Supervalår och Public Service

Av , , Bli först att kommentera 0

2014 är supervalår. Det vill säga att det är val till såväl EU-parlamentet som till vårt eget parlament, riksdagen. Sådana här år ska debatterna gå heta och vi ska lära oss att förstå vad våra politiker står för. Det finns det så mycket jag vill säga, men ska försöka reda ut mina högst personliga tankegångar. Det kommer att komma fler blogginlägg eftersom jag har åsikter som spänner över många områden.

Public Service

De senaste veckorna och inte minst de senaste dagarna har det handlat om riktlinjer som våra Public Serviceföretag Sveriges Television och Sveriges Radio antagit inför supervalåret. De ska vara opartiska. Här är Sveriges Radios ord om vad det innebär för dem. Längst ner står det dock: ”Vi ska också hävda principen om alla människors lika värde, t ex jämställdhet, och ta avstånd från rasism, våld, brutalitet och diskriminering. I de här sammanhangen kan vi alltså vara partiska.”

Det här innebär problem som jag ser det. För första gången har vi ett rasistiskt parti i riksdagen. SR ska enligt sina stadgar hävda principen om alla människors lika värde genom att ta avstånd från bland annat rasism och diskriminering. Samtidigt som Soran Ismail inte kommer att få arbeta som side kick i P3:s Morgonpasset eftersom han så öppet deklarerar vad han tycker om Sverigedemokraterna. SD kommer att få komma till tals i SR, men inte kritiker. Här skriver Soran själv om beslutet – som kom att bli en överrenskommelse mellan honom och Sveriges Radio.

SR säger att journalister ska hålla sig opartiska i frågor och det är ju självklart. SR säger också att det däremot i underhållningsprogram och vad gäller den musik som spelas så finns mer lättsamma förhållningsregler. Soran är inte en nyhetsjournalist. Han är inte heller partipolitisk. Han är en debatterande komiker. Han är anlitad i ett underhållningsprogram. Timbuktus låt som han gjorde tillsammans med Kartellen får inte spelas utan att programledare måste kommentera låten. Soran och Timbuktu faller inte under journalister. De faller under underhållning. Som har lättare förhållningsregler än journalistik har.

Att Daniel Nordström, chefredaktör för tidningen Arbetarbladet, inte heller få vara med i P4 Gävleborgs nyhetspanel eftersom han enligt kanalchefen är chefredaktör för regionens största tidning med socialdemokratisk ledarsida och eftersom han har många åsikter i bland annat sociala medier. Jag ställer mig frågan – ja, är det inte sådana vi vill ha i en nyhetspanel? Sådana som har JOURNALISTISKT nyanserade åsikter? Daniel Nordström fick inte sitt arbete på Arbetarbladet för att han är partipolitisk. Han är inte partipolitisk. Han fick jobbet eftersom han är en bra publicist. Läs Daniel Nordströms tankar här.
Det finns andra som också fått sina SR-uppdrag indragna – Stefan Bergmark har listat dem här.
Kritiken till SR:s nya riktlinjer har varit hård. Väldigt hård. Ulf Bjereld skriver på Aftonbladet Debatt om ”SR och SVT har iklätt sig opartiskheten som en tvångströja och tycks nu drömma om en valrörelse befriad från politik och som helst skall utmynna i en tjänstemannaregering.” Läs hela artikeln här.

Vad jag inte förstår med SR:s riktlinjer nu inför valet är hur vissa av deras paradprogram kommer kunna gå som de brukar. Till exempel God morgon Världen i P1 där det sitter politiska redaktörer och ledarskribenter i panelen. Kommer programmet att läggas i karantän fram till efter valet? Eller kommer även de att byta ut sin panel till opolitiska statsvetare? Jag läste chatten från i torsdags med SR:s VD Cilla Benkö och programdirektören Björn Löfdahl. Jag tycker att deras svar på många frågor är väldigt luddiga.

Sedan kommer vi till det andra Public Serviceföretaget SVT och deras beslut om att inte sända Stefan Jarls film Godheten före valet. Filmen är en rasande uppgörelse med rekordstora bonusar, nedmonteringen av folkhemmet och en kapitalism i kris och SVT menar att det kan anses att de går vänsterärenden. Här behöver man inte tänka alls utanför boxen för att kunna på idén om att sända filmen och sedan ha en efterföljande debatt på temat med samtliga partier. Sådant sker ju lite nu och då. I stadgarna för SR/SVT/UR för opartiskhet står följande att läsa: ”Kravet på opartiskhet hindrar inte att inslag har en kritisk utgångspunkt eller en särskild vinkel. SVT, SR och UR är skyldiga att kommentera olika händelser, stimulera till debatt och granska företag, organisationer och myndigheter. Med public serviceföretagens skyldighet att kommentera följer ett visst utrymme för värderande omdömen.” Som jag tolkar det står det till och med i stadgarna att så ska man göra. Men Stefan Jarls film Godheten måste vänta till efter valet i SVT.

Hur SVT:s riktlinjer inför valet ser ut vet inte jag. Det har i alla fall inte varit någon debatt om det. Jag hoppas att de inte tänker som SR! SR:s beslut kommer att utnyttjas av TV4, tror jag. De kommer att kunna anlita folk som kan få tycka saker eftersom de är journalister eller debatterande komiker. De har inte samma opartiska hållning.

Mitt hjärta finns i Public Service och jag vill fortsätta känna mig hemma där. Men jag känner en stark oro inför det som händer nu. Allt känns väldigt snurrigt och väldigt ängsligt. Och det förknippar jag inte Public Service med alls!

Farmor och jag. Hon fyller 100 år, jag 41.

Av , , 2 kommentarer 4

Den 11 februari 1970 föddes jag. Samma dag fyllde min Farmor 59 år. Då jag fyllde 1 år, fyllde hon 60 år och då hade vi kalas tillsammans.

Jag var också Farmors äldsta barnbarn, så vi hade något speciellt hon och jag. Enda nackdelen var att hon bodde i Småland, 100 mil från mig uppe i Umeå, så vi sågs inte så ofta. Men då vi sågs höll vi ihop.

Hon var en härlig kvinna! Inte tvekade hon att resa upp till oss då det var stor fest som bröllop, jämna födelsedagar eller disputation. Hon reste med min faster med BIL till Stockholm och tog flyg där ifrån. Även vid väldigt hög ålder. Farmor var glömsk de sista åren. Inte alltid förvirrad, mest glömsk. Då man ringde till henne skrev hon upp det i sin bok för att inte glömma bort det, till exempel.

Jag hälsade på henne sommaren 2004 och hade fått berättat för mig att hon mindes bäst om man tittade på gamla bilder från 40- och 50-talen. Så jag tog fram ett album och hon fattade ingen ting.

– Erika, varför tittar vi på de här bilderna? frågade hon. Vi har ju nyare bilder på dig och mig. Och nu är du här och jag vill prata med dig, sa hon. (Andra som hälsat på före mig hade mötts av något annat, lite mer förvirrat hos henne. Den här dagen var hon klar i skallen och jag vill tro att det var min och Farmors grej, det var vår stund).

Jag är så fantastiskt glad att hon reste hit upp till mitt bröllop, men mest glad är jag att hon kom upp då min Pappa fyllde 60 år så mina barn fick träffa henne och få ett fint minne av henne. Hon och barn var något speciellt vackert. Hon fångade deras intresse på ett sätt jag inte sett varken innan eller efteråt hos någon annan. Min dotter, som då var 4 år, satt med Farmor och pratade och samtalet gick något i stil med det här:

Farmor: Men vem är du, då?
Min dotter: Jag heter Tilde.
Farmor: Vems lilla flicka är du?
Tilde: Erikas
Farmor: Hur gammal är du?
Tilde: Jag är 4 år.
Farmor: Men vem är du, min söta flicka?
Tilde: Jag heter Tilde…

Samtalet fortsatte så i 40 minuter!  Och Tilde blev inte alls less!

Då hon gick bort, hösten 2004, gick det upp ett ljus för mig under minnesstunden. Min Farmor måste ha varit en ängel som gick runt på vårt jord! Alla pratade om min Farmor, deras Tant Maria, och alla hade så fina minnen från henne och alla tyckte att hon hade varit något alldeles särskilt. En ängel. Farfar gick bort för länge sedan och jag är säker på att han ordnade en fest för henne däruppe i himlen den dagen hon dog.

Idag är det den 11 februari 2011.
Farmor skulle ha blivit 100 år.
Jag fyller 41 år.
Numera kan jag inte ringa och gratta henne på födelsedagen.
Jag ringer till henne i himlen och så pratar vi en stund.

Tågresa genom Sverige

Av , , Bli först att kommentera 0

 Den gångna helgen har jag rest med tåg – något jag inte brukar göra. Jag och barnen har varit nere i Småland på en kusinträff på min pappas sida, jag återkommer i ett annat inlägg om den träffen. Det här inlägget kommer handla om våra tågresor Umeå-Västerås-Norrköping-Nässjö och samma väg tillbaka.

Nattåget var i tid i Västerås där vi bytte till ett regionalt tåg till Norrköping och dit kom vi också i tid. I Norrköping skulle vi ta X2000 till Nässjö – det var försenat 40 minuter. Orsaken var att tåget som skulle gå lite före det här hade gått tio minuter för tidigt! Vilket naturligtvis hade lett till att många missade sitt tåg och fick försöka hitta plats på det som gick senare. Enligt en kille jag pratade med – som inte hade fått en plats utan satt vid dörrarna – hade konduktören inte heller velat släppa på honom och några andra. Eftersom de inte hade biljett till just det här tåget. Men till det som gick tio minuter för tidigt… Hmm… hur tänker SJ här? Under resan fick vi höra många upprörda röster. Men det gick bra för oss i alla fall. Skönt det då vår resa tog 14 timmar!

Sedan skulle vi hem också. Vi skulle byta i Norrköping och i Västerås. Och det var redan tajta tider – några förseningar ville jag inte veta av alls. Vi ville ju inte missa nattåget hem! Men… tåget i Nässjö var redan 8 minuter försenat då det kom dit – om inget gjordes skulle vi missa de andra två också. Jag pratade med konduktören och berättade läget och undrade om han kunde se till att våra anslutingståg kunde vänta in oss – alternativt att vi kunde följa med ända till Stockholm och hoppa på där. Han skulle återkomma i högtalarna då han fått reda på hur vi skulle göra.

Efter ett tag fick vi veta att det var lugnt – vi kunde hoppa av i Norrköping som planerat. Men sedan började cirkusen – se skärmdump nedan från min Facebooksida:

Ja, ni ser ju att det var lite olika information på 4 minuter… Vi fick reda på att vi skulle komma till Stockholm kl 20 och kl 20.12 skulle tåget till Umeå gå:

Vi upptäckte på Stockholms C att Gothia Cup just slutat. Det var hur mycket folk som helst överallt och då tåget då äntligen kom hittade vi inte vår vagn! Det fanns inte med på det här tåget. Det skulle komma till Gävle! Och i Gävle skulle vi nu få sitta mellan kl 22 och kl 22.50. 

På den frågan fick jag inget svar via FB, men av en vänlig tjej som hade suttit fast en timme på grund av branden i Järna, som jag nämnde ovan. Jag skulle säga att det var mer eller mindre kaos i den här vagnen. Många var det som hade suttit fast på något av de tåg som varit tvungna att stå stilla. Jag hittade den här artikeln i Expressen och var glad att vi hade sluppit det i alla fall. Vi hittade en pizzeria i Gävle där barnen fick nattmat. Och tillslut kom vårt riktiga tåg:

Nej, det blev inte någon lugn natt. Ungdomarna hade jätteroligt utanför vår kupé, de spelade musik så att det vibrerade i min sängslaf där jag låg, barnen blev irriterade – men de kunde tack och lov somna tillslut. Det kunde inte jag. 

20 minuter senare tystnade de. 3,5 timme efter det väckte konduktören oss och sa att vi snart skulle vara hemma i Umeå. Måndagen var en väldigt trött dag! Jag tror det kommer dröja rätt länge till innan vi åker tåg igen.

Men jag måste verkligen berömma barnen som inte klagade alls och nästan inte alls bråkade med varandra under den här resan!

Ni var superduktiga!

Borta bra, men hemma är inte så dumt heller

Av , , 2 kommentarer 0

Hemma igen efter en fantastisk tid ute på den lilla kroatiska ön Vis där vi varit i nästan två veckor. Resan ner tog oss två dagar och vi blev vänligt emottagna av våra hyresvärdar av vilka vi hyrde en lägenhet. Utsikten från den var enorm. Citronträd i rabatten, mynta växte som ogräs och det gjorde vi kvällste på om kvällarna.

Sol, bad och vila  är vad vi ägnat oss åt under den här tiden. Då vi kom till ön, tisdagen efter midsommar, var det inte så mycket turister alls där, vilket vi tyckte var skönt. Stränderna var rymliga och skuggplatser var inte svåra att få. Högsäsongen startade på söndagen efteråt och livet blev ett helt annat. Stranden närmast vår lägenhet var plötsligt belamrad av folk, kändes det som så vi höll till på andra ställen, lite mer svårfunna och där var det lugnt och stilla.

Då vi kom till Split på hemresan och hittade en strand där insåg vi hur fantastiskt bra vi haft det. Där var stranden fullkomligen belamrad av folk, det luktade avlopp och urin och sololja flöt på vattenytan. Vi har badat i rent vatten, så salt att man flyter av sig själv 🙂

Jag säger Hejdå till Vis och Komiza och hoppas att vi ses igen! Och konstaterar att det ändå är rätt skönt att vara hemma igen. Sova i sin egen säng, slappa i sin egen soffa och dricka sitt eget kaffe.

Till veckan ska jag jobba och hoppas att mina kontorsmöbler har kommit. Blir nog att skruva ihop dem till en början i alla fall.

Semester

Av , , Bli först att kommentera 0

Det var ett bra tag sedan jag skrev något här. Det har varit lite mycket med nytt jobb att sätta mig in i och det är oerhört roligt, intressant och jag kommer lära mig hur mycket som helst.

Nu håller vi som bäst på att förbereda oss för semestern. Jag, mina barn, min särbo och hans barn åker med nattåget i natt till Stockholm och i morgon eftermiddag bär det av till Kroatien. Det ska bli så underbart skönt, mysigt, härligt, spännande och roligt! Har den senaste veckan hållit koll på väderkartan för stället vi ska till och det ser riktigt bra ut.

På kartbilden nedan har jag markerat var vi ska. Ön heter Vis och stället Komiza. Nu ska här njutas! 

VIPUTMANINGEN

Av , , Bli först att kommentera 2

Tillbringar min sista dag innan nya jobbet som börjar i morgon med att arbeta lite för VIPGALAN. Även i år kommer Big Papa att utmana ett antal personer att tillbringa 24 timmar i Umeå centrum. Utan medhavd mat, utan pengar och betalkort. De får ha med sig varma kläder, sovsäck och telefon. Och alla får en insamlingsbössa.  Mest pengar i bössan vinner äran.

Big Papa under VIPUTMANINGEN 2009

Förra året lyckades det här gänget samla in nära på 40 000 kronor! Pengar som oavkortat gick till Öppen Gemenskaps viktiga arbete för socialt utsatta barn och vuxna i Umeå. Totalt samlande VIPGALAN in 250 000 kronor 2009. I år ska vi slå den summan, har vi tänkt! Om Big Papas upplevelse kan man läsa i hans bloggarkiv under 2009/september. Även Jan Nilsson bloggade flitigt under sitt deltagande. Utmärkande för alla som deltog var att de fick en massa tankar och funderingar under de här timmarna och de hade de inte räknat med, men kände sig rikare med dem.

Nu har jag skickat ut en inbjudan till ett antal profiler i stan – mer eller mindre kända. Jag hoppas på ett stort och varmt gensvar! VIPGALAN gör nämligen skillnad.

 

I morgon börjar jag på nya jobbet! Ska bli verkligen roligt och spännande 🙂

 

 

Pinsamma morsan

Av , , 3 kommentarer 0

Barnen har varit hos sin pappa i två veckor nu och häromdagen mötte jag sonen, snart 14 år, med sina kompisar på stan. Jag blev så glad att se honom och blev sådär mammigt kramsjuk, som man kan bli. Så jag satte mig ner och pratade lite, ville som kramas och klappa på håret och så. Jag såg på sonen att han tyckte att jag var rätt så pinsam, men kramsjukan hade liksom tagit över lite då hos mig 🙂 Jag sa till kompisarna att: 
"Ja, jag är pinsamma morsan, men jag har rätt att vara det också."

Sonen sa då:
"Mamma, nu är du ju ÄNNU MER pinsam! Gå nu!"

Men han log då han sa det och han var inte jättegenerad. Det tar jag som ett tecken på att det inte var superilla i alla fall!

 

I kväll vid kvällsfikat tog jag upp den här händelsen och la fram det ur mitt eget lilla perspektiv:
"Men inte är jag så jättepinsam ändå? Visst är jag lite gullig och ungdomlig i alla fall?"

Sonen höll på att skratta ihjäl sig!

"Du är ju knäpp, du. Och så ser du ut sådär!" (jag hade lyckats sätta upp allt hår och hans bild av mig var rätt fånig; skallig och med ett stort leende i hela ansiktet) och han skrattade så han höll på att trilla av stolen då han skulle imitera mig.

 

Jag tar det som ett tecken att min pinsamhet ändå inte är på gränsen till superjobbig. Jag tar det som ett tecken på att jag är sådär gulligt ungdomlig. Och lite charmig. Hehe!

Plötsligt så bara händer det!

Av , , 6 kommentarer 4

För några veckor sedan var jag på en anställningsintervju. En intervju som kändes väldigt bra – vi satt i en och en halv timme! Då fick jag veta att de skulle höra av sig om ett par veckor. Jag hörde inget så jag ringde för att fråga hur landet låg och fick då veta att inom en vecka skulle jag få reda på hur det hade gått för mig.

Jag har under den här tiden tittat på min telefon, för att liksom tala om för den att den skulle ringa. Varje gång den ring har jag hoppat till och besvikelsen har varit stor då det var andra samtal… I och för sig från trevliga vänner, men jag ville ha ett besked om jag har jobb eller inte. Det är en oerhörd stress att inte veta, har jag känt under den här tiden.

I går eftermiddag ringde den av referenterna som var sist ut att bli uppringda av den tänkte arbetsgivaren – idag har jag mycket intensivt tittat på telefonen för att den skulle ringa med ett besked.

För en timme sedan kom samtalet:
– Vi vill gå vidare med dig. Vi tror att du med din energi och kunskap om sådant som vi inte kan så bra kommer tillföra mycket nytt i vår organisation. Välkommen! 

En sten faller från bröstet, tårarna är svåra att hålla borta och en fantastisk skön känsla infinner sig i min kropp.

Ett GRATTIS ERIKA är på sin plats! 😉 Jag har verkligen kämpat och kämpat och trägen vinner.

KRAM från en lycklig 
Erika
 

”Internet är bara en fluga”

Av , , 2 kommentarer 1

"Internet är en fluga som kanske blåser förbi. Jag tror inte att folk i längden kommer att vilja ägna så mycket tid, som det faktiskt tar, åt att surfa på nätet." Citatet kommer från dåvarande kommunikations- och IT-minister Ines Uusman. Året var 1996 och folkhemmet var på väg att internetifieras.

Idag, 14 år senare, skrattar vi åt det här citatet. Internet har blivit en del av vår vardag, det är ett enormt verktyg i våra arbeten, barnen använder internet i skolan, vi umgås med vänner och bekanta över nätet och internet har gjort det möjligt att spara tid, i motsats mot vad Ines Uusman förutspådde på 90-talet. Under de senaste åren har också det vi kallar för "sociala medier" eller "nya medier" slagit ner i våra liv som en bomb. Om vi tar Facebook, som bara är ett av väldigt många communities, så finns bara i Umeå kring 50 000 konton registerade på Facebook – det innebär att nästan varannan umeåbo finns där på något sätt. Och vi ställer oss frågan: "Hur klarade vi oss innan internet?"

Idag vill vi kommunicera med varandra mera. Om vi ska köpa någon pryl, åka ut och resa, gå på en konsert eller annat vill vi veta vad andra som gjort det vi ska göra säger och tycker. Vi vill prata med andra kunder. Vi vill inte enbart köpa säljarens information som ofta är en envägskommunikation. Vi vill ha en tvåvägskommunikation idag. Och den finns i forum, bloggar, communities – nischade eller inte. Vi hittar det vi vill hitta ganska så enkelt idag.

Här är en intressant film i ämnet. 

 

Men ibland kanske vi borde stanna upp i vårt internetliv och surfa in på www.slutet.se 😉

Morgonpromenad längs Umeälven

Av , , Bli först att kommentera 1

Tog en morgonpromenad längs en stilla och blank Umeälv och den brusande Tvärån. Jag har ju sysslat med vårspaning tidigare och nu har de kommit! Vitsipporna!

 Utslagna, men lite morgontrötta

En brusande Tvärå

Knoppar på väg

(Ber om ursäkt för kvaliteten på bilderna, hade endast mobilens kamera till hands.)

Med det här önskar jag en alldeles fantastisk dag!