För några veckor sedan var jag på en anställningsintervju. En intervju som kändes väldigt bra - vi satt i en och en halv timme! Då fick jag veta att de skulle höra av sig om ett par veckor. Jag hörde inget så jag ringde för att fråga hur landet låg och fick då veta att inom en vecka skulle jag få reda på hur det hade gått för mig.

Jag har under den här tiden tittat på min telefon, för att liksom tala om för den att den skulle ringa. Varje gång den ring har jag hoppat till och besvikelsen har varit stor då det var andra samtal... I och för sig från trevliga vänner, men jag ville ha ett besked om jag har jobb eller inte. Det är en oerhörd stress att inte veta, har jag känt under den här tiden.

I går eftermiddag ringde den av referenterna som var sist ut att bli uppringda av den tänkte arbetsgivaren - idag har jag mycket intensivt tittat på telefonen för att den skulle ringa med ett besked.

För en timme sedan kom samtalet:
- Vi vill gå vidare med dig. Vi tror att du med din energi och kunskap om sådant som vi inte kan så bra kommer tillföra mycket nytt i vår organisation. Välkommen! 

En sten faller från bröstet, tårarna är svåra att hålla borta och en fantastisk skön känsla infinner sig i min kropp.

Ett GRATTIS ERIKA är på sin plats! ;-) Jag har verkligen kämpat och kämpat och trägen vinner.

KRAM från en lycklig 
Erika
 

Den här veckan har jag vikt åt att verkligen peppa mig i jobbsökandet. Jag har tagit nya bilder till mitt CV, sett över detsamma och gjort det lite snyggare och bättre. Jag har också gjort en lista över mitt kontaktnät och nu ska jag göra en liten "nätverksturné" till de som finns på den här listan. Prata med dem, få ta del av deras nätverk och se till att de har mig i åtanke då de - om de - hör något om nåt jobb som skulle passa undertecknad. Jag har också beställt nya, fräscha visitkort som kommer om ett par veckor. Det är ju super att man kan beställa sånt - mer eller mindre gratis - över nätet!

En arbetssökandes dokument; CV, ständigt nya personliga brev att skriva, kalender och mejl

På fredag är jag kallad till en anställningsintervju!

Känns väldigt bra! Håll tummarna för att det ska gå vägen!

Nu ska jag iväg till universitetet på en föreläsning med titeln Våga Vinna!

En underbar dag önskar jag Dig!

Sitter och skriver ännu en ansökan till ett jobb. Börjar få in vanan nu, måste jag säga. Men det är inte en angenäm vana. Det hade ju varit roligare att slippa, att vara en person som var unnad att ha ett arbete. CV:t uppdateras ständigt, brev skrivs lika ständigt, bilder tar jag på mig med jämna mellanrum för att ha i de här sammanhangen. Hoppet om att jag ska få komma på intervju finns alltid, men vi är många som söker arbete idag. Vi är många välkvalificerade människor som slåss om de jobb som annonseras ut. Att det är så leder till att när jag väl hittar ett intressant arbete att söka håller jag tyst för att minska risken om att andra får reda på vad jag vet - alltså minska konkurrensen.

Aftonbladet har den här veckan och nästa vecka en kampanj de kallar Jobbresan där de reser runt för att finkamma vissa städer på jobb. Tyvärr kommer de inte hit upp till den norra landsänden, men det kanske skulle vara lite för mycket begärt. Lite tips har jag ändå kunnat hitta där som är matynyttiga.

Jag har också märkt att på Facebook så kommer det nya sidor som handlar om att peppa folk att hitta arbete. Fansidorna Dolda Jobb, Jobb Direkt och Drömjobbet har vardera flera hundra fans som alla hjälper till med peppen, med att hitta sidor med tips och trick.

Min jobbcoach tipsade mig om att göra ett excelark med de kontakter jag har, som via sina egna nätverk kan tipsa om mig. Dolda jobb finns tydligen. De som inte annonseras ut, jobb som man får via kontakter.

Nu ska jag beta av den listan och jag hoppas att jag inom en snar framtid har - inte bara ett jobb  utan - drömjobbet!

Jag jobbar för ett företag i Umeå som heter Atopia som gör saker för trädgårdar - privata som offentliga, parker, esplanader, strandpromenader, städer osv. Här i Umeå kan man se ljuspelarna i parken utanför Östra Gymnasiet, i Trollhättan pryder de en rondell.

Men det finns mer saker också! En intelligent eldkorg som sommartid kan bli en piedestal, lådor för kompostering eller planteringar, spaljéer och skärmväggar. Allt gjort i cortenstål som i princip är evighetsbeständigt. Man kan elda och elda och elda i korgarna hur mycket som helst - de brinner inte upp som billigare varianter tenderar göra. Företag kan få sin logga med för att göra den mindre stöldbegärlig.

Har man ett offentligt rum och är rädd för skadegörelse och sabotage så har man tänkt även på det, faktiskt. Ljuspelarna, t ex, är förankrade djupt ner i marken och går inte att välta (eller man måste vara mycket kreativ om man ska lyckas med det), klotter går lätt att skrapa bort och ett nytt ytskikt av rost kommer fram efter ett tag. Rost, ja. Men det kommer inte heller att rosta sönder, bara bli ett ytskikt.

Intresserad? Kolla här för mer information! Eller hör av dig till mig erika@atopia.at

Sitter och förbereder mig för dagens redovisning av det projektarbete jag sysslat med sedan i januari på utbildningen i just projektledning. Skönt att utbildningen är klar och att jag har på papper att jag är utbildad i ämnet. Nu hoppas jag att det kommer underlätta för mig att få ett jobb som ger mig betalt med tiden!

Under morgonen har jag läst artiklar och bloggar om bråket - eller kanske diskussionen - kring kommunalrådets bloggande och den ton han förmedlar i sina texter. Vi måste alla tänka på att i skriven text hörs inte tonfall och nyanser på samma sätt som vid ett samtal och också därmed lära oss att skriva så att det tolkas rätt av läsarna. Vissa har det naturligt, andra borde bli bättre på det. Intressant ska det dock bli med valet i höst! Bloggandet och politikers närvaro i sociala medier-sfären kommer nog spela en väldigt stor roll.

Jag har även läst om festen på Handelshögskolan i helgen. Mycket anmärkningsvärt, måste jag säga! 

Jag konstaterar slutligen med glädje att det är en stålande dag ute även idag!

 Tycker det är skönt att det går mot varmare tider!

...även om det är en bit kvar till man kan säga det är varmt och skönt....

Sitter med morgonkaffet, tidningen och datorn och har det rätt bra. Solen värmer genom fönstret i nacken. Idag har jag träff med min jobbcoach och senare ska jag göra en intervju med Anna Åberg på Shift Education vars blogg jag sköter. Det är alltid lika inspirerande att träffa de här coachande människorna. De är så "peppiga"! :-)

Har förresten fått en till fråga om sociala medier och hur man kan använda dem! Faktiskt via den här bloggen! Sådant är roligt!

Eftermiddagen bjuder på en föreläsning - läser projektledning på universitetet. Tyvärr finns det en del i övrigt att önska då det gäller våra lärare... Men jag får på papper att jag gått kursen i alla fall och det är bra. 

Idag finns det också ett "jag hoppas på". Jag hoppas på att jag kommer få ett intressant telefonsamtal - alternativt ett mejl med intressant info! Jag hoppas!

Ha en bra dag!

Kram
Erika
 

Värme
Loggade in på Facebook och hittade i min inkorg en vacker låt som gjorde starten på dagen skön:

Hoffmaestro är nog Sveriges bästa liveband och jag hade förmånen att höra och se dem i somras på Urkult. Min son satt med sina kompisar på scenen och lyssnade, han fick också deras handduk och den fick icket tvättas på länge sen :-)

Kyla
Efter det här råkade jag kasta en blick på datorns skrivbord som har en termometer och väderanvisning...

...och jag känner att våren nu snart måste komma på allvar! Jag längtar efter takdropp nu!

Värme
Sedan har jag arbetat lite. Jag sköter bloggandet åt Shift Education och igår var ett informationsmöte dit de som är nyfikna på coachutbildning får veta mer om utbildningen. Här kan du läsa mer om det. Vi har bloggar här på VK, Aftonbladet, Expressen och Wordpress.

Nu ska jag ha ett annat möte med Florian Kynman som gör ljuspelare!

Frys inte ihjäl ute idag!

Igår gick vi äntligen och såg Avatar. Förmodligen är vi bland de allra sista som såg den och jag är mycket glad att vi gjorde det! Vilken bioupplevelse det var! Storslaget, är ordet. Nattens drömmar var mycket kring planeten Pandora.

Under förmiddagen idag har jag haft förmånen att sitta på Leia företagshotell där Shift Education håller till med sina coachningsutbildningar. De har anlitat mig för att marknadsföra dem via bloggar och andra sociala medier, så jag kände jag måste vara delaktig. Jag kom in i den här gruppens andra omgång av det som kallas Shift 1, det finns en vidareutbildning, Shift 2 också. Gruppen består av människor från olika håll och kanter. De vill inte alla bli coacher, men vill lära sig ett coachande förhållningssätt. De träffades för en månad sedan och morgonen började med vad som hänt sedan sist. Alla vittnade om att de känner sig förvirrade, processer har startat inom dem - en del smärtsamma, andra inte. Men omvälvande upplevelser har de alla varit med om och alla tycker att det är en spännande resa de har påbörjat.

Om en månad ska jag själv gå utbildningen och jag ser fram emot vad det kan komma att innebära i mitt liv! 

Och då jag ser tillbaka på Avatar så handlar filmen också en hel del om coaching: om att våga lyssna, om att vilja förändra, om att se framåt.

Dagen har varit rätt körig med väldigt stor blandning. Startade med coaching som jag får betalt via Arbetsförmedlingen. Mycket bra, måste jag säga. Just nu håller jag på att skriva en ansökan till ett jobb och tillsammans med min coach gick jag igenom det jag skrivit. Vi hann även med att fundera på en eventuell anställningsintervju.

Direkt efteråt hade jag ett lunchmöte tillsammans med ett företag som vill anlita mina tjänster då det gäller att marknadsföra dem via sociala medier. På nåt vänster har jag kommit att bli en sådan som andra vill ha hjälp av med Facebook, bloggar och annat. Så japansk lunch intogs medan jag fick lära mig om coachutbildningar. Mycket roligt och intressant! 

Ingen rast, ingen ro. Jag studerar projektledning på universitetet för tillfället och vår projektgrupp hade ett möte.  Plötsligt började jag känna mig lite gammal! Jag kom på att då jag gick i grundskolan var mina kursare inte ens födda... Nåväl, de är fina de med :)

Så ringde telefonen. En företagare i Stockholm hade hört talas om mig och ville ha min hjälp - precis som de som sysslar med coachutbildning här - med att bli bättre i blogg, egen hemsida, facebook! Nog ska jag kunna hitta på något åt dem, hoppas jag.

Dagen avslutades med att jag skickade sonen till sin tae kwondoträning och jag själv gick på min egen träning. Västafrikansk dans. Två trummande killar och en pedagog. En och en halv timmes dansande och det är så vansinnigt roligt! Bra träning för kroppen och en lisa för själen.

Nu har jag pustat ut, lagt barnen, njutit av tystnaden i hemmet.

Jag säger God Natt!

Kram
Erika