blogg.vk.se - Etikett: lappar http://blogg.vk.se/etikett/lappar/feed/ Inlägg med etikett lappar Sun, 19 May 13 20:18:35 +0200 http://blogg.vk.se sv hourly 1 10 <![CDATA[Guldkorn]]> http://blogg.vk.se/gunnel/2010/09/29/guldkorn-191530 http://blogg.vk.se/gunnel/2010/09/29/guldkorn-191530/#kommentarer Wed, 29 Sep 10 22:01:24 +0200 Gunnel Forsberg http://blogg.vk.se//2010/09/29/guldkorn-191530 Dammar här av ett litet guldkorn från barndomsminnenas arkiv.

Av någon anledning kom vi in på fiske

En dag som denna - om man fick önska att träffa någon av de som redan gått ur tiden, så skulle jag vilja duka ett kaffebord åt min kära pappa Alvar som dog 1988, samt åt min farfar Gustav och hans syskon som samtliga var födda senare delen av 1800.
 
Själv skulle jag sätta mig väl dold under bordet i skydd av duken och bara lyssna, njuta och återuppleva någon av alla de eftermiddagar jag minns från min barndom, när dessa berättarkonstens ekvilibrister kom samman runt ett bord, lutande sig fram för att inte missa någon enda nyans i varandras färgstarka historier. Detaljrika berättelser från förr som kunde flöda timme ut och timme in.
 
Förutom Farfar Gustav, så minns jag särskilt farbror Axel – en gammal fanjunkare, hans syster Ebba – folkskollärarinnan, farbror Fritiof, samt farbror Viktor från granngården ifrån den gamla syskonskaran Hedman. De var alla begåvade med fantastiska berättartalanger och även om de hade hört varandras historier många gånger så lät de aldrig märka det, utan förstärkte, nickade och hummade instämmande innan stafettpinnen gick vidare till näste historieberättare runt bordet. Ibland kunde diskussionslystnaden ta över för en stund, men fokus låg ändå alltid på själva berättandet.
 
"Av någon anledning kom vi in på fiske" – den frasen uttalades av Farbror Axel efter att han vid ett tillfälle bevistat en bybos dödsbädd för att ta ett sista farväl. Det uttalandet har blivit ett ”familjärt ordspråk” som vi använder lite till mans, för just så var det i familjen. Av någon anledning kom vi in på fiske. Mustiga berättelser om stora laxar, öringar, fångster med ljuster, håv eller nät, från den tiden då Vindelälven flödade fri och var full av fisk.
 
Fantastiska jägarhistorier om minkar, rävar,tjädrar orrar och älgar. Hemska historier om löss, svält, barkbröd och ekorrkött till middag, om härsket smör och getarpojkar, pälsjägare, skrömta och om vintermarknader.
 
Jag minns skrönor om lappar, barnmorskor och köldrekord. Farbror Viktors möte med kungsörnen som dök ner och tog hans krimmermössa. Om Långa Lappflickans sista färd till Lycksele, hur hennes ben stack ut ur den lilla ladan ovan Storforsen.
 
Mina små barnaöron uppsnappade ”bra att ha-ställen” som Rågobäcken, Småträsket, Kvarnträsket, Matjokkbäcken, Djupselforsen och Harrbo. Deras målande beskrivningar gjorde att man riktigt kunde se för sin inre syn allt som sades. Detta kanske gav mej en smula färdkost och berättarlust i ryggsäcken, men jag önskar att mitt minne bättre hade kunnat lagra dessa fantastiska pusselbitar i min egen men kanske även i din historia.
 
För 40 år sedan var detta vardagsmat för mina små öron. Idag skulle det vara en högtidsstund utan like att få höra historierna igen. Jag tror att vi ska vårda och vara rädda om våra minnen och berättelser.
 
Dela med dig, återupplev och kanske gör upp med något gammalt skräp som du har i ryggsäcken. De är en del av din sammanhängande histora – från födsel till död – på gott och ont.
]]> Dammar här av ett litet guldkorn från barndomsminnenas arkiv.

Av någon anledning kom vi in på fiske

En dag som denna - om man fick önska att träffa någon av de som redan gått ur tiden, så skulle jag vilja duka ett kaffebord åt min kära pappa Alvar som dog 1988, samt åt min farfar Gustav och hans syskon som samtliga var födda senare delen av 1800.
 
Själv skulle jag sätta mig väl dold under bordet i skydd av duken och bara lyssna, njuta och återuppleva någon av alla de eftermiddagar jag minns från min barndom, när dessa berättarkonstens ekvilibrister kom samman runt ett bord, lutande sig fram för att inte missa någon enda nyans i varandras färgstarka historier. Detaljrika berättelser från förr som kunde flöda timme ut och timme in.
 
Förutom Farfar Gustav, så minns jag särskilt farbror Axel – en gammal fanjunkare, hans syster Ebba – folkskollärarinnan, farbror Fritiof, samt farbror Viktor från granngården ifrån den gamla syskonskaran Hedman. De var alla begåvade med fantastiska berättartalanger och även om de hade hört varandras historier många gånger så lät de aldrig märka det, utan förstärkte, nickade och hummade instämmande innan stafettpinnen gick vidare till näste historieberättare runt bordet. Ibland kunde diskussionslystnaden ta över för en stund, men fokus låg ändå alltid på själva berättandet.
 
"Av någon anledning kom vi in på fiske" – den frasen uttalades av Farbror Axel efter att han vid ett tillfälle bevistat en bybos dödsbädd för att ta ett sista farväl. Det uttalandet har blivit ett ”familjärt ordspråk” som vi använder lite till mans, för just så var det i familjen. Av någon anledning kom vi in på fiske. Mustiga berättelser om stora laxar, öringar, fångster med ljuster, håv eller nät, från den tiden då Vindelälven flödade fri och var full av fisk.
 
Fantastiska jägarhistorier om minkar, rävar,tjädrar orrar och älgar. Hemska historier om löss, svält, barkbröd och ekorrkött till middag, om härsket smör och getarpojkar, pälsjägare, skrömta och om vintermarknader.
 
Jag minns skrönor om lappar, barnmorskor och köldrekord. Farbror Viktors möte med kungsörnen som dök ner och tog hans krimmermössa. Om Långa Lappflickans sista färd till Lycksele, hur hennes ben stack ut ur den lilla ladan ovan Storforsen.
 
Mina små barnaöron uppsnappade ”bra att ha-ställen” som Rågobäcken, Småträsket, Kvarnträsket, Matjokkbäcken, Djupselforsen och Harrbo. Deras målande beskrivningar gjorde att man riktigt kunde se för sin inre syn allt som sades. Detta kanske gav mej en smula färdkost och berättarlust i ryggsäcken, men jag önskar att mitt minne bättre hade kunnat lagra dessa fantastiska pusselbitar i min egen men kanske även i din historia.
 
För 40 år sedan var detta vardagsmat för mina små öron. Idag skulle det vara en högtidsstund utan like att få höra historierna igen. Jag tror att vi ska vårda och vara rädda om våra minnen och berättelser.
 
Dela med dig, återupplev och kanske gör upp med något gammalt skräp som du har i ryggsäcken. De är en del av din sammanhängande histora – från födsel till död – på gott och ont.
]]> http://blogg.vk.se/gunnel/2010/09/29/guldkorn-191530/feed <![CDATA[Infernalisk värk och torktumlarfilter]]> http://blogg.vk.se/Minnalainen/2010/09/13/infernalisk-vark-och-torktumlarfilter-188579 http://blogg.vk.se/Minnalainen/2010/09/13/infernalisk-vark-och-torktumlarfilter-188579/#kommentarer Mon, 13 Sep 10 10:39:32 +0200 Miss Minnalainen http://blogg.vk.se//2010/09/13/infernalisk-vark-och-torktumlarfilter-188579 Vaknade fyra på morgonen av infernalisk värk i det högra benet, en värk som kommer när benet är fruset (det är vad jag tror iallafall). Svårt att förklara "värken", reumatism känns lite fånigt eftersom jag är för ung för att ha det. Men nånting ditåt.
Iallafall så var det bara att gå upp och kasta i sig en värktablett, bre några skorpor med det sista av margarinet och sen  tillbaka i sängen (det börjar fan bli kallt i lägenheten, hoppas dom slår igång värmen snart). Slöläste en gammal söndertummad serietidning och lyssnade på musik tills det började ljusna utomhus. Klev upp och kokade kaffe och tog med mig en kopp till sängen där jag läste en söndertummad mangabok, jepp full fart hemma hos mig på morgonen! Kände hur omotivationen till att göra något satt hårt, beslöt mig för att åtminstone duscha och steka lite frukost. Börjar bli farligt tunnt i både kylskåp och skafferi i matväg, stekte en vegetarisk burgare från längst in i frysen och ett gammalt ägg. Man tager vad man haver, så illa är det.

Borde få något gjort idag, inte bara såsa omkring och skjuta upp saker. Jag borde köpa ett kuvert med mina sista slantar så jag kan posta iväg viktiga papper. Jag borde även tvätta men det är brutalt tråkigt och sen tar det en #!@% tid att torka sängkläder! Det finns förvisso en torktumlare till förfogande MEN anledningen till att jag inte uttnytjar den är 1, den torkar inte kläderna helt 2, den är full med grannens snuskiga ludd från förgående tvätt och 3, den är full med grannens snuskiga ludd från förgående tvätt.
När jag flyttade in skulle jag tömma filtret och ve och fasa, vad fick jag se? Fyra centimeters tjockt ludd från torktumlarfiltret! Uäck, jag ryser bara jag tänker tillbaka på det. Jag hade kunnat lägga ut luddet på golvet och sovit på det. Iallafall så rengjorde jag filtret, som jag misstänker aldrig hade blivit rengjort, och torkade mina kläder (som inte vart helt torra).
När jag nästa gång skulle använda torktumlaren upptäckte jag att torktumlarfiltret åter igen var fullt med ludd. Och när jag gången efter det skulle torka mina kläder så var filtret ännu en gång inte rengjort. Så då beslöt jag mig för att i traditionellt svenskt uppförande skriva en artig lapp, den löd "Var vänlig och rengör efter Er". Men när detta inte tog skruv, (kan också ha något att göra med att grannen inte pratar svenska men men), så då övergav jag förhoppningen om att använda torktumlaren då jag önskar god grannsämja och så vidare.

Men så roligt är det inte att torka kläder i källaren (där jag tvättar) då jag måste dra upp en timer för att elementet ska gå igång, och eftersom källaren är rätt så kall måste man "förbereda" elementet i god tid innan. Sen måste man efter 120 minuter dra upp timern igen (vilket jag kan upplysa om behövs några gånger). Suck, efter ha skrivit om det känner jag ännu mera olust att tvätta...
Här nedan kan ni se torktumlarfiltret första gången jag skulle använda torktumlaren. Jag tog fotobevis ifall grannen tänkt köra den klassiska "det-är-ungdomarna-som-slarvat-med-städningen"-taktiken
 


"Glömt" att rengöra en, två eller flera gånger?

]]> Vaknade fyra på morgonen av infernalisk värk i det högra benet, en värk som kommer när benet är fruset (det är vad jag tror iallafall). Svårt att förklara "värken", reumatism känns lite fånigt eftersom jag är för ung för att ha det. Men nånting ditåt.
Iallafall så var det bara att gå upp och kasta i sig en värktablett, bre några skorpor med det sista av margarinet och sen  tillbaka i sängen (det börjar fan bli kallt i lägenheten, hoppas dom slår igång värmen snart). Slöläste en gammal söndertummad serietidning och lyssnade på musik tills det började ljusna utomhus. Klev upp och kokade kaffe och tog med mig en kopp till sängen där jag läste en söndertummad mangabok, jepp full fart hemma hos mig på morgonen! Kände hur omotivationen till att göra något satt hårt, beslöt mig för att åtminstone duscha och steka lite frukost. Börjar bli farligt tunnt i både kylskåp och skafferi i matväg, stekte en vegetarisk burgare från längst in i frysen och ett gammalt ägg. Man tager vad man haver, så illa är det.

Borde få något gjort idag, inte bara såsa omkring och skjuta upp saker. Jag borde köpa ett kuvert med mina sista slantar så jag kan posta iväg viktiga papper. Jag borde även tvätta men det är brutalt tråkigt och sen tar det en #!@% tid att torka sängkläder! Det finns förvisso en torktumlare till förfogande MEN anledningen till att jag inte uttnytjar den är 1, den torkar inte kläderna helt 2, den är full med grannens snuskiga ludd från förgående tvätt och 3, den är full med grannens snuskiga ludd från förgående tvätt.
När jag flyttade in skulle jag tömma filtret och ve och fasa, vad fick jag se? Fyra centimeters tjockt ludd från torktumlarfiltret! Uäck, jag ryser bara jag tänker tillbaka på det. Jag hade kunnat lägga ut luddet på golvet och sovit på det. Iallafall så rengjorde jag filtret, som jag misstänker aldrig hade blivit rengjort, och torkade mina kläder (som inte vart helt torra).
När jag nästa gång skulle använda torktumlaren upptäckte jag att torktumlarfiltret åter igen var fullt med ludd. Och när jag gången efter det skulle torka mina kläder så var filtret ännu en gång inte rengjort. Så då beslöt jag mig för att i traditionellt svenskt uppförande skriva en artig lapp, den löd "Var vänlig och rengör efter Er". Men när detta inte tog skruv, (kan också ha något att göra med att grannen inte pratar svenska men men), så då övergav jag förhoppningen om att använda torktumlaren då jag önskar god grannsämja och så vidare.

Men så roligt är det inte att torka kläder i källaren (där jag tvättar) då jag måste dra upp en timer för att elementet ska gå igång, och eftersom källaren är rätt så kall måste man "förbereda" elementet i god tid innan. Sen måste man efter 120 minuter dra upp timern igen (vilket jag kan upplysa om behövs några gånger). Suck, efter ha skrivit om det känner jag ännu mera olust att tvätta...
Här nedan kan ni se torktumlarfiltret första gången jag skulle använda torktumlaren. Jag tog fotobevis ifall grannen tänkt köra den klassiska "det-är-ungdomarna-som-slarvat-med-städningen"-taktiken
 


"Glömt" att rengöra en, två eller flera gånger?

]]> http://blogg.vk.se/Minnalainen/2010/09/13/infernalisk-vark-och-torktumlarfilter-188579/feed