Ett av naturens underverk.

Med denna lilla bild vill jag hälsa alla mina nära och kära ett riktigt gott nytt år! Från ett stormande Grundsjö till ett kallt och helt underbart Grundsjö.

Ja för det första, bilen är hel och det blev inte ett miljonbelopp. Mitt knä mår tydligen bra, allt som sker är tydligen ett läkandets händelseförlopp. Så med det borta ser jag fram emot ett par dagar i stugan. Har packat allt vad jag bara kunnat komma på, så nu sitter vi och väntar på darlingen. Sen blir det till å packa bilen, lasta skoterna och sen åka. Så underbart skönt det ska bli att komma bort ett tag. Nu kan jag tyvärr inte vara ute och springa runt. Blir till att sitta inne större delen av tiden och elda, men det har jag inget emot. Datorn ska med, ska sätta mig ner och scanna in lite gammla bilder. Och förhoppningsvis kanske hinna få veta historian bakom dom också.

Ja du varför är man igentligen förvånad. Självfallet så ska det jäklas för mig, på alla de sätt som det bara kan. Det första som hände va att bilen dog på väg hem från morsan i fredags. Efter många om och men så startad den så att vi då tog oss hem. Dessutom den natten fick jag vandra av och an större delar av natten. Det värkte, brände och stack i mitt knä. Trodde att det inte skulle bli nått mer, men på lördags eftermiddagen så pallade jag inget mer. Ringa på sjukan och bad om att få komma. Fick ringa efter svärfar som kom och skjutsade mig. Sen fick dom ta bort agrafferna. Och dom som påstår att det gör mindre ont att ta bort dom än stygn, nej ni. Nu kan det ju förvisso bero på att det hade börjat bli lite inflammerat. Det va ingen vacker syn som mötte mig, nog trodde jag väl att det skulle ha läkt ihop bra nu, men bitvis så glepade det stort. Allt blev så häftigt, plus att jag inte hade ätit så mycket till middag. Så jag fixade en liten pizza där också. Resten av kvällen va jag som ett asplöv, alldeles skakig. Idag är det mycket bättre. Nu är det bara den dära jäkla bilen som snurrar i huvudet på mig. Vad är det som är fel? Hur lång tid kommer det att ta och laga den? Kommer det att kosta multum? Jag vill bara kräkas på allt. Men men, nån gång i livet så kanske det är min tur, min tur att få lite tur.

Julhelgen är verkligen en härlig tid. Men hela helgen blir fylld av ett evigt stressande till slut. Man börjar med att äta av all den härliga julmaten, nästa dag på ett nytt ställe, dagen efter det ett annat ställe och så rullar det på. Det är inte så gott efter ett tag. Dessutom så har jag rester kvar så att man klarar sig fram till midsommar. Detta är ju igentligen inte speciellt sunt. Så nu ska man vagga ner dagens julmat och ladda inför morgondagens julmat.

Ett riktigt konstverk! =)

Ja här kommer då beviset på att det faktiskt blev nått av deras bak på våran uppesittar kväll. Ett glatt gäng va samlat till denna kväll, och självklart så va barna i full fart hela kvällen. Försökte att få Liam isäng tidigt, men han hade annat i tankarna. Efter många om och men så ser jag hur han går bort mot våran sovrums dörr, han knackar på dörren och tittar på mig med trötta ögon. Kollade på klockan när jag öppnade dörren, 22.10 exakt. Efter fem minuter så sov han. Helt otroligt, så liten men ändå så bestämd. Ludwig han däremot höll igång till nästan halv två. Kan lova att han va rätt så trött dagen efter. Så nu återstår bara mitt bak, om jag har nån ork över till det.

Människor.

Efter att varit instöngd i en vecka kändes det verkligen befriande att åka och handla, men oj va mycket folk. Hade inte riktigt ställt in mig på att det skulle vara folk överallt, speciellt inte då det va mitt på dagen. En arbetsdag. Men fler än jag tänkte nog samma tanke. Ja då har man handlat alla julklapparna, handlat all julmat förhoppningsvis. Så då är det bara lite småpyssel kvar innan tomten knackar på dörren.

Tänk om man kunde stänga in ett barns känslor över julen. Spänningen kvällen innan, väntan och längtan efter tomten och slutligen utdelningen av julklapparna. Den känslan på burk, att kunna ta fram en nypa dom dagarna allt inte riktigt känns bra. Så underbart.

Nu väntar förhoppningsvis en god natts sömn.
(om man inte har ett bultande knä efter dagens handlande.)

Idag har det varit en lite sämre dag, knäet har inte alls velat hänga med som tidigare. Men nu har man då gubben kommit hem i alla fall. Vet nog vem som är lyckligast, självklart är jag och barna glada men jag tror nog att syrran är ännu lyckligare. Imorgon så hade jag tänkt mig att ta mig ner på affärerna en vända. Har två små julklappar kvar att köpa, och jag vill hemskt gärna göra det själv. Och en tur till EG hade varit roligt också, får se vad knäet säger. Är rädd att jag blir liggande efter julklapps letandet. Sen så ska det bli storkok här imorgon, eftersom vi ska fira jul här hemma så ska darligen och hans syskon börja och förbereda lite. Ska även göra iordning en stor pepparkaksdeg, man kan inte göra pepparkashus av köpt deg. Den blir alldeles för mjuk. Så då blir det att baka pepparkakshus på lördag, och det är alla gubbarna som ska göra det. Körde igång med det och tänkte att det kunde bli som en tradition, dessvärre så blev det ett avbrott ifjol. Men nu går vi framåt, förhoppningsvis mot ljusare tider. Go natt.

Ja nu har man överlevt ett par hektiska dagar. Trodde att denna veckan skulle flyta på bra, men så va inte fallet. Som pricken över i så åkte båda barna på magsjuka, dom bara avlöste varandra. Än så länge har jag och Lisa klarat oss, hoppas bara att det förblir så. Åkte in på mammas jobb idag en sväng. Hade passat på att ta bort bandaget när jag skulle spänna åt skenan. Ingen vacker syn va det, och då va det ändå ett plåster på det. Så jag bad mamma hjälpa mig med att rengöra det lite och sätta på ett nytt plåster. Fy fasen, hoppas det blir finare än vad det är nu. Ingen liten fin halvmåne som jag hade sett framför mig. Krokigt och fult, och 10 klammer sitter det. (Vet att det benämns med ett annat ord, men det föll bort helt å hållet.) Sen hur dom har satt fast dom, dom ska ju sitta på varsin sida om såret. Men en del sitter mitt i såret. Hoppas verkligen att det kommer att bli någolunda detta ärr, annars blir det långbyxor resten av livet.

Ja det verkar ju faktiskt som att man kommer att bli bra, är inte fullt lika jäkligt idag. Men någon super atlet är man ju inte. Dagens stora prövning blir att ta sig in i duschen och tvätta av sig lite. Blir nog den varianten med sopsäck och tejp. Barna har julfika på slottet i morgon så jag hade tänkt att försöka mig på det, har ju mina privata chaufför, men det är inte alltid så roligt att sitta på en vanlig stol.

Ja ifag va det då alltså den stora dagen, dagen O. Eftersom man fick komma in redan från morgonen så slapp man lida av att man var fastande. Enligt läkaren så gick operationen jätte bra och att han va jätte nöjd. Men fy vilket uppvaknande, hade ställt in mig på nåhot helt annat. Grymt on hade jag, och än vad dom gav mig så fortsatte jag att ha ont. Tillslut så hade dom ’pulat’ i mig så mycket att jag kände mig alldeles hög. Sen somnade jag som en stock igen. Hela dagen har varit som i en dimma, vilken tur att man hade med sig lillasyster. Att ta sig på toaletten va en hel vetenskap, en sköterska fick lyfta ner benet så att jag då skulle ta mig från sängen. Sen blev det på syrrans lott att klä mig när vi skulle åka hem. Att sedan ta sig in i bilen va ett annat problem, men jag backade och lisa lyfte. Sen väntade en hemresa i snörök och näst intill slask. Tur att man satt där bak och tuppade av med jämna mellan rum, värre va det för Lisa som fick köra. Så nu är vi alltså hemma. Tar mig sakta framåt, men det blir sängen större delen av tiden. Några piller lite nu å då så funkar det ju riktigt bra. Och är det något så ringer jag bara till Lisa. Helt underbart att ha en sån underbar syster, sen så har jag ju en helt underbar släkt, och underbara vänner. Utan dem så har jag inte kunnat operera mig idag.

Tusen tack alla, ni är underbara!!!!!!!!