Vi besökte torget där det spelades musik, barnen åt mjukglass och det blev ponnyridning. Det var mycket att se för de små, riddare, cheerleaders, gammla bilar..ja massooor. 

Även Zooki fick se och prova på en del. Bla. lite agility för första gången. Hon prova på att springa genom en agility tunnel, vilket hon aldrig gjort förut. Myycket skeptisk till en början men med lite vägledning av en annan vovve som visade hur det ska gå till så fatta hon galoppen och sprang genom hela tunneln. Händelserik dag och vi är alla utslagna hjältar nu :)

 

 

 

Är det bara jag som tycker att skulpturen utanför entrén till landstingshuset ser ut som en rumpa? Och vem har ställt en toapappersrulle bredvid?

Det är märkligt hur selektiv debatterna kring offentlig konst har varit. Det var eh himla hallå kring standing man 2007, trärosorna 2009, jätteklädnypan 2012 och den tejpade Sara-Lidmancitat 2012, men rumpan utanför landstingshuset har än idag ingen lagt märke till!!

 

Det ska bl a enligt tradition utdelas pris till årets arbetsgrupp inom Umeregionen. Spännande vem som får den åtråvärda titeln detta år.

En liten bonus för mig är att inte behöva använda bilen för att ta mig till Nolia här i Umeå, det blir apostlahästarna eller cykeln istället :).

Idag är det bl.a. föredragningslistan för kommunstyrelsens sammanträde som skall gås igenom, med ny detaljplan för Hamnskär och bolagisering av deponiverksamheten i UMEVA som några av ärendena. Frågor kring kulturhuvudstadsåret, tryggandet av Kvarkentrafiken och infrastruktursatsningar är andra punkter som lär diskuteras.

Sen är det full fart tills ikväll kl. 21.00 då jag räknar med att avsluta den moderata kommungruppens sammanträde. Vi hörs!

Igår fick vi alltså beskedet att regeringen bidrar med statliga pengar till kulturhuvudstadssatsningen, fördelat på både år 2013 och 2014. Det var en mycket viktig signal. Minst 80 miljoner kronor blir det. Som jag kommenterade i VF så måste man inse att det pågår en tuff kamp, inom alla partier, för praktiskt taget varje krona som finns att fördela. De som nu är missnöjda borde fundera igenom det ett varv till - pengarna hade ju lika gärna kunnat hamna i någon annan del av landet, till något hel annat ändamål. Men tack vare goda lobbyinginsatser från flera olika håll så blev det nu ett klart godtagbart resultat.

Efter presskonferensen hade vi moderater som jobbat med kulturhuvudstadsfrågan en träff med kulturministern och åt lunch på Rex. Vi hade också tid att gå runt och titta på omgivningarna i det fina vädret, bl.a. visade vi upp hur byggandet av Kulturväven fortskrider. 

I dagens VK skriver jag och några av mina partivänner om det positiva besked som Umeå kommun nu har fått. Insändaren bifogas nedan.

Alliansregeringen satsar 80 miljoner på kulturhuvudstadsåret i Umeå

Nu har Umeå och Västerbotten fått ett efterlängtat besked om att regeringen satsar på och backar upp kulturhuvudstadsåret 2014. Den satsning på minst 80 miljoner kronor som regeringen avsätter är särskilt välkommen i en tid när många andra länder kraftigt minskar sitt stöd till kulturen. I tider av nedskärningar är det tyvärr ofta kulturpolitiken som får ta bland de största smällarna och vi ska vara stolta över att Sverige, genom en ansvarsfull ekonomisk politik, har fått möjlighet att istället värna och öka anslagen till kultursektorn.

I årets budgetproposition så föreslås 75 miljoner kronor öronmärkas för Umeås kulturhuvudstadsår 2014. Till detta kommer de medel som kommer från Kulturrådet och 21 andra nationella kulturinstitutioner som givits uppdrag att redovisa hur de kan och kommer att bidra till de satsningar som görs i Umeå. Redan idag så har Statens kulturråd beviljat fem miljoner kronor till detta, vilket är en summa som kan komma att växa.

Alla vi som i många år har arbetat för ett nationellt engagemang i kulturhuvudstadsåret kan idag känna stolthet över att regeringen är beredda att satsa på kulturlivet i Västerbotten. Beslutet visar också på att det är möjligt att stödja kulturell utveckling, även i ekonomiskt svåra tider, om man har en regering som bedriver en långsiktigt hållbar och ansvarsfull ekonomisk politik.

Edward Riedl (M), Riksdagsledamot

Elisabeth Björnsdotter Rahm (M), Riksdagsledamot

Anders Ågren (M), Kommunalråd

Elmer Eriksson (M), Ledamot kommunstyrelsens kulturhuvudstadsutskott

Marianne Löfstedt (M), Ledamot kommunstyrelsens kulturhuvudstadsutskott

Eva Westman Modig (M), Vice Ordförande Kulturnämnden

Hör Umeå 2014s ordförande Marie-Louise Rönnmark kommentera dagens besked.

Det jag anser är viktigt nu är att det är många som engagerar sig i kulturhuvudstadsåret och bidrar till att skapa ett år som utvecklar Umeå och Västerbotten. 2014 hemsidan tycker jag blir allt bättre, och väljer man att prenumerera på nyhetsbrevet hålls man kontinuerligt uppdaterad.

Vill man veta exakt vad regeringen beslutat finns Kulturdepartementets pressmeddelande här.

Munnen i Rådhusesplanaden ler lite extra idag!

Med dagens besked om ytterligare 75 miljoner kronor tror jag många pusselbitar faller på plats, inte minst så är jaf övertygad om att det kommer att vara lättare att hitta sponsorer, det är ju alltid den första kronan som är jobbigast.
Tittar man på Umeå2014 hemsidan så börjar programåret fyllas alltmer. Men än finns det plats för mer, så har du ideér - kom och var med!

Ser att även Anders och Edward bloggat om dagens besked

Ballonger, ansiktmålning och glass från Glassbonden bjuder vi på i Oscarsparken i Vännäs kl 12-13.30 idag. Välkommen du också!

Igår kväll träffade jag styrelsen för Landsbygdsrådet i Vännäs för att diskutera aktuella frågor. Det var många frågor som på olika sätt berör medborgarna i Vännäs, mobilnätets täckning, kollektivtrafik, kulturhuvudstadsåret 2014. Det är bra att vi har aktiva människor i olika delar av vår kommun och att styrelseledamöterna i Landsbygdsrådet brann för landsbygdsutveckling gick inte att ta miste på.

Tänk vad pengar som satsas från hela länet till detta. Och när de fick frågan vilka som är i år, av Västerbottensnytt, så hade de ingen aning. Lennart H menade att ingen av städerna hade marknadsfört sig i Umeå!!!

Har Umeå marknadsfört sig i Sloveninen och Portugal, undrar jag?

Som sagt - kolla inslaget. Ibland blir man, även som politiker, lite ställd av en fråga :)

I VK den 22 juli kräver Lennart Holmlund ”klara besked om höstens planer för Kulturhuvudstadsprojektet.” Holmlunds oro gäller framför allt att de externa intäkterna till kulturhuvudstadsåret fortfarande är obefintliga.

Budgeten för K-14 projektet har 410 miljoner på utgiftssidan. Dessa 410 miljoner i utgifter motsvaras hittills av intäkter på ca 115 miljoner. (Ca 100 miljoner kommer från Umeå kommuns skattebetalare och 15 miljoner från EU:s skattebetalare). Knappt 300 miljoner saknas alltså.

Av detta underskott på 300 miljoner hoppas Umeå kommun att staten ska täcka ca 170 miljoner. Enligt VK (17/6 2010) har det statliga kulturrådet diskuterat två olika nivåer på det statliga stödet till K-14året: antingen en nivå motsvarande 30 % av totalbudgeten (dvs ca 125 miljoner) eller en nivå motsvarande kommunens egen insats (dvs ca 100 miljoner).

Om staten går in med 125 miljoner saknas fortfarande ca 175 miljoner i intäkter för att nå upp till de budgeterade 410 miljonerna. Detta motsvarar 42,7 % av hela budgeten.

I VK (22/7 2011) sägs att 50 av de saknade 175 miljonerna ska komma från näringslivet. Men mot bakgrund av de ekonomiska orosmoln som tornar upp sig vid horisonten, där bland annat Konjunkturinstitutet skrivit ned siffrorna för svensk tillväxt från ca 3 % till 2 %, måste möjligheterna till kultursponsring från näringslivet ha minskat avsevärt.

Det verkar finnas all anledning för umeborna att, precis som Lennart Holmlund, oroa sig för K-14 årets finansiering.

Med anledning av ovanstående undrar vi:

1. Finns några konkreta löften från näringslivet om sponsring av kulturhuvudstadsåret?
2. Finns några löften om pengar från andra instanser som exempelvis EU eller andra kommuner och landsting?
3. Ska ett eventuellt underskott för kulturhuvudstadsåret finansieras genom nedskärningar i programutbudet eller genom att Umeå kommun går in med ytterligare medel?
4. Hur kommer EU att reagera om nedskärningar i programutbudet motsvarande 40 % sker?

Idag bär det av till Riga med delar av kommunledningen för - sedan i våras inplanerade - strategidagar. Riga är som bekant tillsammans med Umeå utsedd att vara Europas Kulturhuvudstad år 2014.

Osäker på om det blir några blogginlägg därifrån, men vi är åter i Umeå på fredag. Vi hörs!

Nu på söndagmorgon har vi regionrådssammanträde på vårt hotell i Tallin.

Under våra dagar här har vi bl.a. hunnit träffa representanter för dem som arbetar med Tallin kulturhuvudstad 2011. Intressant att höra hur de har lagt upp kulturhuvudstadsarbetet, och hittills har man kunnat se att andelen turister till staden har ökat med över 20% varje månad 2011. På bilden ovan syns en av alla de körer som uppträdde vid invigningen av Körfestivalen i Tallins konserhus i torsdags.

Senare ikväll är vi tillbaka i Umeå. Borta bra, men hemma bäst!

Det drog en magsjuka genom Västerbotten och jag rycktes med.

Jag ska ICKET berätta mer om detta, men billig helg vart det. 1 liter blåbärssoppa 12.90.

Apropå ingenting så blev jag glatt överraskad av att Lennart Holmlund skrev något vettigt i sin blogg- nämligen dethär om knarkfria artister. Kanske är jag naiv och inte fattar problematiken, men det är bra att någon vågar ta ställning, eller??

Det kanske slutar med att Umeå inte får några artister under hela kulturhuvudstadåret, men då får väl vi drogfria kommuninnevånare stämma upp fiolen och bege oss ut!

Det här med kulturhuvudstadsåret undrar jag över- är det bara själva Umeå det gäller- eller hela kommunen? Eftersom programmet är indelat i de 8 samiska årstiderna kanske det gäller hela Västerbotten. Vi ska i alla fall engagera oss, tycker hemsidan. 

umea2014.se heter deras hemsida och där är det ambitiöst, ska jag säga. Öppna samtal om kultur äger rum nu i vår, programmet börjar ta form, det finns reklamgrejer att köpa i web-butiken och det blir på det hela taget...

...en enda lång karnevalsyra? Eller bara en massa ord som vanligt: "en hävstång för en långsiktig kulturdriven utvecklingsplan för hela Umeå", "Medborgarna i Umeå har efter 2014 fått nya upplevelser och erfarenheter. Detta har i sin tur lett till ökad nyfikenhet, väckta passioner, nya insikter och kunskaper om Europa samt nya lokala, nationella och europeiska nätverk. Såväl kulturarbetare, som näringsidkare och medborgare i allmänhet har upptäckt nya möjligheter och fått ökat självförtroende och större framtidstro. Kulturen har i ökad grad blivit syresättande för hela lokalsamhället.", "Kulturlivet i Umeå har utvecklats både på djupet och bredden, såväl i korsvägarna mellan konstarterna som mellan konstarterna och andra samhällsområden. Kulturhuvudstadsåret har skapat en lång rad innovativa arbetsformer, metoder och uttrycksformer. Kulturkonsumtionen i Umeå har ökat och därmed förbättrat de ekonomiska förutsättningarna för stadens framtida kulturliv".

Tja, vad ska man tro?

Kulturministern har vi det här laget hunnit besöka Umeå många gånger, senast var i samband med valrörelsen. Igår hann vi också prata lite kulturhuvudstad och lokala frågor. Aftonen avslutades med ett mycket uppskattat besök på operan och en fantastisk uppsättning av Verdis Otello.

Flera av jurymedlemmarna är uppriktigt nyfiken på Umeås möjligheter att genomföra ett annorlunda kulturhuvudstad. Samtidigt efterlyser man mer marknadsföring, tydligare kvalitet och fler exempel på den europeiska dimensionen. Vi från Ume frågade på vilket sätt juryn kan stödja oss kring vissa frågor. Vi vill att Umeå ska vara Sveriges flaggskepp 2014 dvs att nationela myndigheter och regeringen ger järnet för att marknadsföra K14 maximalt.

Förutom mötet med juryn använder vi timmarna att träffa representanter från Riga, Marseilles, Gdansk och andra städer. I januari 2011 är det Åbos och Tallins tur att genomföra sina kulturår. Man kan lära väldigt mycket av varandra. Mitt i terrorn, intolerensen och hoten mot öppenheten blir kulturen än viktigare. Kultur är basen för en fungerande demokrati.

------------------------------------

Umeå bör planeras för vintermånaderna

Det snackas mycket om Umeå som sommarstad. En del nyinflyttade studenter får ett lätt bekymrat tonfall och börjar irra med ”vi ses till hösten när terminen börjar igen”-blickar i riktning mot flygplats och busstation.

De som bott här lite längre tenderar snarare att betona hur mycket bättre det blivit på senare år; är de inflyttade från Skellefteå på typ 80-talet eller 90-talet ackompanjeras den iakttagelsen gärna med någon liten jämförande gliring norrut längs kusten.
De bilburna och sommarstugefolket bryr sig kanske bara marginellt om frågan, för den som har smultronställen och lokalkännedom når Västerbottens somrar sällan sina höjdpunkter i någon urban miljö, utan vid hav, sjöar eller älvar runt om stan.

Men hur intressant diskussionen om Umeå som sommarstad än må vara, är den naturligtvis närmast att betrakta som en fotnot jämfört med den långt viktigare frågan: hur är Umeå som vinterstad?

Hur fungerar Umeå som urban miljö under den större del av året när det inte finns värme, grönska och ljusa sommarnätter som skänker allt ett försonande skimmer? Hur fungerar Umeås centrala delar för besökare när det är iskallt, mörkt, blött och ofta krångligt att röra sig utomhus?
Vilka känslor utlöser tanken på ett stadsbesök de kalla månaderna, om man inte tillhör dem som tycker att rinnande näsor, snö inför kragen, blötslask på golven innanför varje dörr, av- och påklädning med overall på barnen var femte minut och ständig halkrisk är höjden av stadsplanering och karaktärsdanande socialrealism?

Sommaren i Västerbotten är svårslagen oavsett vad man jämför den med. Och en sommarstad är ändå lätt att älska, just eftersom det är sommar. Kroppen får energi. Det gäller inte längre att skydda sig mot klimatet, att hålla yttre förutsättningar stången, utan om att hämta in kraft, fylla på sinade förråd – och då ser man, som det heter i visan, allt med lite andra ögon.

Det är först den här tiden på året när de tyngre snövädren börjat dra in och mörkret lägrar sig tidigare och tidigare, som planeringen av en stads centrala delar prövas på allvar. Och Umeå centrum är inte särskilt vinteranpassat. Umeå behöver fler inomhusmiljöer, och en vitalare blandning av kommersiella och icke-kommersiella mötesplatser. (Om glaskuben på Rådhustorget är en föraning gör jag tummen upp).

Ofta när diskussioner förs om staden mellan broarna så illustreras det med sommarbilder. Vi föreställer oss gärna hur det kommer att te sig de där korta månaderna när vattnet verkligen glittrar och även vanligt, fruset folk kan gå i kortärmat. Men det är hur Staden mellan broarna fungerar vintertid som är det väsentliga, vilka mötesplatser den erbjuder då, i realiteten.

Balticgruppens senaste presentation för kajområdet, och de diskussioner och spekulationer som följt har varit synnerligen genomtänkta utifrån det perspektivet. Det har varit planer för Umeå året runt, inte bara för Umeå som det presenteras i turistbroschyrer med glassätande människor i solglasögon under blommande björkar. Vintermånaderna är vår vardag, för vilken staden måste planeras.

Väder och vind är förstås inte allt, inte ens det väsentliga. Det är människors aktiviteter, folkrörelser och föreningar, kultur och idrott, social samvaro och politiska projekt, som skapar värme och ljus vintertid i Västerbotten. Även företagare och entreprenörer med affärsverksamheter och service som ser behov, fångar upp trender och skapar attraktiva utbud i stadsbilden, gör en lång vinter mer levande.

Men i slutändan har också den övergripande, politiskt styrda stadsplaneringen betydelse: transporter, hur och var människor med olika förutsättningar bor, vilka miljöer och mötesplatser som står till förfogande på vilka villkor. Och då är betydelsen av en levande stadskärna – som den yttersta sammansmältande mötesplatsen - inte att underskatta.

För en levande stadskärna behövs kombinationen av socialt och ekonomiskt osegregerat, centrumnära boende, kommersiella, konkurrensutsatta miljöer och icke-kommersiella mötesplatser med kulturell prägel som är klimatmässigt tillgängliga året runt. Alla är viktiga för att helheten ska bli rätt, och det är inte minst de öppna, tillgängliga, breda kulturella mötesplatserna som är för få i dag vintertid.

Även i en fråga som stadsplanering kommer alltså aspekter som det allmänna företagsklimatet, synen på privata investerare och ambitionerna i den lokala och regionala kulturpolitiken att hamna i centrum och berika varandra. Av de första tecknen efter kommunvalet att döma stundar kärva, mer socialistiska tider för privata aktörer i Umeå, med de negativa följder det kommer att ha på sysselsättningen, ekonomin och kvaliteten och tillgängligheten för hjälpbehövande inom den sociala servicen.
Till det nya hotet mot Umeå som tillväxt- och välfärdskommun finns anledning att återkomma mer i detalj framöver.

Men frågan är om just stadsplaneringsfrågorna i Umeå behöver drabbas av samma dogmatiska låsningar? Oaktat förra veckans heta känslor mellan Balticgruppen och Vänsterpartiet talar några faktorer talar för att det inte borde behöva bli så:

(1) Kulturhuvudstadsåret 2014 lägger fast en ödesmättad horisont för besluten. Antingen står något färdigt till dess, eller så får allt skjutas upp i fyra år.

(2) Stadsplaneringsfrågorna är inte lika ideologiska som exempelvis synen på företagare. Det finns ingen blockpolitik i Umeå på området. Varken vänsterpartierna eller allianspartierna har låst sig på ett sätt som skulle omöjliggöra breda uppgörelser kring exempelvis Staden mellan broarna.

(3) Staden mellan broarna borde på en och samma gång tilltala dem som värnar progressiva, öppna, icke-kommersiella kulturmiljöer och en demokratisk tillgänglighet i centrala staden, dem som vill se en arkitektonisk upprustning av området ner mot älven och dem som vill se fler entreprenörer satsa på att utveckla stadskärnan. Det finns något för alla i visionerna från Balticgruppen, och det borde bädda för ökad partipolitisk prestigelöshet.

(4) Och för dem som gillar politiska spekulationer: Lennart Holmlund är inne på sin, sannolikt, sista mandatperiod som kommunalråd, och torde även ha skaffat sig en del internt manöverutrymme inom sitt eget parti i utvecklingsfrågor efter att ha gett efter för uttalade eller outtalade interna krav på tillväxthämmande vänsteruppgörelser i andra frågor. Han skulle säkert inte ha något emot att avsluta sin period som kommunalråd med ett invigningshattrick i form av vägpaket, kulturhuvudstadsår och Staden mellan broarna.

Men om det väntar ett efterlängtat genombrott för stadsplaneringen i Umeå bör utgångspunkten vara vinterstaden. Vi behöver fler varma, tillgängliga, människovänliga och gärna sammanhängande inomhusmiljöer där vi kan mötas och röra oss under de mörka månaderna. Lämna slaskiga och vindpinade torg-romantiken kvar på 1900-talet.

Den nye Stefan är en obekant bekantskap för mig men förväntningarna är skyhöga och det verkar klokt att ha valt någon som kan komma in med nya ögon. Det finns många otåliga med massor med idéer som vill sätta igång arbetet på allvar inför 2014. Många ser möjligheterna. Många vill vara med och skapa inte bara för 2014 utan också för framtiden. Det är superbra.

Varmt välkommen Stefan. Du kommer inte att få tråkigt en enda sekund.

----------------------------------------------------------

Det väldigt lilla Umeå - på gott och ont

Det är på sin höjd bara halva sanningen och utgör inte den mest relevanta iakttagelsen på kort sikt. Men jag tycker ändå att man bör börja med den principiella och underskattade frågan om maktkoncentration.
För formulerar man det lite konspiratoriskt kan det i första läget verka som en jädra soppa.

Balticgruppen, Umeås dominerande fastighetsaktör, är idégivare, pådrivare och tung intressent i den lokala stadsplaneringsdebatten, har sponsrat universitetsprojekt med stora summor, har med en uppmärksammad insats har gått in och betalat ungdomsjobb åt kommunen och har sedan en tid tillbaka ett fastighetsbolag ihop med den lokalt på både papper och webb helt dominerande mediekoncern som bland annat äger stadens båda dagstidningar – Västerbottens-Kuriren och Västerbottens Folkblad. Det är bakgrunden.

I går kom nyheten att Umeå kommuns mark- och exploateringsansvarige Björn Johansson övergår till en tjänst som vd för Balticgruppen Utveckling AB. Mot det finns inget som helst att invända – en lyckad värvning för Balticgruppen, ett stimulerande jobb för Björn Johansson och ett kvitto för kommunen på att man har duktigt folk i ledande positioner. Det ska vara rörelse på arbetsmarknaden mellan privat och offentligt, det är vitalt.
Precis som VK-koncernens fastighetsaffär med Balticgruppen också i de flesta avseenden kan ses som positiv för stadens långsiktiga utveckling, när investeringar och kapital stannar lokalt. Klart att flertalet reaktioner är positiva inledningsvis.
Och på samma sätt som Balticgruppens insatser för universitetet och för ungdomsjobb inom kommunen är generösa, hedervärda och välkomna – entreprenörskap av bästa slag. Pengarna behövs, skapar stora mervärden och kommer till bästa nytta.

Det är så fint alltihop att man kan fråga sig vad problemet är. Men osund maktkoncentration och sammanflytande ekonomiska intressen kommer sällan som huvudnummer med pukor och trumpeter. Sådant upptäcks vanligtvis efterhand, som en fotnot med oanade konsekvenser efter en lång lista av goda avsikter. Faran finns att vi till slut inte ser skogen för alla träden. Vi får se upp så att vi inte jublar över enskildheterna men missar det övergripande mönstret av en problematisk maktsammansmältning i Umeå, där pluralism och konkurrens riskerar att ta stryk.

Det vore mindre Balticgruppens ansvar än de övriga aktörernas. Att Balticgruppen har en sådan kombination av resurser och ambitioner att den alltid står i centrum för exempelvis stadsplaneringsdebatten är inget problem. Balticgruppen är en unik resurs för Umeå. Men det är ett problem att det inte finns fler kapitalstarka, idéspurtande, lokalt förankrade entreprenörer i stan av det slaget än det gör. Umeå behöver mer lokalt engagerat kapital, ett företagsklimat som får även morgondagens succéer att växa.
Det skulle främja den demokratiska mångfalden. Starka entreprenörer behövs också som värn mot kommunal likriktning. Det skulle minska faran för osunda lokala maktnätverk.

Så Balticgruppens engagemang i Umeå i sig är en mycket god sak. Alternativet vore förfärligt. Men vill man spetsa till det kan man säga att det finns tendenser till en gemensam finansiell åder i Umeå som löper genom ett stort näringsintresse, den inflytelserika utbildnings- och forskningsaktören, den starka kommunmakten och den enda mediekoncernen.
Det kräver, även när alla enskilda aktörer vill allt väl, sköter sina jobb, håller på sina roller, är stenhårda med att värna den egna integriteten, en kritisk vaksamhet över utvecklingen.
Här finns, för den som vill vara på det humöret, stoff för karikatyrer av den lilla staden där alla känner varandras knän och alla doppar sina formella och finansiella tår i en gemensam, alldeles för trång båt. Det kan påminna om bilden av det gamla Umeå, från epoken före universitetets ankomst och den stora expansionen.

Farhågorna kanske är överdrivna. Konspirationsteorier är sällan verklighetsförankrade. Men även Norrlands största stad kan kännas ganska liten ibland. Inför några år när stora investeringar och avgörande beslut för stadens utveckling kan antas vara på gång är farhågorna nödvändiga komplement till omfamningarna.
Allt kan gå rätt till och med de bästa intentioner – och ändå börja glida iväg i en oönskad riktning. När ropen på handling och kraft i besluten blir starkare, när otåligheten att saker och ting ”ska drivas igenom” – och långbänkarna i stadsplaneringen har varit ett av Umeås stora problem – är det nog så viktigt att ha i minne.

Den andra halvan av sanningen är kanske mer dagsaktuell. Och den väcker snarast och paradoxalt nog helt motsatta farhågor: att Umeås stadsplanering även under de kommande åren ska präglas av planlöshet, hugskott, långbänkar och kanske små-tjuriga personkemimotsättningar mellan de som fattar besluten och de som har idéerna och pengarna.

För är det något som umebor klagat på är det inte att kommunens beslutsfattare har varit för intima med Balticgruppen. Tvärtom finns det en frustration och desillusion över att så lite har hänt trots många uppslag och visioner, att ingenting blir av, att kommunen står och stampar. Badhusfrågan är undantaget, där en majoritet ”drivit igenom något”, men där entusiasmen bland umeborna å andra sidan är sval.
I övrigt är det ofta de lite kyliga relationerna mellan kommunen och just Balticgruppen som skapat snack. Inte någon upprördhet över gemensamma årtag mellan politik och kapital i samma båt. De har helt enkelt varit för få för att uppröra.

Överallt ler 2014-läpparna som en påminnelse om att (1) stan inte får likna en byggarbetsplats under kulturhuvudstadsåret, och (2) det vore ett fattigdomstecken om ingenting hade skett tills dess. Det skapar en viss ”nu eller först väldigt mycket senare”-stämning i Umeå. Kanske kan man tala om stress. Varje signal inifrån kommunen när det gäller stadsplaneringen, varje rökpuff från kommunens kontakter med Balticgruppen, väcker nu stort intresse.

Därför blir även nyheten om mark- och exploateringschefens övergång från kommunen till Baltic en kommunal snackis. Är övergången smörjolja eller bromskloss i stadsplaneringsprocessen? Är övergången föraning om bättre relationer mellan kommunen och Baltic eller uttryck för frustration inom kommunförvaltningen? Hur smidiga vill vi egentligen ur ett demokratiskt perspektiv att kontakterna mellan kapital, politik och mediekoncerner ska vara?
Kan erfarenhet ersättas tillräckligt snabbt när ledande tjänstemän lämnar sina poster i ett för stadsutvecklingen känsligt tidsskede? Hur bör balansen mellan politisk styrning och ämbetsmannainflytande se ut? Och hur ska det se ut i centrum 2014?

Kulturhuvudstaden, vi alla i Umeå, har en del att grubbla på.

Alliansen vill bidra till en snabb lösning av Staden mellan broarna!

Valtemperaturen i Umeå har redan ökat. Senast var det socialdemokraternas påläggskalv Christer Lindvall som använder VK:s debattsida (7/6) till falska anklagelser. I ett försök att sätta en bold av Alliansen som nej-sägare glömmer han de styrande socialdemokraternas eget ansvar för långbänkarna i Umeå. Vi som representerar Alliansen är beredda till förutsättningslösa diskussioner över blockgränsen för att snabbt komma fram med stadsutvecklingsprojektet ”Staden mellan broarna”

För att Umeå ska kunna visa på nyheter inför 2014 måste Staden mellan broarna snabbt komma igång. Alliansen trycker på för att etablera ett Kulturens hus med både nya och gamla aktiviteter i det aktuella kvarteret. Det är förslag på väg men det är bråttom. Socialdemokraterna underlättar inte detta genom att låta Lindvall offentligt angripa Alliansen med rena osakligheter.

Lindvall har lyfts fram som idékläckaren bakom Operaflytten. Idén fanns varken i budget, som idéskiss eller som arkitektförslag. Nu har det dessutom visat sig att Operan inte skulle kunna rymmas på den aktuella platsen. Resultatet har bara blivit en konstgjord debatt, med onödiga turer i planerna för Staden mellan broarna.

Det tål även att påminna om några andra viktiga umeåfrågor, som Lindvall bara ytligt nämner i sitt debattinlägg: Tack vare ett intensivt samarbete och lobbyingarbete med Alliansregeringen har vi äntligen fått tillstånd genomförandet av ringleden runt Umeå. Efter närmare 20 år av långbänkar i frågan. Vägpaketet i Umeå var ordentligt inlåst i den tidigare, miljöpartistödda Perssonregeringen. Det är Alliansen arbete som gett resultat! Bad- och hotellprojektet genomförs i samarbete mellan Alliansen och (S) efter det att alla partier haft olika favoritlösningar. Ledande Alliansföreträdare har själva bidragit till att i början förmedla underlagshandlingar till den lösning som nu ser ut att bli verklighet.

Den övergripande planeringen av framtidens Umeå låg i socialdemokraternas malpåse i många år framtill att Alliansen med hugg och slag och med lagens hjälp tvingade fram arbetet med de översiktsplaner som nu äntligen är på väg ut i offentligheten. Var fanns Lindvall i detta arbete?

Det börjar brådska med beslut för att hinna med allt som skall göras inför Kulturhuvudstadsåret 2014. Däribland måste de politiska partierna komma till skott med vad som skall vara Umeå kommuns bidrag till ”Staden mellan broarna”.

Våra fyra partier är redo till konstruktiva och seriösa överläggningar med socialdemokraterna, då vi är övertygade om att ett projekt av den digniteten kräver breda politiska lösningar. På samma sätt som vi gjort beträffande ringleden och det nya badhuset. Låt oss nu snabbt komma fram med ett Kulturens Hus som en del i Staden mellan broarna. Det vinner alla på!


Anders Ågren
Kommunalråd, M

Sven-Olov Edvinsson
Gruppledare, C


Britt-Marie Lövgren
Gruppledare, FP

Anders Sellström
Gruppledare, KD

 

Sandra Barnes, blev enhälligt utsedd till president  i utskottet social sammanhållning efter det att ryssen tog tillbaks sin kandidatur. Ja det är den viktigaste händelsen på Europarådet i Strasbourg just nu. Själv är jag vice ordförande sedan tidigare i samma utskott.

På fredag ska jag lägga fram min rapport för Kongressen. En rapport som handlar om jämställdhet mellan kvinnor och män och att fler kvinnor måste få mer att säga till om.

Spännande att vara här och framför allt att Sandra tog hem matchen mot ryssen. Vi som är här representerar kommuner och regioner i de länder där vi bor.  Europarådet består av 47 stater i Europa (i princip alla utom Vitryssland).

För några år sedan förlades utskottets sammanträde till Umeå. Umeå har en stor plats i hjärtat hos de flesta och alla ser fram emot Umeå som Europas Kulturhuvudstad 2014.

1. Alliansregeringens kloka krishantering gör att kommunerna klarar krisåren. OECD har samma betyg för landet Sverige i jämförelse med övriga Europa.

2. Färre människor är  sjukskrivna och färre tvingas till sjukersättning. Detta ger lägre kostnader (drygt 40 milj/år) för sjukförsäkningar. Denna effekt är bestående och inte tillfällig som det beskrivs i kommentarerna.

3. Genom att år efter år underskatta intäkterna från Stornorrfors och kraftigt överskatta kommuens investeringar har kommunen redan i budget "gömt undan" ungefär 100 miljoner/år. De pengarna dyker sedan upp i bokslutet.

4. Umeå växer i den takt att det sluta i c:a 160 000 invånare år 2050. Skulle kommunen ha investerat för målet 200 000 skulle överskottsmiljonerna försvinna i en alltför stor kostym. Umeå tjänar på en balanserad växt och med friska grannkommuner runt om sig.

5. Jag applåderar att bokslutet ger oss möjlighet att fylla på bankboken så att vi når målet 100 miljoner till kulturhuvudstadssatsningen 2014. Det hjälper oss att satsa på en grön och trivsam kommun framöver. Det gör att vi bl.a. kan behålla en bra ekonomi. Vi kan utveckla en stad där människor trivs och kulturen och  företagsamheten växer.

Alla är vi väljare i årets val och Holmlund gör det ju inte intressantare att delta i den politiska världen när uttalanden som dessa kommer. Politikerföraktet späs på, människor kränks och socialdemokratins ord om solidaritet och lika värde får sig en fet smäll! Är det på detta viset Holmlund visar sin solidaritet och människors lika värde blir jag djupt oroad av att Umeå leds av honom.

Detta är inget partipolitiskt, detta är en värdegrund som jag delar med många många väljare i detta land. Vi är många som skall rösta och jag uppmanar er alla som går till valurnan i år att ta reda på vad den ni kryssar står för.

Umeå kommun har för ett antal år sedan utsetts till Sveriges gayvänligaste stad. Det återstår att se vilket stöd kommunen ger årets PRIDE festival i Umeå och om deltagarna i paraden åter igen tvingas gå på trottoaren. Med Holmlund i spetsen lär vi aldrig kunna bära titeln som den gayvänligaste staden igen.....

Jag finns mitt i gayvärlden där jag lever och arbetar för mitt företag och för Umeå och Västerbotten. Vänskap, kreativitet  vet inga gränser och att den blivande kulturhuvudstaden 2014 har politiker med kommentarer som kränker personen Fredrik Federlay och hans sexuella läggning gör att jag idag skäms över att vara Umebo!

Har du inte sett filmen som fanns med i ansökan så titta på den här: http://www.umea2014.se/ansokan/bilagafilm1.4.2aeb902411d30c9e460800019105.html

Det blir en utmaning och kanske Brattsbacka pojkens fall om han inte syr ihop det .

Nu tror jag att Herr Holmlund kan och kommer att ta sig i kragen och ro hem ett bra värdskap då faktiskt en stor del av världen kommer att sitta bänkade och se vart vi tar detta!

Att få möjlighet att uttrycka sig i bild form musik eller teater eller få ta del av utbudet borde väl gälla även för dem. Kan tyckas vara en klurig uppgift, men med en god portion fantasi och vettiga förutsättningar är det möjligt.

Vad skulle ni kunna  hitta på i just ditt demensboende? Vilka kreativa själar bor hos er? Fundera på det, hör av er om ni vill bolla ideér. Kanske vi tillsammans kan skapa helt nya former för olika uttryck. Jag är i allafall definitivt intresserad och kanske kan bidra på ett eller annat sätt.

Senast idag hörde jag talas om en vernissage  vid ett äldreboende där de boende var utställare.

Värdegrundsorden Omtanke, Öppenhet och Medskapande bör väl gälla även i denna viktiga fråga.

Man brukar ju säga att det blåser i politiken, och stt ju högre upp man kommer - desto mer blåser det. Idag hamnade jag i en blåst av ett helt annat slag.

Ett av mina möten på förmiddagen blev inställt, så jag passade på att sticka ut i I20-skogen med min hund på en lite längre sväng. Men jisses vad det blåste! Fotot ovan blev tyvärr inte så tydligt då det är taget i motljus, men man får ändå en uppfattning om hur träden böjer sig för den mäktiga vinden.

Uppfriskande promenad hur som helst. Det är härligt med hösten!

Strax har jag ett lunchmöte och det ska bli intressant. Kul också att höra alla kommentarer kring kulturhuvudstadsutnämningen. Gratulationer till Umeå kommer från när och fjärran. Jag vet att många, inte minst i min egen bekanstskapskrets, har varit skeptiska och ifrågasatt projektet. Men nu har Umeå vunnit och då ska vi göra det allra bästa av de möjligheter som öppnar sig. Spotta i nävarna och låt oss göra något bra av detta!

---------------------------------------------------------------

Det svåra och spännande börjar först nu

"Att vara uppkomling är sannerligen varken lätt eller avundsvärt", skrev VK:s mångårige politiske chefredaktör Matts Balgård 11 maj 1962 om en pågående kulturdebatt i den tidens Umeå, "antingen det nu gäller den individuelle ambitiöse gradpassageraren i den samhälleliga ståndscirkulationen eller en av gamble Gustav II Adolfs avsidesbelägna fadderstäder, som i en hastig vändning ställs inför uppgiften att ta klivet från halvsömnig småborgaridyll till nymornad norrländsk högskolestad med ansträngda kulturambitioner."

I Umeås värdskap som europeisk kulturhuvudstad 2014 ligger inte bara de senaste årens kulturpolitiskt emotionella, intellektuellt gedigna och allmänt kompetenta arbete med själva ansökan lagrat, utan decennier av idéer för, grubbel kring och bråk om Umeås kulturella självbild, inte minst sedan universitetets grundande.
Rötterna går rentav djupare än så, ned till 1800-talet; staden som den var innan branden, och som den blev efteråt.

När Umeås delegation i går väntade på juryns beslut var det inte bara som representanter för en hel region, utan också som representanter för en lång historia.

Självklart är det en stor framgång för Umeå att nu ha vunnit juryns förtroende. Som kulturpolitisk produkt var Umeås ansökan föredömlig- den lät sig inte avfärdas. Förankringsarbetet på orten har också varit grundligt. Det har skötts snyggt och övertygande.

Men juryns utslag borde trots det utlösa även en stor nervositet, en ilning längs ryggraden, inför det faktum att det är först nu som allvaret börjar.
Från och med i dag skulle ett misslyckande inte längre bara vara en lokal besvikelse, utan ske på en upplyst nationell och - åtminstone i någon grad - internationell kulturpolitisk scen.
Att bli kulturhuvudstad förpliktigar. Sådana här satsningar som kombinerar långsiktiga kulturpolitiska ambitioner med en del symbolbetonade satsningar och viss kortsiktig titelsjuka, är alltid kontroversiella.
Ibland blir de rentav lite förlöjligade, som kommunalpolitiskt storhetsvansinne.
Kritiken är ofta orättvis, men inte alltid. Det finns bland tidigare europeiska kulturhuvudstäder både lyckade och avskräckande exempel.

För de bästa kulturhuvudstadskandidaterna spelar det inte så stor roll för slutresultatet om det blir ett ja eller ett nej till ansökan. Ambitioner består och genomförs ändå - idéerna och drivkrafterna är inte beroende av själva titeln.

Men även hos de sämsta spelar det inte så stor roll vad juryn säger. Om ansökningen är tomt prat och de kulturpolitiska ambitionerna bara en fasad som döljer drömmar om lite pr-mervärde och en del extra turistbesök några månader, är det också likgiltigt om utmärkelsen vinns eller inte.

Nu faller det på Umeås lott att som vinnare bevisa att man tillhör de bästa kulturhuvudstadskandidaterna.

Två punkter är, ur ett politiskt perspektiv, värda att framhävas lite extra:

(1) Att inte tappa bort den nordliga dimensionen. Kulturhuvudstadskapet är inte bara en angelägenhet för Umeå, utan för hela Västerbotten, för resten av Norrland och för en gryende Kvarkenregion. Så har det sagts, och det får inte tänkas annorlunda nu när ansökningsprocessen är lyckligt avklarad.

(2) Att med Open Source-konceptet som ledstjärna även för det kommunala beslutsfattandet och debattklimatet komma loss ur gamla motsättningar, slentrianmässig misstro och ruinerade samtalsklimat i stadsplaneringsfrågor med relevans för kulturhuvudstadsåret.

En kritik som funnits mot Umeås ansökan är att den inre kulturpolitiska kärnan i projektet varit något av ett kommunalt universum för sig. Ett tight gäng som kanske även gett ett sammansvetsat intryck eftersom inte hela kommunapparaten varit lika involverad i, eller medveten om, processen.
Inför 2014 krävs kraftsamling, samarbete och prestigelös eftertanke inom kommunledningarna av nytt slag.

"Då och då", avslutade Matts Balgård sin artikel 1962, "tas initiativ, som knyter an oss till samtidens aktiva kulturliv och skeendet i världen. (...) Sådant värdefullt kulturutbyte och sådan kulturinspiration kan utvidgas efterhand som flera tar initiativ och de initiativ som tas, möts av ett växande intresse från de "kulturmedvetnas" sida. Det är inte så långt från land rott än. Bevars, än är uppkomlingsstaden Umeå inte något kulturcentrum. Men det kan bli - om fler lägger manken till."

Det har skett. Nu är Umeå där.

Det kostar pengar säger belackarna som anser att alltihopa är ett onödigt jippo. Men glömmer att det kommer att tillföra Umeå enormt mycket i ökade intäkter och fler arbetstillfällen. En ökad besöksnäring kommer oss alla till del. Fler som arbetar ger fler skattekronor att fördela.

Nu börjar det verkliga arbetet: att få till ett kulturhuvudstadsår som låter tala om sig långt efter 2014.

Umeås historia kommer att beskrivas före och efter kulturhuvudstadsåret 2014.

Sorry. Jag kan inte uppbringa den äkta sprittande glädjen som jag kanske borde och jag ser fler med mig som flackar lite lätt med blicken och i sitt stilla sinne undrar vad som komma skall, vad kalaset ska kosta och vad som får stryka på foten i strävan efter det ultimata programmet.

Lite av känslan "Kejsarens nya kläder" infann sig.....Bäst att jubla när alla andra gör det. Sorry folks, kalla mig obildad eller tråkmåns eller snåljåp, men är man en vanlig okulturell bondlurk så är man. 

Dagen avslutades med att att jag roddade VKs förhandsvisning av Looking for Eric som blivit nominerad till Guldpalmen i Cannes. Ett mycket lämpligt slut på kulturhuvudstadsdagen!

• Grattis Umeå. Kul att ni får blir huvudstad för kulturen i ett år. I Sundsvall är vi Norrlands huvudstad år ut och år in...
   
• Det är ju fördjävligt...
   
• Kulturhuvudstad
  ...i en kommun som inte ens lyckades att ha en fungerande direktsändning från Kulturrådet. Fick titta på Sydsvenskan.
   
• Suck!
  Så värdelöst! Pengar slösas på fler skulpturer som ingen förstår sig på o målningar som ingen vet vad de föreställer. Medan gamla får lägga sig kl 15 o skolorna får inga resurspersoner. Men man kan ju alltid bli konstnär om man inte lärt sig läsa o skriva.
   
• tråkigt och oroande
  M-L Rönnmark hade aldrig mött någon som var negativ till ansökan, undrar vilka hon umgås med? Nu kommer vi att få se en lilten elit i Umeå som ska driva detta mot en kommun där man aldrig haft någon majoritet för detta ståhej. Det går inte ännu att se vilka effekter detta kommer att ha på de primära uppgifter en kommun har mot sina medborgare. Neddragningar inom äldrevård och skola kan det aldrig bli tal om efter detta!!!!
   
• ...
  vilket skämt! gräddfil och finkultur.tacka vet jag alla bakom "umeå Subkulturhuvudstad 2014"
   
• skandal
  jag tror jag skall flytta från denna kommun som hellre sprutar pengar på meningslöst idioti. Satsa på barnen och omsorgen istället!!!!!!!!!!! vad kommer detta kosta oss skattebetalare.???? byt ut kommunledningen!!!!!!!!!!!
   
• jaha?
  Vad innebär kulturhuvudstad?
  vad kommer det att ge?
  hur kommer man märka det?
   
• Neeeeeeej!!!!
  Neeeeej!  Till vilken nytta undrar man.....
   
• Många andra sitter och gråter också..
  Många gråter inom äldreomsorgen för att de drogas och tvingas i säng kl tre på eftermiddagen. Många arbetslösa ungdomar som aldrig kommer ut i arbetslivet gråter. Många sjuka som tvingas bråka med försäkringskassan om självklarheter gråter. Brottsoffer gråter för att det inte finns pengar till att utreda brott eller förebygga brott genom polisnärvaro. Sjuka gråter för att de inte får vård. Många barn gråter för att deras föräldrar är utan jobb och mår dåligt.
  
  Det är en stor skandal helt enkelt detta att lägga 410 miljoner på sån här skit då samhället i övrigt (läs den lilla hålan Umeå) håller på att förblöda ekonomiskt.
  
  Dessa politiker och "kulturknuttar" lever i sin egen lilla värld där de tror att denna håla uppe i Norr är en storstad och något att vara stolt över. Detta slår alla rekord i verklighetsflykt.
   
• Kommun-brats
  I kväll kommer champagnen flöda på Rex hos Lindegren och Rönnmark för dom ynka skattekronor som nu finns kvar i kommunen. Välkommen dit!
• Tusan!
  det var ju detta som inte skulle hända. en rejäl satsning på vård o omsorg är vad umeå behöver och inte detta!
• NEEEEEEEJ!
  Nu ska det eldas iväg ytterligare pengar på ett projekt som aldrig backats upp av allmänheten. Grattis Lund!
• Nu flyttar jag från kommunen
  Jag tänker inte på i en kommun som är bered att satsa ofantliga summor på nåt som kunde ha gått till sjukvård/skolan eller liknande. Så nu gör jag mitt i att visa min protest mot dessa idioter till politiker. Tack för 23år i en kommun som tillslut "ramlade ut för stupet".
• Bakvänt?
  Jag blev ganska besviken när jag läste att Umeå vann. Höll tummarna in i det sista att dom skulle förlora, blir bara förbannad när jag ser nya "kulturgrejjer" i stan som kostar så vansinnigt mycket pengar, medans NUS får stänga ner avdelningar för att klara ekonomin. Tycker helt enkelt att det är åt skogen när kulturen är viktigare än friska människor. "Kultur gör människor friska" - jo, eller hur? En jävla fåtölj i form av ett löv botade inte min cancersjuka lillasyster, det gjorde sjukvården.
• Besviken
  Lunds invånare måste nog vara glada för de slipper sprätta ytterliggare skattepengar på detta s*tans spektakel.
  Nu vet jag iaf vilka jag INTE skall rösta på i kommunalvalet.
• Yay!
  Mer offentligt pissande på teatern!
• huvudet i väggen
  Neeeeeeeeeej!!! Önskade så att Lund hade fått bränna sina pengar på den här skiten! /infödd Umebo
• suck
  Men satans så onödigt då!! Lägg pengarna på nått som ALLA har nytta av tex äldre vården, vi blir för eller senare gamla!
• Roligt ?!
  Jaha , det var ju kul.
  Nu ska det satsas mycket pengar på något som ett fåtal bryr sig om. Är det någon som tror att skattebetalarna får vettig nytta av det här? Det lär knappast bli en flod av turister&pengar till Umeå 2014 pga den här vinsten.
• Jaha
  Ska ni pröjsa för fler urinerande "konstnärer" nu? Tack gode gud att man får flytta från detta län och slippa bidra med skattepengar till baggböleriet i Umeå!

Asch! Jag fick slut på punkter. I am all out of DOTS!

På plats i Stockholm fanns Nathalie Forrsell, Curt Dahlgren och Karin Hörnfeldt. Här i Umeå en mängd olika personer som var direkt inbladade i arbetet : Sven Björkland (som hade ett huvudansvar)  Tom Juslin, Christoffer Larsson, Robert Sundelin, Gunilla Höglund, Johan Everljung, Micke Aavik, Ola Nordebo, Sara Meidell, Anna Lundström, Torbjörn jakobsson, Kerstin Eriksson, Catarina Saha.

Nathalie ringde precis och lägger nu ut sitt andra inslag från Stockholm för dagen.

Samtidigt kan vi se att ämnet engagerar. Besökarna är riktigt många och att debatten är febril bland artikelkommentarer och bloggar.

Kort och gott en bra dag på jobbet.

Innan den stora festen "Firarfesten, kulturhuvudstad 2014" ska jag lyssna på vad Konstnärligt campus och Umeås näringsliv kan innebära för utvecklingen. Det är helt sanslöst vad det händer mycket i Umeå - hela tiden-.

Dessvärre verkar kontakterna med just näringslivet lite si så där. Därför ska det bli extra roligt att få lyssna på vad som sägs på designhögskolan kl. 16.00.

Ett annat viktigt besked för den framtida utvecklingen för kulturen i norra Sverige är beskedet senare i höst óm hur snart region Norrland får bli verklighet. Kammarkiollegiet säger sitt redan nu i september och senast i december väntas besked från regeringen. Att sverige ska regionaliseras står redan klart och inte minst inom kulturens område så förbereder sig staten på nya sätt att samarbeta med de kommande starkare och självständigare regionerna. Två viktiga besked samma höst alltså; kring två saker - kulturhuvudstad och regionkommun - som också kommer kunna stärka varandra.

Under själva offentligörandet av beslutet var trycket på vk.se otroligt stort. Som mest pytsade vi ut datatrafik motsvarande 122Mbit/s!

 

Vi bäddade även in Kulturrådets livesändning. I skrivande stund har den haft 5347 visningar, en otroligt fin siffra! Tyvärr var sändningen inte alls dimensionerad för detta, trots att vi hörde av oss och varnade för att vi mest troligt skulle dra in ett stort antal besökare.

Hur som helst, grattis Umeå! Nu har vi ett roligt 2014 att se fram emot!

Mer läsning

• DN.se
• VK.se
• SVD.se

Stort grattis och tack till alla som arbetat hårt för att ta oss till seger idag.

Helt enkelt underbart! Alltid lika trevligt att tillhöra det vinnande laget..precis som i politiken ;)

Robert

Var förbi ladan i förmiddags och stötte på en Bedros Sakayan som utan att blinka sa att han var nervös inför vad beslutet skulle bli. Han vet, liksom alla andra, att kulturhuvudstadsåret innebär att evenemangsarenans efterfrågan både blivit större och intensivare. Ska bygget ske måste ju förstås arenan vara färdig till 2014.
_________________

Löven genomförde ett träningspass modell längre på dryga en och en halv timme. Femmorna var såvitt jag kunde urskilja samma som det har varit tidigare. I och med att vi nu bara är en träningsmatch bort från seriestart talar allt för att det kommer bli de kedjor man, bortsett från ändringar på grung av skador, mönstrat i varje match.

Johan Svedberg anlände sent och åkte runt lite för sig själv på sidan av. Småskadad?

Andreas Stenling var dock tillbaka i full träning.

Helt fantastiskt att Umeå på allvar har bevisat sin kapacitet och också fått förtroendet att gå vidare.

Många ser säkert utnämningen som ett hot mot kommunens kärnverksamhet, att kulturen är ett hot mot skola och omsorg.

Inget kan vara mer felaktigt. Framgången ligger i att många tycker att Umeå är en spännande stad, vill besöka Umeå, vill investera i Umeå och helst flytta hit.

Fler studenter stannar kvar och startar eget. I slutändan blir det mer skatteintäkter och mer pengar till vård och omsorg.

Umeborna har all anledning att stämma upp i jubelvrålen!

Det gick vägen! Umeå vann!!

Att döma av alla klappar på ryggen, alla försäkringar om framgång så är saken redan klar. Umeå är verkligen favorit i loppet.

Men som vi alla vet: Större stjärnor än Umeå har fallit på mållinjen. Nervositeten ökar för varje sekund

En rolig coh samtidigt väldigt tragisk händelse skedde igår mitt framför mina uppspända ögon när Madeleine Tiger (hur fan hon nu stavar sitt namn) gnistrade till i ögonen och levererade ett inslag från Lund på lokala nyheterna. Det var nån fjantig, töntig Lundbo-jävel som tyckte att Lund vore en så mycket bättre kulturhuvudstad eftersom den ligger ju faktiskt väldigt söderut och mer i "mitten" av Europa. Vidare resonerar hon att bara för att det finnas renar i Umeå så är det inte en anledning att  vi ska bli kulturhuvudstad. 

(1.25 minuter in)

Renar i Umeå what the fuck?! Är tokan helt åt helvete bangad i huvudet? Hon missade ju alla lappar som driver runt på stan tillsammans med sina isbjörnar fastkedjade i små gulliga, rosa snören. För att inte tala om alla skoterleder vi har downtown Umeå.

Då kan Lund lika gärna också hissa vit flagg för där finns det ju bara studenter och inget mer. Fulla, ilskna, töntiga studenter som inte bidrar nånting alls till Lunds tillväxt och minst sagt kulturlivet. Lunds studenter är ogräs som bör utrotas. De sänker hela Sveriges anseende och eftersom Lund bara består av studenter kan de lika gärna flytta hem till mamma och pappa. Mer vet jag inte om Lund. 

Enough med idiotiska fördomar. Nu ska jag ut och rasta min ren.

Väntar och väntar..

Förhoppningarna om ett positivt besked är enorma. Mina partikamrater som jag har mött i helgen från hela landet försäkrar mig om att de håller på Umeå men vad hjälper det om juryn kommer på andra tankar.

Nu återstår det bara för oss alla att hålla tummarna, må bästa kandidat bli kulturhuvudstad 2014!

Den moldaviska landsbygden håller på att dö ut. De lokala politikerna är pessimistiska och rycker lätt på axlarna när man frågar om framtiden. I varenda by står övergivna hus och man dras dagligen med problem som strömavbrott, vattenläckage och trasiga vägar. I huvudstaden Chisinau finns det officiella och inofficiella befolkningssiffror.

- Ingen vet egentligen hur många som bor här eftersom så många flyttar från landsbygden in till stan utan att registrera sin flytt, säger Ion som bor i Chisinau sedan 10 år tillbaka.

Han återvänder dock minst en gång varannan vecka till familjens gård på landet där de tillverkar sitt eget vin, såsom så många andra moldaviska familjer. Vinet är något av Moldaviens kännetecken och ute på landet kan du kanske ha svårt att hitta en väl fungerande toalett i grannskapet, men vinkällare finns det, var så säker.

Att ungdomar flyttar från landsbygden är kanske inte heller så märkligt. Den enda högre utbildningen finns i huvudstaden Chisinau eller ute i Europa.

- Tyvärr återvänder de heller inte till sin hembygd, säger Vital som bor i staden Nisporeni och är ledamot i regionfullmäktige.

Han menar att endast omkring fem procent av ungdomarna återvänder till Nisporeni efter att de studerat.

- Men det är klart, var skulle de få jobb här? De kan bara hjälpa till hemma i sina gårdar, här finns endast jordbruk, inga fabriker eller offentlig administration att jobba med, säger Vital.

I Nisporeni finns dock lite framtidsanda och hopp om någon form av utveckling. Där finns ett kulturhus som fungerar ungefär som svenska Folkets Hus. Där finns också en park med tennisbana, skulpturer och givetvis även ett monument över de från bygden som dog i Andra världskriget. Gatorna hålls rena och det finns visst liv i några caféer och barer i centrum. Jag berättar om Umeå kommuns satsning på att bli kulturhuvudstad.

- Oj, tänk om vi kunde göra det, då skulle vi kunna rädda hela vår stad från att en dag bara försvinna. Folk måste ha en anledning att bo kvar här, de måste känna att det är deras stad och då behövs ett levande kulturliv, säger Ion och hela gruppen instämmer.