Vi kvinnfolk har ju mer och mer börjat blanda oss i världspolitiken. Det är bra att notera förändringen! Det är nämligen helt rätt i vissas antagande att det nu är andra bullar på gång. 

Vi kvinnor sitter inte längre och virkar angoratröjor och tänker på "nära ting" medan männen mobiliserar och sköter de militära strategierna. Frågan är om vi ens skulle gå med i Lottarörelsen ifall det idag blev krig i Sverige! 

Hippierörelsen kom däremellan liksom och lyckades blanda bort det för oss med sitt  "make love, not war". Fast visst  tänker jag ibland på "nära ting" fast jag inte virkar. Men det händer lika ofta att jag funderar på verkligt stora grejer.

 Så det så. 

Det får männen lära sig att leva med:-)

Värst av allt var att hon som bryggde kaffet (vad hette hon nu igen? Den korta mörka... Julia? Nej, hon var före) fick jag en smärre övergångssumma för när jag sålde henne (nej- inte SÅLDE, man säljer väl inte anställda som guldfiskar eller fotbollsspelare; lät henne gå vidare i karriären, heter det). 

Så nu står ni inför en helt ny blogg. Ta-da! 

Färgstarka kåserier, knivskarpa analyser, vidgade vyer, ett vrålstarkt team, ett konkurrenskraftigt koncept, nya ekonomiska ramar, EU-anpassad juristexpertis, appar i massor, självhjälpande tips, råd och stöd i livets svåra val och så bara pulverkaffe.

I ett kåseri får man skriva om vad man vill. Det som krävs är att man har glimten i ögat...

Hade jag varit kåsösen hade jag nog gått ut hårt med humor-knorr...typ så här:

Genast jag klev in på Umeå flygplats (låt oss för enkelhetens skull kalla den så..!?)- såg jag honom! En absolut favorit bland stå-uppare!

Stod upp gjorde han också…alldeles allén mitt i lokalen där man slutligen bestämmer sig för att checka in.

Jag tittade åt alla andra håll, mest och helst på mitt lilla barnbarn förstås men så snabbt ett getöga mot… Özz Nuyen!

SCHMACK vilket leende han avfyrar mot lill-tjejen! Ett sådant brett  som ingen nordbo skulle kunna prestera ens under pistolhot! Musklerna finns helt enkelt inte!

Jag får snabbt chansen att glana på min humor-favvo och lita på att jag tar den!

Han ser ut som i TV ungefär - så varför måste jag titta!?

Ska jag försäkra mig om att han är på riktigt..? Han ler fortfarande – jag försäkrar mig…

En annan gång är det jul och jag rusar in i Mörby centrum för att handla lite kanel. Jag är vid gott mod och nynnar på någon hurtig julsång.

Plötsligt krockar jag nästan med Magnus Uggla som lyfter på solglasögonen  och ser ut att undra om den medelålders sjungande kvinnan månne tittat för djupt i glögg-pannan?

Jag blir lätt perplex av att ha fått denne frispråkige herre att reagera på något så banalt men rycker ändå kryddburken ur hyllan och stegar mot kassan!

Den lille efterfestpåeranbalkong-mannen är kanske inte så osvensson ändå!

I Umeå får man minsann sjunga ”på gatan” och ändå anses som nykter…

   .........                                                                                       

(Det är förstås upp till läsekretsen att bedöma vad som är roligt...)