När jag såg bilden fick jag "hurven". Det var en bild från filmen "The Ring".

The Ring utkom 2002 i en amerikansk version, originalet (Ringu) utkom 1998 i Japan. Det är alltså filmen från 2002 som jag, dumt nog såg! Jag kan inte sätta fingret på vad det är som gör The Ring så sjukt vidrig, det enda jag vet är att jag ALDRIG kommer se en skräckfilm igen. USCH!

Det är snudd på så traumatiskt att jag nästan vill lura andra som ogillar att se skräckfilmer att se den, så att flera kan förstå hur läskig jag tyckte den var! 

Någon fler som sett eländet som kan ge perspektiv på saken?! 

Vi var helt fascinerade över hur roligt killarna hade, vi konstaterade att dom blivit större och att det var länge sedan vi träffades och hade en sådan där dag. Inget tjafs och inget tjorv. 

Kvällens agenda var rätt enkelt: Dom skulle på bio och jag och kiddo skulle åka hem och rodda STEKEN (som äntligen tinat)! Killarna var ute och lekte i snöhögarna och hade så roligt att dom istället valde att skippa bion för att följa med hem till oss och se film. Barnen skulle se Mr.Popper's Pingviner och jag och Frk.P skulle se "En oväntad vänskap" (med tanke på att jag skulle ösa och rodda steken passade det bra med en film jag just sett!).

Jag och barnen åkte iväg till mig medans FrkP tog hand om middagsdisken. Hemma hos mig dukade barnen fram ALLA skylandersfigruer över mitt lilla vardagsrumsbord -Dom skulle spela Skylander Gigants istället för att se film.

Då dök problem 1 upp. Det ville inte alls barn #3 -det skulle ses film. Barnen diskuterade och röstade och det var 2 mot 1 alltså skulle det spelas spel. Barn #3 hävdade att plan 1 hade varit film och vi vuxna fick lov att gå in som förhandlare i frågan. Jajajaja det blev film men barn #2 lackade ur rejält. 

Film startades på två ställen, i kiddos rum (där jag och Frk.P fick hålla till) och i vardagsrummet. Samtidigt höll jag koll på steken och termometern.

Vi trodde ett ögonblick att alla var nöjda och glada men då kom barn #3 in och bad att få sin godispåse... Som Frk P GLÖMT hemma.

Det var droppen -Då bröt världskriget ut.

"-Men vaaaaaaaarför????? undrade barn #3 "-Ja, det blir så ibland" förklarade FrkP Vi erbjöd annat godis, vi försökte på alla sätt avstyra katastrofen men det var för sent. Det blev upprörd stämning och Fröken P konstaterade att det bara var att avsluta kvällen och åka hem. Varpå Barn #1 & #2 höll på gå i taket! -MITT I FILMEN?!?!?! Tårarna sprutade left and right och upprörda argumentationer hördes från alla håll och kanter i mitt hem!

Vi sprang i mellan och försökte medla mellan de upprörda parterna men på något sätt höjdes volymen i ett eskalerande tempo.

Barn #1 och #2 erbjöd hela sina godispåsar till barn #3 -Bara han kunde lugna ner sig, stanna och se klart filmen. Slutligen drog jag in i köket för att kolla steken och Fröken P drog ner i hallen för att åka hem. Det var bara att sära på dom stridande parterna. Det slutade med att hon och barn #3 lämnade Mi Casa. Punkt. 

Sedan fick jag prata igenom situationen (det var mycket upprörda känslor kring godispåsen!) med kidsen. Vi pratade och funderade och diskuterade. Kan bara konstatera att det var två mycket kloka pojkar som satt i min soffa.

Därefter ville dom provsmaka steken. Dom åt flera tunna skivor och konstaterade att dom älskade stek! Senare skjutsade vi hem Barn #1 och kunde konstatera att friden lagt sig och att även barn #3 var nöjd i hemmets lugna vrå.

Idag söndag återvänder barn #1 till oss för att spela Skylanders. Det som startades skall avslutas... 

//a

Jag kände lite spontant att...Njaaaaaa... det e ju en fransk film... då kan jag ju inte göra flera saker samtidigt utan måste se för att kunna läsa texten då min franska är extremt begränsad till några vanliga hälsningsfraser.

I går kväll tänkte jag att dagen hade varit så oväntat positiv så why not...

Jag kan bara säga: Se filmen!

Det är en varm, rolig film med fantastiska skådespelare. Den är dessutom baserad på en sann historia som gör det hela så mycket mer levande och rörande. 

Sedan är jag ju svag för musik. Så filmen har genast resulterat i ett inköp via iTunes. Melodin "Una Mattina" av Ludovico Einaudi tilltalade mig oerhört! 

//a

Jag ringde upp. Det var en märkbart irriterad och frustrerad Tarzan som svarade. Nu satt dom där i soffan redo för att se film. Å han skulle minsan kasta ut skiten. För den här apple-tv:n var då bara krånglig! i.n.g.e.n.t.i.n.g fungerade! Alls!

Walk me through it... Problemet var alltså att dom nu skulle hyra en film via iTunes. Jodå dom hade hittat Hypnotisören och jaAaaaa dom hade minsan tryckt på HYR och ja dom hade godkänt att hyra, betala och debitera äppelkontot. 

Men sen då?! fräste Tarzan... Inget händer ju.. den bara står där och det står att filmen hämtas... Då jag själv hyrt en film via apple-tv vet jag ju att den där hämtningen tar mindre än en minut. Lät misstänkt att deras internet strejkade. Bad honom kolla om det fungerade. Bad honom stänga av routern och långsamt räkna till fem, slå på och testa om. Ja jo, så skulle han göra...

Ringde upp efter en stund.. Nej.. det är samma fel. Inget händer. Det var så illa att Tarzan nu surat ur så han skulle gå i säng. Tack och godnatt!

Jag och sonen var ute på en liten kvällstur så vi tog och åkte förbi. Sonen ville lämna en liten sak som tack för att han får gå hem till mormor efter skolan. Väl på plats tyckte kiddo att vi kunde gå in en stund och vi hamnade raskt i soffan där en sur surare Tarzan satt och tuggade tuggummi med framtänderna. Då är det riktigt illa! 

Vi löste problemet rätt snabbt. Vi behöver inte gå in på exakt vad som hänt :-) Låt mig bara säga som så att när vi lämnade Ugglan och Tarzan och gick ut i den stjärnklara kalla kvällen tittade sonen lite finurligt på mig

"-Det var lite konstigt som dom hade gjort mamma..." 

"-Ja jo men har man aldrig gjort det är det lätt att kanske göra så där" svarade jag och skrattade. Dom kanske trots allt, är lite för gammal för den nya tekniken skojade jag

"-Du... det var EXAKT vad jag tänkte där inne" svarade kiddo och log från öra till öra

Önskar alla en lugn och fridsam lördag utan äppelkatastrofer eller hetsiga päron :-)

//a

Problemet när jag är sjuk är att jag inte har ro att bli frisk. Jag vill bara tillbaka på jobbet och göra allt det där som jag tycker så mycket om. 

För att ge mig själv ro att bli frisk har jag sträcksett alla filmserier som jag aldrig har tid att se i vanliga fall. Jag började med Sagan om Ringen-maraton på bluray. Episkt bra även denna gång. Jag grät lite, men min sambo retade mig eftersom det tydligen inte är meningen att man ska gråta till de filmerna. 

Efter massor av timmar med Frodo och de andra så har jag nu övergått till Star Wars. När de är slut vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på. Jag har inga fler långa serier att se. Det skulle vara om jag fortsatte med alla mina tv-serier då. 

Eftersom jag sluppit undan den så har nästa sak börjat. Nu har jag feber och är förkyld istället. Huvudet dunkar fortfarande, men nu är det av en annan anledning. Jag är tacksam över att jobbet är förstående, även om jag är frustrerad i vansinne över att jag inte får något gjort när jag inte är där. Lite rädd är jag att det ska påverka mina möjligheter att få jobb i framtiden också. Men hur mycket kan man påverka att man har migrän och blir förkyld egentligen? Tror det är min egen hjärna som spökar mest av allt. 

Hur som helst har jag bestämt mig för att bekämpa den här förkylningen på effektivast möjliga sätt. Det betyder att jag parkerat i soffan med Sagan om Ringen på bluray och citerar mig igenom filmen. 

Om jag känner mig piggare så ska jag ta en femminuterspromenad till Ica och köpa lunch/godis om ett tag. 

Nu ska jag hänga med, snart börjar filmen hoppa över de bra delarna från boken. Det måste jag påpeka för min sambo som är hemma utan jobb idag och hjälper mig citera filmen då jag behöver hämta andan. Han har även tagit på sig ansvaret att bädda ner mig i soffan så fort jag kliver upp.

Det här med bluray är ganska läckert. Jag trodde inte det skulle bli skillnad, men det är det. Så skarpt att det förmodligen skulle vara skarpt även om jag tog av mig glasögonen och tittade.

Här är en av dom :) 

Länk för live-streamingen finns ej, men länkas här så fort den kommit upp :) 

Jag tar tillbaka det.

De gjorde Sagan om ringen-trilogin också, vilket måste räknas som mer än bara en parentes.

Herregud, jag satt nästan och grät i salongen när jag såg Bilbo i december förra året. Av lycka eftersom jag hade varit helt inställd på att världens bästa film-serie var över för att aldrig återkomma.

Ikväll ska jag krypa ner i soffan och titta på hela trilogin på bluray, sedan ska jag tänka på Svanprinsessan. 

Nä, jag skojar. Jag ska citera allt tills min sambo börjar kasta prydnadskuddar på mig och ber mig vara tyst. Det är en liten tradition vi har när den ena parten inte kan låta bli att antingen säga alla repliker innan de sagts, alternativt upprepar det som just sagts i filmen. 

Vi hanterar inte tystnad så bra.

Titeln på det här inlägget är en referens till Svanprinsessan. Det är inte Disney - utan ett mindre bolag som mig veterligen bara har gjort Svanprinsessan, med ett antal uppföljare. Det är mindre moraliserande undertoner, men lika mycket talande djur. (Grodan är min favorit, förmodligen för att han pratar franska.) 

Hur som haver, filmen går ut på att en prinsessa och en prins växer upp tillsammans, och deras föräldrar har bestämt att de ska gifta sig när de blir stora. De har så klart inget som helst intresse av detta utan de är antingen bästa vänner eller värsta fiender beroende på hur gamla de är.

Sedan möts de plötsligt en dag, och kärlek uppstår. Prinsen är störtkär eftersom prinsessan är så vacker. Hon vill veta varför han vill gifta sig med henne, förutom att hon är vacker. "Vad finns det mer?" svarar han, och prinsessan åker hem till sitt kungarike. 

But, terror strikes even in cartoon world. Prinsessans pappa kungen dör efter att en ond trollkarl han förvisat från sitt land kräver hämnd. Dessutom kidnappar han prinsessan. Prinsen bestämmer sig för att rädda henne, och kungen förklarar att fienden "inte är som det ser ut". 

Prinsen fattar nada, men går ut i skogen för att jaga rätt på skurken och rädda prinsessan. Han ser en svan, inser att det måste vara det kungen menade. Skurken är vacker, det skulle ingen ana. Men icket. trollkarlen har förvandlat prinsessan till en svan - vilket prinsen inser i sista ögonblicket. 

Det händer massor av saker förutom det här, till exempel får prinsessan en kompis som är en fransk groda som heter Jean-Bob som är en förtrollad prins. Åtminstone säger han det. Ingen tror honom. 

Min poäng med den här historien är att jag har vansinnigt ont i ryggen idag och knappt kan andas. Jag trodde medicin skulle hjälpa, men icke det. Jag kanske ser frisk ut, men under ytan händer något som ni inte ser. Det är ingen som ser, ingen som vet.

Döm inte någon efter deras utsida, du vet aldrig vad som döljer sig där under. 

Det är inte som det ser ut.

Min svägerska Ulrika har alltid sagt att jag borde hitta ett sätt att få utlopp för alla mina tankar och idéer, så jag gör ett försök här på VK-bloggen!

Jag har ett brinnande intresse för gamla ting. Särskilt gamla dokument såsom fraktsedlar och även ransoningskuponger från krigstiden.

Jag kan i mångas ögon betraktas som en ganska spännande figur, och jag tar livet med en klackspark och med glimten i ögat.

Det var på mitt första arbete som springpojke på posten i Oskarshamn som intresset tog fart för papper och listor. Varför det just blev fraktsedlar som jag anammade är fortfarande för mig en gåta, men det har sedan dess blivit en stimulerande sysselsättning och hobby.

En värdefull fraktsedel jag har är på en pall rekvisita från Hasse & Tages revy Lådan från -66. Den skickades nämligen fel och hamnade kvar hos oss på posten utan adress.

Utöver det så är jag mycket förtjust i 2-takts motorer och gamla diselsnurror.

Detta med blogg är nytt för mig, men jag kommer ge det en ärlig chans.

Mycket nöje.

Leif-Melker. 

Jag har hittat den fantastiska funktionen: KATEGORIER här på bloggen. Tack vare den lilla uppfinningen kan jag nu få en struktur i mitt planlösa skrivande. Då jag är en tänkare som är -å jag citerar-satan så komplicerad, underlättar det alltid med struktur :-)

ORD: det är ord som insexnyckel och idom som "röka som en borstbindare" som på ett eller annat sätt förbryllar mig och fått eller får mig att grubbla, googla etc. Ord som vi slänger runt oss utan att veta vad eller varför vi säger som vi gör!

FILM: jag kan förälska mig i filmer och jag kan se filmer/serier om och om igen.Jag är väl medveten om att allt är så subjektivt i den här världen. När jag ser filmen Meet Joe Black gråter jag så att tröjan är plaskblöt. Filmen gick på tv för ett tag sedan, sms:ade då med en annan som också satt å såg den. Han tyckte den var jätterolig! Det blev så förvirrat i mitt huvud hur den kunde upplevas rolig att jag blev tvungen att grubbla på det faktumet  lääänge.

GENERATIONER: det är inte alla förunnat att ha en nära relation till sina föräldrar i vuxen ålder. På min arbetsplats har jag flera kollegor som är äldre än mig som har denna unika relation. Det är en glädje och en rikedom. Å framförallt fruktansvärt komiskt när man gör sånna där kylskåpsfynd som jag gjorde under julen.

HEMMET: vanliga fenomen i mitt hem. Som varför blir man alltid lika irriterad av att försöka få fram en plåt från lådan under ugnen?!

PELLESNUSK: äckliga saker... som att rensa golvbrunnen eller ha en människa på besök i sitt hem för första gången som ber att få låna kökssaxen och sedan sätter sig och klipper tånaglarna helt ogenerat i ens soffa så dom flyger left and right...

KLÄDER: jag kliver strax över fyra-noll sträcket och har helt plötsligt blivit fixerad vid skor, väskor och kläder. Jag konstaterar att det måste vara en form av kris, identitetskris eller liknande....

VÄDER: måste bara ha en kategori som heter väder. Vi är ett folk som är FIXERADE av vädret. Det roar mig!

Allt utanför dessa kategorier... är livet

//a

Frågor om junis aktiviter? Ring eller skriv på fb till

Lena 0703180765 fb Lena Lundgren

Jörgen Törngren 070-327 31 27 fb Jörgen Törngren

medlemskapet i junis kostar 50 kr / år å barn och då är alla aktiviter gratis..Då är barnen försäkrade med om nått händer på aktiviter..

Förutom när vi åker på läger då betalar vi en symbolisk summa..

Junis hemsida www.junisumea.se

Det är inte ofta jag lägger pussel. Men det händer. Jag satt således igår och stirrade på dessa bitar. Jag förstod direkt varför det inte blivit mer än bara en ram och dom mest uppenbara bitarna i detta obegripliga myller av färger, nyanser och jidder. Snabbt organiserade jag en ny pussel-strategi. Jag inrättade "stationer" runt bordet. Så när jag stirrat länge nog på en himla massa turkosa bitar, började jag stirra på rosa, för att skifta till svart-gröna bitar och därefter förflyttning mot dom vita. Skickade en bild till livlinan med texten "Mitt helvete"

Vid 21-tiden (!!!?!?!) insåg jag att jag absorberats in i pusselträsket. Det blir som en mani. Kändes rätt stolligt att sitta där i ett totalt upplyst kök, snurrandes och roterandes på stolarna. Rullade därför ihop allt för kvällen och började titta på en film -Illusionisten. Gick bra en stund men sedan blev jag smått rastlös. Bitarna tycktes skrika åt mig. Det var ju inte frågan om MÅNGA jag lyckats få på plats. Utan timmar av stirrande vändande och frustrerat konstatera att det där jävla pusslet är retsamt till max!

Sagt och gjort, med den fantastiska uppfinningen Pusselmatta (å att jag ens äger en sådan är ju smått stolligt -I know!) var det inga problem att breda ut hela projektet över golvet framför tv:n. Kvinna som jag är gör jag gärna flera saker samtidigt. Den förflyttningen gjorde att jag fick ut TRE bitar under restan av filmen! Jag var så irriterad och konstaterade att något måste ju vara FEL!!!! Jag stirrade på alla stationer av bitar Jävla pussel!!!!!!! Tur att filmen var riktigt bra!

Jag släkte ner, bortade tänderna och skulle bara ta ett glas vatten i köket... Men vad skådar mitt norra öga... Om du tittar på bilden så ser du några gömda apelsiner och ett paket fikon på fruktfatet UNDER en påse BITAR!!!!!! Ha ha ha... Jippiee... en hel påse bitar. Nu jädrar. Lamporna åkte på. Ny bricka slets fram och ut med bitarna. Jag kröp runt på alla fyra på golvet (vilken innerlig tur att min son inte behövde se detta!) å se där, där var exakt dom där bitarna jag sökt.

För det är ju så när man lägger ett sådant här pussel. Att från början känns allt väldigt obekant och rörigt men innan slut är man "du" med varenda bit. Man ser och och vet exakt vart just bit nr497 hör hemma (nu e dom ju inte numrerade men du fattar vad jag menar...). Nyanserna, mönster och annat skärper ens sinne till max. Så jag vet vad jag gör dagarna innan jul! Å ni som inte vet vad ni skall ge någon i julklapp, ge ett pussel. Det är oerhört mysigt att lägga pussel tillsammans även om jag är tacksam när jag kryper och svär runt golvet att ingen behöver höra mer än julgranen :-)

 //a

Sedan satt jag där i soffan med nytonat hår som INTE gick i morotsnyanser. Gick sedan i säng med bok nummer två av EL James Fifty Shades of Darker... det var mitt plåster på såren för att jag inte tyade med konserten. Började läsa och undrar om det var så smart att läsa vidare. Det är so far samma sak om och om igen.

Idag är det tredje advent men det tredje ljuser är ännu inte tänt. Julkorten är pysslade, postade och levererade, julklapparna är klara (tack för internethandel!!) och allt är fridfullt stilla och jag funderar på vad jag skall göra?! Pussel!!! Jag tror banne mig jag skall rota fram mitt pussel... När man sockar runt hemma länge iväntan på kirurgen får man bli kreativt på alla sätt å vis. Från att färga sitt eget hår till att roa sig med dom mest banala nöjen som finns.

Släck ljusen när ni eldat klart!

//a

Jag suckar lite mer och vänder mig mot Micke. Han måste garanterat ha vaknat av oljudet och är liksom mig minst lika irriterad på dom. Men människan sover som en stock.. Oh come ooooon!!! Hur fasiken kan man inte vakna av motorsågsljudet?
Jag släcker lampan, borrar in örat i kudden och drar sedan täcket över huvet.. men inte fan hjälper det. Så det var bara att släpa ens trötta arsle upp ur sängen.
 

Bild lånad från newenglandhearing

Något annat som jag inte kan förstå mig på, är min egen hörsel.
Jag har sjuuuuukt svårt att förstå och uppfatta vad folk säger. Tycker att dom mest mumlar /talar i skägget. Det är rena rama grekiskan i mina öron.. och det är minst sagt jobbigt att ständigt behöva säga "va? va? va?", så fort man pratar med någon.. och att tala med någon i telefon, är fullkomligt hopplöst.

Vet i ärlighetens namn inte hur många ggr jag har fått gissa fram ett svar.. och många ggr har det säkert låtit väldigt tokigt för personen man snackat med har bara sett ut som ett frågetecken, haha. En annan underlig grej är att jag har en fladdermushörsel när det kommer till andra ljud.

• Jag hör vad folk sysslar med trots att dom bor
  på bottenvåningen eller i huset bredvid.
• Jag hör vilken film dom kollar på.
• Jag hör deras toabesök.
• Jag hör när dom har sexy time.
• Jag hör när deras mobil ringer och vibrerar.
• Jag hör klickljudet på deras väckarklocka.. ni vet det
  där lilla klickljudet som hörs strax före klockan ringer.

Nu steg gubben precis upp och frågade hur det var med mig.
Trött som fan, svarade jag. Hörde du inte motorsågen? (vilket i skrivande stund pågår än). Jo det gjorde jag, svarade han... men inte förrän närmare halv åtta. Jag sov så gott fram till dess.
Haha, jodu det märktes ;)

Nu blir det frukost här gott folk.. innan det blir dags att göra sig iordning och släpa sig till det nya jobbet nån gång under dagen. Är man nervös eller är man det?

Eric Green ligger bakom shoegazedokumentären Beautiful noise, och har nu startat en crowd funding-kampanj via Kickstarter för att kunna finansiera distributionen av filmen. Beautiful noise handlar om sena 80-talet och tidiga 90-talets shoegazekultur med band som My Bloody Valentine, The Jesus and Mary Charin och Cocteau Twins. Intervjuer görs även med musiker som Bobby Gillespie och Trent Reznor. De som stöttar projektet får allt från dvd:er, vykort och affischer till ett namn i eftertexterna - allt beroende på hur stor summa du bidrar med. 

Stötta denna livsnödvändiga film här. Årets julklapp?

- Min familj tycker att det ska bli roligt, men jag tror att min fru är mer spänd än vad jag är, säger Jon på svt:s hemsida.

Premiären sker den 8 november kl 19.00. Läs mer här.

 Se trailern här.

Sedan hände något mycket mycket märkligt! Jag började tjata om att vi skulle ta med kidzen och gå på HOCKEY på fredag. Det är visst något hollaballoo kring matchen mellan Teg-Löven, tror det har något med att göra att dom skall spela i gamla matchtröjor (retromatch?!). Nu var det inte det jag tjattrade om. Å i min värld är det ju helt irrelevant VEM som spelar mot VEM... Men... men vad är det som händer?!

Jag gick an om det här tråkiga "fredagsmyset" som har blivit en nagel i ögat på mig. Där alla ska sitta hemma i sina soffor med varsinn påse OLW-chips och ha det myyyysigt. Jag menade att varför inte ta med kidzen, få se lite hockey, kunna fika, ta en korv eller burgare och faktiskt GÖRA något, se folk och bara "vara" där! Å att intäckterna för matchen skulle gå till ROSA BANDET var också ett argument för att faktiskt gå dit!

Barnen jublade och fina L började ju skina upp -det var inte alls en dum tanke. Tills vi kom på att jag och sonen faktiskt inte kommer vara hemma! Mitt hem är utllånat för mamma-ugglans projekt och vi ska andas alp-luft. Väldigt irriterande. Men vi kom överens om att göra det vid annat tillfälle. Fina L undrade om hockeyn var SÅÅ bra i lördags. Öhh... själva hockeyn mjaa... själva upplevelsen oh YES! Men att börja gå an som värstra reklampelaren för att gå å se hockey? -Ja det förvånade till och med mig själv :-)

I dag hamnade jag hos mamma-ugglan, skulle bara visa några saker men mitt i alltihop blev jag så trött att jag somnade under en filt. Väcktes av att mamma lagat en god middag. Hon tyckte jag behövde äta innan det var dags att sätta i gång igen. Tack älskade mamma-ugglan för det! Du är helt underbar!! Å på torsdag är jag med dig om du behöver mig!

Nu ska jag tydligen betala mina räkningar, få ihop resväskorna och sedan blir det kanske en film på äppel-tv:n (vilken fAntastiskt uppfinning!!!). Checkar ut för att få checka in...

//a

Det här hände för längesen. Videon visar tyvärr inte hela talet, så du som är intresserad behöver läsa de sista meningarna i texten. Varför jag lyfter fram det, är för att han talar så sant och det här händer än. Inte bara mot mörkhyade. Rasismen är så jäkla stark. Det jag också vill lyfta fram är att det här är vad som händer när lagen inte hjälper, när människor känner sig orättvist behandlade (som i Mellanöstern tex). Människor gör motstånd. Och ju mer desperata de är, desto hårdare motstånd.

Kommer lägga upp lite klipp ur den framöver. Här på bloggen alltså!

Familjemannen kunde plötsligt gå på toa och sitta ostört samt delta i filminspelning av mjukporr och singelkillen skulle ta hand om tre barn vilket mest av allt var osmakligt samt sköta en hotshotadvokats arbete.

Filmen kunde ha varit rolig men var bisarr och stundtals helt sjuk (som när ett barn som blivit dumpad på en diskbänk höll på köra ner fingrarna i en mixer, eller slickade på en kontakt). Skrattet infann sig helt enkelt inte! Summasumarum av filmen var att det bästa livet ändå var deras eget. -Så OTiPPAT!

Filmen var således ingen höjdare, själv är jag överförtjust över mitt eget liv idag: Att ha en ledig dag innan ännu en ny arbetsvecka knackar på dörren! 

//a

När det sedan gäller själva berättelsen, min egenhändigt skrivan roman, så är det ju ingen som kan slå mig på fingrarna. Vad gäller Vedtjuven så finns det ingen annan än jag som känner till hur den kom till. Jag kommer långt genom detta maktförhållande. Sedan måste jag naturligtvis vara ödmjuk inför mötet med mina läsare. De har ju kommit för min skull - och det är stort.

Vedtjuven kom till i slutet på 1980-talet i Arvidsjaur där jag för tillfället jobbade som sjuksköterska på akuten. Det var en stund mellan passen som min kollega Börje berättade den märkliga historien. En riktig skröna - eller hade det faktiskt hänt? Jag gjorde några anteckningar och i början av 1990-talet skrev jag en novell som kom att hetta Vedtjuven. 

Den blev liggande till 2003 då jag gick en kurs att skriva filmmanus. Det hamnade hos SVT Drama, hos dess chef Daniel Alfredsson. Han tände till på den och besökte Umeå för att diskutera manuset med mig. Jo, en novellfilm skulle det kunna bli. Det var med andra ord långtgågna planer, men de rann ner mellan stolarna. Manuset blev liggande.

2010 hittade jag detta filmmanus och läste igenom det. Jag insåg att det skulle kunna bli en roman. Jag placerade handlingen i Baklandet -det enda land jag känner till - och började jobba med karaktärerna och gestatningen. På den vägen är det. Det gick ovanligt fort att skriva romanen, men så var ju storyn princip "klar". Om nu en roman någonsin kan bli klar. 

Ett tiotal av mina läsare har sagt att Vedtjuven är filmiskt skriven; tydliga scener, skrapa klipp, övergångar. Jo, så är det nog. Det är nog meningen att Vedtjuven trots allt ska bli en film

Nån som vet var man får tag i Daniel Alfredsson och Jörgen Bergmark?

Det ljusnar därute. Stora blå hål mellan de grå skyarna.

Your playing small doesn’t serve the world. There is nothing enlightened about shrinking so that other people won’t feel insecure around you.

We are all meant to shine, as children do. It is not just in some of us, it is in everyone, and as we let our own light shine, we unconsciously give other people permission to do the same. As we are liberated from our own fear, our presence automatically liberates others."

Foto: Lena Nilsson, Berit Forsgren, Holger Sandström

Idag skall vi fara till Bräntberget och låta henne springa lös på parkeringen - kan inte tänka mig att många åker slalom idag :p Skall passa på att ta lite kort också. Är lite dålig på det eftersom det ibland känns som att det bara blir lika bilder hela tiden. Men idag gick jag igenom alla bilderna på Fia för att hitta ett som jag kan göra en förstoring utav och då ser man verkligen vad hon har vuxit.

Har inte kommit så mycket längre med skrivandet heller, men det kommer när det kommer - har varit stressad av andra anledningar ett tag.

Avslutar med en liten film på min lilla plutta när hon leker i vårt fina vårväder. Ja, jag är ironisk när det gäller vädret...

s50.photobucket.com/albums/f316/minigurra/Annat/Djuren/Fia/

Quiet Riot - "Metal Health" LP 1983 30:-
MacAlpine - "Eyes of The World" LP 1990 30:-
VA - "Metal Killers Kollektion Volume II" 2-LP 1986 40:-
 2x Van den Hul m.c the Source HYBRID (halogen free) Coax 1RCA - 1RCA 0,5m 50:- 
Apocalypto DVD 10:-
SUMMA: 160:-

Jag är dock otroligt imponerad över att hon inte har kissat in en enda gång sedan vi tog hem henne. Inte ens en liten skvätt! Hon är duktig på att visa när hon vill ut på dagen och säger till på natten. Helt otroligt.
Hon har dock släppt en liten korv i hallen en gång, någon gång under natten till fredag. Hon är bara i hallen när vi skall gå ut/in och jag måste ha missat det när jag yrade omkring med henne de arla morgontimmarna. Men det är allt!

Kan man verkligen få en valp rumsren på en gång? (Fast jag tror att olyckor är att vänta :) )

Sedan det där med att säga till när hon gör något fel. Så sitter hon där och tittar på en med sina mörkbruna knappögon och hjärtat smälter. Måste hela tiden intala mig själv att det såklart är viktigt att hon lär sig rätt och fel och att hon faktiskt är en hund och tar inte illa upp för att man säger åt henne. Men ooooooh så lätt det hade varit att låta henne komma undan med både det ena och det andra.
Tack och lov är sambon inte lika blödig som jag så han hjälper mig att vara bestämd. Annars hade jag väl bara gosat och gullat med henne hela tiden och fått en odräglig hund i slutändan :P

Här är lite mer bilder på sötisen:

Fias favoritleksak :)

Fin i rosa :)

Flygande Fia :)

Och här är en liten film som verkligen visar hur liten hon är.

http://s50.photobucket.com/albums/f316/minigurra/Annat/Djuren/Fia/?action=view&current=fiaute0001.mp4

Idag skall vi ut och gå med henne i väskan igen. Jag har hittat en axelväska som jag inte använder men som passar perfekt att bära henne i nu när hon är så liten och inte kan gå så långa sträckor. Har gjort den mysig med fleecefilt och satt fast en nyckelrem med hake på väskans rem som jag sätter fast i hennes halsband så då kan hon inte hoppa ur.
Dålig förklaring kanske, men det fungerar i alla fall :)
Igår var vi på biblioteket och lämnade igen ett spel och idag skall vi på affären och köpa snus. Då får hon dock vänta med någon av oss utomhus.

På tal om snus. På tisdag är det sista dagen som jag snusar. Sedan är det slut, finito, adios. Kommer med all sannorlikhet inte vara lätt men visst skall jag klara av det :)

Katterna är fortfarande lite avståndstagande till deras nya lillasyster, men idag var i alla fall Error fram och luktade Fia i rumpan medan hon åt.

Nu är det dags för lite friskluft igen :)

Men jag kan inte undgå att kommentera Lisa Aschans klänning. Ok med urringat, men den var väl urringad hennes klänning,eller också hade hon glömt att dra upp den?

Jag kan i vilket fall inte tycka att det var vackert. Men det kanske inte var meningen heller. Kanske bara för att väcka uppmärksamhet?

I vilket fall många bra filmer och bra skådisar. Tyvärr har jag inte sett en enda av filmerna, men jag ska se dom, det ska jag.

I går besökte jag Degernäs och har pratat med Siri Lindgren, 84 år. Hon hade hört talas om min blogg och ville absolut få träffa mig över en kopp kaffe i hennes fina lilla hus med den stora eken utanför. I helgen kommer det ett större reportage i VK  om mitt filmprojekt. Både Siri och jag fångades på bild.

Jag återkommer med ett längre blogginlägg om Siri inom kort. Men jag måste få dela med mig av ett mycket gott knäckebröd som hon hade bakat för att jag skulle komma förbi. Det var hennes väninna Greta Nords recept och det är även tack var henne som vi fick kontakt. Hon kände nämligen till att pappas bilder finns att titta på i den här bloggen.

Jag har dessutom gått och funderat på att jag vill testa på att baka knäckebröd men jag har inte haft något recept. Siri var så snäll och delade med sig av sitt. I glädjeyran delar jag därför ut receptet i min tur lite längre ned.

Knäckebröd, 35 st, 200 grader.

25 g jäst

6 dl mjölk

1 tsk strösocker

50 g rumsvarmt smör

1 msk rapsolja

2 dl vetegroddar

1 msk salt

2 msk anis och fänkål (brödkryddor)

4 dl gramhamsmjöl

3 dl grovt rågmjöl

6-7 dl vetemjöl

ägg

sesamfrön och vallmofrön

-------

Värm mjölken till 37 grader, lös upp jästen i spadet. Tillsätt nästan allt mjöl, spara lite till utbakning. Jäs under handduk i en timme.

Dela degen i 35 delar, rulla till bullar. Lägg en duk över och kavla varje bulle 20 cm i diameter, använd rikligt med mjöl under kavlingen. Avsluta med kruskavel/naggad kavel.

Lägg degrundeln på het plåt med bakplåtspapper. Pensla med ägg. Strö över frön och grädda 8-10 minuter. Låt knäcket svalna på galler. Njut!

Det blev ett stort intresse för denna film, "Inläggning av skoterport", som vi lade upp på Vännäs-sajten på vk.se. Youtubefilmen fick en ökad trafik med cirka 2 000 visningar efter att vk.se lyft fram filmen här.

Har du tips på roliga eller intressanta, aktuella, filmklipp på Youtube med anknytning till Västerbotten? Mejla gärna mig i så fall.

En positiv sak hade det med sig, jag hann en bit på Pippi-tröjan.

Ett par bra filmer till så är tröjan snart färdig! Varvräknaren fungerade klockrent! Varför har jag inte skaffat en sådan tidgare istället för att sitta och skriva ned varje varv på någon papperslapp som jag sedan haft svårt att hitta. Man lär så länge man lever.

Såklart fanns det en tredje hylla som gick under "mousserat rosé". Bara att rycka åt sig flaskan och gå upp i rök.

Handgjorda bakesler, dock inte av mig.

på dagens älgpass, men då låg en till tänderna laddad filmkamera och lurpassade vid mina fötter också. Dubbel spänning alltså. Vilopulsen hemma på sofflocket ligger runt 70 och utan kamera på älgpasset nånstans mittemellan.

Här gäller svensk övertydlighet...

SVT:s fenomenala dokumentärprogram Dox visade i går dokumentärfilmarna Joonas Berghäll och Mika Hotakainens Den nakna mannen, och ni som inte sett den måste spana in på SVT Play. Ensamma, fåordiga finska män, ödsliga skogslandskap och dystra städer, livets krångel och en himla massa bastubadande. Inte bara tradition eller tvätt utan nästan en ritual männen emellan för att i långa, ibland närgågna samtal dryfta sin inre problematik. En superfin dokumentär.

När bokslutet för denna vecka ska skrivas ser jag helst att veckan startade i måndags och avslutas idag söndag.
Idag har jag nämligen bokat in en filminspelning vid entrén till ett jordgetingbo och har för den sakens skull lånat ett superobjektiv och ett dito stativ till kameran. Och det duggregnar! Eller rättare sagt: det är duski’t ute! Getingboet i fråga upptäckte jag när jag skulle sätta upp en ny slicksten inför älgjakten. Boet låg helt uppfläkt efte en bivråksattack. Eftersom jag inte hade kameran med mig fick jag använda min rekognoseringskamera, dvs mobilkameran. Dessa bilder lagras dock alltid även i någon av de "mappar" som ligger i anslutning till min näthinna, och intryck som hamnar där måste undersökas närmare innan de kan läggas ned på "storservern", dvs i hjärnan.
Anledningen till att jag försöker rädda nästa vecka från en dålig start är att innevarande vecka startade i katastrofläge. Veckans tre första dagar, måndag-onsdag ägnades åt att försöka avsluta en försöksbränning i skog. I söndags brändes (i studiesyfte) marken intill några trädstammar ett hundaral meter från vårt hus. Elden slocknade planenligt men glöden grävde sig ned i en liten myrstack och där ville den med stor frenesi stanna kvar. I onsdags kväll lyckades jag äntligen få bukt med den glödande härden, varför torsdagskvällen kunde ägnas åt slickstenar och getingar (se ovan).
Duggregnat som faller idag försvårar mitt filmande. Men om morgondagen blir klar och fin kan det bli en desto bättre start på kommande vecka, för då får jag äntligen tillfälle till återbesök hos "mina" getingar. Men hoppet finns fortfarande kvar att denna söndag ska avslutas med solsken och filmande. Då blir det nämligen en lysande start på årets älgjaktsvecka.
Gomorron!

Här är en jättebra film från meatlessmonday.org för dig som vill finna motivation till att minska din köttkonsumtion men kanske inte är redo att helt bli vegetarian.

Varför inte börja med en köttfri måndag?

Då känns världen, eller Sverige rätt så litet. Och sen avrundar man dagen med att titta på en film och där huvudpersonen säger att han kommer från "Robertsfors"...

Nu när jag tittat en gång till på filmerna från igår kväll ser jag ett helt annat scenario. Den lilla kalven gick faktiskt och hämtade en presumtiv kavaljer till sin mamma. Gulligt!
Gomorron!

Igår kväll när jag var ute på en "älgsväng" kom den här lilla familjen ut ur skuggorna. Det roliga med den här filmsnutten är den lilla noskontakt älgtjuren dristade sig till. Föremålet för hans fredagsflirt var dock denna gång inte intresserad av några intimiteter och tyckte nog att han skulle hålla sig på mattan så länge ungen och filmaren befann sig i närheten. 
Gomorron!

Har i frysen och i kylen.

I veckan har Terrence Malicks The Tree of Life premiär i Sverige, en film som kan få mig att lämna min långa biosvacka. Brad Pitt och Sean Penn, drama och natur, barndomsskildring. 93 av 100 på Metacritic. Och tro mig, är det något en kritiker som jag litar på så är det andra kritiker. Och filmen belönades senast i går med det prestigefyllda filmpriset Guldpalmen på filmfestivalen i Cannes.

Även Melancholia, som fått en hel del uppmärksamhet på grund av regissören Lars von Triers Hitleruttalanden, går upp i helgen och det blir nog ett besök på den med. Vid första anblick på trailervideorna så verkar filmerna snarlika varandra, starka historier om människor i kval och utveckling kombinerat med parallella naturreferenser. Kosmiska dramer. Kan bli bra det här.

I dag är det Dansens dag runt om i världen. Vi har uppmärksammat det i dagens VK med en dansintervju och guide till dagens evenemang, men nog om det. Ifall du inte har något att göra i kväll och vill se ett par timmar förstklassig dans i en lika superb som lugn dokumentär så ska du spana in senaste Dox-filmen i SVT. Det är nämligen La Danse, där filmarlegenden Frederick Wiseman följer dansarna vid Operabaletten i Paris. Slit, hopp, hårda chefer och fantastisk dans. Spana in i SVT Play här.

Ignorera den korta pausen i början, ingen vet varför den blev till. Dagen före min lilla älsklings kastrering... Klart han måste få en film.

Jag har en tand som inte känns som en tand, som kan tas för en tand men som skiljer sig något kopiöst mot mina egna... och när tandläkaren inte vill berätta vad det kommer att kosta att fixa en porslinskrona... då ligger man risigt till eller hur?

Slut på scen.

Politik... går inte... för då måste jag väcka hjärnkontoret och det har jag inte lyckats med ännu trots flera koppar kaffe. Alla mina krämpor känns något uttjatade vid det här laget så det går också bort. och eftersom jag har varit sjuk i 3 inne på 4 veckor, och knappt stuckit ut näsan genom dörren så har det inte hänt så mycket i mitt liv som är värt att skriva om... Väggen bakom tvn ser likadan ut varje dag , om ni förstår vad jag menar... Däremot har jag ju kunnat följa sossekongressen ganska ingående och det har varit väldigt intressant.

En och annan bra film har jag också snubblat över. Tex "Hatchico-en vän för livet" med bla Richard Gere. Den handlar om en hund av den japanska rasen Akita, som heter Hatchico (Hatchi) som varje dag följer sin husse till tåget. Och varje dag väntar Hatchi på husse när han kommer hem igen på tågstationen. Plötsligt en dag så går husse och dör och kommer inte tillbaka. Men Hatchi fortsätter att vänta på sin husse varje dag i 10 år... Filmen är djupt gripande och jag fick mina tårkanaler ordentligt rensade kan jag säga. ( För att inte tala om vilke stilig vovve som spelade huvudrollen ) Kolla in länken nedan.

Nu börjar jag se fram emot påsken, för då kommer Nunu( min lilla mamsi)  båda min pojkar kommer att vara hemma, och kankse till och med min älskade pigo hem, så familjen är samlad... Det ska bli jätteroligt! Måste börja planera matsedael så att mathållningen underlättas.

I övrigt är Molly, min kattprinsessa, sur som ättika på oss. Vi råkade köpa fel kattfoder sist och nu vägrar hon äta det som finns. Åtminstone när vi ser på. Då sätter hon nosen i vädret och blir precis så förnäm som bara hon kan vara. Moses bryr sig inte dugg och äter vad som helstmed god aptit det som serveras... snacka om att vara varandras kontraster. Men en annan gån kan det vara precis tvärtom om så man blir aldrig klok på dom... Kanske därför jag älskar min kissar så högt....

Å se bara .... jag hittade nått att skriva om ändå ...* förnöjsamt flin*

Nu är det dags för mera kaffe

hej på en stund

 http://sv.wikipedia.org/wiki/Hachiko_-_En_v%C3%A4n_f%C3%B6r_livet

Efter alkot gick jag till bensinmacken och hämtade mitt bokpaket. Alla böcker låg i paketet förutom Haruki Murakami's.  Men det är sån skit som händer.
Jag funderar på att börja läsa Sergej Lukjanenko först och fortsätter sen med Isabella Lövin och varvar av med Alison Bechdel. Sen får jag singla slant i vilken ordning jag läser dom andra. Eric Schlosser's förra bok var riktigt bra, Snabbmatslandet. Boken har även blivit en film Fastfood nation som jag såg före jag läste boken. Filmen är bara löst basserad på boken men var riktigt bra ändå. Boken behandlar snabbmatsindustrin och hur det påverkar människors liv, i först och främst i USA. Isabella Lövin's bok fick jag rekomenderad av en väninna men varnade att jag kanske kommer att sluta äta fisk efter att jag ha läst boken. Vi får se! Livet på Scotland street 44 var en sån där bok jag köpte för att lätta upp stämningen eftersom nästan alla titlar är, eh ja ganska allvarliga och tar upp tunga ämnen.

Nu har jag vodkatinis och böcker, stimuli till båda hjärnhalvorna, glad fortsättning på kvällen till mig då!

I går roade jag mig med att se denna film, An american in Paris från 1951. En fantastiskt helgjuten och ruggigt bra film, som av kritiker kallats "en perfekt film" i samma andetag som Citizen Kane (trots att de är sjukt olika), och som gav den legendariske dansaren och koreografen Gene Kelly (Singin' in the rain) en special-Oscar för sin insats. Regissören Arthur Freed belönades också med de flesta stora filmpriserna för denna film, som till stor del är byggd runt 22 av George Gershwins musikstycken.

Handlingen: Den amerikanske hötorgskonstnären Jerry (Gene Kelly) bor i Paris och blir förälskad i den unga, vackra Lise (Leslie Caron), men deras kärlekshistoria försvåras av Lises trolovade och Jerrys rika kvinnliga mecenat. Hela filmen kulminerar i ett makalöst, 17 minuter långt balettnummer i tåspetsskor. Strålande. Finns gratis att låna på stadsbibblan i Umeå (om några dagar, när jag lämnat tillbaka den).

Ett annat billigt filmtips: i morgon (måndag) visas Joaquin Phoenix-mockumentären I'm still here på Folkets bio i Umeå, och som vanligt på måndagar kostar det bara 50 kronor.

En kvinna blev väldigt rörd av bilderna, för de fick henne att komma ihåg hur det var förr. Jag är själv inte särskilt nostalgisk över 70-talet, men jag gillar att minnas att det var lite enklare förr.  Folk var som folk var mest. Det fanns inga sköna-hem-kök, latte-mammor eller pretentiösa matbloggar. Det är just det som är charmen med dessa bilder. 

Det verkar även som jag har fått napp på några bilder redan, dels från Yttersjö men även från lilla byn Åbyn. Detta tack vare mötet på Pecha Kucha Night igår. 

Här ett work-in-progress-bildspel med bilder från kvällen: 

Det är sällan man tackar nej till lite cowboypangpang med Jeff Bridges. Det gör jag knappast den här gången heller, när det kommer till bröderna Coens nya storfilm True Grit med premiär i veckan. Jag är inne på snorbra storfilmer just nu efter att ha sett Black Swan, The Fighter, The King's Speech och Winter's Bone på kort tid. Oscarsdoft är ljuv doft ibland - men inte nödvändigtvis.

Känslan passar ypperligt till Low Anthems nya skiva Smart flesh, som släpps nästa vecka, som jag lyssnar på nu. Indiefolk-skägg-flanell-rock när det är som absolut bäst.

Sen kanske jag har sett på för många futuristiska framtidsfilmer, men när kommer ögonscanning* istället för ett #@!% plastkort där man ser ut som ett freak eftersom dagen då man skulle ta kort så hade man en varböld mellan ögonbrynen, smutsigt hår och sen råkade man få en tillfällig halvsidesförlamning i ansiktet när man skulle krysta fram ett leende. Och när ska man kunna spela in sina drömmar**? Då skulle vi verkligen ha intressanta biofilmer eller klipp på youtube (istället för ekorrar som spelar piano eller ryska gruvfyllon). Jag skulle lätt vilja se vad andra drömmer, eller bara uppleva mina egna galna drömmar igen!

Annars då? I måndags firade vi issä's sextioårsdag med smörgåstårta och chokladtårta som ingen mindre än jag själv knåpat fram i en kaos-artad timma. Tårtan var okej, jag gjorde en chokladtårta i hänsyn till att storebror den äldre inte tål röda bär. Tårbotten var choklad och i det understa lagret hade jag mosade bananer som jag rört ihop med vaniljgrädde. Det andra lagret bestod av vanilj- och chokladcreme med chokladbitar. Sen täckte jag tårtan med chokladgrädde och dekorerade den med lite spritsad konst. Rena bomben. Sen har jag jobbat, varit sömnlös, sett dom första avsnitten av Dexter (tusen år efter alla andra) och så vidare.

Imorgon är jag ledig och ska försöka göra så lite som möjligt! Käka riskakor med ostsmak och se på anime. Kanske baka en chokladpaj. Vi får se.

Uppdatering: jag lägger upp en bild på tårtverket!

* = från filmen Minority Report (2002)
** = från filmen Final Fantasy - Spirits Within (2001)

Nu ska jag försöka komma på bättre tankar... Den här dagen har varit väldigt bra likt alla andra dagar. Specifikt för idag var nog att jag fick skriva ut en förstorad bild i en gigantisk skrivare (sjukt stor) och efter det plastade vi in den. Förhoppningsvis kommer bilden med motivet av mig och min pojkvän passa bra på väggen i mitt rum. Håller åtminstone tummarna för det! :)

Ett nederlag jag måste erkänna för er alla är att jag längtar hem. Jag förstår inte vad det är med mig, jag har en jättebra praktikplats, jag saknar inte familjen eller sådant men ändå känner jag att jag vill hem. Jag har börjat misstänka att det är som alla säger, borta bra men hemma bäst. Tur det inte är allt för länge kvar tills jag får komma hem till en efterlängtad helg tillsammans med mina nära.

Men nu ska jag börja bege mig, ska faktiskt se en film med mina sambos om inte allt för länge så ha det bäst!

Bilden föreställer mig på praktiken när jag skulle rita loggor.

Norrmejerier Ekonomisk Förening bildades 1971 genom en sammanslagning av Västerbottens södra mejeriförening, Skellefteortens mejeriförening samt Västerbottens läns mejeriförbund. År 1991 skedde en sammanslagning mellan Norrmejerier i Västerbotten och Norrbottensläns producentförening (NLP). Idag är Norrmejerier Sveriges nordligaste mejeriförening och ägs av mjölkbönder i Norrbotten, Västerbotten och Västernorrland.
 På bilden syns "Lubb" när han tar hand om mjölkkannorna på mejeribryggan i Röbäck.

Mjölkförpackningarna, Purepak, leverades till butikerna i blå plastbackar på 70-talet. De var även populära för vinylskivor.

Killen som hanterade mjölkbackarna kom ursprungiigen från Kvevlax, Österbotten.

När Julle hade hämtat sina mjölkbackar var det dags för att betala mjölknotorna. Kolla in den snygga räknemaskinen från facit och killens "Björn-Skifs-frilla" från 1973.

Några mjölkbackar i veckan blev det allt för Julle att hämta till bussen. Tungt att bära själv.

Känner du igen personerna på bilderna? Eller har du några minnen av Röbäcks mejeri? Lämna en kommentar på bloggen eller skicka mig ett mejl: wheelforce@gmail.com

Maria Lindgren från Degernäs poserar fint tillsammans med orangea tagetes, en typisk annuell i 70-tals trädgårdar som verkar åter ha fått en renässans. Lägg märke till hennes fina flätade korg med mjölk i purepakförpackning som sedermera konkurrerades ut av brikförpackningen som leverantör till Norrmejerier.

Familjen Bomgren (eller Blomgren?) har välfyllda matkassar från Julles rullande snabbköp. De verkar ha storhandlat.

Bilden troligen tagen sommaren 1973, familjen lämnade sedan byn. Undrar vart de tog vägen?

Ibland handlade barnen åt sin mamma, som här lilla fröken Olsson och hennes kompis. Jag vet inte vem som är vem. Men de hade med sig en "plastkassche" från Konsum i alla fall.

Ebba Mattsson var också en trogen kund hos Julle. Hon har med sig en legendarisk "Tempokassche" för att bärga hem varorna i.

Känner du till något om dessa personer? Lämna gärna kommentar här eller mejla mig: wheelforce@gmail.com

Själv bodde han i gamla Röbäck så det föll sig naturligt att första anhalt blev till Umeå Tunnbrödsfabrik i samma by som startade med att baka tunnbröd maskinellt 1955. Numera är fabriken nedlagd.

Chefen på Umeå Tunnbrödsfabrik tar igen sig en stund med en kopp kaffe medan personalen packar brödet. Är det någon som känner till hans namn?

Tunnbrödspackningen på Umeå Tunnbrödsfabrik. På kartongerna stod det "hanteras varsamt", det var nog säkrast.

Harry Brodin från Pååls bröd var den ende som levererade varor direkt till Julles rullande snabbköp.

Känner du till något om Umeå Tunnbrödsfabrik? När la de ner? Hur många jobbade här? Eller vet du något om personerna på bilderna? Skriva gärna en kommentar eller mejla mig: wheelforce@gmail.com

Lördagen bjöd på lunch och barnbio på stan + bortbjudning på middag.
Söndagen gav oss mega sovmorgon, Vinterstudiofrukost vid TV:n, handling o skridskoåkning(för valda delar av familjen),  film igen, Toy Story 3 som var jättebra och så lite middagsmatslagning o handboll på det. 
 
Mycket vila och lite besvär. Helt enkelt en riktigt trevlig helg i min smak.

Det vankas en blandning av dokumentärer, drama och nybuskis under den svenska filmvåren. En vild blandning, som jag tänkte presentera på ett lika vilt sätt.

Vi har något så udda som en svensk krigsfilm - Gränsen, folkhemsbuskisen tillika storfilmen Åsa-Nisse: Wälkom to Knohult, Hotell Gyllene Knorren - filmen efter den populära julkalendern (tydligen var den populär, jag har ingen aning) och kriminalitetsdramat Odjuret. Vi har dramakomedin Hur många lingon finns det i världen byggd fritt på Glada Hudik-teatern (med bland annat Vanna Rosenberg och Sverrir Gudnason i rollerna), familjedramat Between two fires och olyckliga-förhållande-filmen Isolerad.

Alicia Vikander hyllades för sin roll i Till det som är vackert, och syns i en svensk storfilm i vår. FOTO: NORDISK FILM

Störst bland spelfilmerna verkar Ella Lemhagens kriminaldrama Kronjuvelerna bli, om ett triangeldrama mellan stekheta skådisarna Alicia Vikander, Bill Skarsgård och Björn Gustafsson.

Sedan är det ett gäng dokumentärer. My heart of darkness handlar om den sydafrikanske krigsveteranen Marius Van Nierkerk, Jussi i våra hjärtan om den hyllade tenoren Jussi Björling som skulle ha fyllt hundra i februari, mjölkardokumentären Kokvinnorna och The Black Power Mixtape 1967-1975 om den afroamerikanska kampen för rättvisa.

Pust. Jag ser fram emot Jussi Björling-filmen, Kronjuvelerna och Åsa-Nisse. När Kjell Bergqvist är i huvudrollen och Henrik Dorsin skrivit manus kan det bli hur bra som helst - nybuskis eller inte. Förmodligen ryms massor av trilla-på-ändan-humor i den stjärnspäckade filmen men hoppet lyser ändå inom mig.

Tänk att enbart ljussättningen i en film kan få en att fastna vid tittandet trots att handlingen känns lite avslagen och främmande. Denna dag avslutades nämligen med att jag tittade på filmen A Seroius Man av Joel och Ethan Coen - som i korta drag handlar om en judisk lärare med personliga problem. Sådär intressant, men det var tidsandan kombinerat med ljuset i filmen som jag fastnade för. Den amerikanske konstnären Edward Hoppers bilder anknyter till denna atmosfär. Jag fick en känsla av att Hoppers ande på något sätt genomsyrade filmen och därigenom skapades den intressanta vinkling som fick mig att stanna kvar.
Nu ska det bli skönt att lägga igen ögonlocken och se vad som kan dölja sig bakom dem innan jag somnar.
Gonatt!

Under 60-och 70-talet körde min far, Vilhem aka Julle, en matvarubuss i byarna kring Umeå. Hans rörelse hette - Julles rullande livsmedel.
Han var en välbekant profil som servade byborna med allt från knäckebröd, mjölk till läskeblask från Berghems bryggeri.

Sista turen med bussen gjorde han i maj 1976. Bussen skrotades och han bytte jobb till Riksost. De sista åren med bussen passade han på att dokumentera sin vardag och sina kunder ute i byarna. Alla instamatic-bilder finns samlade i ett fotoalbum. Några av bilderna har namn, andra inte.

Länge har jag tänkt att jag vill göra en kortfilm med utgångspunkt från hans bilder och nu behöver jag hjälp. Jag har startat bloggen Matvarubussen, där jag kommer att lägga upp bilder som jag vill ha hjälp med att identifiera personer på. Sedan söker jag även efter berättelser om hur det var när matvarubussen kom till byn samt gärna dina egna minnen av 70-talet. Kanske är din farmor, farfar, morfar, mamma, syskon, släktingar, vänner, grannar med på någon bild, eller kanske du själv?

Välkommen att bidra med dina tankar på bloggen Matvarubussen.

Baletthrillern Black Swan var galet bra. Redan under filmens gång var jag nära att utropa den till årets bästa film. Fy sjutton. Vilken kombination av krypande rädsla, total ångest och undersköna balettrörelser. Jag var helt slutkörd efteråt. För mig överlever den hajpen med råge. I synnerhet grymma, grymma Natalie Portman. Ni måste se.

Under filmens gång blev jag påmind om obehaget jag kände under större delen av Requiem for a dream, och kommer efteråt på att det ju faktiskt är samma regissör. Darren Aronofsky, som också ligger bakom The Wrestler med Mickey Rourke. Måste kolla in den nu också, den har man ju hört gott om.

Mer sannollikt att detta ska inträffa än att zombier äter upp mig

Hoppsan!

Fick ett tips i en av kommentarerna här på bloggen om att jag och Holmlund fanns med i en satirfilm på YouTube. Jojo. Antar att man får vara lite stolt över denna uppmärksamhet. De som ligger bakom filmen har ju faktiskt lagt ner lite tid på det hela.

Skulle behöva lite hjälp med att tyda vissa av delarna i innehållet beträffande bl.a. vissa av övriga karaktärer...  Hittade dock ett faktafel i filmen: Det är jag som har iPhone, och inte Lennart Holmlund ;)

Hatten av iövrigt. Kul!

:)

Den 10 december har Pernilla Augusts regidebut som långfilmsregissör, Svinalängorna, biopremiär. Filmen baseras på Susanna Alakoskis gripande, Augustprisvinnande bästsäljare med samma namn och ex-makarna Noomi och Ola Rapace spelar mot varandra. Kan bli ungefär hur bra som helst. Här är en trailer med engelsk text, och engelska titeln Beyond. Filmen visades ju tidigare i år på Venedigs filmfestival där den hyllades av kritiker.

Det enda positiva med att läsa dåliga böcker är att man uppskattar bra böcker mer efteråt.

Tidigare rescension jag gjort.

Ted Gärdestads musik är djupt etsad i den svenska folksjälen. Låtar som Sol, vind och vatten, Oh vilken härlig da', Satellit, Eiffeltornet och Jag vill ha en egen måne är svenska klassiker. Nu verkar han dessutom genomgå någon sorts renässans inom populärkulturen. Hannes Holms film Himlen är oskyldigt blå får goda betyg och visas just nu på biograferna - med Ted Gärdestads låt med samma namn i trailern. Fyrans nya, härliga lördagsunderhållning i teve, Så mycket bättre, är också döpt efter en Gärdestad-låt som spelas i omgjord version i introt.

Det är något med hans musik som tangerar på de sköraste känslorna. Det hörs att han själv var lite trasig. Kombinationen av lycka, svärta och ibland också humor fortsätter att beröra generation efter generation. Det är nog därför hans musik stannar med oss efter att han själv lämnade jordelivet 1997.

För kärlekens skull är en av mina favoritlåtar med Ted. Lyssna på den ovan, och mer på Ted på Spotify.

Den klassiska efter-high-school-filmen Ghost World med Scarlett Johansson och Thora Birch visas i SVT2 klockan 22:50 i kväll. Soffläge!

Ikväll har jag för femte eller sjätte gången zapptittat på Bourne Supremacy med en jagad Matt Damon i huvudrollen. Trean har för många reklamavbrott för att man ska kunna stå ut med att se filmen i ett svep. Dessutom var det nog en av de sista gångerna jag tittade på filmen, för när man sitter där med en enda stor fråga "När äter karl?" i huvudet har man nog sett den en eller ett par gånger för mycket.
Gonatt!

Mikael Persbrandth som Carl Hamilton. Jan Giullios hemlige agent...  Hoppas det blir av så har man nått att se fram emot... och då får dom gärna köra en serie så att man får se film på alla Hamilton böckerna från första till sista... Skulle jag inte ha nått emot

Hmmm ... Kanske måste leta fram böckerna och läsa om dom ...

hej på en stund <3

Möjligheterna(s) Vilhelmina 

Som Mumin-älskare och uppvuxen med detsamma så bara måste jag se den här filmen - Moomins and the Comet Chase (Mumintrollet och kometjakten) i stereoskopiskt 2D.

Även om den inte direkt fått lysande recensioner, men den ser ju så galet charmig ut med sin animerade stil och höga affektionsvärde. Och så har ju Björk gjort låten Moomins and the Comet Chase Song för filmen. Bara en sån sak.

I Umeå visas filmen på Filmstaden.

När jag såg förra veckans avsnitt av Kobra, där Diego Luna uttalade sig om knarkkriget i Mexico, blev jag påmind om den superbt bra filmen Milk där Luna gör en roll. Fy sjutton så bra den är. Måste se den igen snart.

Lite fakta då, för er som inte sett den eller som bara behöver påminnas. Filmen regisserades av Gus Van Sant och skrevs av Dustin Lance Black och hade premiär 2008. Filmen baseras på den sanna berättelsen om homorättighetsaktivitisten och politikern Harvey Milk. Sean Penn porträtterar Milk alldeles utmärkt och belönades dessutom med en Oscar för rollen. Filmen fick totalt åtta Oscarsnomineringar och Dustin Lance Black kammade även hem priset för bästa manus. Josh Brolin, Emile Hirsch och James Franco gör också roller i filmen.

Jag har börjat läsa Elizabeth Gilbets bästsäljare Lyckan, kärleken och meningen med livet (Eat, pray, love). Boken handlar om författarens egna resor runt världen efter en skilsmässa, och vad hon upplevde under resan. Än så länge är den bra, mysig och precis så feelgood och lättsmält som jag behöver just nu. Men en stor anledning till att jag läser den är för att kunna gå på Ryan Murhpys biofilm med samma namn. Julia Roberts i huvudrollen, superhajpad Tuva Novotny i minimal roll och Javier Bardem som het främling. Feelgood är precis vad som behövs i det ruskiga höstmörkret.Och trailerlåten The Dog Days Are Over av Florence + the Machine är ju bara ljuvlig.

Efter år av tjafs kring allt från upphovsrättsliga parenteser till regissörsavhopp får nu äntligen Peter Jackson grönt ljus för att sätta igång med The Hobbit (Hobbiten på svenska). Filmerna baseras förstås på JRR Tolkiens bok The Hobbit som föregår Lord of the Rings-trilogin.

Filminspelningarna för The Hobbit startar i februari och historien delas upp i två delar, med förhoppningen är att ha den första biopremiären 2012. Filmerna görs i digital 3D. Peter Jackson regisserar och skriver tillsammans med Philippa Boyens, som han och frun Fran Walsh skrev manus till trilogin tillsammans med. Det ryktas att Cate Blanchett (Galadriel), Ian McKellen (Gandalf), Hugo Weaving (Elrond) och Andy Serkis (Gollum) på nytt ställer upp för Jackson i Hobbit-filmen.

Lite kuriosa är att Lord of the Rings-trilogin spelade in över tre miljarder dollar och den sista i serien, The Return of the King, plockade hem 11 Oscarsstatyetter. Yikes.

Hej, kära läsare. Efter två veckors slöhet återupplivar jag nu bloggen! Jag har haft ont om inspiration och behövde en liten paus för att komma tillbaka. Men nu så.

Det som kickade igång inspirationen var att filmutbudet är så peppande just nu. Självklart den omtalade och enhälligt hyllade The Social Network, filmen om Facebook-grundaren Mark Zuckerberg, som har Sverigepremiär i helgen. Nine Inch Nails-frontmannen Trent Reznors soundtrack till filmen finns till lyssning på Spotify här.

Jag ser även fram emot dokumentären La Danse om franska operabaletten, som visas på Folkets bio i Umeå nu. Den tänkte jag ta och se i morgon. Se trailer ovan.

Hannes Holms Himlen är oskyldigt blå om Sandhamnsligan, som jag skrivit om förut, känns också intressant. Han verkar klara sig ypperligt utan parhästen Måns Herngren om jag förstått recensionerna rätt. Peter Dalle och Bill Skarsgård gör huvudrollerna.

Lisa Langseths långfilm Till det som är vackert, som jag också rekommenderat tidigare, vill jag se. Den fick nyligen pris för bästa internationella film på filmtävlingen Flash Forward på Pusan International Film Festival i Sydkorea.

Sedan blev jag alldeles tokigt peppad på Somewhere (ovan). Det är Sofia Coppolas nya film med svensk premiär i december, och bakom sig har hon samma gäng som i Oscarsvinnande Lost in translation. Stephen Dorff spelar Johnny Marco, en strulig skådis som när han träffar sin dotter (Elle Fanning) börjar fundera över de stora livsfrågorna. I trailern hörs en demoversion av Strokes-låten You only live once. Filmen belönades även med Guldlejonet under årets filmfestival i Venedig.

Och, men det behöver jag väl knappast säga igen, Cornelis Vreeswijk-filmen Cornelis. 12 november smäller det! 

Jag hade till och med en solskärm, i illrosa plast, där det stod "Skojtajm" på... Inte för att jag tror att jag visste vad det skulle betyda, men jag kom att tänka på det nu när jag skulle skriva en överskrift.

Skrev förra gången om att Sally försöker gå när man ställer henne upp, och nu har jag lyckats med bedriften att filma det. Upp med kameran på en köksstol och på med filmningen. Och se, här är resultatet:

 Spelade in Sally för någon dag sedan också, då hon sitter och pratar i soffan. Lite mer stillsamt den här gången =)

Men lite bilder blir det ju också...

Sally är glad när hon får se på TV

Dregla kan hon också

...och se lite arg ut...

Vända på tungan kanske?

Tagen tidigare idag när hon ligger och sprattlar framför tv:n.

Han som säljer en massa filmer, vars har han tagit vägen i år?
Och likadant med dom som säljer samiskt bröd o han som har kryddståndet i närheten av apoteket.. Vars är dom?
Är riktigt jävla besviken o jag vet mkt fler som är det också.

Hursomhelst, det jag fyndade igår.. var en flaska syrlig rosensaft och brända mandlar. Drog även förbi MB som hade skivmarknad, men fatta vad besviken man blev då man såg att dom endast sålde Rockabilly-musik.. Inga hårdrocks-/metalskivor int'.
Blev så sur o besökte istället ett secondhandställe och där fyndade jag 6 st filmer, VHS t.o.m, det ni! Ja, jag är lite old fashioned o anti allt som heter DVD, blue ray o allt sånt skit :P

Mina planer idag...
Ännu en marknadsrunda, en snabb sådan. Fick världens sug efter marknadsgodis :P ..och nej, jag är inte gravid utan har mens ;)

The Social Network, David Finchers film om Facebook, hyllas till skyarna av tunga kritikernamn i Usa. Jag ser fram emot Sverigepremiären den 22 oktober. Bakom filmen står Aaron Sorkin, manusförfattare för Vita huset och regissören David Fincher som tidigare gjort Se7en, Fight Club och amerikanska versionen av Män som hatar kvinnor (The Girl with the Dragon Tattoo). Tydligen en framgångsrik duo.

Nu ska också Facebookgrundarn Mark Zuckerbergs liv inte bara bli film utan även en biografisk seriebok. Författare är Jerome Maida och förläggare Bluewater, som uppger att boken kommer att finnas till försäljning i december i år.

Och fortfarande: Hur bra är inte körversionen av Radiohead-låten Creep i trailern?!

Filmen har för närvarande ofattbara 97 poäng på Metacritic, baserad på de 40 första kritikernas omdömen. Sjukt.

Den 22 oktober har Lisa Langseths film Till det som är vackert biopremiär. Huvudrollerna spelas av Samuel Fröler och Alicia Vikander. 20-åriga Katarina skaffar ett nytt liv i Göteborg och ljuger sig till ett jobb på Konserthuset. Där inleder hon en affär med den gifte dirigenten Adam. Hon leds in i en värld full av sociala koder hon inte förstår. Men hon vill vara nära det hon tycker är vackert - den klassiska musiken. Vad tror ni, flipp eller flopp? 

I kväll visas dokumentären Home i Svt.        FOTO. UNIVERSAL NORDIC

Svt:s excellenta dokumentärserie Dox fortsätter. Denna gång är det dags för Home, signerad den världsberömde filmaren Yann Arthus-Bertrand. En visuell njutning som skildrar en planet på väg mot undergångens rand. Ofta visat ur fågelperspektiv.

Visas i kväll i Svt1 klockan 22. Observera att filmen av rättighetsskäl inte kommer att hamna på Svt Play.

Himlen är oskyldigt blå är inte bara namnet på en fin Ted Gärdestad-låt utan också Hannes Holms dramathriller med premiär den 15 oktober. Den har visats på filmfestivalen i Toronto och fick ett gott mottagande av både kritiker och publik. Den yngste i Skarsgård-klanen, Bill Skarsgård, gör huvudrollen och honom kan vi även se i bioaktuella I rymden finns inga känslor.

Bill Skarsgård.     Foto: Göran Hallberg

I Himlen är oskyldigt blå hamnar Martin genom sitt sommarjobb i en stor knarkhärva, och en av svensk kriminalhistorias största skandaler. Som så mycket annat just nu blickar vi tillbaka mot 70-talet - tv-serier som The Seventies, filmer som denna och Cornelis med flera flörtar med och romantiserar det glada 70-talet. Hösten 2010 är 70-talet tillbaka på alla fronter. Och visst är det skönt att dras med.

Nu ska vi bara se om filmen är något att ha. Den 15 oktober.

Här ser man hur hon håller på när man pratar med henne.

Hon vill helst försöka sitta själv, och med ryggstöd så går det ju. Men bara en stund. Roligt just nu är när man hjälper henne att snurra runt på mage. Tillbaka tar hon sig oftast själv. I alla fall på skötbordet, där det lutar lite.

Idag blir det mer äventyr då vi ska åka till jobbet och fira att Dick fyllt 60 förra veckan. På jobbet är Sally väldigt populär, och hon charmar så klart alla som kommer i hennes väg. Imorgon blir det att serva gubbarna med mat och sånt då det ska kapas ner en del träd på nya marken. Ja, alltså kapas träd på själva tomten runt huset. Söndag blir det grävning bland annat av provgropar för nytt avlopp, och lite runt huset, så vi får infarten på ett annat ställe. Sen på måndag kommer miljökontoret och kollar om vi får lägga avloppet där vi vill.

Annars pluggar jag ju nu också. Bygg-CAD, och det är skiiiitkul! Mycket lättare program än det jag jobbat med innan. Fick till och med in terrängkarta över området så man kan få hus, höjder och sjöar på rätt plats. Riktigt kul faktiskt!

Så här ser det ut runt omkring, i cad-programmet. Vårt hus är längst bort på kartan. Det tredje närmaste är det huset vi ska rusta upp, med alla tillhörandebyggnader.

Nä, nu ska vi ut och fotografera runt tomten, innan träden kommer ner!

Jag har tidigare skrivit och peppat på Amir Chamdins kommande film Cornelis, om en av Sveriges mest folkkära artister någonsin (Cornelis Vreeswijk). Nu har de första rörliga bilderna presenterats i form av en högkvalitativ trailer. Fy så bra det kan bli, och fy så porträttlik Hans-Erik Dyvik Husby ("Hank von Helvete", frontman i Turbonegro) är Cornelis! Så fantastisk musik och en så fin livshistoria. Vågar vi hoppas på en svensk Walk the line nu? Jaaa, säger optimisten!

Nej, nu laddar jag Spotify med Cornelis-skivor.

Edmond Dantés blir oskyldigt anklagad genom en sammansvärjning och fängslas i Chateau If i drygt tjugo år. Den som satte dit honom var bl.a en av hans bästa vänner som var dödligt förälskad i Edmond's fästmö Mercedes. Men Edmond Dantés lyckas fly från fängelset If, och kommer över en stor summa pengar och byter identitet till Greven av Monte Cristo. Det han lever för nu är att hämnas på alla dom som förrått honom...

Den animerade versionen har gjort om storyn, nu utspelar den sig i framtiden på 5000-talet. I Huvudrollen har vi Albert, sonem till en högt uppsatt general. Albert försöker fly ifrån sitt tråkiga överklassliv och bestämmer sig för att göra en resa med sin bästa vän Franz - även han av adlig börd. På resans gång träffar han den mycket rika adelsmannen - som går vid namnet - "Greven av Monte Cristo" och blir våldsamt faschinerad av Greven. Efter att Greven räddat livet på honom bjuder Albert in han till societslivet i hemstaden Paris. Men det Albert inte vet är att Greven en gång i tiden blivit oskyldigt anklagad av Albert's far och fick sin fästmö stulen av honom och att deras möte kanske inte var så slumpmässigt som han trott.

Det var den här scenen ur avsnitt två med sin fantastiska soundtrack av kompositören Kasamatsu Kouji som fick mig att vilja se mer mer mer! Jag varken sov eller åt när jag plöjde igenom alla tjugofyra avsnitt som fanns av Gankutsuou. Den är ett riktigt mästerverk. Betyg: elva av tio vodkaflaskor!

(Lite tjuvtittar ur serien)

Mr Nobody heter en ny film av Jaco van Dormael där Jared Leto spelar en 118-åring ("Nemo", latin för ingen) som är den sista att dö på naturlig väg i ett samhälle där människorna besegrat döden. Sjukhuspersonal och hans psykiatriker försöker få honom att minnas sitt liv, men minnestrådarna trasslar ihop sig och det går inte att få ordning på någonting.

Jag har sett allt från låga till höga betyg på denna film, och vill gärna spana in den själv. Även om trailern med alla "I love you" och "I can't live without you" kändes larvig. Men Jared Leto var ju grym i Requiem for a dream så varför ska han inte kunna vara det här med. Kan man ju undra.

Jag hade väntat mig en djup, filosofisk drömfilm med snygga specialeffekter men tyvärr var det mycket specialeffekter och inte lika mycket djup att tala om. Visst, man hade skruvat till en vanlig actionfilm något varv genom att lägga till en handling om vår drömvärld som fascinerar de flesta, men som egentligen var för realistisk för att kännas trovärdig. Om du förstår paradoxen. Drömmar är ju tokiga, ologiska och snurriga - som Michel Gondrys filmer (Eternal sunshine of the spotless mind, Science of sleep). Här var drömmarna som vår vanliga värld, med undantaget att Paris vek sig dubbelt och vi förlorade gravitationen vid några tillfällen.

Karaktärerna var enkelspåriga och berörde inte nämnvärt. Handlingen var lite krånglig till en början men jag lämnades inte mycket att fundera över efteråt - alla frågor besvarades under filmens gång. Den lilla kärleksberättelsen med Dom Cobbs (Leonardo DiCaprios roll) spökande ex-fru var väl lite fin, men nuddade inte hjärtat på på något djupare plan hos mig. Den var mest där för att få den obligatoriska kärlekshistorien i filmen.

En kul detalj var att "uppvakningsmusiken" var Édith Piafs Je ne regrette rien, och Dom Cobbs ex-fru Mal spelades av Marion Cotillard. Hon gjorde en fantastisk insats som Édith Piaf i filmen om henne - La vie en rose - och belönades med en Oscar för prestationen. Den parallellen måste ha varit avsiktlig.

Nu ska ni inte tro att filmen var dålig. Det var bra underhållning rakt igenom och på två och en halv timme blev jag inte uttråkad en enda gång. Det måste ju ses som en bedrift. Men i slutändan var det ytterligare en actionfilm med biljakter, pang-pang och män i kostymer och bekymmersrynkor mellan ögonen. Med en liten hjärnskrynkling i handlingen.