Plötsligt så bara händer det!

För några veckor sedan var jag på en anställningsintervju. En intervju som kändes väldigt bra – vi satt i en och en halv timme! Då fick jag veta att de skulle höra av sig om ett par veckor. Jag hörde inget så jag ringde för att fråga hur landet låg och fick då veta att inom en vecka skulle jag få reda på hur det hade gått för mig.

Jag har under den här tiden tittat på min telefon, för att liksom tala om för den att den skulle ringa. Varje gång den ring har jag hoppat till och besvikelsen har varit stor då det var andra samtal… I och för sig från trevliga vänner, men jag ville ha ett besked om jag har jobb eller inte. Det är en oerhörd stress att inte veta, har jag känt under den här tiden.

I går eftermiddag ringde den av referenterna som var sist ut att bli uppringda av den tänkte arbetsgivaren – idag har jag mycket intensivt tittat på telefonen för att den skulle ringa med ett besked.

För en timme sedan kom samtalet:
– Vi vill gå vidare med dig. Vi tror att du med din energi och kunskap om sådant som vi inte kan så bra kommer tillföra mycket nytt i vår organisation. Välkommen! 

En sten faller från bröstet, tårarna är svåra att hålla borta och en fantastisk skön känsla infinner sig i min kropp.

Ett GRATTIS ERIKA är på sin plats! 😉 Jag har verkligen kämpat och kämpat och trägen vinner.

KRAM från en lycklig 
Erika