobb till våren. Då ska den även snyggas till med lite färg. Så nu får det komma hur mycket snö som helst. Lyktorna hänger där dom hänger. Tyckte att dagens besök gick riktigt bra, ja tills jag tänkte den tanken i alla fall. 3 dagar kvar tills vi pratade sist, 4 dagar kvar tills våra liv slogs i spillror. Följer med min syrra till lse på måndag, ska sitta med som stöttepelare när hon gör sin minnestatuering. Så på hemvägen så kommer det att bli många tårar, och många ljus tända efter vägen. Några vid huset, några vid träden och några vid graven. Och självfallet några hemma, ska tända ett ljus i fönstret som visar vart vi är. Att vi fortfarande finns här om han vill hälsa på oss.

Nu sover barna och alla gardiner och dukar är strukna. Så det blir nog till å sätta upp dom imorgon. Kanske ta fram en tomte eller två. Och om jag hinner baka ett par kaksorter. Beror ju alldeles på om man har gubben hemma som kan kolla barna under tiden. Orkar inte stå uppe på nätterna och baka.

kram å go natt....

Ja nu har man nästan stökat undan allt och packat inför imorgon. Dagen har flytit på väldigt bra måste jag säga. Fick mig lite ompyssling av lill-syrran. Det blev ju inte tok ändrat direkt, färgen alltså. Men nu ser man ju normal ut. Tydligen använde dom samma recept på färgen som prinsessan Madelen har. Värsta grejjen alltså. Lagade mat till alla i lägenheten, hann med en vända till dollar och även till emmoth för att diskutera den kommande tatueringen. Kommer att bli grymt bra. Sen hälsade vi på barnens gammel farfar, och efter det blev det hemresa. Stannade till och tände ett ljus på graven, kan ni fatta det att det är snart ett år sedan. Måndag kommer att bli en av dom mörkaste dagarna på detta år. Blir till att bita ihop och kämpa, redan nu så känner jag hur mina knän sviker mig. Så fort jag börjar att tänka på honom så får jag en stor tyngd över mitt bröst. Det blir jobbigt att andas. Ja som sagt, väntar fortfarande på den dagen man kan nämna hans namn med enbart ett leende på läpparna, att inte behöva sluta i tårar.

Julklapparna börjar hopa sig i garderoben, och nu i skrivande stund så är alla julkorten skrivna. Allt som fattas nu är väl själva julen, och självklart allt julbak. Blir nog till att börja med det i veckan skulle jag tro. Sen är det inge länge kvar tills man får börja julpynta. Har nog väntat en månad eller två nu på att få börja pynta. Allt blir så ombonat och mysigt.

Har även gjort klart den lilla bröllopspresenten till min moster och morbror. Vilket piller alltså, men snyggt blev det till slut.

Nu börjar ögat värka alldeles för mycket, så jag antar att det är dags att krypa ner i sängen. Måste upp i morgon och göra i ordning middagen, så att det bara är att värma när vi är i Lycksele. Mycket som skall göras innan man tar sig iväg på en liten tripp.

Det va ett tag sedan sist, men nu bär det av till Lycksele igen. Återigen ska jag agera färg modell på frisörlinjen, självklart ställer man upp för syrran. Och det kan ju vara roligt att kunna piffa till sig lite nu innan jul. Och som alltid så ställer kära lilla Lisa upp och passar barnen under tiden, annars har det blivit jobbigt för mig.

Nu inser jag att jag har nog rätt tåliga barn. När jag komme för att hämta hem dom små så hör jag att nu får du beklaga dig för mamma. Äldsta sonen hade åkt en vända i rutshkanan, och det slutade med näsblod och en fläskläpp. Men han klagade inte, torkade sig om näsan och fortsatte med snö skottningen. Även lilleman hade gjort en riktig hakstöt, han hade sett lite sammanbiten ut och skakade på huvudet. Men sen blev det inge mer av det. Dagligen så dyker det upp nya blåmärken, men sällan att man märker när dom gjort illa sig. Det är bra att dom lär sig att livet kan vara hårt, men att man ska skaka av sig det och fortsätta igen. Annars blir man kvar på samma ruta om man har otur.

Ja hur kommer det att bli? Idag avgörs det hur det kommer att bli i valet om Vojmån. Är en av dem som har förtidsröstat, av den enkla anledningen att man ska slippa dra på barna alldeles själv. Nu har äntligen vintern kommit. Det blir en helt annan kyla nu. Men nu börjar jobbet, att kanske varje morgon skynda sig ut och skotta lite innan man ska iväg med barnen. Hade verkligen suttit fint med ett garage, eller åtminstone en carport. Har sagt det tidigare, men nästa år ska den upp. Hundgården ska göras om och hundkojan ska bort. Den ska ersättas med en helt ny liten byggnad. Hundkoja i kombination med ett litet förråd. Som det är nu så har vi ingenstanns att stoppa undan alla sakerna. Dom stora sakerna har vi fraktat till stugan, men så kan man ju inte ha det hela tiden. Ska gnugga geniknölarna lite och försöka hitta på något roligt som jag och barnen kan göra ikväll. Får se hur det blir med det.

Att man vad halv tio en lördags morgon kan sitta och lyssna på klockslagen. Inte mycket som händer i huset just nu. Väntar på att barna ska komma hem, dom har sovit över hos mormor inatt. Och självklart så passar man på att göra nått när barna inte är hemma. Denna gången blev det till att koka gelé. Har en liten stackars buske på baksidan som jag brukar plocka, tror att denna laddningen blev av 3 års skörder. Så nu kan vi säkert äta gelé i 3 år till innan det är dags för ett nytt storkok. Sitter och bränner bilder allt vad jag bara hinner. Vi har införskaffat en ny dator hit hem, så att darlingen ska kunna ta med sig den gamla i lastbilen. Inte vågar jag väl släppa iväg honom med alla bilderna. Tänk om nått skulle hända. Så det blit en hel del brännande idag innan man är färdig. Om allt går enligt planerna så kan han ta med sog datorn i morgon när han åker. Så nu ska jag göra ett ryck, plocka lite och kanske ta mig lite frukost innan vilddjuren kommer.

Snacka om skillnad, ångrar inte alls att jag bröt dieten. Va utvilad i morse när jag vaknade, länge sen sist kan jag säga. Sen har hela dagen varit som i ett lycko rus. Orkade till och med ta fram fingerfärgen ikväll. Va tvungen att tejpa ihop stora remsor med papper, men ååå så roligt dom hade. Ska försöka att hitta en jätte ram, som inte kostar en förmögenhet, och göra en stor tavla till stugan. Detta är konst som man kan ha uppe på väggen under flera livstider. Så nu sover barna sött, har suttit och kollat på korten dom tagit hos dagmamman. Har världens finaste små pojkar. Bara att se på kortet värmer det i mitt hjärta. Dessa två klimpar är mina, är våra. Tänk om man ändå kunde linda in dem i bomull och hålla dom från allt elände i världen. Men naturen har sin gång tyvärr, alla får inte vara med ett helt liv.

Har haft ett långt samtal med älsklingen. Jag vill så gärna kämpa mig igenom detta, men han tycker att jag ska försöka mig på det nån annan gång. När kroppen inte hade så mycket energi i början, så har det inte precis blivit bättre. Det svider å skakar. Vill igentligen bara sitta och inte göra nått. Och det förstår nog alla småbarns föräldrar inte det inte är en möjlighet. Har inte fått den sömn jag behöver, är orolig och vaknar otaliga gånger per natt. Fredrik sa så många fina saker nu när vi pratade. Så nu lägger jag av, känns verkligen som ett nederlag. Men jag måste få upp min energi om man ska ya mig igenom denna månad. Nu ska jag kliva upp och ta mig lite fika och ett stort glas med mjölk, och hålla tummarna på att man får sova lite i natt.

3 dagar av 13, alltså är det hela 10 dagar kvar. Hur i hela fridens höjder ska man klara av det. Skit i godiset, tänk att bara få sätta sig ner med lite skorpor och en varm kopp te. Risken är väl att det blir åt andra hållet när man har klarat av dessa 13 dagar. Då tuggar man allt vad man bara hinner för att ta igen allt. Så i med munskyddet och upp i ringen, nu blir det en match utan dess like. Om jag ska vinna över alla sug som finns. Nu lägger jag ner för ikväll, har varit lite små jobbigt att sova hela nätterna nu ett tag. Vet inte om det är för att barna 'väsar' så mycket i sängen, sover oftast bra tills dom kommer till oss mitt i natten. Sen så gör nog sågverket en hel del, härrom natten så fick han flytta ut tillslut. Men nu ska det vara lugnt och skönt hoppas jag. (Ta i trä.)

Denna morgon va det inte alls roligt att kliva upp. Kändes som att man hade ett monster inombords, å för minsta lilla så ville man bara skrika rakt ut. Vilken otroligt härlig människa jag kommer att vara dom resterande dagarna. Men efter en kaffe kopp så börjar humöret komma till det bättre. Men nog känns det jäkligt när man sitter och ser på Fredrik när han sitter och mumsar i sig skorpor och te. Fy fasen å......

Nu har man avklarat ännu en dag, 2 gjorda och 11 kvar. Detta är ju värre än när man har lingonveckan. Tror säkert att jag är på bättre humör då, fast det verkar som att det blir bättre och bättre. Men vem vet, imorgon så kanske det är helt åt det andra hållet.

Idag är det dag 1 av 13. Att man varje morgon ska dricka en kopp kaffe känns ju inte tok lockande i alla fall. Men det är bara att bita ihop och kämpa vidare. 13 dagar ska man väl klara hoppas jag. Och sen får man väl hoppas på att det också ger resultat, annars har man plågat sig igenom detta i onödan. Ska gå och göra en invägning och mätning så att man har något att jämnföra med. tick tack....

Ibland står tiden stilla, men man hinner ändå inte med något. Ibland rusar tiden förbi och man hinner göra tusen saker. Ihelgen så har det verkligen varit fullt på schemat, men ändå så lugnt. Varit ut med tjej gänget, bara softat hemma i byn. Och avslutat helgen med en underbar middag och tårta. Helt perfekt. Nu går vi bara och håller tummarna att inte barna åker på någon sjuka. Börjar dyka upp lite tecken, men jag håller ändå tummarna att dom ska klara sig. Veckan får utvisa vad som komma skall.

Under min år här har jag hunnit med både med- och motgångar, glädje och sorg. Nyligt rycktes en bit bort av mitt hjärta, men du och pojkarna fyller ut och gör det helt igen. Tänk att kunna ha allt i en människa, en vän, en älskare, en klippa, en far, till och med en ovän när det stormar. Har sagt att ibland är du som en finne i röven, men jag skulle aldrig kunna vara utan denna finne. Älskar dig av hela mitt hjärta!

Ikväll blir det en kväll med mammorna, vi brudar i föräldragruppen har bokat bubblet på hotellet och sen lite mat. Ska verkligen bli skönt att åka bort en stund. Så då kanske man har lite extra krafter till i morgon bitti, så att man hinner städa undan överallt innan vi åker till bäcken. Blir där med barna till söndag, sen så blir det middag med gubbens hela familj här. Därför vill jag inte komma hem till ett kaos så att man får springa 'arslet' av sig innan dom kommer. Så nu är det snart på med kläderna och ut på en liten promenad ner till hotellet.

Snacka om att man hinner mycket på en förmiddag. Lämnade barna och åkte hem igen. Tog ner alla luckorna i köket och lastade dom i bilen, åkte sedan ner på garaget och drog igång slipen. Innan elva så hade jag slipat alla luckorna. Eftermiddagen och en stund på kvällen har jag ägnat mig åt att måla dom igen. Färgen ville som inte sitta kvar på vissa fläckar. Så då tyckte jag att det va lika bra att göra om allt, när man ändå hade ångan uppe. Så nu ska allt torka, handtag ska skruvas upp och en vända till ska målas på kaklet. Har fantasier om att måla ett litet mönster i ena hörnet av kaklet, får se hur det går med det. Bara man får ordning på köket så att det går att vara där igen så är jag då nöjd.

Undra vad nästa projekt ska bli???

Oj vilket spring det blir. Men nu har jag snart betat av alla på min lista, så nu måste jag sätta mig ner och fundera ut lite flera ställen. Får se hur mycket spring det blir i morgon eller om man kanske har tid att åka och slipa några köksluckor. Så att man kanske hinner göra det färdigt innan man får jobb, eller kommer på något mer som jag skulle vilja göra. GI-middagen va super god. Har letat fram för två dagar nu som jag ska prova, tror det kommer att bli super bra. Ska testa en kur i 13 dagar med start på måndag, får se hur det blir med det. Antingen så blir jag tokig, eller så blir det ett super resultat. Skulle igentligen börja på söndag, men då ska vi äta svärmors go mat. Och det vill man ju inte missa.

Pratade med idrottmedicin igår, att allt ska vara så otroligt segt hela tiden. Men om jag har tur så får jag komma in den 12 december. Är dock inget som sätter käppar i hjulet för mig om det nu skulle dyka upp ett jobb. Springer bara inte lika fort nån vecka.

Nu ska jag släcka ner, hämta kött ur frysen och ta med mig Ludwig och lägga mig i sängen. Han ville inte sova i sin säng, inte med Lisa och inte heller i våran säng. Så nu ligger han i sakkosäcken på golvet framför tvn och sover. Lill prinsen min.

Va tvungen att köpa en bok på ICA härrom veckan om GI mat. När man sen började bläddra i den så blev man riktigt sugen på att testa lite recept. Så ikväll så är vi bjudna på middag i forsnäs, får se vad smaskigt Karin har hittat på. Nästa sväng så blir det hemma hos oss, och så varierar vi. Är ju som skönt att slippa laga middag imellan åt. Ska snart klä grabbarna och åka iväg.

Ja idag va då första dagen (återigen) som arbetslös. Vill inte vara det längre, vill ut på arbetsmarknaden igen. Påbörjade en liten kupp i Vilhelmina idag. Tänkte att det kunde ju faktiskt inte förvärra min arbetssituation. Så runt 20 arbetsplatser besökte jag idag, visade upp mig och lämnade ett litet kort CV som beskriver vem jag är och vad jag har gjort. Men oj vilken respons. Fick sån energi efter jag varit runt, dock ingen som kunnat säga på en gång att självklart så anställer vi dig. Men det gjorde inget. Så nu ska jag spendera mina 3 timmar om dagen utan barn till att åka runt till ytterligare några arbetsplatser. En vacker dag så kanske man får napp. Är ju faktiskt inte oförmögen till att arbeta, och dum är jag nog inte heller. Men ändå så funkar det inte. Förstår inte alls vad jag gör för fel???

Dessa två månader kör jag en extra kampanj, alla som bokar ett party erhåller en extra gåva utöver den vanliga. Så skynda er att boka in en trevlig kväll.

www.lustjakt.se

Åkte och tände på graven idag. Helt enkelt är det så att vissa sår läks aldrig. Detta är ett av dem.