Totalt får kungahuset 120 miljoner (122'183'000 för att vara exakt). Jan Lindmark som är hovets ekonomichef, säger att detta motsvarar en piggelin per svensk. Roligt sätt att resonera då denna summa utgör ungefär dubbelt så mkt som de 68 miljoner som brottsförebygganderådet får, och ungefär lika mkt som det som Folkhälsoinstitutet får (130 miljoner). Bara de 14 miljoner som Victoria och Daniel får som inflyttningspresent är 8 ggr så stor som underskottet i kommunens socialnämnd.

Tänk om jag kunde få sådär mkt i bostadsbidrag. Det är väl inte ens en hel piggelin per svensk. Eller hur, Jan Lindmark?

Ävenom in Holmlund inte själv sätter in siffrorna i sitt sammanhang, kan det vara av intresse att i figuren se hur dramatiskt finanskrisen slog till 2009.

Men Figuren visar också att det har vänt: Prognosen är att Alliansregeringens politik tar Sverige till överskott. Plussiffror 2012 och sen blir det bara bättre. 

Prognosen är baserad på Alliansens ekonomiska politik. Hur det blir om Vänsterpartiet ska sitta med Holmlunds s-kamrater och leda utvecklingen i landet är det ingen som ännu vägat göra en prognos om.

Med anledning av min förmiddagsblogg ”Ingen ände på bedrövel(s)en” undrar Andreas Jansson hur jag kan vara så stolt över den ekonomiska politik som både gett sunda statsfinanser och stärkt Sveriges ekonomiska tillväxt?

Andreas har noterat att vändningen kommer starkare än vad som bedömdes i våras, men tror att förklaringen till den positiva utvecklingen är att Alliansen ”säljer ut”!

Andreas verkar inte för ett ögonblick sätta in finanskrisen i ett internationellt sammanhang. Eftersom jag gör det, vill jag med några figurer illustrera och svara.

Tittar man på BNP (figur till höger) är det uppenbart att 2009 var ett besvärligt år. Men som bekant ser prognoserna från i fredags mycket ljusare ut.

Beträffande budgetunderskottet rapporterade Sveriges Radio att Sverige hade det lägsta underskottet inom EU 2009: 0,5 procent. Förutom Sverige var det bara Danmark, Estland, Finland och Luxemburg som klarade gränsen på max tre procent i underskott i statsfinanserna, medan underskotten i Irland, Grekland, Spanien och Storbritannien, alla var över tio procent.

Och tittar man sedan på statens lånebehov, så framgår inte oväntat att staten hade ett ökat lånebehov under finanskrisen, men också det minskas mycket snabbt och snart kan vi fortsätta avbetala på statsskulden.

Det här är exempel på vad jag kallar ”sunda statsfinanser”. Det är inte enkelt, men så här ser det ut!

För att tillgodose kraven på besparingar har socialdirektören Ewa Klingefors föreslagit att låta allt större delar av socialtjänstens verksamhet bedrivas av privata aktörer. Hur kan det bli billigare för kommunen att betala till vinstdrivande företag för att göra det som kommunen (utan krav på vinst) redan nu gör, när dessa företag inte bara behöver pengar för att bedriva verksamheten utan dessutom vill ha extra pengar för att kunna göra vinst? Ekvationen går inte ihop!

År 2004 gjorde Socialstyrelsen en utvärdering som visade att kommuner som lagt ut delar av äldreomsorgen på entreprenad i snitt fick en fördyring på 7% jämfört med övriga. Initialt kan det bli billigt att lägga ut verksamheter på entreprenad, eftersom stora företag dumpar priserna för att vinna upphandlingarna. Men när de på detta sätt konkurrerat ut de övriga, höjer de priserna, och det är DETTA som socialdirektören missar. Man måste tänka långsiktigt, längre än näsan räcker.

En del kommuner har gjort besparingar genom att lägga ut verksamhet på entreprenad, men detta har framför allt skett på bekostad av personalen. Dels anställer de privata i högre grad studenter och ungdomar, som i regel har lägre lön eller jobbar deltid. Och dels anställer de förhållandevis mindre personal. Självklart! Om merparten av kostnaderna för vård och omsorg utgörs av personalkostnader, så är det inte konstigt att de pengar som privatentreprenörerna tar för att kunna göra vinst, tas ifrån personalkostnaderna.

Detta vet socialdirektören Klingefors, men hon viftar bara bort frågan med motiveringen att ”vi måste fokusera på den grupp som Umeå Socialtjänst är till för: Umeborna”. I socialtjänstlagen kan läsa att ”Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas- ekonomiska och sociala trygghet, - jämlikhet i levnadsvillkor, - aktiva deltagande i samhällslivet.” Gäller inte detta personalen också? Är inte de Umebor de med? Det är vida känt att privatentreprenörer systematiskt undviker att erbjuda heltider. Är detta att ”främja människornas ekonomiska och sociala trygghet samt jämlikhet i levnadsvillkor?” Att bara erbjuda deltider till kvinnor (som utgör merparten av personalen) är allt annat än att främja jämlikhet!

Detta är vad hela frågan reduceras till. Personalen är inte mindre värda än de personalen ger service till. Därför känns det så härligt att Socialdemokraterna i senaste sammanträde med socialnämnden den 18nde dec sa Nej till fortsatta privatiseringar. Det är härligt att veta hur mkt det nu svider för alliansen. En otvivelaktig seger för personalen!

Besparingar äger rum, detta drabbar personalen och brukarna. Men Alliansens chans att utnyttja detta för att låta privata företag göra vinst på våra skattepengar är körd. Härligt!

Nu kan man gå och lägga sig med ett leende på läpparna.