Jag har snappat upp ett fult trick som jag kallar tanttricket. Det går helt enkelt ut på att själva framhäva sig själv samtidigt som man får andra att verka efterblivna. Jättebra om man vill sänka stämningen och vill boosta sitt eget ego.

Tonåringar och män i gammeldags familjer är väldigt utsatta för det här tricket. Då kan det gå till så här.

Du har tänkt dig att äta frukost, duscha och bädda sängen i den ordningen.
När du står i duschen ropar någon "Glöm inte att bädda sängen". Givetvis bäddar du sängen precis som du tänkt och den där någon som bett dig tror att det är dens förtjänst.

Samma sak kan hända när det är bra gräsklipparväder och du kommer hem från jobbet och ska ät mat och sen klippa gräset. Under den trevliga måltiden utbrister samma någon som i exemplet ovan "Nu har jag faktiskt lagat mat till dig så nu måste du klippa gräset". Givetvis klipper du gräset som du har tänkt.

Det förstorade egot yttrar sig på familjeträffar och kring fikabordet på jobbet när den notoriskt uppmanande människan tycker synd om sig själv som bor ihop med två inkompetenta män som inte kan ta några egna initiativ och framhäver sig själv som oumbärlig.

Tanttricket del 2
Är nästan samma trick fast utan dom riggade argumenten. Alltså utan det egentligen finns någon sanning bakom. Det här är viktigt det är inte bara tanter som håller på så utan det är många som vill framhäva sig själva igenom att på olika sätt säga saker som. "Kvinnor kan inte köra bil för en gång var jag tvungen att ligga precis i baken en hel kvart innan hon fattade att hon körde för sakta", "Utlänningar är inte smarta för dom förstår inte svenska", "Ungdomar är lata för dom har inget jobb" och  givetvis "Min man kan inte laga mat så jag låter honom aldrig göra det".

Nu lever vi i ett så modernt samhälle att inte många håller på med sådant här fjanteri men en del  mer frekventa tanttrick lever ändå kvar som ringar på vattnet. I dag mötte jag en kvinna som gått på tantticken till den milda grad att det blev helt motsatt effekt.

Jag och barnet var och busade på busfabriken och vi fikade tillsammans med två föräldralediga mammor och tillhörande barn. Plötsligt blev den ena kvinnan väldigt imponerad att jag hade tänkt på att ta med så mycket saker, alltså mat till mitt barn och majskrokar som ungen kan mumsa på när jag äter min mat. Hon menade att "män brukar inte tänka på allt".

Senare under samtalet kom vi in på föräldraledigheten och jag får frågan "Var det inte svårt att få ledigt så länge, klarar dom sig utan dig?". Jag sa inget om att det är 10000 anställda på företaget jag jobbar för eller att det är en rättighet att få ta ut föräldraledighet om man bara ber om det i tid. Det mest anmärkningsvärda var att hon själv varit föräldraledig ett år utan att ställa sig själv samma fråga.

Slutsatsen man kan dra av det här är att kvinnor inte är så värdefulla på sin arbetsplats eftersom ingen ifrågasätter deras föräldraledighet däremot är dom väldigt duktiga på att packa viktiga saker till sina barn.
Tack vare tanttricken lyckades den här kvinnan att sänka sig själv. Även mig men jag tror ju inte på att det är som alla tanttrick har inbillat oss under historens lopp så jag tar inte åt mig.
Det visar bara att det är som ja alltid trott. Jag måste vara en lesbisk kvinna i en mans kropp.

 I dag när jag var på öppna förskolan med min son som hade en rosa/lila boddy med Jjimi Hendrix på så fick jag frågan om min bäbis var en han eller hon. Jag förstod att frågan skulle komma för det var många förvirrade blickar när jag kallade "henne" för honom.

Jag svarade så ärligt jag kunde och sa att det var en han.

Då fick jag den konstiga kommentaren. "jag ber om ursäkt, jag visste inte…".

Jag var med om en liknande händelse för några veckor sedan när jag träffade en bekant som jag pluggat ihop med en termin. Jag träffade även hans flickvän som nämnde att dom var från samma land. Bara för att friska upp mitt minnet lite frågade jag "Du är Serb va?". Och nej, han är Bosnier och jag bad genast om ursäkt. Om man tar i lite kan man jämföra det med att fråga en Jude, "Är du nazist eller hur var det?". Han accepterade min ursäkt och inget mer med det.

Jag tycker att min ursäkt var befogad men jag upplever inte att motstridigheterna mellan kvinnor och män är på samma nivå som mellan Serber och Bosnier speciellt inte när min bekanta flydde till Sverige.

En del motstridigheter finns det visserligen, vissa tycker det är viktigt att alla i laget är av samma kön när man spelar kubb och andra är homosexuella men att en kvinna ber om ursäkt för att hon kallade en bäbis felaktigt för hon. Då undrar jag. Vad var det som var så kränkande? Tycker hon själv att de är något fel med att vara en hon?

Snälla kan vi inte sluta tycka det är konstigt att människor med olika kön kan vara lika på olika sätt.

Om vi skulle sluta med det skulle TV-program som roast på berns bli mycket bättre eftersom man slipper alla skämt som kan samanfattas med. "Du ser ut som någon av ditt motsatta kön" Fösta gången någon drog det skämtet var nog en grottmänniska som för första gången såg en man med manboobs)