Det händer grejer i centrala delar av Västerbottens kustland

Av , , Bli först att kommentera 18

Jo, jag har ju ett av mina förtoendeuppdrag i LRFungdomen Västerbottens styrelse. Vi har, liksom de flesta andra lagt märke till att det är valår. Det finns många frågor som är viktiga för våra medlemmar så vi tyckte att vi borde göra en insats för dessa frågor. Därför bjöd vi in våra sju riksdagspartier att vara representerade vid en debatt i Flarkens Folkets hus den 6:e maj kl 19:00. Flarken ligger faktiskt otroligt centralt om någon hade missat det.

Där kommer alla som vill att få möjligheter att ställa frågor om varje partis politik som berör de gröna näringarna och unga människors och familjers förutsättningar att bo och försörja sig på landsbygden.

För att främja intresset så hittade vi på att smörgåstårta, det bjuder vi på.

Även om jag är barnsligt förtjust i allt smarrigt så hoppas jag att det inte ska räcka åt mig.

Så nu de närmaste två veckorna blir det en spurt med LRFungdomen innan det engagemanget får gå i dvala under sommaren för att ge plats åt valarbete. Nu behövs varenda centerpartist för ett maktskifte i Umeå.

Jag lyssnade på Radio Umeå i måndags, kommunfullmäktige hade mycket på dagordningen och talarstolen var ständigt upptagen. Intressant men trist tycker jag det är att de enkla frågorna aldrig är särskilt enkla, de ältas ofta till sista möjlighet, alla repliker och genmälen förbrukas till varje pris, med följden att mer angelägna ärenden får mindre tid och framförallt så tror jag att många kan tappa intresset då det ibland blir nästan löjligt hur vissa frågor och meningar upprepas och då argumenten drar till sin yttersta spets på ett, många gånger orimligt sätt.

 

Ett tips på något mycket intressant att lyssna på – Melissa Horn, singer/songwrighter i klass med de stora.

 

Offentlig upphandling, förhandlingsbart?

Av , , Bli först att kommentera 14

I förra veckan uppvaktade LRF-medlemmar en grupp politiker i Västerbotten, däribland Umeås kommunalråd Lennart Holmlund.

Lantbrukarna ville framföra en önskan och uppmaning om att efterfråga lokala produkter och råvaror när kommunen drar upp riktlinjerna för underlaget.

Tyvärr gav Holmlund ungefär samma svar som de flesta kommunpolitiker, att det är svårt med tanke på LOU, att man inte kan diskriminera andra leverantörer och att det är i strid med lagen att kräva exempelvis svensk djurhållning i köttproduktionen m.m.

 

Det tråkiga med detta svar är att det är en sanning med modifikation. Man kan faktiskt skapa förutsättningar för lokala livsmedelsproducenter när man tar fram ett förfrågningsunderlag. Exempelvis har Laholms kommun ställt krav på att det som köps in ska vara producerat enligt svensk djurskyddslagstiftning och svenska miljölagar. Detta är inte samma sak som att säga att råvarorna ska vara svenska och därmed diskriminera.

Men det tråkiga tycker jag är att den uppenbara sanningen i den här frågan inte belyses, det handlar om prioriteringar. Precis som att man ett hushåll gör avkall på sina höga ideal när man står och ska välja i butikshyllan om ekonomin inte är strålande för stunden, på samma sätt måste även det offentliga Sverige prioritera när budgeten läggs.

Svensk mat och lokal mat kostar mer, självklart ska den också göra det. Våra egna livsmedelsproducenter kan visa upp många mervärden. Men kommunerna vill alltför sällan betala extra för att behålla de företag som de själva lever av och dessutom inspekterar!

Jag skulle vilja se en kommunpolitiker som kunde stå för detta. Många gånger kan jag tillochmed ha stor förståelse att en kommun måste välja det absolut billigaste alternativet, det kan handla om en liten kommun med sjunkande skatteunderlag men när det handlar om Umeå kommun, en kommun som år 2009 hade gjorde nästan lika stor vinst som innan finanskrisen, då handlar det nog mest om ovilja och ointresse för de gröna näringarna.

Mycket beklagligt.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , ,

Att vara en del av problemet…

Av , , Bli först att kommentera 15

…och inte av lösningen.

På en av mina arbetsplatser har någon skrivit att "vi hellre är en del av lösningen än en del av problemet". Självklart, det är väl något alldeles naturligt, tänkte jag. Men tydligen inte för alla.

Att man någon gång i livet, då och då, råkar vara en del av problemet kan ju hända vem som helst. Att själv skapa ett problem ur tomma intet är ju en bedrift helt i trots mot bättre förstånd. Något som vår gamle minister Börje Hörnlund lyckats med alldeles galant.

Flitigt har han sett till att synas i tidningar och TV för att beklaga sig över vad Maud gjort med hans gamla parti. Han menar att centern har försummat sina rötter och att partiet har slarvat bort sina kärnfrågor.

Vad i hela friden menar karln mer exakt!?

Om jag ska försöka att analysera meningen så kan vi ju börja med "rötterna". Centerpartiet har sina rötter i landsbygd och i bonderörelsen. Något som jag anser att man lyckats förena mycket bra med att landet förändras och våra gamla värderingar måste kunna flytta med människor in i städerna och följa med när vi vill lösa nya problem som uppkommit allt eftersom att människor ändrat livsstil och levnadsmönster. Trots, eller kanske snarare på grund av, att vi har våra rötter i politiska förfäder och förmödrar som brukat jorden, värnat om varandra, miljön och djuren, förfäder som sett det lilla i det stora och det stora i det lilla, följt naturens kretslopp med sina ögon och händer, kanske just därför är vi trygga i våra värderingar lika mycket idag som för hundra år sedan.

 

Sedan påstår Hörnlund även att kärnfrågorna slarvats bort.

Syftar Hörnlund på att centerpartiet varit med och tagit fram en energipolitik som inte innehåller totalförbud mot kärnkraft från och med igår?

Skulle han, i Mauds skor hellre ha stått utanför och tittat på när en mycket mer kärnkraftsvänlig och mindre grön energiuppgörelse arbetades fram?

Syftar Hörnlund på att centerpartiet inte till varje pris ville rädda SAAB?

Skulle han, i Mauds skor hellre satsat skattebetalarnas pengar på ett företag på gränsen till undergång?

Syftar Hörnlund på att centerpartiet inte borde vara vänner av vit städhjälp?

Skulle han, i Mauds skor hellre sett att 11 000 anställda i städbranschen skulle jobba svart eller delvis svart och därmed inte fått tillgång till de rättigheter de förtjänar och att staten gått miste om dessa skattebetalares bidrag till de offentliga finanserna?

 

Jag tycker att Maud passar bäst i sina egna skor och tror jag ska skriva det på ett vykort, postas till Fredrika.