Idag kom jag hem ganska trött. Det mesta har känts meningsfullt och bra under dagen, men den blev lång. Under kvällen skulle jag hinna vara på två ställen, men det blev förskolan Örnens trevliga grillkväll som fick det mesta av tiden.

Där blev det samtal med både barn, föräldrar, morföräldrar och personal. Några föräldrar jag pratade med gladde sig särskilt över inflyttningen av unga i byarna där de bor. För mig är det lätt att förstå och dela den glädjen. Även om de stora flyttströmmarna i världen går in mot städerna så finns det helt klart en ström den andra vägen också. Det märks i Bjurholm just nu. Sverige behöver levare och brukare på sin landsbygd. En någorlunda fördelad befolkning.

Jag vill säga ett tack till alla som gjorde den här kvällen, inte minst till föräldrarna som bidrog med en del av sin eventutrustning. Både hoppborgen och sockervaddsmaskinen, ovanlig gäst i vår sparsamt besockrade verksamhet :), gav kickar åt de yngre. Några av våra nysvenskar hade inte sett något liknande. Hade gärna satt ut en bild på sockervaddsfolket, men det skulle bli många att fråga om lov. Det blev en distansbild istället.

Själv fick jag en kick när jag kom in i huset här hemma. Konradssons måleri hade fått upp tapeterna i kammar´n. En originell och klassisk engelsk tapet som inte passar överallt, enligt många inte där den nu gläder oss heller. Själva tycker vi den passar alldeles förträffligt.

Kommer nu bara köksinredningen från leverantören och byggmästare Palm hem från semestern så ska det bli åka av i köket också. Det blir förmodligen mer mödor och energikickar om man får leva och ha hälsan.

Nu ska jag sova en stund. God natt!

Som synes finns det över hela länet problem. Bara i Umeå pågår ett mindre uppror bland invånare i Tomtebo, en stadsdel med tusentals boenden. Många av dem skriver på Facebook och andra sociala medier om de stora problemen med täckning. Åker vi sedan in i landet och resten av länet finns fler som kan berätta om hur svårt det är att ringa på vissa platser.

För att komma till rätta med problemen sätter nu it-minister Anna-karin Hatt hårt åt mot mobiloperatörerna.  ”Hela landet ska ha tillgång till bra mobiltelefoni”, sade it-minister Anna-Karin Hatt vid en pressträff i veckan, och berättade att hon ger i uppdrag till Post- och telestyrelsen att stickprovsmäta över hela landet hur mobiltäckningen verkligen ser ut.

Under maj och juni ska ska stickprovsmätningar pågå som sedan kan ligga till grund för nya  åtgärder från it-ministern. För Västerbottens invånare och näringsliv är det mycket viktigt att mobilnätet fungerar. Därför blir det intressant att se vad som kommer fram av mätningarna.
 

Och den här utsikten kan ni kika på från toppen av Tjuv-Antes grotta i Olofsfors.

 Vi besökte torget där det spelades musik, barnen åt mjukglass och det blev ponnyridning. Det var mycket att se för de små, riddare, cheerleaders, gammla bilar..ja massooor. 

Även Zooki fick se och prova på en del. Bla. lite agility för första gången. Hon prova på att springa genom en agility tunnel, vilket hon aldrig gjort förut. Myycket skeptisk till en början men med lite vägledning av en annan vovve som visade hur det ska gå till så fatta hon galoppen och sprang genom hela tunneln. Händelserik dag och vi är alla utslagna hjältar nu :)

 

 

 

Nu ska jag se lite på filmen the Social Network och sedan sova. Godnatt!

Så här såg björken inte ut i går kväll.

Det är ett ovedersägligt faktum.

Att få både börja och sluta dagen med en promenad i detta väder är alldeles underbart skönt. Och det har hänt mycket i naturen denna härliga norrlandsförsommardag.

Där är vi faktiskt helt överens!

Även en av de ledande politikerna i Åsele, S-ordföranden i Åsele kommunfullmäktige, ville i TV-inslaget genomföra en kommunsammanslagning med grannkommuner..

Bra att fler börjar våga tala om det uppenbara!

Jag har skrivit om detta på bloggen återkommande gånger de senaste åren. Problematiken för många av landets kommuner är följande: unga och högutbildade flyttar och kvar blir en åldrande befolkning som sätter press på den offentliga verksamheten. Många av de små kommunerna kommer inte att klara detta. Befolkningen i mindre kommuner fortsätter minska, och inte enbart i Norrlands inland utan även i södra och mellersta delarna av Sverige. Samtidigt fortsätter de större städerna och tätorterna att växa.

Redan idag är det många småkommuner, som trots stöd genom ekonomiskt utjämningssystem, har det väldigt svårt att klara service och åtaganden till sina kommuninvånare. I takt med att befolkningen blir äldre, samtidigt som de yngre flyttar därifrån, blir situationen alltmer ansträngd. Jag är fullständigt övertygad om att många av dessa småkommuner kommer att tvingas slå ihop sig med andra kommuner för att få en tillräckligt stor "kritisk massa". Detta inom en snar framtid. Annars klarar de inte av sitt uppdrag till medborgarna.

Att prata om kommunsammanslagningar är alltid en ömtålig fråga. Men frågan är högaktuell. Vi ser detta i stora delar av landet. Inte minst i Västerbotten tror jag att vi inom 5-10 år kommer att få se ett antal kommunsammanslagningar. Detta för att klara av kommunernas åtaganden till sina invånare.
 

Laddade ner kamerabilderna från Älgens hus i lördags och fann några där älgarna med synbar förtjusning kalasar på något som normalt är ganska sällsynt i västerbottens skogar.

Något man kan fundera på är hur dessa långnästa kreatur ser vad som händer där längst framme i nosen.

Fast har läpparna väl fått tag i läckerbitarna går det nog av sig själv.

Någon i sällskapet försökte sen bjuda på apelsin, men det gick inte alls hem. Den kom upp.

Här hann fotografen till höger inte arrangera bilden innan älgen snappade åt sig bananen, vesslesnabbt.

Tidigare krönikor i den här serien kan läsas här:

50 skäl att fascineras av Västerbotten

-------------------------------------------------

När Anna och Karin från Bullmark dömdes för trolldomskonster

Allan Sandström, mångårig, uppskattad VK-skribent, har i böcker och artiklar stått för några av de finaste betraktelserna över Västerbottens historia. Hans anspråkslösa texter har den märkliga förmågan att utan åthävor sovra fram det väsentliga i ett landskap, samtidigt som de nyfiket söker upp skuggor och detaljer som bara skymtar i ögonvrån.

Kommer man ny till de här trakterna av landet, och vill få ett gehör för, en känsla för, var man hamnat, kan man välja sämre ledsagare att ta i hand, än Allan Sandström.

Jag har sedan jag flyttat hit, gång på gång, sökt mig till hans skildringar när Västerbotten hotat att bli ett alltför abstrakt, grovhugget begrepp på kartan utan mylla och öden, eller hotat att försvinna ur sikte i ett myller av byar, original och detaljer. Allan Sandström ser alltid både skogen och träden, och kalhyggena.

***

En av hans böcker heter "Historien om tre byar. Bodbyn, Bullmark, Gravmark” och kom ut 1993. Några rader i förordet säger mycket om både honom och Västerbotten:

"Den här boken är en berättelse om tre byar i Sävar gamla socken. Det är ingenting särskilt märkvärdigt med dem. De liknar många andra västerbottniska byar, men de har också sin egen historia. Minns sina egna människor och händelser. Men mycket är också glömt och förlorat, oåtkomligt eller åtminstone svårtillgängligt, för dem som nu bor i Bullmark, Bodbyn och Gravmark. För att rädda något av det förgångna har den här boken skrivits. Mer än glimtar och fragment av hundratals år kan den inte förmedla, och antagligen kommer det att finnas läsare som saknar mer än de finner mellan de här pärmarna. Men även i så fall kan boken kanske vara nyttig som påminnelse. Skriv ned vad du saknar eller vad du erinrar dig. Tidens grävskopor utplånar snabbare än någonsin nu. Vad som är välbekant för oss i dag - så välbekant att det är ointressant - kan för våra efterkommande vara en olöslig gåta.”

***

I ett avsnitt om Bullmarks tidiga historia, berättar han den tragiska historien om när två tiggerskor, systrarna Anna och Karin Andersdotter,år 1650 ställdes inför tinget i Umeå och dömdes till döden för trolldomskonster.

Att byn, tillsammans med Sävar och Gunnismark, överhuvudtaget hade ansvar för två tiggerskors sockengång vid den här tiden - systrarna hade “sitt så kallade förlän i dessa byar, och alltså rätt att vänta sig sitt uppehälla från de där belägna gårdarna” - tyder på visst lokalt välstånd i Bullmark trots den hårda epoken.

Det gick nog ganska bra för byn, som på grund av bland annat den relativt goda tillgången på vilt och betydelsefulla jaktmöjligheter taxerades högt av fogdarna.
Men man slet “också tappert med jordbruken och hade utvecklat dem en hel del”. Lantmätaren sammanfattade läget i Bullmark:

"Till denna by hör tjärubruk, timmer- och vedskog, gott mullbete, löv och näverskog, litet fiskevatten uti några små träsk, kvarnställe, frostaktig åkerjord som sällan bär frukt.”

Just frosten, noterat Sandström, var ett stort problem i hela Västerbotten och "en av de viktigaste orsakerna till den långsamma utvecklingen i länet. Sjö- och bäckstränderna bjöd jord som gick att odla, men de “längre bort belägna myrjordarna uppvärmdes så långsamt att säden sällan förmådde mogna.”

***

I det historiska sceneriet, i en by under utveckling, men med djupa skikt av fattigdom, dyker systrarna Anna och Karin upp i källorna på sin tiggarvandring, som skuggor och påminnelser om att sammanfattningar, likt högtidsfoton, alltid är beskurna.

1650 anklagades systrarna för att ha använt sig av så kallade "bärare”, det "i nordisk folktro så ymnigt förekommande tjuvmjölkande väsendet.” En ganska logisk anklagelse, skriver Sandström, mot två tiggerskor "som knappast fick mjölk alla dagar och som kan ha frestats att någon gång förse sig olovligt.”

Vid förhören erkände - "efter att någon tid ha suttit i "kistan”, en säkerligen föga avundsvärd vistelseort” - Anna att hon hade två bärare och Karin att hon hade fyra, och båda “bekände också att de rest till Blåkulla på flygande kalvar”. Påståendena under rättegången att de även sett andra kvinnor från byn i Blåkulla tog de dock tillbaka på avrättningsplatsen, "efter prästens ömma förmaningar”.

Vidskepelsen var stark de här åren. Föreställningar om trolldom och häxeri fick "sin näring av den överväldigande, till syns kraftladdade, natur som omgav människorna och som de många gånger kom till korta inför”.

Men kanske var anklagelserna också ett sätt att bli av med byns ansvar för tiggerskorna. Kanske svor de, gissar Sandström, en hotfull ramsa över någon snål husbonde, så blåstes episoden upp och förvrängdes, och oviljan inför “påhänget” som redan fanns underblåste misstankarna. Könsaspekten är uppenbar.

Den tragiska historien” konstaterar Sandström, ger "en bild av livet i byarna vid mitten av 1600-talet. Vi kan se de båda kvinnorna på sin ständiga rotlösa vandring längs den trögflytande ån. Utestängda ur gemenskapen, tvingade att uthärda de besuttnas ringaktning, och beroende av vad de motvilligt fick vid dörrarna.”

Och så försvinner Anna och Karin ur bilden. 

Älgarna på Älgens hus i Bjurholm är inte så blyga. Studenterna från olika världsdelar som besökte stället idag var mer småskrajsna.

Men inte alla.

Vad passar väl bättre en ledig dag än att ta en tur till - Bjurholm? ;-)

Är med en internationell grupp studenter till Älgens hus. Man startar med lunchen, andelen vegetarianer brukar annars öka om älggrytan kommer efter träffen med älgarna.

Nu har man bara öppet för beställningar. Drop-in börjar 11 juni när älgkalvarna sett dagens ljus. Besöks- och upplevelsenäringen betyder mycket för Sverige, Norrland, Västerbotten och Umeåregionen. På parkeringen finns redan bilar från Teckien, Tyskland och Belgien.

 Iden jag har är att fota er både stillastående (porträtt) ihop och ridandes (helst barbacka) gärna på öppen yta, åker/grönområde. Har en liten ide kring bilderna ;) Det blir ett första gångens försök från min sida att fota såhär men jag tror det kommer bli kanon :)  Finns det någon som vill testa detta ihop med mig så skriv gärna en rad .

Även i vintriga Västerbotten. I detta fall Umeå.

Igår hade vi länsförbundsstämma med Moderaterna i Västerbotten. Vi brukar växla mellan Lycksele, Umeå och Skellefteå. Detta år var det Lyckseles tur. God stämning under förhandlingarna och alla valärenden togs i fullständig enighet. Såväl val av förbundsstyrelse som val av ombud till partistämman.

Nedanstående pressmeddelande skickades ut efter stämmans avslutande:

Pressmeddelande 130427:
 

Ågren vald till M-ordförande i Västerbotten för åttonde året i rad
 

I lördags samlades de valda ombuden för moderaterna i Västerbotten till länsförbundsstämma på Hotell Lappland i Lycksele. Det moderata länsförbundet i Västerbotten är det största av de moderata länsförbunden i Norrland. Anders Ågren fick förnyat förtroende som länsordförande.

Sedvanliga stämmoförhandlingar genomfördes, med behandling av motioner och propositioner. Moderata Samlingspartiets förtjänsttecken i guld delades ut till Elmer Eriksson. Oppositionslandstingsråd Nicklas Sandström informerade om den kommande folkomröstningen i länet kring hälso- och sjukvården och partiombudsman Anna-Kain Jonsson Berg informerade om kommande utbildningsinsatser av kandidater i valrörelsen 2014.

En enig stämma valde Umeås moderata kommunalråd Anders Ågren till länsförbundsordförande för åttonde året i rad.

- Jag är tacksam för förnyat förtroende. Politik är ett lagspel, och jag är stolt över att leda ett starkt lag som drar åt samma håll i Västerbotten, säger Ågren i en kommentar.
- Nu laddar vi upp inför valet 2014. Det går bra för partiet i länet just nu, med ett ökat medlemsantal som följd. Det senaste året var vi näst bäst i Sverige av alla M-förbund när det gäller medlemsvärvning. Så någon brist på kandidater kommer vi förhoppningsvis inte att ha när vi fastställer valsedlarna senare i höst. En prioriterad utmaning är att åter kunna ställa upp med valsedlar i Åsele, Dorotea, Malå och Norsjö där vi tyvärr i dagsläget inte finns representerade på kommunnivå, säger Ågren i en avslutande kommentar.

Den nyvalda styrelsens i sin helhet:

Ordförande: Anders Ågren, Umeå (omval)
Förste vice ordf: Elisabeth Björnsdotter Rahm, Lycksele (omval)
Andre vice ordf: Edward Riedl, Umeå (omval)

Ledamöter:
Andreas Löwenhöök, Skellefteå (omval)
Kenneth Isaksson, Robertsfors (omval)
Agneta Nilsson, Vännäs (omval)
Nicklas Sandström, Umeå (omval)
Johan Söderberg, Skellefteå (omval)
Jeanette Knutstam, Vindeln (nyval)
Terese Andersson, MUF (omval)

Adjungerad
Eva Zetterström, Senioransvarig (omval)
 

 

 

 

 

 

 

 

(skulle det se lite annorlunda ut här på bloggen eller om det nu inte uppdateras så ofta så beror det på att min data skärm just kraschat och jag jobbar från en annan dator. Håller tummar och tår för att jag kommer få behålla mina foton nu när min åker in på lagning. Ironiskt nog så har även våran externa hårddisk lagt av så den säkerheten försvann ju också :/)

Nu när vi ändå skryter hejvilt om Bjurholm får jag passa på att länka till artikeln jag inte hunnit kommentera tidigare.

Nyåkers Pepparkakor finns både i Nyåker i Nordmalings kommun och i Bjurholm där man har sin nya stora anläggning. Pepparkakorna själva finns i många länder. Förra veckan fick denna bygdens storhet ta emot priset som "Årets livsmedelsexportör" av landsbygdsminister Eskil Erlandsson.

I fjol vår gjorde den dåvarande nian i Bjurholm en liten insats för att sprida den norrländska pepparkakskulturen i Europa och i vår huvudstad. På bussresan till Bryssel och Stockholm hade vi med klassiska plåtburkar som lämnades som tack både när vi blivit guidade i Europaparlamentet, komissionen och i vårt riksdagshus.

Att vi inte bara tomskryter understryks av att Nyåkers flera gånger blivit utsett till Sveriges godaste pepparkaka i Dagens nyheters blindtest. ;-)

Nyåkers 26-årige VD Christoffer Sai Öberg och Castorsskolans SYV Jörgen Bengtsson i pepparkakeland.Bilden från ett besök i fabriken i fjol vår.

Lägger in några bilder från morgonens frukostmöte i Sveriges minsta kommun.

Innan fokus sattes på Svenskt Näringslivs ranking av företagsklimatet presenterade Bjurholms tillträdande kommunchef Hans-Åke Donnersvärd sig för företagare och andra.

Suddigt foto, men det går inte att ta miste på glädjen hos Bjurholms "Fru företagsamhet", Maria Bahlenberg. Här får hon blommor av Svenskt Näringslivs Katarina Folkesson efter att Bjurholm för tredje året i följd blivit länsbäst i företagsklimat i Västerbotten. I fjol var kommunen även Norrlandsbäst, men i år blev man "bara" tvåa efter Timrå. Maria är en betydande del av kommunens kontaktyta mot företag och arbetsgivare

Två av nykomlingarna bland företagarna var Frekabs ägare Patrik Bergholm och Kerstin Hamberg Bergholm, här fotograferade av VK. Företaget som valt att flytta till Bjurholm har i dagsläget tio anställda, vilket med ett sätt att räkna skulle motsvara en inflyttning av ett företag på nästan 500 personer i Umeå. Man får önska lycka till med både professionell och privat etablering i kommunen.

Det har varit en riklig bildskörd, mest varje dag har vi uppdaterat med bilder av sådant som vi har omkring oss i journalistvardagen. Det kan vara intervjusituationer, en dramatisk förstasida, en polishund på uppdrag, och mycket annat.

Här nedan kan du se vad vi gör på Instagram. VK:s namn på bildbloggen är vasterbottenkuriren.

Sitter i regionsstyrelsen samt ersättare i arbetsutskottet så jag är väl bekant med vilket samordningsansvar regionen borde ta på sig. Idag skriver jag tillsammans med fullmäktigeledamöterna från vårt parti vad vi tycker man bör göra.

Vi har drivit på men inte fått med oss majoriteten. Men vi fortsätter oförtrutet att verkar för demokrati  även i Region Västerbotten. När vi startade Region Västerbotten så var tanken att vi skulle starta det för att träna oss inför en storregion med 4 län.

Nu verkar det dröja och i dagens tidning skyller bl a Lennart Holmlund på Moderaterna. Han gör det som vanligt för lätt för sig. Moderaterna är helt riktigt inte med på att vi ska inrätta ett direktvalt regionfullmäktige och moderaterna har bromsat regionutvecklingen. Men även Moderaterna var inne på en 4-länslösning. Nu är det bl a Lennart Holmlunds partikamrater som bromsar en storregion både från Västernorrland och Jämtland. Så han bör sopa framför sin egen dörr den gode Holmlund.

Idag har vi ett indirekt valt Region Västerbotten. Det betyder att du som medborgare inte kan påverka vilka som sitter i Region Västerbottens fullmäktige och du kan heller aldrig utkräva ansvar på det sätt ett direktvalt Regionfullmäktige ger utrymme till.

Vi skulle helst sett att en fyrlänsregion bildats. Nu ville inte våra granna i norr och söder detsamma. Därför är det viktigt att vi nu i Västerbotten tar steget att själva skapa en regionbildning för att på sikt nå en fyrlänsregion. Den typ av indirekt vald region kommer att på sikt inte att kunna bedrivas om en statlig utredning får som den vill. Läs mer om detta i vår artikel.

Det är kanske ingen nyhet för dem som varit hemma i veckan och helgen, men tussilagon har kommit till Vännäsby. Idag såg jag den alla första.

Det är vår.

(Emigrantvisan "Jag reser till Amerika")

Om utvandringen från Västerbotten till Nordamerika, och ett av de många öden som tillsammans formade en flyttvåg, handlar den här krönikan.

Tidigare krönikor i den här serien kan läsas här:

50 skäl att fascineras av Västerbotten

-----------------------------------------------------

Rösträtt, en bit fritt land, slopad värnplikt, halverade skatter - så kommer jag åter

”Skivsjöemigranterna och de tusentals andra västerbottningar, som bröt upp från hembygden för att pröva lyckas på prärier och i sjudande storstäder, bildar tillsammans den fascinerande berättelsen om människors uppbrott och vilja att själva styra sina liv i det gamla Västerbotten.”
(Ur Lars-Göran Tedebrands essä ”Emigrationen”
i tidskriften Västerbotten, 1987)

***

Västerbotten hörde inte till de stora utvandrarlänen i Sverige, när människor sökte sin framtid i Amerika från mitten av 1800-talet och några decennier framåt.

Utvandringen fick aldrig, konstaterade Lars-Göran Tedebrand i en läsvärd essä om emigrationen i tidskriften Västerbotten 1987, någon masskaraktär här av det slag den fick i Småland och Västsverige. Expansionsmöjligheterna i det västerbottniska bondesamhället och ”suget från sågverkshanteringen” höll emot.

Och det var ovanligt, skriver Tedebrand, att fler än ett eller två syskon inom en syskonskara utvandrade.
Inte ens när utvandringen från norra Sverige ökade igen under 1900-talets första årtionde, hörde Västerbotten till de områden som flest lämnade.

***

Men många flyttade även härifrån, på grund av nödår, skattebördor, politiska och religiösa skäl, och äventyrslusta. Under perioden 1851-1930 utvandrade, sammanlagt 14 350 personer från Västerbotten till Nordamerika. Det kan jämföras med sammanlagt 1.130.240 personer från hela Sverige, och 138.969 från Norrlandslänen.

De som packade och for, gav sig dock ut på samma resa som emigranterna från andra delar av Sverige. Över havet, de första åren med segelfartyg, senare med ångbåtar. För en del slutade det lyckligt, för andra fortsatte kampen för det dagliga brödet och makten över det egna livet ungefär som i Sverige, och för en del slutade det säkert med olycka och brustna illusioner.

Dragningskraften i berättelserna – förstärkta och filtrerade i sak, men också emotionellt övertygande – som kom åter till de gamla bygderna från den nya världen, var i alla fall tillräckligt stark för att ständigt få fler att ta chansen.

Och precis som på andra håll väckte även utvandringen från Västerbotten oro hos de ansvariga, och blev ett slagträ i debatten, som argument för reformer och åtgärder för bättre levnadsvillkor i bygderna.

***

Vad angav då, utvandrarna för skäl till varför de for? Det finns otaliga vittnesmål, och den mest berömda gestaltningen av utvandrarnas drivkrafter, kommer nog alltid Vilhelm Mobergs romansvit att vara. Men skälen till att en person eller en familj lämnade landet kunde vara väldigt skiftande.

Statistiken kan ge sken av en enhetlig förflyttning, en kollektiv rörelse med gemensam världsbild, men många olika, enskilda motiv, förhoppningar och förnedringar strömmande samman till de stora talen.

Man kan utifrån de många vittnesmålen se återkommande mönster och strukturer, men flyttade gjorde alltid enskilda människor utifrån sina speciella livssituationer och erfarenheter.

***

En av dem som flyttade, och som i ett brev beskrev bakgrunden, var signaturen H.E, som emigrerade till Kanada 1903. Ett brev från honom, som återges i Tedebrands essä, ger en inblick i ett av de öden som tillsammans formade utvandringen från Västerbotten.

”Jag är född i norra Västerbotten”, skrev H.E, ”av fattiga föräldrar, och måste redan vid unga år försörja mig själv.” Med skolundervisning var inte mycket, men han konfirmerades vid 16 års ålder, för att sedan börja jobba som timmerhuggare på vintrarna.
Det var inte, skriver han, ”att spara på kraften, om man skulle ha en slant över till kläder och mat för de tider man inte kunde erhålla arbete”. På somrarna arbetade han för bönder, och gjorde sedan sin värnplikt ”utan knot” fast han fick ”dålig kost och även ovett”.
Vid 24 års ålder bildade han familj (hustru och barn förblir osynliga i det som återges), men såg att dagpenningen inte räckte till försörjningen och att ”fattighuset skulle bli slutet”. Köpet av en jordbit förbättrade inte läget och ”skatterna ökades”. Då, skriver han ”tändes min håg för Amerika”.

Han sålde jordbiten och lånade för resten till resan, och emigrerade ”glad i hågen” till Kanada. Han beskriver sig, efter fyra år i det nya landet, som belåten med möjligheterna att där få arbeta och få betalt för arbetet, sina 160 acres land ”som jag erhöll fritt”, 15 nötkreatur och en del höns. ”Detta hade varit en omöjlighet att få i Sverige”. Och så svarar han på vad som skulle behöva göras i Sverige för att han skulle kunna tänka sig återvända:

”...giv mig en bit fritt land, slopa värnplikten, drag av hälften av skatterna, låt arbetarna få rösträtt, anse en arbetare för en människa m.m. Men detta tänker jag herrarna tycka är för mycket och då föredrager jag också att stanna här.”

http://www.svd.se/naringsliv/branscher/energi-och-ravaror/guldet-ar-pa-vag-ner_7997310.svd

Fortsättning från förra bloggtexten...

Det blev som sagt ett väldigt liv på svanarna som nyss sov på den nerregnade isen.

Jag såg inte vad som hände först, men ut ur dimman kom makarna Svanholm som hälsades välkomna med höga ljud och ett par vinkande vingar. Eller var det en sorts flygledning tro?

De brukar landa lite längre ner, när det öppna vattnet brett ut sig lite mer. Jag har väntat på dem ett tag, varit nere vid älven och tittat mot vakarna där strömmen är ganska strid, men det har varit för tidigt.

 Man undrar vad de ska få sig till livs, hur de ska äta på sig för den fortsatta färden norrut.

Så fort nykomlingarna landat blev det natti, natti borta till höger igen. I morgon gissar jag att de styr längre norrut. Batterierna behöver nog laddas.

Dagen började bra. När jag var ut i morse kom årets första gäss strykande över huset längs med älven. Även de första hantverkarna kom och det kändes också bra. Det var full aktivitet när det var dags för mig att dra iväg till kommunstyrelsen i Vännäs.

Men den här texten skulle handla om skönheter. På väg tillbaka från vårt långa KS, mellan 18 och 19 någonstans, såg jag det första svanarna som landat på den vattenöverflutna isen på Umeälven.

På lite håll såg de ut som soppåsar som blåst ut på isen.

Plötsligt tycktes de flesta vakna och titta i samma riktning in i dimman.

Det började tutas och trumpetas och en vinkande alldeles väldiga. Vad var på gång?

Fortsättning följer....

Det här är ingen ny fråga, inte heller på denna blogg. Jag har skrivit om det flera gånger tidigare. Befolkningen i mindre kommuner fortsätter minska, och inte enbart i Norrlands inland utan även i södra och mellersta delarna av Sverige. Samtidigt fortsätter de större städerna och tätorterna att växa.

Redan idag är det många småkommuner, som trots stöd genom ekonomiskt utjämningssystem, har det väldigt svårt att klara service och åtaganden till sina kommuninvånare. I takt med att befolkningen blir äldre, samtidigt som de yngre flyttar därifrån, blir situationen alltmer ansträngd. Precis som konstateras i rapporten från WSP.

Jag är fullständigt övertygad om att många av dessa småkommuner kommer att tvingas slå ihop sig med andra kommuner för att få en tillräckligt stor "kritisk massa". Detta inom en snar framtid. Annars klarar de inte av sitt uppdrag till medborgarna.

Vi lever i en tid där högre och högre krav ställs på kommunerna, inte minst via lagstiftning och utvecklingen i samhället i stort. För många kommuner kommer det bli svårare och svårare att rekrytera den kompetens som krävs för olika yrken och befattningar. Och vilka blir lidande av detta? Ja, självklart kommuninvånarna i respektive kommun som då inte kan räkna med samma nivå på servicen som i andra kommuner där befolkningsunderlaget är större.

Att prata om kommunsammanslagningar är alltid en ömtålig fråga. Men frågan är högaktuell. Vi ser detta i stora delar av landet. Inte minst i Västerbotten tror jag att vi inom 5-10 år kommer att få se ett antal kommunsammanslagningar. Detta för att klara av kommunernas åtaganden till sina invånare.
 

I dag kan du lyssna på en poddkrönika signerad Marie Hedberg på Folkbladet, där politiker i länet ventileras och kommenteras. från vänster till höger. Riktigt underhållande faktiskt.

Men tänk vilken oväntad påverkan ens aktiviteter på sociala medier kan ha - sådant man inte kunde tro :)

Haha, surfa in och lyssna på http://www.folkbladet.nu/362539/poddkronika-outar-och-namedroppar

Här ser det ut som att solen har en egen säng här i Vännästrakten. En grop i berget där den lägger sig till vila. Det ska jag också göra nu.

Nytt styre krävs för en trygg och rättvis sjukvård i hela länet 

Socialdemokraterna har tillsammans med Miljöpartiet drivit igenom försämringar i hela länet men i synnerhet av inlandssjukvården. Allianspartierna i landstinget hade andra förslag med andra prioriteringar där Åsele hade fått behålla sin stationerade ambulans och vårdplatserna på sjukstugan i Dorotea och Sorsele hade varit oförändrade. De patienter som förr vårdades försvinner inte bara för att akutvårdsplatserna tas bort utan måste nu ske på andra ställen. Fokus för Alliansens kostnadsreduceringar var att värna den direkta vården och spara på det som inte är sjukvård. 

Instagram är en kanal inom sociala medier som växer kraftigt, särskilt bland yngre. VK finns redan på Twitter och Facebook och är aktivt, men ska bli ännu bättre. Nu vill vi berätta om vad vi gör även i bild på Instagram. 

Vi heter vasterbottenskuriren på Instagram. 

Försöker verkligen hitta tid och motivation att skriva mer, men det går trögt.

Förmodligen kommer det igång allt eftersom. Det har varit mycket nu ett tag och jag har sorterat en del i livet, det behövs ibland.

Jag har avsagt mig en del uppdrag och annat som tagit tid men tyvärr inte gett vad jag hade hoppats på, bl.a. det fackliga. Jag satt tidigare med i klubbens styrelse och så hade jag uppdrag som skyddsombud. Av flera anledningar klev jag av. Nya tag i framtiden kanske.

Jag anser fortfarande att facklig kamp ska ena arbetarrörelsen och vara en viktig pjäs i det politiska klimatet. Tyvärr känner jag att det saknas.

Nya uppdrag har kommit.

Jag har fått förtroende att bli ordförande för Vänsterpartiet Vännäs.

Jag har även blivit invald i Vänsterpartiet Västerbottens distriktsstyrelse och jag har även fått äran att bli vice ordförande för distriktet.

Tack alla kamrater!

Jag ser fram emot ett hårt arbete för att lägga en bra grund till ett regeringsskifte och ett fortsatt rött Västerbotten där Vänsterpartiet växer och tar mer plats i alla kommuner.

Ideella krafter är en viktig tillgång i sjukvården

Dörrposterna färgades röda mot kvällningen. Anade att det var något vackert så jag lämnade soffan och gick upp till balkongen och tog en mobilbild. Det blev nästan ännu vackrare när man hört vad som kan vänta i södra Sverige.

Nu ser vi fram emot att formationerna med de första långresenärerna går in för landning i vakarna.

Ett ges ett förtroende att företräda andra och leda ett distrikt är få förunnat och gör en alltmer ödmjuk för varje år som går. Jag tackar mina partikamrater för detta och lovar göra vad jag kan för att leva upp till era förväntningar.

Kristdemokraterna har i länet en stark organisation med lokalavdelningar i alla kommuner. Det är faktiskt inte många partier som klarar detta. Det skapar stabilitet och styrka i det politiska arbetet. Med en stark ideologisk bas i botten och kloka personer att samarbeta med bådar det gott inför framtiden.

Nu ser vi valrörelsen närma sig och i takt med det ökar de politiska samtalen i omfattning och styrka. Allt är inte en fråga om pengar och ekonomi även om det är oerhört viktigt. Vad är livet utan alla de band vi knyter människor emellan och är beroende av? Familjen, vännerna, arbetet, föreningarna och andra sociala sammanhang. Det är kittet som håller ihop ett samhälle.

Samhället är större än staten. Låt oss aldrig glömma detta faktum.

Denna gång höll vi till i Umeå och vår Barn och äldre minister och tillika vice partiordförande Maria Larsson höll tal på stämman. Som framgått av media så kom Maria en dag tidigare för att få en bild av vad man gör för att motverka drogspridningen i Umeå utifrån VK:s rapportering av drogsituationen.

Så vi hade två givande dagar och det är alltid lika intressant att sitta med statsråden i bilen mellan besöken och samtala så där lite ”off record” . Och inte minst med Maria som är en varm och engagerad person i både stort o smått.

Den första dagen på moderaternas Sverigemöte i Karlstad levde upp till förväntningarna.

Massmedia har rapporterat delar av det hela. Ett tips är att lyssna till såväl partisekreterare Kent Perssons tal, liksom finansministern Anders Borgs tal. Bara att klicka er vidare.

Persson talade om behovet för moderaterna att bredda sig, då man på många sätt uppfattas som alltför Stockholmscentrerat. Det är bara att instämma på den punkten och det känns som att vi steg för steg når gehör för våra synpunkter. Den här helgen får nog betecknas som en milstolpe. Sen återstår att ytterligare översätta detta till praktisk politik inför valet 2014.

Borg talade om moderaternas politik framåt. Ansvar, ordning och reda, arbetslinje, kunskap i skolan och ett säkrande av välfärden stod i centrum. Samt att han tydligt avfärdade medias spekulationer om att han vill ta över som partiledare för moderaterna.

Idag - fredag - väntar tal av statsminister Fredrik Reinfeldt. På återhörande!

I veckan höll framtidsanalytikern Troed Troedsson en föreläsning för IT-pedagoger och andra i Grubbeskolans aula. Så här lyder ingressen till den inspelade föreläsningen på Region Västerbottens hemsida:

"När barnen 1870, 1890 eller till och med 1920, gick till skolan så gick de till framtiden. De gick till en miljö som inte alls liknade deras föräldrars arbetsplatser – men däremot var en försmak av hur arbete skulle komma att se ut i det kommande Sverige. Sedan har åren gått. Världen har kommit i kapp och även de mest progressiva skolor ser i stort sett ut som vilken arbetsplats som helst. Så bör det inte vara, och så behöver det inte vara."

Här finns en del att ta del av, att inspireras och även provoceras av. Men den som har ansvar eller intresse när det gäller utbildningen av våra unga kan gärna se föreläsningen, "Klassrummet - en tidsmaskin".

(Kan även vara något allmänbildande för den som likt undertecknad ändå bra ligger hemma och hostar)

Idag är västerbottensmoderaterna på plats i Karlstad. Det är nämligen dags för det årliga Sverigemötet, då landets ledande moderata kommun-, landstings-, region- och rikspolitiker samlas för att överlägga, ladda och vässa den egna politiken.

Enligt förhandsbeskedet ska vi vara ca 2000 anmälda till konferensen och jag tror nästan att det är rekord. Jag har varit med på det här arrangemanget sedan den tiden då det hölls för bara några 100 deltagare på Arlanda Skycity, i slutet på 1990-talet. Vilken utvecklingen vi har fått vara med om under dessa år! Både i motgång och medgång.

Nu - år 2013 - är moderaterna så mycket större som parti, och är inne på den andra mandatperioden i rad som regeringsbärande parti. Det förpliktigar, men innebär också stora utmaningar.

Idag väntar bl.a. olika seminarier, tal av partisekreteraren och finansminister Anders Borg. Imorgon inleds dagen med anförande av vår statsminister Fredrik Reinfeld. Ska bli riktigt intressant, men som vanligt när man är på såna här tillställningar är det korridorsöverläggningar och möten som är nog så viktiga. Man ska aldrig missa ett tillfälle att bedriva lite "lobbyarbete" i den interna partiorganisationen.

På återhörande!

.

Det gick inte att motstå att ta ut lite flex och sträcka ut lunchen till Agnäs idag.

Det blev inte bara vacker vy över barndomsbyn, utan mycket god mat i Agnäsbacken. Soppa och kycklinggryta till "stadsdagenspris". Kompanjonen åt Agnäsburgare på Anguskött.

När man ser ut över backarna blir man onekligen lite skidnödig.

fast egentligen, så ringde en felställd klocka redan 05 - men det är ganska gött att bara gosa ner sig under täcket och kunna ligga kvar en stund:)

Frukostbuffén var lika god denna morgon och jag laddade med smoothie och ägg och bacon - mums!

Denna dagen sken solen men tusan vad det blåste!

Tävlingstiden var satt till 4 timmar och det var bara att ge sig ut.

Jag hade rejält ont i min hand, så det var lite svårt att fiska.
Man är ju en utpräglad högerhandsmännska, så att hålla med vänster är inte så himla lätt:/

Hittade fisk - på slutet förståss och då är det ju alldeles för sent.

Vi alla rasade i reslutatlistan, vissa tyngre än andra.

Men vid prisutdelningen, så visade det sig att alla juniorer fick pris:)

Dennis Levin hämtar sig sitt jumbopris:O)

Dennis Svanefjord hämtar sitt fjärdepris:O)

Ulla-Britt Taflin hämtar sitt 6:e pris:O)

Efter avslutad prisutdelning, så åkte vi tillbaka till hotellet och bytte om.
Sedan s var det mest lång dags färd mot natt upp till Umeå.

Vi "landade" vid halv två och fick en fryschock; Det var -22 grader och så genomfrusna som vi var, så var det INTE skönt.

Mormyskafisket är fascinerande.

Man lär sig en massa varje gång, man fått förmånen att åka iväg.
Snart är det DM, så då får vi se om vi kvalar in till nästa års SM:O)

Vi kan rekomendera att klicka er in på Sportfiskasna Sörmlands hemsida.
Där finns resultatlista och en massa mingelbilder!

Vi vill tacka våra reskamrater för en  mycket trevlig helg!

Skitfiske på er!

Det smakade ypperligt med en grillbiff för oss gamla:)

Och ungdomarna slukade en bamsehamburgare:)!

Efterrätten toppade det hela och sen så orkade vi inte så mycket mer än att masa oss i säng.

På morgonen var det alldeles väldigt vackert att köra "geschwindtvägen" till Bjurholm. Ett litet sportlovsavund kom farande, men avfärdades snabbt. Det blir lite mer gjort när det är sportlov, även om man inte är rektor för grundskolan och även om förskola, fritids och SFI är igång. När det blir lov runtomkring kan det normalt bli lite mer tid till de lite mer långsiktiga funderingarna. Även utan sportlov och även om det duggar överraskningar även denna vecka och många andra kan njuta mer av vintervackerheten så känns det riktigt bra att vara norrlänning och västerbottningen när det ser ut så här. (OBS, parkerad bil och frigående fotograf)

Mmm, vi ställde klockan alla tre, för att vara på den säkra sidan:O)

Vaknade till och masade oss ner för att äte en superb frukostbuffé.

07 började genomgången av tävlingen och 07.30 fick vi äntra det frusna vattnet.

07.55 fick vi gå in i rutan och markera ut med pinnen var vi tänkt oss att borra och 08.00 gick startsignalen och 155 isborrar tuggade sig genom isen...

Som synes på bilden, så var väl inte vädret på topp.

Det blåste snålt och vi var många som gjorde åkarbrasor ett tag och när så slutsignalen gick efter 3 timmar, så frös vi så in i norden!

På väg in till invägningsplatsen, så fick vi hälla upp fångsten och de kontrollerades att fiskarna var avlivade och så fick man gå till invägning.

Sedan så var det dags för lunch.

Det serverades varm ärtsoppa och ostmackor och vissa portioner var helt ok, andra inte...
Som tur var så fanns det varmkorv att förtära också:O)

Så klockan 13 var det dags att gå ut igen.

13.25 fick vi beträda rutan och markera våra första hål och 13.30 ljöd startsignalen.

Som synes så sken solen på oss och det var ganska skönt, men ack vad vi bedrog oss!
Vädergudarna spelade oss verkligen ett spratt och jag satt där och höll bokstavligen på att frysa ihjäl och tänkte "VAD gör jag här? Vi är inte riktigt kloka non av oss".

Jorå, solen sken visserligen, men det snöade, haglade, regnade OCH blåste nåt offantligt, så det liksom kom på tvären...

Och jag hade även börjat få ont i min högra hand - mysko...

16.30 ljöd slutsignalen och vi fick äntligen gå iland och väga in.

Efter första tävlingsdagen så låg vi:

Herrjuniorer
6. Dennis Svanefjord
9. Dennis Levin

Damsenior
12. Mariannne Svanefjord
13. Kina Levin

Herrseniorklass
37. Jens Levin

Damveteran
4. Ulla-Britt Taflin

Herrveteran
22. Sven Taflin

Kan lova att det var toppenskönt att komma till hotellrummet och få av sig alla kalla kläder och duscha vaaarmt innan middan.

P hade förklaringen klar: "Det där beror ju bara på att i Västerbotten har folk vett att ligga, inte i övriga Sverige" :-)

Föga oväntat är ökningen störst bland ungdomar i övre tonåren. Sprängkåta tonåringar kommer väl aldrig att gå i bräschen i samhället för att ta rationella beslut, så det verkar väl på alla sätt rimligt att det är bland dem insatserna ska göras för ökad kondomanvändning. Trots det blir jag lite upprörd när det bara går timmar efter artikeln publicerats då en lokal FP-politiker bloggar mer eller mindre tydligt uttryckt om att det är skolans fel. Jag hävdar på intet sätt att skolorna inte kan vara med och göra insatser för att påverka attityderna, men en rimligare ansats än att skylla på skolan är väl att göra en liten omvärldsanalys. Vad är det som skiljer Västerbotten mot övriga landet, vad kan vi lära av någon annan?

Det var sportfiskeklubbarna i Sörmlandsdistriktet, Sveriges Sportfiske och Fiskevårdsförbund som stod för inbjudan.
Tävlingarna hölls på Gåsskärsviken i Mälaren vid Ulvhäll, Strängnäs.

Vi var 7 stycken som åkte från Umeå; 2 juniorer, 3 seniorer och 2 i veteranklassen.

Vi fick ju börja med att hyra en buss och tidigt på fredag morgon, klev vi upp för att åka in till stan och hämta bussen.
Fick börja med att blåsa i alkolåset och jag hade tur; jag var nykter, så den gick att starta och köra iväg:O)

Strax efter 07, så anslöt de andra sig till oss och vi stuvade in packningen i bussen och började vår lite drygt 60 mil långa färd.

Väglaget var på topp, bar asfalt, så det vara bara att ösa på.

Lunchade i Njurunda och fortsatte sedan färden.

Vi var framme i Strängnäs vid halv fyra och checkade in oss på hotellet och tog en välbehövlig utsträkcning på sängarna.

Vid 18 så var det dags att åka och hämta våra påsar med pinnar och startlappar för att sedan göra schtan och leta oss någonstanns att äta.
Vi lyckades slinka in på en  mycket trevlig liten pizzeria, där både pizzorna och kebabtallrikarna smakade mycket gott!

Efter det, så nattade vi, för frukosten serverades frn kl 05.30!

Sjunkande upplagor, och ett alltmer diversifierat nyhetsutbud på en rad olika digitala arenor gör det onekligen tuffare. För fler och fler är det inte längre något anmärkningsvärt eller konstigt att inte ha en tidningsprenumeration. Man får nyheterna på annat sätt.

Hedersamt och riktigt kul att Hansson tar såväl mig som Skelellefteå AIK som exempel på hur lokaltidningarna inte klarar av att hinna med i nyhetsuppdateringarna. För egen del så lägger jag upp nyheterna om politiska beslut exempelvis på twitter, och Skellefteå AIK lägger upp på deras hemsida, medan lokaltidningarna publicerar motsvarande nyhet dagen därpå. De är alltså omkörda på förhand.

Ja, så är det. Genom ny teknik har sättet att sprida nyheter revolutionerats något oerhört. Vilket också ger oss inom politiken nya möjligheter att snabbt nå ut i nyhetsflödet utan att vara "utelämnade" till välviljan från nyhetschefer och journalister.

Men jag tycker att såväl VK som Folkbladet gör sitt bästa för att hänga med i svängarna och möta nya utmaningar.

För egen del förblir jag en trogen prenumerant. Av såväl VK som Folkbladet.

På söndagen var det dags för de något högre ponnyklasserna - LC, LB och LA. Det var även nu ekipagen från Vindelns RK började ta allt fler placeringar i kategori C och D.

_________________________
 

Sist, men definitivt inte minst, var det dags för storhästarna att starta. Hinderhöjden låg på 0,90m samt 1,0m. De hästekipage som placerade sig i båda klasserna är Sanna Högdahl - Greatest He's Royalty, Elvira Dahlgren - Wia Flamina och Lovisa Berggren - Chelsea.
 

STORT grattis till alla placerade, både små som stora! Fullständig resultatlista för alla klasser hittar du HÄR!

Elvira och Wia Flamina 2012

Visserligen fick Instagram hjälpa till lite, men vår Herre och Backfors bönder har gjort grovjobbet med den här utsikten mot Balberget utanför Bjurholm.

Igår åkte jag och Jonas från partiföreningen tillsammans med mina barn upp till Skellefteå och Medlefors folkhögskola för att vara med på Vänsterpartiet Västerbottens årskonferens.

Årskonferensen är en av höjdpunkterna på året, där träffas partikamrater och vänner och i sann socialistisk och feministisk anda tar vi flera bra beslut.

I år blev jag invald i distriktsstyrelsen för två år framåt, om det var ett bra beslut får andra avgöra, men det känns riktigt roligt och jag går in helhjärtat för det och ser fram emot ett hårt politiskt arbete för att vinna valet 2014. Tack för förtroendet kamrater!

Stort tack till alla deltagare på årskonferensen, det var en mkt trevlig och givande dag!

...

Idag ska vår kommunfullmäktigegrupp ha ett möte inför morgondagens sammanträde, jag ska göra ett besök och försöka bistå med information och kloka tankar.

Vänsterpartiet har tidigare tagit beslutet att ställa oss bakom förslaget för en nedläggning av byaskolorna för att få en budget i balans inför 2014. Byaskolorna är ungefär en tredjedel av vad vi behöver spara, det är inget lätt arbete och det kommer nog att bli några gråa hårstrån innan vi är mål.

Vi ses säkert imorgon!

Det är väldigt skönt att ibland få slippa de saltade vägarna och svepa fram på konsekvent vinterunderlag av packad snö. Som här på vägen mellan Harrsele och Tvärålund.

Enligt artikeln är benägenheten att använda twitter 40% högre i Västerbotten än i landet i genomsnitt. Det är positivt att västerbottningarna håller sig framme i användandet av nya sociala kanaler - twitter, bloggar, facebook och annat. I en uppkopplad värld minskar betydelsen av fysiska avstånd och de som lär sig att ta vara på dessa möjligheter har ett försprång. Öppenhet, nytänkande och nyfikenhet - med lite sådant kan man komma långt.

För egen del är twitter det första jag kollar i mobilen på morgonen.  Då är man omedelbart uppdaterad om vad som hänt i omvärlden de timmar man har sovit. Likaså när jag klivar av planet, efter att ha haft mobilen avstängd någon timme. utöver senaste nytt så är det ett perfekt sätt att ta del av intressanta personers tankar och göromål under dygnets olika timmar. Kul att vi är många västerbottningar som insett fördelarna med twitter!

Här nedan ser du några exempel från det senaste dygnet på Twitter om hur stort som smått från Västerbotten sprids ut över Sverige och världen. Personliga familjenotiser, inbjudningar till utställningar och inlägg i aktuella debatter. Twitter rymmer allt.

Kul, men mycket mer kommer att hända. Den stora floden på sociala medier kommer nästa år, 2014, då Umeå är Europas kulturhuvudstad. Då kommer det mängder av besökare till länet som kommer att vilja berätta om all den kultur, den mat, de människor som de möter här.

Om Västerbotten är stort på Twitter idag så är det inget mot vad vi kan vänta oss om ett år. Då kommer sociala medier som Twitter, Facebook, Instagram, Youttube, Bambuser och allt vad de heter att formligen välla över av uppdateringar om det som händer här i norr.

Men hur var det då med senaste dygnet på Twitter från Västerbotten? Ja, Skellefteå vann över Solna AIK skriver Eurohockey: ”#Skellefteå beats #AIK in the only #Elitserien game of the night”

Polska Institutet tipsar om Konstfrämjandets inbjudan till konstnärer att vara med i en utställning  i samband med kulturhuvudstadsåre 2014 i Umeå: ”OpenCall for artists!SurvivalKit/Umeå invites artists from the whole world to apply for the SurvivalKit Festival 2014”

Via Västerbotten skriver om forskarna Jonny Holmström och Daniel Nylén på Informatik vid Umeå universitet som undersökt hur Bonnier jobbar med digitala läsplattor för tidskrifter. ”Umeå researchers working with Bonnier and Harvard on the future of digital magazines”

Vänsters partiledare Jonas Sjöstedt länkar till sin blogg där han skriver om debatten kring sjukvården i inlandet: ”Nu är det klart. Väljarna i Västerbottens län får folkomrösta om akutvården i inlandet. Här en liten bakgrund.”

Maria Jern vädjar till SJ att hålla tiden så att hon får träffa sin dotter: ”Så nu @sj_ab håller Ni tidtabellen på nattåg 91 fr Umeå så att äldsta <3 landar här om 14tim. #kvalitetstidmeddotter”

Signaturen Oskyldig länkar till ett blogginlägg om Melodifestivalen i Skellefteå: ”New Blog Post! What did I think of Melodifestivalen's 3rd Heat in Skellefteå? Check out my review here... http://bit.ly/Yu3ecp  #Melfest”

Och så fortsätter det. Men som sagt. Det här är bara förnamnet till vad som kommer att hända nästa år 2014.
 

          Med anledning av att landstinget beslutade att minska antalet vårdplatser i Dorotea från fyra till två och att ersätta den stationerade ambulansen i Åsele med en akutbil, har initiativet Doroteaupproret bildats. De har samlat tillräckligt med underskrifter för att landstinget ska hålla en folkomröstning i frågan. Det som började som ett folkligt initiativ, utvecklades dock till ett politiskt slagträ som Allians för Västerbotten nu använder i rent egenintresse.

          I sann populistisk anda har borgerligheten i månader kritiserat beslutet att minska vårdplatserna i Dorotea och ersätta den stationerade ambulansen i Åsele med en akutbil. Man har beskrivit denna åtgärd som ett beslut som hotar inlandsbornas säkerhet, och krävt att det dras tillbaka omedelbart, då hela frågan beskrivits som en ”fråga på liv och död”.

          Nåväl, är frågan på liv och död, borde folkomröstningen utlysas snarast. Eller? Men nä, med nävar och klor kämpade högern under dagens landstingsfullmäktigedebatt för att folkomröstningen skulle hållas först – hör och häpna – om ett och ett halvt år! De vill nämligen att den ska hållas samma dag som de allmänna valen. Kan man vara mer genomskinnlig? De vill inte lösa den här frågan, de vill bara göra den till en valfråga. Egenintresset lyser igenom!

          Det har aldrig handlat från alliansens sida om att stå på den lilla människans sida. Från dag 1 har det från deras sida bara handlat om en och enbart en sak: att vinna valet. Borgerlighetens agerande låter sig sammanfattas med ett ord: makthunger. Denna längtan efter makt känner inga gränser. Alliansen för Västerbotten är beredd att gå så långt som att lägga sakfrågan åt sidan och med nävar och klor kämpa för att i 1 och 1 halvt år skjuta upp en folkomröstning de så länge krävt. Det kanske inte var på liv och död?

          För alliansen har detta aldrig varit en akut fråga. Det har snarare varit en valfråga. Doroteaborna har utnyttjats av högern i rent politiskt egenintresse.