Jag: "...det ligger en exotisk matbutik bredvid."

"Vadå exotisk?"

"Ja, men nån mellanösternmatbutik. Du vet, där man säkert kan köpa svinbilligt ris."

"Hahaha, du menar att du har en fördom om att alla matbutiker som har mat från andra kulturer säljer ris till bra pris?"

"Öh..."

Nu var det ju på sitt sätt en positiv fördom, i detta fall baserad troligtvis enbart på att Kryddhyllan på Ålidhem brukar ha skyltar där de gör reklam för 10 kg säckar med ris för en billig peng. Men likväl en fördom. Man har nog ganska många sådana. Vet vet man inte om "Dagens ungdom" :-)

För om man betecknas som "blond och blåögd" kan det ju lika gärna tolkas som "korkad och naiv", eftersom stereotypen för blond är korkad (intelligensbefriad, stendum mm) och för blåögd naiv. Och är det så han ser på det svenska folket, då är det ytterst illa. För det är ändå ganska få infödda svenskar har de fysiska igenkänningstecknen som han talar om. Själv är jag t ex brunhårig (visserligen med gråa inslag då) och har bruna ögon. Men infödd är jag icke desto mindre! Och sett ur den aspekten blir hans uttalande starkt förolämpande för hela Sveriges folk.

Sedan måste jag ju säga att jag tycker att Sverige borde upphöra med att på detta orättfärdiga sätt jaga de papperslösa som något sorts "lovligt villebråd", för att utvisas till en i bästa fall osäker framtid i hemlandet. För om man flyr från ett land gör man det av en anledning, och man går ju inte till polisstationen och skaffar sig pass och visum först, direkt. Särskilt inte om man flyr för sitt liv från regimen...

Och i Bibeln står det klart och tydligt att ”Om en invandrare slår sig ner i ert land, skall ni inte förtrycka honom. Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd. Du skall älska honom som dig själv.” (Tredje Moseboken 19:33-34) Det gör att en hel del av dessa papperslösa flyktingar säkerligen göms av kristna, för det är vårt kall. Jesus sade ju: 'Sannerligen säger jag er: Vadhelst ni har gjort mot en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig." (Matteusevangeliet 25:40)

Jag och sonen kom precis från bio där vi såg Asterix och Obelix. I den filmen finns britter, normander, galler och en indier. Dessa olika människogrupper SER såklart olika ut men deras sätt att vara är väldigt fördelat efter var de kommer från. Britterna är extrema gentlemän, trista och återhållssamma. Normander är burdusa, stenhårda män som aldrig blir rädda (rätt dumma också). Gallerna luktar illa, är våldsamma, ohyfsade osv. Med gallerna finns även en ung man som nu ska fostras till att bli man, alltså sådär ovårdad och ohyfsad, för han är nu snäll och känslosam vilket inte tillåts där. Dessutom finns ju den stackars indiern som heter "Nöd och näppe".

Jag hör ingen debatt. Har vi inte kommit längre i Sverige än att vi skriker när någon generaliserar kring hur en liten karaktär ser ut istället för att reagera när människor fördomsfullt delas in i sättet de är?

Läskigt.

PS. Jag menar inte ens att man INTE ska få generalisera när man skojar. Det är skillnader mellan oss som bor i olika platser, vi formas av den kultur vi bor i, det är något vi bör kunna prata om utan att döma om vad som är bättre eller sämre. Så om du trodde att jag menade det kan du nu läsa om texten ovan ;)

Iallafall. Helgen i Göteborg var otroligt trevligt, kulturveckan pågick så jag och min guide strosade omkring, jag glodde på allting jag såg, byggnader, människor och så vidare. Sen tog hon med mig på vegetariska restauranger och vi besteg även Ostindiefararen som är ett fantastiskt skepp må jag säga! Riktigt intressant att gå runt och titta på innandömet och läsa spännande fakta om besättningen och redskapen (fast det var rätt äckligt att dom använt fjorton finska renar till repet som är inlindat runt rodret). 

På söndagseftermiddagen följde min lokala guide mig till centralstationen och visade vars jag skulle kliva på pendeltåget och hur jag sen skulle åka för att komma mig vidare till orten där folkhögskolan då ligger i. Visst jag glömde att checka ut och tryckte fel på automaten så att en kontrollant blängde lite på mig men efter att ha spräckt mjälten när jag kånkade på flyttlasset kom jag till sist fram till skolan. Och livet hittils på skolan är fantastiskt roligt, har lärt känna en hel del trevliga människor och har redan ett "gäng" som jag spenderar extra mycket tid med. Lite roligt att man dras omedvetet till människor och sen upptäcker man att man har likadana intressen och politiska åsikter.
Nu ska jag avrunda blogginlägget och sen gå ner till "villorna", det är små korridorer utanför skolan där det bor folk. Sammanlagt bor det cirka sextio stycken på internatet och det är en hel del dagelever också. I min barack eller korridor bor det tjugo stycken så vi är lite utspridda på skolan. Iallafall, nu ska jag gå och hänga lite med folket och imorgon börjar lektionerna på riktigt och jag ser mest fram emot historia och samhällskunskap B!

Nääkemin!

1. Alla är rödlätta och lite gråa i huden.

2. Dom gillar fotboll.

3. Dom dricker te och äter fisk och strips inslaget i tidningspapper.

4. Dom gillar slott och kungar.

5. Dom jagar räv, men mest i smyg som jag förstått det.

6. Dom producerar flest dokumentärer om fetma och avvikande fysiska tillstånd.

Saxat från hemsidan om programmet:

Vi möter också föräldrar som driver sina egna skolor, företagaren som är trött på att beskrivas som en förlorare och vi följer de nya flyttlassen som går till landsbygden. Det är människor som längtar efter natur och att skapa någonting nytt. De kommer från storstäderna, från Köpenhamn, Amsterdam, Stockholm och Bagdad.

Kluvet Land handlar om ett samhälle i förändring och om en glesbygd som behöver nya svar. För vad händer när vi inte längre kan förlita oss på en vänlig landsbygd med bra vägar, bensinmackar och öppna sjukstugor?"

Mer information eller för att lyssna programmet på webben klicka här.

Ja kanske det kan bli bättre. Vid hemkomsten så har Livskamraten rensat upp i den demolerade dammen på framsidan (demolerades vid uppgrävning av trasig vattenledning förra sommaren). Han har gjort ren den, fyllt i nytt vatten och satt på fontänen. Äntligen ser det ut som det ska! Underbart! Dessutom har den pion som brukar blomma först på säsongen ränt iväg på höjden, se bara:
 

Läser förstås om Kungen och hans bravader. Vad den mannen hade behövt i livet var en god vän, någon som kunde tala om för honom att "så här kan man inte göra". Ett kungarike för en sådan vän! Kan bara beklaga hans familj, det är de som drabbas värst.

MEN något som sänder rysningar genom hela kroppen, inte bara rysningar utan ger mig ett illamående, vill få mig att skrika NEEEEJJJJJ! är artikeln om kvinnor som tagit emot och, i vissa fall, även skickat pornografiska bilder på barn. Varför, varför, varför?

Bild från:-klicka på den och läs samtidigt om lönerna.

Var idag på lunch hos mamma med Agneta, några jämnåriga och några som är lite äldre.

Den äldste gästen har ett formidabelt minne och berättade något som hänt min pappa Tore Nilsson någonstans i mitten av hans 21-åriga riksdagstid. Det var under de stormigare demonstrationsåren och pappa hamnade i något läge inför en grupp yngre vänsterradikaler som visste att han var moderat ledamot.

En lite yrare ung kvinna for ut mot honom och hånade honom för att aldrig ha arbetat med sina händer och inte veta vad arbete var.

Småbrukarsonen upplyste henne om att han både arbetat som skogsarbetare och dikare och frågade henne om hon själv hade arbetat med sina händer. Hon var så pass ärlig att hon dämpade sig och erkände att hon aldrig arbetat alls. Den unga akademikern kom från en välsituerad familj med höga ämbeten, mamman är för övrigt ett hyfsat känt namn och har haft en rad av riktigt höga poster.

Jag hade velat se den där situationen, jag gillar när vänsterfördomar och vänsterinbillningar ryker all världens väg. I stort som smått. *s*

...

En person jag känner ställdes idag inför något som väckte blandade känslor.

På landets största järnvägsstation satt en man med två väskor bredvid sig. Efter en stund satte han ned den ena väskan och knuffade in den under bänken. Strax efter reste han sig ock gick. Mannen såg inte ut som en svensk inföding.

Väskan stod kvar under bänken, mitt bland alla människor.

Min bekanting funderade ett litet tag och gick sedan och talade med ett par vakter som frågade hur mannen som lämnat den såg ut. Sedan gick de och bar bort väskan.

Det var många funderingar som kom. Berodde tankarna kring väskan på paranoia eller sund försiktighet i en ond tid? Hade de alls kommit om mannen varit en rågblond, blåögd och ljushyllt son till en odalbonde från Närke?

Jag hade talat med vakterna, för säkerhets skull, men hoppas att jag aldrig blir överdrivet hispig.

----------------------------------------------

Flabba inte för mycket åt fördomarna om Norrland

Det kan låta humorlöst och överkänsligt, men jag tror att vi ska akta oss för vilka regionala klichéer och fördomar vi lämnar oemotsagda, accepterar eller rentav låter prägla vår egen självbild.
På nyhetsplats i torsdagens VK stod en mycket intressant artikel om kulturgeografen Madeleine Erikssons kommande avhandling som visar hur bilden av norrlänningen som tystlåten, osofistikerad, omodern och tärande bakåtsträvare har funnits i olika varianter sedan urminnes tider, och som ständigt återskapas i ny tappning i medier och populärkultur.

Det handlar, säger Madeleine Eriksson i artikeln, om maktrelationer, om hur centrum och periferi definieras som motpoler och om att den urbana storstadsmänniskan i sin bild av sig själv som framgångsrik, tolerant och kreativ behöver formulera en negativ motsats, och att då norrlänningar och landsbygdsbor ofta pådyvlas den rollen.
I värsta fall blir de stereotypa föreställningarna om Norrland till självuppfyllande profetior. För glesbygden återstår då inget annat än att lyfta fram det vilda och glesa, för att spela sin biroll i pjäsen formulerad av storstädernas manusförfattare.

I mina ögon träffar analysen rätt i hjärtat av en problematik som ständigt borde lyftas fram i diskussionen om Norrlands och landsbygdens framtid. För när fördomen först accepteras och sedan övergår i självbild, är slutet nära.

Talande är också, vilket Madeleine Eriksson lyfter fram, hur exempelvis Umeå i det sammanhanget får en dubbelroll – landsbygd gentemot Stockholm, men också en funktion som ställföreträdande Stockholm i relation till övriga Norrland. Umeås framgångar och attraktionskraft formuleras gärna i urbana termer, med ett underförstått avståndstagande från exempelvis inlandet som en kontrast. Hierarkierna reproduceras regionalt längs samma värdeskala – ju mer glesbygd, desto sämre.

Det är en våghalsig balansgång: att försöka försvara Norrland med att säga att det inte alls är så landsbygdsaktigt, att det är ganska urbant (vilket det punktvis är, som i Umeå), att det inte alls är så omodernt och mossigt. Man accepterar värdeorden med det urbana som norm och glesbygd som något problematiskt, och försöker överleva genom att distansera sig från det senare. Det är en strategi som i slutänden kommer att drabba inte bara inlandet, utan också kuststäderna.

Norrbotniabanans impopularitet i övriga landet är ett första varningstecken. Accepterar de norrländska kuststäderna schablonbilden av Norrlands inland, kommer de själva att omfattas av samma fördomar när Stockholmsetablissemanget kikar uppåt landet med politiska stjärnkikare.
Norrland står och faller som en helhet, där både det urbana och glesbygden spelar viktiga roller, men inte kan kämpa mot varandra i en från Stockholm utformad livsstilshierarki där Norrland som helhet placeras längst ned.

I grunden handlar det om makt, hur makt kodas. Det är ett gammalt tema här i lördagskrönikorna, men tål att upprepas: Bilden av norrlänningen får betydelse för hur makthavare, företagsledare, intresseorganisationer, debattörer och journalister i övriga landet ser på Norrland, för hur makten fördelas och dagordningen sätts inom partierna, för hur företag och stat investerar, för vilken typ av investeringar som riktas hur, för självbilden i Norrland, för var ungdomar ser sin framtid när de drömmer.

Norrland får inte fastna i och bejaka en stereotyp biroll när medier, debattörer och makthavare berättar högt ovanifrån, grötmyndigt och med utpräglat storstadsperspektiv, om Sveriges olika delar. Ibland sker det med närmast fradgande förakt. Ibland sker det med den drypande blandningen av kolonial nedlåtenhet och det okunniga medlidandets dödskyss, där glesbygden vanställs och sedan till sentimental bakgrundsmusik ges offerroll och får fungera som projiceringsyta för allsköns storstadsnostalgi kring döende livsformer.

Ibland är obetänksamma glesbygdsaktörer alltför villiga att bekräfta just den bilden och blända ut allt det positiva runt omkring som motsäger och nyanserar den: Mångfalden av människor, företagsamheten och framgångssagorna från storindustri till innovativa entreprenörer, de lokala civilsamhällena, öppenheten inför omvärlden, kulturlivet, tryggheten, de internationella forskningsmiljöerna. Slår vi på tv:n reproduceras bara den andra bilden av oss norrlänningar som kvarglömda eftersläntrare. Det är ibland som om modet att stå emot stereotyperna sviker oss.

För att spetsa till det, för att göra det konkret: skrattar vi för oreserverat åt, låt säga, Pistvakt som en legitim bild av Norrland är vi snart förlorade. Egentligen tror jag inte att det har så mycket med en enskild tv-serie eller show att göra, men det är ett exempel jag ofta stöter på i samtal om Norrland. En del norrlänningar älskar det, andra tycker intensivt illa om det, och oroväckande många stockholmare låter fiktionen styra verklighetsuppfattningen. De som tycker mest illa om den schablonbilden av norrlänningen är enligt min erfarenhet människor i glesbygd, som till det yttre symboliserar de miljöer det drivs med, men som ser sig orättvist, opåkallat förlöjligade, sina miljöer felkodade på ett nedvärderande sätt.

Utan att ha någon synpunkt på enskilda program tenderar jag att hålla med om den övergripande trenden. Norrlandsklichéerna, rättare sagt försöken att ge dem loserstämpel, stör mig allt mer. Driften med landsbygden utifrån ett storstadsperspektiv – makthavarperspektiv – känns som en lyx vi inte har råd att bejaka.

För tro inget annat än att schablonbilderna i populärkultur, reportage och jargong sår frön av tvivel, sätter sig i bakhuvudena, finns med djupt nere i det emotionella beslutsunderlaget när investeringar ska göras, projekt prioriteras, regionala behov vägas mot varandra. Fastnar stereotypen på näthinnan, fastnar förr eller senare även skrattet i halsen. Det har framhållits som ett av de stora värdena med den högre utbildningen i Norrland att framtida makthavare som studerat här en tid och sedan drar söderut igen får med sig en något mer nyanserad bild av hela regionen. Men man kan inte förlita sig enbart på det, på öar av ljuva minnen hos centralmakten. Ibland måste man säga ifrån, gå emot gappflabbet, trots risken att förstöra stämningen.

Alla de där stereotyperna om hur folk är där och där, hur de och de grupperna beter sig och tänker, är intimt förbundna med maktförhållanden, hierarkier, status och rentav föreställningar om närande och tärande. De får konsekvenser, kulturellt, politiskt och ekonomiskt. Vi får se upp i Norrland, hela Norrland, så att vi inte är för fördragsamma och börjar spela med, när klichéer och fördomar kommer med sina kletiga etiketter. Riv av dem, vi behöver inte tåla dem.

Ibland, ganska ofta faktiskt, funderar jag på hur långt vi egentligen har kommit när det gäller att tänka klokare tankar. 

Alltför ofta tror jag att människor fungerar mer som min bild (något förenklat) visar. Vi måste kategorisera människor, i ond och god, offer och gärningsman, svart och vit, moralisk och omoralisk. Så fungerar vi helt enkelt. 

Men i och med det tankesättet visar det sig gång på gång att vi inte lärt oss någonting av våra egna fördomar och generaliseringar. 

Att det som hände i Bjästa (samhälle stöttade dömd våldtäktsman) kan hända varsomhelst och att även vi själva skulle kunna ta ställning för en våldtäktsman, vill vi inte gärna tro. Men tänk om det är så ändå?

Om den perfekta medborgaren, populär, älskad av alla, är misstänkt för ett fruktansvärt brott som tex våldtäkt och offret visar sig vara mindre populär, kanske har betett sig "omoraliskt" tidigare, kanske har ljugit eller sagt kontroversiella saker, ja vem är man då mest benägen att tro på? Och kanske framförallt, vem vill man tro på?

Om vi tar exemplet Julian Assange. Om han är skyldig eller oskyldig till våldtäkt vet bara de inblandade, och går inte att spekulera i eftersom vi inte fått veta någonting alls hittills, är han anhållen, ska han anhållas, är det misstanke på sannolika skäl???

Men att göra som man gjort på vissa sajter; smutskasta de tjejer som anmält honom, bara för att man tycker saker om dessa tjejer, deras åsikter, deras sätt att leva etc, det är ett tecken på att många människor inte lärt sig någonting sedan Bjästa.

I ena sekunden hänger man ut misstänkta brottslingar med namn tex för att de är invandrare, i nästa sekund hänger man ut eventuella offer och kallar dem slampor... 

Sanningen är mycket mer nyanserad än att det finns enbart goda och enbart onda människor. Människor som i normala fall står för något gott kan fortfarande begå onda handlingar. Men tänk att det ska vara så svårt att förstå.

Bra frågor som var ganska öppna för att riktas in på flera områden. Ett ämne som kom upp var hur man i större grad kan engagera ungdomar politiskt.

Jag tror att ett stort fel som de äldre vuxna oftast gör är att behandla ungdomar som en homogen grupp och bara det faktum att begreppet ungdomsfrågor är så vanligt förekommande tyder ju på att det finns någon slags villfarelse om att alla unga är intresserade och engageras av samma saker.

Men hallå!? Det finns gott om folk mellan 17 och 25 som varken roas av skateboardåkning eller modern dans. Det finns många som knappt besökt en fritidsgård och kanske heller aldrig kommer att göra det och det är inte ovanligt att unga har helt andra prioriteringar än vad lokala politiker gissar sig till att dom har. Har hänt i många kommuner.

Många ungdomar vill faktiskt engagera sig men inte alltid nödvändigtvis i typiska ungdomsfrågor.

Därmed inte sagt att "typiska" ungdomsintressen inte ska stöttas och lyftas fram, men jag tror hellre att ungdomsinflytande som leder till verklig betydelse borde komma från ett annat synsätt...

Istället för att tänka "ungdomsfrågor" så borde makthavare istället tänka "olika frågor och dess ungdomsperspektiv". Alla frågor har många olika perspektiv och säkert 99,9% av beslut som tas påverkar på något sätt ungdomar.

Miljön påverar ungdomar - det är vi som ska leva med den, hur den än ser ut.

Kollektivtrafik påverkar ungdomar - många har inte körkort

Jordbruk påverkar ungdomar - de är framtidens småbarnsföräldrar och vill kunna välja bra mat till sina barn, så även om 10 år.

Till och med äldrevården påverkar ofta unga - så många av oss har haft ett jobb inom vården som ett av våra första.

Såhär kan man hålla på hur länge som helst men poängen är den att det finns egentligen inga ungdomsfrågor, jag tror bara att det är lite som Katja Isaksson (m) sa ikväll, det är bekvämt för de äldre i politiken att ha ett alibi, skapa ett vid-sidan-av-inflytande för unga genom att bunta ihop ungdomsfrågor till ett särskilt kapitel där unga kan få bestämma lite för sig själva. Men vi vill ju har inflytande på riktigt, våra åsikter, prioriteringar och värderingar behövs på fler områden än bara i diskussionen om skolornas inomhustemperatur eller var nästa fritidsgård ska placeras.

Ps. Senare ikväll eller imorgon kommer ett blogginlägg som jag utlovat på begäran av väljare som besökte valstugan idag. Frågan rörde den långa väntetid som kan drabba ungdomar innan de får hjälp att utbilda sig via arbetsmarknadsåtgärder. Återkommer alltså om det.

Vid första anblick på Tv3 Play's utbud såg det mörkt ut, Danska/Norska/Svenska Hollywoodfruar? Nej tack! Ensam mamma söker? Hrm, det tittar min mamma på! Efter att ha ratat nästan alla program i rullistan hittade jag Sex Education och kom ihåg att det var den där fräcka mörkhåriga tjejen från Supersize VS Superskinny som är programledare. Tydligen så ska hon "omprogrammera" alla ungdomar så att dom får en mer hälsosam syn på sex och samlevnad. Härligt tänkte jag och stekte lite pannkakor (dock utan sylt för den hade visst möglat) och satte mig ner i skinnsoffan.
Programmet var bra, men jag gick i taket flera gånger när man hör hur ungdomars syn på kvinnokroppen (för det var den som var i fokus) ska vara. Sen var det inslag om hur lättillgängligt porr är idag jämfört med för tjugo år sen. Programledaren skulle demonstrera hur enkelt och snabbt det var att, som "tolvårig grabb med mamma i köket" på några minuter komma över tvåhundra miljoner porrsajter. Men när hon började söka på porr kom porren till henne och mot hennes vilja fick hon se både klipp på djursex och klipp involverande en sjuårig flicka. Det gjorde henne såklart väldigt illa till mods, men då är tanken : vad gör det för barn som ser klippet?

Mellan sexualundervisning för ungdomar med verkliga modeller, var det mycket diskussioner om hur porrindustrin avspeglar sig på ungdomarnas syn på sina kroppar och på sexlivet. Programledaren hade bjudit in några föräldrar till en speciell filmvisning där hon visade dom mest vanliga porrklippen på internet som ungdomar, sa själva att dom sett/tittar på. "Tyvärr" fick hon inte visa alla klipp eftersom dom var olagliga eftersom dom innehöll både minderåriga barn och djur...Men föräldrarna fick sig nog en obehaglig överaskning, alla är nog inte medvetna om vad deras ungdomar gör på internet (ungdomar och ungdomar, många är runt elva år när dom sett sin första porrfilm!).

Men programledaren har startat en kampanj där målet är att skydda barn mot pornografin på internet, i det första avsnittet fick hon PC City i Storbrittanien att gå med i kampanjen och dom skulle bl.a bli bättre på promota sitt "porr-filter" som som säljer till sina datorer.

Första avsnittet var bra men som sagt var det mycket som gjorde en förbannad, men jag tror nog jag ska försöka komma ihåg att se det andra avsnittet också (när det nu kommer ut).

(Översta bilden är cencurerad eftersom jag är osäker på vad VK har för regler.
Den andra bilden är på en "chockad förälder" efter filmvisningen
Den sista bilden är en tjej som försöker övertyga programledaren varför dom helrakar sig...Jävla våp.)

Nej nu ska jag se på Supersize VS Superskinny och sen resterande halva av Mona Sahlin-debatten, adjö.

"nä, jag är inte den typen"

Vilken typ? Den korkade eller? Personen ifråga har inte ens sett på nån serie? Öhm. Ska man döma ut alla serier i hela världen för att man sett nåt avsnitt av typ, Pokemon och Sailor Moon (som båda två är barnserier)?
Det är ju v-e-r-k-l-i-g-e-n logiskt. Kanske också ska säga sådär, "Nä jag såg Masjävlar och har kommit fram till att verkliga filmer inte är något för mig". Herregud, tecknat är verkligen inget synonym för barnvänligt. Såg en 18+ serie senast igår som gav mig mardrömmar. Anime är en konstform! Occh precis som det finns genres och åldersgränsar inom "vanliga" filmer så finns det likaså inom anime. Capisce?

Sen en annan sak när jag ändå är i gasen. Har märkt att medelsvenssons säger "jaha, tittar du på sånt där manga eller?" Så här kommer en snabb pekpinne:

Manga = Böcker, serietidningar
Anime = Filmer, Tv

blogg.vk.se/Minnalainen/2010/08/11/alla-haller-med-dig-om-du-har-en-machete-182793

POPULISM.

Nader Helawis (SD) röst dryper av ironi när han håller fram ett gammalt exemplar av Metro. Bilden han visar upp föreställer två glada kvinnor som omfamnar varandra vid ett altare. En regnbågsfärgad socialdemokratisk ros markerar avsändaren. Annonsen publicerades i samband med kyrkovalet.

Tidningen är skrynklig och sliten. Helawi har använt den mycket de senaste månaderna. Han går runt i Södertälje och visar det förälskade kvinnoparet för troende människor, kristna och muslimer.

– Vill ni ha det så här? frågar Nader Helawi dem han möter.

– I så fall, fortsätt rösta på Social­demokraterna. Annars rösta SD.

Det funkar. Bilden har hjälpt honom att värva massor med anhängare till SD. Nästan alla är religiöst konservativa, nästan alla har invandrarbakgrund.

Det florerar fortfarande många fördomar om moderaterna. Inte minst på internet sprids mycket tråkigheter.

Antar att det finns all anledning att även inför detta val lyfta upp temat från några av valfilmerna som vi hade inför valet-06.

Håll till godo!

En liten frågestund runt tema: romerna... Foto: Terttu

En godbit från jobb- och utbildningsmässan var  Läsa levande bok. Man fick beställa tid till att "läsa" om samer, romer, muslimer, präster mm. Mest handlade det fördomar, som man fick göra frågor av.

Det skulle behövas tema runt frågor såsom finlandssvenskar, sverigefinländare, tornedalingar, kvinnor, män, ateister mm.

Röda Korset hade anordnat den här aktiviteten.

/Sasu

VÅLDTÄKT. Synen på våldtäkt är väldigt begränsad. Ofta ser vi det som ett överfall i en mörk park och att det är en tjej som är offret. Sanningen är att den vanligaste våldtäkten sker i en osund relation.  

Sydnytt rapporterar idag om Rikard som våldtogs i fyra år av sin kille. Han är inte ensam. Varje år anmäls cirka hundra fall av våldtäkt av män. Troligen är dessutom mörkertalen stora.

Ska vi vara ärliga är samhällets och myndigheternas kunskap och därmed beredskap för att hjälpa människor som råkat ut för detta obefintlig mycket beroende på våra fördomar. Hur länge kan högerregeringen stillatigande låta detta pågå? När ska man lyfta fram dessa frågor på annat sätt än möjligen med ord?

Äh, jag glömde att det är viktigare att sänka skatten för de rikaste i samhället.

THOMAS HARTMAN

Vi käkar söndagslunch och låter oss väl smaka av fådd mat. Vad sägs om lammstek med underbar chevrey-ost (felstavat?) och därtill en sallad av blomkål, ärter och lite filmjölk. Skulle vara gräddfil men jag var renons.

- Woodstock t ex, sa Rutan.

- Ja, 500 tusen pers.

- Nej för kulan. 1,5 miljoner innan allt var klart å dom fick lov att stänga av motorvägen. När dom första hundratusen anlänt insåg man att det inte var läge att ta inträde...

- Fasen, vad du verkar initierad. Var du där?

Rutan hade sett en dokumentär om företeelsen ,i går kväll.

- Alltså, mina ungar tror säkert att JAG var där.

Jag meddelar Rutran mina farhågor om de fördomar jag tror ungarna dras med beträffande mig och mitt leverne. Å andra sidan hörde jag nånstans att om man ingenting minns, då hade man varit där....

Aj  aj aj! 

Så här inbillar jag att det är, när det gäller köp av s.k. kvällstidningar. När man står i en kassakö på Konsum eller ICA kan man inte undvika att se vilken kvällstidning folk väljer.

Mina tankar går då ungefär så här. Den som direkt tar Aftonbladet utan att först stå en stund och begrunda löpsedeln för tidningen, måste vara socialdemokrat eller ombud för någon som är det och som väntar på tidningen hemma.

Den som på samma sätt tar Expressen, alltså utan att till synes ha lockats av något spektakulärt på löpsedeln, måste ha sina politiska sympatier på den borgerliga kanten.

Tänk så enkelt det är! Inte kan väl detta vara grundat på fördomar från min sida? Svårt blir det först, när någon köper båda kvällstidningarna eller när någon prenumererar  både på VK och VF. Dessa kanske tillhör "extremcentern" och inte riktigt vet på vilket ben de skall stå, eller snarare vilken tidning de skall tro på.

På samma sätt inbillar jag mig att den som bara prenumererar på Västerbottens Folkblad helt klart måste vara socialdemokrat. De som prenumererar på Västerbottens Kuriren har däremot väl bevarat sin valhemlighet.

Så har vi alla dem som föraktfullt fnyser åt kvällstidnigarna. Det ser jag bara som ett slags snobberi. En gång hade jag en bekant, som sade sig aldrig (nedlåta sig till) köpte en kvällstidning. Det var på den tiden för många år sedan, när jag varje dag köpte båda kvällstidningarna. När han kom på besök fann han dock stort intresse av de kvällstidngar som låg framme.

Ok, det här "landstället" är inte representativt, med det finns! Visst är det lite roligt att det inte bara är 08:or som har fördomar, utan vi också?

Ingår det en hyfsad tomt så kunde det här stället i detta läge kosta 20-30 000 i fastighetsskatt förr om åren. Lite tänkvärt är det allt.

...

Var och såg filmen Brüno igår och den var hysteriskt rolig. Vissa saker var kanske aningens överdrivna, men det var ju det som gjorde filmen så kul.

Man kan inte annat än att älska Brüno. En kille som lever ut till 100 % och står för den han är med allt vad det innebär.

Idag har vi kommit långt i homofrågorna. Vi lever på 2000 talet och det börjar vara mer och mer accepterat att få vara precis den man är och ha vilken läggning man vill utan att folk höjer på ögonbrynen alltför mycket. Visst, fördomar och otäcka "haters" kommer med all säkerhet alltid att leva kvar även om de förhoppningsvis blir mindre och mindre.

Homo, bi, trans eller hetero..  What's the different liksom? Alla har vi våra behov och har man den extrema turen att hitta någon som matchar den egna sexualiteten så är det ju fantastiskt. För alla behöver vi kärlek. Kanske kan vara lite svårare för en HBT-person i norrland att hitta en likasinnad eftersom så många står kvar i garderoben? Men Hey.. I garderoben kommer ni aldrig att hitta någon... Så kom ut i ljuset istället. Det är roligare här.

Jag lovar!

Sedan urminnes tider brukar det heta att det är underklassen som begår flest brott. Många av dem som döms för brott har fostrats i storstädernas miljonprogramsområden. Invandrarna tillhör oftare underklassen. 

– Svenskar som lever i Sverige under samma förhållanden som invandrare har precis lika allvarliga problem, säger Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi vid Stockholms universitet.

Men det struntar vi i. När  invandrare begått våldtäkter eller andra brott söker vi religiösa och kulturella förklaringar. När det gäller människor som är födda i Sverige letar vi däremot sociala eller psykologiska orsaker.

Har media en del av ansvaret för detta?

En annan fråga är om inte brottsstatistiken är missvisande. Bara för att polisen särskilt bevakar den typ av brott där utsatta människor är överrepresenterade finns inget som säger att inte den så kallade överklassen begår brott. De bevakas inte på samma sätt och döms därmed inte heller.

THOMAS HARTMAN

- How long do you have to drive to get to europe?

- Isn't Great Britain the capital of Germany?

- Is Hitler still alive?

...vilket bekräftar det jag trodde om amerikanernas geografikunskaper utanför staterna.