Framåt i så fall. Det har framställts som om det blev en kompromiss i regionfrågan mellan allianspartierna. Har svårt att se det då en kompromiss innebär att alla backar eller ger med sig på någon punkt. Moderaternas eftergift skulle då varit att de säger ok till regionbildningar, om än 2014. Moderaterna har i detta fall inte backat någor. De har bara följt sin egen partistämmas beslut som innebär att det är ok med regionbildningar om det sker frivillligt från den regionala nivån. De har alltså bara följt sin egen stämmas beslut, utan att backa. C, Fp och KD har däremot fullständigt fått vika sig och skjuta region Norrland mot en okänd och osäker framtid, tidigast 2015. Är det bara jag som har svårt att hitta var Moderaterna kompromissat?
Det rimliga nu är att den interna oppositionne hos de tre minsta allianspartierna ger sig tillkänna och försöker få sina partiledningar att snabbt driva fram en verklig kompromiss med Moderaterna.

Det är i sanning gult ljus i regionfrågan, kan slå om till rött eller grönt och medan vi väntar är det stopp.

Dagen i övrigt innehåller ett möte med strukturfondspartnerskapet i Skellefteå. Partnerskapet är den grupp som beslutar om ansökningar ur EUs största fonder, sammanlagt rör det sig om flera miljarder som vi på detta sätt kan använda i nyttiga utvecklingsprojekt i Norr och Västerbotten.

Ja, det verkar så om man skall försöka tolka dagens besked från de borgerliga partiledarna på DN-debatt. Deras beslut betyder att det inte blir någon större region i Norrland och därmed inget ökad självbestämmande förrän tidigast 2014. Detta trots att det finns en majoritet i riksdagen att starta 2010. Det är bara att beklaga. Samtidigt får vi ytterligare belägg för vilket parti som bestämmer i högeralliansen, de må vara fyra på papperet?

Idag har vi bland annat Arbetsutskottsmöte i Regionförbundet Västerbotten (Region Västerbotten) Där kommer givetvis dagens besked att diskuteras då det innebär att regionförbundet kommer att finnas kvar minst till 2014 (vi hade blivit en del av Norrlandsregionne annars). Vi får nu börja ta ställning hur vi ytterligare skall utveckla regionförbundet och stärka vår roll som ytterst ansvarig för de regionala utvecklingsfrågorna i länet. Detta kommer vi även att behandla idag i förslag till reviderad Regionplan och reviderat Regionalt tillväxtprogram. Det handlar om att göra Västerbbotten till en än bättre plats att bo på.

I alla fall är det dags att sluta prata om den lågkonjunktur vi störtat in i som en "finanskris". Lågkonjunkturen utlöstes av problem i finansektorn, framförallt undermåliga krediter i USA, men den är inte orsaken til lågkonjunkturen. Lågkonjunkturen var tyvärr på väg ändå, vilket redan vissa branscher hade börjat känna av, konkursen i t.ex. Lehman Brothers var tyvärr bara ett symptom på lågkonjunkturens ankomst och "kreativ" (läs undermålig) kreditgivning. Alla tidigare lågkonjunkturre har antingen inletts med problem i den finansiella sektorn eller har efter sin start lett till mer eller mindre stora prolem i densamma. Min poäng är att dagens krisorsaker inte är unika, dock är det ovanligt att det sker samtidigt i hela världen och med denna häftighet. Problem uppstår dock om vi fortsätter att prata om detta som ett problem med bankers kreditgivning och att lösningen ligger där. Konjunkturen nu är på alla sätt en "traditionell" lågkonjunktur, om än unik i sin häftighet och att det blivit tvärstopp nästan överallt, samtidigt.

Det behövs därför inte att det finansiella systemets problem löses först, erfarenhet från 100 år av ekonomisk politik visar även att det är svårt/omöjligt att lösa det finansiella systemets problem först. Dessutom är det inte den finansiella sektorn som drar oss ur kriser, det är när övriga ekonomin börjar dra som det vänder. Banker o.dyl. kommer att lätta på kreditgivningen, men först när konjunkturen visar tecken på att vända.

Vi riskerar därför att ägna tid åt fel saker om vi hanterar detta som en "finanskris". Et som behöva är traditiionell Keynesiansk politik med efterfrågestimulanser. Helst globalt samordnad, men det finns saker varje land kan göra enskilt. Det finns vägar ur detta, men inte om man tror att det är en "finanskris" som är problemet.

I denna bloggg kommer jag förutom ovan ämne även ta upp andra aktuella och ibland inaktuella ting i och kring Västerbotten, rätt gränslöst med andra ord. Funderade ganska länge innan jag tog upp bloggandet, skall det vara någon ide bör målsättningen vara att man är någorlunda regelbunden. Annars nyttjar man inte bloggens möjligheter.

Får se hur jag lyckas?

Med ovan inledning kan man konstatera att inget område kan känna sig säkert, även om fokus kommer att vara på den regionala nivån, dock hänger allt samman, ibland t.o.m. ihop.

Några aktuella saker som kommer i bloggen blir reflektioner och tankar kring regionkommunfrågan (en större norrländsk region), mera lågkonjunktur, samt frågor i vårt eget rätt nybildade regionförbund (Region Västerboten) och landsting, mest med inriktning mot regional utveckling. Regional utveckling och tillväxtfrågor kan ibland verka abstrakta och t.o.m. tråkiga. För mig är det inte så då det helt enkelt handlar om att göra den region man bor i til en bättre plats att bo på, för alla.

I Regionkommunfrågan väntar vi just nu spänt på ett beslut från regeringen, vi har väntat sen juni 2008. Vi kan vänta till i slutet februari/början mars, sen hinns det inte med att fatta alla beslut som behövs för ett genomförande till valet 2010. Regeringen är djupt splittrad, men i riksdagen finns en rejäl majoritet för ett bildande. Ett nej eller förhalning tills det är försent (seg-nej) innebär att en minoritet (moderaterna) då åsidosatt demokratin med de övriga regeringspartiernas goda minne. Förhoppningen är dock fortfarande att vi skall få ett större självbestämmande i Norrland.