Sitter ute i solen med ida och dricker kiwi,jordgubb och hallon saft och bara ligger och lever. Det känns nästan som att man har sommarlov och att skolan bara är ett minne blott. Halv 5 kommer Anna och hämtar oss, vi ska nämligen äta middag hos henne och titta på hennes nya sötvalp. En brun flat coatedretriver. Gud vad jag vill ha hund nu, bara vandra runt och prata med någon som inte ger ett svar förutom en förstående blick.

Nu ska jag fortsätta pressa lite till, så att fräknarna syns än mer. På återseende!

Idag är första dagen som jag kände hur vårkänslorna bara sprudlade och hur vinterdeppen långsamt smög sig undan för att komma fram när solen försvinner. Efter att jag o Simon var och storhandlade på Maxi så gick jag och Ida ut och gick för att sedan sätta oss på Waynes uteservering. Kan det bli mer sommar? Hur många timmar spenderade vi inte på deras uteservering förra sommaren?

Det bästa med att det börjar bli sommar igen är att man blir så lycklig. Jag känner hur mitt humör har höjts avsevärt och man känner att alla löjliga problem är som bortblåst. Snart blir det middag och ikväll har jag ingenaning om vad som händer faktiskt.

dagen känns tung, huvudet känns tungt och tröttheten är total. Idag blir det middag hos simons föräldrar och eftersom Ali är en underbar kock är maten alltid god där. Ska även lägga mig och vila ett tag innan jag måste ta tag i dagen och klä på mig och kila. Vi hörs

Jag börjar låta som en gammal hagga som klagar på allt, men idag måste jag sno den gamla klyschan att det var bättre förr. När jag var liten var påsk en underbar högtid där man längtade tills skärtorsdagen så att man fick klä ut sig till påskkärring för att springa runt och knacka dörr. Mamma var på glatt humör och hade dekorerat hela huset i gula fjädrar och påskris. Man målade ägg och hade fjärilar i magen när man på lördagsmorgonen sprang ner för att leta rätt på sitt påskägg.

I torsdags kom det 2 påskkärringar det var allt, vad har hänt med dagens barn? Mamma har legat på lat sidan och kompenserat fjädrarna med en kruka påskliljor. Förvisso så hade de fixat påskägg imorse dock hade de glömt att gömma det. Nu läggs påsken till en högtid som inte längre är viktig det blir ungefär som barnens dag som ligger och dammar på en hylla som man har glömt bort för länge sen.

Men för att inte dissa påsken helt är iallafall farmor, farfar och mormor här för att äta middag ikväll. Så det är väl det som räddar påsken, att det fortfarande är och förblir en familjedag.

Glad påsk och gud vad jag älskar lov!

Gud vad jag behöver en time out från vardagen ett tag nu! Känner hur jag skjuter fram alla måsten längre och längre, tills in i det sista. Har ekonomiprov imorgon och högtidstal på torsdag. Jag har så svårt att skriva ett seriöst tal till någons t.ex. bröllop när personen i fråga inte ens är där plus att det finns inte en möjlighet i denna värld att jag kommer ställa mig upp och blotta mig på någons bröllop. Men men allt som känns motigt är ju underbar träning.

Halkbanan gick riktigt bra och såhär efteråt blev det som du brukar bli när jag bygger upp den där typiska ångestmuren: ’Men va? var det såhär lätt?’. Känns så¨onödigt och gå med den där känslan i flera veckor innan över ingenting. Nästa ångestfyllda moment lär ju bli uppkörningen. Med den klassiska tanken som alltid slår mig:’jag skiter i det här och gör det någon annan dag’ men skam den som ger sig.

Efter halkis traskade jag o emil ner på stan där våra vägar skildes åt och jag träffade ida för att ta en kopp kaffe på Costas med min underbara Stefan och den engelsktalande Collin. Just i den sekund när jag satt där vid borde, pillade nervöst på kaffekoppen och förargade mig över min värdelösa engelska insåg jag hur bra utmaningar är för mig. Hur den mänskliga kroppen behöver tvingas till vissa saker, och att det faktiskt blir bra i längden.

Nu ska jag lägga mig och fortsätta läsa Carolien Wilfox bok som jag har kärat ner mig i så hörs vi imorgon.

Imorgon har jag halkbana, ligger och vrider och vänder mig och det känns som hela kroppen skriker på hjälp. Jag har i hela min uppväxt tyckt att jag varit vuxen och nu när man står i startgroparna till vuxenlivet känner jag bara paniken komma och jag vill klamra mig fast i bebisnivån.

Jag förstår inte varför jag är så nervös inför imorgon, jag vet ju vart gasen sitter? Men ändå ska jag åma mig över alla möjliga senarium som kan lyckas inträffa: tänk om jag drabbas av en totalblackout? eller att jag får en nys attack i bilen, hamnar i ett hjulspår och sedan ner i diket? Tänk om jag glömmer bort skillnaden på gas,koppling och broms och bara sitter där? Nej usch så töntigt och ligga med så många tankar när jag vet att det kommer gå bra. Alla andra gör ju det?

1 månad kvar tills jag blir 18? Är det nu livet börjar? Pappa brukar säga att den bästa tiden är kring 25, då har jag i alla fall något att se fram emot.
Vi hörs imorgon, om jag inte ligger i en snödriva och halvgrinar.

I Måndags träffade jag kanske Sveriges starkaste kvinna och som direkt sattes på listan bland mina förebilder. Caroline Willfox, en otroligt utåtriktad och söt tjej född 1985 som för några år sedan blev utsatt för en våldtäkt när hon en tisdag skulle gå ut och slänga soporna.

På tisdag morgon höll hon en föreläsning på Östra gymnasiet som hon kallar ’Vägen tillbaka’. Hon pratade i 45 minuter och jag blev så rörd och tagen. Hur en sådan liten tjej kan komma över och vara så utåtriktad. Efter föreläsningen satt jag och två andra från min klass och pratade med henne och inombords tänkte jag bara tanken:’Hur kan jag sitta och klaga över mina problem som jag själv skapat, när denna starka tjej inte hade något val och ändå har kommit över det?’

Vi fick en bok som hon har skrivit som jag ska börja läsa under påsklovet: ’Våldtagen- men jag är fan i mej inget offer’ Den verkar vara otroligt bra och innehåller dagboksanteckningarna som Caroline skrev tiden efter våldtäkten.

Caroline jobbar otroligt mycket för att hjälpa andra som blivit utsatta och far runt och föreläser och håller i andra organisationer såsom vita bandet etc. För mer information om henne eller om vad hon gör besök:
http://www.willcommunication.se/