Har länge drömt om att äga en motorcykel. Men då varken tid eller pengar finns att ta motorcykelkortet, så har dom planerna lagts på hyllan. Men det finns ändå hopp. Om man köper sig en Trike, den behöver du bara ha B-körkortet för att köra. Men dom är inte heller billiga. Har nu hittat en som inte kostar 100 00kr +. Men det är ändå pengar som ska fram. Nu vet jag ju inte ens om den är kvar, han kanske har hunnit sälja den. Så hur göra nu?? Vi får hålla tummarna att det löser sig på någe vis. Bara den är kvar så.

Ja i nästan två dagar fick man smaka på lite sommarväder, men lika fort som den komme så försvann den. Tycker det är så himla tråkigt med detta väder. Tänk så mycket man skulle kunna göra, men istället så får man sitta inne och titta på regnet. Men dom som har sett väderleken säger att det kommer att bli bättre mot slutet av nästa vecka. Det håller vi tummarna för. Idag äntligen efter en massa år så har jag köpt mig en ny sommarjacka. Köpte även ny vindjacka till Ludwig, vantar och en keps till Liam. Så nu blir det till å hålla igen om man ska kunna åka på något med barna i sommar. Men ibland så måste man bara handla, för vissa saker kan man inte vara utan. Nu ska jag gå och sparka på gubben så att han stänger altandörren, börjar bli lite väl kallt om benen. Och som alla andra kvällar så får man väl sitta och häcka framför tv:n tills man kryper i säng.

Ja nu äntligen efter flera dagar med hög feber så verkar det som att det går åt rätt håll. Upptäckte även den att en tand har trängt igenom. Nu är det bara dom andra kvar. Förstår att han inte har varit så pigg, eventuellt så kan det komma 2-3 tänder till rätt omgående. Så om vi har tur så kan vi nog gå ut en sväng i morgon. Alla har varit lite bråkiga nu på eftermiddagen, och det förstår jag. Ludwig behöver verkligen göra sig av med lite energi. Lilla Söta Anna komme förbi en sväng ikväll och skulle lämna tillbaka några filmer. Det slutade med att Ludwig kastade allt han hade i händerna och följde med henne ut. Dom hade tagit en promenad med hunden nere vid hängbron, hälsat på brudarna hemma hos Anna. Han hade så roligt att han inte ville komma hem. Men han va ändå rätt så glad av att få komma hem till mamma. Det va precis vad som behövdes för att få en god natts sömn. För han somnade rätt så fort. Nu ska man skynda sig och duscha, enda tiden på dygnet som man får vara ifred på toaletten är nu. Är nog inte ensam med det problemet.

Måste bara säga att jag blir lite smått rörd när nära och kära vänder sig till mig. Klämmer skon någonstans så kommer dom till mig i första hand. Måste ju ha gjort något bra eftersom dom känner att dom har ett sådant förtroende för mig. Och jag vill inget hellre än att dom ska komma till mig när dom är bekymrade eller har problem. Jag finns alltid här för er, och det vet ni. Älskar er!!!

Idag äntligen så har kallelsen kommit inför min operation. Men i papperna står det inför eventuell operation. Förstår inte alls vad dom menar. Ett beslut är fattat att mitt knä måste åtgärdas innan större skada sker. Men det är kanske nått som jag har missat. Och självklart så blir det en sådan tidpunkt som jag har fruktat. I augusti ska jag in, och dom flesta vet väl vad det är i September. Måste kolla upp detta lite mera. Hade ju haft förhoppningar om att få jaga i höst. Nått som man går hela året och ser fram emot, och nu ska man inte kunna vara med. Minst tre veckor kommer jag att gå med en skena täckande hela benet, tror inte riktigt att det funkar att springa runt i skogen med den. Nä, imorgon så får man sätta sig vid telefonen och ringa ett par samtal. Antingen försöker dom få in mig tidigare, eller så får dom vänta till efter älgjakten. Jag har ju trots allt väntat ett par år nu. Senaste besöket ägde rum i början på året, blev då lovad en vänte tid på ca 3 månader. Som ni alla kan räkna ut så blev det inte. Ja nu blir det helt enkelt att hålla tummarna på det bästa, men en operation är oundviklig

Idag har verkligen blodet kokat i mig. Jag blir verkligen arg när jag hör hur dom disskuterar om vårdnadsbidraget. Hur många är det igentligen som kan gå hemma med 3000kr i månaden, för det är inte alla som har fler än ett barn under 3 år. Hur fungerar det i dom familjerna där lönerna inte är att hänga i julgranen? Under mötet berättade en att hon och hennes man hade turats om att gå hemma med barna, men att dom istället hade fått låna ihop pengar för att få det att gå runt. Är det igentligen någon som är villig att göra det? Att dom sedan pratar om att barn under 4 år mår bäst av att bara umgås med ett fåtal vuxna personer, alltså föräldrarna. Jag talar av egen erfarenhet, så är inte fallet. Ett barn som får möjligheten att umgås med mycket människor blir inte alls drabbad. Snarare tvärtom. Man ser att det inte är småbarnsföräldrar som har fattat detta beslut. Gick igenom listan över dom som har lämnat in intresse eller inte inför ett eventuellt vårdnadsbidrag, några fanns det. Men det gjorde ont att läsa att dom var väl tvungen till det om förskolan i Skansholm försvann. Det ligger nog en hel del taktik bakom nedläggningarna från Alliansens sida. Att jag har det möjligheten, förmånen, att kunna lämna Ludwig 3 timmar om dagen, gynnar både honom och oss. Att få kontakt med andra barn och vuxna, lära sig nya saker. Att få pyssla och hitta på en massa roliga saker, att gå på utflykter mm. Sånt som inte jag har tid att göra varje dag. Nej dom har helt fel i det dom säger att dom gör detta för barnas bästa. Att barnen mår bäst av att vara hemma.

Om dom vill barnas bästa, utöka antalet föräldradagar. Då får vi själva bestämma hur länge vi vill vara hemma och ändå få en skälig inkomst. Man kan inte räkna allt i pengar. Att ett införande av Vårdnadsbidraget skulle gynna kommunen, att det skulle vara en vinnvinn situation. Det synar jag. Tror inte alls att det kommer att gynna kommunen till det bättre. Frågan om platser kommer fortfarande att finnas kvar. Vi ska ta tillvara på all den underbara personal som vi har i kommunen. Dom som faktiskt älskar sitt jobb. Låt dom ha jobbet kvar.

Detta är en valmöjlighet som vi har, och jag vädjar till alla att tänka efter både en och två gåner. Kommer det verkligen att gynna er med ett vårdnadsbidrag? Istället så tycker jag att vi ska gå ihop och med en samlad styrka kräva en förändring. Anställ fler dagmammor, starta upp nya avdelningar, ja det finns en hel del som dom kan göra. Allt kostar pengar, men vissa saker går inte att räkna i pengar. Tänk er för!!!

Vill ju inte avslöja allt för mycket. Men vackra va dom.

Ja i i helgen så har vi varit på bröllop i Matsdal. Jag hade fått den stora äran att skjutsa dem, liste skumpigt va det men utöver det så gick det bra.

Som vanligt när någon gifter sig så börjar dagen med en massa springande och fixande. När allt sedan va fixat åkte vi ner till Dikanäs kyrka. Karin va sagolikt vacker. Allt gick bra i kyrkan, och sedan blev det fika på församlingshemmet. Även där flöt allt på.

Sedan fick vi faktiskt se solen lite. Cabbade ner och åkte till festlokalen. Där väntade alla gästerna, och en underbar massa mat. En stor kram till Lisa, Frida och Sandra för allt jobb ni gjorde. Man såg inte alls att ni var nervösa. Vi år god mat och skålade och sjöng.

Senare på kvällen så hade vi fått den stora förmånen att Ha Trubbelidur där. Det va alldeles för länge sedan man träffade Jimmy och Linus. Men jag vill då lova, att dom va lika bra denna gången. Sen blev det håll i gång natten lång. Brudparet hade inte kommit i säng förrän halv fem på morgonen. Men det är ju ett tecken på att det va en lyckad kväll.

Så nu är dom alltså man och fru. André och Karin Berg, all lycka till er!!!

Ja inte är det roligt att skumpa runt på vissa vägar i vårt avlånga land. I helgen så har vi varit i Matsdal, och vägen dit från Dikanäs är bedrövlig. Som jag uppfattade det så hade folk i byn redan försökt att få upp ögonen för den. Men ändå händer inget. Tur att man inte ska skumpa på den varje dag, men det finns ju vissa som gör det.

Rusta upp våra vägar!!!

Paniken var nära nu på eftermiddagen. Ludwig har alltid haft lätt för att blö näsblod. Men oftast är det på nätterna. Men inte idag. Plötsligt skriker han rakt ut, Mamma kuse. När jag vänder mig om ser jag hur det forsar blod ur näsan på honom. När en kvart hade gått och det fortfarande inte hade slutat va jag tvungen att ringa efter hjälp. Har inte mamma kunnat komma så hade det blivit ambulansen. Hennes granne kastade in sina tre barn och skjutsade henne först på akuten, sedan upp till oss. Där blev det till å vålda lite. Hon hade tagit med sig Spongostan, men det va inte lätt att få in det i näsan. Slutade med att jag fick sitta på honom och blå hålla fast honom. Så efter en timme va det äntligen över. Nä nu blir det att beställa en ny tid på sjukan. Tidigare sa dom att jag skulle droppa lite olivolja i näsan på honom. Men det ligger i familjen att ha besvär med blödningar i näsan. Och samtliga har fått bränna dom för att det ska sluta. Nä det va inte alls någon trevlig upplevelse.

Nu börjar då nästa kämpande. Fick veta idag att jag inte kommer att få plats åt Liam hos Anki. Och man vill ju inte att dom ska vara på två olika ställen, men å andra sidan så vill jag inte heller ta Ludwig därifrån. Så hur ska man nu göra? Tror jag blir tokig på det hära. Det va samma visa när jag skulle ha in Ludwig. Han blev kastad fram å tillbaka men ändå fanns det ingen plats. Fick ordna det själv. Han hade stått i kö i över ett år, och dom visste om att han skulle börja, men ändå hade han inte fått någon plats. Nu kommer det då alltså att bli samma sak med Liam. I samma veva som vi komme hem från BB ringde jag och satte honom på kö. Att han ska in till hösten. Men som vanligt så kommer dom väl att stå som några frågetecken när man ringer. Nä men dra in på förskolor och slå samman dem. Det kommer säkert att bli jätte bra. In med lite mera yngre människor, några som har små barn och förstår hur det är!!!

Ja nu har man gått över på ett nytt träningsprogram. Man har precis vant sig vid det gamla, men det är bra att det känns. Annars har det ju varit lite mening. Första dagen med tabletterna också. Så det är nu det gäller. Ska go prata med Ludwig lite nu så att man får i säng honom. Han har ju haft det hur roligt som helst med faster Stina. Sen måste man in i duschen en vända, det hinns som inte med på morgonen. Speciellt inte nu när man ska åka och lämna Ludwig hos Anki. Jag är inte den som vill kliva upp hur tidigt som helst.

Ja nu har vi då äntligen fått ta bort gipset. Och han va hur duktig som helst. Vi hade tagit med oss kåporna, för jag anade att dom skulle såga upp det. Han satt helt stilla hela tiden och tittade på Rune när han sågade. Sen fick han fina tatueringar som vi satte på benen. Men det va lite vingligt när vi skulle gå sen. Å han bara skrattade när det gick fel. Även jag hade ett besök där. Och det gick bra, det gick som jag ville i alla fall. Sen blev det lunch hemma hos svärmor, och hon lyxade till det med lite glass efteråt. Sen hälsade vi på pappa, ja eller moffan, på garaget. Där sprang han runt ett tag. Innan vi skulle åka fick han sig en slant och han skulle få handla nått för den. Vi åkte på leksaksaffären direkt. Som alltid så hittade han åt nått dyrt, men efter att vi gått ett tag så hittade han ett fiskespö med fiskar. Han sken upp som en sol, bra bra fiska farfar. Han ska ju följa med farmor och farfar på midsommar till vojmån och fiska. Men sen orkade han inte riktigt hänga med. Han somnade i kundvagen medans jag handlade. Sen blev det middag och lite senare det efterlängtade badet. Tror han satt där i en halvtimme innan han va nöjd.

Innan vi skulle gå i säng fick han prata lite med faster Stina. Han berättade att dom tagit bort gipset och att han hade badat. Sen kom det som från klar himmel. -Vet du, Jocke är i himmlen och spikar. Har inte pratat nått om honom idag. Blev lite känsloladdat där, så det komme väl nån tår. Inte bara av sorg, utan även av glädje av att han fortfarande tänker på honom. Sen tittar han på mig med sorgsna ögon. Mamma ledsen, och så stryker han mig på kinden. När han satt i badet stängde han igen dörren. Har varit rätt så trött och hängig ett par dagar. Så jag satt och hängde ansiktet i händerna. Då öppnar han dörren och tittar på mig. Mamma sjuk, eller mamma ledsen. Ja säger jag, jag är nog kanske lite sjuk. Då ska mamma sova sängen nu. Han är så liten, men ändå så förståndig. Min lilla prins. Undrar igentligen hur mycket som rör sig i huvudet på en sån liten människa. Men en sak vet jag då, det är bara goda saker. Nu ska en trött och hängig liten mamma ta sig lite fika och sen äntligen få sova en stund. Hoppas jag då i alla fall.

Ja nu har det varit ännu en dag framför spisen. I morgon ska vi ha studentmiddag för Lisa hemma hos mamma. Å det enda som hon önskar sig är shokladtårta. Letade rätt på två recept på nätet, en från Nigella. Och alla vet ju hur nyttig hon är. Så jag hoppas verkligen att det ska smaka gott. Ena tårtan står färdig i kylen. Ska bara dekorera den med lite silver kulor. Den andra skulle glasyren stå i 12 timmar innan man kunde använda den. Så det blir till å göra den färsig i morgon bitti. Och den ska få en massa härliga jordgubbar på sig. Ja vad gör man inte för de sina. Nä nu ska man försöka att sova lite. Det är ju mitt i natta nu. Nu när Ludwig springer runt på¨benet obehindrat så blir det inte en lugn stund i huset.

Dags för skönhetssömnen!!! =)

Att vissa drömmar verkar förfölja en hela livet. Under många år drömde jag ofta om vargar. Men något som alltid har funnits är vattnet. Natten mot idag drömde jag att jag helt plötsligt satt på is ute på ett hav. Fartygen åkte förbi, men det gjorde oss inget. Isen va så dära jätte tunn, som kristaller. Jag blev lugnad att vi va helt säkra. För att i nästa sekund börjar kanten att slutta mer och mer ner mot botten. Kämpar och skriker, men förgäves. Sakta dalar jag ner mot djupet, jag ser ljuset tränga igenom vattenytan. För att bara bli svagare och svagare. Och än hur mycket jag kämpar så tar jag mig inte uppåt. Vatten är något som ofta dyker upp i mina drömmar. Och varje gång så vaknar man och kippar efter andan. Nu hoppas jag på lite trevligare drömmar i natt.

Hur många gånger har man inte suttit och sett på filmer på tv:n där dom utreder ett mord? Varje gång så tycker man att dom ser ut som dockor. Men så ser verkligheten ut. Jag har sett det med egna ögon. Återigen komme det en sådan kall dusch över mig. Kunde inte alls kontrollera tårarna. På bara ett par sekunder så susade ett tio tal bilder förbi mina ögon. Bilder som jag försökt hålla borta nu ett tag. Havet har varit lugnt nu ett tag, men en svallvåg är på väg in.

I all stess och uppståndelse som va under gårdagens morgon så hade jag totalt förträngt vad det va för dag. Inte förrän mamma klev in i bilen och räcker över en påse med en ros och en liten vas. Då klickade det till. Det va hans födelsedag igår. Ja eller det skulle ju ha varit i alla fall. Återigen så kommer allt över en som en kall dusch. Fick kämpa länge för att hålla tillbaka tårarna. Så fort det lugnar ner sig lite så är det något som kommer. Om allt gick i 200 så skulle man kanske inte hinna tänka efter så mycket. Åtminstone inte hinna känna efter så mycket. 38 år skulle han ha fyllt.

Ja nu är det bara en kvar i syskonskaran som går skola. Igår tog den äldre syrran studenten. Nu hade vi inte alls tur med vädret, regnet föll hela dagen lång. Men det stoppade inte allt dom lyckliga studenterna. Med sång och skratt komme dom prommenerade ner från skolan. Efter många kramar och uppvaktningar från nära och kära så lastade dom upp sig på alla lastbilarna. Det hördes vill jag lova när dom komme rullande igenom staden. Så att vädret va lite taskigt gjorde nog inte så mycket i slutändan. Men nog hade jag verkligen önskat mig lite solsken för Lisas skull. Så nu väntar en sommar av jobb, jobb, jobb, innan studierna tar vid igen.

Ja nu har man klippt å klistrat hela kvällen. För i morgon så bär det av till Lycksele, lillsyrran Lisa tar ju studenten. Å det ska synas att det är vi som är hennes 'gäng'. Tänk att det är 6 år sedan man själv tog studenten, tänk va tiden går. Men man har ju hunnit med en hel del på de åren. Så nu hoppas vi bara att det ska bli bra väder i morgon. Är ju inte alls nå roligt om det ska regna hela dagen. Lite sol kan vi ju önska oss i alla fall.

Nu har Ludwig gått med gipsat ben i en vecka, som tur är så verkar det gå åt rätt håll. För nu haltar han runt på benet. Det har han inte kunnat göra tidigare. Det blev till å krypa och dra benet efter sig. Enda positiva med det är väl att Liam har börjat att dra sig fram på golvet. Så nu har jag ställt undan gå-stolen. Härligt. Har bestämt oss för att låta anmäla hela händelsen, så att dom får utreda om dom kunnat göra något annorlunda. Små barn ska man inte leka med, speciellt när dom inte riktigt kan prata för sig. Så vi får väl se hur det blir med det.

Underbara svärmor bjöd på palt idag, å det va sååå gott. Va länge sedan vi åt det. Och Stina njöt nog mest av oss alla. Är ju typ över ett år sedan sist för henne.

Nä nu väntar sängen.

God Natt!!!

Åååå så skönt det har varit att äntligen ha fått vara i stugan en helg. Men myggen är säkert dubbels så stora än vad dom är här hemma. Vi har haft jätte härligt väder och ätit en massa god mat. Svärmor är en riktig klippa när det gäller maten. Nu gick det kanske inte som hon hade tänkt sig i helgen, men det blev hur bra som helst. Ludwig har fått åka lite traktor, och Liam har tyckt det varit roligt att få följa med och titta på allt som har hänt. Lördagskvällen avslutade vi med lite monopol, jag, Fredrik och hans syskon. Idag har vi till och med hunnit få upp den första biten på våran lilla inramning av stugan. Det kommer att bli hur bra som helst när det är färdigt. Hundarna dom har nog varit i himmelriket, att få springa lösa hela dagarna och göra vad dom har velat. Nixon har man inte sett till så mycket, förutom när det har varit dags för mat. Så nu har vi landat här hemma igen. Ska förbereda lite inför tisdagen, då älskade lillasyster Lisa tar studenten. Att hon har blivit stor nu. Helt klart så kommer det att synas vart hennes fanclub är, det ska jag se till. Nu sitter man och försöker att varva ner lite innan man ska hoppa in i duschen. Hann med ett träningspass nere på BodyCenter med Karin också. Nu ska det köras hårt. Får se om man orkar med en promenad i morgon eller om benen är som spagetti.

Kram och God natt!!!

Dagen började tidigt idag. När Liam vaknade gjorde jag han iordning, sen tog jag på träningskläderna och åkte och tränade en sväng. När jag sedan komme hem va man uppe i varv, så jag tog och klippte gräsmattan när jag liks va igång. Sen så har dagen bara passerat. Nu sitter vi och väntar på att klockan ska bli så pass mycket att vi kan åka. Ska åka till Lycksele och överraska Fredriks lillasyster som kommer hem från Mexico. Tänk er, hon har nästan varit borta i ett år. Hon har tex aldrig träffat Liam. Hoppas att hon blir glad. Sen så blir det middag här hemma. Är lite mera plats här än i lägenheten. Ska skynda och slå in paketet till henne, ge Liam mat och skura. Sen så är vi redo.

Jag vet att det är en tid med mycket ute just nu. Det är ju faktiskt inte så länge sedan man själv gick i skolan. Och jag missunnar er inte alls det. Men jag tycker det är så himla onödigt att man måste kasta ut alla flaskor och burkar. Man kan faktiskt ta med sig dom hem. Och vem vet, innan slutet så kan det bli mycket pengar. Har ni tänkt på det?
Vi som går med barnvagnar och hundar efter gatorna riskerar både det ena och det andra. Så nu när ni är ute i svängen, ta med er en påse i bilarna och släng alla flaskorna där.

Ja nu har man då äntligen kört igång med träningen, och det är hur roligt som helst. Men lite plågosamt är det dock, inte precis minus grader där inne. I övrigt går det hur bra som helst. Så nu ska man plågas ordentligt ett tag så kanske man ser lite resultat snart. Vi lyxade till det lite jag och barna i dag. Tog med mig min minsta syrra och drog på frasses. Nu när Ludwig går med gipset, eller rättare sagt släpar sig fram, så är det inte så ofta man är ute i svängen. Lite mat och så avslutade vi med lite glass. Helt klart uppskattat av dom båda små killarna. Mycket att titta på. Fick hem gubben idag också. Så nu kan man göra lite annat i hemmet, det har blivit lite lagt åt sidan dom senaste dagarna.

Idag så är det verkligen roligt att gå in och skriva, och se hur många det är som har varit inne och läst min blogg. I skrivandets stund är det närmare 200, bara idag. Passerade 13000 för bara nån dag sen. Roligt att se.

Läste inlägget som jag fått av 'Rolf'. Jag måste helt enkelt få lite mera tid till att kunna få fram ord som på ett litet sätt i alla fall kunna beskriva honom. Att beskriva en sådan stor och vacker människa är svårt. Kan inte komma på något som rättfärdigar honom. Han va stor i allt. Tror inte att det fanns nått som han inte klarade av. Han hittade lösningar på det mesta och han bjöd på sig själv. Han ställde verkligen upp för de sina. Nu när man sitter och ser tillbaka på tiden som varit, så inser man att han var den bindande länken bland oss alla. Det va där allt hände. Han tog till sig Ludwig, han gjorde verkligen allt för honom. Som han å mamma hade kämpat under hösten för att göra i ordning sandlådan, gungställningen och lekstugan. Allt för att han skulle ha roligt när han va där. Varje gång han träffade Ludwig frågade han om han har fått åka nån fyrhjuling på sista tiden. Men det va ju med han han åkte varje gång. Det strålade verkligen om honom. Alla har vi ju våra sämre dagar, men det fanns alltid solsken runt omkring honom. Och sådant smittar.
Dessa ord är bara en bråkdel av vem han va. Vi alla som kände honom vet allt det dära andra, det dära andra som inte går att beskriva med ord. Men jag ska fundera, och kommer jag på något så skriver jag ner det. Så att alla andra kan ta del av den underbara människa som han va.

Efter att jag gått med barna en sväng satt jag i soffan och gav Liam välling. Har balkongdörren öppen så jag ser bra ner mot vägen. Helt plötsligt ser jag en man komma och åka på en röd eu-moppe, med en vit hjälm som inte riktigt ser ut att passa. På en gång så kände jag hur hela jag lös upp. Ja nu kommer han och varvar runt huset, innan han tutar och ropar att Ludwig ska komma ut. Lika snabbt som hoppet tändes släcktes det igen. Han kommer aldrig mer att komma hit. Att man fortfarande går och hoppas på att han ska komma tillbaka.
Pratade med en go vän idag. Hon och hennes kille hade sett en kille som satt i slänten vid hotellet och tittade på balen. I samma sekund som hon tänker, men där är ju Jocke. Säger henne kille, titta där är Jocke. För att i nästa sekund titta på varandra och inse att det är inte han. Vi kommer aldrig mera att få se denna vackra människa. Allt som vi hade tillsammans, hela våran värld har rasat samman.
Så nu sitter jag här i min ensamhet, men tårar sakta rinnande nerför kinderna. Aldrig, aldrig mer får jag se honom. Det håller på att vara lite för mycket just nu.

Ja det är tur att man kan prata för sig och ta för sig lite. Annars har vi fortfanade suttit hemma och väntat på att svullnaden gått över. Det visade sig nu att han har en framktur just under knäet. Nu är det krig. Håller på att vara rätt så less på detta snack om att man ska gå hem och ta en avledon och avvakta. Tydligen så har det inte kunnat hända så mycket om han gått hemma utan att göra nått. Han har ju ändå inte kunnat stödja på det. Men att dom skickar hem en liten två åring och säger att det inte är nått fel. En frågade hur det va möjligt att han inte hade ondare. Han är en hårding helt enkelt. Sen bemötandet vi fick idag kommer jag att föra vidare till dom i ledningen. Att näst intill bli hånad och dumförklarad för att man har ringt sjukvårdsupplysningen, allt som hade att göra med dom va skrattretande. Nä att sånna som ni får jobba med det ni gör är skrattretande. Ni har inte sett mig för sista gången inte.
Ja nu ska vi då kämpa på i ett par veckor och hålla tummarna att det blir bra. Hur lätt tror ni det är hålla honom stilla.

Ja nu är det ju så att helgen fick kanske inte det slut som jag hade hoppats på. Ludwig komme hem med ett jätte ont ben, han hade ramlat igår och sedan dess så har han inte kunnat stå på benet. Vi skyndade upp på sjukan för att kolla upp det. Men blev beordrade att åka hem, ge honom en alvedon till natten och sedan avvakta till på onsdag. Gick ett tag och retade upp mig på det. Hur kan dom skicka hem en liten två årig kille som inte kan stödja på benet? Nä, jag ringde upp sjukrådsupplysningen. Dom ringde och pratade med en ortoped i Umeå och han tyckte det lät väldigt konstigt. Han beordrade oss att åka in på sjkustugan direkt i morgon bitti och kräva att dom skulle röntga honom. Gick inte det så skulle vi åka direkt till Lycksele och fixa det där. Så nu är jag på krigsstigen. Tänk om benet är brutet på nått ställe, och dom säger åt oss att vi ska vara hemma i flera dagar innan dom tänker göra något. Nä är det så då blir det krig, det kan ni vara säkra på. Ska skynda mig och packa iordning en väska ifall man måste åka iväg. Håll tummarna att det inte är något allvarligt.

Ja nu sitter man här efter en helt otroligt lyckad helg. Igår åkte vi ut på näset och hade det bara helt underbart. Åt gof mat, gick en tipsrunda och lekte lite lekar. Sen rullade vi iväg och landade på hotellet. Där badade vi och åt god mat. Sen blev det kalas natten lång. Karin hade grymt roligt, och det va ju det som va meningen. Och att vädret häll i sig hela helgen va otroligt skönt. Kan väl kanske inte påstå att man har varit nån raket snabb människa idag. Men har ändå hållit igång hela dagen. Det va så skönt när allt va över, än fast vi hade så roligt, och när man äntligen fick hem små knoddarna. Dom är ju trots allt mitt allt här i världen.