Döm om min förvåning när nu Eva Andersson, S-ordförande i socialnämnden, i VK den 22/2 och även i Umeå tidning, går till angrepp på mig och menar att förslag som moderaterna och övriga Allianspartier fört fram om en trygghets- och kvalitetsinspektion är "ett hån mot de anställda".

Hån?

Vem är det egentligen som hånar personalen i Umeå? Vem är det som inte tror på deras uppgifter om arbetsmiljön vid äldreboendena? Vem är det som är politiskt ansvarig för att gamla dör ensamma vid våra äldreboenden? Vem är det som är politiskt ansvarig för att kommunens egen personal inte vågar anmäla missförhållanden av rädsla för överordnade? Vem är det som är politiskt ansvarig för en arbetsmiljö, där personalen gör sitt bästa men ändå inte hinner med?

Svar: Socialdemokraterna och Vänsterpartiet i Umeå.

Och VEM är ordförande i socialnämnden i Umeå?

Svar: Eva Andersson (S)

Så innan hon börjar komma med anklagelser om att andras politik är ett HÅN mot de anställda, kanske hon för någon enda liten sekund skulle skärskåda sin egen politik.

Det är bra att Socialdemokraterna delar min och moderaternas syn på det oacceptabla i det som VK avslöjade innan jul. Det är inte värdigt för våra äldre, att de ska behöva sluta sina liv på det här sättet, utan någon vid sin sida. Tvärtemot antagna kvalitetsdeklarationer.

Nu råkade detta gälla åtta kommunala äldreboenden i Umeå. Men det hade varit lika oacceptabelt om det hade varit privata äldreboenden. Som kommunpolitiker i Umeå har vi ett ansvar att se till att den äldreomsorg som bedrivs, oavsett vilken driftsform det är, upprätthåller en god kvalitet med trygghet för de äldre. Men i just det här fallen är det Umeå kommun själv som är arbetsgivare!

Det vittnar om en orimlig arbetssituation för personalen vid de kommunala äldreboendena i Umeå. Tidspress och resursbrist tvingar dem att bryta mot kommunens egna regler, och de tvingas dessutom ljuga för de anhöriga av rädsla för repressalier för sin chef! De kommunanställda inom äldreomsorgen förtjänar en betydligt bättre arbetssituation, än vad de har på sina håll idag.

Jag har också träffat omsorgspersonal som säger det rakt ut – att om de kommer med invändningar, eller ifrågasätter, så ses de som obekväma och får höra att de kanske borde fundera på att byta arbetsplats om det inte passar. Så har vi det inom Umeå kommuns egen äldreomsorg. När jag hör såna här berättelser, så känns det inte så konstigt att vi nästan har den allra högsta sjukfrånvaron bland Sveriges 290 kommuner.

Men vad gör man då åt det? I socialdemokraternas svar under debatten så fick vi höra om alla enkäter och register som dödsfall och händelser noteras i. Problemet är ju att VK:s artikelserie visar att vårdpersonalen tvingas ljuga och inte berätta som det är. Det kommer inga anmälningar om missförhållanden vid våra äldreboenden, man döljer verkliga situationen av rädsla för sina överordnade. Det är bara när de anställda talar med media, mot löfte att de får vara anonyma, som de vågar berätta hur det är. Det kommer inga Medarbetarenkäter i världen att kunna avslöja. Tyvärr. Inte med en sån här arbetsmiljö.

Trygghets- och kvalitetsinspektion
I höstas ville vi från Alliansen i Umeå inrätta en oberoende trygghets- och kvalitetsinspektion för äldreomsorgen i Umeå, som skulle kontrollera såväl de privata som de offentligt drivna alternativen inom äldreomsorgen. De partier som har makten – S och V – ansåg att det inte behövdes. Men de här avslöjandena visar ju att vi från Alliansen hade rätt.

Vi ville ha en central enhet som skulle ta ett helhetsgrepp om inspektioner, tillsyn och uppföljning av kvaliteten inom äldreomsorgen i Umeå kommun. Det kommunen har saknat är en central enhet som systematiskt arbetar med att inspektera, granska och följa upp kvaliteten och utvecklingen inom kommunens äldreomsorg. Samtidigt utvecklas på så sätt en viktig kunskapsbank om äldreomsorgens kvalitet. Detta har också tidigare påtalats av revisionen.

God fortsättning på det nya året, bloggläsare!

Hoppas att ni alla har haft en bra nyårshelg. För egen del var det en behaglig tillställning, med familjen samlad här i Umeå. Lagom till 12-slaget  så gjorde vi som tusentals andra umeåbor och sökte oss till Rådhusparken för att lyssna till tal och underhållning. Tyvärr såg man inte så mycket av fyrverkerierna dock, men de var en mycket god stämning bland alla som var där, gamla som unga. Riktigt härligt med en sådan blandning av generationer på samma plats.

Nu skriver vi 2013.

Det politiska arbetet rullar på och i dagens VK har jag fått nedanatående insändare publicerad. Tyvärr hade min medskribent Elmer Erikssons namn fallit bort i pappersversionen i tidningen.

Gamla ska inte behöva dö i ensamhet på våra äldreboenden!

I lokalmedia har vi kunnat läsa skrämmande reportage om situationen vid några äldreboenden i Umeå. Gamla människor dör i ensamhet utan någon vid sin sida. Personalen vittnar om en orimlig arbetssituation. Detta kan verkligen inte accepteras, oavsett om driften av äldreboendet råkar vara i kommunal eller privat regi.

I reportaget, som bygger på intervjuer med undersköterskor vid åtta olika kommunala äldreboenden i Umeå får vi läsa att äldre dör i ensamhet och de kommunanställda vågar inte anmäla bristerna p.g.a. rädsla för repressalier från cheferna. De tvingas ljuga för anhöriga och säga att familjemedlemmen dog i sällskap av vårdpersonal, trots att det inte stämmer! Nyligen beslutades att ett privat äldreboende skulle tas tillbaka i egen regi, bl.a. då det framkommit uppgifter om att en boende hade fått dö ensam utan att extra personal kallats in. Men samma sak händer alltså på kommunens egna äldreboenden. Det är lika fruktansvärt och oacceptabelt!

Uppgifterna måste följas upp med yttersta noggrannhet, så att vi kan förhindra att liknande inträffar igen. Det pekar också på en orimlig arbetsmiljö, då personalen – trots skyldighet att anmäla bristerna – inte vågar anmäla situationen av rädsla för högre chef. Det här pekar också på att uppföljningen av äldreomsorgens kvalitet inte fungerar bra.

Tillsyn av vårdinrättningar är ett viktigt verktyg för att säkerställa att äldreverksamheten bedrivs på ett bra sätt. Här har moderaterna och övriga Allianspartier föreslagit inrättandet av en ny central kvalitets- och trygghetsinspektion som ska ta ett helhetsgrepp om inspektioner, tillsyn och uppföljning av kvaliteten inom äldreomsorgen i Umeå kommun. Tyvärr bifölls inte vår motion.

Det centrala är inte vilken driftsform ett äldreboende har – det viktiga är att verksamheten håller en hög kvalitet, oavsett om det är en privat eller en kommunal aktör.

Anders Ågren
Kommunalråd (M)

Elmer Eriksson
Viceordförande (M) i kommunstyrelsens personalutskott

Efter uppgifterna i massmedia om situationen på kommunala äldreboenden i Umeå, där gamla tvingas dö i ensamhet, så blir frågan ett ärende för kommunfullmäktige. Moderata kommunalrådet Anders Ågren har reagerat starkt på de uppgifter som framkommit och har tillsammans med viceordföranden i kommunstyrelsens personalutskott Elmer Eriksson (M) lämnat in en interpellation till socialnämndens ordförande Eva Andersson (S).

- Det är fullständigt oacceptabelt och oerhört upprörande! Jag finner knappt ord för att beskriva hur ovärdigt det här är. Gamla människor dör utan någon vid sin sida och detta tydligen vid flera olika kommunala äldreboenden. Det här ska inte accepteras, varken vid privata eller kommunala äldreboenden, säger Ågren i en kommentar.

- Kommunens personal vittnar i intervjuer om en orimlig arbetssituation, och de vågar dessutom inte anmäla bristerna av rädsla för repressalier från sina chefer. Och sen tvingas de ljuga för de anhöriga om familjemedlemmens sista tid i livet. Det är ju värre än vad man kunnat tro i sin vildaste fantasi. Fruktansvärt!

Ågren lyfter nu ärendet till fullmäktige i januari, och kräver svar på följande frågor av socialnämndens ordförande Eva Andersson (S):

1. Hur ser du på uppgifterna att äldre dör ensamma på kommunens äldreboenden?
2. Hur har du tänkt agera för att följa upp dessa uppgifter och förhindra att något liknande inträffar igen?
3. Tycker du att uppföljningen av äldreomsorgens kvalitet fungerar bra, när ingen i den politiska ledningen har nåtts av detta förrän massmedia skriver om det?
4. De anställda vågar inte anmäla bristerna i vården, av rädsla för repressalier från ansvarig chef. Hur ser du på en sådan arbetsmiljö?

Interpellationen i dess helhet bifogas nedan:

Interpellation till socialnämndens ordförande Eva Andersson (S):

Oacceptabelt att äldre dör i ensamhet på våra äldreboenden!

I VK (14/12) finns ett skrämmande reportage om hur det fungerar på äldreboenden i Umeå. Nyligen beslutades att Marielunds äldreboende skulle tas tillbaka i egen regi, bl.a. då det framkommit uppgifter om att en boende hade fått dö ensam utan att extra personal kallats in. Men samma sak händer på Umeå kommuns egna äldreboenden. Och det är lika fruktansvärt och oacceptabelt!

Gamla människor dör i ensamhet utan någon vid sin sida. I reportaget, som bygger på intervjuer med undersköterskor vid åtta olika kommunala äldreboenden i Umeå, så vittnar personalen om en orimlig arbetssituation. Äldre dör i ensamhet, tvärtemot vad kommunen lovar i kvalitetsdeklarationerna, och de kommunanställda vågar inte anmäla bristerna p.g.a. rädsla för repressalier från cheferna. De tvingas ljuga för anhöriga och säga att familjemedlemmen dog i sällskap av vårdpersonal, trots att det inte stämmer!

Våra frågor till Eva Andersson (S) blir därför:
1. Hur ser du på uppgifterna att äldre dör ensamma på kommunens äldreboenden?
2. Hur har du tänkt agera för att följa upp dessa uppgifter och förhindra att något liknande inträffar igen?
3. Tycker du att uppföljningen av äldreomsorgens kvalitet fungerar bra, när ingen i den politiska ledningen har nåtts av detta förrän massmedia skriver om det?
4. De anställda vågar inte anmäla bristerna i vården, av rädsla för repressalier från ansvarig chef. Hur ser du på en sådan arbetsmiljö?

Umeå 2012-12-16

Anders Ågren
Kommunalråd (M)

Elmer Eriksson ledamot (M), socialnämnden
 

Beslutet att ta bort geriatrikläkarna från äldreboendena i Umeå och ersätta dem med allmänläkare från vårdcentralerna är så korkat att det är inte sant. Men socialisterna är nöjda. Ingen åldring i Västerbotten ska ha det bättre än någon annan och då är det bara att se till att alla har det jämlikt lika dåligt. Orden lika och lik skiljer sig bara genom en ynka bokstav, vilket ser ut som en tanke...

En liknelse. Om vi hade samma syn på reparation av bilar kunde följande inträffa. Om reparatörerna i inlandets bilverkstäder bestod av cykelreparatörer skulle den omedelbara socialistiska ryggmärgsreaktionen vara att bestämma att även personalen i Umeås bilverkstäder skulle bestå av cykelreparatörer. Bort med de kompetenta bilreparatörerna från verkstäderna i Umeå, gärna dåligt bara det är jämlikt dåligt.

Sveriges Pensionärsförbund SPF, som har geriatrikprofessor Gösta Bucht som sakkunnig,  kräver att ansvariga läkare vid äldreboendena skall vara geriatriker samtidigt som västerbottens socialistiska landsting (S+V)  går i motsatt riktning och plockar bort det enda väl fungerande exemplet på just detta.

Landstinget fungerar i detta fall som en skenande bulldozer som förstör allt i sin väg med en okänslighet som inte är mänsklig.

Dessutom så är jag övertygad om att personalen gör allt vad de kan för att göra måltiden till en trevlig och betydelsesfull stund på dagen. 

I andra fall så brukar det hela tiden låta att man skall ta hänsyn till individuella behov men det gäller tydligen inte när det gäller mat, i alla fall för vissa som nu kritiserar oss.

För mig så är det dock viktigt att vi kan ta hänsyn till varje persons specifika behov. Jag tycker att vi med vårt nya kostsystem har höjt kvaliten betydligt vad gäller den mat som serveras i våra äldreboenden.

Jag tycker att det är tråkigt att något som är en stor kvalitetshöjning skall utmålas som så negativt.

Dessutom, hur man kan göra en stor sak över att matsedeln på vår hemsida var felskriven sista veckorna i december, det är även det mycket svårt att förstå. Jag kan inte tänka mig att någon kan ha trott på fullt allvar att vi inte skulle servera julmat.

Sjukvården av idag har inte visat på några glänsande uppfinningar i hur man delar sig i två delar för att hinna utföra sitt arbete. Nu vet jag inte alltför mycket om till exempel äldrevården av idag, mest det som man läser om i tidningarna och det är ju tyvärr sällan någon trevlig läsning. Är det stress som får dem att beté sig illa mot gamlingarna eller är de frustrerade på annat sätt? Min vetskap är dock den, att det finns alltför få boendeplatser att tillgå, särskilt för dem som inte är alltför handikappade, men ändå behöver lite tillsyn.

Ja ärligt talat så finns det i princip inga att tillgå för de som inte är jättevårdkrävande, åtminstone inte där jag bor. Detta belastar andra avdelningar på ett negativt sätt, de stackars gamla som inte efter att de är medicinskt färdigbehandlade kan återsändas till hemmets lugna vrå, utgör en stor kloss för de som väntar på att få komma in och operera sig o.s.v. för det måste ju finnas en ledig sängplats.

Servicehusen/boendet som från början i första hand var tänkt som en boendeform för unga handikappade eller på annat sätt lätt sjuka personer, de upptas numera utav svårt vårdberoende hyresgäster. Där bor de i sin egen lägenhet med endast sporadisk tillsyn, ofta väldigt ensamma.

Jag och säkert många med mig, saknar de ålderdomshem som fanns tidigare, där frodades gemenskapen och äkta makar kunde få dela rum med varandra. Det känns väldigt fint att ha fått förmånen att under ett par år arbeta under dessa former.

Numera i den mer akuta vård som jag arbetat i, så har personalstyrkan i och för sig ökats avsevärt om man ser till hur det var under min tid som ung. Dessvärre så förefaller det ändå inte att minska stressandet ett dugg och alla tycker att de aldrig hinner med sitt jobb på ett bra sätt.

Och visst...patienterna blir allt fler och mer komplicerade undersökningar genomförs, all dokumentation av precis allt stjäl "patienttid"..telefonen går varm och det är oerhört stressigt på många sätt. Men jag har ändå en känsla av att det inte enbart beror på "för lite personal" utan även på fördelningen och uppdelningen av de olika kategorierna, av vilka en del är helt bortrationaliserade. Likaså detta uppdelandet i grupper är en faktor som kan ställa till problem, man går ogärna in och hjälper till i en annan grupp eftersom man inte vet ett dugg om dessa patienter..(ingen rapportering)..

Ja faktiskt så var det på många vis bättre förr.

Igår återupptog Moderaterna i Umeå kampanjandet med dörrknackning. Under hösten kommer vi att fokusera på äldrefrågor. Vi besöker olika bostadsområden, knackar dörr och gör det möjligt för umeborna att komma med synpunkter på den politik som vi ska driva lokalt i Umeå. I oktober arrangerar vi en träff med pensionärsföreningar, därefter kommer vi att ha såväl traditionella kampanjer utanför köpcentra som studiebesök vid äldreboenden. Och som sagt - dörrknackning.

Igår var vi på Teg. På bilden syns jag själv, Tina Ledin och Sofia Ekman. Den som skötte kameran var vår partiombudsman Anna-Karin Jonsson Berg som också deltog i dörrknackningen. Bilden togs innan det började regna så mycket, ska väl tilläggas :)

Under hösten fortsätter vi kampanjandet. De blå M-jackorna kommer synas mycket i Umeå!

Det finns en del att fundera på för landstinget? Är maten oätbar?

Även kommunens äldreomsorg har liknande synpunkter. Anhöriga ringer förtvivlade till mig och berättar om situationen. Ett annat boende som jag besökte häromveckan fick lovord för sin mat (privat utförare).

God mat betyder mycket för välbefinnande. Mat är ingen struntsak!

Men istället för att värna om gamla och pensionärer försöker man nu med nonsens-åtgärder som ett glas vin till maten, istället köpa röster med populistiskt svammel! Jag känner pensionärer som är oerhört fattiga och måste prioritera för att överhuvudtaget klara sig! Ett glas vin till maten är nog INTE det som står överst på deras agenda om man så säger..