Jag är lite besviken över kompromissen. Socialdemokraterna har numera kongressbeslut på vad vi tycker om vinster i välfärden, och det är tydligt hur den här kompromissen inte motsvarar det som kongressen bestämde. 

Jag hoppas att partiet i valrörelsen kommer att gå till val på det som partikongressen bestämde, och att man inte struntar i kongressbeslut, som faktiskt är det högsta beslutande organet. 

Nä, kompromissen är ett bottennapp. 

Kort och gott frågade personen om jag var sjukskriven? Och där är svaret NEJ. Jag är inte sjukskriven fram till den 30 juni. Jag har varit sjukskriven en längre period på kåren, och det var en månad under sept/okt. Anledningen till detta var högst personlig, men då det hela tiden efterfrågas svar, så kan jag säga att jag reagerade väldigt starkt på min kompis Kennys död, och att jag i anslutning till detta själv rasade ihop och behövde en del hjälp att komma på benen igen. Något som jag sedan gjorde. Fler frågor kring det tycker jag inte är nödvändigt, och jag tycker inte heller att alla har "rätt" att veta saker om mitt privatliv. 

Den andra frågan gällde arvoderingar på kåren, och ifall man någongång avstår sitt arvode osv. Jag har, tillsammans med vår kanslichef och de andra på kåren, tagit fram principer för de arvoderade, något som tidigare inte funnits alls på kåren, och dessa principer följer vårt presidium, och därmed alltså även jag. Är man intresserad av hur dessa ser ut kan man hitta dem på kårens hemsida. 

Jag blir så arg. Samtidigt som man återigen ser Moderaternas människosyn på print. Vad bär föräldrarna för ansvar? Jag trodde att Moderaterna också stod för individens ansvar. Varför straffa oskyldiga föräldrar, som sannolikt inte alls stöttar sina ungdomar i detta? 

Det är inte första gången Hanif Bali uttrycker sig kontroversiellt på det här sättet, och jag kan tycka att moderaterna bör se över hans plats i partiet. 

Vårt år på kåren börjar därmed att komma till ett slut. Det känns både lite sorgligt, men mest skönt. Det har varit ett jätteroligt och utmanande år, men det tär på krafterna att vara tillgänglig jämt. Jag önskar den nya kårstyrelsen, oavsett hur den kommer att se ut, lycka till till nästa verksamhetsår! 

Dock sitter vi kvar till den 1 juli innan kårstyrelsen då skiftar. 

Men som vanligt tycker jag att det är viktigt att analysera saker. Varför bränner de bilar? Vad är det underliggande i dessa händelser? Och jag landar, liksom många andra, i det utbredda utanförskapet. Med en hög ungdomsarbetslöshet, stor bostadsbrist, få saker att göra på fritiden. Man måste även kolla till de ökade svårigheterna i skolan, hur trygg miljö ungdomarna befinner sig i och så vidare. 

Jag tror att de här händelserna föds ur ett missnöje och ett utanförskap. Och då blir det viktigt att man inte bara diskuterar individernas brottsliga handlingar - utan också samhällets och politikernas ansvar i att skapa bra levande miljöer för ungdomar, och människor i huvud taget. 

Sanningen är att utanförskapet har växt sedan alliansregeringen tog över rodret 2006. Skolan har visat försämrade resultat och Björklund fumlar i mörkret och tror att en 1800-tals skola med mer disciplin skulle lösa situationen. Regeringen har utlovat fler bostäder, dvs hyresrätter och studentbostäder, men har svikit sitt löfte och fortsätter att lämna ungdomar utan bostad. Trygghetssystemen i samhället, såsom försäkringskassan, har raserats och reglerna har blivit orimligt hårda. När en läkare gör bedömningen att en människa inte kan arbeta så tycker regeringen sig veta bättre. 

Upploppen i Husby är så mycket mer än ungdomar som bränner bilar för att det skulle vara roligt. Och det är vi, hela samhället och politikerna, som måste ta ansvar för att en human politik finns och driver Sverige. En politik som inte föder utanförskap. 

Alliansen däremot. M ökar något, men på bekostnad av småttingarna. Om KD och C åker ut så blir miljöpartiets ställning spännande. Och det här är också varför jag inte alls gillar MP, och aldrig har gjort. MP är ett parti som länge hävdat sig stå utanför höger-vänster skalan. De har flera gånger visat på att man egentligen inte har någon ideologisk förankring, utan kan hoppa emellan beroende på den enskilda frågan. Jag tycker att det är oerhört problematiskt att de inte har en vidare samhällsanalys än så. 

I bilen på vägen hem från SFS så satt vi tre sossar, en vänsterpartist och en moderat och lyssnade på partiledardebatten. Vi diskuterade då bland annat C och Annie Lööf, och vi var alla överens om att Lööf inte är det bästa ansiktet för C. 

Jag tycker att Lööf är häftig av den anledningen att hon är väldigt ung och ändå stor inom politiken. Sen är det också bra av C att ha en kvinnlig partiordförande. Men tyvärr så är inte Lööf ung i hennes förslag, och når därav inte ut till ungdomarna heller. Ta tillexempel ungdomslönerna.

I vilket fall tror jag att det kommande valet blir riktigt spännande. Och jag ser fram emot att göra mitt yttersta för en röd regering 2014! 

1 Kommentar

+ Skriv kommentar 

Först och främst vill jag bara säga att jag gärna svarar på frågor och skriver om saker ni ber mig att skriva om. Men jag tycker att det är oerhört onödigt av er som Dage, som ska linda in fulingar samtidigt. Mina senaste blogginlägg har handlat om kårhuset, 1a maj, Västerbottensnytt, SFS-fum, ja, bara scrolla nedåt så ser ni. Sen är det fortfarande såhär, DET HÄR ÄR MIN BLOGG. Där jag skriver om mig, om vad jag tycker, mina reflektioner osv. Vill ni inte läsa MINA tankar så är ni väldigt välkomna att låta bli. 

Angående kårvalet. Reslutatet finns att beskåda på kårens hemsida, umeastudentkar.se . Vänsterns studentförbund gick vinnande ur kårvalet med 9 mandar. De brukar dessutom vara största parti. Trots detta har de i år suttit i opposition, av olika anledningar. Näst största parti blev studentpartiet socialdemokraterna, det vill säga det partiet jag är engagerad i och sitter för. Vi har nu 8 mandat i kårfullmäktige, vilket är oförändrat sen förra året. Anmärkningsvärt i år är att vi har ett nytt parti i fullmäktige, förenade studenter, som är ett politiskt obundet parti. Vidare ställde inte gröna studenter upp, och arbetarpartiet fick i år inget mandat. 

I slutet av maj har vi konstituerande fullmäktige där den nya kårstyrelsen väljs. Blir spännande!

Angående processen i sig så är det valnämnden som sköter allt kring kårvalet. Det finns en stor poäng i att vi som sitter inte har inflytande över valet, och inte heller kommenterar valprocessen som sådan. 

Utöver Ellinor som talade så var Tomas Bodström huvudtalare i Uppsala. Bodström var också väldigt bra, över förväntan. Han var också väldigt rolig.

Jag hann även ta en lunch i solen med en av mina bästa vänner, Oskar, och känner att dagen var toppen. Precis som 1:a maj ska vara och alltid är!

Hoppas att ni hade det fint på arbetarrörelsens högtidsdag!

Jag har fått olika reaktioner på mina reflektioner om SFS fum. På twitter blev det en debatt om jämställdheten, där vissa representanter från kårer menade att man inte har några strukturella problem med jämställdhet i sina "grupperinga". Spännande att de har grupperingar som står utanför samhällets rådande patriarkala maktstruktur. De får de gärna berätta mer om! 

Dock hade jag önskat att SFS styrelse eller presidium eller något också hade kunnat lyfta det här problemet, och ta det på allvar. Tyvärr ekar tystnaden, vilket är tråkigt. 

Irma, Saga och jag på middag på Eskilstunas stadshus under SFS fullmäktige.

Det största jag reflekterat över är hur avpolitiserat SFS och studentrörelsen. Många stridsfrågor är frågor om formuleringar utan egentligt sakligt innehåll, eller personfrågor till styrelser, valberedning med mera. De politiska frågorna lyfts inte fram, vilket är väldigt tråkigt. Det märks att många kårer är avpolitiserade helt enkelt, vilket knappast är positivt. 

Reflektion två är avsaknaden av jämställdhet. Det har rådit en stor debatt på twitter om hur omfattande problemet är och hur det kan ändras. Det är väldigt mycket män i talarstolen, och jag föreslog systemet man har på SSU kongresser, att presidiet ska lyfta en fråga om streck i debatten vid fem talare av samma kön på rad. Därefter blev det en stor diskussion om huruvida man bör gå in och bestämma sådant, eller om det är upp till "individer" att ta plats om de vill. Självklart är det maktstrukturer som ligger bakom, och när problemen är strukturella måste man också ha en strukturell lösning. 

Reflektion nummer tre: Alkoholkulturen. Studentvärlden har tyvärr en ganska ohälsosam alkoholkultur, och det kan man även se här på fum. Nu senast var det en man som gick upp i talarstolen och sa "Ja alltså jag skrev upp mig på talarlistan igår när jag var full" och möts då av jubel och skratt. Jag själv tycker att det är oerhört problematiskt. Vi är här för att debattera och ta beslut, vi är ombud för våra kårer. Vi är inte här för att festa och sedan vara bakis under viktiga frågor. 

Det finns massvis med mer, men man ska ju hålla sig till tre punkter har jag hört. :)

Ja. Man har ju sådana där dagar. Nu är jag i alla fall i Linköping. Har haft ett möte med LiUs ledning och tittat på infrastrukturella frågor kring campus. Väldigt intressant, och väldigt kul att fler universitet verkligen satsar på ytor för studenter. Nu ska jag iväg och äta middag med samma gäng och även kårordförandena från Linköping. 

Imorgon fortsätter schemat och det ska bli roligt att få mer utbyte av Linköping. 

Ha en trevlig kväll!

Men kapitalet ska hållas borta från livsnödvändiga ting. Såväl vatten, som sjukvård. Det är även därför sjukvården och välfärden inte ska få plocka ut vinster. 

Jag tycker återigen att man måste se samband. Många menar att om moderaterna vinner val i Sverige så är det inte alls samma sak, och att inga moderater här hos oss skulle vilja privatisera vatten osv. Men vi måste se till ideologier och visioner. Men i det stora hela är debatten egentligen densamma, ska man kunna profitera på livsnödvändiga ting? Och tyvärr svarar kapitalets företrädare alltför ofta ja. 

Läs artikeln här. 

På kvällen igår hann jag dock umgås med min syster och några andra kompisar. Det var kulturnatt i stockholm, med bland annat öppet hus på slottet. Min syster är ett stort fan av slottet, om än inte systemet med monarkin, så därför var vi där och strosade runt. Jag som gillar historia tyckte också att det var väldigt intressant. Sen hann vi även med Nobelmuseét och Agust Strindberg museét. Kul att gå runt i hans bostad som är väldigt fint bevarad. 

Nu ska jag njuta av en sista dag här i storstaden innan jag tar tåget hem i eftermiddag. Hörs mer då! 

Vänsterns studentförbund kritiserar Umeå studentkårs förslag om att införa studentmedarbetare. Bore Sköld (VSF) menar att kårens arbete syftar till att slå sig in i en låglönesatsning för studenterna. Ett förslag som de menar även skulle sänka vanliga löntagares löner. Man hävdar även att studentjobb har en undanträngningseffekt. Inget kunde vara mer felaktigt.

Arbetsmarknadspolitik är sannerligen inte VSF:s starka kort. Även om vänstern snarare valt att kämpa för att sänka kaffepriset på campus än akademikers arbetslöshet är det beundransvärt hur man kan fara med så grova osanningar.

För det första vill Umeå studentkår inte sänka några löner, varken för studenter eller löntagarna. Faktum är att vi inte ens vill bestämma några löner, det ansvaret tycker vi ska ligga hos arbetsmarknadens parter. Vi tvivlar dock på att facken skulle stödja ett förslag som sänker löner. Studentjobb har inga sådana effekter.

Studentmedarbetarmodellen togs nämligen fram av de danska fackföreningarna redan på 1940-talet. Vårt förslag bygger på kollektivavtalsförhandlade löner, vilket är rådande både i Danmark och hos Region Skåne. Svensk fackföreningsrörelse och arbetsmarknadens parter har även hyllat förslaget (http://www.vk.se/617114/studentmedarbetare-passar-aven-i-sverige) och hos danska LO är ca 10 % av deras anställda just studentmedarbetare. Naturligtvis är det ovanligt att ett studentjobb ger samma lön som hos en person som är färdigutbildad eller har 30 års arbetslivserfarenhet, men eftersom det handlar om att skapa nya arbetstillfällen och nya vägar till jobb sänks inga löner. Tvärtom bidrar relevanta studentjobb till högre lön för studenterna efter utbildningen, kortare studietid, och färre avhopp. Ett relevant studentjobb har visat sig ha en positiv effekt oavsett studieinriktning, kön, ålder eller social bakgrund. Frågan är var rättvisan ligger i VSF:s förslag att låta studenter praktisera utan någon extra ersättning.

För det andra finns inga undanträngningseffekter. I Danmark är fackförbunden överens om att studentjobben inte ger upphov till det eftersom studenterna gör arbete som inte annars hade utförts.

Danska SACO: ”Studentmedarbetarna är bättre på att jonglera med siffror och statistik än kontorspersonalen och uppgifterna kräver typiskt insikter från den akademiska världen. Samtidigt får akademikerna tid till mer utmanande och utvecklingsorienterade uppgifter när en stor del av projekt- och rutinuppgifterna omhändertas av studentmedarbetarna. Studentmedarbetarna utför arbete som inte hade utförts annars”

Danska LO: ”Inget tyder på att LO-jobb försvinner på grund av studentmedarbetarna.”

Det förslag som studentkåren har lagts fram har både presenterats och skickats ut till Vänsterns studentförbund långt innan förslaget gavs till kommunen. VSF fick då möjlighet att komma med synpunkter och påverka hur förslaget skulle se ut. Man har tyvärr konsekvent under verksamhetsåret visat ett ointresse för att delta i arbetet.

Istället väljer man nu att skriva ett luddigt inlägg där man blandar ihop förslag från centerpartiet och svenskt näringsliv som inte har något med Umeå studentkårs arbete att göra. 

Det är beklagligt hur Vänsterns studentförbund valt att distansera sig från den etablerade arbetarrörelsen och inte vill lyssna på vad fackföreningarna själva säger i frågan. 

Umeå studentkårs arbetsutskott:
Fanny Eriksson, ordförande
Viktor Sjödin, vice ordförande
Kristoffer Filipsson, andre vice ordförande

Idag har jag proppat mig med alvedon, nässpray och strepsils och har universitetsstyrelse hela dagen. Har på lunchen suttit med IF Metalls förra ordförande Göran Johnsson och haft ett trevligt samtal om kårpolitik och annat. Nu återgår vi. Hörs sen!

Det är mycket som är väldigt bra med Lena, men framförallt hennes analysförmåga och hennes brinnande engagemang för jämställdhet. 

Lena kommer att prata om föräldraförsäkringen bland annat, ett ämne som är hett sedan partikongressen. Jag har tidigare skrivit om min syn på föräldraförsäkringen, och det kommer nog inte som en chock för er när jag säger att jag tycker att allt annat än en induvidualiserad föräldraförsäkring är oacceptabelt. 

Föräldraförsäkringen är just en försäkring, som ska vara induviduell. Att staten ska vara med att bidra till en sned fördelning mellan kön i hemmet tycker jag är ytterst underligt. Det klart att man kan tycka att familjer ska få bestämma själva, men tyvärr så betyder det alltför ofta att det är kvinnan som är hemma en större del med barnet. Anledningen är inte heller särskilt konstig. Mannen tjänar oftast mer på att jobba än vad kvinnan gör, då i Sverige 2013, fortfarande en kvinna tjänar betydligt mindre än en man. 

Jag drar till med en gammal klassiker och säger att det privata är politiskt, för det är genom politik man skapar normer. Något som syns tydligt när man tittar på historiens utvecklingt för jämställdheten. 

Lena Sommestad, Hörsal C på universitetet, på måndag kl 18.30. Missa inte!

Först och främst, tack alla ni som var in här och läste igår. 4.500 i statistiken, vilket är fett. Igår hade vi en presskonferens angående vår konceptidé för Kårhuset, och idag tycker jag mig se en mer nyanserad bild i media. Vänstern slutade dock inte med sina fjanterier, utan dyker upp på vår presskonferens och hävdar vara där för "svt". Hm.. Man kan tycka att de får kontakta pressen själv om de vill nå ut med sitt budskap istället för att snylta på våra sen en vecka tillbaka bokade tider. 

I vilket fall, idag fortsätter arbetet som vanligt här på kåren. Just nu har vi städare inne på Kårhuset, för att verkligen göra i ordning allt efter konkursen. Min vice ordförande är iväg på ett projekt som kallas "räkmacka" och vår studiesocialt ansvariga ska iväg på tillgänglighetsgrupp. Jag själv har en hel bunt handlingar till olika möten och fullmäktigen att läsa, och efter de här hektiska dagarna har man även mycket annat att ta igen. Typ svara på mejl. 

Återigen, tack för att ni var in och läste min egna version av händelserna kring beslutet i kår-fum. 

Idén till kårhuset föddes när föregående entreprenörer som hyrde lokalerna av kårhusstiftelsen gick i konkurs. Vi stod med tomma lokaler, och hade några olika val att välja mellan. Antingen kunde vi försöka komma ur vårt hyreskontrakt med akademiska hus, eller så kunde vi försöka få in en ny extern entreprenör, eller så kunde vi driva Kårhuset själva. 

Umeå studentkår har sedan tidigare år ingen större positiv erfarenhet av de externa entreprenörerna som har drivit Corona, och den enda aktören som har kunnat driva Corona under en längre tid har varit Umeå studentkår. Det sista året kåren drev Corona fyrdubblades hyran och därmed gick man det sista året med stor förlust. 

Vi på kåren har nu sedan de senaste entreprenörernas konkurs jobbat efter en plan att inrätta ett till Kårhus på campus. Den här idén har mottagits väldigt positivt av såväl partierna i kårfullmäktige, alla sektioner på campus och även universitetet. Det underlag som låg till grund för beslutet igår på kårfullmäktige var en konceptidé. Inget i själva underlaget som sådant beslutades därför, utan man beslutade endast om att aktiebolaget som skall driva Kårhuset ska skapas. I detta aktiebolag kommer sektionerna att äga 70 % och kåren 30 %. När sedan aktiebolaget är skapat så är det upp till AB:t att besluta om affärsplan, budget, med mera. 

Fram till dagen innan kårfullmäktige har Vänsterns studentförbund (VSF) inte sagt ett negativt ord till oss om varken underlaget eller idén som sådan. När vi dagen innan blir medvetna om att VSF kommer att rösta emot förslaget, försöker jag nå dem för att få höra deras tankar och åsikter och förhoppningsvis komma med en kompromiss. Detta helt utan framgång.

På sittande kårfullmäktige har vi en lång debatt om Kårhuset. Sektionerna är närvarande och är aktiva i debatten, med en väldigt positiv syn på kårhuset. De vill köra. De har kompetensen och vi har medlen. När det väl är dags att gå till beslut vill VSF och arbetarpartiet ajournera mötet i tio minuter. Mötet ajourneras, och när det återupptas så väljer VSF och arbetarpartiet att justera ut sig ur röstlängden och lämna mötet. 

Varför?

När VSF och Arbetarpartiet lämnar mötet så uppstår situationen att mötet inte längre är beslutsmässiga. Ett visst antal ledamöter måste finnas på plats för detta, och när de försvinner med deras 8 mandat så händer detta. Alla partier som är kvar blir väldigt upprörda och såväl sektionerna. Det de här partierna gör är alltså att hindra ett demokratiskt beslut.

Det är helt förkastligt att man inte tar ansvar för den demokratiska ordningen i en organisation, och det är rent utav sandlådenivå att lämna ett möte bara för att man inte får precis som man vill. 

Det har spekulerats oerhört mycket om vad som egentligen hände igår, och jag vill därför dela med mig av min version. Som är att Vänstern först och främst i flera veckor är positiva till både idén och beslutet som togs igår. En dag innan mötet beslutar vänstern att ändra ståndpunkt i frågan, men har ändå ingen lust att kompromissa med oss. På sittande möte, efter en lång debatt, lämnar vänstern mötet och gör mötet icke beslutsmässigt. Vi får då tillkalla andra ledamöter så att beslutet kan röstas igenom. 

Frågan till Vänstern: - Ska ni börja agera på det här sättet i kommun och landsting också, att gå ifrån beslut för att förhindra dem, eller är det bara så att ni tar kårpolitiken så oseriöst att ni känner att det är okej att försöka förhindra demokratiska beslut på det sättet ni gjorde igår?  

Jag är jätteglad åt det här beslutet, och jag tror att det kommer att bli en väldigt bra verksamhet i Coronas gamla lokaler. Nu kommer den även drivas av studenter - för studenter, och det är jag stolt över.

En annan stundande sak är kårvalet. Kårvalet är i full gång på universitetet, och man kan rösta online med sitt kårleg. Det är en självklarhet att man ska rösta på studentpartiet socialdemokraterna. Vårt parti har jobbat oerhört hårt för att ro större projekt i land under denna mandatperiod, något som står i vårt valmanifest. Vi har utöver det jobbat med representationen på universitetet och varit en aktiv röst i universitetsstyrelsen. 

Vi vill ha en starkare kår som erbjuder medlemmarna mer, och trygghet i sina studier, men också en ordentlig studiesocial verksamhet. Rösta på oss! :))

Den stora nyheten idag har varit Thatchers bortgång. Jag ser att vissa firar detta, och även om jag avskyr Thatchers politik och hoppas att den dör med henne, så tycker jag att det är avskyvärt att vara glad för en annan människas död, oavsett politisk ståndpunkt, eller annat. En sak många kanske glömmer är också att Thatcher var en av de första stora kvinnliga politikerna. Något som säkert banat väg för andra. 

Ni som inte har sett biografin om henne, Järnladyn, tycker jag bör göra det. Rekommenderas! 

Ringar från H&M, plånbok/mobiletui från Michael Kors, naglar av Veronica på Nefertiti. 

I helgen var jag på Umeå open. Trevligt, även om jag blev lite besviken på att det var så lite folk, och även på Mando Diao. I vilket fall så träffades vi ett gäng innan och hängde. Vi började diskutera våra erfarenheter av arbetsmarknaden och fascinerades över hur ett land med så "stark" arbetsrätt fortfarande kan ha ett så dåligt arbetsklimat inom vissa brancher. 

Jag hörde mina studiekollegor prata om väldigt långa skift utan rast, fenomenet att om man är sjuk ska man sedan jobba igen det obetalt osv. Vi blev alla skrämda över den arbetsmarknaden. 

Ändå är arbetsrätten just något som alliansen vill försämra. Man vill strypa LAS, och centern vill till och med ha ungdomslöner. Som att bostäder, matkostnader och annat är billigare för ungdomar. Knappast.

Tråkigt att dessa partier inte verkar leva i verkligheten.