Tog en morgonpromenad längs en stilla och blank Umeälv och den brusande Tvärån. Jag har ju sysslat med vårspaning tidigare och nu har de kommit! Vitsipporna!

 Utslagna, men lite morgontrötta

En brusande Tvärå

Knoppar på väg

(Ber om ursäkt för kvaliteten på bilderna, hade endast mobilens kamera till hands.)

Med det här önskar jag en alldeles fantastisk dag!

Nu har jag sett dem! Blåsipporna som ute i backarna står! Eller ja - i backen de står i alla fall. De ska naturligt inte finnas häruppe, sägs det. Men längs Strandpromenaden idag såg vi de här under söndagspromenaden!

Vi såg även vitsippor, men de såg liiiite ansträngda ut fortfarande. Om en vecka skulle jag tro - eller hoppas jag - att de ser lite piggare ut.

Heja Våren!  

Jag gjorde ju en vårspaning häromsistens och här kommer nästa:

Jag ska fortsätta spana efter Våren om några dagar. Måste ju se efter hur det går för "mina" vitsippor! :-) 

Har tagit itu med cyklar som av olika anledningar fått stå hela vintern. Den ena hade en kedja som gått av, den andra drabbades av allt för många punkteringar och jag tröttnade ihop till slut på att laga punkor och köpa nya slangar. Men - våren är här och cyklarna ska ju fram därmed. Så igår bar jag cykeln utan hel kedja 2 kilometer till Second Hand Sport för att laga den. Tyvärr inser jag nu att dreven måste bytas också. Tar det till veckan. Kedjan är hel i alla fall. Alltid något!

Idag tog jag itu med punkacykeln. Alltså, punkor på bakdäck är ett jävulens verk! Det gick bra med kedjan och alla de där kugghjulen, det är det som brukar krångla för mig. Men det gick bra. Problemet var - läs och häpna! - att få hjulet på plats! Det ville inte alls falla naturligt ner i skårorna. Och då jag väl fått ner det (efter mycket tid, möda och besvär), vad händer då? Jo, kedjan hoppar ur hela tiden!

Tålamod är inte något som undertecknad är känd för att inneha. Inte alls. Jag äger inte tålamod som egenskap. Sonen fick stå ut med mycket, där han var tvungen att stå bredvid som stöd i processen, kan jag meddela. Tillslut lämnade jag cykeln där på gården. Upp och ner. Rätt åt den, tänkte jag, att stå så. Upp och ner. Själv blir jag yr då jag står på huvud för länge. Så tänkte jag. Där fick den stå ett bra tag.

Och sim sala bim så funkade det! Hjulet på plats, kedjan som inte hoppar längre! Hurra och Halleluja! Tog en provtur för att kolla att det funkade. Nästa problem uppdagade sig: Hjulet sitter inte rakt! Vänder upp och ner på cykeln igen för att greja det - en baggis, trodde jag. Icket då! Hjulet vill sitta snett. Jag vrider det rakt, skruvar åt muttrarna, hjulet far snett. Gör om och gör om och gör om. GÅR ICKET!

Nu har jag gett upp.

Jag är less.

Jag har cykeln från helvetet.

Men helt bakdäck har jag i alla fall!

Gatorna börjar vara upptinade och jag väntar bara på att se dem - motorcyklisterna som tar fram sina hojar  ur garagen och drar fram på vägarna. Till dem vill jag nu önska en underbar säsong med många sköna mil! 

Jag har tidigare varit en som åkt på den så kallade "bönpallen" och har ett supersnyggt ställ i min ägo. Men jag har inte längre någon användning för det och det är bara dumt att det hänger i min garderob! 

Det är ett  sportställ och i herrstorlek 46, har hårda skydd på axlar, armbågar, knän och smalben. Är du intresserad av att köpa det? Eller känner någon som kan vara intresserad? Lämna en kommentar här!

Igår sken solen hela långa dagen. Jag satt på min underbara balkong och bara njöt av att se snön smälta och höra droppet - eller snarare rinnet - från taket. Idag var det dags för en vårspaning. Jag blir så avis på kompisar i den södra landsänden som via Facebook flitigt rapporterar om vit- och blåsippor som står i blom och jag tänkte att något måste ha kommit upp här med! Så jag tog med mig barnen på en promenad längs älven. Mamman med gluggarna på vid gavel - barnen blev lite irriterade över mitt beteende, bergis var jag superpinsam. Men...

...se vad jag fann!

 
Det är ju faktiskt BLOMMOR och inte endast blad! Den sista bilden är krokusar vid en husvägg. 

Nu är det inte långt borta! Vi i Västerbotten kan numera också stoltsera med att vi har växter som kämpar sig upp efter vinterns dvala! :-)

Underbar dag idag! Jag har just kommit in efter en prommenad från stan. Blött - självklart! Men jag känner att jag inte blir så arg på det blöta som blir nu, jag har varit nöjd med den fantastiska vinter vi haft och då kan jag ta det blöta med.

Men.

Jag vill att det ska gå snabbt!

Jag vill ha SOL, SOL, SOL i massor nu så det smälter och torkar upp liksom samtidigt! 

Folk som känner mig vet att det här med tålamod och undertecknad inte hör ihop. När jag väl känner vittringen av våren vill jag inte vänta - jag vill ha den NU! Och via Facebook får jag reda på att man längs Göteborgska Avenyn nu ställer fram för uteserveringar... Känns ju rätt så avlägset här, måste jag säga. Så här års är Sverige oerhört avlångt.

Här en återblick från i våras. I maj. Jag har sett ett liknande kort från 2010. Men från Skåne.

Vi tar en till så kanske Våren hör mig :-)

Jag jobbar för ett företag i Umeå som heter Atopia som gör saker för trädgårdar - privata som offentliga, parker, esplanader, strandpromenader, städer osv. Här i Umeå kan man se ljuspelarna i parken utanför Östra Gymnasiet, i Trollhättan pryder de en rondell.

Men det finns mer saker också! En intelligent eldkorg som sommartid kan bli en piedestal, lådor för kompostering eller planteringar, spaljéer och skärmväggar. Allt gjort i cortenstål som i princip är evighetsbeständigt. Man kan elda och elda och elda i korgarna hur mycket som helst - de brinner inte upp som billigare varianter tenderar göra. Företag kan få sin logga med för att göra den mindre stöldbegärlig.

Har man ett offentligt rum och är rädd för skadegörelse och sabotage så har man tänkt även på det, faktiskt. Ljuspelarna, t ex, är förankrade djupt ner i marken och går inte att välta (eller man måste vara mycket kreativ om man ska lyckas med det), klotter går lätt att skrapa bort och ett nytt ytskikt av rost kommer fram efter ett tag. Rost, ja. Men det kommer inte heller att rosta sönder, bara bli ett ytskikt.

Intresserad? Kolla här för mer information! Eller hör av dig till mig erika@atopia.at

Det är strålande sol ute och datorns termometer visar på ett par plusgrader. Jag var tvungen att gnugga ögonen och titta igen för att se om jag sett rätt - jodå 2 grader varmt stod det. Gick  in till köket där min egen väggtermometer hänger och den visade något annat:

Nej, den är inte i solen än! Nu har det vänt, sannerligen! Det kalla är nog ett minne blott för den här gången :-) Internationella kvinnodagen till ära.

Samtidigt oroar jag mig lite för all den här snön. Kommer verkligen kommunens avrinningssystem att kunna ta emot allt vatten som kommer att komma? Eller kommer de nu att med full kraft ta och forsla bort alla enorma snödrivor till skogen? Tyvärr tror jag inte på  det senare. Jag tror vi kommer få sjögång i stan.

Men nu ska jag njuta av dagen! Gör det du med!

 Dottern och jag har haft en alldeles underbar dag idag. Vi har en - av traktor uppskottad - jättestor snöhög och baksidan av den vätter mot söder. Efter frukosten gjorde vi i ordning kycklingsallad till lunch, fyllde termos med kaffe, blandade saft, packade ryggsäcken med maten och var sin bok. Det för att slippa springa emellan och ha mest tid att njuta i solen.

Tyvärr blev vi lite suddiga. Men vi hade det rätt så bra!

Min fina dotter Tilde.

Man kan ha det betydligt sämre!

Johan, min särbo, kom förbi på en kopp kaffe innan han drog ut i skidspåret.

I morgon vill jag ha samma väder! Vi har skottat upp soffor att sitta i, flera för att följa solen så länge som möjligt, och en fin gång runt drivan. Våren har kommit och jag säger:

Välkommen! Du är efterlängtad!