På min arbetsplats med en grymt hierarkisk struktur har vi en überführer-chef som är byggd som Kingkong. Det är tur att vi inte lever på stenåldern då man var tvungen att klubba ner sig flockledare för att få något att säga till om, nu förtiden kan man ju samtala sig fram till lösningar. Problemet med just min chef är att han inte talar något språk som jag kan hantera så vi kan inte kommunicera på det sättet heller.
Med tanke på det går det förvånansvärt bra på arbetet, jag sköter mitt och han är nöjd. Fast det har börjat gå över styr. Flera gånger om dagen kommer han in på mitt kontor och kittlar mig i ljumsken. Han slutar inte förens jag viker mig att skratt, då ler han och går därifrån. Jag har försökt prata med honom men han förstår som sagt inte vad jag säger, jag tror inte han vill mig illa så jag kan inte vara arg på honom nu i efterhand.
Antagligen måste jag säga upp mig för det här håller inte, men när jag kollade i kontraktet visade det sig att jag har bundit mig enligt lag att ha min überführer som chef i 17,5 år till. Det är bara att stå ut antar jag.
I går när jag låg och myste med lilla barnet så började jag fundera på vad det är som skiljer sig när jag kittlar ett barn och när chefen kittlar mig. Det enda jag kan komma på var att min plutt är så jävlar söt när han skrattar.
Håller det verkligen?
Jag vet inte det är nog lika bra att jag låter blir tills vidare. Det kommer att bli svårt.
Senaste kommentarerna