Jag blir både förvånad och bekymrad när jag läser vad Centerns vice ordförande i Västerbotten Maria Kristoffersson säger i VF (http://www.folkbladet.nu/?p=145097). I den nu pågående remissrundan om nationella infrastruktursatsningar i Sverige uttalar jag en besvikelse över att Norrbotniabanan med flera för Västerbotten viktiga projekt inte är prioriterade. Till min förvåning går då Kristoffersson ut och kritiserar detta och menar till och med att man hellre bör satsa pengarna i södra Sverige. Om det nu bara var jag som tyckte detta skulle man kanske kunna reducera detta till ett partipolitiskt käbbel. Dock är det inte så. Norrbotniabanan är det projekt som Västerbottens 15 kommuner och landstinget är eniga om att lyfta fram som ett av de absolut viktigaste infrastrukturprojekten. Detta gör vi i Region Västerbotten där vi gemensamt beslutat om Norrbotniabanan i total enighet över alla partigränser (även centern i Vilhelmina).

Är det på detta vis vi skall bedriva en utvecklingspolitik i Västerbotten, först är vi överens och sen går vi ut och sticker knivar i varandra? Min erfarenhet är att eniga regioner är mer framgångsrika än splittrade.

Så jag undrar vad Kristoffersson egentligen menar?