En av de frågor som ligger mig varmast om hjärtat är cykling och hur vi kan planera vår trafik så att fler väljer cykeln. Ibland sägs det att Umeå är en cykelstad men det är inte sant. Det är visserligen många som cyklar, men stan är inte särskilt bra planerad för cykling och cyklisterna är konsekvent styvmoderligt behandlade jämfört med bilisterna. Därför blev jag väldigt glad när Centerpartiet i Umeå vill göra det ”enklare, säkrare och roligare” att cykla. Vi ska bland annat jobba för bättre snöröjning, fler cykelparkeringar och att cykelvägnätet ska utvecklas både inom tätorten och ut till kommundelarna. Jag hoppas att de andra partierna också vill jobba åt samma håll!

Jag har flera idéer om hur vi kan förbättra för cyklisterna. Det första är att bygga ett nät av raka och snabba cykelleder som knyter ihop olika stadsdelar. Ett problem är att det ofta verkar som om de som planerar cykelvägar tänker på söndagscyklisterna, och bygger organiskt böljande vägar med extra kurvor och backar. Det må vara fint när man första gången cyklar vägen en klar höstdag, med kaffetermos i ryggsäcken, svampkorg på styret och oändligt med tid, men enbart irriterande och sinkande när man med andan i halsen, fem över halv sju en kulen måndagsmorgon trampar den där vägen för fyrahundrade gången. Jag menar att cykelvägar i stan, och från de närbelägna byarna in till stan, ska byggas för daglig cykling, för pendling till jobbet. Vägarna ska vara lättcyklade och snabba, utan en massa onödiga stopp vid övergångsställen, för då kommer fler att välja cykeln.

Tänk vilket ramaskri det skulle bli om man grävde om Holmsundsvägen eller E4:an och gjorde den smal och kurvig, med blomlådor lite här och var för att göra dem vackrare. Och ändå är det väl inga problem att köra bil uppför lite extra backar, konstigt nog är det alltid mer backar på cykelvägarna. Det är förstås en fråga om prioritering. Där en bilväg ska dras kan man spränga och gräva nästan hur mycket som helst, men cykelvägarna får allt slingra sig fram över befintliga kullar och dalar.

En annan fråga är att cyklister, gående och biltrafik bör separeras i mycket större utsträckning. I stora delar av Köpenhamn har cyklister och gående var sin bana, och de oskyddade trafikanterna skiljs från biltrafiken med en rad parkerade bilar. Ökad separering ökar framkomligheten och säkerheten för cyklisterna, och borde också göra att fler vill välja cykeln.

Sedan är det alltid så fascinerande att cykelvägar verkar kunna stängas av hur länge som helst. Jag läste i VK häromdagen att strandpromenaden förbi nya konstnärligt campus skulle vara stängd ytterligare ett helt år. Jag förstår inte hur det kan vara nödvändigt. Vägomläggningen där längs strandpromenaden är under all kritik. Det är dåligt skyltat och svårt att hitta, och det hänvisa bara till ”alternativa vägar”, det står inte något om vilka dessa alternativa vägar är som det brukar stå vid avstängningar av bilvägar. Ifall man kommer österifrån hamnar man först på östra Strandgatan, mot färdriktningen, och sedan är det lite oklart om man ska fortsätta på gräsmattan eller hur man riktigt ska cykla. Sedan kommer man ut på något slags skrotupplag på kajen och sedan får man försöka ta sig förbi en stor orange skylt för då har man plötsligt hamnat innanför avspärrningen från andra hållet.

Jag kanske borde föreslå att E4 genom stan stängs av nu på en gång, med hänvisning till de höga kvävedioxidhalterna. Östra länken blir ju klar om något år, då kan ju genomfartstrafiken köra där. Till dess kan det vara en orange skylt vid Tegsbron: Vägen avstängd, trafikanter hänvisas till alternativa vägar…