P.S. Det finns faktiskt andra politiker som fritt vädrar sina känslor i VKs bloggutrymme. T.ex. Anders Sellström som igår vräkte ur sig en vedervärdig litania där han recenserade arbetarrörelsens 1:a maj under rubriken "Flosklernas 1:a maj". Hade han uttryckt sig på samma sätt till Täppas Fogelberg i Ring P1 skulle han förmodligen ha snoppats av med ett glatt "Tack för din åsikt, hej då!"

Plus några rader om lite annat.

En tidigare krönika om just fenomenet Lennart Holmlund finns här: Är Holmlund bara Holmlund?

(Jag kommer inte att läsa kommentarer här de närmaste dagarna, men den som vill kommentera krönikan kan göra det här, där den också finns utlagd: http://www.vk.se/820965/nordebo-holmlund-och-taljedal-bryter-arm

-----------------------------------------------------

Holmlund och Täljedal bryter arm - bra!

Vem är Björn och vem är Benny? Vem är rebell och vem är makt? Vem är folk och vem är herre? Vem är hjärta och vem är smärta? Vem är fe och vem är fä? Vem är framåt och vem är bakåt? Vem är tuta och vem är köra? Vem är blick och vem är blunda? Vem är ego och vem är lego? Vem är outsider och vem är etablissemang?

I veckan kunde vi läsa att Inge-Bert Täljedal – tidigare rektor för Umeå universitet, tidigare ordförande i kulturnämnden och kommunfullmäktige, professor, kulturskribent, inflytelserik socialdemokrat och allmän umeprofil – lämnat det socialdemokratiska partiet i protest mot framför allt Lennart Holmlund och kommunens stadsplaneringspolitik. Han tycker att demokratiaspekten försummas och att det går för snabbt.

Konflikten mellan Holmlund och Täljedal är långt intressantare än enskilda stadsplaneringsärenden i Umeå. Den illustrerar något tänkvärt om politik och samhällsdebatt i stort.

Jag är ganska säker på, hur paradoxalt det än kan låta, att både Holmlund och Täljedal anser sig representera en mer folklig, orättvist behandlad opinion i Umeå. Båda drivs i den här debatten av ett slags outsiderskap, kanske till och med en outsidervrede. I konflikt med vad de upplever som ett etablissemang som vägrar att ta reson, som bara kör sitt race i uppblåst självgodhet.

***

Ett Holmlund-fan skulle möjligen formulera det så här: Holmlund är den vanliga umebons klarspråkige politiker som vågar stå upp mot finfolket i kultursfären, akademikretsarna, medierna. Mot alla de snobbiga, bakåtsträvande typerna där uppe i det jag strax ska återkomma till som den ”agendasättande klassen”. Den där alla tycker ungefär lika, fnissar och rasar ihop åt samma saker. Kotterierna som avgör vem som ska hyllas och hånas.

Holmlund är folklige rebellen som talar om att den gamle kejsaren är naken. Han utmanar de inrökta, konservativa salongerna. (Och får han kritik i VK är det bara ett utsökt bevis på att han säger sanningar.)

Ett Täljedal-fan skulle möjligen formulera det så här: Täljedal representerar en eftertänksam, intellektuell, principiellt resonerande röst i en stad där stadsplaneringsbeslut drivs igenom i demokratins gråzoner. Han vågar ge röst åt ett undertryckt folkligt missnöje i Umeå över de politiska makthavarna där uppe i det jag strax ska återkomma till som den ”beslutande och exekutiva klassen”. De som driver igenom sina redan förutbestämda agendor till vilket pris som helst. River och bygger utan att låta sig påverkas av några invändningar.

Täljedal är hederlige sanningssägaren som vägrar inrätta sig i övermaktens led. (Och får han kritik i VK är det bara ett utsökt bevis på att han säger sanningar.)

***

Så vem har rätt? Vem är egentligen outsider här och vem etablissemang? Båda har rätt och båda fel. För konflikten mellan Holmlund och Täljedal är en konflikt mellan ett slags etablissemang och ett annat slags etablissemang. Mellan ett slags outsiders och ett annat slags outsiders. Mellan vad jag skulle kalla den beslutande, exekutiva klassen som har den politiska och ekonomiska makten, och den agendasättande klassen, som har störst inflytande över debatten.

De överlappar varandra, men bryter ändå alltid arm med varandra. Däremellan står många kluvna, med viss sympati i båda riktningarna.

För om man nu i stadsplaneringsdebatten skulle vilja att det byggdes ungefär som i Holmlunds anda, men först efter den öppna, lugna demokratiska förankringsprocess som Täljedal efterlyser, hur ska man då ta ställning i konflikten?

Politik är en konstruktiv armbrytning mellan de perspektiven: att förverkliga resultat och att tänka efter ett varv till. Båda behövs. Den agendasättande klassen får inte ges vetorätt över folkvalda. Och beslutsfattare får inte bara för att de är folkvalda ges blank check att göra som den vill.

Politiska beslutsfattare måste ingärdas av motkrafter, oberoende medier, kritiska, ansvarsutkrävande medborgare, orädda debattörer, självständiga forskare, fria konstnärer, bromsande institutioner och uthålliga regelverk som sätter gränser, hävdar värderingar och upprätthåller diskussioner. Starka sådana motkrafter behövs till det kortsiktigt populära eller enkelspåriga. De är viktiga som vågar hävda värderingar, även när en makthavare kan hänvisa till stöd i en opinionsmätning eller ett val.

Men det omvända gäller också. Lennart Holmlunds popularitet i Umeå baseras, tror jag, mycket på människors misstro mot den agendasättande klassen, som inte upplevs som ”regeringsduglig”. Man söker politiker som vågar fatta beslut, hålla fast vid åsikter och stå för obekväma målkonflikter. Även när debatteliten drar efter andan och låtsas som om målkonflikter överhuvudtaget inte existerar. Rädslan för att den agendasättande klassen ska få för stor makt är stor.

Det är illa nog att de var för sig uppfattas som opålitliga. Uppstår ett läge där människor upplever att de politiska makthavarna och debatteliten dessutom går hand i hand ökar risken markant för populistiska proteströrelser. Då söker fler frustrerat efter röster som avviker. Avvikandet i sig blir attraktivt.

Förstår man inte den mekanismen blir man förbluffad när valresultat och mätningar visar på trender utanför den egna bubblan. Och dåligt rustad att granska och analysera dem.
För att förebygga ett lodrätt vi och dom, måste man i så många sammanhang som möjligt orka hålla kvar olika erfarenheter, samtalandes med varandra. Inte söka fula ut andra slentrianmässigt.

***

(Inom parentes: Om man bara är emot hat och hot som riktas mot meningsfränder, men flabbar och ursäktar när det riktas mot motståndare, om en extremism bekämpas hedervärt samtidigt som en annan bjuds till finrummen utan kritiska frågor – då undergrävs trovärdigheten i all kamp mot antidemokratiska rörelser. Då framstår allt som en godtycklig gegga av hyckleri och kålsupare. Populisternas drömläge.)

***

Vem är sosse och vem är sosse? Vem är liberal och vem är liberal? Vem är grön och vem är grön? Vem är röd och vem är röd? Vem är konservativ och vem är konservativ? Vem är Umeå och vem är Umeå?

Det vore olyckligt om Holmlund och Täljedal blev överens, för den spänningen behövs i lokaldemokratin. Och vilka partier de är med eller inte med i kvittar. Men det är viktigt att de fortsätter att snacka med varandra, ifrågasätta och irritera varandra, bryta arm. När de håller varandra i ömsesidigt schack, fungerar det bäst. Tillsammans med sina motsättningar är de bättre än var för sig på sitt håll.

---------------------------------

Och så ett citat ur litteraturen att ta med sig inför helgen:

"Pasternak såg ut att vara högst 47-48 år. Han utandades en häpnadsväckande, gnistrande fräschör som en bukett nyss brutna syrenkvistar på vars blad trädgårdsdaggen alltjämt finns kvar. Han skimrade, hans händer var i oavbruten rörelse och hans förvånande barnaleende, som blottade de vita tänderna, lyste hela tiden upp hans rörliga ansikte. Han poserade en aning.

Men en gång hade han skrivit om Vsevolod Meyerhold:

"Även om det blott och bart är spel,
så är det sanning. Spela alltid så."

Och detta gällde också honom själv."

(Ur Olga Ivinskajas "I tidens våld. Mina år med Pasternak", som inte står Pasternaks egna verk efter i gripande scener, poesi och mänskligt djup.

I debatten kring Kvinnohistoriskt Museum går nu Holmlund till angrepp mot Allianspartierna, under devisen "Anfall är bästa försvar", och försvarar sin samarbetspartner Tamara Spiric (V) med näbbar och klor. Det är inte förvånande. Socialdemokraterna sitter sedan valet 2010 i knäet på Vänsterpartiet och är beroende av deras stöd. Därför tvingas (S) med jämna mellanrum ut till försvar för (V). Inget konstigt i det. Det hör till spelet.

Men dagens blogginlägg av Holmlund är fullständigt obegripligt. Han skriver nu på bloggen och antyder bl.a. att Alliansföreträdare - oklart vilka - har synpunkter på anställda och är inne och petar i detaljer i kommunorganisationen. Det är hans försvar för Spiric.

Men ursäkta - det är ju exakt detta som Tamara Spiric anklagas för. Inte Alliansen. Projektledaren Charlotta Gustavsson har skriftligt meddelat detta i sitt brev till styrgruppens ledamöter. Hon hoppar av för att Vänsterpartiets gruppledare, tillika ordförande i styrgruppen, enligt uppgift inte har respekterat rågången mellan politik och tjänstemän - utan varit inne och försökt styra i detaljer i arbetet. Att sedan Holmlund - som säger sig inte vilja vara inne och peta i organisationen - hänger ut projektledarens politiska tillhörighet på sin blogg - är ju ytterst anmärkningsvärt. Vad har det med saken att göra?? 

Projektledarens eventuella politiska tillhörighet har aldrig varit föremål för diskussion eller kritik vad jag vet - det är Vänsterpartiets gruppledares inblandning i tjänstemannafrågor som är föremål för kritik.

Så om Lennart Holmlund menar allvar med att politiken inte ska vara och peta i detaljer i den kommunala organisationen så får han väl uppenbarligen börja med att läxa upp Vänsterpartiet?

Även mitt eget namn omnämns förstås i kampen om att bli kommunstyrelsens ordförande i Umeå efter valet 2014.

Och JA, vi moderater står beredda att ta över i Umeå kommun efter valet 2014. Tillsammans med våra vänner i de övriga Allianspartierna.

"Epoken Holmlund" är så sakteliga på väg mot sitt slut i Umeå. Tyvärr har (S) i Umeå politiskt gått flera steg åt vänster, och befinner sig inte längre i den politiska mittfåran. Tvärtom har de under sitt samregerande med Vänsterpartiet blivit mer hårdföra ideologiskt. De vill införa 6-timmars arbetsdag, de vill begränsa umeåbornas möjlighet till valfrihet, ser mer negativt på företagande m.m. Med en sådan vänstersväng hotas den gamla ”Umeandan” som många av oss omhuldar som en framgångsfaktor för Umeå. Att i viktiga, långsiktiga och stora beslut hitta enighet över blockgränsen för Umeås bästa.

I Alliansen finns ett tydligt alternativ för de umeåbor, som vill se en pragmatisk och resultatinriktad politik för Umeås bästa, utan ideologiska vänsterexperiment:  Vi är redo, vi är villiga. Och vi smyger inte med det. Vi kommer att föra den stolta "Umeandan" vidare.

Jag får ibland frågan, inte minst av representanter från massmedia, om vem jag tror blir nästa S-ledare i Umeå. Vem står på tur av kandidaterna och vem är bäst eller sämst? Hur går korridorsnacket?

Mitt svar är enkelt. Nej, jag kommer inte att ha synpunkter på vilken person som borde efterträda Lennart Holmlund som socialdemokraternas främste representant i Umeå kommun.  Att välja S-företrädare är en fråga för det socialdemokratiska partiet och deras lokalföreningar. Så några åsikter om vem deras parti borde välja kommer jag inte att leverera.

Däremot kommer det naturligtvis ha betydelse, inte bara för S-partiet, om vilken person det i slutändan blir. Valet av person kommer att få betydelse för möjligheterna till att fortsätta med "Umeandan" i lokalpolitiken, oavsett vilket block som vinner valet 2014. Där finns ju onekligen viss osäkerhet.

Sen hur det går, och vem som i slutändan avgör vem som blir kommunstyrelsens ordförande i Umeå - ja, det avgör naturligtvis umeåborna när de röstar i valet september 2014!

-------------------------------------------------

Åsa Ögren? Hans Lindberg? Någon annan? Vem vill?

Åsa Ögren? Hans Lindberg? Någon annan? Anders Ågren?

Har det någon betydelse vem som är kommunstyrelsens ordförande i Umeå?

När det lyser en sista lampa i stadshuset, i ett avgörande läge. När det slutgiltiga, eller inledande, ordet ska bli sagt i en oväntad situation.

När det konfereras i ett hörn, viskas i en korridor, och beslut fattas som senare bara ska bekräftas formellt.

Vid känsliga frågor när allt skickas uppåt, till högsta ort, för att ingen annan vill bli sittande med ansvaret om det går år fanders, likgiltigt hur mycket förtroende som delegerats nedåt tidigare.

När debattens vågor gör höga, och det gäller att undvika att kantra.

Får den enskilda makthavarens erfarenheter, åsikter, instinkter, temperament, omdöme, stödgrupper och drivkrafter några konsekvenser för vilken politik som förs och hur kommunens arbete fungerar? Spelar det någon roll vilka sociala och ekonomiska erfarenheter, vilka ideologiska, filosofiska och kulturella influenser, vilka triumfer och nederlag, det är som format och formar hans eller hennes världsbild?

Ja.

Eller är det likgiltigt vem som innehar posten? Skulle uppdraget kunna langas vidare som en stafettpinne varje månad, utan att det märktes några skillnader alls?

Är den politiska makten lyft över hjärta, mage och intellekt? Svävar den som en skön och ren förvaltningsande över allt mänskligt, knöligt, lynnigt, individuellt i maktutövandet? Bultar den sitt eget liv som en orubbligt genomträngande slagborr i marken, mäktigare än de enskilda beslutsfattare som formellt håller i den?

Eller är det ändå bara Bertil ”alla viktiga trådar bär till honom” Hammarstedt som har vetorätt om det mesta i slutändan?

Nej.

(Fast det där med Hammarstedt kan förstås inte helt uteslutas. Skämt åsido: kanske borde mer uppmärksamhet riktas även mot frågan vem som ska bli hans efterträdare i kommunen en dag, vem som matchas och anses mogen för den rollen, vilket säger något om kommunpolitikens många snår.)

Givetvis har en den enskilda politikerns personliga färdigheter och egenheter stor betydelse för hur ett uppdrag utförs. Människor skiljer sig åt, i sätt att reagera, se på problem, lära av situationer, interagera med andra, driva igenom beslut, förhandla, stå för en övertygelse, eller inte göra det.
Det behöver inte handla om bättre eller sämre, framgångsrik eller misslyckad.
Men det handlar alltid om skillnader.

Att Umeå haft Lennart Holmlund som kommunstyrelseordförande sedan 1995, har satt olika slags spår, positiva och negativa. Hade det istället varit Marie-Louise Rönnmark som tagit över efter Margot Wikström för 17 år sedan, hade Umeå inte blivit en alltigenom annan stad än den är i dag, men den hade inte heller varit sig alltigenom lik.

En Umeå kommun styrd under längre tid av Åsa Ögren skulle utvecklas på ett speciellt sätt. Samma kommun styrd under Hans Lindberg skulle utvecklas på ett annat sätt. Andreas Lundgren skulle inte som kommunalråd likna Marie-Louise Rönnmark.

Det är avvägningar som, faktiskt, angår fler än bara ett enskilt partis interna krets av aktiva medlemmar.

Skulle Anders Ågren (M) sitta som kommunstyrelseordförande under några mandatperioder, skulle Umeå ta ytterligare en annan väg, när både de personliga och de partipolitiska tyngdpunkterna skiftar.

Det är intressant hur Ågren sedan en tid tillbaka försöker förmedla bilden till väljarna att det rentav blir färre förändringar om han tar över kommunledningen än om en socialdemokrat, som inte är Holmlund, gör det. Ågren försöker profilera sig som Holmlunds naturliga arvtagare, fast med en mer disciplinerad blogg. Han vill inte vara förändringens kandidat, utan kontinuitetens.

Vad svarar Åsa Ögren eller Hans Lindberg, eller någon annan tänkbar socialdemokratisk efterträdare till Holmlund, på det – personligt, öppet och utan intetsägande partifloskler? Vill de ta över, och i så fall med vilka personliga drivkrafter och utgångspunkter, utöver vad deras parti ger i uppdrag? Det vet vi inte. Holmlund själv är en av få som brukar svara öppenhjärtigt.
Därbakom härskar det stora tasslandet.

Vilka är det som bestämmer i slutändan över efterträdarfrågan: Olika fackföreningsfalanger? Enskilda starka partifunktionärer? Pågår en maktkamp? Vems stöd måste en kandidat ha för att lyckas? Har universitetssossarna något inflytande kvar eller är de marginaliserade?

Vad befriande det vore om fler faktiskt började tala fritt ur hjärtat, om sina egna ambitioner, och bröt hela denna slutenhetens och gissningslekarnas dramaturgi. Visa umeborna det förtroendet. Gör en krisande partipolitik den tjänsten. Tvinga – om det kan sockra saken – oss i medierna att skriva om faktiska besked istället för tolkningar av dimman.

Att i vissa lägen eftersträva höga politiska poster är sannerligen inget att skämmas för, tvärtom, det visar på är en hedervärd bereskap att bära ansvar. Och att inte vilja ta på sig sådana uppdrag är inte heller något att skämmas för, få orkar med pressen och arbetsbördan som följer med dem.

Men att gärna vilja, eller absolut inte vilja, men hemlighålla det av något slags förvrängd och onödig hänsyn till det egna partiets maniska önskan att hålla allt internt tills uppgörelser bakom kulisserna redan avgjort saken, är det svårare att ha förståelse för.

I värsta fall kombinerar partier förlegade arbetsformer med en total brist på självförtroende när det gäller att stå för något själv, utan att först ha frågat trendgurus, väljare, vinden eller opinionsmätningar. Vågar inte partier ens som helhet stå för något, även till ett eventuellt pris av valförlust, blir ju förväntningarna på enskilda medlemmar att träda fram med egna ambitioner och tydliga åsikter i tidigt skede, ännu mindre. En ond cirkel av slutenhet och ideologilöshet uppstår. Politiken avintellektualiseras samtidigt som folkrörelsearvet missförstås och förskingras.

I folkrörelsernas barndom protokollerade man gärna. Allra helst diskussioner där olika åsikter brutits mot varandra. Folkrörelsepionjärernas farhåga var inte att för många skulle ställa sig upp och säga vad de vill, utan att ingen skulle våga.

De partier som vågat sig på öppna processer de senaste åren – centerpartiet, vänsterpartiet, kristdemokraterna och miljöpartiet – har värkt ut sina konflikter bättre än dem som värnat slutenheten. Men fortfarande har de flesta partier på olika nivåer en panisk skräck för att någon i förtid ska avslöja personliga ambitioner utan att en ledning eller valberedning gett sitt godkännande.

Det problemet är förstås långt större än socialdemokraterna i Umeå, och ansvaret för att vända den utvecklingen faller inte på representanterna här.

Men hur friskt vore det inte om exempelvis Åsa Ögren eller Hans Lindgren plötsligt gick ut och berättade hur de ser på att nämnas som tänkbara efterträdare till Lennart Holmlund; bjöd på egna reflektioner, bortom partiramsorna, kring det moderna politiska uppdraget, utmaningar och farhågor. Vilken respekt skulle inte det väcka. Och inget parti skulle bryta ihop av lite mer intellektuell och organisatorisk öppenhet.

Åsa Ögren? Hans Lindberg? Vem vill, vem vill inte, och varför? 

******

Så här skrev för övrigt VK:s ledarsida när det stod klart att Margot Wikström skulle avgå 1995, det fortfarande var oklart vem som skulle ta över efter henne och Marie-Louise Rönnmark var valberedningens kandidat:

”Beslutsamhet, kunnighet och målmedvetenhet ger en stadga i kommunpolitiken som uppskattas även av dem som är emot enskilda beslut. Men det räcker inte bara med ledning. Det måste finnas lyhördhet också. Inte minst i en kommun som Umeå där majoriteter skiftar och där socialdemokraterna knappast kan få egen majoritet. Denna lyhördhet har det på senare år varit sämre med än ledningsförmågan. Men det stora problemet för socialdemokraterna i Umeå i dag är att de inte vet vad de vill. Det har märkts tydligt under det år då partiet återigen har lett kommunen. Ett år har gått utan att den utlovade handlingskraften har synts till.

Det är som om alla har avvaktat Margot Wikströms egna framtidsplaner, inklusive hon själv. Nu måste det ske något. Umeå har väldiga förutsättningar. Staden är den stora tillväxtmotorn i länet och Norrland. Här finns en välutbildad befolkning, inte bara akademisk, det ungdomliga inslaget är stort, nya småföretag blommar upp, det kryllar av idéer och kraft. Detta måste en kommunledning ta ledningen för.

Den ska inte blanda sig i men inspirera, dra upp riktlinjer, samverka och samordna. Och sedan satsa på områden som ingår i det kommunala ansvaret. Ledningsförmåga, lyhördhet och framtidsvilja, det är vad Umeå behöver. Kan socialdemokraterna leverera detta?”
 

Jag behöver inte dra bakgrunden till diskussionen om den inställda debatten hos Publicistklubben igårkväll. Den kan de flesta vid det här laget.

Men jag ställer mig frågande till att Publicistklubben låter Holmlund hålla i taktpinnen och bestämma vad som ska gälla. Varför i herrens namn ställer man in en paneldebatt med sex personer, bara för att EN person inte vill vara med. Ok att temat var kopplat till bl.a. Holmlunds bloggande, men avsikten var ju att det skulle bli en betydligt bredare diskussion än så. Om politikerbloggar generellt, hur det bloggas i Umeå, hur media ser på detta och hur forskningen ser på användandet av sociala medier. Holmlund var EN deltagare av sex.

Hade det varit någon ordning, så hade paneldiskussionen genomförts ändå. Med oss fem övriga, och en tom stol. Då hade i alla fall Publicistklubben sett till att Holmlunds agerande hade fått en konsekvens. Jag sa det också till Folkbladet när de ringde igår.

Nu spelar man ju Holmlund rätt i händerna. Hans livsluft är att synas i massmedia, oavsett vad han gör för utspel i stort och smått. Nu har han lyckats med exakt detta. Grattis. Han dominerar nyhetsflödet i två dagar, han behöver inte möta sina motståndare i öppen diskussion, och om en vecka är frågan i sig glömd. Precis som vanligt i det lokalpolitiska debattskeendet i Umeå.

Jag är förvånad över att debatten ställdes in, bara för att Holmlund valde att ta en ledig kväll. Genom att agera på det här sättet, så ger man Holmlund en ännu mer unik position - han kan nu välja om det ska bli debatter eller ej, oavsett hur många andra debattörer som skall delta.

En genomförd paneldiskussion med fem deltagare, och en tom stol, hade varit en betydligt bättre lösning än att som nu bara ställa in arrangemanget.

Nu verkar hela debattkvällen vara i fara, efter det att Holmlund meddelat att han inte kommer.

Mycket tråkigt. Jag beklagar denna utveckling, av något som såg ut att kunna bli en riktigt riktigt intressant kväll.

Jag är en varm förespråkare för sociala medier: bloggar, facebook, twitter, instagram och annat. Inte minst när det gäller dess effekt på det politiska samtalet och dess förmåga att bryta ner hierarkier i samhällsdebatten.

Att vår debatt skulle direktsändas via svt-webben såg jag personligen som en extra bonus, även om det förslaget kom ganska sent. Fler kan då lyssna till våra synpunkter, tankar och idéer. Det hade också varit mycket intressant att höra hur journalister och andra tänker om vårt bloggande och annat. Och att de som inte kan vara på plats, kan se det via nätet.

Jag har också utgått från att det skulle refereras från debattkvällen. Självklart. En samlad journalistkår, där ingen via twitter, nyhetsartiklar eller på andra sätt sprider debatten vidare låter ju orimligt. I detta fall vore det snarast att betrakta som tjänstefel av den församlade pressen.

Sen finns det alltid tillfällen då ett samtal mellan personer - av olika anledningar -måste kunnas hållas mellan de berörda, utan att det sprids vidare. Det kan gälla kontakter med företag, organisationer enskilda personer, andra partiföreträdare eller annat. Men det finns en tid för tystlåtenhet - det finns också en tid för öppenhet.

När det gäller debatten om politiska bloggar med journalistkåren och andra initierade, så är ju öppenhet och maxmimal spridning det som jag hade förväntat mig.

Det är mitt sätt att se på det hela. Holmlund har ett annat synsätt.

Under tiden använder Vänsterpartiet tiden till att berätta att de styr Umeå.

 Allt detta går att läsa i dagens VK.

 Frågan är om det var den utvecklingen som var tänkt när samarbetsavtalet konstruerades från (S)-sidan (min kommentar),

Finns det någon gräns för påhoppen på politiska motståndare? Eller är allt tillåtet i politik och kärlek? Helt klart är det USA som är föredöme för debattnivån. "Bad Campaning" för att svärta ner motståndarens trovärdighet.

En kontrast till den påstådda Umeåandan - att vara kompis med alla men sedan ta heder och ära från var och en på bloggen?

Vi går emot en valrörelse då personangreppen kommer att hagla. Frågan är om det är det klimatet som är det bästa för att bygga en stad? Eller att bygga ett samhället där förtroendet för politiker är högt. Det största problemet för Grekland är just misstroendet mot den politiska ledningen. Utan tillit är det svårt att bygga ett hållbart samhälle.

Eller är allt detta matematik - med Vänsterpartiet i båten behövs inget samförstånd med Alliansen i synnerhet när de stora planeringsfrågorna snart är genomförda "vägpaketet mm". Var säker på att fortsättning följer.

Det är mycket välkommet att socialdemokraterna i Umeå därmed medger att det var ett övertramp, och att partiet ber Centern om ursäkt.

Det ger hopp inför framtiden, om vilket debattklimat vi ska ha i Umeå mellan partier och politiska företrädare. Gärna en tuff debatt om sakfrågor, men låt oss slippa svartmålning och spridandet av uppenbara felaktigheter.

Menar han på fullaste allvar att hans borgerliga politiska kollegor i Umeå har en dold agenda som skulle vara så fruktansvärd som denna avrättning av gruvarbetare? 

Att sedan övergå till att koppla samman händelsen med Centerpartiets politik, som en "svensk variant", är otroligt avskyvärt! Han borde med omgående ursäkta sig för detta!

Att som kommunalråd hålla denna nivå i debatten gynnar absolut ingen. Jag hoppas bara det var ett solsting som satt förnuftet ur spel! Hur som helst bör Holmlund ursäkta sig och inte beblanda sig med såna här kopplingar och uttalanden. Det är inte värdigt ett Kommunalråd!

"Kommundelsnämndernas ansvarsområde omfattar socialtjänst, barnomsorg, förskoleklass, grundskola samt kultur- och fritidsverksamhet. Nämnden svarar för ledning, samordning och utveckling av de primärkommunala uppgifterna inom sitt verksamhetsområde.

Nämnden ska följa utvecklingen inom kommundelen och vidta de åtgärder man finner påkallade."

Det var med anledning av den senare viktiga "ska-punkten" som jag i lördagens VK (pappersversionen endast) hävdade att socialdemokraterna med Holmlund i spetsen gjort sig skyldig till ett stort tjänstefel då man effektivt undanhållit oss i Sävar KDN frågan om var Norrbotniabanan lämpligen bör byggas. Att den verkligen bör byggas råder politisk enighet om. Och frågan om var den bör byggas har heller knappast något med politik, vilka som är i majoritet eller minoritet att göra, som Holmlund framställde saken i VK.

I stället skulle jag vilja påminna herr Holmlund och Bengt Holm i Sävar om de kloka ord som deras egen föregångsman och landsfader Per-Albin Hansson talade utifrån på sitt 1:a majtal 1933. Det i sin tur har sitt urspung från de äldsta landskapslagarna:

Land ska med lag byggas!

Det vore så bra om vi slapp höra fler flagranta och raljerande uttalanden om engagerade medborgare eller folkvalda politiker som använder sig av sin demokratiska rätt att föra fram invändningar mot kommunens planering.

Fram för mer öppenhet, mer demokrati och mer kunskapsorienterad planering!

För ovanlighetens skull hade jag i lördags inne en insändare i VK tillsammans med min politiska motståndare Lennart Holmlund. Men det är för en god sak och årligen återkommande i dessa sammanhang. Detta med anledning av att vi utgör presidie i vårt lokala brottsförebyggande rådet: UmeBRÅ.

Visa att du bryr dig!

Många trevliga helger ryms i almanackan under våren: Valborg, Kulturnatta, brännbollsyran och skolavslutningar. Alla firas av glada vuxna och ungdomar. Många vuxna dricker alkohol vid dessa tillfällen. Det gör även många tonåringar.

Till er föräldrar som har nolltolerans och visar sina barn att det inte är okej att dricka alkohol i tonåren, vill vi säga: Bra! Fortsätt så! Ni gör era barn en stor tjänst, det vet vi genom forskningen. Dels kanske ni förhindrar att det uppstår en alkoholproblematik senare i livet, dels är det ett faktum att berusade ungdomar löper ökad risk för att drabbas av skador, olyckor och brott.

Till er föräldrar som är mer ”tillåtande” har vi några råd: Bjud aldrig din tonåring på alkohol. Ungdomar som blir bjudna på alkohol hemma dricker i högre omfattning är andra ungdomar. Att bjuda kan bidra till ökat och mer riskfyllt drickande på både kort och lång sikt.

Var nykter och vaken. Erbjud dig att hämta din tonåring eller ha fika klart så ni kan prata en stund om kvällen innan ni går i säng.

Våga lita på dina barn och visa dem att du alltid finns till hands om de vill prata eller behöver hjälp. En bra relation till din tonåring gör det lättare att prata om det som är jobbigt. Men var inte naiv, tonåringar är fyndiga när det gäller att luras. Vilket till en del handlar om att de vill testa och se om du står fast i din gränssättning.

Köp inte ut. För det första är det olagligt! För det andra ska vuxna aldrig underlätta för tonåringar att få tag i alkohol. Tillgänglighet spelar stor roll för hur mycket unga människor dricker. Polisen beslagtar all alkohol man hittar hos ungdomar. Detta leder till ett minskat drickande, vilket i sin tur bidrar till lugnare kvällar.

Föräldrar vill sina barn väl. Därför tror vi att större kunskaper om föräldrarnas möjligheter att minska de alkoholrelaterade riskerna i tonåren kommer att leda till en positiv förändring. Vår förhoppning är att de föräldrar som inte ser så allvarligt på att ungdomar använder alkohol inom kort ska börja tänka om.

Nu till valborg lanseras en hemsida för föräldrar med fakta och tips om tonåringar och alkohol. Där hittar du bra argument som kan vara till stöd när det gäller frågor kring alkohol och tonåringar. Gå in på www.tänkom.nu och läs mer.

Lennart Holmlund Kommunalråd (S)
Anders Ågren Kommunalråd (M)
 

Nej, jag kommer inte att ha synpunkter på vilken person som borde efterträda Lennart Holmlund som socialdemokraternas främste representant i Umeå kommun.

I media, och ute på stan, spekuleras det hejvilt om vem som ska ta över hos socialdemokraterna i Umeå efter Lennart Holmlund (S). I torsdags var det ett inslag på Västerbottensnytt om det. Även i VF var det en artikel den gångna veckan. Jag har fått många frågor om hur jag ser på det, och vilka konsekvenser det får för umepolitiken beroende på vem som socialdemokraterna väljer. Frågorna har även kommit från journalister nu på slutet.

Mitt svar är enkelt - jag tänker inte ha några synpunkter på vilken kandidat de borde välja. Att välja S-företrädare är en fråga för det socialdemokratiska partiet och deras lokalföreningar. Så några åsikter om vem deras parti borde välja kommer jag inte att leverera.

Däremot kommer det naturligtvis ha betydelse, inte bara för S-partiet, om vilken person det i slutändan blir. Valet av person kommer att få betydelse för möjligheterna till att fortsätta med "Umeandan" i lokalpolitiken, oavsett vilket block som vinner valet 2014. Trots olika politiska åskådning har jag och Holmlund kommit bra överens i en rad övergripande planeringsfrågor. Det har varit en styrka för kommunen. Pragmatism och förmåga att se till helheten är viktigt. Det kommer att påverka det politiska klimatet i Umeå om (S) svänger ytterligare åt vänster, vilket vi har sett tecken på nu den sista tiden.

Men mina synpunkter på de enskilda kandidaterna kommer jag att hålla för mig själv.

Avslutningsvis vore det emellertid klädsamt att massmedia var tydliga med att det är frågan om vem som ska efterträda LH i hans roll som främste representant för (S).

Sedan är det umeborna som i valet 2014 avgör vilket eller vilka partier som ska styra Umeå.

"Tyvärr finns det en del personer som mår illa av den här framgången och de kommer ständigt tillbaka och för diskussionen om höger i partiet. Skulle partiet ta väljare från vänster är partiet utrotningshotat. Jag är säker på att det tar inte alltför lång tid så kommer förtroendet att vara högre än valresultatet."

Ja, det kanske är så. Men vad har då ännu ett ett högerparti i riksdagen att göra? Om socialdemokraterna inte utgör ett vänsteralternativ har de enligt min mening inget existensberättigande överhuvudtaget. Det finns tillräckligt med konservativa krafter som det gör i Sveriges riksdag.

Nöjesjournalisterna beter sig vanligen som hovreportrarna. De är medagerande i det de ska granska. När har Virtanen tagit upp problemet med det utbredda knarkandet i nöjesindustrin? Är det inte knepigt att viss press försöker övertrumfa varandra i hemmahosreportage när knarket och alkoholen gjort sitt jobb att ta livet av sina offer. Aldrig har W Houston på senare tid hjälpt pressen att sälja så mycket lösnummer som nu när hon dog knarkdöden. Den enes död = den andres bröd.

Lennart Holmlund har rätt att säga vad han vill om samhällsproblem som i slutändan brukar hamna hos skattebetalarna.

Tack Fredrik för tipset. Gör gärna fler såna där klipp! ;)

Har ägnat dagen åt träning, har köpt in en pulsklocka, och uträttat en massa ärenden. Därför är jag lite sen i reaktionen. Fick nyss ett muntert tips av en kompis som ringde och sa att jag skulle gå in på vk.se och kolla Lennart Holmlunds och Britt-Marie Lövgrens bloggar.

Redan på VK:s första sida möts jag emellertid av rubriken "Politiskt svartsjukedrama i Umeå".

Ja herregud. Snälla, kan vi inte ägna oss åt politik istället? Alltså konstruktiva frågeställningar, i stort och smått.  Umeås framtida tillväxt. Situationen inom äldreomsorgen. Det ekonomiska läget.  Barngruppernas storlek i förskolan. Istället för "vem sitter med vem" eller "vem pratar med vem". Jag skulle kunna skriva 100 blogginlägg om relationerna mellan diverse politiker inom andra partier och förövrigt relationen mellan politiker av olika partifärg. Men det gör jag inte.

Som ledare för moderaterna och kommunalråd på Allianssidan i kommunpolitiken, så har jag UMEÅS BÄSTA för mina ögon. Ständigt. Jag utesluter inte någon i det arbetet. Men jag vill inte ägna mig åt pajkastning.

Förövrigt ska jag se "Starke man" på tv ikväll. Vi får se om jag skrattar lika mycket där, som när jag nyss läste nätversionen av VK. Det kan bli svårslaget.

Och det får bli min kommentar till "svartsjukedramat i Umeå".

Helt uppbart har Holmlund missat att Ågren är på Allianslaget och vi kan alltså betraktas som lagkamrater. Holmlunds lagkamrat är följaktligen Tamara Spiric (och inte Anders Ågren).

Holmlund rejält offside!

Här får du ett erkännande från mig. Hoppas du kan påverka vårt kommunalråd också!!! Alltså, Vilhelminas, Åke Nilsson.

          Vad gäller vilka kommentarer som behöver godkännas innan publicering, så är det som Skiddi säger. Inloggade bloggare kan lämna kommentarer hos andra utan förmoderering, eftersom de inte kan gömma sig bakom en pseudonym. Sorry, Holmlund, men så är det. Det är ingenting nytt. Jag är kritisk till hur lätt hänt det verkar va’ för en del politiker att vägra publicera kommentarer, men att på basis av det kalla Holmlund för främlingsfientlig är ju.. ja, typiskt Skiddi.

          Det är inte som att Skiddi skulle gjort sig känd här på VK-bloggen för att hålla en saklig politisk diskussionsnivå. Liksom Riedl, har hon svårt att hålla sig till sanningen. Förra gången hon var ute i blåsväder, var det för att hon under valrörelsen hade påstått att fackförbundet Kommunal hade sänkt hennes lön med 250 spänn i månaden. Vad hon inte hade räknat med var att hennes lön som kommunanställd är offentlig, och det var därför ingen match att kolla upp om detta stämde. Istället för en lönesänkning, hade hon ju haft en lönehöjning! Moget!

          På frågan om varför hon kallar Holmlund för främlingsfientlig, svarar hon att anonyma på nätet är ju främlingar som Holmlund är fientlig mot. Ok..?? Hon är mkt väl medveten om att främlingsfientlig i själva verket betyder rasist. Och det är ju väldigt lågt att med hänvisning till en sådan ursäkt motivera ett sådant sätt att kalla en politisk motståndare för. Men om hon nu vill envisas med att främlingsfientlig faktiskt bara är ngn som är fientlig mot främlingar, får hon väl leva i fantasin om att högskola också bara är en skola som är hög, sverigedemokrat bara en demokrat från Sverige, och slutsats just satsen som kommer ut på slutet.

          Skiddi får väl tycka vad hon vill om huruvida Holmlund kan kallas främlingsfientlig eller ej men jag tycker läsarna ska ta saken i egna händer och dra sin egen slutsats (och nej, Skiddi, med slutsats så menar jag inte vad du nog tror ;P).

Umeå ska kännetecknas av en fri och öppen debatt!

Olof Kleberg skriver i VK (24/8) om synen med på yttrandefrihet och meddelarfrihet i Umeå kommun. Han ställer i sammanhanget en fråga till mig som moderat kommunalråd, om vad jag anser om Holmlunds (S) syn på bl.a. meddelarfriheten.

För mig är det självklart att Umeå ska präglas av öppenhet och en fri debatt. Åsikter ska kunna brytas mot varandra – idéer, åsikter och ideologier ska ventileras öppet innan det sedan är dags för beslut. Yttrandefrihet, tryckfrihet och meddelarfrihet är för mig självklarheter. Ingen ska behöva oroa sig för att jag efterforskar om han eller hon har läckt något till pressen. Det skulle aldrig falla mig in.

Men om jag får veta en sak i förtroende, oavsett om det gäller politik eller något annat, så behåller jag det för mig själv. Det är för mig också en självklarhet och en hederssak. Detta är inte särskilt kopplat till politik, utan en mer allmänmänsklig hållning och vi möter det i alla livets skeenden och sammanhang. Hur är du som människa?

Min förhoppning är att Umeå i ännu högre grad än idag ska präglas av en fri och öppen debatt. Där alla ska känna sig välkomna i den offentliga debatten utan oro för repressalier eller annat. Vi har tyvärr genom årens lopp sett exempel på motsatsen. Från moderaternas sida råder ingen som helst tvekan om hur vi ser på yttrandefrihet och meddelarfrihet.

Anders Ågren
Kommunalråd (M)
Umeå

Biblioteksfrågan har blivit en symbolfråga för att visa på klyftan mellan Umeborna och Umeås maktelit (politisk såväl som ekonomisk).

Den interpellation som Arbetarpartiet (fd Rättvisepartiet Offensiv) har skrivit till kommunfullmäktige visar vilka krafter som ligger bakom flytten:

" Vad ska stadsbibliotekets nuvarande lokaler användas till efter en eventuell flytt?

Flytten av stadsbiblioteket har engagerat umeåborna. I de opinionsundersökningar som gjorts är en majoritet emot en flytt. Trots detta verkar det som om flytten blir av. Det som ännu inte redovisats är dock vad som ska hända med bibliotekets nuvarande lokaler vid en eventuell flytt.

I ett blogginlägg från den 21 mars 2007 menade Lennart Holmlund att det gamla bibliotekets lokaler skulle säljas om ett nytt stadsbibliotek byggdes. ”Sälj bibliotekshuset om det behövs ett nytt” hette det då. Även Britt-Marie Lövgren förordade en försäljning. Den 23 mars skrev hon ” Sälj biblioteket om någon är beredd att betala kostnaden för ett nytt kulturhus!” på sin blogg.

Vem ska då ta över bibliotekslokalerna? Sedan länge finns ett tydligt intresse från kommersiella intressen att ta över lokalerna. I Vk (den 3 jan 2007) sa Umeå C: ”Stadsbiblioteket har ju varit uppe till diskussion som en lämplig galleria, om man kunde flytta den verksamheten ner till älvkanten,…”

Umeå C:s idéer om en galleria byggde i sin tur på ett inlägg från Svensk Handel (VK den 12 maj 2006): ”Felet med gatan [Rådhusesplanaden] i dag är att där finns för många "döda" fasader och biblioteksfasaden är det bästa exemplet på det. Lägg därtill att det planerade P-huset under esplanaden förverkligas och vi har en paradgata väl lämpad för kommers. Jag har inga problem med att biblioteket ligger där det ligger utan felet är att fasaden längs hela kvarteret mot Rådhusesplanaden är död. Låt oss därför i sansade ordalag se oss om efter en alternativ etablering för biblioteket,”

Vi undrar, med anledning av ovanstående:

Kommer fastigheten som idag innehåller stadsbiblioteket att säljas?

Kommer bibliotekslokalerna att omvandlas till en köpgalleria?

Har några förberedelser gjorts för en eventuell försäljning?"

VK 1

VK 2

I dagens VK publiceras en förtroendemätning, där umebornas förtroende för Lennart Holmlund (S) och mig själv har varit frågeställningen. Det är ju en gammal sanning att valet vinns på valdagen, och inte i opinionsmätningar. Det gäller även fortsättningsvis. Men jag noterar att jag håller ställningarna jämfört med i höstas. 4 av 10 har stort eller mycket stort förtroende för mig. Och för första gången är det fler umebor som har större förtroende för mig än för Lennart Holmlund.

Arbetet för ett bättre Umeå fortsätter. Trevlig fredag på er alla!

Täljedals civilkurage ger mig hopp inför framtiden. Må vi nu en gång för alla få stopp på denna typ av myndighetsmissbruk som hotar både demokratin och i förlängningen all planering i kommunen.

Tack Inge-Bert!

Eftersom det socialdemokratiska kommunalrådet menar att han inte brutit mot någon lag vore det bästa att Lennart Holmlund anmäler sig själv så får vi detta utrett en gång för alla!

TILLÄGG kl16:05: Det går bra för vem som helst att anmäla till Justitiekanslern när man vill ha något misstänkt grundlagsbrott prövat. Det går även att vara anonym. Inte heller krävs det någon speciell blankett.

Maila bara till registrator@jk.se

Vår tidigare ordförande Åsa Ögren hade meddelat långt tidigare att hon avböjer omval, så f.o.m. igår är det Christer Lindvall som är vår ordförande, som ni säkert sett på nyheterna. Jag brukar låta mig underhållas av de barnsliga kommentarer som man ofta hittar i anslutning till nyhetsariklar på VK:s hemsida, men den här gången lyste dem med sin frånvaro.. med undantag av följande kommentar som gjorde min dag. Signaturen Kalle skriver:

Är det så dåligt ställt i Umeås sosse-topp att de inte kunde hitta någon bättre än norrlänningen Lindvall? Det är illavarslande [...] En ordförande med bättre lokalkännedom hade varit önskvärt. (Se kommentaren från Kalle den 20/3 kl 23:05)

Ja, vad ska man svara på det här? Ähh.. om inte ngn informerat Kalle, så ligger Umeå i Norrland. Det kanske är Kalle själv som är i behov av bättre lokalkännedom ;). Men det är klart.. i vk:s borgerliga läsekrets är alla argument mot sossar -även dåliga argument- giltiga argument.

Ett annt viktigt beslut vi tog var att ställa oss bakom Håkan Juholt som partiledare och Carin Jämtin som partisekreterare. De ombud vi har valt till kongressen företräder oss och måste få veta vem de får mandat från oss att rösta på. Enkelt!

Annars var det en intensiv vecka, som sagt. Jag har börjat träna, jag har utsetts av Kommunal sektion 5 till facklig-politisk ansvarig. Jag har även köpt en biljett till Colombia för att hälsa på föräldrarna och gamla barndomsvänner på sommaren, så jag kommer nog tillbaka på hösten med Göran-Perssonmage, solbränna och nya tatueringar i vanlig ordning ;).

För det första undrar han om jag inte redan sitter i Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) eftersom han hört att jag brukar säga att jag ska ner på SKL.... Jodå, Lennart. Som du kan läsa på min blogg från igår så var jag först ersättare i en beredning, därefter adjungerad till styrelsen. Nu föreslås jag alltså bli ordinarie ledamot. Och ja, det är jag stolt över.

För det andra säger han sig vara positiv till att umebor får uppdrag i SKL, men i nästa andetag kastar han ur sig att "för många har det blivit viktigare att vara på SKL än att vara hemma och snart ska kommunens möten styras av vilka som ska åka på SKL" 

Det visar bara att Holmlund inte har en susning om vikten av att Umeå finns representerade i dessa sammanhang, när landets tunga kommun- och landstingspolitiker ses en gång i månaden i Stockholm. Inte är det ett större problem än något annat, när det gäller att pussla ihop våra möteskalendrar.

För det tredje så menar han att SKL, och då de borgerliga företrädarna, fört regeringspolitik i SKL. Han anklagar vidare ordförande Anders Knape för att vara "regeringens budbärare". Allvarligt? Har Holmlund nån koll på hur arbetet bedrivs inom SKL? Han kanske borde tala med någon S-företrädare innan han skriver på bloggen. SKL är en intresse- och förhandlingsorganisation för alla medlemmar - d.v.s. hela Kommun-och landstingssektorn i Sverige, och i de allra flesta frågor är vi överens över blockgränsen. Det är ett konstruktivt arbete för kommunernas bästa.

Det verkar som att Holmlund skulle må bäst av att ta en paus från sitt bloggande borta i Thailand. Utspelen blir allt märkligare.

Kan konstatera att det finns vissa likheter mellan Holmlund och en torktumlare.

Om det inte riktigt passar det som sägs i första läget sett i ljuset av verkligheten så tumlar Holmlund runt med det som sagts några varv till.

Resultatet blir att antingen ledsnar alla på diskussionen och lämnar den eller så surrar Holmlund till det så att ingen till slut vet vad som sagts från början.

Så gör man med tvätten också. Oavsett om man tryckte in fel torkprogram från början så trycker man in nya tills tvätten är torr.

För vem skulle kunna drömma om att Holmlund lämnar sin position i Umeå pga av Juholt?

Själv är jag mest bekymrad över att socialdemokraterna nu verkar ta en tydlig vänstersväng. För vilka är det som jublar över förslaget? Vänsterpartiets ledare Lars Ohly och S-företrädare från vänsterfalangen. Samtidigt blir det härmed ännu lättare för Alliansen att vinna valet 2014, då skillnaden i syn på arbetslinjen och bidragslinjen blir tydligare. Så det är ju förvisso på ett sätt positivt.

I Umeå verkar det inom (S) råda delade meningar. Åsa Ögren applåderar på sin blogg förslaget, medan Holmlund tycker motsatsen. Lennart Holmlund hotade tydligen i radio med att gå ur partiet om Juholt blir partiledare, men det var innan valberedningen hade offentliggjort sitt förslag. Nu hotar han istället med att han inte ska åka på kongressen om det inte dyker upp fler kandidater.

Jag är onekligen skeptisk till att Holmlund skulle gå ur socialdemokraterna, bara för att hans egen kandidat inte blev föreslagen (vem nu det är - för det vill han tydligen inte svara på). Samtidigt så blir man lite fundersam över hur det står till hos S-partiet.

Holmlund jämför alltså nomineringsprocessen i sitt parti  med "att det är värre än Sovjetstaten".

OK. Om vi för några korta sekunder ska ta Holmlunds beskrivning på allvar skulle man ju vilja veta lite mer om vad som händer. I Sovjet blev väl eventuella motkandidater avrättade med nackskott eller skickade till koncentrationsläger. Riktigt så är det väl ändå inte hos (S)? Men nej, jag tror inte vi ska ta Holmlunds ord på allvar.

Sammanfattningsvis. Socialdemokraterna gör en vänstersväng, och därmed blir de politiska skiljelinjerna tydligare. De kommande åren blir klart intressanta!

Men var det endast obetänksamt ställningstagande i vanlig ordning. Eller avser Holmlund att lämna sitt parti - om nu kongressen väljer den utpekade Juholt, förstås. Var det ett tomt hot? Eller ska det rentav betraktas som ett löfte? 

Vi får väl se!

Sluta svartmåla verkligheten, Holmlund

S-kommunalrådet Lennart Holmlund fortsätter i VF (21/1) att beskriva läget för den svenska ekonomin i så dystra termer som möjligt. Men verkligheten talar ett annat språk. Landets kommuner och landsting gör rekordöverskott, och det vet rimligen de socialdemokratiska kommunpolitikerna också.

Holmlund anklagar regeringen för att ha skönmålat sina prognoser, och höjer ett varningens finger för att det nu kommer att drabba välfärden. Suck, suck.

Svensk ekonomi beskrivs internationellt som Europas tigerekonomi. Förra veckan sade OECD:s generalsekreterare att ”den svenska ekonomin är lika stark som Pippi Långstrump” och konstaterade att Sverige är en ö av välstånd i annars mycket osäkra vatten. Starka statsfinanser, och med en ekonomisk tillväxt som är oerhört kraftfull. Har Holmlund missat detta?

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) presenterade i december en rapport om läget för kommunsektorn, som redovisar starka resultat för andra året i rad. För 2010 visar resultatet på plus 19 miljarder. För år 2011, som Holmlund oroar sig för, visar bedömningen att det ser bättre ut än vad man tidigare trodde. Ett överskott för sektorn på sju miljarder 2011 jämfört med tre miljarder i tidigare prognos.

Tack vare ett bra utgångsläge blir det alltså överskott i kommunsektorn även 2011. Men trots att Lennart Holmlund tar ut extremt hög kommunalskatt av umeborna, så ropar han ändå på mer pengar från Alliansregeringen år efter år. Kanske han borde fundera på hur han hushåller med de resurser han redan förfogar över?

Anders Ågren
Kommunalråd (M)
Umeå

Haha, ja vi har verkligen inte samma musiksmak. Det ska gudarna veta. Men "skrål"??

Här är ETT exempel på den musik som jag gillar. Garanterat bättre än allt Holmlund lyssnar på :)

Trevlig helg!

          Det som Niklas Nordström & Co gjorde var att låta vår motpart Svenskt Näringsliv köpa sig inflytande i partiet. De har kartlaggt partimedlemmar som de tycker har obekvämma åsikter, de har skrivit debattartiklar på uppdrag åt Svenskt Näringsliv och låtit höga partiföreträdare skriva under, de har genomfört valundersökningar vars resultat redan var uppgjort på förhand i syfte att vrida partiets politik i den riktning Svenskt Näringsliv betalat för. De har alltså låtit Svenskt Näringsliv infiltrera vårt parti. Och det enda vi hört från partiledningen kring detta är tystnad.

          Ingen av primesossarna har dementerat de här uppgifterna, och Niklas Nordström själv har i en artikel i Aftonbladet erkänt vad som skett, även om han ser det som ett hälsosämt sätt att "stärka kontakterna mellan näringslivet och socialdemokratiska företrädare".

          Det finns många förseelser av mindre allvar som partiet varit mkt snabbt att ta avstånd ifrån, men det här är man helt tyst om. Även SSU:s ordf. Jytte Gutelands agerande är väldigt märkligt. Efter flera veckors tystnad väljer hon att, liksom Baylan, tolka reaktionerna efter skandalens avslöjande som en falangstrind mellan höger och vänster, för att uppmana till lugn och ro och undvika en splittring av partiet. Ja! Samma Jytte Guteland som direkt efter valförlusten går ut och kräver hela partiledningens avgång, ska nu prata om splittring!

          Även Lennart Holmlund hakar på. Ngt fördömande av primegateaffären från hans sida lyser med sin frånvaro, men vad han tycker om medlemmarnas reaktioner är däremot tydligt, då han på sin blogg också kopplar dem till falangstriderna från SSU. För det första så är de här falangstriderna ingenting som kommer från SSU, utan de har alltid funnits sedan partiets bildande och har snarare spridits till SSU, där de varit som starkast. Den som känner till sitt partis historia, vet om detta. Och för det andra -vilket är mkt viktigare- så handlar inte den uppståndelse som uppstått efter primegate om politik, det handlar om moral.

          Det här har INGENTING med höger och vänster att göra. Det handlar om partiets interna demokrati som tagit skada av primegate och partiledningens ovilja att ta tag i detta. Partiets interna demokrati är en angelägenhet för alla, så sluta göra det till en fråga om höger och vänster.

Lennart Holmlund säjer sig veta att Centerpartiet har större problem än Socialdemokraterna. Och han känner en uppriktig (s)kadeglädje över detta, utifrån en mellandags-Scop-undersökning. 

Jag vet inte hur man mäter storleken på partiproblem. Däremot är det uppenbart att både Socialdemokraterna och Centerpartiet trampat vatten efter hösten val. För min del avstår jag dock från att göra profetior av den typ Holmlund gläds över.

Som bekant är Scop en opinionsundersökning mad anmärkningsvärt stora variationer. Därför bör man nog inte, som Holmlund och Aftonbladets ledarskribent gör, dra för stora växlar av enstaka undersökningar. Jag tror fortfarande att Centerpartiet ligger på 5-6% nivån, men där får väl framtida och mer stabila undersökningar säja hur det ligger till. 

Det är hittills bara moderaterna som opinionsmässigt gynnats av Alliansarbetet. Moderaterna har i en rad frågor skickligt förflyttat sig till mittfältet och därmed minskat utrymmet för exempelvis Centerpartiet. Den styrmodell som Reinfeldt och Borg tillämpat har tyvärr inte bidragit till att stärka helheten i regeringen.

Just nu pågår inom Centerpartiet en omfattande utvärdering av såväl regeringsarbetet som Allianssamarbetet. Jag vill inte gå händelserna i förväg. Men min bedömning är att vi under den kommande 4 åren kommer att få se ett mer profilerat Centerparti. 

Men just nu nöjer jag mig med att önska Holmlund Gott Nytt År och hoppas att han, för sin del också kan ägna sig åt att försöka bringa ordning i sitt eget parti!   

Det är då verkligen inte i linje med vad jag uppfattade var den politiska viljan när förslaget till ny fördjupad översiktsplan antogs. Enligt moderaternas mening möjliggörs högre hus just genom översiktsplanen. Om nu vissa tolkar det på motsatt sätt, så krävs det förtydliganden. Men jag förutsätter att de styrande socialdemokraterna och Lennart Holmlund (S) delar min uppfattning i denna fråga.

Ju högre man bygger, desto mindre mark behöver man ta i anspråk på området.

Frågan kommer upp till diskussion på fullmäktige i december.

Hoppsan!

Fick ett tips i en av kommentarerna här på bloggen om att jag och Holmlund fanns med i en satirfilm på YouTube. Jojo. Antar att man får vara lite stolt över denna uppmärksamhet. De som ligger bakom filmen har ju faktiskt lagt ner lite tid på det hela.

Skulle behöva lite hjälp med att tyda vissa av delarna i innehållet beträffande bl.a. vissa av övriga karaktärer...  Hittade dock ett faktafel i filmen: Det är jag som har iPhone, och inte Lennart Holmlund ;)

Hatten av iövrigt. Kul!

:)

En man med Holmlunds erfarenhet och ålder borde förstå och respektera alliansens förslag på vem som ska sitta på vilken post. Dessutom fanns, vad jag förstår det, i Vilhelmina en övernskommelse mellan alliansen och sossemajoriteten hur posterna skulle fördelas. I Vindeln är det sedan en tid tillbaka tradition att majoriteten har både ordf. och vice ordf i kommunen, inget Holmlund klagade på då S hade viceordförandeposten i KS förra mandatperioden. Något uppgör fanns inte i Vindeln att S skulle ta viceordförandeskapen heller inför valfullmäktige...

Men ett exempel som kanske Holmlund förstår. I Umeå är ju överenskommelsen att S och V  majoriteten tar alla ordförande och andre vice ordföranden i de kommunala nämnderna och i KS, medan alliansen tar vice ordförandeskapen. Alliansnsen har ju fler mandat än S och således en ganska god chans att sätta käppar i hjulet för dessa planer och avsätta en massa sossar. Man hade, i all hemlighet, kunnat göra upp med Spiric, bett henne, på sittande möte, nominera sig själv till KS-ordförande samtidigt som hon nominerat Holmlund till ordförande i Jämställdhetsutskottet. Alliansnen hade röstat med (V) och vips hade (S) förlorat KS-ordförandeskapet. För uppenbarligen spelar det ju ingen roll för Holmlund vem som får vilken post så länge det bara är någon från det block som tilldelats platsen.

Jag vet att mitt exempel här ovan är helt hypotetiskt, men det fungerar matematiskt. att det är orealistikst beror ju faktist på att allians för Umeå respekterar de övernskommelser man ingått. Något som sossepamparna Abrhamsson och Nilsson borde lära sig.

För övrigt vet jag att Sahlin avgår men alla andra har ju redan bloggat om det. Så det gör inte jag. Det är så pass mycket som redan är sagt, både bra och och mindre bra saker!

/Johan

                                                                                    Olof Palme, 1 maj 1968

           Länge har högern kännetecknats av en total avsaknad av kritisk insikt i vad USA gör ute i världen. Det gällde då 1968 när moderatledaren Ynge Holmberg tyckte att Palme skämde ut Sverige när Palmes krav till USA att lämna Vietnam ledde till att USA:s ambassadör lämnade Sverige. Och det gäller även nu år 2010 när moderaternas riksdagsledamot från Umeå Edward Riedl tycker på sin blogg att kommunalrådet Lennart Holmlund (s) skämmer ut Umeå när han kräver att USA:s ambassadpersonal ska skickas tillbaka till USA när det avslöjats att ambassaden gjort sig skyldiga för spioneri mot Sverige.

          Samtidigt som Riedl erkänner att det är oacceptabelt att USA spionerar mot oss, invänder han att frågan kvarstår "hur omfattande detta varit och i vilket syfte". Och då är min enkla fråga: i vilket syfte och i vilken omfattning spioneri från en främmande makt som USA måste vara enligt herr Riedl för att vi ska låtsas som om ingenting har hänt och låter ambassadören stanna kvar i Sverige för att göra det han inte har ngn rätt att göra här? Det är inte första gången USA gör sig skyldig för spioneri. När får det vara nog?

Han kräver på bloggen att alla som jobbar på den amerikanska ambassaden ska utvisas (!!).

Personligen anser jag att vi ska överlåta till justitedepartement och andra berörda myndigheter att göra de nödvändiga bedömningarna av detta. Och bedömningen om det skett något brottsligt skall göras av åklagare, och i förekommande fall hanteras därefter. Vi har ett rättssystem som sköter sådant i Sverige.

Men Lennart Holmlunds utspel kommer vid sämsta tänkbara tillfälle. Om en vecka får vi i Umeå besök av den amerikanske ambassadören i Sverige, samt ett antal medföljande som ska göra en rad studiebesök i vår stad. Ett viktigt tillfälle för Umeå att visa upp sig och utbyta synpunkter, tankar, idéer och inte minst att knyta nya och värdefulla kontakter.

Vilken fin start på ambassadörens besök i Umeå om en vecka.

Lennart Holmlund vill...................... utvisa honom!!

Det går inte att med ord beskriva detta. Pinsamt för Umeå. Försöker Holmlund imponera på sin nya samarbetspartner Vänsterpartiet, eller vad är det frågan om? Pinsamt!

Kapitalets revansch i samhället

Det svenska samhället är ännu icke det goda medborgarhemmet. Här råder visserligen en formell likhet, likheten i politiska rättigheter, men socialt består ännu klassamhället och ekonomiskt råder fåtalets diktatur.

          När Per Albin Hansson (s) uttryckte ovanstående ord 1928 i sitt berömda folkhemstal hade Sverige precis infört allmän rösträtt (1919). För Per Albin var det viktigt att visa att allmän rösträtt bara utgör en begränsad form av demokrati: politisk demokrati. Men sålänge det rådde fattigdom fanns det ingen social demokrati, och så länge det ekonomiska livet styrdes av marknaden (snarare än folkets demokratiskt fattade beslut) fanns det ingen ekonomisk demokrati.

          Arbetarrörelsens kamp för social demokrati har förts i konflikt mot kapitalet genom att ta från kapitalet de arenor där vi förvägrats tillträde. När privatskolor var regeln och kommersiella intressen stängde ut oss från utbildningsmöjligheter bildade vi ABF och folkhögskolor, men framför allt tog vi makten över politiken och stiftade in gratis utbildning för alla i offentlig regi. Genom solidarisk skattefinansiering av skolor, sjukhus, äldreboenden och andra sociala sfärer befriade vi dessa från kommersiella intressen för att kunna garantera allas rätt att på jämlika villkor ta del av dem.

          Även politisk demokrati fick vi i konflikt mot kapitalet, som styrde det politiska livet genom ett rösträttssystem där enbart de förmögna (och företagen) hade rätt att rösta. Genom införandet av allmän rösträtt tog vi politiken ifrån kapitalet och gjorde den till allmän egendom, med jämlika villkor för deltagande.

          Det vi står inför idag är kapitalets revansch, som försöker ta tillbaka förlorad mark. Vinstdrivande friskolor, sjukhus mm är alla uttryck för de kommersiella intressens intrång i vår välfärdssektor. Men inte bara den sociala demokratin är hotad. När alliansregeringens jobbpolitik misslyckats totalt, riskerar politiken att bli beroende av det privata näringslivet. Det är klart att vi ska välkomna initiativ från privatpersoner som Krister Olsson från Balticgruppen som skänkte 20 miljoner till kommunen för att skapa sysselsättning. Men kan vi lita på att Balticgruppen inte förväntar sig någonting tillbaka av kommunens politiska ledning?

          En sak är säker, nämligen att vi kan sluta prata om demokrati när vi hamnar i den sitsen då kommersiella intressen styr vilken politik vi ska föra. Om den här utvecklingen fortsätter kan vi komma att förlora den politiska demokratin innan vi ens hunnit uppnå den ekonomiska. Och då är vi tillbaka på ruta noll, som t.o.m. Per Albin 1928 hade lämnat bakom sig.

Vilken rätt har det privata näringslivet att diktera för Socialdemokratiska Arbetarepartiet vilka partier de ska samarbeta och inte samarbeta med? Man tycker att det är väljarna som genom sina demokratiskt valda partier ska påverka vilka som ska vara kommunalråd, nämndordföringar osv. Men tydligen delar varken näringslivet eller alliansen denna uppfattning.

När alliansregeringens jobbpolitik misslyckats totalt, riskerar politiken att bli beroende av det privata näringslivet. Det är klart att det är positivt med privata företag som vill investera i Umeå, och lika självklart är det att de ska få investera var de vill i landet. Men att -liksom Baltic Gruppen- hota med uteblivna investeringar om det inte blir det politiska styre de hade önskat sig, avslöjar de demokratiska problemen som följer av att göra sig beroende av det privata näringslivet. Istället för att problematisera detta, går alliansen till samlat angrepp på VK-bloggen mot såväl Holmlund (s) som Vänsterpartiet och agerar därmed i Baltic Gruppens ekonomiska intressen.

          En sak är säker, nämligen att vi kan sluta prata om demokrati när vi hamnar i den sitsen då kommersiella intressen styr vilken politik vi ska föra. Detta var jag väldigt tydlig med när jag redan i februari skrev om Baltic Gruppens donationer till kommunen. Och redan då varnade jag för detta.

          Det råder ingen tvekan om att Moderaterna har rätt att själva bestämma vem som ska vara deras gruppledare, och vill de ha Niklas Sandström som oppositionsråd ska de givetvis få välja honom till det. Detta kan inte ens Nordebo förneka. Men som jag tidigare påpekat så skedde detta under tvivelaktiga omständigheter: Moderaterna förde väljarna bakom ljuset genom att låta väljarkåren tro att en röst på dem skulle innebära en röst på Liv Granbom som oppositionsråd. Sen om moderaterna vill köra över sina egna väljare och utse Niklas Sandström är det deras problem. Det är inte vi sossar som förlorar röster på det. Men påpeka måste vi få göra att detta går stick i stäv med vad de lovade före valet, och sen är det upp till väljarna själva att avgöra om de efter detta tycker att moderaterna är ett parti att lita på eller ej.

          Jag tycker alla tjänar på tydliga besked. Det gäller även val av gruppledare i riksdan. Norrland är ganska rött, men det finns dem som röstar moderat. Frågan är om de alls hade gjort det om de hade vetat att moderaterna skulle välja som gruppledare Anna Kinberg Batra, som visade sin nedsättande syn på Norrland i sitt kända utspel där hon uttalande att ”stockholmare är smartare än lantisar”:

Igår kampanjade jag en stund i närheten av Holmlund utanför OBS. När mitt material höll på att ta slut frågade jag om jag kunde få lite av honom om det blev kris och se där var han inte knusslig! Han hade ett par tusen lappar kvar.

Nu gick det inte därhän, men däremot fick jag ge honom en kokbok och en personvalsfolder. Jag rekommenderade honom att kryssa mig. Då kunde han i samma smäll minimera risken för att det där partiet ni vet blir vågmästare. Kommunalt kunde han rösta som han brukar.

Holmlund höll god min och kampanjade vidare, men jag är nästan säker på att han inte lyder mitt goda råd.

Här kan man se den ca 30 minuter långa debatten mellan mig och Holmlund idag.

Idag vid lunchtid drabbade jag och Holmlund samman i den sista inplanerade debatten innan valet på söndag. Den kommer att finnas på TV4:s hemsida, och om jag förstod det rätt så kommer de lägga ut delar i ett nyhetsinslag under kvällen också.

Andra får recensera själva debatten, men jag tyckte att det blev en utifrån min synvinkel rättvisande debatt kring flera centrala frågor i Umeå. Det politiska ledarskapet, kommunalskatten, skolan, förskolan, miljön m.m. Den visade på skiljelinjer mellan Alliansen och socialdemokraterna, men visade också på samsyn i vissa planeringsfrågor. I frågor som exempelvis Staden mellan broarna krävs det blocköverskridande överenskommelser för att nå en långsiktighet.

Men efter 16 år är det nu dags att byta politisk ledning i Umeå. Låt oss säga hej då till epoken Holmlund, och rösta för förändring. För ett modernt och lyssnande ledarskap.

För fyra år sedan tog Sverige chansen - nu är det dags för Umeå att göra detsamma på lokal nivå!

Rösta på nya moderaterna på söndag!

Här en bild när vi gruppledare i Umeå debatterade i radion igår. Vi höll till på Stadsbiblioteket, men det sändes alltså i P4. Debattämnena varierade mellan förskola. tillväxtmål, skatten, etc etc.

Idag ska jag debattera med Lennart Holmlund (S) för TV4. Vi håller till i anslutning till Rådhustorget och börjar några minuter efter kl. 12. Förhoppningsvis slipper vi regn, men det verkar lite ostadigt.

Full fart!

Moderaterna i Umeå                               

          Därför har vi på Kommunal sektion 5 tagit fram ett manifest som visar vilka krav vi kommunalare fått igenom i socialdemokraternas kommunalpolitiska handlingsprogram, som utgör den kommunpolitik för Umeå partiet tänker genomföra när det vunnit valet. Det visar vikten av Kommunals politiska engagemang. Eftersom jag tog aktiv del i utformandet av sektionens valmanifest, är jag nog inte opartisk när jag tycker att det blev snyggt, men ändå.. visst blev flygbladet snyggt?:

Men det är klart, Socialdemokraterna som tappat till historiskt låga siffror gör vad de kan för att flytta fokus från sin egen kris. De har under lång tid nu kört en smutskastningskampanj mot Centerpartiet och Maud Olofsson. Målet är bland annat att sätta en falsk bild av att vi har övergett landsbygden. Det är märkligt att Centerpartiet, som enda parti, måste motivera varför vi finns i hela landet? Om Holmlund hade varit påläst hade han kunnat se att vi har ett förkrossande stöd på landsbygden och de siffrorna talar väl för sig själva. Det nya är att vi också välkomnas i städerna. Så skrämmande för socialdemokratin?

När sedan horder av socialdemokrater väljer att lämna sitt parti och ställa upp för Centerpartiet på många ställen runt om i landet blir frågan ännu mer intressant. Det bästa exemplet är nog Arvidsjaur. Har Socialdemokratin sållt ut landsbygden och tappat gräsrotsperspektivet totalt? Jag misstänker det, inte på ett enda ställe i de rödas valmanifest näms ordet Landsbygd, inte på ett enda ställe nämns ordet Tillväxt, inte på ett enda ställe nämns ordet Företagande!

Det är också tydligt att Holmlund har en personlig vendetta mot Centerpartiets nya kandiat Per Hansson (C) som vill in i kommunfullmäktige. Jag undrar vem som svamlar Holmund? Jag tycker iaf att Hansson gör helt rätt som konkatar åklagare.

/Johan

"Efter detta har jag fått besked att flera stopp har ägt rum även i vårt län och då är jag ännu mer övertygad om att vi måste sluta besöka medlemmar i Svenskt näringsliv. Vi har i vår kommunala plan att det ska ske en gång i månaden med hela näringslivs och planeringsutskottet."

Jag vill berätta att centerpartiet helt tar avstånd från ett ledarskap som bygger på hugg, slag och hot. Oavsett om det handlar om företag, enskilda personer eller medarbetare som utför sitt arbete. Oavsett om det handlar om Svenskt näringsliv, Urban Bengtsson och Per Hansson eller länsantikvarier. Umeå behöver en ny ton!

Nytt ledarskap för Umeå!

Tillväxt, nya jobb och full sysselsättning står i centrum för moderaternas politik i Umeå. Den 19 september får umeborna chansen att vända blad i kommunen, rösta bort socialdemokraterna och låta ”epoken Holmlund” ersättas av något nytt.

Umeå har de senaste 16 åren styrts av socialdemokraterna, men nu är det hög tid för förändring. Moderaterna utmanar socialdemokraterna på allvar och vår ambition är att vinna över väljare direkt från (S). Tillsammans med övriga partier i Alliansen jobbar vi för ett maktskifte. Historiskt så brukar Allianspartierna i vår kommun ”byta” väljare mellan varandra vid valen, medan (S) sitter kvar i orubbat bo. Den trenden ska vi bryta. Det är dags att ge umeborna ett modernt och lyssnande ledarskap.
 
Umeå är utan tvekan en bra stad att leva i, men samtidigt är det mycket som kan bli bättre. Vi moderater vill att Umeå ska vara en kommun där företagande uppmuntras så att jobben kan bli fler. Ett Umeå där mindre barngrupper i förskolan är viktigare än att satsa pengar på omfattande administration. Ett Umeå där ”långbänkar” ersätts av handlingskraft och beslutsförmåga.

Till de väljare som tycker att Lennart Holmlund (S) är ett stabilt och tryggt val, så ska jag ärligt konstatera att han genom åren bidragit med positiva beslut för kommunens tillväxt. Som lugnande ord för den som möjligen står och väger mellan (M) och (S), så ligger våra partier nära varandra i just tillväxt- och infrastrukturfrågor. Det är viktigt att kunna vara pragmatisk och se till stadens bästa – det är en viktig egenskap för alla politiker som gör anspråk på att styra.

Men varje epok kommer till ett slut. Ett för långt maktinnehav riskerar att leda till stagnation och en nöjdhet med sakernas tillstånd. Det är helt uppenbart att detta har skett inom dagens styrande socialdemokrati.

Valet den 19 september står mellan de nya moderaterna och de gamla socialdemokraterna. Det är dags att vända blad även i Umeå - rösta på moderaterna!

Anders Ågren
Moderat kommunalråd
Umeå

 

Holmlund hävdar att politiker inte längre är välkomna att besöka Svenskt Näringslivs företag, men det är ju fel. Politiker från alla partier är välkomna, även under valrörelse att träffa fackklubbar och företagsledningar. Men nu liksom tidigare ska det inte bedrivas ren valrörelse inne på arbetsplatserna. I slutändan är det dock den enskilde företagaren som bestämmer vad som gäller på just det företaget oavsett vilka rekommendationer som Svenskt Näringsliv har skickat ut från centralt håll. Det är det besked som jag har fått i denna fråga.

Holmlund är nu inne på linjen att Umeå kommuns näringslivs- och planeringsutskott (vi gör gemensamma studiebesök en gång i månaden) i framtiden ska bojkotta företagsbesök hos de företag som är medlemmar hos Svenskt Näringsliv. Besök ska endast göras hos företag som är med i andra organisationer. Och allt detta ståhej pga att rikspolitikern Östros tydligen fått nej när han ville göra ett företagsbesök.

För detta ska nu alla de företagare i Umeå straffas, som råkar vara medlemmar i organisationen Svenskt Näringsliv.

Ja, vad ska man säga? På det här sättet bygger man inte ett positivt företagsklimat i Umeå.

Så fånigt. Så maktfullkomligt!

´´Sedan vill jag "gratta" centern för att de har fått med Per Hansson i sin partigrupp så ni har något att göra internt. Han har dragit på samhället kostnader på 2 miljarder kronor som i stället kunde ha använts till välfärd och bättre kollektivtrafik."

Lennart Holmlund har gång efter annan angripit aktiva personer som framträtt med åsikter som inte passat kommunalrådet. Iregelbrukar det vara kvinnor som hamnar i skott gluggen men Per Hansson är en i raden av karlar som fallit i onåd hos kommunens främste politiske företrädare. Dessutom brukar Holmlund blanda sig i andra partiers nomineringar. Som om han vore allsmäktig. Kanske ett bevis på Holmlunds kristna sinnelag?

Lennart Holmlund är Umeås främste politiske företrädare - i alla fall hittills! Jag får gratta tillbaka. Denna gång vill jag gratta väljarna i Umeå som den 19 september har chansen att rösta bort pampen Lennart Holmlund!

Idag har jag presenterat det moderata valmanifestet för massmedia i Umeå: Nytt ledarskap för Umeå

Nu utmanar vi socialdemokraterna om ledningen i kommunen. Vår ambition är inte att byta väljare med andra Allianspartier - vilket har hänt tidigare genom åren -  utan fokus är att vinna väljare direkt från socialdemokraterna. Det är enda sättet som det kan bli någon avgörande förändring i Umeås politiska ledning. 16 år med (S)-styre i rad räcker. Nu är det hög tid för förändring.

Klicka och läs gärna på länken ovan. Där hittar du information om våra främsta kandidater på valsedeln, vilka frågor de vill driva samt ett antal av de frågor som vi moderater går till val på.

Nya moderaterna eller gamla socialdemokraterna?

Anders Ågren (M) eller Lennart Holmlund (S)?

Valet är ditt den 19 september!

De som kommenterat inlägget + Holmlund tycks inte förstå att jag tycker det är HELT OK att moderaterna går med sina tröjor på fotbollsfestivalen, och tycker de tär HELT OK att Holmlund delar ut pris på Björklövenmatcher! Det jag däremot INTE tycker är OK är när någon kritiserar någon annans beteende och sedan gör i princip samma sak själv. Det spelar ingen roll vilken roll man har i Björklöven, faktum kvarstår att Holmlund hade på sig "sossepin", och det är kanske inte lika skrikigt som en moderattröja. Men loggan fanns ändå där. 

Kasta inte sten i glashus Holmlund! Jag var på hockeymatch igår och flera gånger hördes "...och sen kommer Lennart Holmlund..." i högtalaren på matchen. Jag tycker att stå och dela ut priser på Björklövens match en månad innan valet är politisk reklam. Är inte hockey idrottsarrangemang? Eller det kanske är andra regler för socialdemokraterna? 

Men att snacka (skriva) är lätt, att sedan gå från ord till handling är en annan sak. I juni uppvaktades Region Västerbotten av mig och några andra ungdomar från LRF. Vi ville samtala med länets beslutsfattare om offentlig upphandling. Efter ett långt samtal med Holmlund hade jag saken klar för mig; priset är viktigare för kommunen än hur djuren är uppfödda enligt vårt kommunalråd. Även tycktes det som att Holmlund inte upptäckt en bråkdel av de råvaror av hög kvalité som produceras i vårt län då bristen på verkligt god mat påpekades. Intresset för att ställa höga krav på djurskyddet var svalt med hänvisning till konkurrenslagstiftningen.

Hur kan man påstå att Centerpartiet raserar djurskyddet då vi är det parti som hårdast driver frågan om lokalproducerade livsmedel i offentlig upphandling?

Just lokalproducerat är det absolut enklaste och säkraste sättet att kunna försäkra sig om att djuren har det bra, att miljön inte förstörs och att transporterna hålls korta.

Ännu en aspekt som Holmlund bortser ifrån är den som rör landsbygdens framtid, vill vi ha aktiva jordbruk som skapar tusentals jobb (bara i Umeå!) och håller öppet  så att vi kan se ut från våra köksfönster?

Men om vi köper mat från utlandet så blir det genast mycket svårare att kontrollera djurskyddet, detta är säkert!

För övrigt så visas en konstig film på tv just nu, sensmoralen är i princip "fixa en tuff bil och gör fjantiga machogrejer i hög hastighet så får du den söta flickan i slutscenen"

----------------------------------------------------------------------

Umeå, nyfikenheten, oron

När jag kom till Umeå några månader före valet 2006 fanns en relativt utbredd tro hos politiskt intresserade och aktiva att socialdemokraternas ledare Lennart Holmlund var inne på sin sista valrörelse som kommunstyrelsens ordförande.

Redan då framhölls det från kritiskt håll – på båda sidor om socialdemokraterna – att Umeå befanns sig i något av ett väntrum när det gällde det politiska ledarskapet. Framgångseran i spåren av universitets stadiga tillväxt och kulturlivets nya uppsving förvaltades i umeandans godan ro.
Kommunen levde, gott och i hög grad, på gamla meriter från de stora etableringarnas 1900-tal, av vilka skafferiet fortfarande var åtminstone halvfullt. Men nya perspektiv öppnades inte. Nya framgångsfaktorer odlades inte. Det politiska ledarskapet iakttog kommunens utveckling, utan att driva på och gestalta den.

Även om Holmlund i bygg- och planeringsfrågor, synen på staden som fysisk stad, hör till de förändringsbenägna och progressiva, i vissa avseenden mer än alliansen som helhet, men också definitivt mer än delar av sitt eget parti, ansågs han i övrigt förankrad i den epok som formade honom politiskt och förde honom till makten.
“Det kommer inte att märkas så stora förändringar i politiken”, sade Lennart Holmlund, enligt referat i VK, när han 1995 av det socialdemokratiska representantskapet i Umeå utsetts till Margot Wikströms efterträdare.

Hur det blev med den saken kan jag som inflyttad först långt senare inte avgöra, men bilden redan 2006 var att han inte kunde förväntas vara någon stor förnyare längre, efter så lång tid vid rodret, och med ett nätverk runt kring sig med stor kontroll över stadens olika ekonomiska och politiska knutpunkter i gränslandet mellan kommun och bolagssfär.

För att grundlägga nästa fas i Umeås utveckling – när universitetet inte längre genom sin blotta existens kan bidra till en automatisk tillväxt – skulle det krävas större självkritik i Umeå och en ny energi och ny syn på företagsklimatet, på arbetsmarknaden och på umebornas skatte- och levnadsomkostnader Så, ungefär, löd invändningarna mot Holmlund inför förra valet.
Kulturhuvudstadssatsningen, ett framåtblickande projekt för 2000-talet, uppfattades vara andras hjärtebarn, och i samsyn över partigränserna.
Men även de till Holmlund välvilligt inställda delade i stort uppfattningen att ett skifte förestod hur som helst. Bad man någon om en inofficiell bedömning valrörelsen 2006 löd den, inte alltid, men ofta, att Holmlund sannolikt skulle avgå under andra halvan av mandatperioden för att ge en efterträdare lagom med tid inför nästa val.

Här är vi nu, i valrörelsen 2010, och epoken Holmlund ber om förtroende för fyra år till, för en förlängning av ett styre som redan rått i 15 år.
Vad innebär det? Och vem har mest att förlora på en eventuell förändring i S-toppen under nästa mandatperiod?

Jag har ibland sammanfattat alliansanhängares inställning till Holmlund ungefär så här: ”Ja, det är förfärligt hur han beter sig, och måtte han stanna en tid till.” För det existerar ju under Holmlund inte något lokalt rödgrönt samarbete i Umeå som ens påminner om det nationella. De rödgröna partiernas ledningar tolererar varandra, men bara knappt.
Det finns inte heller någon entydig blockgräns i fullmäktige. Holmlund är som han är, men håller vänstersocialisterna kort och är bakom kulisserna mer bundis med Ågren än med Spiric, det är den bild som lugnar alliansanhängare och retar socialdemokraterna på vänsterkanten.
Det finns en oro på allianshåll för, och en förhoppning på vänsterhåll om, att socialdemokraterna den dag Holmlund avgår ska orientera sig efter ett rödgrönt nationellt mönster, och att förändringen, givet vänsterns väljarövertag, blir socialistisk, inte liberal.

Men sådana spekulationer är också faran för socialdemokraterna i det här valet. Att de uppfattas som garanter för den nuvarande, bestående ordningen, precis i ett skede när nyfikenheten i Umeå – både till vänster om partiet och hos mittenväljarna – på nästa epok, nästa ledarskap som rör om lite och blandar korten nytt, håller på att bli starkare än oron.

Imorgon onsdag ska jag vara med på Turné 24:7, en roadtrip som Kommunal gör runt om i landet 2010.

          Vi kommer att stå på Kungsgatan mellan Mimerskolan & Vänortsparken imorgon och övermorgon mellan kl 10 till 18. Kom gärna förbi! Du kan delta i tävlingar, prata med facket om dina arbetsvillkor, eller säga vad du tycker om dagens politik!

          Kom & träffa, lyssna och ställ frågor till Ibrahim Baylan, Socialdemokraternas partisekreterare, onsdag den 18 augusti mellan klockan 11:30-12:30.

          Våra lokala politiker finns också på plats under dessa två dagar.
Den 18 augusti är det Lennart Holmlund & Eva Andersson och den 19 augusti är det Harriet Hedlund & Peter Olofsson som blir intervjuad av Kommunal och publik på plats. Hålltiderna för detta är ca. 13:00 och 15:00.

          Berätta för oss hur du har det i arbetslivet och på fritiden. Tycker du att samhället fungerar bra idag, eller vad tycker du behöver förbättras? Vi samlar in din och andra medlemmars berättelser och synpunkter, för att kunna fortsätta driva de krav vi har.

          Och så vill vi såklart uppmana dig att gå och rösta i höstens riksdagsval.

Din röst hjälper oss att förändra!

Den knyter även an till ett par tidigare krönikor på temat:

"Hötappar istället för blockpolitik i Umeå"

"Alliansen i Umeå mellan Scylla och Charybdis"

-------------------------------------------

Alliansen måste vara gladast i Umeå

Holism, skriver Nationalencyklopedin, är ”tanken att helheten är något mer än summan av sina delar och att delarna därför måste förstås utifrån helheten i stället för tvärtom”.
Hur det går för alliansen i kommunvalet i Umeå 2010 beror i hög grad på i vilken utsträckning Anders Ågren, Britt-Marie Lövgren, Sven-Olov Edvinsson och Anders Sellström förmår bejaka holismen, och digga varandra.

Om inte moderaterna, folkpartiet, centerpartiet och kristdemokraterna i Umeå uppfattas som något mer tillsammans än bara fyra enskilda partier som råkar dela ödet att inte få tillsätta kommunstyrelsens ordförande, kommer de inte att kunna rubba den rödrödgröna fullmäktigemajoriteten, kanske inte ens krympa den.

Att leende prioritera det gemensamma valresultatet framför de egna partiernas är en svår konst och ett stort risktagande. Men vill man efter många år i opposition åstadkomma maktskifte krävs det modet.
Slagordet ”gladast vinner” rymmer en större sanning om politiska valrörelser än man i förstone skulle kunna tro. Vilka som är gladast tillsammans känner väljarna instinktivt. Gladast vann det svenska riksdagsvalet 2006. Och, får man nog säga i efterhand, gladast vann kommunvalet i Umeå 2006.
Då hade Lennart Holmlund ännu inte trasslat in sig i lika många öppna gräl som under den senaste mandatperioden. Då hade också åtminstone tre av allianspartierna – FP, M och C – sannolikt lika mycket fokus på att vinna posten som oppositionens kommunalråd för egen del som man hade på att göra ett bra resultat tillsammans.

Nu har det gått fyra år. Inte lär Ågren, Lövgren, Edvinsson och Sellström kunna övertyga oss om att de heldiggar varandra inför årets val heller. Men en del har hänt som gör att situationen 2010 skiljer sig från den 2006.

Dels har allianspartierna fått en mandatperiods övning i att uppträda enat vid fler tillfällen än bara valrörelsens presskonferenser. När alliansens gruppledare i Umeå skrev en gemensam debattartikel i VK förra veckan betonade man i slutklämmen: ”I fem år har Alliansen Umeå haft gemensamma budgetförslag”. Att en sådan extremt torr upplysning lyfts fram som något stort säger en del om hur dåligt förberett allianssamarbetet var inför förra valet. I dag har man en vana av att formulera gemensamma budgetar.

Dels är det ett rimligt antagande att Lennart Holmlund nu gör sin sista valrörelse som socialdemokratiskt toppnamn i Umeå – med den osäkerhet som finns om vilken socialdemokraternas inriktning blir efter honom. Alliansen kan i det läget se en chans i att framstå som ett någorlunda samordnat och förutsägbart alternativ för mittenväljare som gillat umeandan och i tidigare val röstat på Holmlund som en garant för att socialdemokraterna inte ska bli för beroende av vänsterpartiet och fortsatt söka pragmatiskt samarbete i mitten.
Alliansen skulle, mot bakgrund av osäkerheten om socialdemokraternas framtida ledarskap, indirekt – och lätt paradoxalt med tanke på att mycket i handlar om behovet av nytt ledarskap och maktskifte – kunna gå till val på att vara det stabila, pålitliga alternativet även för de som gillar hur Umeå fungerar i dag.

Dels är stämningen mellan de rödgröna partierna i Umeå mycket sämre lokalt än nationellt. Även om alliansens gruppledare inte ger något tight intryck direkt, så är deras umgänge rena myspyset jämfört med hur det ibland låtit mellan Lennart Holmlund, Tamara Spiric och Alireza Mosahafi de senaste åren. Alliansen kan alltså på goda grunder säga sig vara den enda existerande koalition i Umeå som vill regera tillsammans.

Men räcker det i en kommun som har relativt nöjda invånare, stadigt växer och i jämförelse med andra Norrlandsstäder fortfarande har en dynamisk utveckling?
I ett läge när frustrationen växer i Umeå över att mycket går i baklås och framför allt stadsplaneringen präglas av långbänkar, kan det vara en plusfaktor för allianspartierna att vara just den enda uttalade koalitionen i Umeås politik. Å andra sidan är alliansen inte särskilt enig eller beslutsam i just stadsplaneringsfrågor. På den punkten lider de av samma kluvenhet som socialdemokraterna.

De frågor där allianspartierna istället är bäst samordnade, med genomtänkta förslag på åtgärder mot problem de styrande socialdemokraterna inte vill kännas vid, handlar om lokalt företagsklimat och lokal jobbpolitik. Där kan man med fog tala om en blockgräns i fullmäktige – synen på villkoren för företagande i Umeå, analysen av var framtidens jobb kommer att skapas och av vilka.
Jag tror att det är den punkt där alliansen har mest att vinna i den lokala valdebatten. Men för att få gehör för en modern företagspolitik, och för att kunna ta röster från de rödgrönas stora fullmäktigemajoritet, inte bara byta väljare mellan varandra, måste de lokala allianspartierna framstå som glada i varandra och redo att ta över hela ansvaret tillsammans. Det blir deras utmaning i valrörelsen.

Snälla - kan någon ge mig tips på hur jag ska sluta skratta. Det sliter i operaionsärret!

Vi syns!

Ulrik

Det finns en oskriven lag - en hederskodex - inom politiken att inte blanda sig i andra partiers interna förehavanden, exempelvis vilka som står på valsedeln, vilken ordning de står i, vilka som nomineras till styrelseuppdrag och ordförandeposter etc.

Själv kan jag ha uppfattningar om diverse kandidater inom andra partier, men jag skulle ALDRIG komma på tanken att lägga mig i kryssningsstrider och nomineringsprocesser. Men exakt detta sker nu inför öppen ridå i det rödgröna lägret i Västerbotten.

På respektive blogg har Jonas Sjöstedt (V) och Lennart Holmlund (S) tagit ställning för enskilda kandidater på Miljöpartiets riksdagsvalsedel. Observera. Detta gäller alltså tre partier som är på samma sida och inom samma block. Både Sjöstedt och Holmlund uppmanar väljarna att ta ställning för en viss kandidat, och Holmlund går så långt att erbjuda en av dem medlemskap (!) i socialdemokraterna om denne inte får väljarnas stöd.

Detta rör sig om tre partier som vill regera tillsammans. Och nu pucklar två av partierna på det tredje.

Trots att Miljöpartiet tillhör "motståndarlaget" så skulle jag aldrig komma på tanken att lägga mig i deras interna förehavanden. Det är en fråga om hyfs i politiken. Hyfs, som Sjöstedt och Holmlund uppenbarligen struntar i numera. Mycket anmärkningsvärt.

-----------------------------------------------------------------

Het gröt blev öppen personvalskamp

Det har länge varit den heta gröt de gröna katterna strukit kring, med svårtolkade läten i en blandning av spinn och fräs. Men nu har ett par rödspräckliga kissar blandat sig i det hela med egna jamanden och börjat lapa.
Det handlar om den västerbottniska valrörelsens mest infekterade personvalsduell: Jabar Amin vs Thomas Nihlén. I potten ligger partiets förväntade riksdagsmandat efter höstens val, men också kontroll och inflytande över organisation och partimedel.

Jabar Amin, toppkandidat på miljöpartiets riksdagslista i länet och Thomas Nihlén, sittande riksdagsman men petad till plats fem på listan inför årets val, kämpar om kryssen och makten i partiet.
Det är till det yttre en repris från valrörelsen 2006, men med en helt annan bakgrund av interna slitningar, inte minst här i Umeå direkt efter förra valet när partiets ledande namn Nina Björby direkt efter valet manövrerades ut till den grad att hon till sist gick över till socialdemokraterna. Då, för fyra år sedan, var Jabar Amin var mycket nära att från tredje plats på listan lyckas kryssa sig in i riksdagen. Han var inte många röster från spärren.
I nomineringsprocessen inför årets val förde Jabar Amins anhängare upp honom till förstaplatsen, medan Thomas Nihlén flyttades ned till femte plats.
Den här gången är det alltså Thomas Nihlén som måste kryssa sig förbi Jabar Amin. Även den här gången är det på förhand svårbedömt hur det ska gå. Uppenbart är att både Amin och Nihlén ser varandra som motståndare.

Att duellen nu gått från viskis till snackis, beror i hög grad på okonventionella inhopp i debatten från vänsterpartiets riksdagskandidat i länet Jonas Sjöstedt och socialdemokraternas kommunalråd i Umeå Lennart Holmlund.
Båda antyder förstås att det säkraste rödgröna anhängare kan göra är att rösta på vänsterpartiet respektive socialdemokraterna, men båda tar ändå tydlig ställning för Nihlén i Mp-striden.

Normalt brukar partier som vill regera tillsammans undvika att blanda sig i varandras interna trubbel. Men har här uppenbarligen både Sjöstedt och Holmlund känt sig kallade.
VK återger detaljerna på nyhetsplats i dagens tidning, med Jabar Amins upprörda reaktion på framför allt Sjöstedts inhopp i debatten. Det intressanta för utomstående är att både Sjöstedt och Holmlund i sina inlägg anger det rödgröna samarbetsklimatet som ett motiv för stödet till Nihlén.
Sjöstedt gör det som riksdagskandidat, utifrån en analys av vad som behövs för att det rödgröna samarbetet ska fungera på nationell nivå.
Holmlund gör det som kommunalpolitiker, efter en vad avser socialdemokraternas relation till miljöpartiet i Umeå turbulent mandatperiod, med många frågetecken kring hur en fungerande majoritet ska kunna formas nästa mandatperiod.

Det formaliserade rödgröna samarbetet är ovant för alla inblandade, på alla nivåer. Fortfarande finns interna tvivel på hur djupt engagemanget inom de andra partierna går, om samarbetet är en nödlösning eller ett långsiktigt projekt. Och på den kommunala nivån i Umeå är stämningarna mellan de rödgröna partierna ännu mer lynniga än nationellt. Då uppstår önskemål om stabilitet och förutsägbarhet. Sådant återspeglas kanske också i reaktionerna på kampen Amin vs Nihlén.

Att Thomas Nihlén själv öppet gläds åt vitsorden högt uppifrån tänkta samarbetspartier är begripligt. Men det är ändå inte säkert att stödet enbart är till hjälp för Nihlén och till nackdel för Amin. Med klappar på ryggen som pålitlig samarbetskamrat från kända politiker som Sjöstedt och Holmlund finns risken för ett slags etablissemangsstämpel. Utvecklingen inför årets kongressval i USA visar att den stämpeln kan vara besvärlig. De internationella trenderna talar egentligen för den mer oförutsägbara politikertyp som Jabar Amin, av anhängare i positiv mening och av motståndare i negativ, anses representera.

Som personvalsvän bör man slå fast att den här typen av dueller i grunden är bra och uppfriskande. Det är poängen med personval, att enskilda kandidater är något mer än bara sina partibeteckningar.
Det är inte omöjligt att uppmärksamheten kan ha en viss mobiliserande effekt på Mp:s kärnväljare. Men striden påminner också ofrånkomligt väljarna om bråken i Umeå efter förra valet. Personvalsstrider inför ett val är en sak – interna maktskiften omedelbart efter ett val är något helt annat. Den nya osäkerheten kring hur miljöpartiet, och det rödgröna samarbetet, mår kan stöta bort väljare som ännu inte bestämt sig.
I Amin vs Nihlén får vi kanske hur som helst en intressant skymt av framtidens valrörelser.

Idag är svenska folket via Vattenfall ensam ägare till en rad utländska kol- och kärnkraftverk i Polen och Tyskland. Förre Thomas Östros (s) som var en av näringsministrarna vid dessa inköp, tycker det är bra:

- Utländsk kol- och kraft utgör för (s) omistliga delar i ”kronjuvelen” Vattenfall.

Lennart Holmlund försvara detta. Och gör sitt bästa för att blogga bort från huvudfrågan:

- Är det rimligt att svenska folket står som ensam ägare till utlänska kraftverk baserade på brunkol och kärnkraft?

Beträffande hollänska NUON som Vattenfall förvärvade 2009 är dess ”portfölj” långt bredare än de polska och tyska kraftverken. NUON  är bl.a ledande på havsbaserad vindkraft i Europa och satsar dessutom särskilt på energieffektivisering. NUON byter successivt kol mot bioenergi och har därmed en profil som bättre överensstämmer med de nya ägardirektiven att Vattenfall ska vara ett av de bolag som driver energiomställningen i Europa.

För Centerpartiet är insatser mot klimathoten det övergripande uppdraget. Därför föreslås att resurser ska frigöras via breddat ägande i Vattenfall. Och att Sverige steg för steg ska göra sig av med de här kraftkällorna. De resurser som staten tillförs ska istället satsas på grön energiförnyelse i Sverige och på investeringar i Norrlands Inland.

Sen kan Sverige påverka energipolitiken i Europa på andra sätt. Men det är inte det svenska skattebetalares pengar ska gå till.

KARENSDAGEN var den fråga som diskuterades mest på mötet. Jag undrar om den frågan över huvud taget förekommer när Umeå-alliansen har sina möten? I vilket fall. Karensdagen är ett stort problem hos flera yrkesgrupper. Kanske särskilt inom äldrevården, skolan och barnomsorgen där epidemier snabbt sprids. Lärare, barnskötare och undersköterskor är några yrkesgrupper med särskilt hög sjukfrånvaro.

ALEJANDRO CAVIEDES arbetar själv inom vården och har drivit den här frågan inom Umeå arbetarekommun och fackliga utskottet. Men en majoritet i arbetarekommunens styrelse sa nej och det gjorde också representantskapet. Fast inte riktigt…

LENNART HOLMLUND valde att ”sträcka ut en hand” till Caviedes och alla andra som ville att Umeå kommun skulle gå före och på eget bevåg slopa karensdagen. ”När vi vunnit valet är jag beredd att vi gör ett försök på någon arbetsplats” sa han. Därmed lever frågan fortfarande. Samtidigt kommer arbetarekommunen att fortsätta att driva frågan gentemot partiet. S-kongressen valde att prioritera en höjning av taket i sjukförsäkringen. Men kravet om att slopa karensdagen ligger kvar.

JAG HÅLLER MED Harriet Hedlund och andra som anser att karensdagen är en nationell angelägenhet och inget som varje kommun eller arbetsgivare ska behöva ta ansvar för. Det skulle för övrigt vara ett avsteg från principen om den generella välfärden. Vi ska inte öppna för någon slags frivillighet som leder till att endast välbeställda kommuner och arbetsgivare kan slopa karensdagen för sina anställda.
Men om Socialdemokraterna får förnyat förtroende i Umeå blir det i vart fall ett försök med slopad karensdag på någon av kommunens arbetsplatser. Försöket kommer i så fall att utvärderas. Det kan ju visa sig bli lönsamt om sjuknärvaron minskar och det totala antalet sjukskrivningsdagar blir lägre. Ett lyckat försök i Umeå kan kanske leda till ett regerings- och riksdagsbeslut i frågan.

Ur Möjligheternas Umeå: Socialdemokraterna i Umeå bygger vidare på det hållbara, skriven av Lars Bodén på VF-ledarsidan den 2010-06-30.

          Texten ovan är ett utdrag från socialdemokraternas kommunala handlingsprogram som vi antog i juni. Dokumentet innehåller den politik som vi tänker föra i Umeå Kommun kommande mandatperiod när vi vinner valet. I en växande stad som Umeå behöver vi gröna lungor fria från exploatering. Strandområdet närmast vattnet ska vara tillgängligt för allmänheten och inte beslagtas av privata intressenter. Vi tänker därför fullfölja det beslut som kommunen tog för 30 år sen att riva stugorna.

          Flertalet stugor står på kommunal mark och ägs dessutom av kommunen, som låtit ett antal privatpersoner arrendera dem. De är inte tillgängliga för allmänheten och de lägger beslag på delar av strandområdena. Och så har borgarna mage att framställa bevarandet av dem som ett ALLMÄNT intresse, när deras förslag om att ha en detaljplan så tydligt innebär en privatisering så det sjunger om det!

          Borgarna hävdar stugorna har ett kulturvärde de vill bevara, men de vet mkt väl att kommunen med en detaljplan inte kan ställa krav på hur stugorna ska se ut. Det öppnar dörrarna för exploatering. Idag en stuga, imorgon en lyxvilla, och varför inte sedan en golfbana när man ändå håller på?

          Bryr sig borgarna om kulturvärden får de hellre återinföra gratis entré på de statliga muséerna som alliansregeringen såg till att avskaffa.

Mer om stugorna, läs gärna inlägget från Holmlund (s) och inlägget från Andreas Lundgren (s)

Trots att Umeå har högre kostnader än snittet i landet på i stort sett alla verksamheter som kommunen bedriver får kommunen pengar över vid årets slut.

Kommunalskatten är även 2 kronor högre än med jämförbara kommuner i vår storlek.

S-kommunalrådet Lennart Holmlund har stora problem att förklara varför han brandskattar umeåborna. Just nu formligen skottar Holmlund skattepengar ut genom fönstret i en allt snabbar fart för att hålla undan.

Detta är inte rimligt längre.

Hur mycket längre ska umebornas tålamod hålla för ett socialdemokratiskt styre när deras ineffektivitet är så uppenbar?

Tomtebo ett av Umeå absolut bästa pärlor. Där vi möttes av bara positiva människor som tycker precis som jag själv, att Tomtebo är ett väldigt bra bostadsområde.

På söndag bjuder vi på fika i Äventyrslekparken. Passa på att samtala om det som ligger dig varmast om hjärtat, medans barnen leker.

Passa till exempel på att diskutera förslaget om Nydalaområdet.

Vi i Tomtebo och Innertavle S-förening tackar också speciellt Holmlund och alla andra som ställde upp på att gå runt på Tomtebo med oss ikväll.

Vi ses på Söndag klockan 14:00 till 16:00 i äventyrslekparken.

Vissa kan man glädja sig åt, andra är mindre kul. Dagens mätning i VK om förtroendet hos umeborna,  för mig och Holmlund, var för min egen del glädjande. Trenden är stigande, och jag ligger ungefär på samma nivå som Holmlund numera.

Vi i Alliansen har nu några månader på oss att vända opinionen så att vi kan få ett maktskifte i Umeå. Socialdemokraterna har styrt Umeå de senaste 16 åren. Det räcker så. Nu är det dags för förändring!

Den 19 september är det upp till umeborna att fälla avgörandet.

Intressant är dock reaktionen idag från Umeå Arbetarkommuns ordförande tillika byggnadsnämndens ordförande Åsa Ögren (S), av många utpekad som en trolig efterträdare till Holmlund.

Åsa Ögren förklarar idag i VK att "bloggen är Lennart Holmlunds alldeles egen. Åsikterna är helt hans egna och inte partiets. Det han skriver har han inte sanktionerat hos någon."

OK. Mycket intressant. Så det är alltså så socialdemokraterna i Umeå anser att vi ska betrakta det som skrivs i Holmlunds blogg numera? Att det som skrivs i hans blogg inte har något med vad (S) tycker i olika frågor.

OK.

Socialdemokraten Lennart Holmlund har ju under lång tid försökt sätta en bild av hur dåligt det går i Sverige under alliansregeringens styre. Verkligheten visar att han är ute och cyklar (förlåt gör stav-fel).

I den värsta världsfinansiella krisen sedan andra världskriget har olika åtgärder från regeringen skapat ett utrymme som t o m ger ett rejält överskott i kommunens ekonomi.

Det har gått så bra att Lennart Holmlunds socialdemokrater i Umeå inte ens klarar av att göra av med alla de till buds stående medlen.

Högre statsbidrag, minskade kostnader för sjukskrivna som kommer tillbaks i arbete, lägre arbetsgivaravgifter för yngre o s v. Listan kan göras lång.

Vi ska då komma ihåg att Umeå kommun generellt har en alltför hög kostnadsnivå för bedrivandet av sina verksamheter än om du jämför med andra liknande kommuner.

Summan av kardemumman är att alliansregeringens politik fungerar även i rejäla kristider. Så till den milda grad att den även räddar ekonomin i Umeå trots Lennart Holmlunds undermåliga kostnadsmedvetenhet.

Jävlar vilket kalabalik det blivit för att Holmlund kallade centerpartiet för högerextremt. I blogg efter blogg skriker borgerliga politiker sig hesa och kräver en offentlig ursäkt. Jag måste nog hålla med Holmlund om att centern övergivit sin folkrörelsekaraktär till förmån för Stureplanshögerns nyliberala människosyn, och i det avseendet är partiet extremt höger: partiledaren Maud Olofsson har gjort sig känd för sina utspel mot lagen om anställningsskydd (som hon tycker inte ska gälla för ungdomar), mot fackets rätt till stridsåtgärder, och för en sänkning av ingångslönerna.

          Däremot att centern skulle vara högerextremt (ihop skrivet) kan diskuteras. Jag tycker att centerpartisten Sven-Olov Edvinsson sätter fingret på själva problemet, när han på sin blogg skriver att ”Orden högerextremt parti är i svenska språket förknippat med nazistsika partier eller militarisktiska partier i latinamerika.”

          Detta är intressant. Inte för att partiet mellan 20- och 40-talet tog tydlig ställning för antisemitismen. Den tiden är ju ändå förbi. Det som jag fäster uppmärksamheten vid är den andra delen av Edvinssons definition av högerextremism som kopplas till militärkupper i Latinamerika.

          Varför är detta intressant? Såväl Center- som Folkpartiet ingår som medlemmar i Liberala Internationalen (LI), som precis valt som vice-ordf Roberto Micheletti, eller Goriletti som han kallas i Latinamerika sedan han sommaren -09 införde en militaristisk regim i Honduras genom en statskupp som fördömts av FN, OAS och EU. Ordf för LI Hans van Baalen har öppet försvarat statskuppen som motiverades av anklagelser mot den avsatte presidenten Zelaya för brott mot konstitutionen, som än idag inte har bevisats.

          Dessa partier har varken lämnat LI eller ens protesterat mot det märkliga valet av vice-ordf. Folkpartiets internationalle sekreterare Fredrik Svensson skyller på Zelaya, och från Centerpartiet är det tyst om saken.

          Så hur var det nu igen med centerpartiet och högerextremism?

Ur VF: "Nej, varför skulle jag göra det? Jag står för vartenda ord. Centerpartiet har rört sig långt ut mot höger när det gäller arbetsrätt och synen på facket. Det har blivit ett högerextremt parti i en del frågor, säger Holmlund till VF."
 

Om centerledaren Maud Olofsson säger han vidare: -Maud Olofsson har inte gjort något i politiken.

Tja, vad ska man säga? Vissa hade hoppats att Holmlund uttryckt sig slarvigt eller oöverlagt sin blogg, och att han nu skulle ta tillfället i akt och korrigera sig. Men han viker inte en tum. Center ett högerextremt parti..... Skulle vara intressant att höra vad statsvetare säger om den kommentaren.

Tråkigt också att den socialdemokratiska hetsjakten mot Maud Olofsson fortsätter. Maud är en värdefull tillgång för Västerbotten och Umeå, och hon är en uppenbar nyckelaktör i regeringen.

Holmlund borde be dubbelt om ursäkt - dels till cenetrpartiet för påståendet om högerextremism, dels till Maud Olofsson personligen!

Att tonläget skulle bli högt inför den kommande valrörelsen var väntat, men det känns tyvärr som att debatten har spårat ur redan. Sedan tidigare har det, kanske i synnerhet i Västerbotten, bedrivits en hetsjakt mot centerledaren Maud Olofsson och angreppen från socialdemokraterna har varit anmärkningsvärt hårda. Månad efter månad.

Förra veckan blev det rubriker över hela landet när KG Abramsson (S) i Vilhelmina hotade (själv påstår han att han skämtade) det centerpartistiska kommunalrådet med att hon borde "remmas upp".

Och i gårdagens blogg skriver alltså Holmlund så här:

Jag tycker det är tragiskt att man kan gå till såna här överdrifter. Holmlund borde be centerpartiet om ursäkt.

Idag blir det besök av ett annat slag. Det är vi ledamöter i kommunstyrelsens näringslivs- och planeringsutskott som ska besöka bl.a. Uminova Innovation och Umeå Biotech Incubator.

Avslutningsvis tyckte jag att dagens VF var en småkul läsning.

Dels på ledarsidan där Lars Bodén trumpetar ut att de rödgröna är överens om svensk försvars- och säkerhetspolitik - detta samtidigt som vi hör från Sälen att vänsterpartiet omedelbart vill dra tillbaka de svenska trupperna medan socialdemokraterna vill låta dem vara kvar. Överens? Jo, tjena!

Dels Lennart Holmlunds uttalande om att socialdemokraterna inte kommer att nedlåta sig till smutskastning i valrörelsen. OK. Så Holmlund kommer nu att ändra inriktning på sina bloggar framöver - inga felaktiga angrepp på regeringen från och med nu alltså??

Holmlund m.fl. skriver i DN såhär:

"Mot bakgrund av det globala klimathot som forskare inom FN:s klimatpanel och många andra målar upp framstår en svensk diskussion om en utfasning av kärnkraften som tondöv. Världens klimatutmaning handlar om att ersätta fossil energi med energislag som släpper ut inga eller mycket små mängder koldioxid."

Vad är då problemet? Jo, det är att om Lennart Holmlund och hans parti, tillsammans med vänsterpartiet och miljöpartiet får makten, så är det kört. De tillväxtfientliga partierna som Mona Sahlin tänker regera med om hon vinner valet vill ju stänga ner kärnkraften.

Nu har jag i alla hunnit gå igenom tidningarna och besvarat lite mail. Läser på texttv att förtroendet för socialdemokraternas politik faller. (S) tappar på alla 16 undersökta områden, och vi moderater drar ifrån dem när det gäller såväl skattefrågan som att sköta Sveriges ekonomi. Även när det gäller att bekämpa arbetslösheten får moderaterna högre betyg än (S). Allt bäddar för att det blir en jämn och spännande tid fram till valdagen i september 2010.

Den sista tiden har jag noterat att Lennart Holmlund (S) har börjat ändra strategi. Opåkallat går han till försvar för såväl miljöpartister som vänsterpartister, som att de inte skulle kunna föra sin talan själva. Varje vecka angriper han numera Alliansföreträdare för att ägna sig åt "vuxenmobbing" och "trakasserier" under fullmäktigesammanträden och andra möten. Om det inte vore så allvarliga beskyllningar skulle man nästan börja skratta åt Holmlunds försök att blanda bort korten.

När Holmlund angriper Umeås Alliansföreträdare för sådana metoder har orden fullständigt tappat sin mening. Men det kanske också är Holmlunds avsikt? För då spelar det ju inte längre någon roll att han själv anklagas för liknande metoder......

Därmed fanns det hopp. Mer pengar till för- och grundskolenämnden, och ett uppdrag från Alliansen till nämnden att ompröva nedläggningsbeslutet utifrån nya förutsättningar med mer pengar. Det enda som krävdes var att ledamöterna från moderaterna, centern, folkpartiet, kristdemokraterna, rättvisepartiet och miljöpartiet skulle rösta på det förslaget.

Alla gjorde som de skulle, med ett undantag.

Miljöpartiet valde att lägga ned sina röster i den avgörande voteringen. Resultat: Socialdemokraterna och vänstern vann, och Sofiehemsskolan förlorade. Trots att mp sade sig vilja rädda skolan.

Lennart Holmlund (S) och hans gäng var naturligtvis lyckliga över segern i omröstningen. Så lyckliga och nöjda, att Holmlund kände sig tvungen att i efterhand på bloggen försvara gruppledaren för Miljöpartiet, Alireza Mozahafi, och hävda att denne utsattes för "vuxenmobbing" och "trakasserier" under debatten.

Allvarligt? Att poängtera konsekvenserna av miljöpartiets agerande kallas alltså för "vuxenmobbing"? När Lennart Holmlund börjar ta dessa ord i sin mun så har det nog gått inflation i begreppet vuxenmobbing.

Frågan är vilket pris (S) har tvingats "betala" för att miljöpartiet svek sin linje och nu istället medverkade till en nedläggning av skolan.

Men kampen för Sofiehemsskolan går vidare.

Han har till och med fått facket på Volvo Lastvagnar att tro på det han sagt.

Så kom då fakta på bordet som visade att socialdemokraterna inte lagt en enda krona mer på transportstödet än vad Alliansregeringen gjort. 499 miljoner totalt för 2010. Alla riksdagspartier är alltså överens i frågan om transportstödet.

Lennart Holmlund, som hela tiden gett sken av att en ny röd-grön regering skulle leverera mer än Alliansregeringen på detta område, framstår nu som rent ut av en lögnare.

Lägg till den insändare som Lennart Holmlund och Tomas Eneroth (näringspolitisk talesman för s) har inne i dagen VK så blir skrällen än större. Insändaren skrevs och skickades troligen in innan avslöjandet om att socialdemokraterna inte lägger en krona mer på transportstödet än regeringen.

I insändaren hackar dessa herrar på att regeringen inte nog tar på allvar Volvos oro över transportstödet. Antingen sågar dessa män sin egen s-politik eller så måste de ju anse att Alliansregeringen gör mer än väl eftersom man inte själva agerar i frågan mer än oralt.

Ett annat alternativ är ju att man vill ge mer pengar till Volvo Lastvagnar ur den gemensamma kakan men vilka företag i Norrland ska då enligt Holmlund få mindre?

Tala om självmål.

"...ett beställningsjobb åt regeringen. Att försämra för sjuka och pensionärer var ett led i regerings politik för att kunna sänka skatterna för dem som har det bäst."

Men som åtskilliga redan påpekat förefaller det som Holmlund skrivit utan större eftertanke. Det beslut rätten kritiserade togs första halvåret 2006 - och då var det ju en socialdemokratisk regering som satt vid makten.

Var det den som angrep sjuka och pensionärer?

Lennart fullföljer den socialdemokratiska traditionen anförd av bl. a Göran Persson. Margot Wallström fick nog och stack till Bryssel. 

Han menar att detta visar att vi inte går att lita på och att detta kommer få konsekvenser: "Respekten för varandra och vad som sagts i vissa frågor har brutis, det blir en klimatfråga om saker i förtroende i framtiden".

Till att börja med kan vi konstatera att siffrorna om hur (S) ville fördela pengarna varit "ute" på stan under ett antal dagar. Personer inom de olika förvaltningarna känner till det, politiker har fått kännedom om det. Media har känt till det. Då blir det tillslut löjligt, och inte trovärdigt, att låtsas som att uppgifterna inte existerar.

Jag tolkar snarast reaktionen som att Holmlund är lite stressad över Alliansens linje.

Sedan har han har ju själv gjort samma sak vid tidgare tillfälle, men det räknas tydligen inte. ETT exempel var när vi fick information om de tre olika privata förslagen till utvecklingen av Nanna/Mimer. Då var överenskommelsen att ingen skulle kommentera förslagen förrän efter sommaren när vi hade fått detaljstudera dem noggrannare. Vad händer? Dagen efter sågar han två av förslagen på sin blogg och lyfter fram det tredje som positivt. Så den som är utan skuld kastar första sten.....

Ett litet exempel ur hans blogg idag: Lennart tror att kommunen blivit skulpturkommun – så fel, så fel. Umedalen Skulptur har fått ett nationellt pris av Boverket och Umedalen ligger förvisso i kommunen.

Men inte har kommunen fått priset för det! Eller Lennart tror kanske att det är hans personliga förtjänst att Ålö-Maskiner är världsledande på frontlastare också?

Citatet är hämtat från VA.se och dess makroexpert Pekka Kääntäs analys av statens ekonomi.

Sverige är det land som har sådan ordning på finanserna att man 2010 kan gasa medan andra länder måste hålla igen.

Just detta gör Alliansregeringen. Med ett globalt perspektiv för ögonen framstår Lennart Holmlunds analys av läget som rent korkade.

Holmlund har sitt tubseende påkopplat samtidigt som de ideologiska glasögonen kraftigt immat igen.

Han är rent avundsjuk på hur bra det går för Sverige samtidigt som hans parti inte sitter och styr. Tråkigt för honom men en lycka för oss andra. Hur många miljarder skulle inte hans parti redan tryckt in i bilindustrin och spolat bort dem rakt in i det amerikanska ickefungerande finansiella system?