Nu är det dags för styrelsemöte med Sveriges Kommuner och Landsting. Vi inleder med gruppmöte för de moderata ledamöterna och därefter en träff med Alliansens företrädare i styrelsen.

På dagordningen står bl.a. yttranden om Mervärdesskattens framtid och dess påverkan på den ideella sektorn. Såväl regeringen som SKL har ju markerat tydligt mot det EU-förslag om utvidgad moms, som skulle slå hårt mot det svenska föreningslivet. Även elitidrottens arenakrav gentemot kommunerna är uppe på ärendelistan, liksom förslag till förändringar i kommunallagen beträffande den kommunala demokratins funktionssätt: ändringar i kravet på antalet fullmäktigeledamöter m.m. Det sistnämnda vore en välkommen förändring, inte minst för små kommuner som länge efterfrågat att kunna minska antalet fullmäktigeledamöter. Bjurholm är ju en av dessa.

Senare i eftermiddag bär det av hemåt till Umeå. Vi hörs!

Det är ju ingen konstig slutsats att vi kristdemokrater inte gillar att momsbelägga t ex fotbollsklubbens korvförsäljning eller t ex kyrkkaffet.

Socialdemokrater och Vänsterpartister sätter ofta likhetstecken med samhället och offentlig sektor. Jag menar att detta är fel.

För jag anser att samhället är betydligt större än staten och betydligt större än den offentliga sektorn. Vi har i Sverige en helt unik stort civilsamhälle med ett föreningsliv som är viktigt att värna om.

Den verksamheten vill jag uppskatta och inte beskatta. Så var med och bekämpa införandet av momsen på ideellt arbete.

Det här är en skylt som hänger på en restaurang här i stan jag var till igår. Men om ni är uppmärksamma så kommer ni se att allt fler restauranger gör likadant. Sänkningen av restaurangmomsen används till att antingen sänka priset eller öka vinsten, men inte till att anställa fler.

Reformen kostar staten 5,4 miljarder kr i uteblivna skatteintäkter och förväntas bara ge 3000 jobb. Detta är ett halvt jobb per miljon. Med andra ord ingenting! Samma summa motsvarar kostnaderna för att anställa 16'000 kommunalarbetare eller 10'000 lärare.

Sedan 2006 då vi bytte regeringen har den offentliga sektorn skurit ner på 50'000 anställda pga skattesänkningarna. Hur mkt fler nedskärningar kommer vi få stå ut med för att kunna äta billigare på restaurang?.. om det nu alls blir billigare att äta på restaurang, för det är lika sannolikt att pengarna istället går till att öka vinsten med oförändrade priser.

------------------------------------------------------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------------------------------------------------------

ps. godkänner och svarar på era kommentarer lite senare ikväll :) *puss*

Det är helt rätt.Restaurangbranschen behöver kollas. Och inte minst när den senaste budgeterade momsskattesänkningen träder i kraft. Man kan verkligen ha synpunkter på att prioriterad detta nu. Men vi ska komma ihåg att det var ett av förslagen som en gemensam allians gick till val på så det är lite knepigt att nu säga nej.

Det säger en del.

Vilket jag sagt förr.

Billigare att äta ute för de som redan har det bra.

Dyrare för den som är sjuk att köpa medicin (inte sällan är sjuka också de som har väldigt mycket luft i plånboken, men det borde jag inte behöva påpeka).

En sak är säker, det kommer att ge ägarna mer pengar i fickorna.

---------------------------------------------------------

Ibland måste vi helt enkelt få vara i fred

”Emil Nordgren log och gned sina blanka byxknän.
– Ja, fasen vet, broder Thylén. Idealist. Om det finns någon verklig idealist? Fasen vet. Jag har just tänkt på detta. Sista tiden. Jag har ju haft gott om tid. Uppriktigt talat: det vete väl fasen.”
(Ur Parentation, av Björn-Erik Höijer, 1945)

Ibland behöver vi helt enkelt bara få vara i fred, som individer och privatpersoner, som små sociala gemenskaper, som anställda eller företagare, ibland som hela civilsamhällen, för att orka, vilja och kunna, för att känna lust och mening.

Vi måste få behålla något för oss själva; ett frirum, en sfär, något eget, för att vara beredda att våga och ta ansvar inför och tillsammans med andra, för att idas testa och misslyckas, för att överhuvudtaget få kraft att uppträda som medborgare bortom rösthandling, laglydighet och skatteplikt.

Tillåts vi inte pyssla, rusa iväg, lösa problem, försöka få igång något eller ta itu med saker på en gång, utan att direkt se direktiven, reglerna, stadgarna och föreskrifterna hagla över oss, så kommer vi att avstå. Och när föreskrifterna får ett egenliv och uppföljningen av hur de efterlevs blir ett självändamål, så fryser det i rören.

De obevakade rummen, undantagen, vrårna dit strålkastarna, mätredskapen, utmätarna och databaserna inte når är en förutsättning för det kreativa, skapande, ansvarstagande samhället. Har vi inte en dörr vi kan stänga om oss, en promenadstig som vi kan slappna av längs, en glänta som ingen vet om, en fritid som inte angår någon, blir det outhärdligt, dött och robotiserat. Det strikt genomlysta och rationella slutar som en förvriden, sjuk, förtryckt grimasch.

Överheter har alltid i historien haft ett begär att ha koll och insyn, för att kunna styra, straffa och röva med sig. Kanske har det funnits en naiv tro att med demokratins och rättssamhällets seger skulle staternas instinkt att snäva in de civila sfärerna upphöra eller bli per definition legitima. Den som fortfarande lever i den villfarelsen rekommenderas en väckarklocka.

Privatsfärerna krymper. De politiska anspråken på att få veta och registrera ökar. Gränserna för det upplevt acceptabla förskjuts åt fel håll. Och i de nya digitala miljöer där det fria civilsamhället växer fram pågår en kamp om vilka normer som ska gälla för privatsfär kontra övervakning, vars utgång får långsiktiga konsekvenser.

När politiken vill veta, mäta, kontrollera, redovisa, statistikföra och databehandla allt mer, när politiken vill samla in uppgifter för att vara säker på att inte glömma något, när principen blir att det är friheten från byråkrati och övervakning som måste motiveras, inte tvärtom, för kanske pågår något fuffens, då är vår frihet på flykt.
I dagarna har nyhetsflödet bjudit ytterligare ett exempel på politisk misstro mot gråzonerna och miljöerna där saker bara är, görs och sker, utan att det kontrolleras, redovisas och protokollförs. Det är egentligen inte en övervakningsfråga av vanligt slag.

Men även om frågan har flera aspekter, ett par principiella, ett par pragmatiska, jag återkommer till dem, tror jag att det kan vara nyttigt att se den ur ett integritetsperspektiv allra först.

Så här ligger det till, ni kanske redan har läst eller hört om det: EU vill tvinga små ideella föreningar i Sverige att redovisa och betala moms. I veckan kom EU-kommissionen med beskedet att även den svenska regeringens kompromissansökan om att ideella föreningar med mindre än en miljon i årsomsättning även fortsättningsvis ska vara momsbefriade avslås med hänvisning till unionens konkurrensregler.

Det är en löjlig motivering, som visar EU när det är som sämst. Det har vi EU-vänner ett extra ansvar att påpeka. Att vara för EU får aldrig vara liktydigt med att vara undergiven dumheter. Som om kaffe, bulle och varmkorv i föreningslivet skulle vara ett konkurrenshot mot affärsinriktade näringsidkare.

Skulle en sådan förändring bli verklighet vore det ett hårt slag mot det svenska föreningslivet, ekonomiskt, men inte minst organisatoriskt. Ökar den administrativa bördan och byråkratiska belastningen på de personer som tar på sig förtroendeuppdrag, blir det ännu svårare att locka människor till frivilligarbete i ideella organisationer.

Allt sådant krångel, all sådan formalism gör det mindre lockande för människor att engagera sig i det civila samhället och föreningslivet, och framför allt avskräcker det människor från att ta på sig fasta uppdrag. Och det kan få en negativ, förebyggande verkan, när föreningsaktiviteter inte ens blir av, för att byråkratin känns för jobbig och tar udden av lusten och glädjen. Krav på ekonomisk pappersexcersis är ett hinder som räcker halvvägs till himlen för frivilliginsatser på människor fritid.
Lägg er inte i sånt som ni inte har med att göra, borde vara det klara budskapet till EU-kommissionen.

Det civila samhället beskrivs ibland en kontinent mellan det individuella privatlivet och det offentliga. Töms den på liv, lust och spontana initiativ avstannar det mesta i samhället. EU har inga skäl att ge sig på ideella föreningar med hänvisning till konkurrensregler för näringsverksamhet. Finansminister Anders Borg sade på en presskonferens häromdagen att Sverige ska bestrida detta och driva frågan inom EU ”ända in i kaklet”.

Det är en lovvärd inställning som inte lär stöta på motstånd hos oppositionen. Det är en strid värd att ta. Låt oss hoppas att regeringen driver frågan hårt och inte, som i fallet med datalagringsdirektivet, börjar känna kakel medan den fortfarande befinner sig plaskande – och på väg åt fel håll – mitt i bassängen med många längder kvar.

Men jag tror också att vi ska vidga perspektivet och se hur den här frågan passar in i ett större perspektiv med ständiga nya, onödiga inskränkningar av de små fria rummen för ideella insatser, medborgarinitiativ och personlig integritet. Hur föds ansvar, tillit och idéer? Släck strålkastaren, sluta bokföra och skicka hem kontrollörerna ibland och ljuset kommer att stråla upp nerifrån istället, alldeles av sig självt, om människor får vara i fred en stund och bara göra, vara och leva; livets små stunder.

Läste just en sak som förmörkade min sena lunch.

Det är tragiskt att Sveriges och några andra "föreningstäta" länder fått nej till ett fortsatt undantag på momsfrihet för ideella föreningar. Vi hade ansökt om att föreningar med en omsättning under en miljon skulle slippa momshanteringen.

Det är inte bara en ekonomisk fråga. Förstår jag saken rätt ska nu varje mc-klubb, hembygds-, bönhus-, konst- eller idrottsförening betala moms på försäljningen av fika, korv och inträdesavgifter. Krångelsverige är tydligen inte värst ändå, det finns värre sammanhang. Det finns nog mer än en som avböjer ideellt engagemang framöver. Detta känns tungt och onödigt, även om det finns fördelar för föreningarna.

Regeringen ska fortsätta att kämpa för momsfriheten tillsammans med några andra EU-länder. Måtte de lyckas.

Sveriges regering kommer att driva momsfrihet för ideella föreningar så långt det bara går. Beskedet från EU-kommissionen om att inte gå Sverige till mötes med att fortsatt momsfrihet ska råda för den ideella sektorn anser jag självklart vara ett problem.

Dock ska man se det i ett större sammanhang. EU-kommissionens utlåtande innebär inte att slaget är förlorat. Min förhoppning är att den dagen vi har ett skarpt förslag på bordet kommer undantag finnas med för den ideella sektorn och då inte bara i Sverige.

Om detta inte skulle vara fallet har regeringen lovat att se över andra möjligheter som kan neutralisera effekterna av ett momsbakslag för Sverige i frågan.

Så till alla föreningsmänniskor...håll modet uppe. Än är slaget inte förlorat.

Jag anser att det är ett hårt slag mot ideella föreningar, för ska de börja redovisa moms får det enorma konsekvenser - betydligt färre kommer att engagera sig ideellt. De föreningar som inte har anställd personal kommer att få betydligt mer att göra kort och gott, vilket kanske kommer bli ohållbart i längden. Kanske kommer glesbygdsföreningar behöva slås ihop och anställa någon som sköter detta? Jag är själv ordförande för en skoterklubb som dock inte gör speciellt många transfereringar men jag är naturligvis rädd att vår kassör inte längre ska anse att det inte längre är mödan värt.

Sveriges önskan var att föreningar som omsätter mindre än en miljon kronor skulle undslippa att betala moms, nu blev det inte så, något som Anders Borg är besviken över.

Det vart dyrt som #@!% men jag intalar mig att det är en långsiktig investering och förhoppningsvst så är det bättre kvalité på dom här kläderna än dom jag har nu.

Men ändå, med moms och frakt inräknat får man inte mycket kläder för tusen spänn!

En av dessa obegripligheter är motorvärmarklockan. Hur man ska snurra de två cirklarna och trycka in små plastbitar för att få den att slå igång på avsedd tid följande morgon är för mig ett ogripbart mysterium. Samma gäller för kompassen. Tur att det finns modernare doningar och att man i dessa högteknologiska tidevarv kan sätta gps-sändare på små fruntimmer som irrar bort sig i såväl bärskogen, storstadsdjungeln som i livet.

I dagarna dimper  deklarationskompendiet ned i brevlådan och utlöser en sedan barnsben nedärvd och grundlagd ångest. Man vill bara sätta sig i ett hörn och gunga fram och tillbaka i stället för att sätta pennan bakom örat och ge sig i kast med siffrorna. Idag kan man  förvisso enkelt trycka iväg ett SMS för en okomplicerad deklaration och gamla tiders deklarerande är ett minne blott. Det är allt tur det!

I högen av  mina ännu olösta livsmysterier låg idag begreppet MOMS överst. Hur man kan börja en lördagsmysmorgon i sängen i den andan kanske framstår som en gåta, men det var uppenbarligen ett optimalt inlärandeklimat där under täcket på Robbans varma sköna arm. Idag var han lite otippat värsta pedagogen! Fem stjärnor av fem möjliga.

Lugnt metodiskt och pedagogiskt förklarade han momsbegreppet så att det framstod tydligt och klart liksom i ett skimmer. Han använde sig av små lättbegripliga metaforer som den värsta pingstpastor och jag kunde lätt känna mig hemma där i liknelsernas värld medans näsan killades av hans brösthår som yrde omkring i gestikulerandet. Tack för lektionen älskling!

Nu bär jag varsamt och med tillförsikt min nya kunskap in i den nya dagen. Jag känner den brusa nästan likt kolsyra längs hjärnbarken. Med lite tur hittar den en absorberande yta där den sätter sig, blir kvar, och kanske förhoppningsvis bereder plats åt sina olycksbröder - Motorvärmarklockan, Kompassen och Deklarationen.

Vore det inte bättre att momsen sänktes på bra mat, färsk mat, grönsaker och frukt istället för frisörer. På nåt sätt blir det ett moment 22 när vi översköljs i massmedia och tidningar på ena sidan om "bantningsmetoder", "gå dig smal på 8 veckor", kakrecept, sen kuponger på 2 påsar chips för 30 kronor eller 4 st 1,5 liters läsk för 20 kronor.

Snart har vi hamnat i den amerikanska sockerfällan, där barnen äter en kost som är rena sockerbomben. Livsmedelsindustrin tillagar mat som innehåller 1000 kalorier per portion. Sen funderar man på varför amerikanarna är så feta. Någonstans läste jag att inom en radie på 500 m från varje skola i USA finns det en Mc Donalds eller annan snabbmatskedja .

Amerikanarna är världens fetaste människor med enorma kostnader för sjukvården.

I Sverige är vi på god väg dig. Ta bara skolmaten. Hur kan någon säga att det är bättre och billigare att köpa pannkakor från Polen. Den ekvationen förstår jag inte. Att priset för en pannkaka blir billigare möjligen. Men pannkakorna ska ju också transporteras till skolan i Övertorneå eller Vilhelmina. Har man räknat in miljöaspekterna.

Det kan aldrig vara sunt att servera halv och helfabrikat hela tiden. Att maten tillagas så långt ifrån den som ska äta den. Sen om man tittar på alla tillsatser i mate så undrar man vilken explosion som kommer om säg 20 år av allergier osv. Nej gå tillbaka till kokerskan på skolan som lagade god och näringsriktig mat och handla närproducerat borde vara ett absolut krav.

Nej allt är inte bättre nu och mycket var faktiskt bättre förr. Jag kommer ihåg och många med mig när du kunde gå till Konsum och köpa nymalen köttfärs eller en bit högrev i Charken och en bit Herrgårdsost som de skar till i den storlek du ville ha i Ostdisken.

Numera är allt färdigförpackat och man upplever att det bara är korv korv korv i långa banor och maten ser urtrist ut i alla plasttråg.

Nej sänk momsen på bra mat och gå tillbaka till den gamla tidens affärer med chark och ostdisk med lokalproducerad mat så skulle vi må mycket bättre.

Differensierad skatt:
Sverige håller sig sedan flera år tillbaka med differentierad elskatt. En normalskatt som numera är 28,2 öre per kilowattimme (kWh), och en reducerad skatt på 18,6 öre. Den sistnämnda gäller för konsumenter i Västerbottens, Norrbottens samt Jämtlands län, och ytterligare ett antal glesbygdskommuner i landet.

Artikeln i VK

/Sunken