Eva RA Norman, Vilhelmina

Kommunens budget.

Av , , Bli först att kommentera 0

Igår satt vi många timmar och diskuterade kommens budget. Det är verkligen inget trevligt arbete, men något som tyvärr måste göras. Någonstans har man gjort fel, säger inte att det är enbart på kommunal nivå utan även riksdagen har ett finger med i spelet. Och vi vet väl alla hur det ser ut där. Så nu blir det att ladda till KFM nästa vecka, intressant säger jag bara.

Kalas väder.

Av , , Bli först att kommentera 0

Vaknade med ett leende på läpparna i morse. Solen skiner och barnen är glada. Till och med gubben vaknade med ett leende på läpparna. Kan det bli så mycket bättre. Har nu avslutat frukosten, så nu ligger det på schemat att klä på barnen så att dom kan gå ut. Tror jag ska sätta mig med renhornen en stund innan allt folk kommer. Jag har ju upptäckt en ny hobby, sen hur mycket jag kommer att kunna utföra det får vi se. Att sitta och säga och slipa och forma saker i renhorn, hur roligt som helst. Och ju mer man tränar ju duktigare blir man sägs det. Vi får väl se. Har i alla fall lyckats göra nya handtag i köket av horn.

HÄRLIGA TIDER!!!!

En sorgens dag fylld med värme.

Av , , Bli först att kommentera 0

Idag hade vi ett sista farväl av vår kära farfar. Det är aldrig trevligt med begravningar, trots att dom levt ett långt och härligt liv. Trots detta så va hela dagen fylld med värme. Träffade många som man både aldrig har träffat och dom som det va länge sedan man träffade. Det blev en lång dag, innan vi äntligen lämnade Vilhelmina bakom oss njöt vi av en god middag hemma hos svärföräldrarna. Har packat iordning min demo väska så att den ska vara klar tills i morgon. Förutom det så invaderas grundsjö av människor i olika kalibrar. Då ska vi bjuda på älgskav på murrikkan tillsammans med potatis och lite grönsaker.

En tanke slog mig igår kväll, ett obehag kryper längst ryggen.
Vi fick den stora förmånen att få känna Jocke i 7 år, han blev 37 år ung, han föddes 1970 och somnade in 2007, en siffra återkommer hela tiden. Sen slog det mig, jag fick möjligheten att lära känna Jan-Gustan, farfar, i 7 år, han föddes 1927 och begravningen ägde rum den 27. Sedan unga år har jag alltid haft siffran 7 i mitt huvud, att det på något vis skulle vara ett turnummer för mig. Har man spelat på något så har alltid siffran 7 varit med. Men så är inte fallet nu. Jag räknar dagar och minuter tills den dagen vi har kommit in på vårat 8:de år tillsammans. Vill inte att nått med 7 i sig ska förekomma. Är jag bara dum som tänker/känner efter för mycket? För att denna siffra förekommer allt för ofta kan inte vara en slump, eller?

Lugnt och stilla.

Av , , Bli först att kommentera 0

Ja nu sitter man hemma i sin ensamhet och bara njuter av lugnet. Dock har dom senaste timmarna inneburit en del springande, men inget som jag klagar på. Har hunnit med 2 långpanne kakor till begravningsfikat på fredag, dessutom skurit upp en hel massa älgskav tills på lördag. Efter det så väntade en lååång och härlig dusch. Inte varje dag som man inte har två små gryn som står på andra sidan och ska försöka kämpa sig in. Alltså blir det inte många minuter i duschen. Ska nu släcka ner och hoppa i säng, imorgon väntar en spännande dag i socialnämnden.

Vart tog solen vägen.

Av , , Bli först att kommentera 0

Självklart, nu när man har suttit inne i x antal dagar och tittat på solen så försvinner den när man får vara ute. Igår va vi ändå ute i ett par timmar, gjorde upp en brasa på baksidan och grillade lite till lunch. Sen gav jag mig på att skotta fram sandlådan, va nog bara en eller två meter snö på den. Men att se glädjen i stor pojkens ögon gjorde det värt det. Inte nog med det, sen gav jag mig på skottningen av taket igen. Hann väl med halva framsidan, sen va krafterna slut. Dagen går åt till att packa ihop saker till en vecka i stugan. Ska bli så skönt att komma iväg en sväng, håller tummarna att vi får se solen lite i alla fall. Men först lite möte idag.

Jag känner min son bäst!!

Av , , 4 kommentarer 0

Mycket hände under några få dagar.

Ja det va ju då inte för intet som man gick hemma och oroade sig för Liam. Så nu är det en väldigt trött, men dock tacksam, mamma som sitter här och skriver. Några provsvar, som vi skulle invänta, har fortfarande inte dykt upp. Det har näst intill kunnat sluta på vilket vis som helst. Nu väntar ett par sköna timmars sömn!!!

Rädsla och förtvivlan.

Av , , Bli först att kommentera 0

Det finns väl inget som smärtar lika mycket hos en förälder som när ens barn är sjuka. Man känner verkligen hur det skär i hjärtegropen. Inatt stördes min sömn allt för många gånger av en hostande liten kille. Det kom som i vågor, som attacker. Ibland blev det så häftigt att han nästan inte fick åt sig andan. Och sånt tycker jag verkligen är hemskt. Vi har fått prova oss fram med olika host mediciner. Men ingen av dem verkar igentligen bita. Och efter rådfrågning med en läkare så konstaterade vi att det finns inget annat som vi kan ge honom. Hoppas verkligen att han slipper hosta i natt, och att inte febern kommer tillbaka. Ja ingen har väl igentligen påstått att det är lätt att ha barn, varken för kropp eller själ.

Nu har jag en liten illbatting som står och slår mig på rumpan och ropar tjockis. Ska ge han en omgång, springa ner i tvättstugan och sen blir det sängen för oss.

Less och ledsen.

Av , , Bli först att kommentera 0

Gårdagen gick hur bra som helst. Fick med mig jätte bra betyg från läkaren och sjukgymnasten på mitt knä. Ludwig skötte sig jätte bra hela dagen. Inga sura miner alls. Och så underhöll han i varje affär med sin vackra sång. Så efter en låång dag skulle det bli skönt att komma hem och lägga sig under täcket. Dom planerna grusades ganska snabb när vi upptäckte att Liam har fått tillbaka sina utslag. Bara att hoppa in i bilen igen och ner på sjukan. Så idag har jag återigen fått sitta på sjukan med Liam. Dom vet inte exakt vad det är som gör att han får dessa utslag, men nu har vi fått en remiss så att vi grundligt kan göra en utredning på det. Man blir så less och ledsen när det hela tiden ska vara något. Att det aldrig ska ta slut. Så nu har jag en liten son som ser ut som en prickig falukorv, han är verkligen prickig över hela kroppen. Så länge han inte lider av det är det väl ganska så lugnt. Men det hade nog varit bättre om han sluppit det helt och hållet.

Ett roligt tidsfördriv!!

Av , , 2 kommentarer 0

lilla jag.

Ja hur många av oss har inte suttit och bläddrat igenom tidningar i jakt efter en ny frisyr. Satt igår och letade lite mest på skojs skull när jag hittade denna sida. Hur roligt som helst. Original kortet är helt utan smink och med uppsatt hår. Och se så mycket man kan göra. Ja teknikens under, allt kan man då göra.

Så vad tror ni då?
Skulle någon av dessa frisyrer passa?