Sminkspegel, halsduk döljer den otroligt fula fåtöljen.

Till vänster är en bärnsten från Gotland som jag vann på ett "råttlotteri" på Axtorna.

Rysk propagandaaffisch, "Tyst, vi kan vara avlyssnade"

Vy ur ett internatrum, del ett

 Första natten på internatet i rummet som skulle komma att bli mitt nya hem i ett år framöver minns jag väl (och det är inte bara för att det var tre veckor sen!). När jag just och passt kånkat min packning från andra sidan landet, packat upp det lilla jag hade och bäddat sängen så slog det mig : "vafan gör jag i det här rummet?" Jag sov dåligt den där första natten. Sängen var obekant, jag hade bara en enda kudde (medans sängen hemma i norrland har ungefär sju stycken), rummet var kalt och sen var det knäpp tyst. Och för någon som var van med att somna in till en crescendo av snarkande snörvlingar från en minigris var det så skrämmande att jag rullade ihop till en liten boll. Morgonen därpå när jag "gjorde samhället" köpte jag en stor kaktus och ställde den på fönstret tillsammans med mina medtagna gardiner och genast kändes rummet bättre. Sen såg jag mig omkring i det spartanskt möblerade rummet och insåg att det fattades någonting. Så när jag träffade internatföreståndaren några dagar senare haffade jag honom och utbrast "det finns ingen bokhylla i rummet!". Bokhylla. Böcker. Mycket viktigt. Stod i svarsmailet när jag skrev och frågade vad rummet hade för möbler. Vilseledande information. Böcker kommer från norrland om några dagar. Bokhylla. Internatföreståndaren hummade och vägde på foten och sa att han skulle undersöka saken och se om det fanns någon hylla som skräpade någonstans i något förråd. Och dagen därpå när jag kom hem från skolan, tro mig fan så har han fixat mig en stående bokhylla med tre plan och jag ropar hurra (och sen sträcker jag mig när jag lyfter in den på rummet). Innan det här blir en Jan Guillou-roman så ville jag bara skriva att  jag de senaste veckorna försökt att göra det kala och opersonliga rummet lite finare med småsaker jag hittat i butiker i byn och pysslat. Här är några bilder:

Kom ni ihåg inlägget där jag skrev en lista över alla böcker som jag skulle skicka efter?
Det där är "alla", så egentligen var det inte så många...

Hyllans insida har jag klätt in med tapetprover som jag beställt på internet. Lampan fick jag av en av mina "grannar", det synns dåligt men jag har målat den med färgpennor. Bredvid hyllan är spegeln och nedanför finns det en ful fåtölj som jag täckt över med en stor sjal. Där står jag på knä på morgnen och sminkar mig, därav alla grejer ovanpå hyllan.

Min två meter breda Katsushika Houkusai's Great Wave & min fula sänglampa.

Rester från tapetproverna använde jag till sängbordet (och det var inte alls meningen att allting skulle färgmatchas!).

Den turkosa kaktusen köpte jag min första dag och den lilla är ett minne från en horribel busstur till grannorten på jakt efter ett paket som försvunnit och vädret var uruselt.

Jag har en stor anslagstavla där jag försöker fästa allting då man inte får spika på väggen (endast häftmassa).

Trasmatta, ett fynd från förra helgens shoppingtur. Gjorde en enorm skillnad i rummet.

Fina Sigrid hänger ovanför sängen och är köpt på Moderna Museet i somras, och när jag tänker efter så har jag aldrig lagt upp några bilder från min Stockholmresa. Bättring utlovas!

Det var bara några bilder från mitt rum, det finns även en garderob med två dörrar, en fåtölj, ett litet bord som jag ställt i mitten av rummet när bokhyllan flyttade in, en säng, ett skrivbord med åtta lådor och sen hittade jag en hylla med två plan som jag kunde ställa ovanpå. Perfekt för böcker, datahögtalare och diverse krimskrams. Jag ska bo här i ett år så jag vill verkligen göra det så hemtrevligt som möjligt.

Sedan somnade jag om, vaknade kl 06.00 ganska pigg och kom på att jag har ju en vävstol! Så jäämarns bra att jag fick den, Micke, nu kan jag börja göra mattorna om jag bara hittar ett varpträ! Ingen som har ett över?

När jag var liten satt vi i skuggan på gräsmattan och klippte mattrasor. Blåsan på tummen växte sig större och större i kapp med längden på trasan. Viktigt att klippa bort hörnen på tyget vid varje hörn, bredden skulle vara den rätta och mattrasnystanet växte sig grövre och grövre.

På hösten riggades vävstolen upp i vårt lilla vardagsrum och vi somnade in  till vävstolens dova och dämpade slag. Mamma slog in vår barndom,  alla våra drömmar, förtvivlan, skratt och lekar i den vackraste mattan i världen.

Syrrans vårglada skolavslutningskjol, brorsans mörkgröna höstpolojumper, min egen syrenfärgade förklädesklänning tillsammans med pappas randiga jobbarskjorta och mammas smala skidbyxor i beige. En hel familj – i en trasmatta – varsamt inslagen långt ifrån termer som återbruk och hållbart samhälle.

"....hon trampar om och hon slår in. Hon väver livets väv .. "