Ja nu kan man då äntligen skriva något om helgen. Har ju inte velat att Karin skulle gå in och läsa, så att överraskningen blev förstörd. Vi hämtade upp henne hemma och hon hade ingen som helst aning om vad som va på g. Sen blev det tacos och tårta hemma hos mig. Och inte nog med det. Hade min första visning ikväll, av sexleksaker. Det är något nytt och roligt. Och det blev faktiskt uppskattat. Så nu är man lite varmare i kläderna, så jag hoppas på fler visningar snart. Nu har vi plockat undan disken och ska väl hoppa isäng. Ska bli skönt att få sova ut i morgon. Barna är ju inte hemma som ni kanske förstår. Ludwig har åkt till morfar, och Liam sover hos farmor och farfar. Men mormor kommer att ta över i morgon och ha honom till på söndag. Det är så underbart med en stor familj. Har nog bästa familjen i hela världen. Eller jag tror inte, jag vet!!!
Imorgon är det nya tag. Men det kan jag inte skriva nått om idag. Kanske på söndag när man är tillbaka till verkligheten så kan man skriva lite. Kram och god natt!!!

Är inte mycket som jag skulle vilja ändra på från denna dag, förutom kanske att gubben hade varit hemma. Sov lite extra länge i morse, eller rättare sagt så försov vi oss. Men den raketmorsan som man är så hann vi med allt i alla fall. Bakade lite till på förmiddagen. Sen blev det grillat till lunch, va bara jag och Ludwig som åt men jag njöt som bara den. Sen fick man lite uppvaktningar av nära och kära. Telefonen har pipit större delen av dagen. Tog barna i vagnen och tog en promenad i det underbara vädret, sen bjöds det på middag på hotellet av pappa och gänget. Promenaden hem va inte lika trevlig, inte när man har magen full med mat. Fick lite mera besök på kvällen, och lite mera paket. Sen så har jag suttit med lillsyrran och gjort något prov på datorn. Men är inget geni precis, men lite kan man i alla fall.

Fick hem tidningen idag där dom har gjort ett litet reportage om mig. Är en liten bild på framsidan och i tidningen så är den en bild på en hel sida. Fokusen va satt på dom satsningar som vk har gjort på sin sida. Så det va fler som dom hade pratat med. Men colast va nog att det va jag som va på bilden. Så nu ska jag lägga den i min samling av utklipp. Tänk er, att folk från hela Sverige läser denna tidning. Och där är lilla jag.
Värsta kändisen ju... ;)

Ja nu är det bara en halv timme kvar tills det är min egna dag. Tänk att det är 25 år sedan man kom till världen. Tycker att jag har gjort ett rätt så bra jobb på dessa år. Har sprungit runt hela dagen i dag med. Efter att barna somnade så satte jag igång med tårt bakningen. Så nu står dom redo på bänken. Drar en repa med snabeldraken och surmoppen i morgon bitti. Sen är man redo att ta emot familjen och vännerna. Om det nu är någon som kommer. Blev bjuden på middag av pappa och gänget, så då slipper man i alla fall bry sig om det. Har på känn att det kommer att bli en super dag. Bara man kommer i säng snart så att man hinner sova en stund. Uppdatering om hur morgondagen har varit kommer sedan.

Kram å god natt till er alla som följer min vardag!

Ja idag har då återigen varit en sådan dag då man har kutat runt runt hela långa dagen. Men å andra sidan så har man fått en hel del gjort. Nu är mina så kallade rabatter klara, i ena har vi satt lite potatis och i den andra blev det en härlig blandning. Först ett hörn med en massa ätliga blommor, sen komme älsklingen med min födelsedags present (han är ju borta på torsdag), björnbärsbuskar, morötter piplökar och rädisor. Så nu har vi en hel del gott att se fram emot. Kastade ner alla sakerna från altanen och oljade in den, och det va minsann på tiden vill jag lova. Åkte och tog en glass med barna, att dom lär sig så snabbt och är så små. Liam såg redan på ett par meter vad jag komme och bar på. Sen satt han snällt som en liten trast och gapade tills det va slut.

Jag och mamma åkte på graven idag, planterade lite blommor och gjorde fint. Vet inte, men det är som en av och på knapp när jag är där. I sällskap så är jag väldigt sammanbiten, men när jag är ensam kommer stora floder nerför mina kinder. Det är nog något som fortfarande ligger och pyr någonstans långt där inne, något som igentligen borde komma ut. Men nu är man tillbaka på sin gamla bana igen. Ja men jag fixar allt, och jag kan hjälpa alla andra. Hur länge ska det ta denna gången? Vad blir det som kommer att frambringa paniken igen? Det är lätt att säga att man ska ta hjälp av andra när det känns svårt, men det är långt mellan ord och handling. Då fixar jag det heller så gott det går på egen hand, och bara sväljer en extra gång.

När blir livet lätt???

Ja nu är snart morsdag över. Har varit en lugn och skön dag. Firade med lite tårta i Grundsjö, och sen har vi bara varit hemma. Har hittat boven till traktorn, och han va närmare än vad vi trodde. Trots att vi hade kollat igenom allt här hemma, och även i stugan (dit vi har tagit många saker), så hittade vi den inte. Men igår när gubbarna skulle leta lister på ladugårdsvinden så hittade vi den. Nån gång i vinter när darlingen åkte med saker till stugan så fick den åka med. Så nu står den återigen hemma på gården och ingen är väl lyckligare än Ludwig.
Nu är då stugan igenom städad, så nu är det bara att diska och tvätta allt som varit där. Sen så kan vi börja bo där igen. Ska bli så härligt att kunna släppa taget om verkligheten lite och åka dit så fort vi är hemma hela familjen.

Ja nu måste vi få ordning på stugan. Ska kasta ut allt som finns i stugan, kasta allt som är ätbart och tvätta allt som går att tvätta. För nu är jag less på att sitta här hemma vecka ut och vecka in. Nog för att det finns nog att göra här hemma, men lite miljöbyte är aldrig fel för kropp och själ.
Idag så slog vi då äntligen till på den nya matsals gruppen. Rean började idag, och med 50% rabatt så va det inte så mycket att prata om. Har kastat ut kökssoffan på altanen och ska skrapa den trären. Sen ska den lackas i samma mörka färg som dom övriga möblerna. Kommer att bli jätte bra.
Mormor och morfar samlade ihop hela släkten och bjöd på mat på krogen idag. Är alltid lika trevligt när vi kan träffas alla.
Satt även och pratade om det stora brännbollskalaset som vi ska ordna. Jocke hade pratat om det i flera år, men det blev helt enkelt aldrig av. Nu blir det istället ett kalas till Jockes minne, och det är inte fy skam heller. Få alla goa människor samlade på samma ställe, kan inte bli bättre.

Bilden säger väl allt. Banan, en sprakande eld och nykokt kaffe!

Efter en fullspäckad dag, och en trevlig middag i goda vänners sällskap drog vi på oss skogsmunderingen och åkte ut på banan. Alla borde träna lite mera på skyttet. Sittandes är inga som helst problem, men att stå och skjuta behöver lite mera träning. Förhoppningsvis så ska det inköpas en ny bössa, men jag har ju min gamla goding tills vidare. Fick den stora förmånen att ärva min farfars bössa, en 8-57:a. Har hållit i flera år och kommer att göra det i många år till. Men ska man springa runt i skogen med hunden så vill man ha en bössa som är anpassad efter en själv och inte allt för tung.
Sen fick man skynda sig hem och svira om till nått trevligare innan man skulle fotograferas. En tidning från Stockholm tänker göra ett reportage om mig, så det är häftiga vändningar. Lite intressant är det nog, från att bara vara en hemma varande småbarns mamma, till att bli så pass intressant att en tidning från Stockholm vill skriva om en. Roligt tycker jag.

Så här blev då det till slut.

Ja nu sitter man och beskådar mästerverket på benet. Är grymt nöjd med resultatet. Nu kommer den ju att bli lite annorlunda så fort den har läkt, men ändå. Emmoth berättade att det va en tjej som tyckte det gjorde mindre ont att föda barn än att tatuera sig. Kan väl inte riktigt hålla med om det. Men det kändes ju, det jag ju inte neka till. Men inte mer än att man kunde stå ut med det. Och man visste ju att det bara va ett litet tag det gjorde ont. Så nu har jag alltså Dunderklumpen och två utav hans vänner på mitt ben. Varje gång som jag ser på dom kommer jag att bli påminnd om Jocke. Och det va ju det som va tanken. Tänk, att till helgen så är det ett halvår sedan jag såg honom senast. Kan inte fatta att tiden går så snabbt. Ett halvår, men smärtan gör lika ont. Enda skillnaden är väl att man har lärt sig bearbeta den, och inte låta den ta över ens vardag.

Ja nu har jag igenom lidit en dag till. Tror att när gubben kommer hem så tar jag min kudde och går ner i källaren och stänger in mig. Va allt för länge sedan man fick sova en hel natt. Har precis packat iordning barnas saker till i morgon och stökat undan i köket. Är lite spännd inför morgondagen. Kl 12.00 så ska jag äntligen få tatuera mig. Ska bli grymt roligt. Och den kommer att bli grymt bra också. Håller på att ladda kameran så att jag kan ta lite bilder medans han håller på, han trodde att det skulle ta runt 2 timmar. Blir så att vi åter middag där innan vi åker hem, så vi har en lååång dag framför oss. Men det är det värt.

Återigen har det varit en helt fantastiskt tillställning i Bäsksjö. Musiken och skratten ekade igenom byn. Många va vi som hade letat oss dit igår. På rad stod bilar av alla det slag runtomkring gammskolan. Det va ett par år sedan jag va dit sist, men det va lika roligt som då. Träffade många trevliga människor. Tror nog att stämningen va god hos de flesta, men en del morrade lite. Och vi får ju inte glömma musiken. Bandet bjöd på bra musik och håll i gång. Och det va trevligt att se sån blandad ålder på dom som va där. Allt även dom yngre lockas dit. Ett stort plus till alla som kom, och för att inte glömma alla som har ordnat detta. Ni gör ett toppen jobb. Jag hade grymt kul. På återseende nästa år.

Hur kan man sjunka så lågt att man går och tar ett barns leksaker. Nu när våren äntligen har kommit och gräsmattan har töat fram så skulle vi ta fram Ludwigs älskade traktor. Traktorn som han fått av Morfar och Anette hans första jul. Den finns inte. Vid nått tillfälle i vintras tog vi fram den för han ville så gärna leka lite med den. Och nu är den borta. Det är absolut aldrig rätt att ta saker, men att ta från barn är riktigt lågt. Det gör mig så upprörd. En leksak som kanske kostat ett par kronor har väl varit en sak, men det va en ordentligt stor traktor som kostade därefter. Skulle den/dom klara av att se Ludwig i ögonen? Har försökt att förklara att den inte finns kvar, men det är inte så lätt att förklara för en tvååring att den är borta.

Nä fy skäms på er som har tagit den!!!!

Trodde inte mina ögon när jag va upp kl 04.00 i morse. Det va alldeles vitt ute. Mitten av maj och snö. Rimmar inte så bra tycker jag. Men det fanns i alla fall en som va lycklig här hemma, Ludwig. Han skulle ut och skotta på en gång när han klev upp. Ta i trä, men i natt så har Nixon lyckats hålla sig hela natten. Men det va bråttomt efter att han fått maten. Släppte ut dom i hundgården och skjutsade Ludwig till dagmamman. Sen åkte jag och Liam och handlade lite. Blev lite mera än vad jag tänkte mig. Så man fick släpa å bära för att få ut allt i bilen. Men jag är van vid det hära laget. Gruvar mig dock lite för när man ska byta ut bilstolen till Liam. Är ganska så behändligt att ha honom i den lilla stolen, då tar han sig ingenstans. Nej nu ska man sätta sig och ta det lugnt ett par minuter innan pojkarna vaknar igen.

Dagens tema har varit hus och hem. Som alltid så har man sprungit runt lite och plockat. Eftermiddagen har jag helt ägnat mig åt bakning. Det blev en daimtårta, en sockerkaka, chokladrutor och en massa chokladmuffins. Det finns nästan inget som slår doften av nybakat. Så nu har jag allt det roliga kvar, disken. Imorgon kommer alla barnen i Liams grupp hit. Så då har jag en hel del gott att bjuda på. Ska bara dammsuga och skura golvet innan dom kommer. Man vet ju aldrig vad Nixon har lämnat för trevliga överraskningar till oss. Den sista tiden har det tyvärr blivit allt för många. Men vi kämpar vidare. Ska göra ett sista ryck nu och eventuellt skjutsa hem mamma när hon kommer tillbaka med bilen. Sen får även jag krypa ner under täcket.

Han står där på trappen till Domus, helt svartklädd med jackan uppknäppt. Det är den sista blicken som jag har av honom. Jag kan fortfarande se honom när jag sluter mina ögon, och för en stund så ser jag honom komma i sina gråa jobbar byxor med ett litet häng. Hans träskor, som jag tror hade vuxit fast på honom. Och hans skratt. Det finns ingen som har samma goda skratt som han, eller hade i alla fall. När ska smärtan försvinna? Bilderna som kommer när man sluter ögonen, allt från alla lyckliga stunder som vi hade tillsammans. Till bilderna från sjukan, gravkapellet, församlingshemmet och kyrkogården. Det blir som en ond cirkel innan slutet. En cirkel som jag hoppas ska sluta sig, och att man återigen kan känna lugnet. Tills dess så lever jag för mina barn, min sambo, mina syskon och övriga vänner. I svåra stunder kommer dom verkliga vännerna fram. Och dom som stannar kvar då, dom håller man hårt i. Älskar er alla som har hjälpt mig och stöttat mig igenom allt som hänt. Utan alla er så har det inte gått.

Gårdagskvällen slutade inte riktigt som vi hade tänkt oss. Vi gjorde pizza och så försökte jag mig på ett recept av Leila, Kladdkakemuffins. Blev nog inte riktigt som hon gjorde dom. Men dom smakade bra i alla fall. Lilla goa Anna komme förbi en stund så vi satt och pratade om allt mellan himmel och jord. Men sen komme smällen. Båda barna har fått feber, och Liam va mest illa däran. 40 i feber och 8 månader, då är man inte så pigg. Lite mat och mycke sömn blev det. Men allt är ju inte dåligt. Fick mig faktiskt den bästa nattens sömn på länge.

Idag så har vi då bara varit inne och stökat lite. Lisa komme förbi på eftermiddan och lämnade Fridas novell som hon har skrivit. Va tvungen att låsa in mig på toaletten under tiden jag läste den. Säkerligen komme det 10 liter i tårar medans jag läste den. Man vet om allt, men det är bara så fruktansvärt jobbigt att läsa. Speciellt när det inte ens är 6 månader sedan. Jag torkade mina tårar och gick ner på samhället. Hittade ett par kläder till barna, och sen.... Sen väntade 80 minuters avkoppling. Som jag har väntat på denna helkroppsmassage. Carina sa det att vid nått tillfälle så va jag på en helt annan planet.

Tusen tack Lisa och Erik, ni är verkligen guld värda!!!

Så nu har vi varit på banan och skjutit duvor en sväng, måste erkänna att det behövs lite träning innan jaktsäsongen drar igång. Men en eller annan duva strök ju med, och roligt hade vi (då väl Trappern behagade komma.).

Så känner jag mig ikväll. Det har blivit på tok alldeles för lite sömn dom senaste dagarna. Så nu sitter man som i en dimma. Gjorde Boel testet på Liam idag, och han skötte sig exemplariskt. Men nu är det inte allt för länge kvar innan lillebror har vuxit ikapp storebror. Har glassat runt på samhället en hel del idag. Hade den stora lyxen att bli bjuden på middag idag hemma hos svärföräldrarna. Sen har vi plockat undan vintern här hemma, och jagat i kapp alla små och stora presenter som Anja har lämnat efter sig hela vintern. Så nu har jag förberett tårtan inför morgondagen och Fredrik har stekt alla biffarna inför imorgon. För i morgon så blir det utedag för hela slanten i Grundsjö, 'pingstbrasan'. Synd bara att råttorna har invaderat stugan så man kan inte vara där. Så fort snön är borta så blir det total sanering av den, för nu vill jag verkligen vara där. Nä nu trillar ögonen runt runt på mig, dags att hoppa i säng.

Fick ett sms just före 6 i morse, kunde det vara dom riktiga värkarna som hade kommit igång. Ja nu med facit i hand så va det det, så nu sitter vi som på nålar och väntar med spänning på att få höra vad det blev för en lite guldklimp.
Vi håller tummarna för er H & H!!!

I övrigt så har dagen varit bra. Hade våra goda vänner Karin och André med barn på middag här idag. Sen drog jag med mig Karin på Bruno en sväng. Hon måste ju jobba lite på brännan innan bröllopet. Gubbarna blev fast framför tv:n och hockeyn. Så när den mindre grabben somnat så passade jag på att gå bergbacka runt, hur skönt som helst. Men nu blir det att köpa skavsårsplåster igen. Håller på att vara less på det hära nu. Så nu sitter jag och väntar på att hockeyn ska ta slut så att man får skjutsa hem André och sedan krypa ner i sängen.

Ja nu är återigen en vecka över. Nu får man ha gubben för sig själv en stund. Han gjorde en riktig fuling igår, han ringde och sa att han var på väg til Lycksele och beräknade att han skulle vara där vid 20 snåret. Då skulle han äta och sedan gå och lägga sig. Tänkte inge mer på det, utan jag la Liam, jag och Ludwig satte oss och tittade lite på tv när vi hör hur det mullrar utanför fönstret. När vi då tittar ut så är det han som kommer med lastbilen. Ludwig sken som en sol när han såg honom. Så nu ska vi bara ha roligt i helgen. Ska åka till stugan i helgen och bränna lite rat, blev ju som ingen riktig valborg för oss. Sen så ska vi även gratta Fredriks farmor som fyller år idag. Fullspäckad helg med andra ord.

Ja nu har vi provat på att ha lilla Nixon en hel dag. Och det är inga som helst problem. Han sover så gott längre stunder, vaknar upp och går ut en sväng. Han äter lite och busar lite. Och det funkar hur bra som helst att låta hundarna vara i lag i hundgården. I morgon ska vi prova att lämna dom hemma själva en stund i hundgården medans jag och Liam åker och badar lite. Ska invänta Nixon nu och sen ska vi gå på en liten promenad innan vi går och lägger oss. Så att man kanske får ett par extra timmars sömn i natt.

Nixon

Ja efter en kanon middag igår åkte vi då äntligen ut och hämtade lilla Nixon. Fast så himla liten är han inte, en riktig klump. Bilresan va nog inte det roligaste som han har varit med om, har en del märken som skvallrar om det. Väl hemma möttes han av en hel orkester av hundar från hundgården. Det tyckte han inte va så roligt så han hoppade in i bilen igen. Det va ett par trevande första steg när vi komme in i huset. Men efter bara en liten stund så sprang han runt och jagade barna. Nått litet missöde hände, men annars så sa han till när det va dags att gå ut. Han hittade sin sovplats ganska så fort. Under spjälsängen har han sitt eget lilla krypin. Och han sov ju faktiskt nästan hela natten, men där vid fem snåret så ville han gå ut en sväng. Han äter bra, leker med barna och Anja. Vi är ute på baksidan och utforskar lite. Men att vara själv ute i hundgården va inte så roligt. Nu ligger han och sover i sitt lilla slott. Bäst att passa på när det är relativt lugnt här i huset.

Ja nu har man försökt att ta bort så mycket saker som det bara går från golvet. Men det är inte helt enkelt när man har små knoddar här hemma. Har även möblerat om i hallen igen. Kommer nog aldrig att bli nöjd med den, fast kanske om man fick köpa lite nya saker. Idag har vi varit ute på samhället nästan hela dagen. Gav barna lunch och sen packade vi ner do m i vagnen. Tog oss en mjukglass på frasses, och Ludwig njöt så det bara strålade om honom. Sen sprang han runt och sjöng Blinka lilla stjärna för hela Vilhelmina. I morgon äntligen så åker vi och hämtar lilla Nixon, ska bli hur roligt som helst. Sticker väl inte under stolen att det även kommer att bli en hel del jobb. Men det är som med barn. Visst kan dom vara jobbiga, men det är allt det dära andra som väger upp det hela. Hoppas bara att han och Anja kommer bra överens. Annars blir det riktigt jobbigt. Nu har man laddat en tvättmaskin och ska hoppa i säng. Förutom lilla Nixon så får vi besök av en annan underbar person, Pontus.

Även i år blev det en bra uppslutning. Hörde nån siffra runt 80 stycken som gick med i tåget. Sen va vi några fler under talet och fikat. Med andra ord, en mycket bra dag. Barna hade jätte roligt, speciellt Ludwig. Sen komme vi på att vi skulle äta grillat till middag. Tur att man är van att göra flera saker samtidigt, annars så hade vi nog inte fått nån mat idag. Men grillat blev det, och gott blev det. Så nu ska vi grilla hela sommaren. Att få ta en fin grillbit, marinera den ordentligt och slänga på skivorna på en het grill. Bara dofterna! Sen lite egen klyftpotatis, en härlig sallad med massa fetaost och dressing, och självklart någon god sås. Det är kärlek för smaklökarna. Man vet om maten va god på hur mycket det pratas under middagen. Det va helt tyst idag. Till och med Ludwig satt tyst länge och njöt av maten. Men som vanligt så va det fetaosten som lockade mest. Båda knoddarna somnade tidigt, det har varit en händelserik dag för dem idag. Jag och brudarna kämpade på ett tag till. Så nu sitter man själv uppe, och det är så tyst och skönt. Ska njuta ett tag till innan jag hoppar i säng.