Från högerns sida låter det högt och nobelt om arbetslinjen och hur de som arbetar skall gynnas. Den andra sidan av myntet är att när den offentliga sektorn minskar till följd av skattesänkningarna, så förväntas individen börja betala vård och skola ur egen ficka. Fullt ut har det förstås inte förverkligats än, men det är på god väg.

Är man då arbetslös eller för all del låginkomsttagare och inte kan spara ihop pengar, så kommer man att hamna på gatan i denna framtid (som håller på att bli verklighet, sakta men säkert). Högerpolitiker och anhängare har inget emot detta, ty fattigdom är individens fel och kan aldrig förklaras med samhälleliga strukturer, enligt deras ideologi och synsätt.

Att se hemlösa på gatorna kommer att bli allt vanligare. Från högern ser man detta som en bonus, ty det håller låginkomsttagare i schack, för vem vill hamna på gatan. Lydiga låglöneslavar, the working poor, som inte orkar mer än att arbeta för att nätt och jämnt hålla huvudet över ytan, detta är en framtidsvision från höger. Och arbete till låg lön är för den som har tur, de andra som blir arbetslösa kan räkna med att jobba gratis i fas 3. För att inte tala om de som är sjuka och inte kunnat spara ihop till vård.

Kombinera allt detta med fackens minskande inflytande och vi får en besk soppa som sliter isär samhället med ökad fattigdom och kriminalitet som följd. Ja, de rika kommer förstås att bli ännu rikare, och denna socioekonomiska klass kommer att förfära sig över den ökade kriminaliteten samt fattigdomen.

Att inse orsakssamband mellan minskad välfärd respektive ökad kriminalitet och fattigdom ligger inte för högersympatisörer. Vi andra förstår att samhället måste finnas för människan, alla människor, om det skall fylla någon funktion. Samhället, vi alla, via skatter, har ansvar för att hjälpa de som behöver det, för en dag kan vi själva behöva den hjälpen. Det torde vara enkelt att förstå men är vi tillräckligt många som har denna insikt i valet 2014?

1.I sept 2012.  Kent Persson (M)  drev en "kampanj" mot negativa kampanjer, likaså sågar han Stefan Löfvens jobboffensiv i jan 2013

2. I maj 2009 lanserade Moderaterna en kampanj om att Sossarnas jobbpolitik var dålig, ja det gällde deras ekomiska politik också

3. I mars 2010 lanserade M en kampanj om att Sossarna  (vilket inte var sant) ville skrota ROT-avdraget och det tyckte M var dålig jobbpolitik, ja förresten tre dar innan det så lanserades en annan kampanj om att Sossarna ville skrota RUT-avdraget och det var också en dålig jobbpolitik

4. Den 6 augusti 2010 mitt i valrörelsen lanserade Moderaterna en kampanj om Sossarnas nedläggningar inom försvaret och hävdade att det var en dålig jobbpolitik, problemet var att allt var påhittat och inte alls sant...

5. Den 7 oktober 2011 lanserades Moderaterna en kampanj om att Sossarnas jobbpolitik för unga är dålig

6. i Januari 2012 lanserade Moderaterna en ny kampanj om att Sossarnas jobbpolitik är dålig...visst börjar det kännas som en upprepning...

7.  I september lanserade Moderaterna en ny kampanj den här gången om att Sossarna vill förbjuda vinster i välfärden och hävdar att det vore en dålig jobbpolitik

8. Den 5 oktober 2012 lanserade Moderaterna en kampanj om att Sossarnas jobbpolitik är dålig, samma dag lanserades en annan kampanj om att Sossarnas jobbpolitik för unga är dålig....visst har vi hört det förr...??

9. Den 7 oktober 2012 (två dar efter de förra) lanserade Moderaterna en "blixtkampanj" riktad mot Stefan Löfven och hans dåliga jobbpolitik..

10. Den 5 april lanserade Moderaterna en kampanj bland annat om att Socialdemokraternas politik är dålig....har vi hört det förr???

. I mars 2013 uppgick den totala arbetslösheten till 8.8 % vilket betyder att       447 000 personer är arbetslösa.

Ungdomsarbetslösheten är idag 28,1 % vilket innebär att 182 000 ungdomar står utanför arbetsmarknaden. Under Alliansregeringens tid har ungdomsarbetslösheten stigit med över 10 %

Drygt en miljon människor eller drygt 18 % av vår befolkning är satta i utanförskap och skulle kunna sysselsättas idag om det fanns jobb...

Sen skryter man med att gruppen förtidspensionerade har minskat men är de idag friska eller finns de i gruppen med utanförskap.

Sjukskrivningarna har också minskat vilket är något om man framhåller men vi vet också genom bla massmedia att människor istället hamnar i gruppen utanförskap och otrygghet genom att de rigida regler som införts gör att färre blir sjukskrivna inte på grund av att människor blivit friskare utan för att regelverket är så hårt. Det man kan se är att antalet sjukskrivna har börjat öka igen. 2006 låg sjukskrivningstalet på drygt 195 000 för att 2009 sjunka till drygt 109 000 personer genom det nya regelverken. 2012 hade gruppen ökat till 212 000 personer

Sen undrar man hur många miljarder av våra skattekronor som med hjälp av vår Alliansregerings politik har försvunnit ut ur Sverige av de stora bjässarna inom vårdsektorn ex vis.

Och när ska Moderaterna driva en arbetsmarknadspolitik som verkligen skapar jobb istället för det sammelsurium som man idag håller på med

Det kanske vore bättre att Fredrik Reinfelt lekte i sin egen sandklåda istället för att försöka sno de andras leksaker. Ska han styra Sverige måste han växa upp och förstå att man inte kan skylla ifrån sig hela tiden utan måste ta ansvar för det man gör.

Fast det vete sjutton om han nånsin kommer att gå så långt...

Men jag förstår att Moderaterna  är rädd för Sossarnas politik eftersom den går ut på att man betalar demokratiskt en skatt till vår gemensamma välfärd, då kan man ju inte sälja ut vårdcentraler eller sjukhus för kaffepengar, eller sälja ut statliga bolag för en spottstyver. Då kommer ju pengarna att användas för att skapa jobb och säkra en välfärd för alla...inte bara de som blivit rikare och rikare under en Alliansregering.

Jag vill inte ha fler jobbskatteavdrag, jag vill att sjuka människor ska få bra sjukvård, få rätt att vara sjukskrivna när de är sjuka, gamla ska få ta del av en bra äldreomsorg och våra barn ska få gå i en bra skola med engagerade lärare. De sista åren har det skapats större och större klyftor mellan de som har och de som inte har...är det verkligen så vi vill ha det i framtiden....

Fick syn på den här loggan i ett sammanhang. Företagarprogrammet finns inte längre, men borde kanske finnas.

Sveriges nyföretagande är inte vad det borde vara och vad landet behöver. Det fattas också villiga övertagare av många befintliga företag.

Pratade härom dagen med en vänsterpartist som sa att han hellre ville ha bättre välfärd än fler företag. Håjåjaja. Det är inte så lätt och självklart som man tror det där med hönan och ägget.

Vad är det som händer och sker i Vännäs kommun? Vad gör egentligen politiker och tjänstemän?

Det finns många svar på den frågan. Några kan man hitta i årsredovisningen. Det är inte alla som vet att den finns eller var den finns. För några kan den vara mycket intressant, för andra ett sömnpiller. Här är den i alla fall. Du som har tid, läs den. Det behövs människor som vet  mer om sin hemkommun. Det kan bland annat göra många samtal mer intressanta och givande.

Det här är inte slutversionen rent layoutmässigt, vissa bilder är än så länge utfyllnad från andra håll. Men innehållet är det som står i slutversionen. Har du tid, eller kan du ta dig, lägg en stund på att läsa hela eller delar av berättelsen om Vännäs 2012.

Inte minst du som ska in och ta ansvar i politiken i Vännäs bör börja bekanta dig med ditt nya ansvarsområde.

Kompromissen innehåller vad jag förstår skrivningar som "gemensamma resurser för välfärd ska gå till välfärd - inte till aktieägares vinstuttag", vilket i sig är ett ganska tydligt besked. Samtidigt är det tolkningen av den här texten som kommer att bli det som spelar roll i vardagliga politiken, för det är sällan kongresstexter får en direkt översättning där. 

Jag hade hoppats på ett mer långt gående och tydligare beslut i en så viktig fråga. Men, kompromissen är inte dålig heller. 

Jag tycker att vi kom fram till en bra skrivning. Nu ska det inte finnas några tveksamheter om att det är kvalité som ska vara den absolut viktigaste frågan för vår gemensamma trygghet som ju välfärden är.

Det får inte fortsätta vara så att möjlighet till vinst gör att man tummar på kvalitén. Vi har sett allt för många exempel på att de privata alternativen inte fungerar. Frestelsen till att göra personliga vinster har gjort att många farit illa för att man har tex minskat på personalbemanning på äldreboenden.

Nu har vi satt ner foten och sagt hur det kommer att bli när vi vinner valet 2014.

Ska det fortsätta att vara möjligt att göra stora vinster i olika välfärdsföretag? 

Ska våra gemensamma skattepengar gå till vinster eller ska pengarna gå till verksamhet?

Ställer man frågan så, så är det lätt att ta ställning, naturligtvis ska pengarna användas till verksamhet och inte gå till riskkapitalbolag och privata fickor.

Men frågan är mera komplicerad än så, så just nu sitter de personer som har ansvar för denna fråga och brottas med formuleringar i vårt Framtidskontrakt. Jag hoppas att de ska komma fram till ett förslag som är tydligt och som så många som möjligt ska kunna acceptera.

Jag tror det är oerhört viktigt att vi som parti är väldigt tydlig i denna fråga. Det får inte bli diskussioner om vad vi egentligen vill utan vi måste ge ett klart besked till alla om vad vi vill göra när vi vinner valet.

Jag känner mig stolt över att vara socialdemokrat med denna skrivning. När vi vinner nästa val så kommer vi att få helt andra förutsättningar att bedriva vård och omsorg i kommunerna än vad dagens regering har gett oss.

För dem räcker det med att värna välfärdens kärna med vackra ord och enstaka projektmedel men för oss handlar det om att höja kvalitén och samtidigt ge kommunerna ekonomiska förutsättningar till att göra det.

Bifogas nedan.

Längre arbetsliv med fler karriärbyten

Ska vi klara välfärd och pensioner måste vi diskutera hur vi kan förlänga vårt arbetsliv. Det är fantastiskt att vi lever allt längre, det öppnar möjligheter för den enskilde som tidigare inte fanns. Samtidigt medför det en utmaning för samhället på sikt eftersom andelen av befolkningen som arbetar minskar.

Framtidskommissionen presenterade nyligen en rapport som handlar om hur vi ska lösa ekvationen med en åldrande befolkning och samtidigt ha fortsatt höga välfärdsambitioner. Vi tror att en viktig del i detta är att skapa förutsättningar för ett längre arbetsliv. Förslag för att uppnå detta diskuterades nyligen på Moderaternas Sverigemöte.

Det handlar dels om att titta på hur unga kan komma in på arbetsmarknaden tidigare eftersom etableringsåldern stigit kraftigt de senaste decennierna. Men det är också hög tid att vi vänjer oss vid tanken på att vi i framtiden kommer att behöva jobba lite längre upp i åren. Detta för att kommande generationer i Västerbotten ska kunna ta del av samma kvalitet på välfärden som vi gör i dag och för att pensionerna inte ska urholkas.

I Moderaterna diskuteras nu förslag om hur vi kan underlätta ett längre arbetsliv med fler karriärbyten. För många är det i dag svårt att omskola sig på grund av ålder – vilket är ohållbart. Därför är det bra med förslaget om höjd övre åldersgräns för studiestöd från CSN och förbättrade möjligheter till tjänstledighet för att prova på nytt jobb.

Vi förordar också sänkt åldersgräns för det förstärkta jobbskatteavdraget från 65 till 64 år – reformen har bidragit till att fler valt att stanna kvar längre i arbetslivet och därför vill vi att denna skattesänkning tillämpas redan vid 64 års ålder.

Med den goda utveckling vi har i Sverige, med bättre hälsa och längre liv, är det självklart att vi också i högre grad måste ta vara på kompetensen hos de äldre på arbetsmarknaden. Ska vi klara välfärd och pensioner för framtidens västerbottningar måste vi våga diskutera hur vi kan förlänga vårt arbetsliv.

Elisabeth Svantesson (M)
riksdagsledamot för Örebro län och ordförande i arbetsmarknadsutskottet

Anders Ågren (M)
förbundsordförande Moderaterna i Västerbotten
 

Kallar man mitt blogginlägg personangrepp vet man inte vad personangrepp är. Att majoriteten i vår kommun är skärrad över bloggar som skrivs har vi fått en del bevis för tidigare. Men att vara skärrad och inte gilla att man blir nämnd som kommunalråd är väl att ta i. Men det har tydligen framgått av bloggkommentaren att det var fel ordval.

Så verkar det visst också vara med det övrigt skrivna i bloggen. Som vanligt så svävar vårt kommunalråd iväg i en allsköns verop över hur landet är skött. Han har inga konkret att ta på och låter sina egna tyckanden bli en sanning.  Inget från mitt inlägg om att finansministrar i andra länder är avundsjuk på vår finansminister bemöts. Varför skulle de vara det om det är så illa som läget beskrivs. Varför skulle de vara avundsjuka om Sverige monterar ner all välfärd.

Men jag förstår frustrationen om man anser att välfärd = Socialdemokrater så känner man viss oro att landet på område efter område förändras utan socialdemokratiska inslag.

Att det ställs krav på kommunerna från staten verkar inte heller gillas. Självklart vill jag att staten ska ställa krav även om jag värnar om det kommunala självstyret. Men om man som majoritet i kommuner har tuffa uppgifter framför sig så är det lätt att lägga skulden på någon annan.

Nu avfolkas snart länet på Socialdemokrater som ska ner på kongressen. Där ligger det flera motioner som ska beslutas i vilken inriktning partiet ska ha i en del frågor framöver.

En allmän lovsång kommer att hållas till vinstförbud. Jo jag tackar jag. Förbud för vinst till de kvinnor som vill driva små vårdföretag. Men tillåt vinst för maken som driver en mekanisk verkstad. Det kan bli verkligheten i ett Socialdemokratiskt Sverige.

Att föräldrar själv ska få välja barnomsorg är i princip redan förbjudet och de gamla som vill se över vem som ska sköta sig göre sig icke besvär.

Blir dessutom äktenskapet giltigt mellan S o V så kommer vi se ett samhälle som går tillbaka i utvecklingen så där 30 år. Och vart tog jämställdheten vägen när man tillåter män ha vinster men inte kvinnor? Säger som Klösamaja: - Hujedamej.

Borgarna vet förstås att människor inte vill att skatten ska höjas och därmed räknar man kallt med att människor accepterar en sämre välfärd i framtiden. Mer och mer kommer man att få ta ur egen ficka för att klara sig i tider av arbetslöshet, sjukdom osv osv. Allt detta gynnar de som redan har. För de som inte haft råd att lägga undan pengar...tough luck liksom. Vi får vad vi röstar på, eller för att uttrycka det på ett annat sätt, vi skördar det vi sått.

Kommer människor att vakna och inse att den s.k. tokliberalismen tillika egoismen inte är svaret? Man kan hoppas.

En sociolog har forskat på välfärdens betydelse för relationer och tillit människor emellan, och föga förvånande kommit fram till att graden av tillit och socialt samspel är högre i samhällen med en bra statlig välfärd. Det här kan man förstå ändå, men högersympatisörer vill gärna se källor på allt, och nu har de vetenskapliga sådana. Tänk om högern kunde förstå detta samband mellan välfärd och relationer/tillit. Ett citat ur artikeln för den som inte har energi nog att läsa själv:

De som lever i ett samhälle med stora orättvisor och bristande stöd från de statliga institutionerna utvecklar lätt en mörk människosyn. Men de som känner förtroende för staten och välfärdssystemen tenderar att utveckla goda sociala relationer som präglas av tillit och ömsesidighet – och detta är viktigt eftersom den förbättrar vår hälsa och minskar hälsoskillnaderna mellan fattiga och rika i samhället.

Det är inte raketforskning kära högervänner! Men från högerns sida tar man avstånd från allt detta, för klyftor är bra säger deras ideologiska tankegods. Välfärd kostar bara, och är tärande i högerns ögon. Genomskådar folket högern för den egoism de står för och röstar rätt i valet 2014? Jag hoppas på det.

Den ena linjen anser att det är politikerna som ska bestämma över vem som gör vad inom hemtjänsten, skolan och äldreomsorgen. Är du inte nöjd så rösta på något annat nästa gång det är val. Påverkan kan alltså ske vart fjärde år.

Den andra linjen som jag tillhör anser att makten ska ligga hos medborgaren. Politiken sätter ramarna men individen och familjen väljer vem som ska vara utförare. Är man inte nöjd kan man direkt protestera med fötterna genom att byta till en annan utförare.

Den linje jag förespråkar har den fördelen att den snabbare höjer kvaliteten i välfärden. Den ger den enskilde starkare möjlighet att påverka och behoven fångas snabbare upp. Den utförare som inte håller måttet får helt enkelt ingen som vill ha deras tjänster.

I ett valfrihetssystem måste utföraren, vem det än är, varje dag göra sig förtjänt av det förtroende som den äldre, eleven eller anhörig gett dem.

Det sätter fokus på kvalitet och inte på driftsform.

En bra ledare med detta tema kan läsas på SvD:s hemsida.

Jag förstår faktiskt inte hur det kan bli sådan enorm debatt om det här. Det är en basal kunskap att skatten vi gemensamt betalar skall gå till gemensamma behov, "av alla efter förmåga, till var och en efter behov". Det är därför skatten finns. 

Skatt finns inte för att en del ska gå till våra gemensamma behov, och att sen en viss del ska gå ner i näringsidkares fickor. Pengar som eventuellt blir vinst, ska tillbaka till verksamheten. Går man med plus på gemesamt inbetalda pengar skall detta tillbaka. 

Det är inte konstigt att många borgare driver linjen om vinster i välfärden. De har inga problem med att ta från den gemensamma kassan och göra den till deras egen. Det är dock konstigt att borgarna jobbar för att sänka skatten - samtidigt som man gärna ser att gemensamma skattepengar försvinner ut ur verksamhet, istället för att återinvesteras. Är inte det lite dubbelmoral? Men såklart. Så länge dom har låg skatt och kan köpa sig egen sjukvård blir det en win win för dem. 

Många av er kommer göra ramaskrik nu och säga att jag är väldigt onyanserad. Både ja och nej. Jag skulle inte kalla mig onyanserad, då jag tänkt på frågan mycket. Men jag har en klar och tydlig åsikt. Gemensamma pengar ska inte gå till skatteparadis, eller till bonusar, eller vinster som någon eller några enskilda får. Punkt. 

Fokus ligger fel i den här debatten. I aktuellt för någon dag sen debatterades den. Man pratade om hur reglerna ska se ut, vilka undantag som bör kunna finnas, hur det inte ska låta så hårt att ta bort möjligheten att göra vinst i välfärden. 

Fokus måste ligga på ideologin. Tillbaka till den. Vilket samhälle vill vi ha? Vad ska skatten finansiera? Varför betalar vi skatt? Back to the basics. 

LO går idag ut och proklamerar att de har lösningarna på en förbättrad välfärd som ni kan läsa här ovan. Vi kan väl i alla fall säga att det arbetar vidare i sina snart meterdjupa gamla hjulspår. De har bland annat, i sina fem punkter, arbetat fram en ny typ av bolagsform som ska strypa marknaden lite, men bara lite. För viss vinst skall få förekomma. 

De vill också ta bort människors möjlighet att välja utförare genom Lagen om valfrihet, eftersom de anser att marknadsmekanismerna inte fungerar i välfärden då ”riskkapitalbolag köper upp mindre företag, vilket därmed endast skapar oligopol”. Det är rätt paradoxalt, för här svingar dom vitt och brett och vill begränsa vinstmöjligheterna(framtida investeringsmedel), vilket i sig egentligen bara innebär att riskerna att strypa mindre företag ökar och därmed snarare skapar förutsättningar för oligopol.  Och fortsättningsvis är frågan som företrädarna måste kunna besvara:

Hur förbättras kvalitén i vården med ett vinsttak? 

Någon kan ju fundera hur andra vardagliga typer av företag så som ICA, Microsoft, Apple eller IKEA hade gynnat oss som konsumenter om staten gått in och sagt att ni endast får göra 1% vinst på balansomslutningen(LOs förslag). Ja, troligtvis hade inte ens företagen funnits, eftersom risken jämfört med vinstmöjligheten hade varit för höga. Och om nu vinsterna är så höga så kanske det är dags för kommunerna och fundera på var deras resurser tar vägen? 

Jag har i många bloggar tidigare skrivit om varför det viktigaste målet alltid måste vara kvaliteten och utförandet av vården. Inte vilken driftsform eller vilket vinstuttag vissa företag får ut. Du kan som välfärdsentreprenör inte konkurrera med annat än bättre kvalitet. Det är brukarperspektivet som måste råda! Ställ höga kvalitetskrav i upphandling och i uppföljningen. Konstruktiva och framåtsträvande krav som ger en vital och kvalitetssäkrad vård för alla brukare.

Släpp agitationen mot privat sektor och se vinsterna med att låta alla delta i att bygga vår gemensamma välfärd!

För mig är den upplevda kvaliteten bland brukarna det centrala! Jag hoppas även LO kan inse det.

Om du hämtar före 1530, annars kostar den 200 000. Då ingår ingen mat och förskolan är stängd juli och augusti och alla kristna och judiska högtider och några dagar till, totalt 55 vardagar per år.

Så ser det ut med förskolan i New York, något som är till för höginkomsttagare, enligt Åsa Moberg i Dagens Samhälle. Jag har ingen anledning att betvivla det hon skriver. Hon kallar visserligen verksamheten för dagis, något som försvann för rätt länge sen här i Sverige. ;-)

Vi talar inte heller om vad det kostar samhället, utan den enskilda familjen. Har du två barn på förskolan kommer du undan med 300 000.

Skribenten tar upp de här kostnaderna på tal om att det är lätt att bli hemmablind, ta saker  för givna och skruva upp kraven.

Beslutet av Eva Andersson(S) med bifall från Vänsterpartiet och Miljöpartiet att överta det privatdrivna Marielund är en följd av en bekymmersam utveckling i Umeå där vänstervridna krafter får allt mer utrymme att påverka i kommunhuset. 

Att på de, till synes, mycket lösa grunderna fatta ett så radikalt beslut som att överta boendet Marielund visar på att beslutet tagits på ideologiska grunder och med en godtycklig argumentation. Det här är nu andra boendet som på ytterst lösa grunder förlorat sin entreprenad . Att vänstersidan skiter i kvalitetskrav och siktar med rödpunktsikte på ägarform, ägarstruktur och vinst är allvarligt för våra äldres rätt till kvalitet och valfrihet. Det sätter fokus på helt fel saker där kraven på kommunen som upphandlare döljs, där kvalitetskraven förminskas och där ideologi står framför fakta och granskning. Debatten om ökad kvalitet får stå åt sidan för annan ytterst meningslös debatt. 

Jag är rädd för att dessa lösa beslutsgrunder kommer att leda till att valfriheten kommer att kvävas rätt omgående framöver. För vilken människa kommer överhuvudtaget våga ta risken att starta upp ett äldreboende om styrande politiker vind för våg övertar äldreboendet? Vilka välfärdsföretag kommer att våga ens tänka på att etablera sig i Umeå? Ingen. Eller jo, om du inte går med vinst... som om något magisk händer direkt ett företag inte går med vinst... 

I VK fick vi också ett reportage om hur kommunen uppfattas motarbeta och snedvrida konkurrensen för privata företag jämtemot kommunens egen verksamhet. Umeå kommun kommer år efter år på dålig placering gällande företagsklimat, vilket självklart leder till sämre utvecklingsmöjligheter, färre arbetstillfällen och en större ekonomisk börda på kommunens innevånare. 

Bara att företagare upplever detta är ett stort problem! Alla företag behövs i Umeå för att vi ska få ekonomisk tillväxt och arbetstillfällen! Kommunen ska stötta, inte stjälpa! 

Uppenbart finns en företagsfientlig och ideologiskt styrd agenda i Umeå. Men med de socialistiska och kommunistiska beslutsfattarna nedmonteras människors valfrihet och företagens betydelse för vår gemensamma välfärd, stycke för stycke. 

DN skriver så här :

"Han avfärdar möjligheten att sätta ett tak för hur stora vinster företagen får ta ut. I stället vill han begränsa överskotten genom större öppenhet i bokföringen. ”Det ska tydligt gå att se hur skattebetalarnas pengar används”, säger Stefan Löfven. "

"En mer öppen bokföring kommer enligt Stefan Löfven att leda till bättre beslutsunderlag för så väl medborgare som de lokalpolitiker som upphandlar tjänsterna. Ser folk vad pengarna används till pressas även vinsterna ned, tror S-ledaren.

– Tvingas du redovisa per enhet, kommer du att tvingas redovisa de inkomster och kostnader du haft, exempelvis personalkostnader och materialkostnader. Då kommer inte de här vinsterna att kunna uppstå, säger Stefan Löfven."

Jag tycker att tanken verkar bra. Min grundinställning är att skattepengar ska gå till välfärd och inte till vinster i privata fickor men jag kan också se och förstå att systemet som vi har idag är svårt att ändra på. Vi måste på något sätt hitta en lösning som är hanterbar. Detta skulle kanske kunna vara en lösning.

Läs artikeln här : http://www.dn.se/ekonomi/lofven-kraver-att-vinsten-redovisas-i-detalj

Dessutom sägs det i artikeln att meddelarfriheten i skattefinanserad  privat verksamhet ska förändras så att den blir densamma som i kommunal verksamhet vilket jag tycker är en självklarhet och borde ha varit genomfört för länge sedan.

Annelie Nordström, Ordf, och Eva Olofsson från Kommunal i Västerbotten skrev i fredags en debattartikel i VK. ”Förbud mot vinster inte hela lösningen”- var rubriken och de skjuter både vitt och brett på en rad områden. 

Jag blev lite bipolär i min uppfattning av debattartikeln i sin helhet då de å ena sidan tar upp fullt relevanta frågeställningar så som risken med nedskärningar, stora barngrupper i förskolan och att barn- och äldreomsorgen måste förbättras. Men dessa viktiga frågeställningar mynnar ut i, enligt mig,  helt felaktiga slutsatser, som både gör det bekvämt för kommunal att inte överhuvudtaget nämna sitt eget ansvar, eller för den delen ha fokus på ordet ‘kvalitet’ i debatten. Nej, här är det... 

1. Privata alternativ ska bort
2. Valfriheten(LOV) för medborgarna ska avskaffas
3. Vinsterna ska avskaffas
   

För kvaliteten är det absolut viktigaste. Men det nämns inte och det är märkligt utifrån att de både kunnat använda det utifrån sina medlemmars synvinkel, där de bör ha en stor kunskapsbank med vad deras medlemmar upplever skapar god kvalitet i deras arbete. Det har också kunnat användas utifrån de brukare och elever som medlemmarna arbetar för/med. Men tyvärr skjuter de från höften med klassiska vänsterargument. Hur gynnar någon av nämnda förslag förbättrad kvalitet?

LOV ger en mångfald av olika vårdgivare under olika driftformer, det utökar möjligheterna för människor att välja och att jämföra. Konkurrensen hjälper verksamheterna, privat som offentlig, att utvecklas och förbättras. Deras medlemmar kan byta arbetsplatser ifall de känner missnöje eller vill vidare till annat ställe. Men vinst verkar vara den absolut viktigaste måltavlan, allt annat lika. Är det endast ideologi som styr? 

När vanvård inom vår äldreomsorg kommer till ytan riktar vänstern med eld och låga all energi mot pengar och privata aktörer. Det är ytterst tråkigt ur ett antal synvinklar, men främst för att utsatta äldre marginaliseras till pengar. 

Jag har jobbat inom äldreomsorgen, dels på äldreboenden dels i hemtjänsten och tycker det är väldigt bra att dessa fall av vanvård kommer fram i ljuset. Under hela min tid i äldreomsorgen har jag jobbat i kommunal regi, på olika boenden, i olika arbetsgrupper och följdaktligen med olika enhetschefer. Vården av äldre är för det mesta mer komplex och  svår att tillgodose än vad gemene person kan tro. Sjukdomsbilden hos de äldre är ofta komplexa och alla har unika vårdbehov. Det är viktigt att få in fler dimensioner på kvalitetsfrågan så att det inte stannar vid att handla om kvantitativa måttstockar som pengar och antal anställda. Därför har vi kristdemokrater drivit igenom en lagändring där kommunerna kan upprätta lokala värdighetsgarantier!

För visst bygger varje anställds utförande av vården på en bra värdegrund och ett omsorgsfullt bemötande i slutändan? Men i allt för många fall glöms denna aspekt bort i vården, vilket jag som kristdemokrat och tidigare omvårdnadspersonal tycker är ytterst beklämmande. Vi måste förstå att vård av äldre kräver god kompetens och bra ledning för att fungera på ett fullvärdigt sätt. Detta betyder att mer arbete bör läggas på att få funktionella arbetsgrupper som kontinuerligt jobbar med värdegrundsfrågorna. Det betyder att ledarskapet alltid måste se till att de anställda får den utbildning de behöver, följer upp verksamheten och aldrig nöjer sig med den omvårdnad som ges utan alltid förbättra den. 

I arbetsgrupperna bör man alltid belysa att samarbete och samverkan är viktigt för att helheten ska bli större än delarna, något som får positiva följdeffekter i form av lättsammare arbetsbörda och en positiv atmosfär för alla inblandade. 

Att som 16-åring komma in och arbeta i vårdyrket är otroligt ansvarsfullt och kräver mycket eget ansvar, initiativtagande och mycket stöd av erfarna medarbetare. Tråkigt nog har jag ofta upplevt en spänning mellan ”den äldre personalen” och ”de yngre”. Det finns ibland en underliggande konfliktbild i arbetsgrupper och en otydlig styrning och kvalitetskontroll av ledande chefer. Ofta har de anställda jobbat större delar av sina arbetsföra liv på samma avdelning och med samma kärna av personal omkring sig. Tyvärr kan de unga som kommer in med ny energi, nya tankegångar och arbetssätt kollidera med den rådande miljön av att ”så här har vi alltid gjort”. Tråkigt kan många tycka, förödande enligt mig. Ska unga, duktiga vårdbiträden och undersköterskor stanna i vården är fundamentet att trivas på sitt arbete!  

När debatten nu går hårt och vanvård uppdagas förvånas jag tyvärr inte. Men det gör mig extra ledsen, förbannad och uppgiven då debatten tyvärr hamnar i fel fokus. I vissa fall krävs absolut mer resurser i form av fler anställda, men tillåt mig tvivla, att stoppa in högar av pengar i äldrevården kommer att marginellt öka kvaliteten mätt i nöjda brukare. Varför? För sambandet mellan pengar och god vård är enligt mig mycket mindre än sambandet mellan bra värdegrund och god omvårdnad. Vi måste förstå att varje enskild brukare är en okränkbar människa som bara kan bemötas med värme, omsorg och förståelse när det känns jobbigt att vara gammal och finnas till hands när smärtan infinner sig men också dela glädjande ögonblick och fina stunder med varandra.  Jag har fått en stor erfarenhet av att komma in som ny outbildad medarbetare och jobba i många olika arbetsgrupper. Det har fått mig att förstå hur olikt det kan bli med omvårdnad beroende på funktionaliteten, mentaliteten och dynamiken i en grupp. Det är även här jag sett det otroligt positiva arbetet med att skapa en bra omvårdnad i en väl fungerande arbetsgrupp, men också arbetet i arbetsgrupper med mest negativ energi. Och, att poängtera, med lika personalresurser! Jag har även sett skillnaden mellan chefer som varit rädda för konflikter och låtit problematiska relationer mellan anställda få fortgå utan att ta tag i dem. Men även mött ledare som tagit tag i de problem som funnits och förändrat både arbetsmiljön för arbetstagarna och livsmiljön för vårdtagarna. Innan vi börjar ropa efter mer pengar borde en omfattande kvalitetsgranskning inom äldrevården göras och fokus måste ligga på att göra den psykosociala miljön bättre för både personal och boende. Vi ska inte underskatta människors kapacitet att, för varandra, skapa en stimulerande och glädjefylld miljö, som jag tror är grunden till en god omvårdnad av våra äldre.  

Som kristdemokrat kan jag aldrig acceptera att det förekommer misskötsel av äldre oavsett om det handlar om vård i kommuners eller privata äldreboende. Vårdform, vinst eller icke-vinst spelar ingen roll. Kvaliteten på omvårdnaden är det absolut viktigaste! Jag behöver bara tänka att det kunde vara min egen farmor eller farfar!

Nu är det väl kanske inte med någon större förvåning, men hur kommer det sig att just vinsten är det stora problemet? Varför belyser de inte helheten av kvalitet inom sektorn? Varför belyser de inte det byråkratiska svinnet av pengar som kommunal sektor utgör? Att ta upp enstaka fall där brukare fått undermålig vård utgör i sig inte argument för att vinsten ska förbjudas. Det sker tyvärr i äldrevården oavsett driftsform. Vi måste fokusera mer på kvalitetskrav än vinstförbud som politiker, annars driver vi inte kvaliteten framåt!

Och vad vill Socialdemokraterna med denna lösning? Hur tänker de sig att begränsad eller förbjuden vinst ska öka kvaliteten? Hur ska en nollresultat-post i företaget gynna alla de äldre i form av bättre omvårdnad?

Jag finner inget bra svar på den frågan.

Efter flertalet år inom vården har jag stött på många arbetslag, ett antal olika arbetsplatser- under olika driftformer och det som varit skillnad i faktisk kvalitet har varit mentaliteten, de mellanmänskliga relationerna till såväl kollegor som brukare, värdegrundsarbetet och drivkraften att utföra en god vård. Under den intraprenad jag arbetade på var möjligheten till aktiviteter och inköp betydligt bättre då ”vi” själva bestämde hur pengar och överskott skulle förvaltas för personal och främst brukarnas bästa. Detta uppskattade alla!

Använd istället mängden vinst som en möjlighet att sätta ökade krav på utförare och försämra inte möjligheten att stärka och utveckla vården. Kravbilden för hela vårdsektorn, offentlig som privat, bör höjas och där har kommuner och landsting en viktig uppgift att ta tag i.

Det är Individerna runt omkring brukarna som är kvalitetsbärare! Vinst eller icke vinst är inte frågan att besvara. Det är hur vi kan förbättra och utveckla vården så att alla människor får ett gott liv- även efter att minnet eller kroppen börjat svikta. Det är det väsentliga! Och där har både privat och offentlig sektor en plats!

          Den fantastiska arbetsgivaren Laakso beskriver är ingen annan än, hör och häpna: Carema Care! Dess framgångsrecept heter vinstsyfte, ”som utgör drivkraft för att företaget ska skapa hög kvalitet och ökad kundnöjdhet”. För facket borde dessutom företaget vara en ”underbar förhandlingspart”, eftersom höga vinster möjliggör högre löner.

          Med glädje välkomnar jag Laaksos nyväckta fackliga intresse. Med tanke på att han tidigare anklagat LO för att vara kapat av trotskistiska infiltratörer, kunde man inte tro att han ville facket väl, men kolla!

          Givetvis ger överskott utrymme för att anställa fler och höja löner. Men hela vitsen med att driva en verksamhet i vinstsyfte är att DELA UT vinsten och då måste pengarna tas någonstans ifrån. Eftersom företag verksamma inom skola, vård och omsorg inte kan ta betalt av elever eller vårdtagare, tas alltså pengarna från verksamheten. Följden blir mindre pengar till bemanning och löneutbetalningar. Som Kommunal visat i sin rapport ”den som söker skall finna”, så skär privatentreprenörer ner på personalkostnader genom att betala lägre snittlöner och/eller tillämpa sämre personalvillkor, med sämre service som resultat. Detta bekräftas också av en komparativ studie som granskar 5 olika kommuner (däribland Umeå). Men istället påstår Laakso att ett vinstförbud inom välfärdsområdet skulle leda till lägre skatteintäkter, sämre löneökningar och minskad sysselsättning. Han menar t.o.m. att det skulle leda till kommunism!!

          På fullaste allvar påstår Laakso att ett vinstförbud inom skattefinansierade verksamheter skulle leda till att hans boende skulle stänga, eftersom ”det finns ingen kommun som kan ta över sådan här verksamhet på egen hand”. Laakso vet mycket väl att det är kommunen som står för kostnaderna! Vad är det som gör kommunen, som uppenbarligen har råd att finansiera verksamheten, till oförmögen att ta över? Överallt där Carema pga vanvårdsskandalerna förlorat sina upphandlingar, så har berörda kommuner övertagit verksamheten. De personalnedskärningar han varnar för saknar förankring i verkligheten.

          Laaksos skrämselpropaganda går förmodligen hem i USA där minsta krav på socialreform anses som kommunism, men på hemmaplan, framstår han snarare som huvudpersonen i fabeln om pojken och vargen, som skrämmer upp folk i onödan med risken att inte bli tagen på allvar den dag han skulle börja tala sanningen.

Hotet mot välfärdsjobben

Vi moderater slår vakt om välfärden. Tack vare alliansens valfrihetsreformer kan vi satsa på både kvalitet och fler kvinnojobb. Moderaternas nya rapport, ”Hotet mot välfärdsjobben” visar att Lagen om valfrihetssystem (LOV), som Alliansen införde 2009, bidragit till att nya företag inom välfärdsektorn växer fram, vilket skapar fler arbetstillfällen inom vård- och omsorgssektorn där över 80 procent av samtliga sysselsatta är kvinnor. Därför oroas vi över att socialdemokraterna vill inskränka LOV och undrar hur det kommer slå mot kommunerna.

Kvinnors möjligheter på arbetsmarknaden har stärkts med alliansens reformer och jämställdhetsvinsten är tydlig inom LOV. Svenskt Näringsliv har i en rapport visat att bland de 687 enskilda utförare som var verksamma i LOV-system 2010 hade närmare 80 procent en kvinnlig ägare eller VD.

LOV har även inneburit stora förbättringar runt om i landet. I december förra året hade drygt 100 kommuner infört olika valfrihetssystem och ytterligare 61 kommuner var på väg. Reformen har möjliggjort många nya inriktningar för människor att välja mellan inom olika välfärdsverksamheter. Hemtjänsten och äldreboenden har utvecklats och i högre grad än tidigare kunnat anpassas efter de boendes personliga behov och önskemål. I Umeå kommun finns det idag exempelvis 17 privata utförare av hemtjänst, som umeåborna kan välja mellan utöver den kommunala hemtjänsten.

Vi moderater värnar de stora förbättringar som LOV inneburit både lokalt, nationellt och ur ett jämställdhetsperspektiv. Det är bra att människor runtom i landet har fått fler valmöjligheter och därmed kan påverka sin egen situation. Välfärdsföretagen innebär såväl nya arbetstillfällen som en ökad mångfald och valfrihet samtidigt som de är en viktig pusselbit i att förbättra villkoren för medarbetarna.

Socialdemokraterna påstår att de är ett företagarvänligt parti men de röstade mot införandet av LOV och det är oklart om de tycker att småföretagare inom vård och omsorg ska få gå med vinst eller inte. Vi oroas över skillnaden mellan Socialdemokraternas fina ord på riksnivå, där de uttrycker sig positivt om valfriheten, och den praktiska verkligheten för kommunerna om den valfriheten inskränks. Ska människors möjlighet att välja vad som passar de egna behoven tas bort och hur drabbar det kommunerna? Detta är avgörande frågor för Sveriges kommuner och invånare som Socialdemokraterna måste svara på.

Anna Kinberg Batra (M)
Gruppledare för Moderaterna i riksdagen

Anders Ågren (M)
Kommunalråd, Umeå

Edward Riedl (M).

Budget 2013: Ett Umeå där alla kan växa

Idag tar kommunfullmäktige i Umeå beslut om budgeten för år 2013. För sjunde året i rad presenterar Alliansen Umeå ett gemensamt budgetförslag för kommunens framtida utveckling. Släpp loss kreativiteten, satsa på välfärdens kärna och ge umeåborna makten att bestämma mer själva. Mot Alliansen står den styrande koalitionen av vänsterpartister och socialdemokrater.

Den största satsningen i Alliansens budgetförslag sker inom äldre- och handikappomsorgen. Tack vare en förhållandevis stark utveckling i svensk ekonomi, med tanke på situationen i omvärlden, kan vi möta de volymökningar som sker under kommande år. Vi vill se en verksamhet som präglas av medmänsklighet. Livet ska kunna levas från den första till den sista dagen, oavsett ålder och funktionsnedsättningar. Frågor som personalbemanning och tid att uppmärksamma våra äldres behov är högprioriterade.

Vi vill också ta krafttag för att förbättra arbetsmiljön för de anställda inom Umeå kommun. Vid behandlingen av bokslutet i april vann vi en framgång, då vårt förslag om ökade insatser för minskad sjukfrånvaro vann bifall. Sju miljoner kr extra kommer under de närmaste åren användas för bättre rehabilitering och ökad friskvård. Men vi nöjer oss inte med det. De i nationell jämförelse höga sjuktalen är inte acceptabla. Människor mår bättre när arbetssituationen kan påverkas. Av största vikt är därför att öka frihetsgraden för våra kommunala verksamheter. Minska politisk toppstyrning och öka istället personalens ansvar och befogenheter. Ett konkret sätt att nå detta är att uppmuntra bildandet av s.k. intraprenader – verksamheter och arbetsplatser med större frihetsgrad och påverkansmöjligheter. Vi har goda exempel på intraprenader men de har tyvärr motarbetats av de styrande partierna.

Umeå borde ha Sveriges bästa skola. Alliansen ser bristerna i Umeås skolor när det gäller såväl arbetsmiljön i grundskolan som barngruppernas storlek i förskolan. Därför föreslår vi att medel från de ”sociala investeringarna” används till att nå målsättningen med 15 barn per grupp och välkomnar att S/V också verkar vara inne på den linjen. Samtidigt beklagar vi att de styrande inte vill göra något åt de stora klasserna på högstadiet.

Ett framtida Umeå är ett hållbart Umeå. För att förbättra kollektivtrafiken och få ännu fler umebor ska de utökade satsningarna på detta område fortsätta. Resultaten hittills är över förväntan. Genom de pengar vi tillför kollektivtrafiken vill vi också utreda möjligheten att återinföra den s.k. ”mjuka linjen”. Byggandet av en ny gång- och cykelbro över Umeälven mellan Lundåkern och Bölesholmarna tidigareläggs också till år 2013. Det är en viktig pusselbit i arbetet med att förbättra luftkvaliteten i de centrala stadsdelarna.

Finansieringen av vissa av våra förslag sker genom att minska och samordna gemensam administration. Till detta krävs krafttag och tydliga direktiv för att inte den stora förvaltningsomorganisationen i ska misslyckas. Hittills lyser resultaten tyvärr med sin frånvaro, med tanke på att ambitionen ursprungligen var att spara 100 miljoner kr på detta. Men med det omtag som skett bör även ekonomiska resultat kunna visas under kommande år, och vi välkomnar att även S och V nu valt att peka ut krav på samordningsvinster och besparingar.

Grunden för all vår gemensamma välfärd är jobb och företagande. Alliansen Umeå vill stärka det lokala näringslivet och förbättra företagsklimatet. Här handlar det inte så mycket om pengar i budgeten, utan istället om en attityd i beslutsfattandet. Vi noterar att S/V sedan ett år tillbaka har strukit alla formuleringar om konkurrens, alternativa driftsformer och entreprenader i sitt budgetförslag. Denna negativa syn har sedan under det gångna året återkommit i bl.a. socialnämndens hantering av alternativa driftsformer. Det är fel väg att gå, men vi förstår att Vänsterpartiet numera får gehör för sin företagsfientliga linje. I vårt budgetförslag föreslår därför införande av s.k. utmaningsrätt och ökad andel konkurrensupphandlingar. Vidare en satsning på företagsinkubatorer och bättre förutsättningar för de företag som vill etablera sig i Umeå. Det finns snart ingen attraktiv mark kvar att erbjuda de handelsföretag som vill etablera sig i vår kommun. Målsättningen är att innan utgången av 2015 bli rankad som en av de tio bästa kommunerna i landet när det gäller företagsklimat.

Umeå kommun har en mycket stark ekonomisk ställning. År efter år redovisas rekordöverskott på flera hundra miljoner kr. Detta innebär att en högre skatt än vad som behövs för att värna välfärden tas ut. Varför ska en umebo betala mer i skatt än exempelvis en person som råkar bo i S-styrda Luleå? Alliansen Umeå föreslår en stegvis skattesänkning med 1 krona under en fyraårsperiod. För en familj med medelinkomster, där båda arbetar, skulle det ge 6500 kr mer i plånboken per år.

Sammanfattningsvis är äldre- och handikappomsorg, förskola och skola de stora vinnarna i Alliansens budgetförslag, medan byråkrati och tillfälliga projekt får stryka på foten. Fortsatta satsningar på kollektivtrafiken ger också fler umebor möjlighet att lämna bilen hemma när de ska ta sig till jobbet. Tillsammans tar vi ett helhetsansvar för Umeå.

Anders Ågren
Kommunalråd (m)

Britt-Marie Lövgren
Gruppledare (fp)

Mattias Larsson
Gruppledare (c)

Veronica Kerr
Gruppledare (kd)

Här kommer ett klipp där jag och min folkpartikollega Britt-Marie Lövgren kommenterar det förslag till budget som Alliansen presenterade igår för Umeå kommun år 2013.

Inslaget sändes på Västerbottensnytt.

...

Det nya svaveldirektivet som just kommit innebär att vår industri ska skeppa ut sina varor med sjöfartsbränsle med max 0,1 procent svavel från 2015. Nu gäller 1,0 procent.

Bra så långt, ur ett strikt och primärt miljö- och hälsoperspektiv. Men, våra konkurrentländer i södra Europa ska få köra på hela 0,5. Och det kravet träder i kraft först från 2020.

Vad kommer det renare och betydligt dyrare bränslet att betyda för miljön i Sverige? Ja, flyttar delar av den konkurrenskänsliga basindustrin - järn, trä och stål - till andra länder blir det kanske lite bättre miljö på några ställen. Gör den det har vi å andra sidan knappast ekonomi att göra så många andra miljöförbättringar. 12-28 miljarder kan de direkta kostnaderna enligt uppgift handla om. Om förlorade skatteintäkter efter tusentals förlorade jobb är inräknade vet jag inte.

Hur kan EU fungera på detta sätt? "En vara ska kunna köpas och säljas på samma villkor i hela EU-området,", visst var det så?

Läs den här kommentaren om saken.

Bifogas nedan.

Ökade kostnader för att anställa unga med (s)-politiken

Socialdemokraternas vårbudgetmotion gav inga nya besked. Det enda förslag som blev tydligt var dramatiskt ökade kostnader för både det offentliga och för näringslivet. Ökade kostnader leder både till nedskärningar i välfärden och till färre jobb. Är (S) beredda att ta ansvar för en sådan politik?

När andra länder i vår närhet tvingas till skattehöjningar och neddragningar har Alliansens arbetslinje och ansvarsfulla politik inneburit att vi har kunnat satsa på en aktiv jobbpolitik som ger fler människor möjlighet till arbete.

Det har också gett resultat. Mellan 2006 och 2011 har utanförskapet minskat med 200 000 personer och sysselsättningen har ökat med 200 000 personer. Det är positivt – både för den enskilde och för samhället i stort.

Socialdemokraternas förslag är jobbfientliga och leder till en nedmontering av arbetslinjen genom den kostnadschock som de vill utsätta både offentliga och privata arbetsgivare för.

Genom att fördubbla arbetsgivaravgiften för unga ökar arbetsgivarnas lönekostnader dramatiskt. För Umeå kommun skulle detta innebära en kostnad på 30 miljoner kronor. Frågan är då vilka neddragningar Lennart Holmlund (S) vill göra i skola, vård och omsorg i kommunen för att finansiera dessa ökade lönekostnader?

Ökade lönekostnader på 166 miljoner kronor drabbar också företagen i Umeå. Det är kostnader som motsvarar många heltidsanställningar och jobben blir således färre. Den chockhöjda arbetsgivaravgiften för unga riskerar leda till 25.000 färre ungdomar i arbete i landet som helhet.

Alliansen vill istället att fler människor ska komma in i arbetsgemenskapen. Därför har regeringen gjort det billigare att anställa. Vi har också gjort insatser som ska underlätta omställning, förbättra matchningen och förenkla övergången mellan skola och arbetsliv.

Totalt satsas nästan 8 miljarder på en aktiv arbetsmarknadspolitik som främjar tillkomsten av nya jobb. Det är bara genom att fler kommer i arbete som vi kan säkra välfärdens finansiering och kvalitet.

Anders Ågren (M)
Kommunalråd, Umeå

Gunnar Axén (M)
Riksdagsledamot
Ordförande i Socialförsäkringsutskottet
 

Vindelns Kommun behöver en politik för tillväxt och välfärd. I September 2014 finns det ett tydligt alternativ i vår kommun och ett lika tydligt alternativ i vårt land. 

En rikspolitik för - välfärd och tillväxt - som skapar förutsättningar och som starkt påverkar vår kommun i den kvalité som levereras framförallt till våra barn och den lika viktiga gruppen äldre. Denna kommande rikspolitik i stark samverkan med en framgångsrik lokalpolitik som förverkligar vår kommuns möjligheter till framgång på de så viktiga områdena välfärd och tillväxt.

Oavsett regering så har vi ett politiskt självstyre som har att ta ansvar för kommunens utveckling på de så starkt sammanlänkade områdena - tillväxt och välfärd. Jag menar att det är alldeles för mycket av Alliansens Ewa May Karlsson (c) och hennes två för ofta återkommande citat, nu senast på fullmäktige -"kaffe och kaka" för att beskriva hennes näringslivsbesök under ett år, och citat -"röra om i grytan" för att beskriva den politiska och den tjänstemannastyrda ledningen i vår kommun. 

Kommunen behöver en mer framgångsrik politiskt styrd kommunal verksamhet. Som inte ser tjänstemannastyrningen som en - soppslev - utan som ett - professionellt lednings- och styrinstrument - för kommunens utveckling.

Tillväxt är ett av de områden i kommunen som det finns stora möjligheter till utveckling och förbättring inom. Välfärd likaså.
 

Dan Oskarsson (s)

Är ganska stolt över "mina" kommuner som båda klättrat i Svenskt Näringslivs ranking över företagsvänliga kommuner.

Vännäs har klättrat 23 platser och hamnar på 115:e plats i Sverige. Mycket bra för en Norrlandskommun. I norr tycks vi av någon anledning inte vara lika företagsvänliga, vilket kan få vissa följder. Företag ger arbeten. Något som gläder mycket är de fantastiskt fina siffrorna för allmänhetens, politikernas och de kommunala tjänstemännens attityder till företagande. Negativa siffror för kommunens konkurens med företag kan förbättras.

Alldeles väldigt bra är Bjurholms prestation. Där klättrar man 11 pinnhål och landar som nr 49. Norrlandsbäst! Negativt är att nyföretagandet kunde vara bättre, fast det är bäst i Västerbotten. Att skolans attityder mot företagande ska ha sjunkit så mycket förra året att vi börjar närma oss Sveriges kommunala genomsnitt har jag svårt att förstå. Tänker fråga Katarina Folkesson om den siffran i dag.

Vi tänker dra vårt strå till stacken på Castorskolan. Om någon dag eller två ska jag berätta mer hur vi med början den 7:e maj vill stimulera mer till kvinnors nyföretagande i Sveriges tredje företagstätaste kommun - Bjurholm.

Man ska väl ta sådana här "skönhetstävlingar" med en liten nypa salt, men inte bara strunta i dem heller. En fingervisning ger de.

Vem ska jobba och betala skatt om åtta år?

Till 2020 beräknas 39 000 västerbottningar ha gått i pension. 28 000 beräknas då ha tagit deras plats på arbetsmarknaden. Frågan är då om de har utbildat sig så att de verkligen kan göra det. Skulle man ha gjort det fattas ändå 22 000 händer och 11 000 skattebetalare.

Under ett par timmar på Region Västerbottens "Kompetensforum" i Umeå har det varit många ahaupplevelser. Levererade av folk från Företagarna, Handelskammaren och Umeå kommun.

Kompetensförsörjningsfrågan - ett oerhört omfattande område - är inte minst viktig för våra mindre kommuner. Hur blir kommuner och landsting en attraktiv arbetsplats med de ramar och utmaningar man har?

Hur får man fram teknikerna och de tekniskt IT-utbildade som industrin och t.ex. det skogsmaskintekniska klustret behöver för att stanna i Västerbotten? Hur inspirerar man till företagande som gör att den åldrande gruppen företagsägare får efterföljare? Som gymnasienämndens ordförande i Umeå, Hans LIndberg, spetsade det problemet när han i inledningen sa: "-Hur ska vi få skatteintäkter om vi inte har ett näringsliv?"

Det är inga små frågor och det är bråttom med de konkreta svaren. Faktiskt inte minst för våra kommuner.

I veckans nummer av Dagens Samhälle, som kom i brevlådan imorse, är det en stor intervju med socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven. Han resonerar kring privata alternativ i välfärden, och det är ändå intressanta besked han kommer med. Han konstaterar att socialdemokraterna är för valfrihet och olika utförare, socialdemokraterna vill inte riva upp Lagen om valfrihet (LOV), de vill inte införa några vinstförbud för privata företag i välfärden, och han kan tänka sig fler sjukhus som drivs  i privat regi.

Riktigt så brukar det ju annars inte låta när vi lyssnar till de lokala socialdemokraterna i Västerbotten.

Han lyfter också andra viktiga aspekter i intervjun - exempelvis att kvalitetskraven inom äldreomsorgen måste bli tydligare. Han tycker också att moderata finansministern Anders Borgs förslag om hur skatteplanering och räntesnurror ska stoppas är bra förslag. Däremot vill han att riksdagen ska detaljstyra bemanningsfrågor i landets kommuner och det tror jag att de flesta kommunpolitikerna i landet - oavsett partifärg - är starkt kritiska till.

Löfvens hållning möjliggör dock en mer sansad diskussion kring detta område. Han konstaterar att ibland är en kommunal utförare bättre, ibland är en privat utförare bättre. Och därför är (S) positiva till valfrihet och mångfald.

Precis! Samma hållning som vi moderater har. Det innebär att vi kan hitta en politisk samsyn beträffande de grundläggande principerna.

För mig är det oerhört viktigt att de pengar som vi har går till vård och inte hamnar utomlands i riskkapitalbolag eller i privata fickor.

Jag hoppas verkligen att detta förslag kan bli verklighet. Då blir det valfrihet även för kommuner och landsting.

Nedanstående har jag hämtat fråm socialdemokraternas hemsida:

"Ge kommuner rätt att ställa krav

Vid pressträff under fredagen presenterade partisekreterare Carin Jämtin, Anneli Hultén och Ilmar Reepalu kommunalråd i Göteborg och Malmö förslag för att resurser inom välfärden ska användas på rätt sätt.

- Socialdemokraterna har alltid varit tydliga med att gemensamma resurser ska gå till välfärd, inte till vinstuttag. Idag presenterar vi ett konkret förslag på hur vi kan se till att resurserna används på bästa sätt inom verksamheten, samtidigt som vi värnar om valfriheten och mångfalden inom välfärden, säger Socialdemokraternas partisekreterare Carin Jämtin.

- Vi vill ge kommuner och landsting möjligheten att själva avgöra om välfärdsverksamheten ska bedrivas med eller utan vinstsyfte. Det gör vi genom att se över lagen om offentlig upphandling och lagen om valfrihetssystem, för att se om vi kan göra det möjligt att villkora offentligt stöd med att välfärden bedrivs i icke-vinstsyftande form.

- Inom exempelvis äldreomsorgen, hälsovården och handikappomsorgen skulle kommunerna då kunna välja att den privat utförda verksamheten enbart får bedrivas av exempelvis stiftelser, kooperativ och ideella föreningar.

- När det gäller frågan om kvalitet och resursanvändning i välfärden finns det flera problem som behöver lösas. Idag presenterar vi ett förslag som är ett steg på vägen mot en bättre välfärd, avslutar Jämtin."

(ja, jag HAR kollat så att det stämmer, det står så i DN också)

Ett sådant uttalande får en att fundera. Regeringen lånar ut hundratals miljarder till länder i skuldkris och de sänker skatter gång på gång, ROT och RUT, föreslagna låglönejobb för ungdomar, m.m., Sen står man och säger att pensionspengarna inte räcker och att välfärden dräneras. Inte så konstigt att pengarna tryter. Lägg till det pensionsuppgörelsen som tyvärr även S var med och konstruerade.

Allt detta samtidigt som den sammantagna rikedomen i världen bara ökar och antalet fattiga likaså. Drar vi några slutsatser om fördelningspolitik, högervänner? Kommer vi till några konklusioner om det kapitalistiska systemets användbarhet? Pengar finns till att rädda bankspekulationer och aktiehandel i alla fall, det är alldeles tydligt.

Sanna mina ord, vi kommer att inom den närmaste tioårsperioden se många fler hemlösa och uteliggare på gatan i det land som nu hävdar att man inte vill satsa mer på välfärd (jag upprepar att man inte VILL göra det).

Jag har skrivit detta förr och skriver det igen för det tål att repeteras: om kapitalismen för sin överlevnad som system kräver fler och fler fattiga, vad ska vi då ha detta system till? Vilket syfte tjänar en ekonomisk ideologi som gynnar minoriteten och gör majoriteten fattiga?

Det slutar inte där. Sänkta skatter kommer innebära att människor i framtiden får betala ur egen ficka för dyra försäkringar och privat skola. Förutom att dessa blir dyra kommer också försäkringsbolagen göra allt för att försäkringstagarna får så lite som möjligt ur försäkringarna. De måste ju göra vinst, de stackars kapitalisterna som äger bolagen!

Och då har vi inte ens berört villkoren för de som anställs privat. Pengar måste ju finnas till vinst, så lönerna blir så låga som det bara går. Men så blir det, i ett samhälle där kapital värderas högre än människor. Konkurrens, utslagning och rovdrift, är det dessa faktorer som ger våra liv mening?

Om människan är samhällets grund, orsak och mål så måste man i förlängningen ställa sig frågan om vilket syfte vi uppfyller på denna planet. Vad ska vår tillvaro gå ut på? Ska vi ha ett samhälle för alla? Varför ska vi ens ha ett gemensamt samhälle om detta samhälle är till för att fåtalet ska tillåtas berika sig på flertalets lidande? Ska människor tillåtas att bli gamla, sjuka och arbetslösa? Kort sammanfattat: ska människorna eller pengarna vara i centrum i ett samhälle som åtminstone i teorin sägs omfatta alla?

I lördagens Västerbottens Folkblad skriver vi gruppledare för Alliansen i Umeå om vikten av att värna arbetslinjen. Insändaren bifogas nedan:

Arbete och välfärd hänger faktiskt ihop!

Sedan valet 2010 styr Socialdemokraterna och Vänsterpartiet i Umeå. Steg för steg har allianspartierna noterat– inte helt förvånande – hur detta driver Socialdemokraterna åt vänster i den praktiska politiken i kommunen. Nu har vänsterfalangen tagit steget fullt ut, kört över Lennart Holmlund (S) och propagerar för införande av sex timmars arbetsdag. Det är oansvarigt.

Alliansen står för arbetslinjen. Arbete och välfärd hänger ihop, om nu Socialdemokraterna i Umeå har glömt denna koppling. Allianserpartierna vill skapa förutsättningar för att fler jobb ska kunna växa fram i Umeå. Fler jobb, märk väl. För oss i Alliansen är det viktigt att värna välfärden och trygga pensionerna. Detta kräver att fler arbetar. Detta kräver tillväxt, fler företag och även fler som jobbar inom den offentliga sektorn. Den demografiska utvecklingen tvingar fram att fler måste jobba längre för att Sverige ska kunna behålla dagens välfärd. Lösningen är verkligen inte att dela på de befintliga jobben.

Istället för att lyssna på den majoritet av exempelvis Kommunals medlemmar som prioriterar möjligheten till heltidsarbete och höjd lön framför kortare arbetstid, går nu Socialdemokraterna i armkrok med Vänsterpartiet och gör tvärtom!

Den nya Socialdemokratiska Umeålinjen hotar inte bara den gemensamma välfärden utan kommer också leda till en rejäl standardsänkning för löntagarna. Hur mycket ska alla löner sänkas med för att finansiera kalaset? 25%? Socialdemokraterna i Umeå vill i praktiken tvinga alla löntagare att jobba deltid. Så långt har förfallet gått i det gamla arbetarpartiet.

Nu vet umeborna vad som gäller med Socialdemokraterna i Umeå inför valet 2014. Partiet struntar i ekonomin och ansvarstagandet - viktigare är tydligen att flirta med Vänsterpartiet och tävla om vem som kan lova mest, till ingen kostnad. Alliansen står för det ekonomiskt ansvarsfulla alternativet, som också är en garant för välfärden i Umeå.

Anders Ågren, kommunalråd (M)
Britt-Marie Lövgren, (FP)
Mattias Larsson (C)
Veronica Kerr (KD)

Arbete och välfärd hänger faktiskt ihop!

Sedan valet 2010 styr Socialdemokraterna och Vänsterpartiet i Umeå. Steg för steg har allianspartierna noterat– inte helt förvånande – hur detta driver Socialdemokraterna åt vänster i den praktiska politiken i kommunen. Nu har vänsterfalangen tagit steget fullt ut, kört över Lennart Holmlund (S) och propagerar för införande av sex timmars arbetsdag. Det är oansvarigt.

Alliansen står för arbetslinjen. Arbete och välfärd hänger ihop, om nu Socialdemokraterna i Umeå har glömt denna koppling. Allianserpartierna vill skapa förutsättningar för att fler jobb ska kunna växa fram i Umeå. Fler jobb, märk väl. För oss i Alliansen är det viktigt att värna välfärden och trygga pensionerna. Detta kräver att fler arbetar. Detta kräver tillväxt, fler företag och även fler som jobbar inom den offentliga sektorn. Den demografiska utvecklingen tvingar fram att fler måste jobba längre för att Sverige ska kunna behålla dagens välfärd. Lösningen är verkligen inte att dela på de befintliga jobben.

Istället för att lyssna på den majoritet av exempelvis Kommunals medlemmar som prioriterar möjligheten till heltidsarbete och höjd lön framför kortare arbetstid, går nu Socialdemokraterna i armkrok med Vänsterpartiet och gör tvärtom!

Den nya Socialdemokratiska Umeålinjen hotar inte bara den gemensamma välfärden utan kommer också leda till en rejäl standardsänkning för löntagarna. Hur mycket ska alla löner sänkas med för att finansiera kalaset? 25%? Socialdemokraterna i Umeå vill i praktiken tvinga alla löntagare att jobba deltid. Så långt har förfallet gått i det gamla arbetarpartiet.

Nu vet umeborna vad som gäller med Socialdemokraterna i Umeå inför valet 2014. Partiet struntar i ekonomin och ansvarstagandet - viktigare är tydligen att flirta med Vänsterpartiet och tävla om vem som kan lova mest, till ingen kostnad. Alliansen står för det ekonomiskt ansvarsfulla alternativet, som också är en garant för välfärden i Umeå.

Anders Ågren, kommunalråd (M)
Britt-Marie Lövgren, (FP)
Mattias Larsson (C)
Veronica Kerr (KD)

Jobben är viktigast, Lilly Bäcklund (S)!

Sverige ska vara ett land där alla som vill och kan arbeta ska ha ett jobb. Det är grunden för vår gemensamma välfärd. Ju fler som arbetar, desto fler kan bidra till skola, vård och omsorg. Därför har nya moderaterna drivit en konsekvent arbetslinje som gör det mer lönsamt att arbeta och billigare att anställa. Detta har vi kombinerat med att ta ansvar för de offentliga finanserna. Detta har också stor betydelse för alla som bor i Västerbotten.

För att utanförskapet ska minska och jobben ska bli fler krävs en aktiv politik som tar ansvar för jobben. Därför satsar regeringen nu drygt åtta miljarder kronor på att förstärka arbetsmarknadspolitiken de kommande åren. Det innebär bland annat en satsning på fler handläggare hos Arbetsförmedlingen, fler praktikplatser och utökade utbildningsmöjligheter. Många av insatserna är riktade till de personer som under en lång tid har varit utan arbete. Vi ökar nu deras möjligheter att komma tillbaka.

Vidare har vi halverat restaurangmomsen. Det kommer att öka chansen för grupper som står långt från arbetsmarknaden att få ett arbete. Det kommer även att minska benägenheten till svarta jobb. Detta är reformer för att skapa arbete och förstärka arbetslinjen.

En central utgångspunkt för att pressa tillbaka arbetslösheten är insikten om att alla jobb behövs, men om detta är vi inte överens i svensk politik idag. Socialdemokraterna tycker att det finns vissa jobb som inte är fina nog. I en tid när flera grupper behöver stärkt stöd och sänkta trösklar för att komma in på arbetsmarknaden tycks det ha blivit praxis för Socialdemokraterna att säga nej till jobb. De vill montera ned arbetslinjen.

Jag skulle därför vilja fråga socialdemokraternas distriktsordförande i Västerbotten, Lilly Bäcklund, hur man skapar fler arbeten genom att göra det mindre lönsamt att arbeta, fördubbla kostnaden för att anställa unga, säga nej till reformer för fler jobb i hotell- och restaurangbranschen samt halvera både RUT- och ROT-avdraget?

För nya Moderaterna är jobben viktigast. Fler jobb och fler vägar till jobb för unga behövs. Då kan vi minska utanförskapet och trygga viktiga välfärdssatsningar på skolan och sjukvården. Alla jobb behövs!

Anders Ågren
Förbundsordförande
Moderaterna i Västerbotten

Vid denna punkt tror jag vi skulle behöva stanna upp litet grand. Vad ska vi ha samhället till egentligen? Vilka förutsättningar kräver demokratin för att stå stark mot totalitära läror? Vad är det som gör att det demokratiska systemet i dag urholkas, politiken lockar färre och rasister vinner framgång på att spela på människors främlingsrädsla och rättmätiga oro inför framtiden. För mig är det självklart att vi när vi nedmonterar samhällsservicen så skruvar vi också ner förväntningarna på det gemensamma, på vi:et i samhällsbygget. Jean Valjean frågar sig i en av sångerna: Är allting en han eller jag?" - citat Facebookgruppen Håkan Juholt som statsminister - ja tack (Ja, jag vet att han avgått men det är citatet här som är det centrala, mina högervänner!)

Reflektioner: ett samhälle där allt är till salu och alla ställs mot varandra som konkurrenter och motståndare, dit vi faktiskt är på väg, är också ett samhälle där demokratin sätts på bänken. Varför det? Jo, en regering tjänar så klart på att det inte finns ett starkt kollektiv som kan granska och utmana dess makt.

De privilegierade (arbetsköpare ((arbetsgivare)) och kapitalägare) mår också bra i ett sådant samhälle där fotfolket inte orkar något annat än att försöka överleva via mycket hårt arbete till mycket låg lön och hela tiden riskera att bli arbetslös då det finns en armé fattiga och arbetslösa som jobbar till så låg lön som det bara går. Den som blir sjuk får sparken och ersätts av någon ny tills denna i sin tur inte längre orkar. Sjukersättning finns inte, ty skatten är för låg. Sjuka och arbetslösa hänvisas till socialtjänsten, där ersättningen är så låg att man knappast har mat för dagen.

I detta samhälle överlever bara de starka.......

Vi är på väg dithän..........med högerns goda minne! Månne högern på allvar inbillar sig att människor i längden står ut med en sådan samhällsordning..

Jag instämmer. Alliansen kommer (via media) kanske, kanske inte, att lyckas i sitt uppsåt att jaga bort Juholt, men de kan hursomhelst aldrig släcka rättvisans glöd hos oss som tror på den. En glöd som kommer att vakna i fler och fler människor ju längre tiden går och ju mer högerns orättvisa klasspolitik drabbar människor. Även högersympatisörer kan faktiskt bli drabbade av sjukdom och behöva sjukersättning, jo, det är sant mina vänner! Även högersupportrar kan bli arbetslösa, också detta är ett faktum.

Oavsett om Juholt avgår eller inte så fortsätter kampen för ett bättre samhälle för alla. Den kampen har, precis som min vän på Facebook skrev, bara börjat.

Nu tvingas föräldern leta på loppisar för att hitta kläder till barnen. Matkassan är minst sagt skral. 500 per månad till mat per person i barnfamiljen medan förälderns föräldrar som jämförande exempel hade 1666 kr per person och månad. Men alliansröstare, egot har vunnit stora segrar på välfärdens slagfält under 2011. Bara JAG fick mer i plånboken så spelade det ingen roll att de redan utsatta fick mindre eller hur allianssympatisörer?

Bara JAG mår bra så skiter jag i andra, är det inte så, alliansväljare???? Den vision ni eftersträvade har ni nu uppnått; den totala egoismens samhälle. Eller vänta förresten, det finns en gnutta välfärd kvar, men bara en gnutta. Ni är inte nöjda förrän den är borta den med, eller hur? Människovärde är inget jämfört med 1000 friska kronor i plånboken, alliansälskare?

Vart vi... än vänder oss möts vi av idén att människor drivs av egenintresse – och bara egen­intresse. Och politiken formas därefter. Vinstintresse och egennytta är samhällets viktigaste drivkrafter, enligt marknadsfilosofin. De måste ges spelrum. Alla ska ha full frihet att maximera sin materiella egennytta, som företagare och konsumenter. Mindre ofta talas det om hur idén om egenintresset begränsar frihet och handlingsutrymme. För om alla drivs av egen­intresse, då kan ju ingen lita på någon. Och om ingen kan lita på någon, då krävs ständig styrning och kontroll. Där har vi hamnat i Sverige i dag."

Lena Sommestad, utdrag ur Politisk ledare, Aftonbladet 2012-01-09

Kommentarer från alliansröstare?

Kant menade att vi alltså, i motsats till vad högern tror, faktiskt har mer än egenintresse för ögonen när vi gör saker. Han förnekade inte existensen av egennytta men menade att det också finns begrepp som moral och etik som vi förhåller oss till.

Accepterar man att det finns mer än egennytta som styr oss så följer också att det samhälle man bygger upp måste utvecklas därefter, med solidaritet, medkänsla, välfärd och ansvar för våra svagaste. Denna samhällstyp har och kommer högern (alliansen) aldrig att acceptera. Nej, man fortsätter göra som Reinfeldt föreslog i sin bok Det sovande folket: man säger en sak och gör precis tvärtemot.

Inser inte högern (nej det gör den inte men jag skriver ändå) att det i längden aldrig kommer att hålla att göra fler och fler till andra klassens medborgare? Till slut, någonstans, efter tillräckligt mycket uppoffringar från de svagaste, så kommer en reaktion. 

Hur tänker sig högern att vi återigen ska kunna ha ett välfärdssamhälle? Är åtstramningarna mot de svagaste åtgärder som syftar till att få välfärdsskutan på rätt köl? Svaret är mycket enkelt: högern siktar inte alls dithän. Man har en lika enkel som fruktansvärd agenda (även om den inte uttalas öppet): alla som kan jobba har ett existensberättigande. Alla andra är tärande och bör gå under. 

Har högern denna agenda för att man är ond och vill människor illa? Svaret är att högern räknar allt i pengar, och människor värderas således endast utifrån sin produktivitet i kapitalismen. I detta system av kapital, maskiner och kugghjul finns inte plats för människor som "kostar". 

Är detta ondska? Det beror på hur ondska definieras (den diskussionen kan vi ta i något annat forum). En tydlig avsaknad av grundläggande empati och medmänsklighet är hursomhelst betecknande för det kapitalistiska systemet, där profit går före behov och människovärde.

Avslutningsvis, jag läser just nu en bok om näradödenupplevelser där författaren påstår sig ha kommit till andra sidan och fått insikten att kärlek människor emellan är meningen med livet. Det må vara hur det vill med den saken, alla blir saliga på sin respektive tro, men tillbaka i jordelivet så har i alla fall jag svårt att tolka in någon kärlek i de sätt på vilka våra svagaste behandlas.

Gott Nytt År! En symbolisk skål för nyval under 2012!

Sluta utreda och börja agera!

Enligt forskningen så är en majoritet av befolkningen negativt inställd till att äldreomsorg ska bedrivas i privat regi. Intressant är att personalen inom äldreomsorgen är statistiskt sett ännu mer negativa till det, och ännu mer intressant är att privatanställd äldreomsorgspersonal är ytterligare mer negativt inställda.

          Detta finns att läsa på sidan 230-231 i forskningsrapporten ”Konkurrensens konsekvenser, Vad händer med svensk välfärd?”, som genomfördes på uppdrag av SNS, som knappast kan anklagas för att vara vänstervriden.

          Om det är ngn som har insyn i hur privata företag inom vård och omsorg sköter sig så är det deras anställda. När t.o.m. de som jobbar där är negativt inställda till att privata företag ska driva äldreomsorg, då måste det vara ngt helt galet med hur vården bedrivs i privat regi.

          Är det inte dags att kommunen tar tillbaka ansvaret över äldreomsorgen? Privata vinstintressen ska inte styra äldreomsorgen. Bort med Carema, Attendo mfl. De har ingenting här att göra!
 

Ja, å ena sidan, det förtjänar de. Å andra sidan är det för­färande. Fredrik Reinfeldt och Anders Borg slår ännu en spik i folkhemstankens kista. Redan gör välgörenhetsorganisationer statens arbete. Från varje landsände strömmar vittnen om hur socialtjänsten numer skickar fattiga till kyrkan ­eller till annan välgörenhet. ­Inte bara utförsäkrade som ­lever i misär – även alltfler vanliga låginkomsttagarföräldrar ansöker om bidrag för att ha råd med skolutflykter, skollovsaktiviteter och glasögon, säger till ­exempel Majblommans generalsekreterare Lena Holm till Göteborgs Fria. " 

 ‎"Det är häpnadsväckande att myndigheterna i välfärdslandet Sverige hänvisar sina medborgare till välgörenhet. Sverige är återigen ett land där svaga medborgare ska förväntas känna tacksamhet om de får vad de har rätt till. Det är en omodern klasspolitik, det är som att gå till brukspatron med mössan i hand. Vill Reinfeldt även återinföra häst och vagn på vägarna?" - båda citaten, Aftonbladets Fredrik Virtanen, Aftonbladet Ledare (2011-12-09)

 Nu förväntas de utförsäkrade och låginkomsttagarna återigen kyssa de rikas fötter i förhoppning om en allmosa. Vi går tillbaka i tiden. En statlig välfärd verkar det vara väldigt svårt att få fram pengar till, samtidigt som det är lätt att få fram 60 miljarder till krisande banker runtom i EU.

Självklart är detta inget annat än en ideologisk agenda från högerpartiernas sida, i vilken statlig välfärd mer och mer ska ersättas med frivillig välgörenhet och godtycke. Alliansen anser att solidariskt och gemensamt finansierad välfärd via skattsedeln är något förlegat.

Till er som röstade på alliansen, var det så här ni ville ha det? Det kanske det faktiskt var, och i så fall är det illa ställt med empati, solidaritet och humanism i Sverige år 2011. Egoismen frodas dock i högönsklig välmåga och har nog aldrig mått så bra som under alliansen.

Pengar finns men sjuka och utförsäkrade är inga som Riksledare Reinfeldt vill unna en enda krona...

Detta har bloggats om av P-O Moström men är viktigt att upprepa.

http://blogg.vk.se/kritik/2011/12/10/reinfeldts-enorma-sedelpress-454032

Efter att ha legat lågt med tidningsläsandet och bloggandet några dagar är det ett par lokala och regionala saker som gläder mig i tidningarna.

Först detta att Vännäs fick utmärkelsen Bästa tillväxt av kreditupplysningsföretaget Syna. Man delar ut detta till den kommun i varje län som har störst andel aktiebolag som enligt senaste bokslut har ökat omsättning och antal anställda och som dessutom går med vinst.

För ett par månader sedan blev Vännäs också "Årets företagarkommun" i organisationen Företagarnas undersökning.

Vissst finns det många undersökningar och många olika sätt att räkna. Det är hur som helst roligt att se bra resultat i sin hemkommun. Grattis Vännäs företagare och invånare!

          Jag minns ett tillfälle från ett par år sen som gjorde min dag. När jag höll på att tömma tvättmaskinen hos en brukare, hittade jag, bland alla blöta plagg, en tvättad blöja! Brukaren hade mest troligt slängt blöjan i tvättkorgen i tron om att det var soporna, och kollegan som hade varit före mig hos honom och stoppat in tvätten i maskinen hade antagligen inte märkt att blöjan hade följt med, haha.

          Jag tyckte att hela händelsen var så komisk, att jag tog hissen neråt till personalkontoret och visade den tvättade blöjan för mina kollegor. Jag kunde inte hålla mig för skratt medan jag berättade var det var jag hade hittat den. Då ställde sig en av mina arbetskamrater upp, och sa helt seriöst: Alejandro, du kanske inte vet det för att du precis kommit från semestern, men till följd av sparbetingen är det sagt att vi ska tvätta blöjorna!
Det här var 2009, mitt under finanskrisen. Det var alltså besparingstider helt enkelt, men att vi nu skulle börja tvätta blöjor var helt sanslöst, tyckte jag. Jag blev mållös, och då började min arbetskamrat att gapskratta. Allt hade varit ett skämt. Givetvis fanns det inget direktiv om att vi skulle snåla med blöjor, utan den som var före mig i tvättstugan hade inte sett att blöjan hade följt med in i maskinen.

          Detta kom jag att tänka på igår när jag läste att vårdjätten Carema väger blöjor. Brukarna får vara flera timmar i våta blöjor, eftersom personalen inte får byta blöja på dem om den inte väger tillräckligt. Allt för att spara pengar… mitt i en högkonjunktur! Bolaget gör stora vinster på våra skattepengar, som inte används till vård utan skickas vidare till skatteparadis. 150 fall av vanvård rörande Carema utreds av Socialstyrelsen just nu. Så långt har det alltså gått, att det som i kommunen skulel varit ett skämt, är på Carema en verklighet!

          Carema är inte det enda företag inom välfärdssektorn som tar ut vinster genom att snåla på verksamheten. Sveriges största ambulansföretag Falck har gjort sig skyldig för ca 4000 brister, som företaget har mörkat. Även Attendo Care har fått mycket kritik från Socialstyrelsen. Problemet är att det inte handlar om isolerade företeelser eller enstaka företag, utan om brister som begås systematiskt av de stora jättarna som dominerar den privata vårdmarknaden. När vinsten är drivkraften, så är det klart att brukarnas behov kommer i andra hand. Och hur ska man kunna göra vinst på en skattefinansierad verksamhet, om det inte är genom att snåla på verksamheten?

          Någon som vågar ta itu med detta är Socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt, som krävt ett lagförbud mot att företag ska få ta ut vinster från skattepengar. Han möter motstånd frånden borgerliga regeringen, som hellre lägger ansvaret på äldreomsorgspersonalen. När ska regeringen förstå att vård och omsorg inte ska bedrivas av vinstdrivande företag?
 

En helt oreglerad och fri kapitalism är liktydig med att ingen välfärd tillåts, ty den vill de bemedlade inte vara med och betala. Pengarna måste ju räcka till viktigare saker, såsom aktiehandel och en bättre swimmingpool i trädgården.

Myten om bidrag som samhällstyngande problem är en av alliansens bäst odlade myter, den klarar inte minsta granskning. Ang arbetslöshet behöver en marknadsekonomi minst 4 % arbetslöshet för att upprätthålla gynnsam konkurrens = hålla lagstadgat inflationsmål. D v s: det behövs arbetslöshet."

Sign Johnny i tråden till artikeln "Landstingsråd avgår över nedskärningar i inlandet", publicerad på VK.se 25/10-2011

Det här var bara så bra skrivet att jag måste citera sign. Johnny (hoppas du inte tar illa upp).

Jag är övertygad om att vi också alla förstår att det ligger en agenda bakom det påståendet, nämligen att staten inte ska stå för välfärd. Den ska enskilda individer stå för och den som har otur att inte ha någon som kan hjälpa till, får skylla sig själv. Alliansens ideologi och människosyn i ett nötskal. Cynism och människoförakt är bara förnamnet! Det sorgliga är väl att en majoritet i landet stödjer detta organiserade människoförakt....

Det enda märkliga var att VF hade klippt bort mitt namn som undertecknare......

Bifogar insändaren, så som den skickades in till VF i ursprunligt skick.

S tar inte ansvar för de unga som moderaterna gör

Socialdemokraterna lägger en tung skattebörda på både företag och hushåll, totalt över 20 miljarder kronor i sin nya budget.

Bland skattehöjningarna återfinns höjda inkomstskatter, höjda arbetsgivaravgifter för unga, höjd restaurangmoms, minskat RUT/ROT – avdrag och en ny så kallad vägslitageavgift. Pengarna som skattehöjningen inbringar används framförallt till stora satsningar på mer utbyggda bidragssystem. Allt detta motverkar arbetslinjen och människor, inte minst ungdomar, kommer återigen att systematiskt hamna i och fastna i utanförskap.

S-budgeten försvagar återhämtningen i ekonomin. Moderaterna vill ta ansvar för ekonomin och se till att alla har ett arbete. Det görs bland annat genom sänkta inkomstskatter för de som tjänar minst och sänkta arbetsgivaravgifter för unga vilket möjliggör att fler unga kan anställas och få ett arbete.

Genom att göra det lättare för människor att få ett arbete skyddar moderaterna de offentliga finanserna i en mycket stormig ekonomisk tid i övriga världen. Arbetslinjen gynnar alla, även de unga, och förbättrar förutsättningarna för fortsatt svensk välfärd.

Anders Ågren
Länsförbundsordförande
Moderaterna i Västerbotten

Terese Andersson
Distriktsordförande
MUF Västerbotten

http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/karinpettersson/article13678715.ab

Ett stycke citeras här:

Utanförskapet var ju, en gång för alla, ett uselt begrepp. Det räknade folk som var sjukskrivna från jobbet ett par veckor, men tog inte med arbetslösa utan a-kassa eller socialbidrag. Men själva poängen gick hem: Moderaterna vill inte bara sänka skatten, de vill ha fler jobb också.

Så var det ju inte, inte egentligen. Det var aldrig ”utanförskapet”, eller jobben, som var huvudpoängen – annat än i retoriken.

Väl i regeringsställning sänkte Moderaterna skatten med 100 miljarder, och tog pengarna från chockhöjda avgifter till a-kassan och raserad sjukförsäkring. Skattesänkningarna gav inga jobb, däremot ökade skillnader mellan rika och fattiga. En mindre stat, mindre utjämning, mer privat finansiering av välfärden.

Detta var poängen.

 

Smulorna från de rikas bord

Ibland är det nyttigt att påminnas om våra politiska ledares visioner och mål.  Hur ser deras drömsamhälle ut? Vad vill de med sin politik?

Finansminister Anders Borgs dröm (”Generell välfärdspolitik – bara magiska ord”, 1992), citat;

Att på ett rationellt och humant sätt nedmontera den generella välfärdspolitiken, i syfte att öka den allmänna välfärden, kommer att vara politikens och den politiska ingenjörskonstens viktigaste uppgift under de närmaste tre-fyra decennierna. Arbetet kommer att kantas av misstag, bakslag och besvikelser, precis på samma sätt som det mödosamma arbetet med att bygga upp modellen, men det måste ske.

Fredrik Reinfeldt uttryckte sina idéer så här (“Det sovande folket”, 1993) citat;

Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd./…/

Överge den generella välfärdspolitiken och sluta att uttala löften om att välfärden kan garanteras politiskt./…/

Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras.

Lite längre ner i texten kan man läsa följande:

Anders Borg och Fredrik Reinfeldt har kommit en god bit på väg med att montera ned den generella välfärden. Och visst går det ”rationellt och humant till” – i alla fall för de som ännu inte har drabbats av konsekvenserna. Ja, många har inte ens fattat vad som håller på att hända…..

..............

En annan som berömmer sig om att kunna uttrycka sig väl i skrift, kan bara konstatera att jag känner mig mållös just nu, dock inte särskilt förvånad. Som det har sett ut dom senaste 5 åren så var det väl bara väntat att förnedringen skulle fortsätta... Det som gör mig mållös är att det faktiskt finns dom som tycker att det här är bra. Men det är nog som Ilsemarie säger ... Dom har ännu inte drabbats av konskvenserna.

Sorgligt är det !

Ja just det ! När ni nu är i läsartagen så ta en titt på Jämlikhetsandens bidrag till eftervärlden idag. PÅ tal regeringens ansvarsfullhet

Utdrag:

Mycket bra fråga , skulle jag vilja säga !

I dagens VK har jag inne en debattartikel med anledning av de nya fördjupningar av översiktsplaner (Umeå, och de centrala stadsdelarna) som skall behandlas av kommunfullmäkige på måndag.

Artikeln i dess helhet bifogas nedan.

Låt oss bygga storstaden i Norrland!

Vi står inför ett paradigmskifte i Umeå. Efter fyra års arbete tar kommunfullmäktige på måndag beslut kring två mycket strategiskt viktiga översiktsplanedokument. Med förslaget till dels ny fördjupning för Umeå, dels ny fördjupning för de centrala stadsdelarna ger vi de planmässiga förutsättningarna för byggandet av storstaden i Norrland.

Umeå har under lång tid lidit av en i många delar inaktuell översiktsplan, vilket har försvårat byggandet i kommunen och försenat många intressanta stadsutvecklingsprojekt. Men efter beslutet år 2006, med efterföljande direktiv 2007, om att ta fram en ny översiktsplan så kan vi äntligen gå till beslut. Som moderat är jag mycket stolt över resultatet.

I november 2007 väckte moderaterna frågan i fullmäktige om inte Umeå i själva verket hade för låga tillväxtambitioner. I en debatt med Lennart Holmlund (S) föreslog jag ett nytt utmanande befolkningsmål: 200.000 invånare senast år 2050. Vi hittade snabbt enighet kring detta och efter några års debatt med andra politiska partier är det nu glädjande att se alla politiska partier har slutit upp bakom Umeå befolkningsmässiga tillväxtambitioner. Det är en styrka.

Översiktsplanernas utgångspunkt är att planera för en hållbar tillväxt, med ambitionen att kunna växa till 200~000 invånare senaste år 2050. I planeringsdokumenten drar vi politiskt upp riktlinjerna för kommunens framtids utveckling och tillväxt. Där hanteras strategiska frågor som bostadsbebyggelse, handel och service, trafikstrategi, parkeringstrategi, infrastruktur, kulturmiljöer, grönstråk etc. För företag och investerare är det en styrka att veta att det råder politisk enighet om praktiskt taget alla stora planeringsfrågor – oavsett om Umeå styrs av socialdemokraterna/vänsterpartiet eller Alliansen i framtiden så vet man långsiktigt vad som kommer att gälla.

En stor del av den kommande befolkningstillväxten förväntas ske i de centrala stadsdelarna, vilket innebär en förtätning av centrum genom att vi tillåter högre hushöjder liksom att kompletteringsbygga nya kvarter och bättre utnyttja marken. Tillkommande bebyggelse ska i stor utsträckning samlas inom fem kilometer från centrum. Ju fler som bor centralt, desto bättre för miljön eftersom det innebär ett minskat bilberoende. Vi måste också möta människors efterfrågan att vilja bo i attraktiva områden, gärna utmed Umeälven. Öbackastrand är ett positivt exempel på senare år.

Men att bygga storstad innebär ett stort ansvar att också värna det offentliga rummets kvaliteter och parker, skapa mötesplatser och uppmuntra höga ambitioner beträffande arkitektur i byggandet. Nya stadskvarter fogas till de gamla och ger spännande kontraster mellan gammalt och nytt. Ju mer stad vi bygger, desto viktigare blir det att vårda våra parker och grönområden. Dessa är viktiga för att åstadkomma en attraktiv livsmiljö, och vi också måste bli bättre på att utnyttja närheten till Umeälven.

Byggandet av staden står dock inte i motsats till att fortsätta utveckla våra kommundelar. Sävar, Holmsund-Obbola och Hörnefors ska också växa och utvecklas. Kommundelarna liksom ett antal byar utmed kollektivtrafikstråk kommer ha goda möjligheter till fortsatt tillväxt, vilket är viktigt inte minst som underlag till att behålla och utveckla skolor och service i närområdet.

Umeå ska erbjuda en modern urban miljö där människor kan förverkliga sina livsprojekt. Människor söker sig till människor. En ökad befolkning leder till större arbetsmarknad och bättre karriärmöjligheter. Fler företag etablerar sig här, vi kommer få en jobbtillväxt och det leder till ökade skatteintäkter - vilket säkrar välfärden och tillåter nya satsningar på skola, äldreomsorg, fritid och kultur. En stad i norr med det bästa utbudet av högre utbildning, kultur, nöjen, handel, uteliv, möjligheter till shopping etc. En stad, med goda och snabba kommunikationer ut i världen inte minst tack vare flyget och järnvägen.

De nya översiktsplanedokumenten innebär ett paradigmskifte för planeringen av Umeå. Nu möjliggörs byggandet av en storstad i Norrland. Bygg högt, bygg tätt, bygg stad. Moderaternas vision är att Umeå ska vara den överlägset starkast lysande stjärnan i norr. En stad som kan erbjuda bästa tänkbara möjligheter att förverkliga sina livsprojekt. Låt oss gå framåt tillsammans och bygga storstaden i norr!

Anders Ågren
Kommunalråd (M)
Umeå
 

TCO har gjort en utredning som visar att endast 2 procent av svenskarna säger att dom jobbar mer pga jobbskatteavdraget. 4 % säger att dom skulle vilja jobba mer och 8 % att dom skulle vilja gå ner i arbetstid.

Det säger ingenting om vem som jobbar mer eller hur mycket så egentligen kan det betyda ingen förändring alls. Med tanke på regeringens stora utspel om jobbskatteavdraget som

 "den i särklass mest effektiva åtgärden för att öka sysselsättningen "

så måst man väl ändå tillstå att det blev en rejäl flopp. Det är väl ändå ganska allvarligt att i 98 % av fallen gav det ingen effekt alls.

Kommunalarbetaren har räknat ut att om de 80 miljarder som jobbskatteavdraget kostat istället lagt på välfärden så skulle 240 000 jobb ha kunnats skapas till en omsorg om gamla som går på knäna, till lärarresurser i skolorna som går på knä till en sjukvård som snart ramlar ihop....det känns som att grundtryggheten i samhället idag är som en gammal raggsocka full med hål som behöver stoppas.

Men som vanligt så bygger regeringens politik på olika ekonomiska modeller och är långt ifrån verkligheten det är kanske därför det finns så många politiker på den blå sidan som gör än det ena , än det andra uttalandet som är så fjärran från realiteten för många människor att man förstår att de lever i en egen gräddfi där pengar skapat okänsliga människor som sätter sitt eget ego framför demokrati, solidaritet och jämlikhet.....

och det värsta är att även om de blev sjuka eller arbetslösa så har de även där sin gräddfil och klarar sig skadelösa genom livet ...

Om man istället ska diskutera framtidsvisioner så borde man ta upp hur vi ska avvärja klimathotet och få till en miljövänlig tillväxt. Hur vi ska värna om de anställdas rättigheter under en skenande kapitalism som kräver mer och mer och ger allt mindre tillbaka i form av rättigheter, avtalsvillkor och löner. Under en kapitalism som däremot ger mer och mer till företagsägare, kapitalinnehavare, banker och aktiespekulanter. Precis som citerades i förra blogginlägget behövs MER demokrati och inte mindre. Vi behöver veta vad vi vill och säga nej till kapitalismens och banksystemets alltmer ökade krav.

Frihet i framtiden, enligt Reinfeldt, när de fackligt avtalade rättigheterna minskar? När lönen minskar? När vinsten till kapitalisten/kapitalisterna som äger företaget bara ökar och priset för detta är att människor på golvet bränner ut sig? Fortsätter denna s.k. frihet under kapitalismen så har vi snart "frihet" att ha tre-fyra jobb där vi med nöd och näppe får ut så vi överlever. Någon hälsa att tala om lär vi inte ha (då vi inte har råd med sjukförsäkring eftersom skatten inte längre täcker sjukvård...och den som har ett låglönejobb inte har råd att spara till en privat sjukförsäkring...). Men vadå, vi lär väl i sann kapitalistisk frihetsanda, ha "friheten" att dö på gatan. Och det är väl den bästa "friheten", Reinfeldt? Utbytbara slavar som inte orkar ifrågasätta ordningen, men som göder de redan gödda?

Kom igen nu, var ärliga och erkänn åtminstone att sista stycket faktiskt är er framtidsvision, högeranhängare och Reinfeldt!

---------------------------------------------------

Saab-krisen och vad staten bör och inte bör göra

Det är plågsamt när företag går i konkurs eller verksamheter flyttar från orten – för de anställda som förlorar jobb, yrkesidentitet och utkomst, men också på kort och ibland även på längre sikt för de berörda orterna som helhet. Det gäller alla typer av nedläggningar och uppsägningar, stora som små, medialt välbevakade som medialt ignorerade, för det är alltid enskilda människor och deras familjer som drabbas först och främst. Även krisen för Saab måste givetvis ses ur den mänskliga aspekten. Glada peptalk och käcka tillrop, eller rentav, som förekommer på sina håll, skadeglädje, är sorgligt malplacerade. Självklart är det mycket tråkiga nyheter.

Men det betyder inte att Saabs kris ska blåsas upp som något större än den är – ett enskilt företag som gått med minus i decennier, som inte lyckats tillverka produkter konsumenterna är beredda att köpa i tillräcklig grad och som skulle ha mycket dåliga framtidsutsikter även i genomsubventionerad form. Den uppmärksamhet som Saabs öde fått de senaste åren står inte i någon som helst proportion till företagets betydelse för jobben, välfärden eller samhällsekonomin i landet.

De hetsiga, men orimliga kraven på att staten ”borde göra något” för Saab, avslöjar en fundamental brist på tilltro till både den generella välfärden och marknadsekonomin, de faktorer som lyfte Sverige från djup fattigdom till imponerande välstånd på bara ett par generationer. Och det tyder på ointresse för behovet av en grön omställning (att Mp förra mandatperioden engagerade sig för subventioner av amerikanskägd biltillverkning var obegripligt).

Måttet på industriell konkurrenskraft och framsynt näringslivspolitik är inte hur länge det går att hålla ett permanent förlustbringande företag på en överetablerad bransch med tveksam miljöprofil vid liv av nostalgiska skäl. Det avgörande är hur villkoren ser ut för nya entreprenörer, småföretag och innovationer, för investeringar i verksamheter som har potential att skapa morgondagens jobb.

Strukturomvandlingar i ekonomin är oundvikliga, och mer än så, de är en grundläggande förutsättning för välfärd och sysselsättning. Sverige har genomgått ett stort antal och blivit rikare och tryggare varje gång.

I en vital ekonomi går de snabbt och smärtfritt, när nya företag och nya branscher tar över och ersätter de som spelat ut sin roll, anställda snabbt hittar nya jobb och samhällsekonomin ges ny energi. Många orter i Sverige kan vittna om hur nedläggningar som först framstod som en katastrof visade sig bli frigörelser och startskott för något bättre.

Sverige, liksom övriga världen, står inför en ny sådan förändringsprocess, när miljö- och klimatutmaningar kräver en omställning till hållbar tillväxt. Nya miljölösningar kommer att bli jobb- och exportsuccéer för de som vågar leda omställningen hellre än att klamra sig fast i gårdagens heliga kor.

Men för att omvandlingarna ska bli så lyckade krävs att villkoren för nyföretagande, investeringar, forskning och innovationer är goda. Och trygghetssystem och utbildningsinsatser måste finnas som ger människor inte bara skydd och hjälp under övergången, utan också aktivt bidrar till att ge människor frihet och stimulans att byta spår och vidareutveckla sig kontinuerligt under livets gång.

Vill man förstå varför den generella välfärden och inkomstbortfallsprincipen är överlägsen alternativen inte bara ur ett trygghets- utan även ur ett frihetsperspektiv, är det förklaringen: den dämpar de tillfälliga sociala konsekvenserna av, samtidigt som den skyndar på, strukturomvandlingar i samhällsekonomin. Välfärdssamhället hotas inte av att gamla branscher läggs ned och nya tar över – det är tvärtom utformat just för att socialt klara och bejaka sådana omställningar.

Staten har alltså en hel del att göra och ta ansvar för i sådana lägen som Saab befinner sig i: Se till att upprätthålla den generella välfärdens grundprinciper och hålla trygghetssystemen robusta. Säkerställa resurser för en forskning och utbildning av världsklass och med det livslånga lärandet som en utgångspunkt. Skapa konkurrenskraftiga villkor för ny- och småföretagande. Få arbetsmarknaden att fungera flexibelt och motverka strukturellt utanförskap. Och med styrmedel stimulera omställningar som är nödvändiga för en miljömässigt hållbar tillväxt. Men inget av detta talar för att staten borde göra någon ytterligare miljardinsats för just Saab.

Saab-debatten har visat att oroväckande många inte förstår poängen med den generella välfärden eller vilka processer det är som gjort Sverige till ett land med högt välstånd, inte inser vad en grön omställning innebär i praktiken och inte är intresserade av att bädda för framtidens jobb och industri. Kom ihåg det, när ropen vrids upp på högsta volym att staten borde sätta skattemiljarder på spel för Saab.

Vad staten bör värna är inte ett enskilt bilmärke som nästan aldrig gått med vinst, utan en samhällsmodell av generell välfärd, marknadsekonomi och kontinuerlig utveckling som gjort Sverige till ett av världens rikaste länder.

Hela det systemet säger mig något, nämligen att människans värde i alliansens värdegrundssystem bedöms utifrån arbetsförmåga, inget annat. Kan man jobba så är man alltså en första klassens medborgare och kan man inte det så får man leva på högst tvivelaktig nåder. Det säger alltså något om den samhällsvision alliansen har och den människosyn man har där enbart den som genererar pengar är något att ha. I längden vill alliansen att de svaga ska försvinna, därför att man anser att det blir billigare så. Man säger det förstås inte rent ut men det går att utläsa med tanke på hur respektive kategori behandlas. 

Ovanstående är alliansens vision av ett "väl fungerande" samhälle. Men jag ifrågasätter detta starkt. Vad får vi för en värld där människovärdet mäts enbart utifrån arbetsförmåga? Är frasen, som ingår i FN-stadgarna, att alla människor har lika värde, enbart en tom fras? För om vi menar vad vi säger med allas lika värde, så tar vi banne mig också hand om de som INTE kan jobba. Om inget annat så för att vi själva kan hamna där.

I grund och botten handlar det om att välja. Vilket samhälle vill vi ha? Ska vi enbart värdera människor efter arbetsförmåga, eller bör vi lägga variablerna humanism och sant människovärde till ekvationen? Fundera på det. För det ÄR faktiskt så enkelt.

P.S. Ja, självklart inser jag att ett välfärdssamhälle grundas på att så många som möjligt jobbar. MEN och detta är ett stort men, det kommer ALLTID att finnas sjuka människor. Tänk på det! Återigen, det handlar om ett val där vi måste bestämma oss för vilken typ av samhälle vi vill leva i. Vill vi som människor kunna se oss i spegeln med gott samvete och veta att alla människor har och ges samma rätt till ett drägligt liv, ja, då är det dags att välja.

Citat ur artikeln (handlar om globaliseringen och dess frånvaro av rättvisetänkande) jag länkar till:

"När det var dags att välja sida: mellan rika och fattiga, mäktiga och maktlösa, ­arbetare och företag, män eller kvinnor, hamnade högerns variant alltid på en och samma flank. Vad som var bra för de rika och mäktiga, var nästan alltid ”det enda möjliga”. En uppsättning politiska åtgärder var rätt för alla länder. Skatter skulle sänkas och välfärds­stater minskas. Oavsett var. Oavsett kontext. Oavsett ­historia. ­Indonesien tog bort matsubventioner till de fattiga 1998, allt enligt IMF:s ­rekommendationer. Resultatet blev upplopp. Inte ekonomisk återhämtning. Det bästa ­sättet att hjälpa de fattiga ansågs vara att låta ekonomin växa. Till vilket pris som helst. Välståndet skulle droppa ner. Den föreställningen finns kvar: trots att ekonomisk forskning i dag har motbevisat hela dess intellektuella grund. Det handlade aldrig om det.

Högern försvarade en syn på marknaden som var mer poesi än vetenskap."

Ett annat talande citat ur artikeln:

"Joseph Stiglitz påpekar i sin bok ­Making Globalization Work att John Maynard ­Keynes har gjort mer för marknads­ekonomins överlevnad än samtliga ­nyfrälsta marknadsfundamentalister ­genom tiderna. Hade världen inte följt ­Keynes teorier ­efter den stora depressionen på 30-talet och hade vi inte byggt välfärdsstater som ­kunde skydda människor, så hade ­kraven på alternativ till marknads­ekonomin vuxit sig mycket större. På ­samma sätt måste vi ­erkänna och hantera även globaliseringens problem. Annars kommer världen att börja stänga sig igen."

Min egen slutsats: det som händer nu, både i Sverige och i världen i övrigt är att kapitalismen vill avskaffa de smulor av Keynes tänkande som eventuellt finns kvar. En rå marknadskapitalism helt utan rättvisa kommer att skapa krav på alternativ. Helt enkelt, en värld där egoismen ohindrat tillåts breda ut sig kommer att bli en konfliktfylld värld!

Något att tänka på måhända, för den svenska högern som mer och mer öppet, mer och mer ogenerat monterar ner välfärden?

Göm er inte bakom att den är dyr högervänner, för det vet vi alla att den är. Välfärd kostar. Ska människor må bra så kostar det och då kan man inte dumpa skatten hur ansvarslöst som helst. Men visst, högern är egoistisk, det är inget nytt. Men säg det då rent ut att ni inom högern inte vill betala solidariskt för andra.

Så ta chansen att vara en del i förnyelsearbetet, alla är välkomna och partimedlemskap är varken ett krav eller något vi förväntar oss att du ska teckna senare! Meddela gärna mig om du kommer så att jag kan anpassa fikat efter antalet deltagare, det vore ju trist om jag inter tar med tillräckligt mycket av chokladkladdkakan jag har bakat idag...  ;-)

Jag nås på 070-6567217 eller stina.jansson@centerpartiet.se

VÄLKOMMEN!

• Integration

• Jämställdhet
  
• Miljö
  
• Regional tillväxt
  
• Välfärd
  

Materialet vi kommer att använda heter "Var med och förnya Sverige", och det är ju precis vad det handlar om, att förnya Sverige, och för vår del Vännäs! Vi kommer att ha 10 cirkelträffar - 2 eller möjligtvis 3 träffar före sommaruppehållet, och resten efter semestrarna.

Så ta chansen att vara en del i vår förnyelse, alla är välkomna och partimedlemskap är varken ett krav eller något vi förväntar oss att du ska teckna senare!

Jag kommer att vara cirkelledare och kontaktperson, och nås på tel 070-6567217 eller stina.jansson@centerpartiet.se

Första träffen hålls måndag 9 maj kl 19 i Vuxenskolans lokaler i Vännäs. Meddela gärna i förväg om du kommer så att vi kan anpassa fikat och materialet efter antalet deltagare.

VÄLKOMMEN!

Vad är den offentliga välfärdens viktigaste uppgift: att hjälpa de verkligt behövande eller att underlätta vardagen för alla?

Räcker det med de invandrare som nu kommer till Sverige eller behöver fler människor komma hit i framtiden?

Ökar eller minskar motsättningarna mellan stad och land i den moderna ekonomin där miljöhänsyn blir viktigare än massproduktion och tjänster viktigare än varor?

Behöver vi dela föräldraförsäkringen och kvotera till bolagsstyrelser för att få verklig jämställdhet?

Måste vi i den rika delen av världen ändra vår livsstil för att klara de globala miljöproblemen?

Vad svarar du?

Men hur sant är det?

Jag tänkte nu orera och gräva lite i detta högst icke-politiskt-korrekta ämne. För för att anta att alla människor inte är starka, är ju att säga att människor är svaga. Och ingen människa är väl svag och orkeslös?

Om du frågar 1000 socialarbetare och vårdanställda om alla människor är starka, kloka och drivna så är jag övertygad om att du får ett skratt och ett nej till svar. Ta pensionssystemet som exempel. Då dagens sammhälle tar för givet att folk är starka, drivna och engagerade så har man infört ett system där folk själv ska gå in och styra sin pension. Dock så visar det sig att 7/10 inte kan göra ett bra val. Det finns followers och do'ers, och jag skulle tro att 7/10 är followers och 3/10 do'ers. Problem uppstår om man antar att alla är do'ers, något som håller på att hända.

Männsiskan, i alla dess former, är inte i fokus i dagens sammhälle, idag handlar allt om pengar och ekonomisk tillväxt. Jobben är viktigare än människan i moderaternas sverige, man ska jobba till varje pris. Systemet skiter i om folk mår dåligt eller är sjuk, det ska tjänas pengar.

Pengar ja. En mycket stor andel av våra chefer är ekonomer. Men hur mycket kan våra ekonomer om ledarskap? Förr i tiden var var och varannan chef reservofficer. Detta är något som knappast förekommer bland handels/stureplans-bratzen idag som växt upp i omvärldsavskilda bubblor på östermalm, och som kommer bli våra framtida ekonomer och därmed också chefer.

Ekonomistyrning är ledarskap för dom fega och svaga. Visst att siffror är viktiga, men tittar man bara på siffror och det som går mäta så missar man ofta saker. Det är mycket enklare att jämföra siffror än att jämföra det som inte går att räkna i kronor och ören. Ju fler perspektiv och saker man tänker på inför ett beslut, destå bättre beslut, som jag beskrivit i en post tidigare.

Sen idag så är tendensen att man man outsourcar för att spara pengar. Detta är inte bra, då man förlorar heltsperspektivet, begränsar antalet perspektiv man har på en fråga, och inbjuder till suboptimering. Suboptimering är en term inom företagsekonomin där en del eller sektion av ett företag tar ett beslut som är bra för den enskilda delen, men dåligt för företaget i stort. Så har det blivit i sammhället idag, ta friskolorna som exempel.

Vidare kan man också se moderaternas skattesänkningar som en sorts suboptimering. Man för över det ekonomiska ansvaret på den enskilda individen, och förlorar därmed den helhetssyn som är nödvändigt för att få ett så bra samhälle som möjligt.

I dessa tider med liberala strömmningar så minskar också tilltron till våra myndigheter. Ju mer man kan ta för givet destå mer känner man att man inte behöver den välfärd som vårt sammhälle förser oss med.

Men vi måste hjälpas åt. De senaste 50 åren så har vi haft en kraftigt ökande välfärd, som berott på en kraftig ökning av energitillgången. Detta har gjort att vi kunnat ta en massa saker för givet, men i takt med att energitillgången och därmed också välfärden minskar så kommer vi bli allt mer beroende av varandra, och tvingas hjälpas åt för att inte förgås.

Hoppas vi inte hinner förändra och anpassa vårt samhälle till en mer individualistisk infrastruktur innan kriserna sätter in och vi inser att vi behöver varandra.

Han är lättad över att han nu åtminstone får sjukersättning för 75 procent och säger att han inte är arg på Försäkringskassans personal.

– De gör bara sitt jobb, det är regeringen jag är arg på. Såna som Fredrik Reinfeldt och Ulf Kristersson. Hur fan kan de sätta karens på sjukdomar och olyckor, det är något jag inte kan begripa. Regeringen monterar ned hela välfärden, de kan lika gärna bara ha en ättestupa.

---------------------------------------------------

Just Jan fick till slut 75%, efter att ha överklagat i över ett år. 75%, fick han till sist. Kan man trycka på en knapp till CD-spelaren så kan man jobba, tyckte FK.

Jag tycker att det är jobbigt att läsa om det hela tiden, för om de kan skriva om nya personer hela tiden så borde det vara väldigt många som drabbas av det. Som blir både utförsäkrade och hamnar mellan stolarna. Vad är det som gäller då när man är för sjuk för att jobba men för frisk enl. regeringen att vara sjuk? Socialbidrag får jag som första tanke. Vad är det för liv, att leva på socialbidrag livet ut.

Vilken ångest Galen Pannan får av att andra har det dåligt. Måste de verkligen ha det så dåligt..

Ni högeranhängare, för det är till 99% högern som är egoister och inte vill vara solidariska, borde inse att det finns människor i detta land som skulle vara tacksamma om de med säkerhet visste att de kunde äta sig mätta alla dagar. Då kanske er egoistiska klagan skulle upphöra, mina högervänner!

Jag känner åtminstone en person som inte kan äta alla dagar (om ni tror att personen är den enda som har det så, ja då är ni naiva!). Denna person har helt enkelt inte råd. Personen är sjukskriven och är, förstås under högern, utförsäkrad. Denna person vore nöjd om den visste att den kan ha ett mål mat på bordet alla dagar. Ja, så illa börjar det bli i landet. Alltmedan egoistiska medelklasshögerväljare klagar på skatten..ni borde skämmas..men det har ni inte vett att göra!

Fem förnyelsegrupper har redan satt igång en omfattande dialog runt om i landet för att lyssna in problemen och utmaningarna. Syftet är att denna dialog ska vara en del i Centerpartiets – och Sveriges – idéutveckling.

Förnyelsegrupperna är följande, och fokuserar på olika problemformuleringar:

VÄLFÄRD - Vad saknas för att erbjuda god välfärd med livskvalitet och trygghet i vardagen?

JÄMSTÄLLDHET - Vad hindrar jämställdhet mellan kvinnor och män i dagens samhälle?

REGIONAL UTVECKLING - Vad hindrar att jobb, tillväxt och utveckling skapas i hela Sverige?

MILJÖ - Vad hindrar oss från att leva så att jordklotet räcker till våra barnbarn?

INTEGRATION - Vad hindrar ett bra samspel mellan människor med olika bakgrund i Sverige?

Detta arbete förs både på riksnivå och på regional och lokal nivå. I Vännäs kickstartar vi förnyelsearbetet med vår Framtidsverkstad som är öppen för alla, både medlemmar och icke medlemmar.

Var med du också och förnya Sverige! Välkommen till Centerpartiets Framtidsverkstad 7 och 14 april kl 18.30 - 21.00 i Församlingsgården i Vännäsby.

Vi ses!

Riskkapitalbolag har tjänat miljarder på företag inom vård, skola och omsorg. Samtidigt gör de allt för att undvika att betala skatt. När ett företag tas över av riskkapitalbolag sjunker skatteinbetalningarna till noll i nittio procent av fallen, enligt Skatteverket.

I borgar-Alliansens Sverige så går vinster före välfärd!

Ni förstår väl fort att en sådan cirkel kan vi inte tollerera, tillslut har vi lämnat ut alla skattepengar till skattefria vinster åt riskkapitalbolag utomlands i skatteparadis.

Läs mer här.

Ali Esbati fortsätter att leverera bra ledarkrönikor i Flamman.

I dagens ledare har han "Ingen kommer undan jobbpolitiken", läs den gärna den är mycket bra skriven och han avslutar den med följande meningar:

"Det är en ideologiskt fastlåst ekonomisk politik som har förvärrat arbetslösheten. Samtidigt finns det skriande och konkreta behov i sektorer där det är möjligt att börja anställa direkt. Riktiga, nödvändiga arbetsuppgifter. Det betyder inte att alla arbetslösa kan fylla platser i vården, skolan och omsorgen. Men det betyder att det finns ett självklart alternativ till dagens misslyckade oansvariga, antisociala och resursförstörande politik. Arbetarrörelsen och vänstern måste stå för och formulera det alternativet."

Jag repeterar...

"Men det betyder att det finns ett självklart alternativ till dagens misslyckade oansvariga, antisociala och resursförstörande politik. Arbetarrörelsen och vänstern måste stå för och formulera det alternativet."

Läs mer här.

"Välfärd ger goda vinster"

Välfärd ska INTE ge goda vinster, alla skattepengar avsatta för skola, vård och omsorg ska stanna inom verksamheterna.

Pengar som skulle ha kunnat gå till bättre vård, bättre, skola och bättre omsorg, vilket verkligen behövs på flera olika områden.

Det är inte bara brukarna som drabbas av detta kapitalistiska vansinne utan även arbetarna inom de olika bolagen.

I Alliansens Sverige så går skattepengar till vinster i stället för till bättre verksamheter i form av bättre utbildning för våra barn eller bättre vård av våra äldre. Vi skulle även kunna få bättre avtal och löner för våra arbetare.

Läs mer här, här och här.

Här avlivas Myterna om Sjukförsäkringen!

På bloggen De Tystas Röst finns nu en mycket bra och läsvärd sammanställning av alla de Myter som har florerat kring sjukförsäkringen de senaste åren. Här nedan finns hela bloggposten.

Läs! Kopiera! Sprid fakta!

De Tystas Röst, citat;

Det finns ett antal myter om den svenska sjukförsäkringen. De florerar fortfarande och lever sitt eget liv; bland politiker och opinionsbildare, i tidningsartiklar och på bloggar, i samtal, diskussioner och kommentarer, i vardagen och på nätet. Det finns bara ett sätt att stoppa mytbildning – det är att dra fram myterna i ljuset, analysera dem och slå hål på dem en efter en med fakta.

Syftet med detta dokument är att bemöta myterna om den svenska sjukförsäkringen. Dokumentet har sammanställts i samarbete med andra och kommer att uppdateras löpande. Vi hoppas att det är till hjälp för dig som är intresserad av eller engagerar dig i sjukförsäkringsfrågan. Innehållet i detta dokument är public domain, vilket innebär att det är fritt att kopiera och sprida.

Myterna om sjukförsäkringen:

Myterna om sjukförsäkringen:

1. ”Världens friskaste folk samtidigt som världens mest sjukskrivna.”
2. ”Sverige hade en halv miljon förtidspensionärer.”
3. ”Förr förtidspensionerades 140 personer om dagen.”
4. ”Sjukförsäkringen kostade för mycket.”
5. ”Det fuskades mycket med sjukförsäkringen.”
6. ”Utförsäkrade återvänder till jobb.”
7. “Ersättning från sjukförsäkringen är bidrag.”

1. ”Världens friskaste folk samtidigt som världens mest sjukskrivna.”

Världens friskaste? Världens mest sjukskrivna? Eller varken eller..?

Två påståenden i ett, varianter finns.
Källhänvisningar utelämnas i stort sett alltid.

Vem har sagt det?
Fredrik Reinfeldt (m), Göran Hägglund (kd), Ulf Kristersson (m), Cristina Husmark Pehrsson (m), Gunnar Axén (m), Hanne Kjöller (DN) m.fl.

”Friskaste” verkar man basera på medellivslängd/mortalitet vilket är en bristfällig måttstock; bara för att en person lever länge betyder inte detta att personen har haft ett liv fritt från sjukdom – det indikerar snarare att välfärdssamhället har fungerat väl. För övrigt har Sverige inte heller högst medellivslängd i världen. Vidare haltar jämförelsen med andra länder eftersom man inte preciserar vad man menar med ”friskaste”; tas det t.ex. hänsyn till psykiska sjukdomar såväl som fysiska, arbetsskador, trafikskador och funktionshinder? En undersökning visar att 39 procent av sjukfrånvarande svenskar anger psykiska problem som huvudorsak till sjukfrånvaron. Danmark toppar listan med 48 procent och därefter följer Schweiz med 42 procent (OECD, 2010).

”Mest sjukskrivna” verkar man basera på antalet människor som fick någon ersättning från Försäkringskassan utan att ta hänsyn till skillnader som deltids-, korttids- och långtidssjukskrivningar. Jämförelsen med andra länder haltar av flera olika anledningar, t.ex. ojämförbara sjukförsäkringssystem, varierande redovisning av sjuktal, varierande sysselsättningsandel och varierande antal yrkesverksamma kvinnor i olika länder.

Rekommenderat:

• Hög svensk sjukfrånvaro en myt (Björn Johnson, Sydsvenskan, 2010)
• Myter och felaktig statistik bakom nya sjukregler (Östersunds-Posten, 2010)
• Missvisande mediebilder om den höga sjukfrånvaron (Björn Johnson, DN, 2010)
• Myten om “världens mest sjukfrånvarande folk” saknar vetenskapligt stöd (Utredarna, 2010)
• Regeringens utredare: Svenska regler är extremt hårda (Östersunds-Posten, 2009)
• Statistiken överdriver svensk sjukfrånvaro (SvD, 2003)
• Sjukfrånvaron har inte ökat på femton år (DN, 2003)

2. ”Sverige hade en halv miljon förtidspensionärer.”

Finn felen! I dessa fyra meningar hittar vi sex fel – hur många hittar du? (Källa: Fredrik Reinfeldt (m) och Cristina Husmark-Pehrsson (m), DN Debatt 2010)

Två påståenden i ett, varianter finns.
Källhänvisningar utelämnas i stort sett alltid.

Vem har sagt ”en halv miljon förtidspensionärer”?
Fredrik Reinfeldt (m), Ulf Kristersson (m), Ulf Nilsson (fp), Birgitta Sellén (c), Göran Hägglund (kd), Cristina Husmark Pehrsson (m), Per Schlingmann (m), Hanne Kjöller (DN) m.fl.

Siffran syftar på antalet personer med sjukersättning (med eller utan tidsgräns) eller tidsbegränsad aktivitetsersättning på 25-100 procent. I siffran inkluderas alltså de som arbetade upp till 75 procent, och det har dessutom hävdats att dessa ”förtidspensionerades bort från arbetsmarknaden”.

Det första problemet är att ”förtidspension” avskaffades redan 2003 och idag heter det sjukersättning och inget annat. Det andra problemet är att siffran 500 000 inte stämmer. Som mest har vi i Sverige haft 329 789 personer med full sjukersättning utan tidsgräns (2004) och 2008 var siffran 308 008 (Källa: Försäkringskassan). Det är missvisande att kategorisera de som arbetar deltid upp till 75 procent som förtidspensionärer.

En variant är uttrycket ”750 000 sjukskrivna och förtidspensionerade” (se t.ex. Alliansens Vitbok, 2010). I detta påstående syftar man på ”en halv miljon förtidspensionärer” och lägger till långtidssjukskrivna för vilka ersättningarna var 25-100 procent. Många av dessa arbetade och en del hade t.ex. tidsbegränsad sjukersättning på 25 procent.

Rekommenderat:

• Myter om sjukförsäkringen (Nätverk för sjuka, MyNewsdesk, 2010)
• Vi hade 750 000 när jag tillträdde som statsminister som var långtidssjukskrivna eller förtidspensionerade… (Sveriges Radios valbevakning 2010)

3. ”Förr förtidspensionerades 140 personer om dagen.”

Det är något som inte stämmer här…

Två påståenden i ett, varianter finns.
Källhänvisningar utelämnas i stort sett alltid.

Vem har sagt ”140 personer om dagen”?
Fredrik Reinfeldt (m), Jan Björklund (fp), Maud Olofsson (c), Göran Hägglund (kd), Per Schlingmann (m), Cristina Husmark Pehrsson (m), Sven Otto Littorin (m) m.fl.

Socialförsäkringsutskottets ordförande Gunnar Axén (m) slog förmodligen något slags rekord 2008; i ett riksdagsanförande nämnde han inte bara ”140 personer om dagen”, han nämnde dessutom ”förtidspension” hela 44 gånger i samma anförande.

Det första problemet är att ”förtidspension” avskaffades redan 2003 och idag heter det sjukersättning och inget annat. Det andra problemet är att siffran 140 inte stämmer. Siffran är uträknad för åren 1998-2006, men sanningen är att mellan dessa år förtidspensionerades 51 personer om dagen, d.v.s. nybeviljade hela förtidspensioner/permanenta sjukersättningar (Källa: Försäkringskassan).

I begreppet ”förtidspension” buntar man ihop alla de människor som hade tidsbegränsad eller varaktig sjukersättning på del- eller heltid. Uttrycket är alltså missvisande bl.a. eftersom deltidsarbetande ingår i siffrorna. Med detta sätt att tala och räkna kallades t.ex. en person förtidspensionerad även om denne arbetade 75 procent med 25 procent tidsbegränsad sjukersättning.

Siffran 140 verkar nu ha slutat användas och ersatts med ”personer per år” – och med summor som verkar växla beroende på både månad och humör. Låt oss ta fram förstoringsglaset och se vad socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (m) har sagt;

• “Upp till 70 000 människor om året förtidspensionerades…” (DN, Regeringskansliet, nov 2010)
  Detta motsvarar 192 personer per dag.
• “…vi förtidspensionerade 50 000 personer varje år i Sverige” (Riksdagsdebatt, dec 2010)
  Detta motsvarar 137 personer per dag.
• “När man förtidspensionerade 73 000 personer varje år…” (Kommunalarbetaren, jan 2011)
  Detta motsvarar 200 personer per dag.

Socialförsäkringsministerns förstoringsglas verkar onekligen få vissa utvalda saker att se ännu större ut än de var från början; 140 personer per dag har nu blivit upp till 200. Den korrekta siffran var alltså 51 per dag, vilket motsvarar 18 615 per år.

Göran Hägglund (kd) råkade i en direktsändning 2010 göra en komisk underskattning när han istället använde siffran 141 personer i veckan. Det är dock förståeligt; när felaktiga siffror slängs hit och dit i debatten blir det ganska förvirrande till slut.

Rekommenderat:

• Ministerns kreativa bokföring framstår som stötande (Björn Johnson, Malin Junestav, DN, 2010)
• Försäkringskassan bekräftar att regeringen ljuger (Slussa, MyNewsdesk, 2010)
• Myter om sjukförsäkringen (Nätverk för sjuka, MyNewsdesk, 2010)
• 140 sjukpensionärer om dagen (SvD, Faktakollen, 2010)

4. ”Sjukförsäkringen kostade för mycket.”

Åsikt utan kvantitativa eller kvalitativa jämförelser.
Källhänvisningar utelämnas oftast.

Sjukförsäkringssystemet har gått med vinst sedan 2003.

• Överskottet i sjukförsäkringen 2003-2009 var 70 miljarder kronor.
• Överskottet 2010-2014 beräknas till 63 miljarder kronor.

F.d. socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson (m) berättade 2007 att de nya sjukförsäkringsreglerna skulle finansiera jobbskatteavdragen. Så har också skett; idag utförsäkras sjuka och får mindre eller ingen ersättning alls. Via statskassan slussas alltså idag pengar över från sjuka behövande människor till friska arbetande människor – detta är ett av fundamenten i Alliansens s.k. ”arbetslinje”.

Rekommenderat:

• Kritiker: Staten bryter mot lagen (Håkan Svärdman, Folksam, SVT 2010)
• Socialförsäkringen i siffror 2010, sid 13 (Försäkringskassan, 2010)
• Myt att sjukskrivna kostar för mycket (Johan Ehrenberg, Sten Ljunggren, Expressen, 2009)
• Arbetslöshet, sjukdom och döden – goda inkomstkällor för svenska staten (Folksam, 2008)
• ”Sedan fem år tillbaka har sjukförsäkringen varit överfinansierad” (Sture Nordh, TCO, 2008)

5. ”Det fuskades mycket med sjukförsäkringen.”

Antagande som fått karaktären av en vandringssägen.
Källhänvisningar utelämnas i stort sett alltid.

Sjukförsäkringsfusket tål att jämföras med skattefusket. Siffror från 2009:

• 0,04 procent av alla bruttoutbetalningar inom socialförsäkringssystemet var fusk.
• 1,3 procent av alla fuskutredningar ledde till dom eller strafföreläggande.
• 193 miljoner kronor var fusk (totalt krävdes 354 miljoner tillbaka).
• 133 miljarder kronor (133 000 miljoner) beräknas skattefelet vara årligen.
  (Källor: Försäkringskassan, Skatteverket, Dagens Arena, 2010)

Fusket i sjukförsäkringen har visat sig vara mycket litet. Vad som är betydligt allvarligare är den misstänksamhet, missunnsamhet och avundsjuka som följt i spåren av sjukförsäkringsdebatten. Vi har sett detta frodas på tidningars ledarsidor, vi har läst det i kommentarer till artiklar och på bloggar och vi har hört det i vardagen.

Ett fenomen är personer – oftast anonyma – som berättar om grannar eller vänner som ”rastar hunden”, ”går i trädgården” eller ”handlar mat”. Vad dessa vardagsanalytiker missar är att besvären av en sjukdom kan gå upp och ned och att t.ex. psykiska sjukdomar inte nödvändigtvis syns på utsidan.

Rekommenderat:

• Helt sjukt om fusk och fel (Dagens Arena & Dagens Arbete, 3 sidor, 2010)
• Det ”omfattande” fusket: 0,04 procent (Dagens Arena, 2010)
• Det stora fusket var i själva verket hög arbetsmoral (Dagens Arena, 2010)
• Regeringen räknade med miljarder i fusk (Dagens Arena, 2010)
• Regeringen räknade med att spara miljarder (Dagens Arbete, 2010)

6. ”Utförsäkrade återvänder till jobb.”

Antagande utan kvalitativa eller kvantitativa jämförelser.
Källhänvisningar utelämnas oftast.

De som utförsäkras ur sjukförsäkringen hänvisas till Arbetsförmedlingens arbetslivsintroduktion. I denna kartläggs individens behov och förutsättningar i syfte att hjälpa och slussa individen vidare. De som inte är eller bedöms som tillräckligt friska kan åter ansöka om ersättning från Försäkringskassan. Återflödet från Arbetsförmedlingen till Försäkringskassan är måttstock på hur olika arbetsförmågan har bedömts hos först Försäkringskassan och sedan Arbetsförmedlingen;

• I oktober 2009 var det förmodade återflödet 10 procent.
• I februari 2010 var det förväntade återflödet 33 procent.
• I maj 2010 var det faktiska återflödet 38 procent.
• I september 2010 var det faktiska återflödet 50 procent.
• I december 2010 var det faktiska återflödet 60 procent.
  (Källor: Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, SVT, SR, ST Press)

Och hur gick det på Arbetsförmedlingen med jobb för utförsäkrade? Statistiken för de ca. 24 000 personer som utförsäkrades under det första halvåret 2010 (1 jan – 30 jun) visade att endast 320 personer, 1,3 procent, hade lämnat Arbetsförmedlingen för arbete utan stöd (Källa: Uppföljning…, Arbetsförmedlingen & Försäkringskassan, okt 2010).

Vad det inte talas särskilt mycket om är de som tvingats till försörjningsstöd (socialbidrag). Antalet sjuka som blivit socialbidragstagare har ökat i kommunerna; en undersökning visade att 70 procent av de tillfrågade kommunerna fått ökade kostnader för försörjningsstöd på grund av de nya sjukreglerna (TCO, 2010).

Och det finns många som inte är berättigade till försörjningsstöd eftersom de anses äga något av värde, t.ex. en för dyr lägenhet eller en bil. Vidare finns det personer som inte längre kan få ersättning från sjukförsäkringen oavsett hur sjuka de än är. De har blivit ”nollklassade”, d.v.s. förlorat sin SGI.

I december 2010 sade Arbetsförmedlingens generaldirektör Angeles Bermudez-Svankvist att ”Kanske ska man kunna behålla sin sjukpenning medan vi rustar individens förmåga till arbete.” (ST Press, 2010). Generaldirektören satte det berömda huvudet på spiken; den främsta kritiken mot rehabiliteringskedjan har hela tiden varit de fasta tidsgränserna för hur länge en sjuk kan få ersättning. Att sjukdomar inte följer tidsgränser och att utförsäkring inte är rehabiliterande förstod många dock redan innan rehabiliteringskedjan infördes 2008.

Rekommenderat:

• Få utförsäkrade återvände till jobb (LO-Tidningen, 2011)
• Utförsäkrade utan jobb (Sveriges Radio, 2011)
• Allvarligt sjuka tvingas till socialen (LO-Tidningen, 2011)
• Regeringens politik tvingar allvarligt sjuka till socialen (Göran Nilsson, IF Metall, Allehanda.se, 2011)
• TCO: Tidigare sjukskrivna blir beroende av socialbidrag (Sveriges Radio, 2010)
• Arbetsgivare alltjämt negativa till att anställa sjukskrivna (TCO, 2010)
• Tydligt samband mellan de nya sjukreglerna och socialbidragen (Utredarna, 2010)

7. “Ersättning från sjukförsäkringen är bidrag.”

Omskrivning som syftar att rikta misstro mot sjukförsäkringen och skuldbelägga de sjuka.

Sjukförsäkringen finansieras främst med sjukförsäkringsavgiften  i de sociala avgifterna som är kopplad till varje anställd. När du har en hemförsäkring betalar du in försäkringspremier för ett försäkringsskydd. Om olyckan sedan är framme får du ut pengar från hemförsäkringen. Har du då fått ett bidrag från försäkringsbolaget? Nej – du har fått en ersättning enligt överenskommet avtal.

Omskrivningen från ”ersättning” till ”bidrag” fyller tre funktioner:

• Att rikta misstro mot sjukförsäkringen; ”bidrag” låter sämre och mindre legitimt än ”ersättning”.
• Att rikta misstro mot sjuka eftersom de då ”tar emot bidrag” istället för att ”erhålla ersättning” från sjukförsäkringen.
• Att skuldbelägga sjuka, som då kan kallas ”bidragsberoende”.

Rekommenderad fördjupning

• Kampen om sjukfrånvaron (Björn Johnson, 2010)
• Den galopperande sjukfrånvaron (Tor Larsson, Staffan Marklund, Peter Westerholm, 2005)

/Slut citat!/

*

Protestera mot de omänskliga sjukreglerna…..

Skriv på namninsamlingen – OBS Ny lista; Påskuppropet

Gå med i Facebookgruppen; Påskupprop mot utförsäkringarna

Läs mer; Charlotte Therese – mer länkar, info,Seglora Smedja – Dags för ett påskupprop!, Ta ditt ansvar Kristersson, Parasitstämpeln får folk att ta livet av sig, SKR överväger upprop mot fattigdom, Kyrkan i uppror, Helle Klein om Påskuppropet – P1

Bloggtips; Kaj Raving, LO-Bloggen, Reflektioenr och Speglingar, Netroots

*

Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, sjukförsäkringen, regeringen, välfärd, alliansen, media

intressant.se

Kopierat från Ilse-Maries  blogg Ett hjärta rött...

sprid detta vidare...

Det vi ser är ett nytt politiskt landskap, där socialdemokraternas historiska dominans definitivt är bruten. Förvisso lär det stabilisera sig under våren den dag (S) får en ny partiledare, och osäkerheten kring vänsterpartiets och miljöpartets ledning upphör. Ingen tror ju att (S) kommer att ligga kvar så här lågt, och det är lång tid tills nästa val. Hur det går i valet 2014 är ännu ett oskrivet blad, men att vi fått uppleva ett paradigmskifte i svensk politik råder det ingen tvekan om.

Nu gäller det att fortsätta utveckla såväl nya moderaterna som Alliansen som helhet. Vi ska inte sitta still i fyra år, utan jobba enträget och målmedvetet för att stärka såväl välfärden som arbetslinjen i vårt land.

Läs mer här.

Edward Riedl (M).

Läs mer här.

Edward Riedl (M).

Nu hör jag någon säga: ja men fetma är självvalt. Mitt svar på det är att det må vara hur det vill med den saken, men ska man, likt ett försäkringsbolag, räkna upp tillfällen då man inte ska behöva vara solidarisk och betala skatt, ja då kan vi lika gärna lägga ner välfärden (det som återstår av den efter borgarnas nedmonteringar).

Och kanske är det exakt vad Hanna var ute efter med sitt utspel, att börja nagga i kanten för när vi ska betala skatt respektive när mer av kostnaden ska läggas på individen, syftande till att på sikt flytta över alltmer på den enskilde. För vem säger att man ska sluta vid fetma? Man kan ju fortsätta och låta alla som utför saker som frestar på hälsan, betala sin vård själva. Och därifrån är steget inte långt till en 100% ur egen ficka försäkringsfinansierad vård. Denna möjliga framtid innebär ett samhälle som åtminstone vi på vänsterkanten inte vill ha.

Om allianspartierna vill kalla sig statsbärande och andra liknande epitet, ta då ert ansvar och se till att vi har en solidariskt och gemensamt finansierad välfärd, även i framtiden! OM ni nu har en ideologisk vilja till det, vilket jag och många med mig starkt betvivlar!

En stor förlust. Detta var en person som trodde på välfärdssamhället och var kritisk till det neoliberala EU-projektet. Tyvärr förlorar vi som fortfarande tror på ett kooperativt gemensamt icke-vinstdrivande ägande mark. Egoismen har fått ett rejält fotfäste och jag har svårt att se hur den ska motas ut. När personer som Wibe går ur tiden är det ett hårt slag för oss som fortfarande när förhoppningar om ett bra samhälle för alla.

Går man vidare i sina funderingar kan man tänka på alliansens ideologi om att marknaden ska ställa allt tillrätta. Jag tror inte ett ögonblick på det, MEN om vi nu för ett ögonblick accepterar den tesen så kan man argumentera för att många människor kommer i kläm "innan konkurrensen fungerar som den ska" (och det kommer den aldrig att göra, annat än att den kommer att ge fåtalet i samhället mer pengar, kunder och anställda tjänar inte på den, se bara på vården).

Just vården är ett bra exempel där privata vårdinrättningar etableras för överklassen..på bekostnad av utsatta områden. Privatvården behandlar gärna fall som går fort att åtgärda, då detta genererar högre vinst. Anställda i privat vårdsektor har ofta lägre lön och sämre villkor än kommunala motsvarigheter.

Om nu konkurrensen ska ge alla människor en bra vård, hur ska socialt utsatta områden få detta? Konkurrens kommer uppenbarligen inte att åtgärda detta.

Avregleringen av elmarknaden är ett annat exempel på hur konkurrens INTE ger lägre priser för konsumenterna. Privatisering och avreglering av järnvägen är ett annat sorgligt exempel på hur entreprenad till ett sammelsurium av olika privata företag skapat ett vakuum där ingen tycks ha ansvaret för underhåll av järnvägens driftsäkerhet.

Borgarnas löjliga tro på att pengar och vinst är ett incitament till ett bättre samhälle får sig en rejäl törn. Högeranhängarna själva kommer förstås aldrig att kännas vid detta resonemang. Att en förespråkare för ett inkluderande samhälle nu gått ur tiden är oerhört sorgligt! Du är saknad Sören Wibe!