Snart börjar man gå på tomgång. Veckan, ja dom senaste veckorna också, men denna vecka har verkligen tagit alla mina krafter. Att ta avsked av en nära tar hårt på en, än om det är något som är väntat. Och så verkar det vara någon förbannelse över hur barna blir sjuka, tror inte dom har varit sjuka en endaste gång medans Fredrik har varit hemma. Alltid när han har åkt har dom passat på. Så nu ligger dom i 40 graders feber och en väldans hosta. Tror, och hoppas, att det håller på att gå tillbaka nu. Men jag känner hur förkylningen sakta kommer krypande emot mig. Ett ständigt tryck i huvudet och bakom ögonen. Håller bara tummarna att jag är på benen tills Fredrik har kommit hem.

Så nu ger jag helt enkelt upp för ikväll. Låter allt stå tills imorgon, då kanske man har lyckats samla på sig lite mera krafter. Det är ändå inget som måste göras ikväll. Sov gott, Puss och kram och ha det bäst!!

Ett vackert och stilla avslut. Är fylld med sorg, men omlindad av en lättnad och ett lugn. Jag vet att du hjälper mig med det jag bad dig om. Nu vet jag att ni båda har det bra. Älskar er.

Varför göra något i morgon när ni kan göra det idag?

Ta till er av dessa ord, det har jag gjort. Och den tillfredsställelesen som komme rutav det går inte att beskriva med ord.

Är det så att när det väl har börjat så blir det bara mer och mer?
Liam har haft lite problem med ena stor päran, förra gången som han fick nageltrång (om det nu är det, men det tror vi) så kämpade jag tills det blev bra. Men efter denna natt så kände jag att det går inte. Besökte dsk idag, dom fick lägga om det och ge mig några råd på vägen. Håller verkligen tummarna att det går till sig snabbt, och att man får sova i nån ordning i natt. Så fort han sparkade med benen så skrek han, å sen så sparkade han till Ludwig rakt på näsan så han började blö näsblod. (Lite dialekt där.) Men idag har vi hunnit med att äta tårta. Båda barna mumsade gott, så så dålig kan den ju inte ha varit. Nu ska jag pyssla lite och vänta på att denna dagen ska ta slut.

Nu är snart ännu ett pass över och jag längtar efter lite välbehövlig sömn. Har precis gjort det sista på Ludwigs tårta, och ni måste komma ihåg att jag kan inte ens rita en streck gubbe. Så konstnärlig är jag verkligen, men tycker det är grymt kul att få pyssla på. Ja att det är tre hela år sedan man låg där och kämpade kan man inte tro. Inte jag i alla fall. Men när man sitter och tittar på prinsen så inser man att han håller på att bli stor. Jag säger som min mamma en gång skrev till mig; ’Kunde jag skulle jag linda in er i bomull, så rädd är jag om er.’ Är nog en sån känsla som alla föräldrar har för sina barn.

Imorgon väntar en spännande dag för Ludwig. Han ska börja dagen med att åka lite traktor med Moffan och fika med gubbarna på Stenmans. Sen blir det en mellanlandning hemma innan det blir kalas hos dagmamman. Och har vi tur så blir det middag ute med hela härliga gänget på pappas sida.

Så då passar jag på att skicka stora grattis kramar till våran egen Anette, ja eller då Ludwigs Anette om han får säga sitt. Dom fyller ju faktiskt år på samma dag!!

19 februari 2006 kl 01.29 va den lyckligaste dagen i mitt liv, då blev jag mamma och vi föräldrar till världens härligaste Ludwig!

Nu tror jag att mina ögon helt håller på att lägga av. Gårdagen ägnade jag mig helt åt att vårstäda köket. Varje liten vrå fick sig en omgång, och allt som det va ett kanske över det kastade jag. Oj så rymligt och härligt det blev i alla skåp. Känns verkligen hur skönt som helst nu när det är gjort.

Idag har jag haft ett litet lugnare tempo. Suttit och skissat och ritat på en plansch till min kusin som ska ha kalas på lördag. Hade utlovat mig som lekledare, men när tankarna inte är iordning så blev det annat inbokat. Så nu blir det någon av syskonen mina som får hoppa in i stället.

Kan ni tänka er, imorgon kväll är det tre år sedan jag och minsta systerna va hemma här och städade hos fiskarna och planerade inför en lugn hemma kväll. Men så blev det inte. Kan fortfarande se Fridas vita ansikte framför mig när hon inser att det är vattnet som har gått och jag kämpar med att få tag på hjälp. Från första tecknet fram tills att vi hämtade upp mamma (då blivande mormor) i bäsksjö hade jag ett leende på läpparna, sen försvann det en liten stund. Ändå fram tills jag fick upp en liten naken skrikande människa på mitt bröst. Jag har nog aldrig lett så mycket i hela mitt liv. Är nästan med lite sorg i tankarna som jag tänker tillbaka på det hela. Nu har det gått tre hela år, nu är inte han så liten längre. Men det går inte en endaste minut utan att han bygger på min lycka över att vara hans mamma. Har nog inte kunnat få mer underbara barn. Och det tror jag nog att dom flesta kan hålla med om.

Mina små knoddar är verkligen hela min värld!!!!

Av 100 möjliga så har det bitvis gått i 200 idag. Och bitvis så har det även nästan stått stilla. I mitt ’arbete’ med att få allt iordning till i morgon har jag hunnit gå igenom mycket och kastat bort allt överflödigt. Mitt i allt hittade jag mappen, mappen med alla papperna och bilderna. När jag satt och läste igenom en del papper inser jag att det är mycket som är svart från den tiden. Att någon annan måste ha skött mig och allt jag gjort, för en del saker minns jag inte att jag har skrivit. Allt kom som ett hugg i bröstet. Jag hade ju kommit uppför denna långa backe och var på väg utför igen. Blir det återigen en svacka följt av en lång uppförsbacke? Hur mycket kan det ’ätas’ innan det tar slut?

Blev ett litet hopp nu mellan bloggandet, är så mycket annat som har tagit upp ens tid. Veckan började hur bra som helst, ja ända tills jag hade lämnat knoddarna på slottet. Satte mig ner där och skulle fylla i en undersökning när barnas dagmamma kommer bärandes på Liam och frågar vad det är han har i nacken. Hela nacken hade svullnat upp, när vi börjar på att lyfta på tröjan så ser vi att han är full av utslag. Det fanns inte en endaste prick när vi åkte hemifrån. Bara att kasta i han i overallen igen, hem och hämta darlingen och sen ner på sjukan. Där kollade dom på honom och gav honom 8 tabletter sen fick vi åka hem. Den natten blev det inte många timmar med sömn, va det inte barn som klagade och vred på sig va det timmerhuggning på det högre nivån. Va helt slut på när vi vaknade. Och som vanligt så är Liam uppe först, efter den vanliga rundan kommer han tillbaka till sängen och jag börjar klä av honom för att byta blöja. Till min förskräckelse så ser jag att prickarna har kommit tillbaka. När man inte är på topp och har alldeles för få timmar sömn bakom sig så är tårarna nära sådana gånger. Vi avvaktade ett tag innan jag tillslut ringde på sjukan, fick en tid ganska direkt. Gav dom lunch och lämna Ludwig hos älskade syster Lisa. Sen blev det många timmar nere i bunkern. Nått är det tydligen som han inte tål, men vad??
Så när den ena knodden får sluta med sin medicin så börjar nästa. Hoppas verkligen att det inte är något allvarligt. Allt blev lite för mycket denna vecka. Till råga på allt så åkte darlingen allt för häftigt i morse. Men det som fick bägaren att rinna över va när jag skulle hämta min externa hårddisk, tyvärr så är den trasig. 700kr då skulle dom kunna få liv i den igen. En bagatell sak kanske, men då blev det för mycket. Svängde in på Domus, köpte gotta och sen stängde jag in mig hemma. Satt med mitt måleri ett tag, det får verkligen mina tankar att rensas bort för en stund.

Så nu håller jag på att ’bygga’ ihop den första delen av mina planer inför helgen. Måste nog ringa in lite hjälp imorgon eller på fredag så att jag får bort de gammla. Spännande!

Ja då har man då alltså överlevt ännu ett WWW firande. Och vi hade hur roligt som helst. Ett glatt gäng, massor med god plock mat och en massa fnitter. Körde en special visning innan vi drog oss ner på hotellet. Vi hade verkligen hur roligt som helst. Men oj vilken besvärlig hemfärd det va, långt och kallt. Så nu sitter jag här med en väldigt pratglad lillasyster. Pratar konstant så att jag inte kan tänka. Medans jag plockade undan och städade ihop allt så kom jag att tänka på en sak. Tidigare när man gick ut på hotellet va man i regel alltid nere, nu gick vi igentligen bara igenom där och sen upp. Är det så att nu har man gått över till andra sidan? Att man har blivit gammal. Ja så är det nog, nu hör man till det äldre gänget.

Nej nu ska jag försöka samla mina tankar, leta rätt på något kallt att dricka och nått att tugga på. Sen blir det nog sängen, i väntan på att alla mina prinsar ska komma hem.

Nu har man nästan förberett allt inför morgondagen. Städat och plockat iordning det mesta, tvättat en massa kläder och då självklart fixat maten till barnen och gänget imorgon. Nu ska jag ner i källaren och fixa lite med tvätten, sen upp och rensa ur sängen så att man kan lägga sig någon gång detta dygn. Imorgon blir det raska ryck, bädda rent isängen, måste nog springa igenom duschen en vända, packa till barnen och då självklart ladda inför kvällen. Tror det kommer att bli hur roligt som helst. Ser verkligen fram emot en kväll med goda vänner. Nej nu till tvättstugan och sen ska jag och minst syrran krypa ner i sängen och se en jaktfilm (så länge man orkar hålla upp ögonen i alla fall.).

Ludwigs lilla ”mätsticka”.

Igår kväll kom dom rätta takterna tillbaka lite. Innan man hoppade isäng la jag fram barnens kläder i fina högar, även utekläderna fick ligga på vardagsrumsbordet. Väskorna packades och stora väskan packades med badkläder till grabbarna och lilla jag. Det va bara så skönt att kliva upp imorse när allt va färdigt, får dock se hur länge detta håller i sig. Så då har man då alltså legat i plurret ett tag med barna, är verkligen så skönt när dom har höjt upp golvet så att barnen kan röra sig fritt. Dock har Liam ett par centimeter kvar innan även han kan röra sig fritt. Men han hade annat som roade honom mycket mera, han har nämligen kommit på att man kan stoppa huvudet under vattnet. Och banne mig så verkar det faktiskt som att han har fått till det, inga kallsupar blir det i alla fall. Så nu sitter jag och lyssnar på diskmaskinen och laddar för att måla lite. Man kanske är barnslig, men barna tycker dom är jätte fina och jag vet att det är något som kommer att vara uppskattat när dom blir äldre. Att ha alldeles egna saker, inte något som är köpt på en affär som är gjorda i tusentals ex. Lägger in en liten bild på det magnifika konstverket (eller som man kanske också kan benämna det med, mitt terapiarbete =).