B. Clapier, R. Schumann och J. Monnet

I en trädgård strax utanför Paris sitter tre män i solskenet. Det är maj 1950. De tre skulle under några hektiska dagar vara med och skapa början till det EU vi ser idag. Det är tre handlingens män som har krigets alla nackdelar i klart minne och med positioner att göra något åt saken. Västtyskland har börjat kräva att åter få kontroll över sina kolgruvor och sin stålindustri. För Frankrike betyder det fruktan för att Tyskland åter ska bli militärt starkt. Fruktan för ett nytt krig.

Till höger sitter Jean Monnet, en före detta cognacshandlare och stark förespråkare för att minska nationalstaternas makt. Han ser problem, kommer på en lösning och finner den man som ska genomföra lösningen. I mitten sitter Robert Shumann, fransk kristdemokratisk utrikesminister och vid hans sida Bernard Clapier ansvarig för Robert Shumanns kabinett. Den 9 maj presenteras den s.k. Schumanplanen. Den bygger på tanken att om enskilda länder släpper ifrån sig delar av sin makt till en gemensam organisation så kan man vinna något större. I det här fallet var det kontrollen över sin kol- och stålindustri som skulle släppas för att trygga freden. På Schumanplanen följde kol- och stålunionen 1952 i vilken sex länder ingick och sedemera dagens Europeiska union med 27 medlemsländer. sedan dess har Europa, med ett tragiskt undantag, Balkankriget, upplevt sin längsta fred någonsin. Europadagen är värd att fira.