Att ge upp…

Att ge upp alltså…Varför ger man bara upp för egentligen? Vart tog känslan av att fullfölja saker och ting? Jag fattar inte varför alla bara ger upp när allt blir tråkigt, jobbigt och drygt…
Martin (min goda vän) tycker att jag ska sluta att blogga, att det är meningslöst och inte ger något (hahaha din ve’ huggare…)
Mer och mer av mina polare på skolan byter bort kulturmöte till något mer roligare osv…
Bara för att de tycker det går segt nu…jag håller fanan högt och fullföljer alla uppgifter än om det blir jobbigt, stormen tar vid osv…jag ger inte bara upp för att ta den enkla vägen ut.

Jag tror ändå lite på karma…allt har en mening, hur man är nu spelar ut sig senare…med allt gott så leder det till utvinning senare…jag ger inte upp.