Igår gick en av 1900-talets största politiker bort. Hennes kamp mot socialismen är nog en del av det hon kommer att bli ihågkommen för. Hon slutade aldrig tro på den lilla människan. Margaret Thatchers gärning ska bedömas i skenet av den tidsepok hon levde i. Alla försök att applicera hennes politiska gärning på dagens värld leder helt fel. Hon räddade ett Storbritannien som i slutet av 1970-talet var på väg mot fullständig kollaps. Hennes politik ledde dessutom till att alla brittiska samhällsklasser fick ökad levnadsstandard även om det inte alltid låter så när hon diskuteras i Sverige. Det finns mängder med citat och kloka ord som hade passat i den här bloggen idag. Men jag väljer ändå ett om socialismen. Vila i frid Margaret Thatcher.

Edward Riedl (M).

Att det inte fungerar om alla bara plockar de egna russinen ur kakan och struntar i resten, är sant. Så kan inget samarbete fungera. Och det går att ifrågasätta motivet bakom Camerons beslut att göra Storbritanniens medlemskap till föremål för en folkomröstning. Utslagsgivande var inte omsorg om EU:s eller Storbritanniens framtid, utan oro för det konservativa partiets djupa splittring i EU-frågan. Genom att eftersträva ett definitivt ja eller nej söker han i ett Alexanderhugg lösa decennier av intensiva, svårhanterliga motsättningar inom Tories.

Men bortom det taktiska spelet och kraven på omförhandlingar av de brittiska villkoren, är Camerons budskap egentligen ett annat, djupare: inte att de exklusivt ska få plocka russinen ur kakan, utan att hela EU – som samarbetsprojekt - i långt högre grad borde renodlas till just russinen, utan mycket kaka överhuvudtaget.

Storbriannien vill se ett annat EU än dagens, grovt uttryckt reducerat framför allt till den fria, inre marknaden. För politiska projekt – fördjupat sammarbete på fler områden, med makt och kompetens överförd från enskilda medlemsländer till EU – har landet alltid haft svala känslor.

Det är en debatt, om byråkrati, felprioriteringar och det demokratiska underskottet, som hela EU mår bra av att tvingas delta i, även Sverige. Och det är framför allt en debatt som EU-anhängare borde bejaka och kasta sig in i, med övertygelse i sak om att samarbetet behöver politiska dimensioner, men också en självkritisk insikt om att EU för sällan lever upp till de formulerade idealen och den egna självbilden.

Det finns delar av EU-apparaten som i allt för hög grad ser sin egen existens och sin egen makt som ett självändamål, och som är extremt dåliga på att vinna stöd utanför Bryssel.

Storbritanniens ofta avvikande, reserverade och ”halvt ute genom dörren”-röst är viktig för balansen inom EU, i försvaret av frihandel och i rollen som ömsom moderator mellan, ömsom motvikt till, Tyskland och Frankrike.

Camerons strategi kommer att komplicera EU:s arbete de närmaste åren. Fler medlemsländer kan komma att haka på. Men den debatt han dragit igång är viktig för ett EU som har svårt att definiera vad samarbetet ska präglas och drivas av under 2000-talet.

Att tvingas svara på den frågan kommer att göra EU gott. EU-anhängare behöver inte dela Camerons analys, men borde välkomna att han ställer relevanta och brådskande frågor. Storbritannien har mycket att förlora på att lämna EU, men ett EU utan Storbritannien skulle bli fattigare på nyttiga perspektiv och nyktra invändningar.

1994, när vi hade omröstningen om huruvida vi skulle gå med i denna union, läste jag på ganska rejält, och kom fram till att det fanns ett (1!) enda vettigt skäl till att gå med i EU. Det var att man skulle kunna privatimportera intressanta bilar från t ex Tyskland (eller kanske hellre England, eftersom de har roligare bilar) utan alltför mycket byråkrati. Något annat argument var egentligen inte till gagn för svenskarna, och det var inte på långa vägar tillräckligt för att rösta ja, så jag röstade helt logiskt nej.

När vi nu ser frukterna av EU:s göranden och låtanden blir jag för var dag som går alltmer mer säker på att jag hade rätt i att tycka att vi aldrig borde gått med, och, som sagt, att det enda rätta nu är att begära utträde snabbt som ögat. Ett paradexempel på EU:s klåfingriga attityd, som jag redan tidigare nämnt i denna blogg, är att man gett Svensk Bilprovning (och de andra besiktningsföretagen) centraliserade order att bilarnas varningslampa för krockkudden ska fungera. Alltså lysa till snabbt när man startar upp bilen och sedan slockna. Och för att en icke fungerande sådan ska fungera igen krävs delar för 12 500:- (för Mercedes Vito). Innan ens jobbet påbörjats! Och denna lampa har inget med bilens allmänna trafiksäkerhet (bromsar, hjulupphängningar, däck, belysning, rost i bärande delar mm) att göra, utan visar bara om krockkudden fungerar. Visst är det bra om krockkudden fungerar, men det har som sagt inget med trafiksäkerheten att göra. Nej detta är bara ett sätt för Bryssel att på ett "lindrigt" sätt få halvgamla bilar utskrotade, så att de inte har skuggan av en chans att nå veteranbilsstatus.

Och nu har flera av mina veteranbilsägande kompisar drabbats av nästa EU-idioti, som inte heller har ett dyft med trafiksäkerheten att göra! EU har nämligen bestämt att bilens ORIGINAL stöldskydd (i.e. rattlås eller som på Saab växellådslås) ska fungera fullt ut. Detta även om man har ersatt det med ett modernare, och därmed bättre, stöldskydd. Vad har besiktningen med stöldskyddet att göra? Det är ju en sak mellan mig och mitt försäkringsbolag och inget som Bryssel ska lägga sig i över huvud taget! Nej, detta är ytterligare ett sätt att göra det svårare, och dyrare, för bilhobbyn, och i slutänden kanske gör att man snart bara får se veteranbilar stående på museum, och inte glädja folk genom att i sakta mak rulla fram på soliga gator en fin försommardag. En bil är ju ändå gjord för att användas, inte för att stå i en hall och samla damm.

Jag konstaterar att tidningar som skriver att en kung eller drottning regerar sitt land i dagens värld bidrar till allmän fördumning i samhälls- och demokratifrågor.

WARFARE - "Metal Anarchy" LP 1985

Genre: NWOBHM/Speed Metal
Varför?: Detta måste vara en skiva som jag köpt enkom för det fantastiska omslaget.
Hur låter det: Punkig speed metal med betoning på punk.
Annat: Efter att ha studerat skivan lite noggrannare visar det sig att ingen mindre än Lemmy har producerat skivan samt att ex. Motörhead gitarristen Würzel gästar på plattan. Efterföljande plattan "Mayhem, Fuckin' Mayhem" från 1986 producerades av ingen mindre än Cronos (Venom). Det visar sig även att Mantas (Venom) ingick i bandets line-up innan bandet lades ner i början på '90-talet. Där ser man, Warfare kanske var "the shit!" för många en gång i tiden, vad vet jag? Jag som trodde detta bara var ett av de många dussin-band som reades ut på Galne Gunnar.
 

Vi som fortfarande minns honom har länge undrat vad han ev gör därborta, för ledare för Liberal Democrats är han då inte. Men nu tack vare klippet nedan behöver vi inte längre undra, för av allt att döma verkar han ha gett sig in musikbranschen. Det här är verkligen rätt man på rätt plats, för han är nog tusen ggr mkt bättre på att dansa än han är på politik. Och jag gillar hans artistnamn:

Edward Riedl (M).

Ser på TV den ny konservative brittiska permiärministern David Cameron hålla sitt installationstal utanför premiärministerbostaden 10 Downing Street. Gratulerar Storbrittanninen till en ny regering!

Glädjande är framförallt att Liberaldemokraterna kommer ingå i koalitionsregeringen tillsammans med Tories. Ett parti av sanna Europavänner som motpol till Tories som har en ganska gammaldags och trångsynt sätt se på Europeiskt samarbete och integration. Vågar man hoppas tro på att Nick Clegg kommer att få posten som Europaminister eller kanske (till och med) Utrikesminister???

Bra för Europa! Bra för Storbritannien! Bra för Sverige!

Läs även: Victor Zetterman om den nya Brittiska regeringen.

Sverige står efter den djupa globala ekonomiska krisen fortfarande starkt. Med god ordning i de offentliga finanserna kan vi nu snabbt ställa om ekonomin för att möta en bättre världskonjunktur. Det kanske snart är dags att titta på allt som sas och skrevs av sossar under krisen. Alla krav på ökade utgifter och underskottsfinansiering. Se hur det nu ser ut för länder som Storbritannien.

Jag är glad att vi under krisen och nu när det vänder har en ansvarsfull regering där statsministern heter Fredrik Reinfeldt (M) och finansministern heter Anders Borg (M). Med en röd-grön regering kanske statsministern hetat Mona Sahlin (S) och finansministern Lars Ohly (V).

Edward Riedl (M).

Det har varit en dag med sömn och vistelse i bläckrymden. Köttrymden tycker jag inte man kan säga att jag hållit till i, då umgås man med människor. Det känns det som jag inte gjort på länge, om man bortser från min lagvigda.

Jag är utomordentligt less på ambulerande huvudvärk och permanent hosta. På ett sätt är det väl att Agneta fortfarande har det på nästan samma vis, annars skulle jag börja undra om jag inbillar mig. Samtidigt säger det väl något att ens vänner inte känner igen en när man ringer. Många som haft influensan har ju blivit friska rätt snabbt, men här är det otroligt segt. Idag har det varit mer huvudvärk igen, men nu är det rätt lugnt.

Har läst en del. Bland annat en enkel gammal ungdomsbiografi som följt med hem från skolan. Den handlade om Winston Churchill (varning, Wiki!) och man får än en gång förundras hur en så gediget bedrövlig skolelev får en så märkvärdig livshistoria.

Det är få av de högpresterande som blir ministrar, författare, nobelpristagare och vinner världskrig. Ännu färre av dem som anses lågpresterande får liknande erfarenheter. Nu var han nog inte det, egentligen, utan ett märkvärdigt original och undantag.

Han är tillskriven en hel del funktionshinder så här i efterhand. Jag tvivlar nog på att han hade dyslexi eller andra av dagens favoritdiagnoser. Däremot verkar han ha varit en osedvanligt komplicerad, tjurig och speciell personlighet som växte upp i en på sitt sätt hämmande social situation.

Hans lärare gjorde bedömningar och framtidsförutsägelser som i allt väsentligt visade sig käpprätt felaktiga. Även om pedagogik, verktyg och bemötande är bättre idag ska vi vakta oss för att göra om deras misstag. Man vet aldrig var och när överraskningarna kommer. Var personlighet, uppgifter och dolt geni ska sammanfalla och förvåna omgivningen.