Efter att ha läst Aftonbladet idag, så undrar jag dock om det inte var så att det var Centerpartiets undergång som Mayakalendern förutspådde. Sedan flera år tillbaka har det partiet fört en extremt nyliberal politik som skiljer sig markant från den ideologiska grund som flertalet medlemmar i det partiet delar. Partistyrelsens förslag till nytt ideprogram var droppen. Ett internt uppror har inletts. Av det skälet har det föreslagits att utskicket av medlemsavierna skjuts på till efter årskiftet, för att inte riskera ett medlemsras.

          Ryktet om jordens undergång blev aldrig besannat. Däremot så tror jag att vi härmed bevittnar inledningen til Centerpartiets undergång.

Maud berättade från de första åren som partiledare fram till bildandet av Alliansen och maktskiftet 2006.
En intressant sak jag inte kände till var Maud och Fredrik Reinfeldt var FN delegater i New York samtidigt, när de bägge var rätt nya som partiledare och att det var där som mycket av de diskussioner som sedan låg till grund för bildandet av alliansen skedde. För det är lika viktigt på nationell och för den delen internationell toppnivå med personliga relationer mellan människor som det är för oss alla i vardagen.

Maud fick även frågan om vem av alla makthavare som hon träffat genom åren som är den märkligaste att träffa, och svaret kom blixtsnabbt - Berlusconi!

Och med tanke på vad man läst om denna man så kanske det inte är så underligt.
Stort tack till Tavelsjöcentern, Ola Nordebo och Maud Olofsson för denna härliga kväll.  

Intressant är att läsa vad de skrev i sitt valmaterial som de sände ut valsedlarna: Så här står det:

Jag konstaterar att de aktivt röstat emot en utbyggnad av Norrbotniabanan i riksdagen!

Och nu lagt sig platt för moderaterna att inte satsa på banan!

Centern sviker!

Igen!

Jag konstaterar istället att s-v-mp faktiskt är är enda garantin för en utbyggnad av banan!

Håller på vara några stycken nu: Göran Persson, Mona Sahlin, Alf Svensson, m fl. Och nu kan jag också säja att jag har en från Centerpartiet.

Tror för övrigt jag har från alla partier utom Vänstern faktiskt. Det senaste tillskottet är nämligen Maud Olofssons bok: Ett land av friherrinnor.

Har inte hunnit bläddra i den än. Men den följer nog med i husbilen till Norge i veckan så får vi se om den hinner plöjas igenom. Brukar dock försöka skona mig själv men framför allt mina närmaste med att minska på det politiska materialet på semestern. Det brukar ju bli några sidor under övriga året. Men låter den som sagt var följa med så får vi se…..

Alliansens gruppledare: Nicklas Sandström (M), Marianne Normark (FP), Olle Edblom (C) och Birgitta Nordvall (KD)

Fredagen den 23 Mars
Dags för att ännu en gång fara upp till Harrys i Luleå. Riktigt rolig kväll. Redan här började jag få problem med halsen.

Lördagen den 24 Mars 
Dags att sätta sig i bilen och köra till Gällivare för en after-ski. Bra med folk och massa allsång. Tillbaka i bilen och köra ner till Luleå igen för ännu en sjuktrolig kväll på Harrys. Tyvärr så blev det massa missförstånd med hur länge puben skulle vara öppen (ändra klockan till sommartid) men trotts att jag knappt hade någon röst så blev kvällen mycket lyckad. 

Måndagen den 26 Mars
Har riktigt ont i halsen och häller i mig tea och honung. Som tur är hade jag bara massa möten om kommande projekt.

Tisdagen den 27 Mars
När jag vaknade denna dag var det första gången på 5 år som jag ville sjuktskriva mig. Jag skulle upp till Kittelfjäll och vara trubadur i 3 x 45 min samt sjunga i Coverbandet The Mojos 2 x 60 min. Med ingen röst och en brännande smärta i halsen var avbokningen inte långt bort. Men skam den som ger sig. 4 kg äpplen senare och några liter vatten så var det dags. Rent sångmässigt så kan jag inte komma ihåg när jag var så bra senast. Rösten höll, men det var precis. 

Onsdagen den 28 Mars

Efter 4 timmars sömn var det dags igen att sätt sig i bilen och fara tillbaka till Umeå. Nu ska vi rigga för Tjejkväll i MVG Gallerian. Rösten var tillbaka och smärtan hade lagt sig. Till eventet skulle vi transpotera min flygel, flera högtalare, rödamattan och lite annat kul. Det som var för mig väldigt speciellt denna dag var att The Highway Boys ska spela sina egna låtar för första gången. Det gick helt ok, men tyvärr inte så mycket publik. Dom som var där hade jättekul och vi också. Det är en speciell känsla att spela sina egna låtar och se att folk blir glada och dansar med. Även detta event gjorde kunden väldigt nöjd.

Torsdagen den 29 Mars

Rösten var nästan helt borta och febern börjar göra sig påmind igen. Jag tänkte, har jag klarat mig så här långt ska jag inte ge upp än. Det var dags för ett företagsevent. VH assistans hade påsklunch för sina sammarbetspatners och hedersgäster. Bla. Maud Olofsson, som klappade och njöt av underhållning. 

Fredagen den 30 Mars

After-Work, stat i Övik. Sista spelningen för denna veckan och det är jag glad för. Har aldrig haft så jobbigt spelning för rösten. Både låga och höga toner gjorde ont och var svåra att nå. Men många gäster kom fram och uppskattade underhållningen, så jag kan slå mig själv på axel och säga att jag har en väldigt hög lägstanivå.

Under helgen har jag varit väldigt ledig och myst med min familj. Rösten börjar komma tillbaka och jag är glad att nästa spelning är först på onsdag. Då är det dags att inviga ett nytt varuhus i Karlskorna. Biltema here i come!!!

Tack för att ni följer med mig och orkar läsa det jag vill säga!

Centerpartiets distriktsstämma hölls i går i Kasamark utanför Umeå i lokaler (Pollux) som kommit till tack vare engagerade människor som velat utveckla och haft tilltro till sin by. Nu är Kasamark en by som växer, till och med mer än vissa stadsdelar i Umeå enligt säkra källor.

Thomas Westerberg, planeringschef i Region Västerbotten, höll ett intressant föredrag om befolkningsutvecklingen i stort i hela Sverige. Det är många kommuner i Sverige som minskat i invånarantal och för de mindre kommunerna är det verkligen dystert. Varje kommun bör försöka utveckla sina egna specifika förutsättningar, att försöka kopiera vad någon annan kommun gjort är inte alltid lyckat.

Attraktivt boende, bra offentlig service samt goda kommunikationer är enligt Thomas väldigt viktiga för att attrahera nya invånare. Han nämnde även samverkan, samordning och samsyn både inom kommunen och utanför kommunen. Inte bygga skyttegravar som pågår nu mellan vissa kommuner inom Umeåregionen. Att ställa centralort och byar mot varandra som nu händer i vår kommun är inte bra för kommunens utveckling.

Maud Olofsson berättade inspirerande om sin drygt 10-åriga resa som partiledare och hur viktigt det är att bygga relationer för att nå framgång. Hon hoppades också att Centerpartiet fortsättningsvis kommer att vara den moderna spännande utvecklingskraften i politiken.

Lars Weinehall och Eva Enqvist tilldelades guldnålen för mångårigt arbete för Centerpartiet.

Ett kraftfullt uttalande gjordes av stämman mot den nedmontering av inlandet som landstingsledningen (S + MP) nu genomför.   

I dag regionfullmäktige i Lycksele. För första gången blev det en livlig debatt runt en motion från Kristdemokraterna. Motionärerna pekade på inlandets situation med befolkningsminskning och försämrad service. Deras förslag för att motverka detta var att region Västerbottens enhet för regional utveckling skulle etablera ett tillväxtkontor i något av inlandskommunerna.

Även en kustkommun som Robertfors känner av delar av den problematik som inlandets kommuner brottas med. Sedan 1990 är det endast Umeå, som växt kraftigt befolkningsmässigt,  och Vännäs som ligger i Umeås närhet som har ökat i invånarantal. Resterande 13 kommuner i länet har minskat i befolkning och procentuellt har minskningen varit störst i inlandskommunerna.

Nu var det få som trodde att lösningen är att etablera ett kontor i inlandet. Det är viktigt att det regionala utvecklingsarbetet fortsätter fokusera på hela länet och att alla ser ett växande Umeå som en resurs i det utvecklingsarbetet.

I detta sammanhang nämndes även de 2 miljarder kronor som Maud Olofsson, Centerpartiet var initiativtagare till i Inlandsinnovation AB, vilket tydligen en ledamot från (s) hade glömt. Det är 2000 miljoner kronor som är avsatta i statligt tillväxtkapital för innovationer och företagande i norra Sveriges inland. Istället för att kritisera nuvarande regeringen borde vissa titta i backspegeln 50 år tillbaka och se vilket politiskt parti, som samtidigt som landsbygden avfolkats, mestadels varit i regeringsställning.

Det var en bra debatt som kristdemokraterna initierade och en fråga som vi måste kraftsamla runt. I det sammanhanget är det viktigt vilket budskap vi signalerar både till varandra och utåt i vår omvärld och att vi har politiker som ser möjligheter istället för jämmer och elände.

Det första jag gjorde när jag kom hem var att läsa vk-bloggarna. En del av dem är faktiskt underhållande. Läs gärna Britt-Marie Lövgrens (FP) blogginlägg idag. Hon har sen ett tag sen varit aktiv i att skapa opinion för att Umeå Kommun ska anställa ungdomar för 75% av ingångslönen. Det är som att Folkpartiet inte kan släppa det här! Sedan 2010 har de förespråkat lönesänkningar för ungdomar. Först av alla var dock Centerpartiet. Men även moderaterna har haft ett finger med i spelet. Den aktive moderaten Nicklas Sandström har öppet förespråkat lönesänkningar för ungdomar.

Trots sin unga ålder (29 år gammal) är han redan landstingsråd inom Västerbottens Läns Landsting. Eftersom han förespråkat lönesänkningar för ungdomar, så trodde jag att han som ungt landstingsråd var för en sänkning av sitt eget arvode. Jag har därför väntat på att han ska motionera i frågan på landstingsfullmäktige, eftersom han i så fall kan få mitt fulla stöd, men inte ens ett svar har jag fått :(.

Men åter till Britt-Marie Lövgren och henne blogginlägg. Hon förespråkar att ungdomar som anställs ska få 75% av ingångslönen istället för att, som det är idag, få en hel lön. Och sedan har hon mage att påstå att det inte handlar om en lönesänkning!! Men jisses, vilken värld lever hon i? Är inte detta diskriminering? Ungdomar verkar vara en grupp som man som borgerlig politiker anser sig kunna spotta på. Jag menar.. hade borgarna t ex vågat gå ut med ett liknande förslag om att t ex invandrare ska ha lägre löner än infödda svenskar så att de ska kunna få jobb? Förr i tiden försvarade man att kvinnor skulle ha lägre löner för att annars skulle ingen vilja anställa dem när man ändå kan anställa en man. Idag skulle ingen våga resonera på det här sättet, men när det gäller ungdomar är det konstigt nog legitimt för borgerligheten att komma med sådana utspel.

TIllgänglig statistik visar att låga löner inte leder till mindre arbetslöshet. Ungdomar har redan lägre löner än övriga och ändå har de en högre arbetslöshet. LO:s regionala ungdomskommitté i Västerbotten och Norrbotten har skrivit en lysande insändare ang ungdomsarbetslöshet och varför de åtgärder regeringen vidtagit bara har förvärrat den. Jag rekommenderar den: Ge oss ungdomar jobb och utbildning.

"Annie Lööfs nyliberalism sänker centern"

Citat:

"Även om Annie Lööf inte är ensam ansvarig för centerns kräftgång, är det svårt att inte tolka siffrorna som att väljarna ger underkänt till Stureplansmaffian och dess fullföljande av Maud Olofssons omdaning av centerpartiet till ett nyliberalt högerparti.

Annie Lööf-effekten har uteblivit. Och det med rätta. Ska centerna ha en chans att sitta kvar i riksdagen är det hög tid att man vänder skutan tillbaka mot centerns ursprung som ett landsbygds- och miljöparti. Nyliberal dumdryghet med idoler och förebilder som Ayn Rand och Margaret Thatcher ger inga röster i 2000-talets Sverige."

:Så sant som det är skrivet. Centern har spelat ut sin roll i Svensk politik med Lööfs högerpolitik!

"

Det stundar kärva tider för de ideella föreningar som arbetar för att försöka skydda de få återstående gammskogarna i Västerbotten om de värsta farhågorna vid kommande landshövdingsutnämning i vårt län förverkligas. Jag håller med dem som anser att landshövdingar ska rekryteras från län där de inte är alltför förankrade i traktens mylla. I det här fallet är det sällsynt olyckligt eftersom den påtänkta personen dessutom har dokumenterad lojalitet med två av landets tunga miljömarodörer, LRF och skogsägarrörelsen. Huvva!

Med Annie Lööf vid den nyliberala piskan förväntar sig många att partiet ska resa sig.

Men resan har inte börjat allt för bra, trots Lööfs utrensning och trots hennes hånleende vid alla debatter så går det inte framåt.

Att partiet nu har en miljöminister som heter Lena Ek som dessutom är vice ordförande i en lobbyorganisation som heter European Energy Forum, vars uppgift är att sälja inflytande till energiföretag. För en summa pengar tillåts industrin tillgång till slutna sällskap med politiker i Bryssel, EU.

Hur var det nu med sköna gröna Centern?

I mina ögon så är det fortfarande sköna bruna (som i skitiga) Centern, nu ännu tydligare!

Det ska bli intressant att se hur detta f.d. landsbygdsparti ska kunna resa sig. Kanske var det helt klart ett dåligt alternativ att försöka stå till höger om Moderaterna..

Och så ett "för övrigt" på slutet om Kristdemokraternas grundläggande problem.

----------------------------------------------------------

Maud Olofsson vs Lennart Holmlund - de måste inte gilla varandra

De kunde knappt bärga sig en dag med att säga rakt ut vad de anser om varandra insatser. Det bara måste ut, det som legat och pyst länge. Inte för att deras kärvänliga syn på varandra varit någon hemlighet tidigare, men deras senaste ordväxling säger en del om stämningen som rått de senaste fem åren mellan nyss avgångna näringsministern Maud Olofsson och Umeås kommunalråd Lennart Holmlund, och mellan deras två partier här i Västerbotten.

I en intervju med Västerbottensnytt i tisdags yttrade Maud Olofsson skarp kritik mot de ledande kommunalpolitikerna i länet för att ha varit för passiva i kontakterna med regeringen. Hon kallade det ”konstigt” och ”inte okej”, att de ledande lokala politiska företrädarna inte legat på lika hårt som politiker på andra håll i landet för att driva frågor av intresse för hemregionen.

”Min erfarenhet från de här åren har varit att man i liten utsträckning har använt sig av mina kontakter. Och det är lite skrämmande tycker jag”, sade Olofsson bland annat, och fortsatte: ”Ta infrastrukturpaketen och det här, ta Umeåpaketet – det har vi drivit själva för att få igenom det i regeringen. Det är inte så att politikerna i Umeå varit särskilt engagerade i det.”

Hårda ord. Att hon i nästa andetag uttryckligen undantar sina egna partikamrater i länet från ansvar avslöjar vad det i grunden handlar om: en partipolitiskt driven konflikt som nu går in i ytterligare en rond, inte någon djupare analys eller samlad beskrivning av länets kontakter med regeringen.

Lennart Holmlund svarade snabbt på kritiken och sa att det ibland varit som att prata med en vägg att ta kontakt med näringsministern, att det inte gått att få något stort gehör i de frågor som diskuterats och att det är Olofsson som svikit Västerbotten. En gammal, välkänd träta alltså, inte mer.

Om Olofsson och Holmlund hade haft rätt om varandras inkompetens och ointresse för länet hade Västerbottens infrastruktur dominerats av hästdroskor och sparkstöttingar (inget ont om dem) i dag. Om båda däremot varit precis så stenhårt inriktade på att få investeringar just hit som deras respektive största fans gör gällande hade både Kvarkenbro och rymdfärja (tur och retur Månen, som ett led i den viktiga vertikala transportkorridoren) varit på plats.

I själva verket överdrivs ofta betydelsen av både enkla personkontakter och ministrars hemtillhörighet. Det faktum att mer hänt med Umeås infrastruktur de senaste fem åren än åren dessförinnan, men också att Norrbotniabanan inte fått ja, pekar på det.
Och invävt i grälet säger Holmlund och Olofsson intressanta saker, som visar just hur långt mindre dramatiskt sådant här fungerar i praktiken, men som också påminner om att regionernas lobbyarbete har betydelse.

Lennart Holmlund medger i SVT-intervjun att han knappast skulle ha haft mer frekventa kontakter med en socialdemokratisk näringsminister, och skriver på sin blogg att man haft bra kontakter med tidigare infrastrukturminister Åsa Torstensson och statssekreteraren Leif Zetterberg. Holmlund skriver också att man använt sig av lokale centerpartisten Sven-Olov Edvinssons kontakter som en ingång till regeringen och att ”representanter för moderaterna, folkpartiet och kristdemokraterna” deltagit för att få in projekt i budgeten.

Självklart. Konstigare än så är det inte. En kommun med en strategi värd namnet använder förstås hela sin lednings styrka och kontakter i relationerna till regeringen när det verkligen gäller. Det vore inte någon given mirakelmedicin om ett kommunalråd skulle råka ha utmärkta kontakter till en enskild ledande regeringsföreträdare. För Norrlands del vore också ett sådant samband olyckligt, med tanke på hur makten på olika områden hela tiden förskjuts mot storstadsområdena.

Å andra sidan, går det förstås inte att ligga på latsidan för en kommun eller en region i kampen om uppmärksamhet och resurser nationellt. Maud Olofsson erkänner i intervjun med SVT att det har betydelse för vilka projekt som till slut får klartecken eller avslag, hur engagerade och skickliga de lokala företrädarna är i sitt lobbyarbete. Och då saknar det inte heller betydelse om inte en enda minister längre kommer från norra Sverige.

Jag tror att en slutsats, om man lyfter blicken lite, är att Norrlandslänen måste bli bättre framöver på att samordna sig och utöva gemensam kraft i sina kontakter gentemot regeringen, för att kunna hävda sig i konkurrensen om medel. Regionbildning hit eller dit, är man i Jämtland, Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten mer bekymrade om att slå vakt om det egna regionalt och misstro grannarna, än att försöka motverka den växande, övergripande storstadsdominansen nationellt, spelar det ingen större roll om enskilda kommunalråd och ministrar uppskattar varandra eller inte.

För övrigt...
Alliansen vill: (1) att dess största parti ska vara större än största oppositionspartiet, (2) samtidigt förbli fyra separata partier, och (3) att alla de fyra partierna ska ha god marginal till fyraprocentspärren. I en åttapartiriksdag är det nästan omöjligt att förena de önskemålen. Det är bakgrunden till Kd:s problem, oavsett partiledare.

Ängesbäckens Lantbruk i Kålaboda hade Öppet hus i dag och firade att det är 10 år sedan de invigde sin nya lagård. Ingrid berättade att det mesta hade fortlöpt som de planerat, djurbesättningen blivit än större, att de gjort årliga investeringar i både nya byggnader och maskiner för att göra driften så effektiv som möjligt. Eftersom det är två familjer som samverkar så lyckas de även ta ut en hel del ledighet, vilket annars är svårt.

Maud Olofsson som tidigare förrättade invigningen var med även i dag och höll ett inspirerande tal om näringens betydelse och att det är viktigt att det finns företagare som vågar att satsa. I framtiden kommer det att bli allt viktigare för världens länder att värna åkermark och den egna försörjningen.

Tillsammans med riksdagsledamot Helena Lindahl så framförde vi från ( c ) i kommunen att vi är glada för deras lyckade satsning och att vi önskar de fortsatt lycka till.

En familjedag med ponnyridning, maskinuppvisning och försäljning av hamburgare.

Jag satt och pratade med Maud en stund igår kväll och då sade hon återigen samma sak som hon sagt till journalisterna här vid stämman i Åre:
"Varför tror ni inte att en partiledare själv kan känna att det börjar bli dags att sluta?"
Maud har varit partiledare i tio år och dem av dessa i regeringsställning, en enorm belastning, press och ansvar! Nu var hon nöjd nu hade hon gett järnet. Detta tackar jag henne för! Tänk på det nästa gång Lennart Holmlund när du säger att hon tvingats bort.
Sedan tycker jag hela historien men Gun Rehnman och Centerpartiet i Lycksele är tråkig. Man har inte varit överens i partiet i Lycksele, jättetråkigt!
Detta kombinerat med ett dåligt skrivet pressmeddelande och måste jag säga taskig timing.
Gun kommer att flytta till Vännäs och kommer alltså av den anledningen att avsäga sig sina politiska uppdrag i Lycksele. Men hon fortsätter i Distriktsstyrelsen samt i landstingspolitiken så där har Lennart återigen dragit förhastade slutsatser!
Och inte nog med det, Lennart drog en tredje förhastad slutsats igår när jag gjorde en så kallad "Facerape" på Eric Bergner kul att Lennart gärna vill ha Eric men vi behåller honom nog själv.


 Edit: Man kan även se avtackningen i bättre format här 

Lennart Holmlund berättar i sin blogg att han såg gårdagens många tacktal till Maud Olofsson och blev ”mäkta förvånad över att hon avgick”, eftersom hon ”fick hur mycket beröm som helst”. Jag är inte förvånad.

När Maud började blev vald till partiledare 2011 bestämde hade hon ett 10-årsperspektiv. Hon fullgjorde detta. Och det var utifrån en summering av hela hennes partiledarskap som hon i går avtackades, hyllades och fick stående ovationer av Centerstämman i Åre. Och strålade av glädje tillsammans med make och barn.

Det var utifrån detta hon fick allt detta beröm:

• För sitt ledarskap.
• För sin förmåga att vara förebild för kvinnliga politiker.
• För sin tydlighet att stå upp för sin uppfattning även när det blåser.
• För sin kamp mot Göran Perssons ”sociala turism”.
• För sin beslutsamhet att bryta socialdemokraternas regeringsmakt.
• För sitt slit att ta ansvar för ”skattebetalarnas pengar”.
• För sitt mod att bryta dödläget i energipolitiken och få fart på hållbara alternativ.
• För de 2 miljarderna till Inlandsinnovation AB.

För att bara ta några exempel som nämndes. Det var för allt detta hon hyllades.

Jag är väl medveten om att man ifrån Holmlunds håll är missnöjd över det mesta som Maud uträttat. Kanske framför missnöjd över att Centerpartiets Allianssamarbete gjort att (s) förlorat regeringsmakten. Det tillhör politikens villkor.

Men Maud Olofssons uppdrag var att företräda Centerpartiet. Och för det fick hon "hur mycket beröm som helst".

Inte ett öga torrt när Maud i eftermiddags avtackades på partistämman i Åre. En rörd partiordförande hyllades mångfallt av hela Centerrörelsen. Maud önskade den nya ledartrojkan lycka till och gav rådet att våga vara modig och fortsätta det värderingsskifte som påbörjats. Vi har kommit en bit på vägen men det kommer att behövas tas en mängd modiga beslut för att nå visionen om ett grönt företagsamt Sverige där människor kan växa och utvecklas av egen kraft.

Nu sitter jag på ett seminarium på Centerstämman där styrelsen för Inlandsinnovation AB presenteras. Ett år efter det att något sägs på ett lastbilsflak i Ånäset så finns det två miljarder kronor att nyttja för investeringar i Norrlands inland! Det är Centerpolitik det: Från Bidrag till Investeringar! Från Idé till Verklighet! Finns mer på Inlandsinnovations (än spartanska hemsida)
 

Maud och Leif presenterar Inlandsinnovation för intresserade åhörare

För mig var det särskilt två saker som fastnade på näthinnan.

Den ena handlar om Centerpartiets unika förmåga att ge plats för kvinnliga ledare. Nån statsvetare hade försökt förklara och hänvisat till slumpen. Men Maud gav svar på tal:

• ”Det är aldrig nån’ slump när kvinnor får ledarskap! Men det är inte heller nån’ slump att vissa partier inte vågar ge kvinnor ledarskap!”

Den andra handlade om kompromisser som politikens viktiga verktyg.

• ”Fegisarna sitter på läktar’n, slår sig för bröstet och ropar ’Rösta å mig. Jag ger mig aldrig’. Och får inget uträttat! De är dom som kompromissar som är dom modiga! De är dom som förändrar världen”

Och så tog hon farväl med en strof av författaren och poeten Birger Norman

”Man kön gå jenom helle live me’ renhänn’ren.
Men vad ha ejäntligen renhänn’ren uträtte här i väla?”

(Man kan gå genom hela livet med rena händer.
Men vad har egentligen dom med rena händer uträttat här i världen)

På väg hem med Umeåflyget läste Maud Olofsson om detta och kommenterade det för en av sina sakkunniga från Näringsdepartementet, som var med på flyget. Maud är som bekant numera varken ung eller oerfaren. Hon vet mer än det flesta hur slitsamt partiledarskapet är. Inte minst när man blir kritiserad internt av personer som gärna vill synas lite extra själva.

Därför uttryckte Maud att hennes efterträdare Annie Lööf inte kommer att få det lätt hon heller. Hon är ju ”så ung och oerfaren”. Hon berömde samtidigt Annie Lööfs kompetens och andra ledarförmågor, trots att Annie ännu är ”ung och oerfaren”.

Nån lyssnade. Som inte satte in samtalet i sitt sammanhang. Just ”ung och oerfaren” snappades upp och fick vingar. Ur sitt sammanhang kan det tolkas lite hur som helst. Men tolkningen att Maud kritiserade sin efterträdare tog fäste och i dagens papperstidning av VK blommar det upp till ett ”angrepp”, även om texten inte ger belägg för något angrepp från Maud sida. Västerbottensnytt var i morse inte sen att sprida nyheten. Och så rullar det vidare.

Politisk journalistik eller skvallerreportage? Ibland är det svårt att skilja det ena från det andra!

Mer finns att läsa på: Anna-Karin Hatts Blogg, Centerpartiets Hemsida, Sveriges Radio, Regeringens Hemsida 

För Centerpartiet är frågan om satsningar på ny miljöteknik viktiga, det handlar både om arbetstillfällen men framförallt om omställningen till ett nytt och hållbart samhälle.
Mer finns att läsa på Centerpartiets Hemsida, Regeringens Hemsida

Bra jobbat Andreas och Maud och jag vet att mer kommer! 

ntuirs

Man riskerar också ett cementerande av den nyliberala strömkantring partiet genomgick under Maud Olofsson. Därför borde de riktiga centerpartisterna se till att någon annan än denna nyliberala egoismens Stureplansmegafon blir vald till partiledare,"

"Precis som USA:s förre riksbankschefAlan Greenspan och libertarianen Johan Norberg,hyllar Annie Lööf den fullständiga och iskalla egoismens företrädare framför alla andra – Ayn Rand."

skriver Lars Pålsson Syll, professor i Samhällskunskap på SVT-debatt. 

Högst intressant - centern på väg åt höger - och ur riksdagen?

Läs hela artikeln här

Det här är uppdraget passar mycket bra i Mauds portfölj. Hon har sedan 80-talet ägnat stort intresse åt kvinnors företagande. Som politiskt sakkunnig åt dåvarande arbetsmarknadsministern Börje Hörnlund, under den borgerliga regeringen 1991–94, ansvarade Maud Olofsson för ett program för kvinnors företagande. Ett arbete som hon återupptog som näringsminister.

Under sin tid som vice statsminister, deltog hon engagerat i en rad internationella möten kring betydelsen av att regeringarna ger stöd till kvinnors företagande i låg- och medelinkomstländer. Därför är det inte nån tillfällighet att Maud Olofsson nu får detta uppdrag.

Igår hyllade statsminister Fredrik Reinfeldt i sitt sommartal Maud Olofssons avgörande betydelse för att Sverige fick regeringsskifte 2006 och för hennes stora och betydelsefulla insats som statsråd. Idag rapporterar medierna om hennes nya uppdrag som internationell rådgivare.

Som vanligt kommer erkännanden oftast i efterhand.
 

I år premiärtalade ovanligt många nya partiledare: Juholt, Fridolin, Romson och Åkesson. Lite rörigt kändes det allt: Mp försöker vinna moderna sosseväljare och Juholt kämpar för återvinna traditionalister. Åkesson följer Juholt i hasorna i många frågor, samtidigt som SD man utmanar Mp-s roll som tredje största parti. Det enda oppositionen är riktigt överens om är att skjuta riksdagens budgetregler i sank, trots att budgetreglerna har en avgörande betydelse för att Sverige ska kunna fortsätta som Europas starkaste ekonomi.

Maud Olofsson höll sitt tionde och sista Almedalstal. Av kommentarerna att döma fick Maud ett mycket gott betyg.

Hon pekade ut tre framtidsutmaningar:

1. Den första kallar hon Nybyggarlandet Sverige. Och började med att beskriva ett Sverige som svikit invandrarna. Under jublande applåder slog Maud fast att det inte är invandrare det är fel på utan det är invandringspolitiken som är fel. Idag är det invandrarna som bär upp en stor del av vårt lands välfärd. Hon beskrev ett Sverige som ett öppet land. Ett nybyggarland som man ska längta till och där man kan förverkliga sina drömmar. Ett land dit man välkomnas och tas emot med öppna armarna. Hon uppmanade att vi tillsammans ska bygga Nybyggarlandet Sverige. Ett Sverige där invandring förknippas med välfärd. Framgång. Entreprenörskap. Idogt arbete. Gemenskap.

2. Den andra handlar om företagandet. Sverige behöver fler entreprenörer. Som ser människors drivkraft. Som ser förmågan att skapa jobb både åt sig själv och åt andra. Den dagen Sverige har fler entreprenörspartier än bara Centerpartiet kommer det att se väldigt annorlunda ut i vårt land.

3. Den tredje och kanske största globala utmaningen är klimathotet. Maud menade att det är bråttom nu. Men konstaterade samtidigt att strålkastarna slocknat och med det en bit av engagemanget. Därför behövs modiga människor som tar nödvändiga steg för att möta det hotet. Sverige är duktigt på att göra det som världen efterfrågar. Det arbetet måste bli än intensivare. Det hållbara samhället är möjligt. Omställningen är inom räckhåll. Instrumenten finns, insatserna finns. Nu krävs modiga gröna liberala politiker som fortsätter sätta upp ambitiösa mål men som också släpper de gröna entreprenörerna fria!

Ett nytt partilandskap, men med färre partier?

Skadeglädje som hotar Norrland

--------------------------------

En väntad avgång

Maud Olofssons besked att hon avgår som centerledare var väntat. Tio år är en lång tid i dagens politik. Olofsson har lett sitt parti i tre riksdagsval och är inne på sin andra mandatperiod i regeringsställning. Partiets usla opinionssiffror har sannolikt skapat en intern otålighet som gör att hon går nu, istället för 2012.

Olofsson kan lämna sitt uppdrag med gott samvete. Hon tog över ett vilset centerparti i kris, har förnyat det, lett det till flera valsegrar och varit pådrivande i det allianssamarbete som fått väljarnas förtroende både 2006 och 2010.

Hon har på ett rappt sätt lyft fram det glömda småföretagarperspektivet i svensk debatt och bidragit – under spott och spe från en tidvis vulgär och låg buskpropaganda mot henne här i Västerbotten – till att modernisera synen på vad som skapar utveckling på landsbygden. Den optimismen i synen på bygderna har varit mycket värd.

Som näringsminister har hon haft goda intentioner, men inte alltid, ibland för sällan, lyckats få regeringen med sig.

Centerpartiets grundläggande problem med en försvinnande traditionell väljarbas och svårigheter att hitta en ny roll i ett föränderligt partilandskap har inte heller hon lyckats hitta någon lösning på. Det får nu andra grubbla över.
 

Lev väl och ...

Thank you and goobye!

Men då kommer nästa skrämskott

Hanna leker med tanken att bli C-ledare

Gud bevare oss...!!!

Hej på en stund

Men några saker kommer alltid att vara förknippat med Maud:

• Hennes intensiva engagemang för öppenhet och hennes skarpa avståndstagande mot Göran Perssons trista prat om ”social turism”.
• Hennes starka engagemang mot social och regional klyvning.
• Hennes övertygelse att det var nödvändigt att forma ett trovärdigt regeringsalternativ inför 2006 års val varför hon bjöd in till Högfors möte 2004 och där bildade Alliansen, tillsammans med M, Fp och Kd.
• Energi- och klimatöverenskommelsen som innebär att Sverige äntligen storsatsar på alternativen. Och nu har världens offensivaste energi- och klimatpolitik. Bara i Västerbotten kommer enligt nuvarande planer 12 miljarder att investeras i grön energiproduktion.
• Hennes starka engagemang för att öppna välfärdssektorn genom att ge rätten till individen att själv välja i vården, i hemtjänsten, i skolan.
• Hennes aktiva intresse att utveckla och ge stöd till kvinnors företagande.

Tyvärr har Maud fått utstå en hel del kritik också internt. Från många erfarna som borde veta bättre. Som inbillar sig att Centerpartiet övergett landsbygden, bara därför att partiet inte fått övriga Allianspartier med sig i viktiga frågor. Som tror att ett parti på 7-8% själv bestämmer villkoren. Som föraktfullt vägrar inse att man inte kan vinna jämt. Och som inte ens kan glädjas när partiet får igenom viktiga förslag.

I så fall är det bara att beklaga. Maud är en mycket skicklig politiker, som har betytt mycket för Alliansen, regeringen och vårt eget län Västerbotten. Det finns ju synpunkter på centerpartiets utveckling under hennes tid, men det överlämnar jag åt centerpartisterna att diskutera. Men från en partiföreträdare som tillhör samma Allians, så är det ju uppenbart att (C) har blivit mer tydligt borgerligt under hennes ledarskap.

Jag kan bara konstatera att hon har varit en stöttepelare i regeringen och Alliansbygget. Hon har också gett Västerbotten en tydlig och stark röst i regeringen - trots alla angrepp hon fått utstå från socialdemokraterna i länet har hon gjort mycket för vårt Västerbotten - ja hela Norrland för den delen, i stort och smått.

Vem eller vilka som beslutat att just Sahara Hotnights ska få äran att vara på skylten verkar ingen veta. Men jag tycker det är en utmärkt idé att marknadsföra att bandet kommer från Robertsfors, då ingen annan förutom vi i kommunen vet om det. Till exempel:  åker man nedåt landet och träffar folk från Borås, Uppsala, Skåne eller Göteborg så visar det sig ganska snabbt vem och vilka folk känner till från min älskade hemkommun.

1. Den fiktiva karaktären JW från boken och filmen Snabba Cash
2. Maud Olofsson, partiledare centerpartiet

Ja fan, vad ska man säga? Visst jag kan ju ha pratat med människor som är helt ointresserade av Sahara Hotnights musik eller som bott i nån grotta i tio år. Eller så kanske vi helt enkelt borde ta oss en funderare och sätta JW's nuna på E4:a skylten. Då han, trots att han bara är påhittad, har marknadsfört Robertsfors betydligt bättre än "våra" Sahara-tjejer.

 
Nästa skylt på E4:an?

 * = "Sveriges bästa kommun" är en slogan som går att läsa på en skylt på kommunhuset. Sen är det ett mål som Robertsfors har planerat att nå i framtiden.

Ett stycke som riktigt fångade min uppmärksamhet var det där Maud beskriver sin liberala jämställdhetspolitik:

"Min liberala jämställdhetspolitik bygger på den enkla tanken att vi kvinnor ska ha samma rättigheter, samma möjligheter och samma frihet som våra män. Inte minst att kunna leva på sin egen lön, utan att behöva vara beroende vare sig av det offentliga eller av någon annan. Att normalisera att vara kvinna, om man så vill."

Jag skulle vilja gå ännu längre. I allt som rör ekonomi, utbildning, arbetsmarknad, föräldraskap, rättssäkerhet etc ska det vara fullständigt egalt vilket kön man har. Just när det gäller föräldraskapet hamnar vi ibland i en motsatt jämställdhetsproblematik, nämligen att mannen är den förfördelade parten. Jämställdhet på föräldraområdet handlar därmed om en förskjutning av maktbalansen från kvinna till man.

Jag tror ni anar var jag är på väg - jag vill att jämställdhet ska vara mindre "kvinnors kamp för lika möjligheter" mer "lika rättigheter, möjligheter och friheter för alla, oavsett kön". Tokliberalt!

Och glöm för all del inte frågan om respekt - oavsett vilket kön vi har ska vi alla behandlas med samma respekt!

Det känns mycket oväntat men roligt, och bevisar att Inlandet har en plats att fylla i framtiden. För att stärka konkurrenskraften hos företag i regionen, och därmed skapa arbetstillfällen, ekonomisk tillväxt och möjlighet till expansion måste tillgången på riskvilligt kapital bör öka. Norrlands inland har särskilda behov av offentligt kapital för finansiering i tidiga och innovativa skeden, för större investeringar och för projekt med långa ledtider. Intressanta områden gäller till exempel gruvprospektering, utveckling av biobränslen, vindkraft, miljöteknik och turismprojekt.

Värderingen av säkerheter i form av till exempel fastigheter är låg vilket gör det svårt att få lån vid ägarskiften och andra investeringar. Med tillgång till mer kapital i inlandet kan nya lösningar och innovationer stimuleras, som i sin tur stärker entreprenörskapet och det privata näringslivets förutsättningar.

Därföt känns nu det ännu roligare att den satsning Centerpartiet lanserade i valrörelsen, och som nu håller på att bli verklighet. 2 000 000 000 kronor i riskkapital till Norrlands inland i Inlandsinovation. Dessa pengar kan vara en viktig del i att alla dessa barn i Vilhelmina kan stanna kvar, jobba i nya och växande företag och vara med och skapa inflyttning...

-----------------------------------------------------------------

Centerpartiets väg efter Maud Olofsson

Annat var det förr. Tage Erlander var partiledare för socialdemokraterna i 23 år (1946-1969). Bertil Ohlin, folkpartiet, satt också i 23 år (1944-1967). Jarl Hjalmarsson, dåvarande högerpartiet, i elva år (1950-1961). Gunnar Hedlund, centerpartiet, i 22 år (1949-1971). Hilding Hagberg, dåvarande Sveriges Kommunistiska parti, i tretton år (1951-1964)

I dagens politik är redan tio år som partiledare ett maraton få orkar fullfölja. En titt på företrädarna till dagens ledare för de traditionella riksdagspartierna visar att mycket har hänt: Mona Sahlin satt i fyra år, Lars Leijonborg satt i tio år, Bo Lundgren satt i fyra år, Lennart Daléus satt i tre år, Gudrun Schyman satt i tio år, Matz Hammarström satt som språkrör för Mp i två år och Lotta Nilsson Hedström som språkrör i tre år. Alf Svensson, KD, är undantaget med sina 31 år.

Av nuvarande partiledare har Maud Olofsson, centerpartiet, suttit längst, sedan 2001. Hon har lett sitt parti i tre riksdagsval. Att avgångskraven nu börjar komma är väntat. Deppiga opinionssiffror speedar upp processen. Jag har inte hört någon som tror att Maud Olofsson kommer att leda centerpartiet 2014. Frågan har ända sedan valet varit inte om utan när hon avgår. Nu har kampen om vem som ska efterträda henne inletts på allvar. Då kommer också ropen på avgång.

Maud Olofsson kan, det ska sägas först, gå nöjd, oavsett om hon går i år eller nästa år. Att partiet under hennes ledning vände vid avgrunden, utvecklade nya profilfrågor, gick framåt både 2002 och 2006 och tillsammans med övriga allianspartier fick regeringsförtroende av väljarna 2006 och 2010, gör att Olofsson kommer att räknas som en framgångsrik partiledare.

Hon har tagit obekväma debatter och utmanat etablissemang, retat gallfeber på en del, ofta på ett för svensk politik nyttigt sätt, men framför allt setts som en tillgång för sitt parti och för regeringen. Hon har lyft fram småföretagarperspektivet på ett envetet sätt. Det brukar utmärka politiker som åstadkommer något, att få gäspar.

Den "det var bättre förr"-kritik som kommer då och då från tidigare centerpartister brukar också påminna partiet om hur det hade kunnat låta och se ut om centerpartiet inte förändrats alls i början av 2000-talet – då partiet var i sin allvarligaste kris någonsin - och snarast få till effekt att stödet för Maud Olofsson stärks.

Men den epoken – räddning, förändring, regeringsmedverkan – är fullbordad, och i partiledarfrågor anser sig få partier ha råd eller ro att vara sentimentala.

Maud Olofssons ställning är svagare i dag än den var efter förra valet. Partiets identitetskris är lika allvarlig som den var när Maud Olofsson tillträdde. Det har mindre med hennes partiledarskap att göra än med det faktum att det inte finns långsiktig plats för fyra allianspartier.

Eftersom partiapparaterna får panik vid tanken på sammanslagningar, håller väljarna på att lösa det själva genom att föra över stöd från Kd och C till framför allt moderaterna. Då centerpartiet inte uppfattas ha fått tillräckligt genomslag i regeringen för exempelvis en profilfråga som småföretagandet, och tappat greppet om en annan profilfråga från 2006 som integriteten, blir partiets egenvärde svårare att urskilja för väljarna. Det som räddat folkpartiet från ett liknande öde är partiets helt dominerande ställning i utbildningsfrågor. Miljöpartiet är också en starkare konkurrent i dag än tidigare, vilket underminerar centerpartiets bas ytterligare.

Det har inte med någon konflikt mellan stad och landsbygd att göra, som ofta påstås. Liberala småföretagarfrågor, integritetsfrågor och miljöfrågor är förstås lika viktiga i Umeå som i Stockholm, i Vilhelmina som i Lund. Utmärkande för stora och växande partier är att de lyckas attrahera stöd i många olika miljöer samtidigt.

Sällan sägs så många generaliserande dumdrygheter från Stockholmskommentatorer som när de söker beskriva stad vs land-motsättningar inom centerpartiet eller socialdemokraterna. Senaste veckans analyser, även av Håkan Juholts bakgrund, har flödat över av den korkade föreställningen om väljare på landsbygden som konservativa och eftersläpande jämfört med liberala storstadsväljare som bryr sig om framtidsfrågor och idéutveckling.

Det är en myt som odlas både av liberaler och socialister, med olika bevekelsegrunder, men med dödgrävarvalsen gemensam. Dessvärre återkommer samma floskler även hos en del landsbygdsdebattörer, fast med omvänd värderingsskala. Tillsammans bildar de – fobi i Stockholm för resten av landet och förakt på landsbygden för storstäder – en sorgesam fördumning av debatten.

Just centerpartiet avkrävs ett ställningstagande som nästan inga andra partier: antingen landsbygd eller storstad (tolkat som antingen bromsklossar eller utveckling). Det är förstås nonsens, generaliseringar av det slaget överlever bara i en likriktad flabbjargong som inte störs av insikter.

Men andra än Maud Olofsson kommer att få ta sig an centerpartiets nya utmaningar. Att kraven på hennes avgång kommer en dryg månad innan det stora omvalet i Västra Götalandsregionen och Örebro, avslöjar dels en intern otålighet och dels att efterträdarfrågan inte är löst bakom kulisserna.

I veckan skrev IT- och regionministern Anna-Karin Hatt, under en tid utpekad av rykten som Maud Olofssons egen favorit till partiledarposten, en debattartikel i Dagens Nyheter om sin vilja att centerpartiet, i en idéhistoriskt svajig formulering, ska stå för en ”varm och grön socialliberalism” i kontrast till en “rå och kall” marknadsliberalism. Det antogs snabbt vara hennes indirekta ansökan till partiledarposten. Omedelbart svarade andra i partiet med krav på Maud Olofssons avgång, kombinerat med lovord för den andra tippade huvudkandidaten till att efterträda Olofsson, riksdagsledamoten Annie Johansson, som nog inte skulle kalla sig varm socialliberal, men gärna marknadsliberal.

Manegen krattad för spekulationer alltså.

Det skulle vara fräscht om centerpartiet gjorde som miljöpartiet, när nu Mikaela Valtersson fortsätter sin kandidatur som språkrör trots att valberedningen föreslog Åsa Romson, och släppte fram flera villiga kandidater till en kongress, låter dem deklarera vad de vill och lät omröstning avgöra.

Centerpartiets öde är intressant för alla aktörer i svensk politik, för det finns fler som hotar att bli utan plats när hela havet stormat färdigt. Men centerpartiet har också potential att spela en intressant roll i ett framtida partilandskap, just genom kombinationen av stad och land, när den träliga blockpolitiken brutits upp och den förlegade höger-vänster-skalan rostar som ett stickspår i traditionalisters förlegade retorik.

Centerpartiets perspektiv i småföretagarfrågor och positiva syn på landsbygden behövs i alliansen, för att regeringen inte ska tappa balansen. Partiets skeptiska syn på kärnkraften och inriktning på småskalighet skulle också kunna underlätta ett framtida, långsiktigt samarbete mellan delar av alliansen (fp och c) och miljöpartiet. Då tror jag inte att begrepp som socialliberal, marknadsliberal, nyliberal, gallstensliberal, Åsa Nisse-marxist eller vad ni vill, har stor relevans. Jag tror, trots att socialliberal är det begrepp jag själv identifierar mig med, att de håller på att spela ut sin roll. Det var 1900-talets språkbruk. Framgångspartier på 2000-talet måste bortom sådana låsningar och hitta nya allianser.

Strategier som är fixerade vid blockpolitiken, vid indelningar av världen utifrån förlegade, urvattnade begrepp kommer att misslyckas. 2000-talet hör andra samhällsanalyser till, som kombinerar olika perspektiv, nyckelbegrepp och frågeställningar på överraskande och intressanta sätt, relevanta för en ny tids frågeställningar.

Blir traditionalisterna i alla partier lite yra i mössan av kontakter och problemformuleringar är det ett tecken på att något spännande är i görningen. De nya moderaterna är delvis ett exempel på det, i en rörelse från sin kant, men identifierar sig liksom S för starkt med blockpolitiken. Det är de mindre partierna som kan viska bäst om framtiden.

Birgitta Ohlsson i folkpartiet, Gustav Fridolin i miljöpartiet och Jonas Sjöstedt i vänsterpartiet är exempel på politiker med potential att utifrån sina olika utgångspunkter lösa upp stelnade mönster i partilandskapet framöver, genomföra rockader och överraska motståndare. Vem i centerpartiet har störst potential att göra det kommande år? Det är frågan centerpartisterna borde ställa sig när de söker ny partiledare. Att bara göra för få redan övertygade ännu mer övertygade är framför allt ett säkert sätt att göra dem ännu färre.

Ännu större blev gubbväldets missnöje när Maud Olofsson till sist lyckades få den mäktige VD-n Lars G Josefsson utbytt. Det är klart att sånt svider i vilket gubbvälde som helst. Kan ni tänka er: En orädd kvinna, som inte bara utmanar de gamla strukturerna, utan som också har mage att se till att en förändring genomförs!

Därför dyker nya surdegar upp: Josefsson tyckte att han borde ha ytterligare kompensation för att han fick sparken. Och ordförande Westerberg trodde att det stämde med regelverket att spä på med ytterligare 12 miljoner. 

Vattenfallsfallskärmarna upprör verkligen. Därför är det att Konstitutionsutskottet (KU) nu granskar hela raden av näringsministrar, med ansvar för Vattenfall de senaste 10 åren: Björn Rosengren, Mona Sahlin, Leif Pagrotsky, Thomas Östros och Maud Olofsson.

I väntan på KU-granskningen beskylls Maud Olofsson för att i smyg ha känt till alltsammans: Klackenberg, Josefsson och övriga gubbväldet gör vad man kan för att lägga allt i knät på henne. Livligt påhejade av oppositionen. DI och DN hänvisar till anonyma ”uppgiftslämnare” och Lennart Holmlund i Umeå tar allt som sanning.

Maud Olofsson själv är mycket kritisk till hur styrelsen och ordföranden hanterat frågan. Hon hävdar att fallskärmarna i Vattenfall beslutats bakom hennes rygg. Och att hon, när Øystein Løseth anställdes ställde kontrollfrågan: ”Följer det här riktlinjerna? Och svaret från ordföranden blev ja”. Mot de anonyma ”uppgiftslämnarna” står departementets arkiv och dokumentation om vad Vattenfall informerade henne om - och inte.

Som sagt: KU-granskningen välkomnas. Då kan inte ”uppgiftslämnarna” vara anonyma längre!
 

Man kan faktist ganska snart fastslå att Lennart på slutet oftare bloggat om Centerpartiets ledare Maud Olofsson än har har bloggat om sitt eget parti och ställningstaganden. Inte en gång på de senaste bloggposterna nämner han sitt eget partis politik. Däremot så får Maud Olofsson plats i 3 av de senaste 7 rubrikerna...

Inte heller under partiledarprosessen i sitt eget parti så var Holmlund speciellt pigg på att blogga om det egna...

Tycker också att Lennart borde göra lite bättre efterforskningar när han kallar vår riksdagsledamot Abir Al-Sahlani till för han. Abir är kvinna!

Holmlund har tidigare vid flertalet tillfällen gråtit krokodiltårar om Centerpartiet och vår förlorade själ, men handen på hjärtat den själ Holmlund efterluser var en själ som spräckte borgeliga regeringar och gärna gjorde upp med S! Det vore klädsamt om han nu visade samma omsorg om sitt eget parti som i utspel efter utspel blir alltmer stockholmscentrerade och som har en ny ledning helt utan norrlänningar!

Vore interssant om kommunalrådet kunde dela med sig av sina tankar kring det nya styret i S? Eller bloggar han så frekvent om Maud och Centerpartiet att han  utsett vår partiledare till sin idol eller kanske nemesis.

Just nu spekulerar en del om Maud Olofssons framtid. Inte alls oväntat. Media har sin egen logik och just nu är Maud den som jagas. Man har försökt några gånger tidigare det senaste halvåret att få någon centerpartist att ställa upp som kronvittne. Men utan resultat. I söndags visade tvärtom en opinionsundersökning att Maud Olofsson stärkt sin position påtagligt internt i Centerpartiet partiet de senaste månaderna.

Valanalysgruppens slutsats var klar: Det var till stor del tack vare en mycket stark insats från Mauds sida i valrörelsen som partiet lyckades återhämta en del av förlusterna:”Maud var fantastisk i slutdebatterna” lyder ett valigt omdöme. En fjärdedel av centerväljarna angav att partiledaren har varit mycket betydelsefull för valet av parti 2010.

Därför tror jag att den publika ’Talangjakt’ som just nu pågår i kretsen kring Federley & Co och som, som väntat, ägnas stort mediautrymme, inte representerar nån bredare opinion inom Centerpartiet.

Min bedömning är att det finns ett stort behov hos en grupp att ropa ”här är jag” för att på så sätt profilera sig själva. Hade man istället studerat historien, skulle man insett att Centerpartiet inte alls gynnas av ”avgå-utspelen”. Istället blir effekten bl.a. att blickarna riktas bort från den förnyelseprocess kring 5 stora politiska utmaningar som just nu engagerar många både inom och utom partiet.

Alla partiledare kommer att avgå nån gång. Maud Olofsson kommer också att göra det, liksom Reinfeldt och Björklund. Men till dess behöver Maud få ägna sig åt det uppdrag som Centerpartiet gett henne!
 

Maud säger 

"Håkan Juholt och Tommy Waldelich tycks inte förstå att det är bara genom att göra det enklare, roligare och lönsammare att vara företagare som framtidens jobb skapas"

Nu har hon väl ändå missat något...var det inte precis det som var Centerns stora vallöfte i valet 2006. Att de skulle göra det enklare för företagare, det skulle bli mindre pappersjobb och mindre byråkrati.

Så har det hänt något då? Trots att regeringen haft detta högt upp på sin agenda att förenkla regler och minska på regler för företagarna så märker de svenska företagarna ingenting.

Näringslivets Regelnämnds barometer uppger att 73 % av det tillfrågade företagarna inte upplevt några förenklingar. Tvärtom säger många företagare att de statliga myndigheternas krav på uppgifter och statistik har ökat.

En undersökning bland 11 000 företagsledare visade att endast 2,6 % runt hälften av sasmhället i stort säger sig vara villiga att rösta på "företagarpartiet" Centern. Sämre betyg kan man väl knappast få.

Det roliga är när Maud Olofsson alltid talar om hur förträffligt Center är och hur mycket dom har genomfört för företagarna men nånstans har hon missat att det tillkommit mer än det förenklats vilket gör att deras vallöfte blev ett stort svek mot de småföretagare som trodde på dem.

Och ovanpå alltihop så fortsätter bonusfesten för de stora företagen och regeringen har misslyckats totalt med att strypa dem. Tvärtom så säger ex Vattenfall att de är för stora för att följa reglerna så även här har Maud Olofsson misslyckats kapitalt...

Livspusselavdraget

Jag anstränger mig verkligen ,men jag förstår inte hur man tänker ibland. Särskilt inte Henrik von Sydow (M), ordförande i skatteutskottet, som inte ser några som helst problem i att barnvaktsbranschen framför allt nyttjas av familjer med god ekonomi och två föräldrar.

-Det är där som behovet möjligen är störst, det är där som vardagspusslet har minst marginaler. Det finns ett större behov eftersom den stora bristvaran är tid, säger han

På vilket sätt har ensamstående mer tid, menar du?

– Ja behoven finns där också, men de är större i situationer där bägge jobbar.

???...Jag är mållös!!!...

Gå in och läs länken i texten (

), lägg särskilt märke till de förslag som nämns från socialdemokratiskt och vänsterns håll... Mycket bättre alternativ tycker jag.

hej på en stund

I minne kanske man ska ha är att ex Tage Erlander var det inte många som visste vem han var när han valdes till partiledare och han satt hela 23 år som statsminister.

Roligt mitt i allt är det att läsa om Maud Olofssons kommentarer om när Håkan Juholt föreslogs som partiledare. Hon fällde följande kommentar:

Håkan Juholt är en trevlig person, men det jag kan tycka är tråkigt är att Socialdemokraterna inte klarar av att välja en kvinna. Nu är man tillbaka i att männen styr, säger Centerledaren Maud Olofsson.

Det spelar roll för hur man bedriver politiken, framhåller hon.

Med tanke på att Centerpartiet är sämst på kvinnlig representation i kommunala bolagsstyrelsen så är det ett modigt uttalande. Dessutom måste det väl innebära att hon ger en känga till sina egna allianskamrater. Moderaterna och Kristdemokraterna har väl aldrig haft en kvinnlig partiledare nån gång.

Folkpartiet har visserligen letts av en kvinna en gång i tiden i drygt två år men hon fick väl aldrig förtroendet att leda partiet genom en valrörelse.

Men det är klart att Maud Olofsson har rätt i en sak.

.- att männen styr spelar roll för hur högerregeringen bedriver sin politik och där har nog inte Maud Olofsson mycket att säga till om trots eller kanske för att hon är en kvinna eller också beror det på att Moderaterna styr för att dom är störst och äter upp kakan själva  och de övriga får nöja sig med smulorna som faller ner från bordet...

Men jag ser fram emot när Håkan Juholt går upp i sin första debatt med Reinfelt & Co det kommer att bli ett spännande. Och jag tror att Reinfeldt nog får det lite svettigt i alla fall när han ska försöka försvara den poltitik som nu förs.....och för att inte tala om det berömda utanförskapen och alla jobb........som inte finns.... 

Centerpartiet Västerbotten hade distriktsstämma igår i Robertsfors. Fullsatt till sista plats. Eftersom jag varit medlem i centern sen 60-talet har det blivit ett antal stämmor. Men i ’modern tid’ var det länge sen jag såg så många nya ansikten och kunde lyssna till så många nya ombud i debatter och presentationer.

Det var på dagen 10 år sedan Maud Olofsson valdes till Centerpartiets ordförande. Firandet präglade förstås stämman. Bl.a. gästtalade Norrbottens landshövding Per-Ola Eriksson med en resumé om Maud arbete under sin tid i Norrbotten, medan kommunkretsarna i länet uppvaktade med var sin hembakta 10-årstårta. Som sedan stämmodeltagarna fick smaka på till eftermiddagskaffat.

Stämmodebatt och beslut krävde bl.a:

• en generösare invandringspolitik,
• stopp för Försäkringskassans planer att avveckla en mängd Servicekontor och
• kraftfulla åtgärder från den moderata Infrastrukturministern för att se till att de nya förutsättningar som nu finns för Norrbottniabanan också leder till nya åtgärder.
  

Det pågår en intressant förnyelsedebatt just nu i Centerpartiet.

Skrivet av Fredrik Andersson den 11 mars 2011 kl. 16:30

(Klippet och skuret ur Alliansfritt...rakt av)

Hmmm.... ;/

Riksrevisionen ger hård kritik på de flesta områden och anser bla att det är svårt att få insyn i hur regeringe mäter och kommer fram till de resultat som de redovisar. Indikatorer och mått som används är onödigt komplicerade, Hänvisningar till forskningsresultat är så luddiga och oidentifierbara att det är rena nonsens.

Konsekvensen som man gör är att det går inte att säga om regeringens poltitik är effektiv eller inte. Anders Borgs räknesätt fungerar alltså inte, vi blir bara förda bakom ljuset

Nu har regeringen kommit på ytterligare ett sätt att sätta sprätt på mer pengar ur statskassan. Nu ska man införa "nystartszoner" i områden där det råder hög arbetslöshet, där vill man ge skattelättnader till företag som etablerar sig där.

Naturligtvis så gillar Maud Olofsson detta och får stöd av FP också men jag undrar hur effektivet detta är när alla satsningar man gjort hittills är mer eller mindre skumma företag. Snart verkar regeringens poltik enbart gå ut på att ösa pengar ur statskassan till företag i olika branscher men nån koll på att de verkligen genererar mer jobb finns alltså inte.

Vore det inte bättre att stimulera de arbetslösa att genomgå utbildningar för att matcha de lediga jobb som finns. Vad var det för fel på de tidigare arbetsmarknadsåtgärderna som Sossarna hade. Då fick i alla fall människor en "lön" för sitt arbete även om det var en praktik eller en utbildning. Idag får företagen pengarna och den "anställde" leva på socialbidrag....

I dagens tidning läser man om tre förståndshandikappade människor som krävs på över kvarts miljon för att de för 16 år sen....jag du läste rätt .....16 år sen enligt försäkringskassan fått felaktig ersättning.

Men ge er för sjutton, allt annat i samhället blir preskriberat och att ge sig på de absolut svagaste gör det än värre. Och att dessutom kräva att summan ska betalas inom en vecka annars utgår 9.5 % ränta är skrattretande. Lägg ner säger jag.

Den andra nyheten är att Tv-kocken Erik Videgård som drabbats av strupcancer inte får någon sjukpenning . Han genomgår en av de tuffaste behandlingar en människa kan utstå och har fått besked att han inte är berättigad till sjukpenning enligt Försäkringskassans regler.  Att man dessutom babblar om att han ska överklaga beslutet men inte till Försäkringskassan för dom skulle inte ändra något utan han skulle överklaga till Förvaltningsrätten som meddelar att deras handläggninsgtider är drygt ett år. Frågan som dyker upp i huvudet är .....lever han ens då?

Låter detta som en regering som arbetar för att minska utanförskapet i samhället. Samtidigt läser vi att arbetslösheten inte alls minskat, det är regeringen som försöker mörka uppgifterna genom att räkna in de som går hos de berömda jobbcoacherna och de som får småvik. Med statistik kan man förvränga allt, det har vi väl fått otaliga bevis för de sista åren...

Ovanpå detta rusar elpriserna i höjden. Enligt SCB så har elpriserna ökat med 86 % sedan avregleringen av elmarknaden och vi har nordens högsta elpriser, kanske beroende på att vi har tre stora jättar som styr marknaden.

Och vad säger Maud Olofsson om det.....hon kan TÄNKA sig att TITTA om det är någon ide att sänka skatten. Snacka om hyckleri på hög nivå.

Svenska folket ni är grundlurade, de kronor ni fick i skattesänkningar har regeringen redan tagit tillbaka med råge och det kommer att bli värre, räntorna stiger, hyrorna ökar, lönerna står stilla, maten blir dyrare, bensinentaket ökar ständigt .....var lugn du kommer inte att få några problem med att tömma kontot varje månad för att överleva.

Ja och sen pratar dom om som på Wibbles tid ...kommer ni ihåg hon som sa att varje svensk borde ha minst en årslön på banken för oförutsedda utgifter...

den tesen har moderaterna fortfarande kvar....

säg det till de som hamnat i utanförskapet på grund av den högervridna politik som nu styr Sverige....jag tror inte att dom håller med.....

Problemet är bara att det går inte.

Av hela transportsektorns energianvändning är ca 2% el (tågen) och 2% gas och etanol, sammanlagt 4% förnyelsebara bränslen (om vi antar att all gas är biogas och all el inte kommer från kolkraftverk i tyskland (inget av dessa antaganden är dock sant)). Resten är olja.

För att då ersätta ca 4% av oljan så måste de alternativa drivmedlen öka med 100%. Detta är inte rimligt!

Det enda rimliga alternativet för att använda mindre olja är att köra mindre!

Då detta gäller även för lastbilar/båtar/flyg så får det ju en stor påverkan på vår ekonomi. Saker blir dyrare att frakta, med prisökningar som följd. Får vi då en snabb ökning av oljepriset, så får vi snabbt ökade kostnader för transporter, vilket ger snabbt ökande kostnader för allt som kräver transporter - dvs allt! Detta är mycket påfrestande för vår ekonomi!

Källa:

ÅF - energifaktaboken.

Om man slår upp ordet retorik får man veta att ordet härstammar från den vetenskap som Aristoteles beskrev som "Konsten att finna det som i varje situation är ämnat att övertyga" . Idag säger man väl att retorik är läran om konsten att övertyga.

Då säger jag att jag absolut inte använder omvänd retorik när elpriserna sjunker, för inte tycker jag att Maud Olofsson på något vis bär ansvaret för det. Nästa köldknäpp så kommer de att raka i höjden igen och problemet kvarstår. Maud Olofsson är inte i mina ögon en trovärdig minister trots de retorik som förespråkas så övertygar hon inte mig i alla fall, men det är min högst personliga åsikt.

Jag fortsätter att hävda att det borde från regeringshåll genom det statliga Vattenfall sättas gränser för hur elpriserna får stiga och jag tycker att det är skamligt att läsa att medan Maud Olofsson på sandlådenivå talar om för oss konsumenter att vi ska spara på de små marginaler som finns så schabblar Vattenfalls VD bort miljarder med kronor i förlustaffärer och viftar bort det med "bokföringstekniska" små fadäser.

Nej Maud Olofsson retorik biter inte på mig.....

Elpriset har sedan 1997 stigit med 379 procent.

Huvudorsaken till de kraftiga stegringarna är "marknadsanpassningen" av priset!

Producenterna får betalt för den "sist producerade kilowatten".

Helt sjukt!

Som om den sist producerade moroten skulle bestämma priset för morötter!

Så här har spotpriset stigit! (Källa Kundkraft)

Från 14,4 öre till 54,6 öre i snitt!

Och Maud Olofsson tycker att vi ska tilläggsisolera mer o byta lampor!

Skämmes!

Med den här regeringen blir inget gjort åt elpriseländet!

Det är en ren stöld av oss!

Ett förslag är ju att avskeda Vattenfalls ledning. Kan man bli annat än upprörd när tidningarna skriver om att Vattenfall meddelade att 4,3 miljarder svenska kronor schabblats bort genom ännu en dålig affär.

När man dessutom läser om de bonusar som nu chefer i stora företag får ut trots att regeringen vid ett flertal tillfällen sagt att nu är det slut på bonusregnet, så fortsätter det i alla fall med lika skyhöga bonusar och konstigt nog är de aldrig kopplade till om jobbet skötts eller inte.

Efter en resa med SJ från Stocholm till Umeå häromnatten där vi fick byta från tåg till buss till tåg pga banarbete igen så undrar man vart vi är på väg i Sverige med vår infrastruktur.

Maud Olofsson säger också i sin chatt med läsarna angående de höga elpriserna att hon förstår att många människor har små marginaler och hänvisar som alla andra partiledare till jobbavdragen.

Förstår inte alliansens företrädare att de som verkligen har små marginaler är de som står utanför den reformen, de som är sjuka, handikappade eller pensionärer. För dem gäller inga skatteavdrag.

Själv tycker jag att det är bättre att betala skatt och veta att samhällsservicen fungerar och att alla har råd med bostad och mat i magen än att det hela tiden görs skatteavdragsreformer som gynnar de rika som får mer och mer medan de som har små eller medelhöga inkomster får surt betala tillbaka pengarna till staten eller vinstdrivande företag genom ex skyhöga elräkningar....

Men det verkar ju som om Alliansen nu krackelerar ordentligt och om vi har tur så finns den inte längre till nästa val och då har vi verkligen chansen att komma igen och visa väljarna skillnaden på arbetarparti och "arbetarparti".

Idag offentliggjordes den äntligen, Centerpartiets eftervalsanalys! En mycket välarbetad och insiktsfull analys som i många avseenden slår huvet på spiken! Under fyra månader har valanalysgruppen, bestående av tolv centerpartister från hela landet med duktiga Annie Johansson som ordförande, utvärderat varför det gick som det gick i valet, och framför allt hur vi går vidare. Och det är fantastiskt inspirerande läsning – en mängd konkreta slutsatser och förslag framöver vad gäller kommunikation, politik och organisation.

En del av resultaten är riktigt intressanta, bland annat när det gäller införandet av en vice ordförande, vilket i pratiken kan innebära ett delat ledarskap i partitoppen. Det tror jag är en styrka. Jag gillar även förslaget att bli det mest öppna partiet i Sverige genom bland annat ökad transparens – en känsla jag har haft ända sedan jag först fick upp ögonen för Centerpartiet men som vi måste lyfta fram och visa upp mycket tydligare än tidigare.

Allianssamarbetet har också synats i sömmarna, och man konstaterar att en gemensam utvärdering av samarbetet bör göras för att hitta strategiska politiska utvecklingsfrågor framåt, och att valteknisk samverkan på nationell nivå med de tre andra allianspartierna inte ska förordas.

Även förslagen om nytt idéprogram byggt på frihetliga värderingar och utarbetande av en ny kommunikationsstrategi för att stärka vårt varumärke är framåtsyftande och spännande, liksom att bedriva mer aktiv samhällskritik även i frågor där Centerpartiet inte har departementsansvar.

Hela den kommande mandatperioden kommer med andra ord att vara kampanj och idéutveckling inför valet 2014! Nu kör vi, och jag hoppas att vi ses – i både politiska och opolitiska sammanhang!

Mer att läsa:

Centerpartiet.se

Kortversion av valanalysen

Fullständig version av valanalysen

Annie Johansson på Expressens Sidan 4: Debatt

Annie Johanssons blogg

Magnus Anderssons blogg

Mattias Larssons blogg

Olle Edbloms blogg

SvD

DN

Expressen

Aftonbladet

 

Tror Olofsson och den övriga högern att människor är dumma? Inse istället att elmarknad och övriga former av infrastruktur (järnvägar t.ex.) ska ägas och drivas gemensamt! Ja, jag vet att det inte kommer ske, i alla fall inte under en högerregering men ändå, drömma kan man ju. Jadå, även sossar har till viss del drivit utförsäljningar och avregleringar, men förhoppningsvis kommer man på bättre tankar i framtiden.

Jag vägrar tro att flertalet sväljer Olofssons underliga uttal om dåligt isolerade hus, när alla andra VET att det är avregleringen som skapat problemen! 

Nu möter vi en spännande tid när gruppens arbete ska debatteras ut i centerrörelsen. Hoppas vi gör det och tar till oss av gruppens förslag och gör verkstad av det.

Några viktiga slutsatser och förslag som jag tycker är högst relevanta.

·        Vi drunknade i regeringsarbetet. Vi blev för mycket försvarare och förde inte en profilerad debatt om våra profilfrågor.

·        Maud Olofsson hade för många uppdrag, partiledare, vice statsminister och näringsminister samtidigt. Därför rätt av analysgruppen att föreslå att vice partiordförande bör finnas

·        Centerpartiet slutade med förnyelsearbetet i partiet och med idéarbetet. Analysgruppens förslag på ett nytt idéprogram är därför jätteviktigt

·        Partiet var allt för lojal mot att alliansen skulle hålla ihop i alla frågor och försvaret av alla regeringsfrågor gjorde oss otydliga.

·        Vi måste komplettera våra profilfrågor så att vi får stöd både på landsbygd och i städerna. Mera värme i politiken och mindre siffror och statistik. Vi ska berätta vår vision med känsla. Och välfärdsfrågorna måste få större plats.

·        Politiken blir viktig att vi fokuserar på framöver. Vi behöver ingen debatt om partiledarbyte. Maud har ett starkt stöd i partiet.

·        Vi måste öppna upp partiet mer och hitta nya väljare och nya mötesplatser där vi kan föra idedebatten nära människorna.

·        Centerpartiet måste vara mer samhällskritiska och visa på solidaritet med de svaga i vårt samhälle.

·        När Alliansen bildades var de 3 mindre partierna tillsammans större än M, men nu är det tvärtom. Balansen har förskjutits och det måste vi hantera. Alla fyra partier måste få lika plats i allianssamarbetet. Men centerpartiet har också ansvar för att våra frågor får plats i alliansen.

Annie Johansson och analysgruppen har gjort ett mycket bra arbete

och hennes presentation och svar på ställda frågor vid presskonferensen idag var klockren.

Läs mer på hennes blogg idag.

http://anniejohansson.se/2011/01/28/centerpartiet-ska-bli-ett-modernt-frihetsparti/

Maud Olofsson försvarar inte de höga elpriserna. Tvärtom uttrycker hon stark förståelse för de massiva protesterna mot framför allt de starkt förhöjda nätavgifter som bolagen tar ut. Som alla vet är elnäten monopolmarknad. Man kan som kund inte själv välja vilket nät man ska ansluta sig till, och därmed inte heller påverka prissättningen.

Och därför gör Maud som minister precis rätt: Hon riktar strålkastarljuset på den statliga ansvariga myndigheten, Energimarknadsmyndigheten, och kräver att den ska leva upp till sin uppgift att skydda konsumenterna.

Och Energimarknadsmyndigheten har redan annonserat åtgärder för att förbättra för konsumenterna. Bland annat kommer man inom loppet av ett par veckor att ha oberoende observatörer i kraftsbolagens styrelser som ska rapportera till myndigheten och säkerställa att bolagen inte missbrukar sin dominerande position på marknaden. Nu inrättas också ett Energimarknadsråd där intresseorganisationer och andra intressenter ska ge myndigheten förslag och råd på vad de kan göra bättre.

Det finns redan ett beslut om en ny förhandsreglering av elnätsavgifter, som träder i kraft den 1 januari 2012. Det innebär att elnätsavgifterna kommer att fastställas i förväg istället för som idag granskas i efterhand. Den nya regleringen kommer att innebära en klarare och tydligare reglering över vilka elnätsavgifter som elnätsföretagen får ta ut av kunderna.
 

Fokus ligger här på att hålla efter de höga nätavgifterna. Och det har alla konsumenter glädje av.

En helt annan sak är att Maud Olofsson samtidigt konstaterar att vi som konsumenter i framtiden kommer att få leva med ännu högre elpriser än idag. Och det är därför hon uppmanar till fortsatt energisparande. Detta energisparande är inget som över en natt löser problemen. Sparande ger som bekant vanligen sin stora utdelning först på sikt.

Men på marginalen och utifrån vad som är möjligt här och nu finns det utrymme för konsumenter sänka energinotan med ytterligare sparande.
 

Maud kritiserar moderaternas 6:e jobbskatteavdrag. Hon syns både i tv och i tidningar. Nu är det dags att skattepolitiken blir mer jämställd.

"…då ska det vara fokus på att förbättra jämställdheten. Till exempel att jobba med den statliga skatten. Höja brytpunkten eller sänka den statliga skatten. Det är för många sjuksköterskor och lärare i medelinkomstklassen som betalar statlig skatt." säger Maud.

Men av lönestatistiken framgår att sänkt statlig skatt skulle gynna nästan tre gånger fler män än kvinnor.

Enligt SCB var det 377.768 kvinnor och 958.858 män som betalade statlig inkomstskatt år 2008.

Den genomsnittliga månadslönen för hela arbetsmarknaden 2009 var 27.900 kronor, enligt Medlingsinstitutet. För kvinnor var den 25.700 kronor och för män 30.100 kronor.

Så är det med Maud Olofsson och Centerpartiets syn på jämställdhet.

Den sista året och framför allt den sista tiden har det gjorts en hel del dumma för att inte säga oförskämda uttalanden av politiker

• Bidragsfuskare bör bära Hyenadräkt tycker Stefan Hanna, kommunalråd (C) Uppsala
• Tjockisskatt för överviktiga tycker Stefan Hanna igen
• Pensionärer är det svarta hålet i samhället och kostar för mycket tycker Stefan Hanna
• Gredelina kuvert ska skickas till misstänkta sexköpare tycker Beatrice Ask, justitieminister, undrar vad Littorin skulle sagt om det
• Inför BMI skatt nu , Facebook grupp inititerad av Mattias Lundbäck, Landstingspolitiker och fd sakkunnig till Husmark-Persson
• Stefan Hanna igen tycker att 50 000 kr i månaden är att betrakta som ideell ersättning för sitt kommunalrådsjobb, har karln ingen verklighetsförankring..
• Elever ska betygssätta lärare är Maud Olofssons nya förslag, hur tänker hon då?

Listan kan nog göras längre men Stefan Hanna slår nog alla rekord. Läste att han blivit JO- anmäld och att man kräver hans avgång. Själv säger han att hans blogg kapad. Men isåfall undrar man varför han inte reagerat tidigare det är ändå under en dryg vecka som det varit på tidningarnas löpsedlar.

Jag vet inte om jag tycker att de flesta av ovanstående förslag är så korkade så att man undrar om de verkligen ska ha en sån hög post i samhället. Det kanske vore bättre att de klev ner från sina höga hästar och satte båda fötterna på marken och såg sig omkring innan de uttalar sig.

Men det är kanske det som är den nya tidens politik....populism och egoism styr vårt land och det kan bara gå åt ett håll.

Det har varit en del skriverier om att Reinfeldt har fått 72 % av rösterna i nån undersökning om vem man gillar mest av partiledarna. Det är väl inte så konstigt och inte heller speciellt uppväckande. Numera haltar ju de flesta partierna och partiledarna. KD och Centern ligger vid smärtgränsen 4 % gränsen och riskerar att åka ut. Moderaterna ökar och man undrar hur många moderater som stödröstade på C och KD i valet.

Läste att man föreslår att de slår ihop sig för att kunna vara kvar i alliansen till nästa val...Då funderar jag på vem som ska göra eftergifterna i det nya partiet, Maud Olovsson eller Göran Hägglund.

S har ingen partiledare ännu och det gör väl också att ett förtroende för Reinfeldt ökar, har man inget att välja på så blir det höga siffror. Men det är ju som i sagorna, klättrar man för högt ramlar man ner med en väldig duns.

Jag ser det absolut inte som ett friskhetstecken för Sverige att Reinfeld får så hög procent det visar snarare på att vi närmar oss ett enmansstyre som inte gagnar de svaga i samhället..

          Näringsminister Maud Olofsson, som svek sina egna partimedlemmar när hon kompromissade bort Centerpartiets motstånd till kärnkraft i utbyte mot att få en ministerpost, har nog lovat att definitvt ta död på centerparteits rykte som alliansens gröna röst. Vattenfall har i rasande fart börjat köpa upp kolkraftverk i Tyskland, Holland mfl. Men exakt hur många kolkraftverk som Maudan nog lovar sig själv att Vattenfall ska förvärva under det nya året, vågar jag dock inte svara på.

          Stockholms Landstingsråd Sthlm Filippa Reinfeldts (m) nyårslöfte: fortsatta nedskärningar i den offentliga vården och nedstängningar av vårdcentraler i socialt utsatta områden för att kunna finansiera etableringen av nya privata vårdgivare i stockholms överklassområden.

          Infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Swärds (m) nyårslöfte verkar vara att spara pengar åt staten genom att sätta personer med amputerade armar att försöka betala p-biljetten med munnen. Nä, jag skojar inte. Läs här.

          Centerns kommunalråd i Uppsala Stefan Hanna lovar förmodligen fler åtgärder för ett tjockfritt Sverige. Hans utspel om tjockisskatt, visar dock att han gärna smygstartar före årskiftet.

          Jag, för min del, lovar ännu en gång att för en gångs skull sluta äta onyttigt så kanske inte Stefan Hanna också ger sig på mig.

          Gott nytt år allihopa! ;)

Det var uppenbart att Mona Sahlin vare sig tog sig eller fick ett eget mandat när hon tillträdde som partiledare. Kanske är det till och med så att hon först i efterhand – i arbetet med sitt avskedstal - kom till insikt i vad hon skulle har ha gjort.

Att vara partiledare är en svår uppgift. Den lätta uppgiften är att leda samordningen av partiets gemensamma arbetsuppgifter. Den svåra är att förnya. Och då måste man våga.

Alla vet att det i varje parti finns en grupp som ständigt söker bevara det som varit. Som ropar högt i protest och likt ett mantra påstår att medlemmarna "inte känner igen sig". För att i praktiken leda sitt parti måste partiledaren våga genomföra nödvändiga förändringar i politiken, helt enkelt därför att verkligheten förändras. Om kartan inte stämmer överens med verkligheten är det verkligheten som gäller.  

Ibland drabbas den partiledare som vågar förnya av ett tvåfrontskrig: Det bildas en ohelig allians mellan högljudda medlemmar som ”inte känner igen sig” och politiska motståndare som med oförställd glädje och med en telefonsvarares envishet påminner om de gamla positionerna.

Jag känner inte till de inre detaljerna i dessa avseenden när det gäller Mona Sahlin. Däremot har jag på nära håll följt Maud Olofssons arbete. Ett gemensamt drag är att bägge har utsatts för hård kritik från äldre herrar i respektive parti.

Mona hade en egen uppfattning för vem hon ville regera med. Men hon vågade uppenbarligen inte driva den. Ingen vet hur valet gått med Monas vägval, men en bra ledare måste våga leda.

Maud kände att centerpartiet hade nått vägs ände efter att i mer än 30 år prioriterat kärnkraftsmotstånd som vägen att nå en uthållig energilösning. Och hon vågade ange en annan färdriktning, som skapade förutsättningar för storsatsning på alternativen, trots alla rop om att medlemmar ”inte kände igen sig”.

Även om detta beslut föregicks av många interna diskussioner främst inom verkställande utskottet, måste partiledaren till sist våga sätta ner foten och leda. Och det gjorde Maud. Och har faktiskt för detta mod mött stor respekt även från många ”som inte kände igen sig”.

Det är viktigt att inte ge sig om man tror på sin idé!

Trots att detta sannolikt är den enskilt största statliga satsningen som gjorts av någon regering sedan vattenkraftsutbyggnaden, pratas det inte särskilt mycket om saken. Jag anar att förklaringen är att man i "röda" Västerbotten aldrig kan drömma om att erkänna att något enda uns gott kan komma från en borgerlig regering. Det finns bara två ord för sådant beteende: Tragiskt! Jantelagen!

Men gott folk - särskilt ni yngre som ännu inte cementerats fast i den röda betongen - det är fritt att börja lyfta blicken och se vilken regering som verkligen satsar på Norrland.

I VK kan vi läsa att "Nu har alla partier utom Miljöpartiet ställt sig bakom förslaget." samt att "Miljöpartiet tror att det vore bättre för företagarna att stasa på att bygga Norrbotniabanan". Jag undrar när västerbottningarna i allmänhet och miljöpartisterna i synnerhet ska vakna upp ur sin dröm om att järnvägar förändrar allt. Från mig som växt upp på annat håll och som därför inte ser järnvägen som något revolutionerande kommer följande hälsning:

Sluta krama järnväg in absurdum - krama Maud istället!

…and the petroleum age will not end due to lack of petroleum”. Det var en av klokskaperna som publiken fick höra under dagens frågestund med närings- och energiminister Maud Olofsson och den amerikanske ambassadören Matthew W. Barzun. Det var riktigt intressant, och de gjorde båda två ett bra jobb när det gällde att besvara frågorna från publiken.

Det som låg som grund för det hela var relationen mellan Sverige och USA, både nuvarande samarbeten, svåra utmaningar och nya möjligheter. Frågorna handlade om allt från eko-effektiv ekonomi och vapenexport till hållbar utveckling, klimatskeptiscism, finanskrisen, den teknologiska utvecklingen, energimixen, Obamas popularitet, och tekniköverföring till utvecklingsländerna.

Och, som Maud betonade, enligt IEA är den bästa energiresursen vi har energibesparing (energy efficiency). Det kan vara värt att tänka på ibland.
 

Och det går säkert alldeles utmärkt att komma dit även om man inte är vare sig anställd eller student, det tänker jag göra!   ;-)

                                                                          Birgitta Mukkavaara, s-kvinnor

Det är slående hur borgerligheten och näringslivet förklarar kvinnors underrepresentation i höga poster utifrån påstådda brister i deras personliga egenskaper: de måste genom särskilda utbildningar rustas med det som krävs för att kunna tas in. För högern handlar det aldrig om diskriminering från arbetsgivarens sida, det handlar om att kvinnor saknar vad som krävs.

*skakar på huvudet*

Förra veckan inbjöd Publicistklubben Norra Norrland till diskussion i Umeå kring rubriken ”Smutskastade du Maud Olofsson, Lars Bodén?”. Förutom Folkbladets politiske redaktör LarsBodén var jag inbjuden att belysa frågan. Dessutom deltog medieforskaren Jesper Enbom.

Bodén har i flera ledare efter valet karaktäriserat sina ledare om Maud med formuleringar, typ ”….Visst har jag kritiserat det hon stått för – men det handlar ju om politikens innehåll…….” och därmed menat att ändamålet helgar medlen.

Bodén ledarkampanj mot Maud Olofsson intensifierades efter valet 2006 och har sedan pågått hela valperioden. Intensivare perioder har blandats med mindre intensiva. Inför diskussionen på Publicistklubben gjorde jag en genomgång av ett antal Bodén-ledare med udden riktad mot Maud. Och min slutsats var att det knappast var så enkelt att det endast var ’politikens innehåll’ som Bodéns ledare handlade om. För att ge publiken på Publicistklubbens möte lite kött på benen, illustrerade jag med några exempel bland ett otal VF-ledare. Och hade utifrån detta axplock sammantaget svårt att tolka det på annat sätt än att ordvalen i hög grad andas karaktärsattacker mot personen Maud Olofsson: ”tristaste partiledaren”, ”överklassens betjänt”, ”veckans lögnare”, ”svikare”, ”kappvändare”, ”slingrar sig”, ”är en bluff”, ”är inte ärlig”, för att ta några exempel.

Bodén medgav utan omsvep att han redan vid regeringsskiftet bestämt sig för att systematiskt jaga Maud Olofson och Centerpartiet. Han motiverade först med påståendet att ”Centerpartiet svikit sina rötter” utifrån – som jag förstod saken – en uppfattning att Centerpartiet borde vara kvar på landet och inte ha en politik som också stadsbor uppskattar.

Min hypotes var dock en annan: Allt handlar om regeringsmakten. Det som låg bakom Bodéns och för den skull socialdemokraternas vrede var att Maud Olofssons och Centerpartiets agerande innebar att socialdemokraterna förlorade regeringsmakten 2006.     

Och Lars Bodén bekräftade att just den känsla av besvikelse som han och sossarna känner har projicerats på Maud Olofsson under hela valperioden.

För min del skyller jag inte Centerpartiets valresultat på Lars Bodén. Men efter att ha läst ett stort antal VF-ledare som mer liknar betald annonsplats för (s) än spänstig samhällsdebatt, undrar jag om inte Folkbladets ledarsida blivit allt mindre intressant för alla utanför den inre partikretsen?   

Årets val innebär ett slag under bältet mot jämställdhet. Ngt måste ha hänt i samhället när idéer om jämställdhet inte längre är lika självklara som de var för några år sen.

          Vi gick till val på att införa rätten till heltid men vi mötte starkt motstånd. Inte minst från Reinfeldt som menade att det skulle leda till ökad arbetslöshet, ngt som ur vetenskaplig synpunkt kan starkt ifrågasättas, som jag visat tidigare. Dessutom är det ett argument som enbart hörs när kravet på heltid reses inom kvinnodominerade branscher, medan det aldrig varit ett problem att garantera heltid när branschen är mansdominerad. Kolla bara på butikskedjorna, där de som jobbar på butiken (oftast kvinnor) får nöja sig med deltid, medan de som jobbar på lagret i anslutning till samma butik oftast får jobba heltid. Har alltså ett och samma företag råd att anställa på heltid bara när det gäller män på lager men inte kvinnor på butik?

          Alliansens väg till jämställdhet på arbetsmarknad handlade föga förvånande om pigavdraget, som Maud Olofsson (c) menade underlättar för kvinnor att starta eget inom städbranschen. Dels är det märkligt hur man kan tycka att det främjar jämställdhet att skatteresurser går till att betala notan för städtjänster överklassens män betalar för att slippa ta sitt ansvar för hushållsarbete. Men dels måste man leva i en helt annan verklighet för att inte inse att det finns fler deltidsarbetande kvinnor som vill gå upp i heltid än de som vill starta eget.

          Nu är det färdigtjafsat med borgerligheten. Nu gäller det att gå från ord till handling. Borgarna vann riksdagsvalet, men såväl i kommunen som landstinget är det  vi som styr, och vi tänker göra rätten till heltid en verklighet för landstingets och kommunens anställda. Så mkt som de arbetar för välfärden är de värd detta och mycket mer.

Regeringsförklaringen som statsministern läste upp innehåll mycket av värde och som jag känner har stark koppling till Centerpartiets prioriterade frågor exempelvis

• Sänkta arbetsgivaravgifter för unga
• Supermiljöbilspremie
• Europas tuffaste klimatmål
• Fortsatt regelförenklingsarbete för företagande
• Matlandet Sverige
• Bra IT infrastruktur i hela landet
• mm. mm.

Att Maud Olofsson skulle få fortsätta som Näringsminister var ju självklart, hon har gjort mycket bra och har många ideér kvar att genomföra!

Extra kul tycker jag också det är att man uppgraderar Jordbruksdepartementet till ett landsbygdsdepartement, Jordbruket är motorn på landsbygden men ladsbygdspolitik är inte bara jordbrukspolitik. Här får Eskil Erlandsson ett fortsatt och förstorat förtroende - Bra!
Sedan är det givetvis roligt att Anna-Karin Hatt får kliva in i rollen som minister, Anna-Karin har den gågna perioden arbetat på samordningskansliet, för Centerpartiet och hon är givetvis mycket väl insatt i regeringsarbetet. Henner post som IT-minister, Regionminister samt biträdande Näringsminister känns bra. Sverige måste hålla ihop!

Anna-Karin Hatt
Att Andreas Carlgren får fortsätta som miljöminister är också jättekul, han har varit oerhört flitig under den gågna perioden och jag är övertygad om att vi kommer att se mycket effekt av hans arbete nu.

Lite synd är det givetvis för Åsa Torstensson som förlorar posten som infrastrukturminister, men där tycker jag faktiskt att det är bra att det blir en moderat som får den posten. Problemet hele perioden har ju varit för Åsa att hon mycket väl har vetat vad som måste göras men att det är finansen som sitter på pengarna. Nu blir det två M ministrar som får bryta arm istället.

Ser fram emot den kommande mandatperioden och att vi får se mycket Centerpolitik som kommer ut ur den nya regeringern.

Andra som skrivit om regeringsombildningen:
Maria Kristoffersson, Sven-Olov Edvinsson, Stina Jansson, Lars Winehall

Moderaterna förstärker sin makt inom Alliansen med en del rokader och med 2 nya ministerposter. Centerpartiet tappar  en hel del makt och Maud Olofsson får mindre inflytande och makt efter deras dåliga valresultat.

Maud tappar sin vice statsministerpost till krigsherren Jan Björklund, Folkpartiet.

Inte helt ovantat så fick socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson (M) lämna regeringen då hon inte fyllde kostymen enligt Fredrik Reinfeldt. Men att hennes efterträdare heter Ulf Kristersson M)  känns som ett hån

Han har gjort sig känd med en bristande människosyn i flera frågor.

Ovan video behöver ingen närmare presentation.

"-Det är ju bara om de rödgröna gör upp som Sverigedemokraterna kan få något inflytande."

Hon är bra rolig denna Västerbottniska högerkvinna. Hon fortsätter i samma stil som de övriga borgarherrarna. De försöker ösa över ansvaret på de Rödgröna ifall Sverigedemokraterna ska få något inflytande eller inte. Ändå är det just Herr Reinfeldt och hans knähundar som har beslutat att behålla makten i en minoritetsregering.

Olofsson anser samtidigt att det nu är upp till de rödgröna och Mona Sahlin att avgöra om Sverigedemokraterna ska få något inflytande i riksdagen.

Alliansen med borgarna vet mycket väl att de kommer att få stöd i en hel del frågor ifrån rasisterna, Men de vill få det till att det är de Rödgröna som är boven.

Jonas Sjöstedt (V), nybliven riksdagsman analyserar vidare i sin blogg:

"Detta är bakgrunden till de samtal som har utspelat sig mellan Reinfeldt och ledningarna för S och MP de senaste dagarna. Syftet är ganska uppenbart. Regeringen vill uppnå två saker genom sina telefonsamtal. För det första vill de splittra de rödgröna genom att utelämna Vänsterpartiet. För det andra vill de ge ett intryck av att ha erbjudit S och MP ett politiskt samarbete för att sedan kunna skylla på dem om Alliansen inte kan få igenom sin politik. Det är ett försök att lägga skulden, svarte petter, hos någon annan trots att det självklart är regeringen själv som ansvarar för att skaffa en majoritet för sin politik. Det är möjligen skickligt gjort, men det är knappast ärligt. Som väntat hakar delar av media, inte minst DN, villigt på när det gäller att förmedla husbondens röst. Plötsligt ska de rödgröna partierna göras ansvariga för om vår regering inte lyckas genomföra sin borgerliga politik. Men vårt ansvar är naturligtvis att vara opposition och föra fram en rödgrön politik som alternativ till regeringens."

Det ska bli intressant att följa utvecklingen. Herr Reinfeldt och hans kompisar kanske har mediakåren, som deras språkrör med sig. Men om några veckor när de verkliga arbetet sätter igång så ser vi hur det kommer att bli. Alliansen kommer att bli tvungna att lita på Sverigedemokraterna, sen är soppan igång, högern och rasisterna vandrar hand i hand.

Med eller utan egen majoritet, kommer den borgerliga alliansen att styra, och jag undrar vad de tänker göra åt ungdomsarbetslösheten. Som jag påpekat tidigare, så har alliansen inte varit tydlig i den här frågan. I partiledardebatten fredagen före valet, fick de sin chans att beskriva vad de tänkte göra.

          Först att svara på den frågan var Jan Björklund (Fp) som menade att 35 000 ungdomar slås ut från skolan när den ställer höga krav, vilket övriga alliansledare instämde i. Därför vill alliansen avskaffa kravet på högskolebehörighet för avslutad gymnasieutbildning på yrkesförberedande program. Ungdomar som läser till arbetaryrken -tycker alltså alliansen- inte ska ha möjlighet att plugga vidare på högskolan.

          Alliansen blir alltmer oförutsägbar. Vad gäller frågan om ungdomsarbetslöshet byter de svar lika ofta som man byter sockor. Nu helt plötsligt var det varken påstått höga ungdomslöner eller LAS som var orsaken till ungdomsarbetslösheten, som Maud Olofsson (c) brukar hävda. Och nu helt plötsligt var ungdomsarbetslösheten ett reellt problem och ingen synvilla, som Reinfeldt tidigare påstått.

          Helt plötsligt var det dåliga skolresultat. Men om alliansen nu bryr sig om de ungdomar som gått ut skola utan fullständiga betyg, varför minskade de antalet komvuxplatser så kraftigt? På vilket sätt kan de nu läsa upp sina betyg för att få jobb? Och om bristfällig gymnasieutbildning är orsaken till deras arbetslöshet, på vilket sätt blir de anställningsbara när deras utbildning blir av lägre kvalité?

          Kan ngn förklara för mig?

Edward Riedl (M).

Noterade för övrigt att Klassikerpartiet ställde upp i valet.
Tyvärr verkar de inte ha fått ut sina valsedlar till vallokalerna, dör annart sycker jag deras ideer är rätt spännande:

- Vänstertrafik nu, man blir mer harmonisk om man kör nära dikesrenen.
- Rotoravdrag, och brytarlöst tändsystem för alla!
- Skrotningspremie, 85% på alla nya bilar. 

För övrigt så bör partiledare iförda halmhatt alltid tas på det allra största allvar!

* = statistik om skolvalet är hämtat från Jenningsnytt V.38

Det är givetvis med väldigt blandade känslor man rekapitulerar det som hänt.
Inde minst Sverigedemokraternas inträde i Riksdagen.
För Centerpartiet här i Umeå så är Sven-Olov Edvinssons blogg rätt träffande.
Vi har varit för dåliga i Umeå på att lyfta fram de lokala frågorna och synliggöra dessa.

 Centerpartiet i hela landet har fått betala regerandets pris. Under hela mandatperioden har (s) varit aktiva i sin kritik av Centerpartiet och Maud, och vi lokalt har inte orkat försvara vår partiledare och stå upp för partiets politik.

Sedan om detta skall kallas smutskastning, kampanj eller agitation överlåter jag åt andra att bedöma. I vilket fall så har väljarna valt att lägga sin röst på andra partier. Och vi har inte varit tillräkligt framgångsrika i att visa allt som Centerpartiet gjort för Norra Sverige exempelvis:
80 extra miljoner till service på landsbygden
50 miljoner i förstärkt Norrlandsstöd till norrländska jordbruket
2 Miljarder till Innovationsfonden för Norrlands inland
Det är klart att Centerpartiet i högsta grad varit delaktig i tillskapandet av dessa beslut.

här har vi som är aktiva i Centerpartiet missluckats i att kommunicera ut till väljarna allt det man gjort, där erkänner jag min del i detta misslyckande.

Samtidigt som det parti som varit tydligast och mest rakryggade i att stå upp för regeringens beslut, Moderaterna får en välförtjänt valframgång - Grattis!

Nu stundar en tid av reflektion och funderingar i alla partier skulle jag tro. För Centerpartiet så var valrörelsen bra men valresultatet dåligt.
Men vi kommer igen det vet jag!

Vill även rikta ett STORT tack till alla som slitit i valrörelsen, och inte minst alla som röstat på oss!!!

          Om man läser alliansens valmanifest, så finns det inte ett ord om Lagen om Anställningsskydd (LAS), som Fp, Kd och C på varenda debatt kring temat skyller ungdomsarbetslösheten på.

          Som om en lögn helt plötsligt skulle bli sann i kraft av upprepningar, envisas borgerligheten med att påstå att turordningsreglerna i LAS (sist in – först ut) är orsaken till den höga ungdomsarbetslösheten eftersom ungdomar enligt dem ofta är de första att förlora jobbet i samband med uppsägningar. TCO har dock med underlag från SCB faktiskt räknat hur stor andel av de arbetslösa ungdomar som förlorat sitt jobb pga personalbrist (vilket är det fall då turordningsreglerna träder i kraft): nämligen 2,5%!!

          Det vanligaste argumentet mot LAS är att kompetens snarare än anställningstid borde styra vem som får behålla jobbet. I lagtexten kan man dock tydligt läsa att ett grundkrav för att behålla jobbet är att man är kompetent för de arbetsuppgifter som är kvar. Turordningsreglerna möjliggör dessutom för den som brukar ringas in som extra, att hävda sin rätt till tillsvidareanställning efter att man hunnit jobba nog länge. Utan dem skulle man jobba som daglönare hela sitt liv utan att någonsin få en tillsvidareanställning.

          När socialdemokratiska Arbetarepartiet en gång i tiden införde LAS, så var det för att bryta mot arbetsgivarens godtyckliga rätt att anställa och avskeda. Med tydliga kriterier, kan inte arbetsgivaren spela ut anställda mot varandra så de sänker sina löneanspråk av rädsla att förlora jobbet till den som bjuder sig för minst.

          Om inte alliansen kommit överens i sitt manifest om att försämras LAS, varför blir alltid LAS angripen av C, Kd och Fp på varenda debatt om ungdomsarbetslöshet? Väljarna förtjänar ett tydligt besked. Tänker alliansen göra ändringar i LAS eller ej? Finns det ngn dold agenda vid sidan av valmanifestet?

Imorgon är valet ditt, och kanske är det så att Centerpartiet är värda din röst. Jag hoppas naturligtvis att det ska vara det, både till riksdag, kommun och landsting. Själv kandiderar jag för Centerpartiet till Vännäs kommunfullmäktige, står som nummer 6 på listan och vill gärna ha ditt kryss. Vännäscentern är fulladdade med idéer för Vännäs, hela kommunen, både tätort och landsbygd. Där har vi vår styrka.

Alla har vi en dröm. Stor eller liten. Gemensam eller helt egen. Vågad eller försiktig. Drömmen om det första riktiga jobbet. Eller om ett eget företag. Om att rädda klimatet. En dröm om en bättre, tryggare framtid. Då kan du ge drömmen en chans. Om du röstar på Centerpartiet.

Snacka om att ljuga rakt in i ansiktet på oss. Är det dessa människor vi vill ska lagstifta de lagar som sedan kommer påverka våra liv?  Är det dessa människor vi vill ge makten att styra vårt land och våra tillgångar?

- Sanningen är att löneskillnaderna i princip legat still hela mandatperioden. Det som däremot har hänt, och som fått dramatiska effekter, är att skattesystemet på kort tid gjorts mer orättvist för kvinnor. Därför har inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män ökat med över 1000 kronor i månaden, säger Ulla Andersson (V), ekonomisk-politisk talesperson.

- På den tiden Centerpartiet satt i opposition fanns det flera kvinnor i partiet som tog strid i jämställdhetsfrågor, säger Ulla Andersson (V). Men centerfeminismen slutade tvärt den dag Borg blev finansminister och får väl sägas vara död och begraven i och med Maud Olofssons bluff om jämställdheten.

Siffror från Riksdagens utredningstjänst visar att antalet fattiga ensamstående kvinnor med barn har ökat under den senaste mandatperioden.

- I Sverige lever idag 57 000 ensamstående kvinnor med barn under fattigdomsgränsen. Det är en ökning med 22 000 personer under Centerpartiets år vid rodret.

- Reinfeldt bluffade om jämlikheten, Olofsson bluffade om jämställdheten. Vi vill byta riktning, och bygga ett Sverige där kvinnor är ekonomiskt oberoende.

- Första steget för att komma dit är att sätta Centerpartiet i opposition igen. Sen ska en rödgrön regering verka för rätt till fasta jobb på heltid, som är avgörande för kvinnors situation på arbetsmarknaden.

Ulla Andersson, ekonomisk-politisk talesperson för Vänsterpartiet.

Texten finns här.

Radio Umeås studio med Harry Strandberg (tv) och radioveteranen Robert Jakobsson.

Jag har många exempel på att personer både inom och utanför kommunen lyfter på ögonbrynen över hur kommunens främste företrädare agerar framförallt i media. Detta är viktigt för Umeå image! Ledarstilen behöver granskas!

Mauds TV-utfrågning gav höga tittarbetyg i Expressen och Aftonbladet. Samtidigt bloggar både Jonas Sjöstedt och idag Tomas Nihlén om hur Maud tappar i Västerbotten. Sjöstedt  använder kränkande ord i sin blogg som om han själv vore oskyldig.  Både Sjöstedt och Nihlén borde hålla sig för goda att delta med metoder som t.ex. även drabbat Mona Sahlin.

Till sist appropå konkurrensen mellan Centerpartiet och Miljöpartiet: Vilken tro ni har möjlighet att spelaroll för Västerbottens framtid Maud Olofsson eller Jabar Amin? Var god välj.

Ska strax till tandläkaren - vi hörs!

Edward Riedl (M).

Förkylningen vill som inte släppa taget. Att jag åkte ifrån både ipren och allergimedicin var ju otroligt dumt. Tur att det finns apotek även här, ett härligt gammalt hederligt apotek mitt över gatan. Får införskaffa mig lite nytt imorgon.

Det var synd att jag missade Maud Olofsson (C) på tvn ikväll. Det hade jag gärna sett, men jag får försöka hitta någon repris på nätet och se imorgon då jag känner mig lite piggare. Enligt pressen var hon ganska slätstruken och juornalisterna ställde inte några tuffa frågor, mer än att de pressade henne lite om kärnkraften. Hur som, imorn ska jag se det.

Ser iaf att hon inte sammarbetar med kommunister, vilken tur. För jag tror inte våra kommunistska partier är så pass stora att de tar sig in i riksdagen.

Att Maud och flera Centerpartister fortsätter att tjata om kommunisten Lars Ohly blir ju bara fjantigt. Jag tror att fler fick upp ögonen för Maud och Centerpartiet nu och inte lär det vara positiva ögon. Hon sjunker som en sten.

Nä nu ska jag krypa ner och försöka sova. Imorgon blir det hotellfrukost, vilket kan vara trevligt. Resten av dagen fram till 16-tiden kommer att fyllas av teori och RE-lokslära.

Vi hörs, väl mött!

Läs lite om utfrågningen om Maud.

http://blogg.aftonbladet.se/proffstyckarna/2010/09/en-forlorare-gar-sin-sista-rond

http://jonassjostedt.se/?p=2493

http://www.dn.se/nyheter/valet2010/olofsson-pressades-om-miljon-1.1166498

Missade du programmet så kommer det att finnas att se på SVT Play.
Som vanligt när Maud frågas ut så väcker hon känslor, bra!

En partiledare som väcker känslor är en partiledare som vill något, Maud vill mycket det märktes!

Efter utfrågningen delade jag lite flygblad med tanke på att några kanske följde Sverige - San Marino

Maud Olofsson lyckades ungefär lika bra som förbundskapten Erik Hamrén ikväll.

Hamrén kunde glädja sig åt segersiffrorna 6 - 0 och Maud åt strålande betyg i Expressen!

Jag noterar att Maud är hitills den ende partiledaren som ägnar landdets olika delar uppmärksamhet. Pajala, Gällivare, Norrlands inland. Det är annat än Jonas Sjöstedts och de rödgrönas skatte- och förbudsbroms. Frimodigheten ställs emot kontrollpolitiken. Möjligheterna ställs emot beskattning och detaljstyrning.

Socialdemokraterna tog in och byggde kärnkraften i Sverige i en sådan omfattning att kärnkraften nu står för en större andel av elförsörjningen i Sverige än i många andra länder.

Holmlund själv tillhör också den krets av 61 socialdemokratiska kärnkraftskramande kommunalråd som aktivt själv propagerar för bibehållen kärnkraft. Men uranet ska i Holmlunds modell vara utrikesproducerat!

Nu försöker Holmlund leda i bevis att Maud Olofsson och Centerpartiet vill bryta uran i Sverige. Maud har för sin del, exempelvis i den riksdagsdebatt som Holmlund förmodligen hänvisar till, 13 november 2009, varit mycket tydlig:

"….Som centerpartist behöver jag ingen uranbrytning. Jag tycker inte att kärnkraften ska vara i vårt energisystem, men jag står bakom den energiuppgörelse som vi har, och jag gör allt var jag kan för att lyfta fram allt det som eventuellt också kan komplettera vårt energisystem, nämligen det förnybara."

Oppositionspolitiker har i alla tider älskat att försöka snärja ministrar som strikt följer lagen – även om ministern själv inte är helförtjust i saken. Uranbrytningsdebatterna är en favoritfråga i det sammanhanget. I sin blogg citerar också Holmlund just de socialdemokrater som påstår att Maud vill bryta uran, när hon i sina svar bara strikt redovisar vad lagen säjer.

Det här är vad Maud sa i den aktuella debatten:

"….När det gäller uranbrytning finns en omfattande tillståndsprocess som vi är bundna av. Riksdagen har beslutat om en minerallag som omfattar uran tillsammans med en lång rad andra så kallade koncessionsmineraler som samhället behöver och som är svåra och kostnadskrävande att hitta och utvinna. Enligt vår lagstiftning gäller att om och när en ansökan om bearbetningskoncession för uran kommer till regeringens bord ska vi behandla den. Vi kommer att följa den lagstiftning som finns för prospektering efter uran, uranbrytning och hantering av uran."

"….Regeringen får tillåta verksamheten endast om kommunfullmäktige har tillstyrkt detta. Till detta kommer en hel rad andra lagar som ska tillämpas i samband med en eventuell ansökan om tillstånd för utvinning av uran." (Riksdagens protokoll 2009/10:29)

Att sedan Maud Olofsson återges annorlunda när det passerar socialdemokratiska mellanled, är knappast Mauds fel.

För mig är det kommunala vetot en klok lösning, eftersom det ger lokalbefolkningen ansvar och makt. Till skillnad från Holmlund med sitt uppifrånperspektiv, är jag helt övertygad om att befolkningen i exempelvis Storuman, Vilhelmina, och Dorotea är fullt kapabla att både fatta svåra beslut och tänka långsiktigt.

RUT-avdraget gör svarta tjänster vita, minskar arbetslösheten särskilt i grupper som har svårt att komma in på arbetsmarknaden och underlättar vardagen för hundratusentals människor. Nu när så många arbetslösa har nyanställlts i RUT-företag så kostar inte RUT-avdraget staten några pengar längre utan blir en vinst för statskassan. Detta konstaterar Konjunkturinstitutet.

Alliansen går till val på att ha kvar skatteavdraget för hushållsnära tjänster. Centerpartiet vill dessutom utvidga tjänsten till att även gälla IT-tjänster i hemmen (RIT), en reform som kan ge många unga jobb. Det står högt upp på vår agenda.

Efter debatten så fäljden en lång diskussion om vem som hade rätt och fel. Något man kan läsa på Expressen.se. Maria W ville ha tillgång till den rapport som Centerpartiet släppt där man slår fast att 9 av 10 av de rödgrönas klimatlöften saknar täckning.

Den rapporten finns att läsa på Centerpartiets webbplats.

Det är fina visioner men var är genomförandet?
Det är inte lätt att nå resultat i en koalitionsregering, men under miljöminister Andreas Carlgens tid i regeringen så har Sveriges ambitioner och resultat på klimatområdet flyttats fram rejält!

Vill man se resultat på miljöområdet, så rekommenderar jag varmt en röst på Alliansens Gröna röst - Centerpartiet.

Andra som skrivit i samma ämne: Johan, Elisabeth,