Idag skriver Centerpartiets ombudsman Johan kling på sin blogg att han är nöjd med IF Metall som har infört ungdomslöner i kollektivavtalen, något som tidigare C och FP ställt sig positiva till. 

I slutet av Klings inlägg frågar han vad S och SSU tycker. 

Jag ställer mig oerhört kritisk till ungdomslöner, och jag hyser agg gentemot IF Metalls beslut. För det första är det en åldersdiskriminering. Egentligen. Och för det andra så är det inte ett seriöst förslag om man ämnar att få in ungdomar på arbetsmarknaden. 

Idag är var tredje ungdom arbetslös. Det är alltså en oerhört hög ungdomsarbetslöshet, och den måste tacklas med att man skapar jobb. Detta genom att satsa på offentlig sektor, infrastruktur med mera. Regeringen har istället skärt ner på offentligt anställda. På skolan. På omsorgen. 

Hur många jobb som finns inom en viss sektor regleras av en efterfrågan. Om säg Metall-branschen behöver fler anställda för att marknaden går väldigt bra just nu så anställer man. Man anställer inte om det inte behövs.

Ingen efterfrågan ökas av att man sänker ungdomars löner. Det som händer är att dessa blir billigare att anställa, och att företaget kan profitera på det. Men på frågan om det kommer att skapa fler jobb så måste svaret bli nej, eftersom ingen efterfrågan ökas. Det enda en sådan reform kan göra är att byta ut arbetskraft mot ung arbetskraft, och se till att företag kan profitera mer på denna. För tro mig, om företaget inte BEHÖVER anställa FLER så kommer man inte att göra det. 

Man måste förstå att företag inte anställer för att vara snälla eller bara för att det finns budgetutrymme. Man anställer för att det behövs. Det är huvudregeln. 

Alltså: Ungdomslöner skapar inte fler jobb. Det skapar en åldersdiskriminering och öppnar för lönedumpning. Inget annat. Jobb skapar man genom att öka efterfrågan/köpkraften eller att satsa på det offentliga. 

Regeringen har aldrig sysslat med ansvarsfull jobbpolitik. Man har sänkt skatterna för de som tjänar mest i samhället och det har kostat oss välfärd. Inte skapat jobb. 

 Jag har precis kollat klart på programmet Debatt som ikväll handlade om förslaget att göra det brottsligt att vara full inför sina barn. 

Det som stör mig i den här debatten är att många vuxna inte verkar förstå hur alkohol kan skada barn. Passivt drickande är ett viktigt begrepp att prata om, precis som UNFs ordförande Vidar framförde i debatten.

Den killen som var mest irriterande under debatten har jag ingen aning om vad han hette, men han menar att det är okej att vara full inför sina barn. När Vidar påpekar att det kan vara skadligt för barnen förstår han inte alls. 

Jag ska berätta. Det är obehagligt för ett barn att se sina föräldrar bli berusade. Tänk er själva. 10 år gammal, och ens mamma eller pappa ändrar personlighet. Det behöver inte handla om en brakfylla, även om det gör det för många barn. Ens föräldrar kan säga olämpliga saker som de inte annars skulle ha sagt. Man som barn kan känna att man inte är lika trygg med sina föräldrar.

Den här dryga killen som tydligen älskar att vara full och har ett tydligt "rör inte min grogg" symtom menar dock att "då kan man ju bara som 9åring dra sig undan". Men hallå?! Ska en 9åring i sitt hem eller i närvaro av sina föräldrar behöva känna ett behov av att dra sig undan för att situationen är läskig? Självklart är det skadligt!

Jag tycker också att det är en säkerhetsgrej. Folk blir oansvariga när de blir fulla. Och som förälder har man ett totalt ansvar över sitt barn. En bra jämförelse som gjordes i debatten var "Ska man då tillåta barnvakter att vara fulla?"

Alkoholmissbruk är ett allvarligt samhällsproblem som man måste vidta åtgärder emot. 1 av 4 barn växer upp med föräldrar som har ett missbruk. Precis som Vidar avslutade debatten med "Är det värt det?" 

Jag frågar er. Är det där glaset/glasen vin värt det?

Just nu sitter jag i Aula nordica och lyssnar på Gudrun Schyman. Hon pratar om det samhälle som är byggt av män för män och är byggt på mäns begränsade kunskaper om vad kvinnor är. Hon är grym, som vanligt. Jag skriver mer när jag kommer hem. Nu får jag ordentligt med politisk inspiration!

 Imorse vaknade jag av att Sveriges Radio ringde till mig och ville att jag skulle medverka i ett program om socialdemokraternas framtid. Strax efter ringde P4 som önskade samma sak. Jag som har min syster här på besök under endast en dag, tackade nej av den anledningen.

Strax efter började dock hennes telefon också att ringa, och hon fick göra lite snabba uttalanden via telefonen till lokala nyheterna hemma. 

I alla fall så verkar det som att framförallt media suktar efter att höra vad vi alla har att säga om socialdemokraterna och framtiden för partiet. Jag tänkte att jag kort skulle dela med mig av mina tankar, ifall några av er också undrar.

Beskedet om Monas avgång var väl i sig inte oväntat. Men att det skulle komma just nu (läs så snart) var kanske oväntat. Jag ser positivt på att Mona tagit till sig det som från början var SSU:s krav om att platserna i partistyrelsen skulle ställas till förfogande, och förhoppningsvis medföra föryngring. 

Jag tycker dock att Mona har gjort ett bra jobb som partiordförande, och verkligen växt med rollen. Anledningen till att vi inte vann valet var för att vår politik var för svag, inte på grund av personerna, även om politik och personer hör ihop till viss del.

Vilket gör att vi kommer in på mina rädslor inför situationen. Extrakongressen ligger så pass tidigt att jag är rädd för att partiet inte hinner med att se över politiken på det sättet vi skulle behöva göra innan denna. Det är viktigt att sådant inte hastas fram. För det andra tycker jag att det är viktigt att partiet inte ser det här som en symbolfråga, att nu när Mona avgår så har man vidtagit åtgärder. 

Kravet på föryngring kvarstår. Det är inte bara Mona som måste lämna sin plats (till sitt förfogande). Och jag hoppas att fler gamla partister förstår att detta gäller även dom, och att det kräver handling, inte bara snack. 

Alltså: Det är politiken som måste ses över. Personer och politiken hänger till viss del ihop. Föryngring krävs!

I framtiden vill jag fortsätta se en tjej på ordförandeposten. Att Mona blivit vår första kvinnliga ordförande får inte bli en parantes i historien. Jag vill även se någon yngre på posten. Någon vass och skarp politiker. Och ja, jag vet att det finns namn som kan matcha detta inom partiet. 

God natt på er!

Jag loggar in på VK. Jag läser lite artiklar och snubblar över en överklagan mot skyddsjakt på 30 älgar i en allmänskog någonstans i bushen. Problemet? Älgarna betar för mycket och det ger skador på skogen. Japp. 

http://www.vk.se/Article.jsp?article=393897

Jag hoppas att överklagan kommer att gillas. Inte för att den är juridiskt rätt (eller fel), det uttalar jag mig inte om, utan för att de stackars älgkalvarna man uppmanar jägarna till att skjuta ska få fortsätta strosa i skogen, beta, leka och leva livet. 

Det finns mycket jag ogillar med jakt. Helst skulle jag se ett totalförbud på all jakt. Men jag är ju inte dum eller onyanserad, och jag förstår att skyddsjakten fyller ett visst syfte, även om jag inte riktigt delar målet med detta. 

Däremot tycker jag att nöjesjakten borde förbjudas. Jag vet att jag är uppe i Norrland nu, och säkert kommer bli påhoppad för det här (det blir jag alltid under SSU-kongresserna), men jag tycker det.

Några av er skulle nu säga att det inte finns någon nöjesjakt i Sverige. Den jakt vi har är just skyddsjakt, kanske till och med viltvård. Absolut säger jag, det är orden man gömmer sig under. 

När en gäng gubbar (ja, faktiskt oftast gubbar) bestämmer sig för att helg gå ut med jaktlaget och jaga, gör man inte det för att man känner en samhällsenlig plikt, eller för att hjälpa djuren i skogen. Man gör det för att umgås med gänget. För att det är kul. Man kommer ut i naturen. Nöje helt enkelt. 

Sen får man höra. "Vi sköt en så här och så här stor älg idag". Helst ska hornen tas bort och sättas upp på väggen. Man måste ju visa sin bedrift. Det tas foton och det skryts. Det ger en kick. Bara förra veckan såg jag en av mina ssu-kamrater från Värmland lägga upp bilder på döda älgar från älg-jakten på facebook. 

För mig är det inte en ultimat viltvård vi har när gubbar springer runt i skogen och skjuter älgar för att det är ett sätt att umgås på, vara ute i naturen på, och ha kul. För mig ska det inte vara roligt att döda andra djur. Jag tycker att det är absurt att detta ska vara en hobby. 

Istället borde vi ha anställda i varje län som kan sköta den viltvård som faktiskt behövs. Ordentligt utbildade sådana, som kan naturen. Jag lovar att det skulle bli färre skadeskjutningar eller färre skott mot andra gubbar som är ute och springer i skogen då. Det må kosta lite mer, men saker får kosta. Och att "dödande" inte ska vara en hobby tycker jag kan få kosta. Till och med mycket. 

Jag borde verkligen plugga, som vanligt, men istället har jag kollat mig igenom höstens "Debatt" avsnitt som jag missat. Bland annat var det ett avsnitt om minkfarmar och aktivisterna som släppt ut minkar i massor. Debattnivån var väldigt låg, vilket är oerhört tråkigt med tanken på vilken viktig fråga det är.

I SSU har vi kongressbeslut på att uppfödning av djur med syfte att producera päls ska förbjudas och att ett importförbud mot päls ska införas. Detta vore ett steg i rätt riktning för djurrättspolitiken. Hade de rödgröna vunnit valet hade minkfarmarna lagts ner. 

Varför ska vi ens ha en industri som inte tjänar något syfte, utan bara förtrycker djur? Det är inte så att människan behöver päls för att värma sig i det kalla vädret längre, utan det finns gott om annat material som kan fylla denna funktion. Det handlar endast om en skönhetsdetalj. Päls är inne. Pälsdetaljer är inne. Men vilka får betala för detta? 

Ingen kan väl heller ha missat Djurrättsalliansens bilder som visar hur det ser ut på de svenska minkfarmarna. Industrin har haft sen 2003 på sig att förbättra sig, då en utredning kring detta kom, men utan att resultat visats. 

Det är dags att göra slut på tortyren som endast är till för att vissa människor ska få ha på sig "snygga" kläder. Jag längtar till en röd regering som kan införa förbud mot dessa farmar. Jag längtar efter en revidering av djurskyddslagen, som borde ha utgångspunkten i djurens bästa, och inte bara kontrollera hur mycket man ska få förtrycka djur, utan även fokusera på rättigheter. 

Jag ska göra allt jag kan för att den regeringen som ska förbjuda minkfarmar ska tillträda om 4 år. 

Inatt, som de flesta av er kanske vet, är det kristallnatten. Den 9 November 1938 gav sig Nazisterna ut i Tyskland för att vandalisera judarnas egendom, döda och föra människor till koncentrationsläger. Kristallnatten brukar ses som ett av startskotten till den egentliga förintelsen. 

Ikväll kl 18.30 kommer att fackeltåg att gå från Ålidhem till Universitetet, för att minnas offren i förintelsen och för att manifestera mot rasismen som frodas i vårt samhälle. En aktuell paroll i år skulle kunna vara "Inga rasister i vår riksdag". För där sitter dem just nu. Sverigedemokraterna är på frammarsch och tog plats i riksdagen. I övriga Europa växer också främlingsfientligheten, och det är viktigt att fundera kring varför det sker. Varför och varför just nu.?

Främlingsfientlighet växer fram ur missnöje. Speciellt när ett samhälle blir mer otryggt. När arbetslösheten blir högre, när skyddsnäten blir mindre och när människor i allmänhet känner sig mer otrygga. I gamla Tyskland pekade man ut syndabockar. Judarna. Judarna tog de andras jobb. Judarna var ansvariga för den ekonomiska krisen, osv. Samma mönster kan vi se i Sverige idag. 

Sverigedemokraterna använder sig av samma sjuka propaganda. Det heter att de flesta problemen beror på att invandrarna lever på våra skattepengar genom bidrag, vilket gång på gång motbevisas. 

Men anledningen till att Sverigedemokraterna och andra rasistiska och nazistiska rörelser växer sig starkare i Sverige just nu tror jag beror på att tryggheten har minskat. Alliansen har under 4 år fått driva en politik som bara gynnar de rika, och det har märkts. Det märks för de arbetslösa, som får sänkt a-kassa och blir anklagade för "lathet". Det har märkts för de sjukskrivna, när cancer inte längre kan vara en anledning till att få stanna hemma från jobbet.

Det märks i sjukvården. I skolpolitiken. De allra största skattesänkningarna har gynnat de rikaste i vårt samhälle. Och det skapar missnöje. Det föder främlingsfientlighet. 

För mig är kampen mot rasismen, också i längden, en kamp för socialism. För utan ett tryggt samhälle där alla människor har samma möjligheter i livet, oberoende av plånbokens tjocklek, kommer vi aldrig att bli kvitt rasismen. 

 Jag sitter just nu och skriver på mitt PM. Som mer och mer börjar lika ett PM om jämställdhet än om Äktb kap 12 § 1.

Enligt statistiska centralbyrån tjänar en kvinna i snitt 84 % av en mans månadslön. Denna siffra har inte ändrats på flera år och är knappast en nyhet. Det handlar dock inte om direkt lönediskriminering. Det finns nästan inga fall där en kvinna och en man har precis samma jobb, utan att ha samma lön. Observera precis samma. 

Det beror istället på vår sjukt segregerade arbetsmarknad. Forskare har kallat Sveriges arbetsmarknad för en av de mest segregerade i världen, detta enligt Statens offentliga utredningar 2005:66. Det beror också på att kvinnor i historien länge stått utanför arbetsmarknaden. 

När jag berättar för mina vänner att kvinnor tjänar 84 % av mäns lön i snitt så tror dom flesta inte mig. Sverige ska ju vara det mest jämställda landet i världen, typ. Och de är inte helt utan poäng. Man kan också räkna in ålder, utbildning och så vidare i lönestatistiken. Men vet ni vad? Då hamnar vi på 92 %. Det är fortfarande 8 procentenheter som inte kan förklaras bort med detta. Utan måste förklaras genom ett patriarkat. Underliggande strukturer som gör att kvinnor som grupp inte i samma omfattning får de privilegier och den makt som män som grupp får i samhället. 

I utredningen jag läser just nu fastställer man också att Svenska kvinnor är överrepresenterade när det kommer till att vara överutbildade för sitt arbete. Att vi inte skulle ha kompetenta kvinnor är en lögn. En stor fet sådan. Och att det är det som ligger bakom att kvinnor är underrepresenterade i bolagsstyrelser mm är ett skämt. 

Det finns ingen annan förklaring. Och det är dags att vi ser de strukturer och system som finns istället för att blunda för dem.

 Nu var det väldigt länge sen jag satte mig ner och författade ett blogginlägg. Bättring på den fronten ska det bli, jag lovar. 

Jag såg nyss att Gudrun Schyman kommer till universitetet den 16 November, och det kunde inte ligga bättre i tiden. Hon ska gästföreläsa i hörsal A mellan 15-17 och jag uppmanar verkligen alla att komma, speciellt om man inte lyssnat på henne förut. 

Just nu är det mycket genus, vilket är hur kul som helst. En av anledningarna (som också är en av anledningarna till min inaktiva blogg) är att jag skriver PM just nu. Mitt ämnesval är att skriva om skevdelningsregeln som man finner i äktenskapsbalkens 12 kap § 1, och att göra det ur ett genusperspektiv. Riktigt kul! Där fick jag till det! Hoppas att PM:et blir lika bra i lärarens ögon som i mina. 

Nu ska jag jobba på med det ovanstående, men jag lovar att höra av mig inom kort!

Kram på er, fina läsare!