Barnen har varit hos sin pappa i två veckor nu och häromdagen mötte jag sonen, snart 14 år, med sina kompisar på stan. Jag blev så glad att se honom och blev sådär mammigt kramsjuk, som man kan bli. Så jag satte mig ner och pratade lite, ville som kramas och klappa på håret och så. Jag såg på sonen att han tyckte att jag var rätt så pinsam, men kramsjukan hade liksom tagit över lite då hos mig :-) Jag sa till kompisarna att: 
"Ja, jag är pinsamma morsan, men jag har rätt att vara det också."

Sonen sa då:
"Mamma, nu är du ju ÄNNU MER pinsam! Gå nu!"

Men han log då han sa det och han var inte jättegenerad. Det tar jag som ett tecken på att det inte var superilla i alla fall!

I kväll vid kvällsfikat tog jag upp den här händelsen och la fram det ur mitt eget lilla perspektiv:
"Men inte är jag så jättepinsam ändå? Visst är jag lite gullig och ungdomlig i alla fall?"

Sonen höll på att skratta ihjäl sig!

"Du är ju knäpp, du. Och så ser du ut sådär!" (jag hade lyckats sätta upp allt hår och hans bild av mig var rätt fånig; skallig och med ett stort leende i hela ansiktet) och han skrattade så han höll på att trilla av stolen då han skulle imitera mig.

Jag tar det som ett tecken att min pinsamhet ändå inte är på gränsen till superjobbig. Jag tar det som ett tecken på att jag är sådär gulligt ungdomlig. Och lite charmig. Hehe!

Just nu packar vi här hemma - i morgon åker vi upp till Tärnafjällen! Jag tror inte jag åkt där alls förut, vi har mest huserat i Hemavan tidigare. Det ska bli så skönt att komma dit upp, få åka skidor och skoter och umgås alla i vår familjekonstellation. Eller nästan alla. Min särbos dotter gör en egen resa med farföräldrarna till NY. Inte så dumt det heller, måste jag säga!

Väder och en fjällsemester hör ju som ihop. Jag har hållt koll på vädersajter de senaste dagarna och så här ser det ut:

Inte så dumt! Hoppas att det blir så också :-) Jag önskar er ett fint sportlov ni med!

 Dottern och jag har haft en alldeles underbar dag idag. Vi har en - av traktor uppskottad - jättestor snöhög och baksidan av den vätter mot söder. Efter frukosten gjorde vi i ordning kycklingsallad till lunch, fyllde termos med kaffe, blandade saft, packade ryggsäcken med maten och var sin bok. Det för att slippa springa emellan och ha mest tid att njuta i solen.

Tyvärr blev vi lite suddiga. Men vi hade det rätt så bra!

Min fina dotter Tilde.

Man kan ha det betydligt sämre!

Johan, min särbo, kom förbi på en kopp kaffe innan han drog ut i skidspåret.

I morgon vill jag ha samma väder! Vi har skottat upp soffor att sitta i, flera för att följa solen så länge som möjligt, och en fin gång runt drivan. Våren har kommit och jag säger:

Välkommen! Du är efterlängtad!