Fast i en berg och dalbana

To Hell And Back, I Return Broken

You will never let me get out of this alive,

you scratch my chest until it bleeds,

burning me in the flames of hell,

I numb you with false calm,

force the night upon me to escape,

You become stronger, 

you build your strenght on my fear,

I fight, Fight, FIGHT for my life!

But you will be my life long companion.

You tear me apart, piece by piece

I become  your prisoner,

Forever trying to find a way out,

The gates of hell are open, 

but the way up is long,

I fall and you drag me back in chains,

I scream, but no one comes,

fading away,

I am a dying star,

to broken to shine,

You appear stronger then ever,

you give me the kiss of death and life,

then you whisper,

I give you hope,

You give me a torch and say,

This will lead you,

I am torn to shreds, 

marked forever by the flames of hell,

vounerable and changed,

stronger but weak,

I now leave a shadow

that will always be right behind me,

when light is upon me you fade, 

in darkness you are always 

as close as you can be,

I can never flee from you, 

accept is all I can do,

force you away with numbing help,

you will always be there for me,

You are my closest friend and enemy,

The bond between us will never break,

it is forever you and me,

There is no escape,

We are united as one,

But you will NEVER define me!

 Eftersom jag skrivit så mycket om mig själv och min dagar på botten av livet, så skulle det vara intressant att höra ave r andra som läser som har psykiska problem av alla de slag, eller är med människa, familje  medlem.. 

Hur tog ni er ifrån botten och vad är botten för dig??

Ni som läst vet ju när jag nådde min.. Inne på psyk, när jag bad skötaren att ta ihjäl mig, för jag orkade inte med livet, eller jag orkade bara inte med varken mig själv eller livet.. min kropp tog ihjäl mig innifrån, sakta men säkert..

Så skriv gärna, endera kommentarer eller email till mig!

Glad Påsk till er alla från Mig!! :) 

 Sen jag kom till USA så har jag verkligen märkt av detta.. Alla är så otroligt självupptagen och allt handlar om hur man ser ut och vad man äger.. Allt verkar bara vara fejk.. Fejk bröst, fejk rumpor, fejk hår, fejk naglar, fettsugning.. i princip är det helt knäppt att vara naturlig. Nu pratatr jag inte ovårdad och fet utan normal och inget överdriv. 

När man går ut på stan på helgen och partar så finns det mer eller mindre bara vackra människor.. men hur mycket är egentligen naturligt..??

De kortaste klänningarna, största urringningen, högaste klackarna, längst hår och värsta sminket.. Det går ju till överdrift med allt..

Jag brukar inte bry mig så mycket om detta, men jag börjar faktiskt störa mig på detta 'Problem' här.  

Allt ska dras till det extrema, med ALLT!  

Läste att narcissism är en personlighets störning.. precis som borderline eller vad som.. Jag skulle nog kunna säg att de flesta jag stött på här har NPD.. Men det är ju Californien.. 

Det är en lärdom iaf som jag försöker acceptera, jag respekterar den inte utan kanske mer ser ner på detta beteende.. Jag tycker det är tragiskt att det ska gå så här långt, att som kvinna måsta dra allt till det extrema för att komma någonstans, för att få uppmärksamhet. Alla försöker skina bättre och starkare än den andra, men när allt handlar om det yttre så blir det svårt, alla är ju mer eller mindre perfekta, så vad skiljer den ena från den andra.. 

Jag har en känsla, även som fotograf känner jag detta att, det kommer gå tillbaka.. vi har snart dragit det till en gräs där det inte går mer..  Alla ser likadana ut , inget är nytt.. Jag vill ha nått annorlunda, annorlunda är de som går i skuggorna, de som inte syns längre, de som faktiskt har ett utseende som de andra saknar.. vi kommer vilja ha en annan extrem sida.. 

Jag tror vi kommer vilja ha det som är förbjudet.. Just nu verkar förbjudet inte finnas, allt är tillåtet. INget döljs, ju mer som syns desto bättre.. Vi har ju sett allt... OCH! sen då?? Blir bara en i mängden.. 

Dravel kanske.. Men jag blir bara trött på att allt INTE får vara naturligt längre för att synas.. Men jag kör mitt race.. det tar mig dit jag vill.. Men denna värld har inte min respekt, jag accepterar den och jag lever i den.. Jag tycker bara att det är tragiskt att det kommit hit.. Värderingarna om vad som är viktigt har sjunkigt till botten.. kanske borde alla få en smäll på käften av lite psykisk ohälsa som slår dom ner på knäna.. 

Kanske om vi inte brydde oss så mycket om oss själva så kunde vi höja blicket och se vad som händer omkring oss.. Narcissus blev så förälskad i sin egen spegelbild att han förstenades, glömde vad som var runt omkring sig..

Som sagt.. en Diamant är inte mer än en sten.. 

 Fanns mycket fler fobier än jag trodde!!! Här är några av dom.. får nog ta och ta reda på mer om dom..

Aerofobi - Flygning

Akrofobi - Höjder

Araknofobi - Spindlar

Bakteriofobi - Bakterier

Carcinomatofobi - Cancer

Cynofobi - Hundar (Det beror på vad det är för raser.)

Dentofobi - Tandläkare

Emetofobi - Kräkning

Entomofobi - Insekter

Kainofobi - Nya ting, situationsångest

Kakorrafiafobi - Misslyckande

Klaustrofobi - Slutna utrymmen

Linonofobi - Snören

Mekanofobi - Maskiner

Mysofobi - Smuts

Skopofobi - Bli iakttagen

Tafofobi - Bli levande begravd

Xenofobi – Främlingar 

 Fober är  mycket vanliga, finns större och mindre handickappande fobier som vi slåss med. Kommer ta upp lite olika fobier. När  ska man skilja mellan allvarlig rädsla och fobi?? Jag tuppar nästan av, svettas, blir torr i munnen när jag ska tala inför männoskor. Jag har gjort mycket för att undvika att tala inför grupp.. Tror detta är en mycket vanlig rädsla. Men jag kan nog inte kalla det för fobi.

En fobi innebär att ha en mycket stark rädsla, så stark att den är helt oproportionerlig i förhållande till vad situationen kräver. Termen fobi härstammar från Grekiskans Phobos som betyder flykt, panisk rädsla eller skräck. Man kan vara rädd för olika saker utan att det är en fobi. Men så snart rädslan blir så stark att man inte kan göra saker som man egentligen vill, men inte vågar, då är det en fobi. Skillnaden mellan rädsla och fobi är alltså hur handikappad man är av sin rädsla. Fobier brukar delas in i tre grupper: Specifik fobi, social fobi och agorafobi.Specifika fobier som här behandlas kännetecknas av att rädslan är mycket stark och bestående för en speciell situation eller ett objekt (till exempel spindlar). Trots att man vet att rädslan är överdriven försöker man som spindelfobiker på alla sätt slippa hamna i dessa situationer. När man har en fobi och hamnar i en obehaglig situation (i detta fall till exempel i en skog med spindlar) sker en fysisk reaktion. Kroppen blir spänd, pulsen ökar. Man kan börja skaka och svettas. Andningen blir snabbare, munnen torr, man kan bli yr eller till och med illamående.  Vid verklig fara är de här kroppsliga reaktionerna livsviktiga för att vi snabbt ska kunna försvara oss, dessa fysiska reaktioner har hjälpt människan sen urminnes tider att överleva faror. Det är alltså en sund reaktion som avtar om vi märker att situationen inte kräver dessa reaktioner längre. Den som har en fobi vet egentligen att, att gå i skogen där det finns spindlar inte är farligt men kroppen reagerar ändå. Vi upplever att vår egen reaktion är farlig och försöker att inte hamna i sådana situationer. Vi blir helt enkelt rädda för att bli rädda. Det är anledningen till att man som fobiker börjar undvika situationer som man vet inte är farliga. Man undviker platser och situationer där det kan finnas, i det här fallet, spindlar, det gör då att man slipper ångesten och rädslan. Problemet med detta är att undvikandet gör att man aldrig får möjligheten att se att spindlar inte är farliga. 

Hela 11 % av en befolkning har någon typ av specifik fobi. Djurfobi, blodfobi, klaustrofobi, höjdfobi och tandvårdsfobi är de vanligaste fobierna. Fobier är 8-9 gånger vanligare bland kvinnor än bland män. 

I dagens forskning kan man se flera olika anledningar till att fobier uppkommer;  

Traumatisk betingning – som innebär att individen råkar ut för en smärtsam eller skrämmande situation som väcker ångest, och sedan lär sig att undvika dessa och liknande situationer därför att ångesten sjunker då.   

Modellinlärning –  Exempel: Barnet ser sin mamma eller någon närstående reagera med stark ångest inför ett visst föremål eller situation, då lär sig barnet att man ska bli rädd i dessa situationer.  

Överföring av information – Individen får, som en del av den normala barnuppfostran, information om att vissa saker är farliga (exempelvis höga höjder) och att man ska vara rädd för dessa. 

Detta är lånat från en blogg: anna.almblad.se/AD(H)D/AD(H)D.htm

Gå in och läs hennes blogg, hon skriver om sitt eget liv  med ADD och fakta om de olika saker som har med sjukdomen att göra. väldigt bra sida. Ger bara ett exempel här.

Att leva med ADD

På många sätt var det en befrielse att få diagnosen ADD. Det har under stora delar av mitt liv känt som om någonting har varit fel och som om någonting har fattats. Jag har ofta känt mig dum och lite trög i mina tankar. Allt har liksom alltid tagit längre tid när jag har jämfört mig med andra. Mycket har jag skyllt på min barndom och de svåra minnena med mamma. Senare har jag klandrat min depression och ångest och att det har varit den stora anledningen till mina koncentrationssvårigheter. Jag har inte funderat så mycket över mitt dåliga självförtroende utan bara insett att jag har haft det. Att jag har varit trött och håglös har jag skyllt på depressionen. Det är däremot också viktigt att påpeka att symtombilden för ADD och depression och ångest mycket går ihop. Delvis för att ångest och depression kan vara en del av ADD. I mitt fall hade jag sannolikt varit både deprimerad och lidit av ångest även om jag inte haft ADD. Jag har trehuvuddiagnoser varav den ena är ADD och den andra är bipolär sjukdom (det vill säga skov av depression och hypomani) och den tredje är GAD (generaliserat ångestsyndrom).

Anledningen till att jag vill ta upp detta på min sida är för att jag tror att så många mer än mig lider av samma funktionshinder. Det är dock inte så många som får det diagnostiserat. Det är framför allt svårt att hitta flickor/kvinnor med problemet eftersom de ofta döljer sig bakom en mycket ordningsam och plikttrogen fasad. Man vill inte vara till besvär och inte heller annorlunda. Diagnosen ADD är inte heller särskilt vanlig i Sverige. Det är svårt att finna information om funktionshindret på internet, men söker man däremot bland utländska sidor hittar man ofantligt mycket material från USA dör problemet verkar mycket mer uppmärksammat. Man hör oftast bara tala om ADHD och då tänker man framför allt på hyperaktiva barn. ADD har samma symtom som ADHD fast hyperaktiviteten saknas. Ofta ter sig symtomet tvärtom och personerna är istället hypoaktiva och mycket trötta. 
En annan anledning till att jag väljer att berätta är att jag inte tror att någon skulle kunna tro att jag lider av just ADD eftersom jag alltid har varit mycket noga med att dölja mina svårigheter för omgivningen. Eftersom jag heller inte varit medveten om det har jag bara accepterat att det är så här jag fungerar. När jag nu öppet vågar berätta om mina symtom kanske fler av er blir varse om hur jag fungerar som människa.

Nedan har jag sammanfattat några av de vanligaste symtomen vid AD(H)D (Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder). Jag har funnit informationen på hemsidor som jag kommer att referera till längst ner på sidan. Många av dessa har ingen vetenskaplig grund, utan bygger på personliga erfarenheter. Det är viktigt att poängtera att jag endast har tagit upp de mest påtagliga symtomen och de symtom som passar bäst in på mig. Många av texterna handlar om ADHD, men eftersom det är samma symtom vid ADD har jag använt dem ändå. Därför har jag valt att sätta H som i hyperaktivitet inom parentes.

Texterna som är skrivna med kursiv stil handlar om mina egna symtom och erfarenheter och bygger alltså inte på någon beprövad forskning.Att leva med ADD

Har stött på en 'Sjukdom' som jag tycker borde tas upp mer av.. ADD

Här kan ni läsa lite om det.. Ska lägga in sen vad andra människor skrivit om det och länka till deras sidor. kan vara bra tt läsa. Jag vet att många kämpar med just detta!

ADD symptom betecknar  en rad av egenskaper som speglar barnets medfödda, neurologiskt baserade temperament. ADD  symptomen innehåller naturligtvis de positiva egenskaper som: spontanitet, kreativitet, förmåga att hyperfokusera på en uppgift som de väljer.

Det finns också de symptom och  funktioner som kan föreställa potentiella problem: Selektiv uppmärksamhet, förvirring, impulsivitet och ibland hyperaktivitet. Beroende på hur barn med dessa egenskaper observeras och formas av föräldrar och lärare, kan denna kombination utvecklas som barnens fördel eller nackdel. Men det kan fortfarande vara stor skillnad på personernas egna ADD symptom, egenskaper , och temperament

Vi kommer att definiera både positiva ADD egenskaper och de som kan ha en negativ påverkan om barnet inte behandlas på rätt sätt. Jag kommer i första hand att definiera vad ADD är, och fortsätta med att klargöra vilka egenskaper ett barn med ADD har.

Med ADD menas att flexibiliteten för uppmärksamhet har en minskad grad om man jämför det med de som inte har ADD.

Kan barn med ADD-symptomen ha en brist på uppmärksamhet? Svaret är varierande och beror på: hur, när, beroende på vad uppmärksamheten riktas på. ”ADD-barn” kan ha extra uppmärksamhet när de koncentrerar sig på något som är intressant för dem. (till ex.videospel, TV, teckna eller andra aktiviteter som barnet gillar).

Det finns många sorter, former och uttryck, olika kombinationer av egenskaper, graden av representation och funktioner. Om vi säger att vi har ett barn med ADD som har aggressivt beteende eller att den kraftigt avviker från beteendet av kompisarna, så kan dess beteende orsaka problem för barnet både i hemmet och i skolan.

När de är fokuserade på vad de gör, så kan de bokstavligen inte höra om du ropar på dem. De flesta människors uppmärksamhet spänner sig någonstans i mitten på fokus och frånvaro, medan för personer med ADD lyser de två ytterligheterna på uppmärksamhet:

Hög frånvaro, ouppmärksamhet på de aktiviteter som de inte är intresserade av (särskilt i skolan och skoluppgifter)

Intensiv fokus, ”hyper- fokus” och uppmärksamhet på de saker som de tycker är intressanta.

Hyper-fokus kan vara till en fördel när barnen gör något kreativt, men kan ha negativ påverkan i ett område där fokus behövs. Dock förhindrar den uppmärksamhet på saker som andra människor anser är viktiga.

Barnet, till exempel, kan spendera flera timmar genom att rita en kreativ illustration för en uppgift, eller får få uppdrag att dekorera … men därigenom inte ägnar tillräcklig uppmärksamhet åt själva innehållet i uppgiften, som till stavning eller grammatik .

Naturligtvis får inte barnet en bra utvärdering av uppgifterna i så fall. Ett annat exempel kan vara matte där barnet hyper-fokuserar på problemet, löser det ”i huvudet”, utan att anteckna och lösa uppgiften gradvis som lärare förväntar sig att barnen ska göra.

Själva uppgiften att skriva ner hela matte uppgiften verkar enorm och barnen skriver endast slutresultatet. Få lärare kommer att uppskatta de mått på kunskap. Förälder och barn kan känna sig frustrerade när de ser att andra barn som inte har ADD och med lägre matematiska (och intellektuella) förmågor har bättre betyg i matematik.

Men glöm inte förmågan att hyper-fokusera utgör en verklig potential för framtiden. Om Pedagoger, föräldrar, lärare och coacher kan hjälpa barnen att mogna och utveckla förmågan att hyper-fokus expanderas till ett ”allvarligt” område som intresserar dem i gymnasiet eller universitet, är det mycket sannolikt att få äran att delta i skapandet av utomordentliga experter.

Tja, om man säger med en suck: ”Gud, detta var ett litet monster i grundskolan, och kolla vad som blev utav honom/henne nu…” det med en känsla av stolthet och tillfredsställelse. Om du är förälder eller lärare till ett barn med ADD, håll detta alltid i minnet.

Naturligtvis finns det en risk att barnet tar fel väg och i så fall blir deras skillnad till en nackdel, och det är just därför du behövs ännu mer i barnens liv. Att hjälpa honom/henne att formas och få knuffar i rätt riktning genom rätt stimulans och uppmuntran.

ADD är inte bara ett problem med uppmärksamhet. Ja, det är ännu mer komplicerat, och därför är det svårare att utbilda både de som har ADD och de som ska stödja de individer. Förutom selektiv uppmärksamhet, har barnen impulsivitet, tankspriddhet, och ibland hyperaktivitet.

Vi kan säga att ADD barn är å ena sidan mer omogna än sina jämnåriga, å andra sidan visar de kreativitet och insikter som överskrider deras ålder. Man ska se till att de positiva egenskaperna framhävs hela tiden samtidigt som man jobbar med de andra och hjälper barnen att lära sig att kontrollera dem.

Barn med ADD symtom är helt enkelt olika om man jämför dem med barn som inte har ADD. De är olika på samma sätt som till exempel vänsterhanda barn. Vänsterhänt eller ADD klassas inte som en sjukdom, men de är olika. Förr i tiden har lärare och föräldrar försökt få vänsterhänta barn att skriva med höger hand vilket har gjort att de har känt sig handikappade.

Detta sker också främst med barn som har ADD. Skolan är inte utformad i förhållande till graden, så ADD barnen känner sig handikappade och förlorar självkänslan. För sådana barn kan det inte sägas att de har sjukdomen, men som på grund av sina egenskaper, på grund av dess mångfald, är de i en sämre situation än andra barn vars egenskaper är anpassade i skolsystemet.

Taget från:coaching-center.se/2011/07/vad-ar-add-och-vilka-ar-dess-symptom/

Det blir inte så mycket skrivet nu. Hinner inte riktigt med allt som ska göras och skriva här.

Men jag mår fortfarande super bra!! jag står stabilt på den medicin jag har och lever livet precis som det ska vara, varken mer glad eller ledsen än någon annan.. Jag har knappt någon ångest alls och sover som en sten.

Antar att livet inte alltid behöver vara en kamp. Ibland ger det en lite andrum. Har inte haft andrum på så länge. Men nu har jag mått bra i ett år och jag hoppas 2013 kommer bli likadant!

Ska försöka bli bättre på att skriva här.. men kanske ska börja skriva om livet här på andra sidan atlanten istället.. händer så mycket saker hela tiden, nya saker!!

Ha det bra allihopa och ge gärna råd på nått som jag kan skriva om!!

Så idag va jag hos läkaren för första gången..har ju försökt att få tag på min Amerikanska journal  hur länge som helst nu, men dessa totalt inkompetenta människor tog bara för lång tid på sig och fattade inte alls vad jag ville.. ja ja.. jag beställde iaf tid och for dit idag.

Alltid jobbigt när man ska träffa nya läkare, helst här i USA där allt är så annorlunda.. Olika mediciner, de ser annorlunda på saker än vad svenska läkare gör. Iaf de som jag har varit hos.. Hon började fråga om min Bipolära sjukdom och frågade hur det va med den. Jag sa att jag mådde as bra och har inte haft nån depression sen förra året..

Men så idiot jag nämnde att de i Sverige inte trodde att jag hade Bipolär II utan Unipolär, alltså kronisk depression men att det itne spelade så stor roll för att man ger samma medicin ändå.. OUPS!! skulle inte ha sagt det.. Då skakade hon på huvet och sa, NEJ det har man verkligen inte, iisf så måste du ju ha en annan medicin. Och hur har de kunnat sätta Bipolär diagnosen egentligen, har du inte varit Manisk nån gång??  Nej sa jag, jag har aldrig varit manisk, jag tror jag hade ett hypomant tillfälle typ 2005 efter jag legat inne.  För jag vet att då hade jag massor av projekt i gång samtidigt, hade inte tid att sova och huvet snurrade av så mycket ideer och jag pratade fort och jag kände mig bara hyper.. men nnat än då så tycker jag aldrig jag ha varit hyper, inte hypomanisk hyper.

Så jag berättade om det tillfället för hon och då va jag minsann manisk.. oj oj.. Så jag drog tillbaka mitt uttalande om att ha en kronisk depressions sjukdom, och medhöll att jag va nog Bipolär II och läkarna hade nog fattat fel.. hahahahahah

Hon är ju bara en allmän läkare, har ingen erfarenhet av detta och är ingen psykolog. Men jag va tvungen att gå till henne nu för att få ny medicin.  Så jag fick utskrivet De mediciner jag behövde iaf. Tur jag ha varit här tidigare så jag vet på ett ungefär vilka mediciner som är som de jag haft hemma..  

Så när jag skulle gå så frågade jag om min journal, de började leta men hittade inget. Så min doktor tittade på mig och sa.. OJ, jag måste nog kolla på detta.. hon försvann och kom tillbaka efter mindre än en minut och höll min tjocka journal i handen!!! I två veckor ringde jag dit för att få reda på om de hade den där eller inte och de sa de skulle fråga min läkare, eller att de skulle kolla och sen ringa tillbaka, eller nån annan ursäkt.. Men skit samma! Nu har jag min journal!

Hon gjorde inte undersökning för uppehållstillstånd så imorrn måste jag ringa ett speciellt ställe så de kan göra det åt mig! Måste ha den klar typ NU! Men jag ha ju alla mina vaccinationer, plus en massa som jag INTE behöver.. Men jag vet inte om papperet jag fick förra gången där det står vilka sprutor jag fick gäller den här gången eller om jag måste ta om alla igen.. ja ja.. inte hela världen.. Nu har jag mina mediciner, och ska ringa och boka tid imorrn.. gillar jag det stället så komemr dom att bli mina riktiga läkare, både allmän läkare, psykolog och tandläkare. Det är en hel grupp med olika under samma tak.. så det är ju AS perfekt. Men det ligger i ett aningen slummigt område så vi får se.. Bara jag får undersökningen nu så får jag fixa resten sen..

Men det är verkligen annorlunda att komma in till dessa privata läkare.. Det ser ju helt annorlunda ut.. Jg har ju sjukförsäkring här så jag betalar bara 20% av kostnaden och pytte lite för medicinerna.. Här finns inga högkostnads kort inte..  fick betala 20 dollar för medicin som ksulle kostat nästan 2000 hemma utan högkostnads kort..

Och självklart som vanligt börjar dom ifrågasätta min dos.. det gör dom alltid.. Hon ifrågasatte om inte 200 skulle räcka för mig.. hahahahaha jag har 400 nu och ha aldrig mått bättre.. när jag låg på 200 så mådde jag AS dåligt!! så NEJ Fröken Läkare.. Jag vet just nu mer än dig om detta så lyssna på mig.. hahahahaahah

Så nu blir det att hitta min RIKTIGA läkare.. Ska fota lite nästa gång så ni får se hur det ser ut hos dessa läkare.. På militär sjukhuset går alla omkring i militär kläder, ALLA gör det, läkare, sjuksköterskor, sjukgymnaster, till och med psykologerna.. alla . det är rätt kul!

to be continued...